Och det blev kväll den första dagen:)
Haha, och det är fortfarande lika spännande! Det känns nytt och fräscht och en sak som inte ni ser, men som jag ser väldigt mycket, det är hur sidan ser ut i skrivläge. Tidigare har det varit väldigt mycket mer, nu känns det renare. Mer cleant:)
Jag som ju verkligen är känd för att alltid ha det sparsmakat och sobert omkring mig. Not:)
Här måste jag bara få göra ett litet inpass. Med hänvisning till vad jag sa i inlägget om SF Kids🙂 Att det är så skönt att verkligen veta att ungarna inte hamnar på nåt skräp. Jag sitter här i vardagsrummet med Jamie och Lovelia, de kollar på Youtube… Jag har lurar och musik och ingen koll:D
Inser plötsligt att det är ett gapande utan dess like från Tv:n och kollar upp, bara för att mötas av nån video där tre killar är fast i ett rum som översvämmas av lava. De försöker ta sig därifrån och efter en stund ramlar första i, brinner upp i lavan och den ena som försöker dra upp honom står där plötsligt med en avsliten arm….men vafan? Sen använder de den döda killen, som som av ett mirakel ligger och flyter i lavan, som flotte för att ta sig igenom rummet. Jorrrå. Så småningom vaknar alla och det är en dröm såklart, men kanske inte det jag vill att mina barn ska titta på 😉
Nu kollar vi på Pippi på SF.Kids i stället! Holy smoke vilka galna grejor folk hittar på på Youtube.
I alla fall. Jag har ägnat dagen åt att sitta still i soffan. Grejat med bloggen, och med mina studier. Och mailat, swishat pengar för saffran som Lovelia sålt, boka in saker i kalendern och försökt hålla näsan över vattenytan. Vissa dagar känns det som att man inte gjort ett enda dugg, men man har ändå inte direkt legat och latat sig. Idag är en sån dag. Jag ska skriva en inre monolog, och fast jag vet vad det är så lär man ju googla sig lite.
Vi fick tillbaka respons på de två dialoger vi skrivit. Två kurser, två olika lärare. Eller fler eftersom det är en huvudlärare och sen massa handledare. De är ju inte direkt överens, skulle man kunna säga:)
Vilket gör det svårt att veta vem man ska lyssna på. Den ena ville enbart ha repliker, medan den andra klagade på att det var för lite ”kringverk”. Den ena klagar på ord som anses gamla och förlegade, men jag använder dem ju dagligen… Den ena tycker att mitt ”tonårstugg” inte var så som tonåringar pratar, men alltså…jo. Jag har tre, nästan fyra stycken här hemma:D De pratar exakt så.
Men hittills är det bara godkända uppgifter:)
En sak som jag noterade även sist jag pluggade, det är att jag hela tiden är stressad över att missa något. När allt sker online på en portal och det läggs in uppgifter och svar lite överallt så är det skitlätt att missa något. Och även om det kanske inte är någon katastrof, för man kan komplettera långt efteråt, så vill jag inte inte slarva bort något.
Nåväl, monologen är snart klar. Nu ska jag ge mig på Personintroduktion i en fantasymiljö:)
Wish me luck.
Igår hade barnen vernissage på kyrkan.

Jag saknar att vara här! Det har varit mitt andra hem i 17 år. När Robban och Corrinda var bebisar, några månader bara, så började vi på musiklek med dem. Jag minns det som igår. Jag hade aldrig satt min fot i den här kyrkan förr, jag kände ingen och jag hade TVÅ bebisar att ha i knät under en musikstund. Tjena, hur fan gör man det, liksom? Men, jag hade bestämt mig, och hade med mig en lammfäll som jag tänkte att jag kunde ha den ena på, och så alternera lite:)
Genast så fattade jag att så behövde man inte alls tänka, utan musikfröken tog den ena bebisen, helt självklart, och den fick sitta med i knät och spela gitarr och verkligen vara nära:)
Minns extremt väl hur bökigt det var att dubbelamma där med, på en pinnstol:) men jisses, man blir så skillad. När de sen fyllde tre så började Kyrkis och sen har det liksom bara rullat på. Barn efter barn, år efter år. Samma musiklek, samma kyrkis, lite olika föräldrar. Och så jag:) Haha.
Men nu är det slut. Jag har tappat en superstor del av mitt liv, och fast jag hade tänkt att jag åker dit och hänger på torsdagar med de andra kyrkismammorna så har det såklart inte blivit så.
Därför tar jag extra mycket tillvara på de gånger man får komma hit:) Vernissage, tex.
Tråkigt nog var det inte en enda förälder där som jag kände, mer än sådär att man hejar. Men då kan man ju spela spel med kiddosen.

Det här är ett tärningsspel, som alla mina barn älskat. Stentrist, men så är man ju en tråkig vuxen också;)
Vi fikade och kollade på deras alster, och det kändes hemtrevligt och bra. Kyrkan är extra mysig i juletid ju:) Fasen jag saknar nästan till och med att packa mig upp och iväg på nån gudstjänst för att ungarna ska sjunga 😉
Jaja.
I dag hämtade jag Jamie och sen åkte vi till Ica och handlade middag. Robban klagade som sjutton i morse om att jag alltid lagade så, citat: ”Jävla skitäcklig skitmat!” slut citat;) att jag blev sur. Först tänkte jag servera Billys pizza rakt av, men det äter ju inte jag;) Jag lovade att fixa GOD Mat. Han var tveksam;)
Lallade runt där i butiken och hittade inget alls, tills jag såg att extraprislampan blinkade på de här färska hamburgarna.

25 spänn för fyra 100 grammare kändes okey. Jag klarar inte av de frysta färdiga längre…brrr, samma med pannbiffar och skit, mycket färdigmat går bara inte! Inte heller Max hamburgare…åt en halv i lördags efter Thåström och fick knappt i den. Och tuggade i mig en färsk jalapeno i tron att de var en avokado…men fatta hur tårarna sprutade;) Andra gången i mitt liv jag gör samma misstag. Fast första gången trodde jag det var en sådär lång ärtskida;)
Jag brukar göra egna, föredrar alltid att försöka laga från grunden, men idag var jag lat.
I alla fall, de här var helt okey. Jag stekte formbröd, ägg och bacon och så fick de montera ihop som de ville med ost, guacamole, rostad lök, grönsaker. Alla åt som vargar:)
Utom…tadaaa… Robban som inte ens dök upp:)
Unge!
Till lunch drog jag en såhär, och kaffe.

Den var okey. Duger i krig. Funkar. Men var inte den godaste jag ätit.
Jag är totalt värdelös på att käka lunch. Måste jag så är det oftast kalla saker, som kvarg, yoghurt eller så. Sallad är alltid gott, men alldeles för meckigt att skiva ihop:) Kalla ägg funkar.
För att följa upp pepparkakan så har jag nu ett stort glas glögg intill mig.
Jag är pjoskig med min glögg, det ska helst vara helt alkoholfritt och det ska vara Blossa.
Ett år köpte jag nån hallon-lakritsskallar, god men inte rätt julsmak. Sen dess bara Blossa. Absolut inte starkare än att det säljs på Ica. Alkohol i varma drycker är inte min favorit, det funkar i kaffedrinkar och Hot shots, men inget annat:) Eller egentligen är det kanske varmt vin som är lite läskigt, surt och strävt.
Nu ska jag avsluta detta, och sen skriva lite till 🙂
Natten är ju ung ♥
Ses snart !
Herregud vilken panik jag hade fått om min bebis ramla i golvet.
Svårt kanske att ta bebisen själv om man inte vet hur men nån anhörig borde kanske ha hjälpt till när inte sköterskan va kvar.
Jo jag håller med dig nu då Camilla.
Karl-Olov
Varför kommenterar du alla kommentarer?
Nu då?
Jag tror att personen ovan är förståndshandikappad och antagligen schizofren.
Läser man den länkade bloggen ser man att personen hittar på olika kända alias som kommenterar, som han sedan svarar.
Kan nog bli långdraget att få på halsen 😉
Lägg av nu då
Karin.. aaahaaaa Oki.
Du skall Inte Hålla med Karin angående mig den BOMBÄKTA Karl-Olov Nordin
Du kommenterar aningens speciellt Karl Olov Nordin ?
att våga säga ”barnet fick inga bestående men”… hur f** vet man det, och hur vet man det NU? kanske inte syns utanpå liksom… första jag reagerade på :O och som sagt, att gå från att få värkstimulerande dropp till att bara ”poff” inte hinna ta emot ett barn på väg ut? håller med malins kommentar här…
Nu är ju inte texten så detaljerad så att man vet exakt hur det gick till, men jag tycker ändå det låter lite märkligt att ett barn bara ramlar ur en kvinna och ingen av de anhöriga som var närvarande förstår att de kanske ska göra en insats och ta emot barnet. Jag har då fått anstränga mig en hel del för att få ur mig mina barn, och av de härliga ansträngande läten jag gett ifrån mig så borde min sambo ha hajat att nu är ungen på väg Ut! Ta emot!
Jo det tycker jag i alla fall nu då
Haha.. ! Ja det hörs nog 🙂 Med Jamie så var det som att öppna en fallucka, från noll till hundra på en sekund, nån krystvärk och poff var han ute;)
Nog kan det gå snabbt allt.
Ja jag var inte alls Snabb ut när jag föddes På År 1957.
Är det bara jag som via datorn inte kan läsa hela kommentarerna. Om det inte är så många att det blir en knapp som heter ”visa alla ?? kommentarer” så kommer bara en bit med och avslutar sedan med….
Så blir det för mig med på telefon..
Jag ser också bara början av kommentarerna – både på datorn hemma och mobilen (men inte datorn på jobbet av någon anledning)…
Så blir det för mej med..
Tryck på datumet/ klockslaget på en av kommentarerna så kommer hela inläggen upp.
Ja jag håller med nu då
Verkligen intressant skrivet :).