Och då inte killing som i den lilla söta fyrbenta varelsen, utan här snackar vi om KILLING som i döda.

Varför? Jag har absolut inte en enda susning.

Men jag är gruvligt irriterad, snarstucken och grinig. Känslan av att något elände är på gång är stor och jag vet inte om det är på riktigt eller bara för att jag av nån anledning alltså är på dåligt humör.

Katastroftankar ni vet… Vad händer om…och tänk om att utifall…

Det har inte hänt något,(än?) och jag kan inte sätta fingret på vad det skulle vara.

Jag fick ett rek dagen innan nyår, och det var då det började tror jag. Jag får aldrig rekommenderade brev om det inte är något elände. Jag vet inte om det är vanligt att andra får rek med trevligheter kanske, men för mig har det bara varit dryga saker, som att hämta ut domstolsbeslut och papper på att skilsmässan gått igenom. Sen han drog har jag alltid ett visst obehag i magen när jag hämtar posten. Det är snart fyra år sen! Men det sitter i. Eftersom han inte sa ett ord till mig så fick jag alla dåliga nyheter via brevlådan. Det kom adressändring, det kom ansökan om skilsmässa, det kom advokatbrev. Det kom ett vidrigt brev från x-svärmor. Det kom konstiga viktiga papper som jag inte visste vad jag skulle göra med. Det kom brev från soc. Att hämta posten blev ett jäkla trauma. Och det sitter i. Tack för den liksom.

 

Det här rekommenderade brevet som kom nu fick det att gå kalla kårar efter ryggen och jag kunde omöjligen koncentrera mig på ett enda dugg utan avslutade det jag höll på med och kastade mig in i bilen och for till affären för att hämta ut det, med ångest deluxe.

Det visade sig vara ett paket:) Beställt från Wish och kom från Asien nånstans. Mina kineskrumelurkunskaper är inte så bra så jag fattade inte vilket land.;) Vore dock väldigt coolt att kunna skriva kinesiska tecken.

Paketet var en grej vi beställt till pappa nån gång i november så jag hade totalt glömt bort det. Har i och för sig aldrig varit med om att det kommer sådär, men lättnaden var total.

Men det kanske är den ångesten som lämnat spår?

Som gör att jag har onda aningar utan anledning? Stress gör konstiga saker med hjärnan, och det tar tid innan de olika hormonen och adrenalinet och allt vad det är vädrats ut systemet.

Lägg till det att jag krånglat med teknik, och kanske att jag förstår varför jag är irriterad:)

 

Ungarna fick tv:apparater i julklapp. Smarta sådana, och det enda lilla problemet var att det är ett förbannat elände nuförtiden att koppla ihop sånt där. Nä, inte om man bor i ett modernt hus som är anpassat för dagens teknik, men om man bor i ett hus från 1966 som mitt.

Jag är inte korkad. Det finns de som hävdar det förvisso;) men jag har ett visst mått av logiskt tänkande som gör att jag brukar kunna få ihop saker och ting. Även teknik.

Vi har ett trådlöst nätverk hemma. Till det har jag nu kopplat upp alla ungars apparater med en varsin Chromecast. Ni som fattar fattar.

För att få wifi´t att funka var jag tvungen att köpa extenders/repeaters. Som ska installeras och konfigureras.

Och nu vet jag att jag har tappat de flesta av er;) Haha, men låt oss bara säga som så att det funkade perfekt på Novalies TV, och inte alls i gillestugan hos Loppan och Trixie. Och killarnas har jag fortfarande inte lyckats krångla ihop. Den ska kopplas med ett Playstation.

Giv mig styrka.

Nu funkar det hos tjejerna, men jag har en kvar alltså. Inne hos boysen som inte städar utan fjantar sig….Morr.

 

I går kväll kollade vi klart på Prison Break också, och det är inte alls kul. Jag är ju kompis med de här figurerna  nu, hur ska jag klara mig utan deras sällskap om nätterna? Jag har ju sett den här serien förr, och vet hur den slutar, men ändå inte. Det allra bästa är att det kommer ännu en säsong 🙂

https://youtu.be/x9T-9fZn_oA

 

På nån amerikansk kanal, Fox. Hur gör jag för att se det? Jag har absolut ingen koll på att streama osv. Och inte bryr jag mig speciellt i hur lagligt det är, bara jag inte åker dit;) Haha.

Om Michael och Lincoln kommer till min undsättning kan jag förvisso tänka mig att sitta i prison men eftersom det är tämligen tveksamt så är det lika bra att hålla sig därifrån.

 

Nu ska jag kanske se färdigt på Sons of Anarchy, men sen har jag minsann hittat nån serie där både Lincoln och Michael är med, eller okey då Dominc och Wenthworth:) Den heter Legends of tomorrow, och nån annan där de verkar vara med båda två är The Flash? Jag har ingen riktig koll. Än:)

Jag har inte riktigt gett mig in i att se på serier på Netflix osv eftersom jag vet exakt hur det blir, så här som med Prison Break – man blir helt fast, lost för omvärlden och vill bara se ett avsnitt till, Och ett till. Och bara ett litet till:D

Men jag tycker om att se film, och serier. Och det är ju liksom nåt som kallas KULTUR så varför skulle jag inte? Det går att motivera allt.

Grejen är bara att jag inte riktigt har tid. Dagtid funkar inte av flera anledningar, och kvällarna är fulla av massa annat. Men det löser sig väl.

 

När vi var hos pappa på födelsedagsfika så snackade vi om nåt, jag minns inte vad, men det resulterade i att det letades fram gamla bilder.

Kan ni se vilka detta är?

Och ser ni några likheter?

Det är mamma och pappa, och på understa bilden min faster:)

Och detta är riktigt gammalt, det är mamma som är den minsta flickan, sen är det hennes farmor och pappa, alltså min morfar. Dena andra tjejen vet jag inte släktskapet med, men säkert nån kusin eller så.

Jag har aldrig träffat min morfar, men minns väl mammas farmor.

Och bilen. Alltså BILEN ♥

Det här kortet är sen femtio-talet nångång, och svartvita foton är en riktig guldgruva. Färgkorten bleknar ju med åren och försvinner, men de här består.

 

Jag ska snart ge mig ut och skotta. Igen. Gjorde det vid lunchtid idag, men det har kommit en hel del snö efter det så lika gott att ploga bort den.

Jamie hjälpte mig förra gången. Och i ärlighetens namn så skottade Corrinda av allt framför bilen.

Det för att jag skulle köra henne till basketträningen:)

Min motorvärmarsladd hade frusit fast i bilen… Värmaren går på och av automatiskt, och det hade nog runnit smält snö ner för huven och sen frusit. Men det tinades upp med lite kroppsvärme.

Fasen så mycket snö det kom bara helt plötsligt. Igår snöade det ju, jag var ute med Doris och jag körde en sväng också ju, men sen efter det så vräkte det ner i några timmar. Det är stor skillnad på ljuset:) Jag går ofta i skogen med Doris, vi bor så att jag kan gå en liten stig igenom ett skogsparti för att komma ut på gångvägen. Det är kolsvart där om det inte är snö och går inte att se foten framför sig, men nu med det vita så är det inga problem alls att gå igenom där.

Jag hörde ryktas att det ska bli svinkallt till helgen, minus 17. Brrr. Jaja, norrlänningar skrattar gott, och tycker det är mildväder, men här är det lika kallt som i Sibirien:)

 

Nu ska jag samla ihop kidsen, de ville se The Pacifier på Tv. Det är med Vin Diesel i huvudrollen så jag var inte så svårövertalad:D

 

Ha en bra kväll så hörs vi i morgon 🙂

Bye bye.

 

Gosh!

Idag är det en riktig tröttmössa-dag!

Delvis beror det på David, hans pass ger alltid en grym träningsvärk, och även i nacke och axlar. Vissa gånger går det alldeles utmärkt medan andra, som nu så får jag ont i huvudet. Jag känner hur det strålar upp från axlarna och sätter sig i huvudet så det som funkar allra bäst är värmekudde bakom nacken i soffan. Svårt att åstadkomma på språng bara:)

För idag kom vi iväg för att sätta sprätt på kidsens julklappspengar. De får göra vad de vill med dem, och de hade siktet inställt på kläder. Lovelia köpte ett headset med gummiploppar, hennes öron är får små för de andra hon fick när hon fyllde år;) Stackarn. Men annars var det kläder för hela slanten.

De har svassat runt här hemma och visat upp sig, men för mörkt för att fota. Lovelia i sin älskade onepiece som hon haft hela julen. Ett rådjur, eller ren eller vad det är:;)

Corrinda ville inte vara med på bild.

Trixe köpte bla.jeans och nån snygg top, Loppan jeans och skjorta, Novalie massa kläder och Corrinda likadant. Jamie – han hade ett enda plagg i sikte.

En Hulken-dräkt.

Han har önskat sig den i julklapp men alltså….det är så fult med de här dräkterna med inbyggda muskler. Jag tänkte att han glömmer nog bort det.

Eh, Nä:)

Fruktansvärt, men Jamie är fruktansvärt nöjd och stolt ♥

Och då är jag glad. Så är det.

Han fick syn på den direkt inne på H&M och jag försökte distrahera med jeans och skjortor och han var absolut inte ett dugg intresserad. Han ville ha Hulkendräkt. Jaja, okey då.

Jag hittade ändå fyra par jeans åt honom och Jordan, de här två killarna har vuxit en meter typ, och alla brallor utom några få är för korta helt plötsligt. Vi har nya byxor från Ossoami, men de ligger i tvätten och sen var det slut.

När vi betalat och gick ut så larmade det. Ojdå. Det är alltid lite obekvämt;) Även om jag aldrig går ut ur en butik utan att betala, det går emot alla mina principer jag har att stjäla, så känner man sig ändå lite påkommen på nåt vis. Håller ni med?

Gick tillbaka till kassan och det visade sig att det satt ett larm kvar i ett par av byxorna, men även att den ena handsken till dräkten försvunnit. Den återfanns på golvet bakom kassan under en jacka…så det var en jäkla tur i oturen att det där larmet satt kvar annars hade vi kommit hem en handske kort.

 

Vi spenderade ett par timmar på Gränby innan vi åkte hem. När vi kom dit så var det snålblåst och nån plusgrad, men när vi kom ut till bilen igen så var det full snöstorm:) Märkliga väder.  Jag fick sopa bilen och sen köra försiktigt för det var halt. Men hem kom vi och då ville Doris gå ut, så det var bara att byta kappan mot varmare jacka och mössa och gå en sväng.

Jag tjatar ideligen om att jag ogillar vinter, snö och kyla…. Men. Här kommer det:)

Jag tycker ändå, trots allt, att det är riktigt mysigt och fint med snö. Det är vackert, ljust och fräscht, och Doris blir inte skitig. Det är något inuti som blir lite lyckligt av snö. Muppigt jag vet men så är det.

Min tanke är att åka slalom mycket den här säsongen. Jag måste bara köpa mig en vettig jacka och nya byxor först, Sen kör jag ”alla” umgängesdagar. Det funkade ju halvbra redan från början kan man ju säga, när den andra föräldern visst dragit till Thailand igen. Ja, utan att säga nåt. Och ja, han missar umgängen. Kan någon begripa varför han inte kan meddela MIG det?

Varför går man via barnen?

Nej, jag blev inte förvånad. Men jag blir irriterad över att det först tjafsas och gapas i tingsrätten om de här umgängena och sen kan man inte berätta när det blir nån ändring?

Förra året åkte han iväg, utan att säga det och utan att säga när han kom hem. Först umgängetstillfället efter att han kommit hem var jag och kidsen iväg på nåt, som vi ofta är på helgerna. Jag visste ju inte när han skulle komma hem och kan knappast sitta hemma och vänta.

Han hade varit här visade det sig i efterhand, men när vi inte var hemma så åkte han hem igen utan att messa eller ringa. Alltså trodde jag att han var fortsatt borta, Två veckor senare, på nästa umgänge så var vi inte heller hemma. Då messade han Corrinda? Hon var iväg på basket och hade ingen aning om var vi var, och det hela slutade med att hon blev ledsen som fick agera nån slags mellanhand. Jag var med ungarna på nån trafikgrej som kommunen anordnade och han hade kunnat komma dit och tagit över om han bara hört av sig. I stället sket han i det,, gjorde Corrinda ledsen och åkte hem och så fick jag sen ett surt mess med hot om att ”vidta åtgärder” om inte barnen var i huset vid nästa tillfälle.

Kan ju säga som så att svaret han fick innehöll en kort, skarp tillrättavisning och att det kanske var en av oss föräldrar som hade mer anledning att vidta åtgärder än den andra, och det var inte han. Det finns ett ord för sådana personer, men vi tar det sen;)

 

Jaja.

Jag ska stoppa lite ungar i säng, Jordan brukar ligga och läsa saga för Jamie ♥ så det kan de göra en stund nu. Corrinda kom precis med en skåp popcorn och nu blir det Prison Break:)

I natt var jag med där, och var en viktig kugge i rymningsförsök nummer åttahundra eller så, det blir lätt så när man fastnar hårt i något.

Okey, vi hörs i morgon!

 

Natti natti 🙂