Allmänt

När det blir tyst…;)

Vaknade i morse, kände mig rätt pigg och på hyfsat humör. Tills jag försökte prata;)

Haha, jag har på riktigt allvar inte någon röst!  Om jag tar i ordentligt så kanske det kommer ut ett lågt kraxande, men det är oerhört jobbigt. Viska går bra, men det är inte optimalt.

Skickade iväg skolbarnen och sen var det dags för kyrkis för Jamie. Kraxade så lite jag kunde, och sa till mammorna att jag åker hem. Jag kan inte vara tyst och att sitta där och kraxa går inte.

I stället åkte jag hem, och har inte fått ett dugg gjort. Corrinda är ledig idag så vi har pratat lite. Haha, alltså viskat;) och när Doris försvann in på Robbans rum där hon inte får vara och jag skulle ropa på henne skrattade Corrinda gott. Det var inte sådär himla mycket pondus i den tillsägningen skulle man kunna säga.

Hon följde sen med när vi hämtade Jamie, och så en sväng på Ica.

Toapappret var slut! Jag fattar inte det här, men vi skulle kunna ha världsrekord i att göra av med just toapapper. Nog för att vi är många, men det känns ibland som att det tar slut i samma sekund jag ställer in det. Jag köper aldrig de billiga med tre varv per rulle, utan håller mig till typ Serla eller Icas egna.

Nu har vi så det räcker till på lördag i alla fall;)

 

Alltså, aldrig har man ju så mycket att säga som när man inte kan prata…. Aldrig. Och jag vet inte hur många gånger jag tänkt: Jamen jag kan ju passa på att ringa till…och…och…”” idag.

Så här är det, jag tror att jag har lite av telefonfobi:) Jag ogillar att prata i telefon, om det inte är med folk jag känner, då är det trevligt. Men att ringa myndigheter, bilverkstad läkare osv…Jag drar ut på det så länge jag bara kan. Men idag var jag riktigt sugen på att beta av de där samtalen:)

Det är ju enbart för att jag inte kan.

En kompis messade: Jaha, så det är idag man skulle vara gift med dig alltså;)

Antar att han menade att det skulle vara väldigt skönt om det var tyst hemma en enda dag. Men tji fick han, vore jag gift med honom så skulle jag med största sannolikhet prata hål i huvudet på honom lik förbannat, bara i en lägre och raspigare volym.

Trixie skrattade åt mig när mobilen ringde, och jag bara tittade på den.

” Nä mamma, du kan inte svara, de kommer inte att höra ett ord, det är ingen idé”

Nä. Det var ju inte det. Men då är det skönt att det finns sms:) för då kan man prata ändå, utan att behöva anstränga rösten.

Avbokat träning har jag gjort också, idag igen. Men något är ju fel i kroppen, även om jag mår prima, så är det ju idiotiskt att träna.

Jaja, det går väl över nån gång, kanske. Annars får jag låta som Zeb Macahan resten av livet.

 

Igår hämtade jag ut paket från Cellbes och allt utom en tunika passade:) Som jag nog sagt så är deras storlekar precis som jag förväntar mig att de ska vara. perfekt. Tunikan har jag gett vidare till Corrinda:)

cellbes

Det var den första i raden här jag var mest nyfiken på, en tunika som ser precis ut som de svindyra jag har från Me&i. Denna kostar 249kr och finns HÄR och det jäkliga i kråksången är att det fanns en variant med bara axlar som jag också vill ha, det såg jag NUUUUU. skit.

Patricia och Corrinda var med på min beställning och det var både skor och träningslinnen med. Även deras passade perfektomento 😀

Patricia hade även beställt nåt från Zalando, en kappa tror jag det var, och det var ett provande utan dess like i köket sen;)

 

Nu har alla skolbarnen kommit hem, och det ska ätas mellis i köket. Det nystädade köket….

Jag har avbokat mitt event i kväll, det går liksom bara inte. Jag måste kunna prata om jag ska vara bland folk. Så surt för det handlade om säkerhet på internet och det intresserar mig. Men, så blir det ibland.

Nu funderar jag på om det är läge att gå ut i helgen och dricka öl, för att få bort alla baciller och skit? Kanske till ett ställe i stan som heter typ Shotluckan, där de bara serverar shots? Hehe. Ge mig det starkaste du har, rakt av bara, och keep it coming:D

Eller dra en pava whiskey rakt upp och ner? Det borde hjälpa, och jag ska börjar kväll, när jag kört bil klart för idag tror jag.  Det var min mormors botemedel på mycket, whisky 🙂 Ta en sudd och lägg på tandvärken, gurgla i mot halsont, drick en skvätt varje morgon för att bränna bort all skit när man var utomlands.

Hon var klok min mormor♥

Jag gillar inte whiskey bara, det är en liten detalj man får bortse ifrån.

 

Nä, nu behövs jag!

Vi får höras vidare ikväll:)

Håll er friska.

Kommentera

  1. Susanne

    Trist med rösten..
    Fick tipset när jag tappade rösten helt att viska gör det hela värre,man ska vara helt tyst.
    Krya på dig!

  2. A

    Toapapper köper jag alltid på Krauta. Bra medlemspris på Serla storpack, 18 rullar. Även hushållspapper. Bor i Umeå men borde väl vara samma överallt. Sen rekommenderar jag Filur namnlappar att märka barnens saker med. Krya på dig!

  3. Marika

    Din undersökning måste det vara fel på. Det anger: ange kommentar när man bockat i rätt ålder. Även Ange kommentar under intressen.

Allmänt

Gulliver :) smygkik på nyheter.

Jag har varit alldeles extremt nöjd över mig själv idag, och har längtat efter att få berätta för er och hela världen hur jäkla tidigt jag klev upp i morse:)

Klockan ställdes i går kväll på 06.00. Tåget gick 7.26 och jag ville åka runt kvart i sju för att hinna parkera och köpa kaffe;)

Fy bubblan, det är liksom plågsamt. Jag kröp i säng före midnatt och konstaterade att jag skulle få sova i sex timmar, thats enough. Såklart kunde jag inte somna, utan låg och hostade och vred på mig. Båda killarna och Doris låg i min säng, så jag låg där i mitten som i ett skruvstäd. Varje timme tittade jag på klockan, men lyckades säkert slumra mellan varven även om det inte kändes så. 5.40 vaknade jag återigen och kollade på klockan, insåg att det knappast var nån idé att somna om utan KLEV UPP:) Det ni!

Jag som alltid sover exakt så länge jag bara kan:D

Tassade in i badrummet och gjorde mig i ordning innan jag väckte killarna, som var så trötta.,.. Sen väckte vi Lovelia. Jag hade lovat dem att få följa med på ett annat event, en dag när Loppan var hemma den där extra dagen de oftast får efter att ha varit sjuka, men när vi stod där klara att åka, så insåg jag att Jordan var sjuk. Han skulle inte med, utan skulle till skolan, men en sjuk 7-åring kan jag knappast lämna hemma och dra till Stockholm, inte är det så enkelt att ordna barnvakt klockan halv sju på morgonen heller;)

Så det var bara att avboka det, och lova att det fick följa med på nästa. Lovelia älskar att få följa med mig på sånt här, spelar liksom ingen roll vad det är, bara det är något lite annorlunda.

Och nu var dagen kommen för eventet, och det passade utmärkt eftersom det handlade om Gulliver barnskor. Ni vet vilka de är, de är liksom klassiker, har gjort barnskor sen 1963 🙂

Vi skolkade lite helt enkelt:)

Eftersom Trixie och Patricia var hemma så behövde jag inte gå ut med Doris, och eftersom jag vaknade tidigare ( kors i taket) och eftersom barnen var så snabba, så var vi helt plötsligt klara redan 6.15. Kollade tågen och insåg att vi kunde ta ett tidigare. Alltså detta händer aldrig i min familj. I alla fall inte när jag ska med. Jag är en mästare på att kliva upp exakt i tid för att hinna det som måste göras, inte en sekund tidigare, så att plötsligt kunna sätta sig i bilen och åka iväg en halvtimme tidigare än planerat….man borde ju köpt en trisslott;)

earlybirdy

Strax efter halv sju parkerade jag, svor över att de höjt priserna, men var glad åt att man kan använda parkeringsappen – ParkMan, jag har skrivit om den tidigare och älskar att slippa chansa på hur mkt pengar som ska läggas i apparaten. Vi promenerade till stationen, köpte barnens bullar och en kaffe till mig, och satte oss sen på tåget. Jag hade haft lite funderingar på om det inte skulle vara väldans fullt den tiden på morgonen när alla pendlare åker, och fullt blev det, men vi var typ först på:)

7.11 gick tåget.

IMG_5189

Först läste Jordan Mio katalogen, berättade att det fanns både billiga soffor och sängbord:)

Och hade svårt att fatta att stora saker som sängar kunde vara billigare än ett sängbord. jojo så kan det vara.
IMG_5191

Sen körde de lite Sten sax påse.IMG_5193

Jordan och Jamie har nya brallor från Ossoami, om ni håller utkik så ska ni få ett erbjudande från dem snart:)

Jamie var SÅ trött.
åka tåg sj

Han hade haft svårt att somna kvällen innan, och han är ju liksom inte van att kliva upp ens i normal skoltid, så att vakna sex var tufft. Lilla gubben.

Men vi kom fram utan missöden till Stockholm, och sen promenerade vi till Loppi högkvarteret. det tog ungefär en kvart. Alltså var vi lite tidigare även dit:) och klev in cirka 8.15. Tid för eventet var 8.30,

IMG_5196

Jag kramades med de jag känner, och hälsade på de nya bekantskaperna. Blev väl emottagen av Gullivers frontmän/kvinna. Och vi snackade lite allmänt om ditt och datt, innan vi gick loss på frukosten.
IMG_5197

Han ser rätt sur ut;) men det var innan han fick sin kopp te.

Det var en supergod smoothie, en yoghurt med bär och en mumsig macka och så kaffe/te. Jag var hungrig, men inte så länge för det här var jättegott:)IMG_5199 IMG_5201

Folk ramlade in, både kända och okända och även via länk:)IMG_5202

Jordan snackade in sig med killarna från Gulliver och fick sköta powerpointen:)loppi gulliverDe satt faktiskt stilla mina kids. Här…. för sen blev de både högt och lågt och överallt.

Jag har haft Gulliverskor på mina barn när de varit små, både vinter och sommarskor, men allra mest deras sandaler som har täckta tår, perfekt för småkids. Det var kul att få höra lite om deras story och hur de tänker runt nya designer osv.

Som med alla kläder och skor så måste man ju ligga långt före och idag har vi fått kika på hösten 2018s nyheter:D Så fint!

Vill ni ha en liten sneekpeak? Varsågoda, den kommer i en brun variant med, Upp till storlek 38 så om jag kniper med tårna kan jag ha dem jag med:) Men om lääänge;)

gulliver

Och vårens kollektion ser delvis ut såhär:

IMG_5205 IMG_5209

Och Lovelias favoriter:)gulliver

Vet ni hur många skor ett barn anses behöva per år?

Vi gissade på fem, sex. I själva verket är det åtta.

Vet ni hur mycket en barnfot kan växa då? Vissa perioder kan en liten fot växa upp till 5 mm på en månad! Men fatta? det är inte konstigt att man tycker att man nyss köpte nya skor ibland, som sen är för små efter två månader. Även om man köpte med växtmån. Jag brukar köra på typ 1-2 cm växtmån och det visade sig vara korrekt, lite beroende på vad för sko, ju nättare och lättare sko ju mindre växtmån, och tvärtom.

Vi fick med oss en varsin såndär fotmätare, och jag ska vakta min med mitt liv:)

Jag köper aldrig skor utan att ha testat med den innan, för de små liven har en tendens att kunna knipa ihop tårna extremt mycket om det är en sko de hemskt gärna vill ha;)

Nu har jag en egen. My Precious:D

 

Jag måste ändå med handen på hjärtat säga att jag skött barnens skor på ett sätt som var helt godkänt även från experterna. Förutom att mina kids får ärva;) Det gillas egentligen inte, men det är ok om dojorna är fräscha.

Något jag inte hört, men som såklart är självklart när man tänker på det, är att de värsta bovarna för skor är torkskåp och värmegolv. Jag har ingetdera men däremot ett element precis bakom skohyllan…aouch. Men det är oftast knappt på så det är nästan godtagbart ändå.

Vi fick testa ut skor till kidsen, alla mina kärade ner sig i samma sko, så med en storleks skillnad mellan tre par ska vi nog klara av att blanda ihop dem ordentligt:)

Har ni något knep för att hålla i sär skor? Jag har oftast skrivit namn eller begynnelsebokstav i dem, men de här är svarta så det blir till att köpa en vit märkpenna isf. Jag funderade lite på om man kunde sy in en liten färgad tråd nånstans, eller om det finns nåt man kan fästa enkelt vid snörningen? Fast de här hade kardborre förvisso:) Men lite som sådana där glasmarkeringar?

Jaja.

Mina barn var trötta. Ingen behövde tvivla på det när de började röja runt deluxe. Högljudda och som en hel hjord av bufflar. Inte Loppan, men killarna…gahhh.

Jag ville ju prata med alla kollegor och ungarna bara härjade runt som maniacs, och idag kan man lugnt säga att det såg ut som att jag har noll koll på mina barn. Usch, så de uppförde sig.

Men jag har normalt ordning och reda på dem, men killarna ihop, trötta och på speedhumör det funkar sällan helt smärtfritt och tyst.

Fattar faktiskt inte riktigt, men det är sån jäkla skillnad på mina småkillar som är täta i ålder, mot hur det någonsin varit mellan tjejerna som har exakt samma åldersskillnad. Jag har hört samma från många pojkföräldrar också, så det är inte bara mina. Så många vittnar om att täta bröder liksom aldrig slutar smågnabbas och mäta sina fysiska krafter.

Till sist lämnade vi kontoret, och lugnet lägrade sig för de stackarna:)

 

IMG_5211

Vi promenerade tillbaka till stationen, hann precis köpa bullar:) haha, de är viktiga när vi åker tåg;) och sen köpa biljett och hoppa på.

Bilen stod fint kvar där jag lämnat den, och vi åkte hemåt.

Alla sega och trötta, även om jag blundat lite på tåget. Telefonen behövde laddas så jag lade mig på sängen, och fick sällskap av alla de tre små:) En tupplur, och sen fullt ös igen.

Dock har jag visst pratat för mycket idag, för efter den lilla luren så tappade jag rösten. Haha. Jag mår liksom bra, men rösten åker upp och ner, som Zeb Macahan i målbrottet;) och ungarna skrattar och retar mig. Den försvinner helt mellan varven och så blir det pip eller basröst. Jag förstår dem:)

Till middag orkade ingen tänka så långt, så jag frågade Trixie om hon ville baka scones, och det nappade hon på. Så pinfärska sådana och köttsoppa blev det. Och solen strålade:)

loppiCorrinda skulle absolut löjla sig;)

Scones är galet gott alltså!

 

Barnen somnade huller om buller sen. Jordan i sin säng, med kläder på, Jamie i min säng med kläder på. Lovelia i sin säng men hon hann klä av sig:) Alla hur trötta som helst efter den tidiga morgonen.

 

Jag fick lov att avboka min träning. Det kändes surt eftersom det var cirkelfys med David. Älskar ju som bekant honom och hans grymma pass, men kan man inte prata bör man nog inte träna.

Surade över det, men det gick över när syrran messade att passet var inställt. Inte behövde han väl ställa in för att inte jag kunde komma:)? Men det känns väldigt trevligt:) Omtänksamt liksom.

Haha, nä jag skojar bara, men lite mindre surt är det att avboka David när det sen blir inställt.

 

Nu har jag och Patricia kollat på Expendabels 2, och i morgon är det trean men den måste jag spela in:)

Tanken är att jag ska på ett event i morgon kväll, om säkerhet online och det tror jag är väldigt intressant. Berättar mer om det sen i såfall. Ni behöver säkert veta mer ni med:)

Event hit och event dit, lyxigt och kul:) Hör till vad vi influencers ”behöver”göra. Älskar det:)

Men först är det kyrkis och kanske tvätta bilen? Förra torsdagen åkte vi dit efter kyrkis men då hade biltvätten gått sönder så lägligt samma morgon ju.

Allra först ska vi se om jag har nån röst. Har jag inte det lär vi inte gå nånstans alls, för att jag skulle kunna var tyst det är en omöjlighet:)

Visst är det lite märkligt att rösten försvinner fast jag inte tycker att jag är ens lite sjuk? Eller jo okey då, jag är lite snuvig och har rethosta, men det kan ju hålla i sig i evigheter. Förr, innan barnen och strax efter de två första så hade jag massa problem med halsen. Blev jag förkyld så satt det bara där, och jag hade ont som fasen och tappade rösten mellan varven. Sådär halvbra när man jobbar som sekreterare och pratar i telefon hela dagarna;) Inte för att jag var där sjuk, men det är ju svårt att vara hemma om man är frisk men inte har nån röst. Svårt att sjukanmäla sig dessutom, hehe.

 

Nu ska jag krypa ner intill Jamie och sova:)

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Ulrika

    Mina killar älskar skor och hade utan bekymmer kunnat gå igenom 8 par om året. Men med vuxenstorlek nu och fotbollskor som kostar upp mot 2000:- så får jag försöka stå tillbaka lite.. =)

  2. Liselott

    Har 4 grabbar varav 2 coollugna och 2 lite vildare, så tror inte det beror på kön hur vilda eller lugna barn är, de är olika individer helt enkelt.

  3. Hanna

    Jo det känner jag igen. Mina söner är mycket vildare än min dotter. Henne kan man ha med överallt. Men pojkarna nä. Inte ens nu när de inte är så små och absolut inte tillsammans.

  4. Monica

    För att skilja på barnens skor brukar jag ta nagellack i olika färg och göra ett litet märke någonstans där det passar, typ på insidan av kanten.

  5. Jenny

    För att skilja på barnens skor, köp olikfärgade skosnören 🙂 det finns ju alla möjliga färger och mönster att välja mellan.

  6. Ewi

    Jag har märklappar (filur namnlappar) som man klistrar fast som klistermärken, o de håller i tvätten. Lägger sånna i botten på skon så de ser namnet innan de kör ner foten. Finns med snygga bakgrunder tex Blixten, StarWars, Frost, Nalle Puh etc så ungarna gillar dem oxå och tjatar direkt om att få märka allt nytt.

  7. Anna

    För att särskilja skorna. Ta ett klisgermärke, klipp det mitt itu och klistra halvorna i varsin sko. Nu syns det vilka skor som är vems men också på vilken fot de ska vara.

  8. Annika

    Så skönt att höra att dina killar smågnabbas och håller på. Två av våra grabbar är nära i ålder (10 och 12) och oj va de orkar hålla på….om allt, överallt och nonstop känns det som ibland…

Visa alla 9 kommentarer
Allmänt

Sjuka…;)

Vi har minsann fångat in lite virus igen, nämen? I år har vi verkligen varit flitiga med jagandet. Fast i själva verket försöker jag ju mota så gott jag bara kan, men det funkar inte.

Jag har inte varit sjuk på riktigt på länge, bara haft lite känningar av att ”snart blir jag dålig” men öst på med min kompis. Kommer ni ihåg vem? Just ja ColdZyme:) och den har räddat mig från det mesta, det vet jag. Även nu, jag fattade inte att jag höll på att bli sjuk, för det slog bara till så jag hann inte med, men den förkortar förloppet, så jag sprayar på.

Jag var risig igår, och låg på soffan och tillät mig att vara det också. Tänkte att det är lika gott att vila bort det, och idag är jag piggare:)

Trixie hade ont i halsen både igår och idag, så hon blev hemma. Idag var hon rastlös och ville baka. Varsågod:)

baka baka

Hon ville baka cupcakes, och satte fart. Bokens recept var i GRAM och det blir jag tokig på, jag vill ha dem i deciliter, men det är finfint att det är enkelt att konvertera via nätet:)

Jamie hjälpte till.

IMG_5177

Han gillar att hjälpa till;)
IMG_5179

Doris satt bara och vaktade på sin vanliga plats, så att ingen obehörig, eller behörig heller för den delen, gick förbi på gatan. Hon är vass på att vakta. Hon älskar kökssoffan, men skuffar alltid bort soffkuddarna, eller bäddar ihop dem så de blir som hon vill ha dem:)

IMG_5180

-Corrinda!  Kom och hjälp mig med glasyren, snälla!

 

IMG_5181

Corrinda ryckte in och de hjälptes åt. Blev ingen bild på de färdiga cupcakesen men de var mycket goda:)

Sen röjde hon så fint i köket och bjöd alla syskon på muffins. Killarna gillade inte glasyren, men de andra glufsade gladeligen i sig.

 

Jag lagade middag idag. Whihoo, 😉 Förra veckan var det bara skit, massa färdiglagat elände, så ungarna var alldeles irriterade på mig;)

Idag gjorde jag kyckling som jag stekte i strimlor och wokgrönsaker. Serverades i ett tortillabröd:)

Jag vägrar att köpa annat än kycklingfileèr, avskyr de här innerfileérna för de är fulla av senor och vitt fläbb, brrr, och köper eller inte färdigstrimlat eller i tärningar.

Hela filéer ska det vara, och sen skivar jag ner dem i önskat format. Idag stekte jag dem i olja, med curry, paprika, vitlök och lite andra kryddor jag inte minns:) På med lite vatten och en buljongtärning och lät det koka ihop. Stekte på wokgrönsaker och vände ihop allting. Insåg när allt var klart att jag glömt riset….oj då;)

Därav tortillabrödet, det var inte tanken från början, men ungarna kunde inte vara mer happyhappy.

Jordan kom in utifrån, skitig som en gris, och ropade: – Mamma! Det luktar JÄTTEGOTT! och sen var det visst helt okey med. Jag har fått order om att laga det flera gånger:)

 

Lovelia skulle köras på gympa, så vi åkte iväg. Bilen betedde sig apmysko? Funkade finemang hela vägen fram för att sen plötsligt vid växling liksom dö några sekunder, och sen ta sig. Vafan nu då? Åkte runt några svängar på parkeringen och gasade, bromsade, stannade, växlade och samma visa varje gång. Stannade med kopplingen nere, och bilen var helt död, fast ändå inte som vid motorstopp. Fattar mig inte på bilar, de sa bara funka!

På väg hem sen, efter att ha stått en och en halv timme på parkeringen så var den som vanligt, inga nära döden upplevelser då inte. Men, ingen rök utan eld va? Måste ringa och fråga bildoktorn vad jag ska göra.

 

Hemma. Stoppa i säng ungar. Snart sova.

I morgon ska vi iväg, early birdy, men vi säger TA I TRÄ på den…!

Av många anledningar, främst virus och bileländen.

Men, det tar vi då, nu ska jag sova:)

Natti natti ♥

Kommentera

  1. Sanna

    Min bil dog när jag tryckte ner kopplingen och hoppade igång igen när jag hade växlat och släppte kopplingen. Inte kul i 90 km/Tim! Tror det var fel på nån ventil….

  2. Ulrika

    Gud vad ni är sjuka. Kanske skulle plocka fram den gamla gammaglobulin-sprutan =)
    Vi har diskussioner här i familjen gällande vad man är hemma från skolan för och inte. Ont i halsen tycker jag man kan försöka gå till skolan med om man inte har feber, ofta tycker jag det går över under dagen, det tycker inte mina barn. Var drar ni gränsen??

    1. Ida

      Jag går på allmäntillståndet. Har barnen ont i halsen och är allmänt bleka och hängiga får de stanna hemma även om de inte har feber. Verkar de vara pigga får de gå till skolan iallafall. Men det kan ju vara svårt att avgöra på morgonen ibland. Oftast blir det bara en lättare förkylning av det. Inget man stannar hemma från skolan för.

  3. Ewi

    Min bil gjorde så när en packning runt nått rör in till motorn spruckit och ”läckte” lite tryck. Den typ dog när jag åkte i rondeller, saktade farten etc. Inte så mycket då den var varm för då utvidgas det lite runt rören och tätade lite mer. Fast det var på en väldigt gammal bil. Min pappa fixade det, men tog tid för det var bökigt att komma åt. Din bil är ju mycket nyare, med massa el, så de kan säkert ”felsöka” med inkopplad dator på verkstaden och genast hitta vad det är.

Allmänt

Planerar för våren:)

             Innehåller adlinks

Jag har gjort en liten check i vår och sommargarderoberna och insett att det växts i denna familj:) Vissa år är det bara att flytta kläderna från den ena till den andres lådor, men i år glappar det.

Båda killarna fick bomberjackor förra året, men Jordan har vuxit ur sin, så han behöver en ny, och han behöver även lite nya huvtröjor. Fattar inte, för något år sen hade vi så jäkla många huvtröjor, men nu är de borta. Antagligen har de åkt i väg till återvinningen för att de var helt fel i storlek. Jag visste det. bara man sparar tillräckligt länge så funkar det;) Man ska aldrig kasta något. Aldrig;)

Jag har ju beställt en massa från Cellbes på sista tiden, och jag är så nöjd att jag fortsätter. Deras storlekar är precis som jag vill ha dem. Vill jag ha en M så vet jag hur den ska vara, och det överensstämmer jäkligt bra här. Alltså surfar jag in dit först när jag behöver nåt nu, och jajamen Bomberjacka check, kul med mönster också.

Huvtröjan, och starwarströjan gick hem och jag ska leta vidare efter fler byxor till mina två minsta tjejer som plötsligt inte har ett enda par i lådan?

 

 

cellbes

Bomberjacka   Huvtröja   Starwars   Byxor

Hur är det möjligt? Trixie kan ju ge sina byxor till Lovelia men de är nästan lika långa så längden är svår, sen är Trixie en rundare tjej medan Loppan är som en sytråd. Novalie då, vars byxor Trixie borde kunna ha hon är om möjligt ännu smalare än Lovelia så de brallorna kan Trixie inte alls ha. Taskig planering;)

 

Novalie och jag var ju och letade skor på butikerna för ett tag sen och hittade inget, men nu såg hon dessa.

20% på skor just nu dessutom:)

 

PicMonkey Collage-23

Leopard  Blå gympadoja  Gummistövel  Ankelboots 

 

Sen vill hon ha de här svarta ankelbootsen, ”alla andra” har men inte hon, så de önskar hon sig i födelsedagspresent. De rosa gummistövlarna vill JAG ha:) Ingen blir förvånad va;)

Mina har spruckit bak i hälen, märkligt ställe, men så är det. Jag har silvertejpat, haha, och det funkar ju ett tag. Jag har haft samma sen jag var liten, eller om ni inte säger nåt så erkänner jag att det är syrrans:) Jag har säkert snott dem nån gång, men det står bevisligen hennes namn i skaftet. Ett par gröna Tretorn från 80-talet, det ni;)

Gummistövlar är inte min favoritdoja, men i och med den där Doris så måste jag ha ett par. Jag köpte en regnkappa för typ tio år sen, som jag också fått användning av fler gånger sen jag köpte hund än på alla tio år;) Jag tycker den är fett snygg, men ingen vill följa med om jag har den….?

Nu vet jag att Robban behöver en ny jacka, men han vägrar kolla på nätet med sin kära morsa, så det måste jag ta IRL. Han vill gärna ha sällskap:) Vart hittar man en jacka som inte ser ut som alla andra jackor, som inte är inne, men ändå inte ute? Nä, förresten han får nog fixa själv.

Sen har jag tre tjejer som vill ha bomberjackor men som tittat ut dem, så det är snart klart för våren nu.

Ska bara sluta snöa, för det ramlar ju ner sånt från himlen lite till och från….:/

 

Nu ska jag skriva ett annat inlägg:)

Hörs snart!

 

Kommentera

  1. Eva

    Kolla jackor på jackandjones till sonen!
    Möjligtvis lite dyrare än tex hm men mycket bättre kvalitet och så fina!
    Hoppas du får en trevlig kväll, härhemma river vi kök efter kylskåpet har pajat….. nya kommer om två dagar, jag serverar kebab och färdigmat för fulla muggar utan ett enda dåligt samvete 🙂 hallelulja 😀

Allmänt

Patricias namn (önske-inlägg)

Dags för barn nummer två i namninläggen:)

Patricia.

Hon är född 21 månader efter Janelle, och allt tänk satt kvar, men på lite håll eftersom jag inte jobbat mellan dem. Men många namn var fortfarande ”upptagna” och till det kom ju nu att vi gett vår första dotter ett ovanligt namn. Svårt att följa upp helt klart.

Jag trodde denna gång att det skulle bergsäkert vara en kille, för att få två döttrar i rad den lyckan var för stor.   Innan jag blev gravid hade jag trott att jag helst ville ha en son, men tydligen så ändrade jag mig, för jag har alltid blivit lite extra happy över en tjej. Haha, nu kommer ni missförstå mig helt säkert:)

Inte så att jag älskar mina pojkar mindre, aldrig i livet, jag älskar dem alla lika mycket.  Att önska sig ett kön är så fel enligt många, men är det det då? Varför skulle man inte kunna få göra det? I de allra flesta fallen så blir man ändå lycklig med vad det än blir till sist. Jag har nog aldrig sagt högt vad jag önskat mig, men nog fan har det suttit där längst in:) och har det blivit den andra sorten så har jag glömt av önskan direkt, för så funkar man ju oftast.

Jag var alltså denna gång helt säker på en kille, så man kan ju ifrågasätta mina skills på magkänsla;)

Richard var ju fortfarande kört, och vad skulle man då hitta på? Förutom att det skulle vara internationellt gångbart så skulle det även vara lite eget. Jag heter Carola, min syrra Petra. Vi har aldrig behövt heta Carola/Petra J (för Johansson) för att skilja oss från någon annan. Förutom när jag jobbade, vi var två Carola och den andra hette Jansson:) Carola Jo och Carola Ja  hehe.

Men det tycker jag är lite tråkigt, att behöva använda efternamnet för att skilja på folk. Vi hade tre Anders i klassen tex. Anders E, Anders G och Anders N. Två Helen. Helen E och Helen L.

Namnen jag valt har aldrig behövt vara helt unika, det har inte varit något krav på att det ska vara bara mina ungar som heter så, men alla topplistenamn har gått bort

Jag hade William på min lista, men det var så himla många som hette det runt omkring oss, plus att jag inte visste hur det skulle uttalas. På det amerikanska sättet eller helt försvenskat…hm?

Nä, men Wilhelm dök upp i stället, från vart vet jag inte. Tror att jag även hade Marcus som favorit. På tjejsidan så var det ett tag Cassandra. Men det föll bort för det lät för hårt fick jag för mig. En kompis till ungarnas pappa hade en kompis som heter Patricio. En italienare som säkert var snygg annars hade jag väl inte kommit ihåg det;) men det var ju tvärnej på det från pappans sida. Han är lite halvrasist, sådär som så många är, och jag hade tex Emine som förslag när vi väntade Janelle. Från en turkisk tjej jag träffat nånstans. Än idag tycker jag det är ett så fint namn:)  men han tvärvägrade – Ett jäkla turknamn aldrig i livet. Patricio kom alltså inte på frågan eftersom det var italienskt, Att göra om det till Patricia var däremot inga problem;)

Pojknamn har alltid varit svårare att få med honom på tåget med. Förutom att det inte fick vara utländska namn, ja alltså från vissa nationaliteter då, så var det även tvärnej på ”bögiga” eller ”fjolliga” namn, som Jordan tex…hehe. Men som så ofta med den mannen så kunde man plantera något, och sen låta tiden bero, och efter ett tag så trodde han att det var hans idé och då var det en helt annan grej;) Samma med renovering edyl. Du, ska vi inte måla om i hallen? Kanske vitt det blir ju ljusare så?” ” Nä aldrig livet, vitt är tråkigt och hallen duger som den är” 

Ett halvår senare så kom han med förslaget om att kanske måla vitt i hallen, det var ju rätt slitet där;)

Cassandra, Patricia, Wilhelm eller Marcus…?

Patricia var till sist det enda flicknamnet, och även om jag tyckte det var lite ”stort” för en bebis så fastnade det. När hon sen föddes, på tre timmar under en vidrigt intensiv förlossning så blev jag så förvånad över att det var en flicka igen, som dessutom inte kom ut helt blå och slapp. En helt friskt och normal liten bebis. Jag fick henne i famnen och pappan jublade intill mig att det var en flicka, och jag fattade absolut ingenting. Totalt helt off:)

Patricia Christina.

Christina efter syrran, min farmor Stina och säkert nån mer släkting som jag inte kommer ihåg nu.

 

När vi kom hem med henne till Janelle som var 21 månader gammal och precis lärt sig prata och sa att detta är din lillasyster, hon heter Patricia så sken hon som en sol.

Min bejjis, Nellis Pisaaaa” ♥ 

Och sen dess har hon kallats Pisan:)

Janelle älskade sin lillasyster och det var inte ens den minsta lilla tendens till avundsjuka. Bara ren kärlek.

Och jag som undrat, (som typ alla föräldrar som får sitt andra barn undrar),  om man verkligen kunde älska ytterligare ett barn lika ,mycket som det första, insåg att kärleken bara fördubblades.

Inte att den skulle delas på två, utan att den fördubblandes och så har det varit sen dess. Jag har niodubblat min kärlek:)

Det är stort och mäktigt. ♥

janelle och patricia img_4911

Kommentera

  1. Sofia

    Jag vill gärna ha en av varje men självklart blir man lika glad oavsett 🙂 inte ens säkert man kan få två ju så jag hoppas att jag har den lyckan i framtiden 🙂 ! Kika gärna in hos oss . Idag rockar vi sockorna ! Gör ni ?

  2. Agneta

    Patricia är jättefint. Emine lät fint. Men Cassandra, , nä , men smaken är som sagt olika.. Kul med namn tycker jag.
    Vad tyckte Robban om att vara ensam kille med 6 systrar innan småbrorsorna kom? Kram

  3. Ingegerd

    Hej! Tycker det är jättekul med namn. På tal,om samma namn i släkten så,har min man och jag en syster var som heter Maria som är tillsammans med varsin Anders. Dessutom har m och jag en bror som heter Anders. Fast han hittade ingen maria?.

  4. Helén

    Vi är tre Helen i samma familj. Jag heter ju som sagt Helén, min sambos lillasyster heter Helena och hennes fru heter Helené. Som om det inte var nog så har jag och hans syster samma mellan namn. 😉 och inte nog med det. alla 3 är födda den 14:e fast som tur är olika månader
    som tur är så har hans syster och henne fru valt att ta ett helt nytt efternamn när dom gifte sig, Annars hade det blivit jobbigt

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Fattade jag rätt att Helena är gift med Helene’ ? haha, det är ju iaf en bokstav som skiljer dem åt annars hade det ju kunnat vara extremt besvärligt. Nu ”bara” bäddat för förväxlingar 😉 Och så en svägerska som saknar den sista bokstaven, folk måste tro att ni skämtar;)
      Underbart ju?

      1. Helén

        Japp Helena ä gift med Helené. Min sambos brors barn brukar frågar varför vi heter samma sak. Ja och sedan heter jag även Ulla och hans syster heter också Ulla. i andra namn. Det är väldigt många som gapar och frågar om vi skojar. Vi kallas antingen för dé tre H:na eller så heter alla Helén. Men då vet ju ingen av oss vem dom menar 😉

Allmänt

På stadiga ben;)

Dagen har spenderats på stående fot, med fötterna fastlåsta i ett par rejäla betongskor som sen kläms fast på en platt, glatt avlång pinne;)

Vi har åkt slalom 

I Kungsberget som vanligt. Underlaget var förvånansvärt bra med tanke på hur det ser ut där inga snökanoner når. Det höll dessutom bra hela dagen, och det fast det var strålande sol och varmt:) En helt underbar dag.

Mina nya skitsnygga pjäxor satt som gjutna på fötterna.


Med tanke på att jag har två olika fötter/ ben, den ena skadat och den andra opererat så är det inte illa alls att hitta pjäxor som sitter kanon. Det blir alltid en kompromiss;)

För resten är båda opererade;) men anledningen är samma, den gamla skadan jag fick som nyfödd. Pjäxorna är varma och sköna, och efter att jag vant mig så kändes allt toppen:)

Solen strålade, backarna var fina, skidorna susade och liftarna hanterades utan missöden 😉

Upp och ner upp och ner. Det är så kul!

Dock är jag inte helt frisk, jag har riktigt ont i halsen och är lite allmänt snuvig. Men eftersom det inte direkt är en pulshöjande aktivitet att finglida i backen så ska det inte inverka negativt. Snarare tvärtom, massa frisk luft och sol rappar på tillfrisknandet. 

Att vara ute när man är sjuk smittas inte som inne:)

Väl hemma, trött som en gnu både till kropp och själ var det bara att sätta sig i bilen igen och åka Arlanda t.o.r.  Corrinda har varit i Lund och blivit utslagen ur SM. Surt!

Nu ligger jag under täcken och filtar, har sprayat ColdZyme och snutit mig. Nu är det sovdags!

Vi hörs snart igen ?

Kommentera

  1. Linda - Motherly

    Fy så tråkigt med förkylning!, men det låter som att du njöt av backen! Själv har jag inte åkt slalom sedan jag var barn, tror det skulle vara som att lära sig gå på nytt. 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja;) men förutom det är de lika, det är inte mina. Skor är skitsvårt för mig, vissa modeller går inte alls, fast de sitter som gjutna på ena foten så går de inte alls på den andra. Det är så många skor jag måste välja bort och det är så tråkigt. De som sen funkar är såklart fula och dyra;)
      Jag blir lika Happy varje gång jag hittar ett par som funkar:)

Allmänt

Janelles namn:) (önskeinlägg)

När jag för ett tag sen frågade er vad ni ville läsa, så kom det upp önskemål om barnens namn. Jag förstår er, de är lite udda och ovanliga flera av dem:)

Jag ska försöka berätta lite om hur vi kom fram till just de vi sen valde.

Janelle är född 1994. Då döpte folk sina kids efter Kevin Costner:) Det var väldigt mycket på tapeten att vi skulle bli så universella, att världen krympte i takt med att man kunde resa ungefär vart som helst för en summa pengar som var man kunde hosta upp. Att välja ett internationellt gångbart namn var ”viktigt” eftersom våra barn skulle ha möjligheten att jobba och bo var som helst i Europa och även världen.

Jag jobbade på barnsjukhuset. På en avdelning där vi tog hand om ortopedi och neurologi. Dvs massa medfödda/förvärvade  ortopediska skador. Klumpfot, höftledsluxationer, felställningar, benförlängningar. Eller neurologiska – muskelsjukdomar, epilepsi, utvecklingssförseningar, hjärntumörer, syndrom av alla de slag både vanliga och sådana som det fanns ett fall till av i hela världen. Scary shit, med andra ord.

När jag blev gravid var jag helt och fullt övertygad om att mitt barn som minst skulle ha nån ortopedisk åkomma. Att det skulle bli förlossningsskadat och behöva bo på sjukhuset samtidigt som vi som föräldrar fick kämpa ihjäl oss för att få hjälp, det var i andra änden av skalan. Där i mellan låg allt annat. Ett friskt barn fanns inte. Varför skulle jag, när ingen annan fick. För så kändes det. Jag jobbade med svårt sjuka barn, som kom från långt ifrån såväl som Uppsala. Jag vårdade barn som slutade andas flera gånger i timmen, jag höll koll på ventrikeldränage, som alltså går rätt in i hjärnan, jag kunde plocka i hop en respirator med förbundna ögon och suga rent i tracheostomier. Jag satt ofta med en liten unge med grava utvecklingsförseningar och gärna något ovanligt syndrom på bröstet. Ett barn som kunde sluta andas när som helst eller som kräktes upp all mat man försiktigt, försiktigt sprutat in via sonden. En måltid som tog 30 minuter att spruta in tog en sekund att returnera, och så var det bara att börja om igen. Man satt med den lilla ungen mage mot mage, för att ge den trygghet, man bar det i famnen hela sitt arbetspass för att inget annat funkade. Under hela min tid där så hade vi minst ett, ofta två eller tre barn som bodde där, som krävde en personal dygnet runt. Som aldrig kunde flytta hem. Vars föräldrar fick strida med myndigheter och försäkringskassa och fan och hans moster för att få det de har rätt till. Hjälp.

Jag var fullt inställd på att sälla mig till deras inte så eftertraktade skara.

För att inte jinxa något så ville jag absolut inte ha ett namn som något av mina patienter hade. Alla fina namn var ”förstörda” Jag VET det var ett stört sätt att tänka, men man blir lite knäpp av att se så mycket. Det var inte så att jag inte vågade skaffa barn, men jag var verkligen beredd på det allra värsta.

Jag valde en barnvagn som hade mycket gung i sig, om jag skulle vara tvungen att gunga runt mitt skadade barn. De vi hade var ofta bara lugna så länge det rörde sig..Och så vidare.

Som sagt, ett stört sätt att tänka.

När Janelle sen föddes, efter en helt okomplicerad graviditet, så var hon blå och slapp. Hennes hjärtljud gick ner och de kommenderade mig att krysta ut henne NU. Högst troligt en biverkning av den morfinspruta jag fått alldeles för nära födseln, eftersom  ingen trodde det skulle gå så fort. De tog henne och sprang, ropade åt pappan att följa med och alla stack. Rummet som varit fullt av folk blev tomt sånär som på en barnmorska. Jag bara tog till mig det. Ja, jag hade fått ett barn, men det klarade sig inte. Så var det. Efter några minuter som kändes som evigheter så kom de in med henne igen, ilsket skrikande:) Jag blev extremt förvånad, men oj så glad. Så lycklig. Jag fick henne i famnen och där var hon sen klistrad. Min unge ♥ Blå, men frisk. Jag tänkte aldrig släppa henne.

Jag hade sen en känsla under flera månader att hon bara var till låns, snart skulle nån hämta henne. Jag var stolt som en tupp, men visste att jag bara fått låna henne. Haha, jag var ung, dum och hade sett för mycket.

 

Anyway, Vi diskuterade inte så mycket namn, Jag trodde det var en kille, för så hade jag fått för mig att det skulle vara, först en kille, sen kanske en tjej. Helst ville jag ha en tjej men det kunde man ju knappast ens tänka, speciellt inte med det tankesätt jag hade, då fick man nöja sig med ett barn med höftlux;)

Min son skulle heta Richard. Det var sen länge, sen evigheter. Richard var heller inte förknippat med något annat barn. En Richard alltså. Fem månader innan så föddes en kusin. En gosse. En Rikard. När de sa det trodde jag att jag skulle bryta ihop. MITT namn?? De hade inte en susning om att det var ”mitt” namn för jag hade såklart inte sagt det till någon, mer än pappan då. Så i fem jäkla månader försökte vi komma på ett annat pojknamn. Jag ville inte alls ha kusiner som hette samma. Det var ju mitt namn…..gahhh.

Vi åkte in till förlossningen utan ett enda pojknamn.

Däremot hade vi hittat Janelle. I en deckare som hette McCall. Robert McCall faktiskt, så hette en bifigur Janelle, och det fastnade. Men vi skulle ju inte behöva det eftersom vi skulle få en son;)

Men vi fick en dotter. En blå liten filur. En liten tjej som skrämde livet ur mig. En alldeles perfekt liten dotter som heter Janelle.

Janelle Elisabeth.

Vi har valt ett släktnamn som andranamn, och min mormor, min mamma och jag heter alla Elisabeth. Janelle har inget val, hennes förstfödda dotter måste ha det som andranamn;)

 

På BB sen, så hörde jag det allra bästa rådet jag någonsin hört gällande rättvisa mellan syskon. På radion, en sån blå/vit kudde man lade under örat så ingen annan stördes, de är borta nu tror jag. Den första sång Janelle någonsin hörde var Svenska nationalsången som spelades av nån märklig anledning. (Hon är född 12 januari.) Men rådet var, att om två barn ska dela på något så låtar man den ena dela och den andre välja först.

Det funkar så bra!

Om Janelle och Patricia skulle dela på en bulle, så fick den ena dela, och eftersom den andra skulle välja bullbit först så var delningen EXAKT på millimetern:)

 

Janelle får ofta höra varianter på sitt namn. Ofta Chanel. Chanelle, Jeanette, Jag tror att de skrivit just Jeanette på hennes dopbevis;) Som om vi liksom inte kunde stava till det..;)

Vi uttalar det precis som det låter, men inte med hörbart E på slutet.

Hon tycker om sitt namn, gillar att det är lite annorlunda men ändå enkelt, så det känns som att vi hittade precis rätt namn till rätt tjej.:)

janelleDet var barn nummer ett. Håll utkik efter barn nummer två:)

 

Kommentera

  1. Ulrika

    När ni var med på tv hörde man att Janelle hade någon form av ”talfel”, har hon fått hjälp med det? Hon verkar vara en superdriftig tjej!
    Tack för en bra blogg, du är wow!
    Hälsn. läsare i Gbg

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Härligt, här tror jag de är borta. Allt eftersom de går sönder .. inte råd att köpa in nya :-/

  2. Hedda Söderberg

    Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! 😀 <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  3. Carolina

    Hade jag fått en dotter hade hon också fått Elisabeth som andranamn. Jag heter Elisabeth i andranamn, mamma har det som tilltalsnamn och både min mormor och farmor hade det som andranamn. Kul m namn! Och tack för en bra blogg!

  4. Hanna

    Jobbade 7 årpå förskola innan första sonen föddes. Lika svårt då att hitta ett bra namn. Många av namnen gubben föreslog var ju upptagna av nått barn jag haft på jobbet 😉

  5. Karin

    Jag väntar med spänning på historierna bakom Patricia och Robert, som ju är helt vanliga namn sett till de andra 😉 Fast har mina aningar om att pappan kanske fick välja förstfödde sonens namn?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Haha, nä faktiskt inte:) Han har aldrig tyckt det varit så viktigt med namn och låtit mig bestämma ganska mkt;) Tvärvägrat vissa namn förvisso;) men som sen ändå gick igenom på senare ungar ?

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Ja absolut, så är det. Dopet är ingen juridisk handling. Har ingen funktion alls med namnet.
        🙂

  6. Johanna

    Jobbar också med sjuka barn och5 jag tänkte precis som du. Det hemska i min variant är att jag fick ett barn med en skallmissbildning och hamnade på avdelningen där jag själv jobbat. Visst är det konstigt?

  7. Anna

    Du är en duktig skribent Carola! Lyckas fånga läsarens intresse. Så otroligt viktigt jobb du hade o så beskrivande om dessa föräldrars kamp. By the way, Janelle är ett vackert namn på en vacker dotter!

Visa alla 20 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting