Har ni det bra? Äter ägg och lax och Gooodis;)?

Här rullar det på,  vi softar och har det gott i största allmänhet. Märks att vi alla behövde lite ledighet, även om det inte var länge sen sportlovet. Vi har ju mer eller mindre varit sjuka sen dess! Just nu är slla friska och det vorefint om det får fortsätta.

Igår var det påskmiddag hos mamma och pappa. Alla var där;) utom Janelles Simon som var hos sin pappa. Skilda föräldrar ger dubbla firanden för vissa 😉

Men eftersom Patricia hittat en Simon hon med så var det ändå en sån där:) Det är så lustigt;) Vi skämtar nu om att det är lika bra att köra på Simon/ Simone för alla, ingen får skaffa en partner som inte heter så;) För enkelhetens skull.

Även vår hittepå-syster Maria var där med sin man och bebis. Mina stora barn insåg att de saknade att ha ett bebissyskon att mysa med <3 och tyckte att jag letat dåligt i bebishyllan på Ica där jag sagt att jag köpt ungarna 😉

Syster yster hade bakat påsktårta.. Och håll i er nu:

   

 
Som vanligt lika snugg som god:)

Hon hade lemoncurd, grädde/ Philadelphiaost och Amarula .

Gott!

Mitt nätverk strular!! Måste kolla, och så hoppas jag få ordning på det, brukar lösa sig:)

Ville bara kolla till er:)

Ha det fortsatt bra!

Natti natti 🙂

Detta med PK….;)

När lilla prins Oscars födelse annonserades av hans far – prins Daniel så lade jag  inte märke till det, men tydligen hurrade de manliga journalisterna högt över det faktum att det var en pojke, och det snackades en del om det sen. Att det inte var PK. Men….gahhh, hur många barn har inte våra kungabarn fått? Typ tre och två är töser. Det är väl hur kul som helst med barn av båda sorterna? Eller menar man på allvar att journalisterna  tyckte det var bättre med en kille? Nä, det tror jag inte faktiskt. Speciellt inte som den lille prinsen inte kommer bli kung, såvida hans storsyrra inte avsäger sig tronen så kommer vi att få en rad av drottningar här framöver.

Jag är rätt less på detta med att man inte får uttrycka sin glädje över att ha fått en pojke/flicka. Jag är övertygad om att de flesta av oss först och främst är glada över att ha fått ett friskt barn. Det är väl det primära som alla önskar och längtar efter. Men sen är det väl klart att man även kan önska sig ett specifikt kön. Utan att det på något vis behöver betyda att man inte vill ha det andra. Men som det blivit i dagsläget så är det så fult att säga att man skulle vilja ha en pojke eller en flicka. Fattar inte. Mest troligt, och allra oftast så älskar man sen det barn som kommer, oavsett kön och ev handikapp.

Jag snackar om folk i I-länderna där det inte spelar någon livsavgörande roll vilket kön barnet har, där det inte tex innebär en ekonomisk förlust att få en flicka som ska ha med sig en hemgift så småningom, det är kulturellt och går inte att applicera på alla länder. Och det behöver vi INTE ta hänsyn till här hemma. Det får liksom stå för de länderna.

Samma sak med barn med någon form av handikapp, jag vet att har man ett handikappat barn så älskar man  det, men när man sitter där och är gravid så är det nog få som verkligen önskar sig något annat än ett välskapt, friskt barn. Och jag vet att folk kan dra denna diskussion in absurdum… Jag vet inte hur jag ska slippa undan alla arga kommentarer, men hoppas och tror att ni fattar vad jag menar. Jag tror på allvar att man älskar sina barn när de väl är här, oavsett kön, handikapp osv och att även om man önskade sig en flicka och fick en pojke så kommer kärleken. Kanske inte direkt, jag har flera vänner som varit helt inställda på att få det ena könet och sen fick det andra, och det kräver  en omställningsperiod. Har man trott att man väntar en flicka och det ploppar ut en gosse så har man nånstans ”förlorat” en dotter. Hänger ni med? Det behöver inte innebära något alls, mer än ”Oj då, men jahopp, hej älskade unge” men kan även innebära ett trauma. Våra hjärnor är inte alltid våra vänner;)

Men till sist så brukar det rätta till sig, och kanske att det inte hade varit så jobbigt om det var okey att få sörja det barn som man trodde skulle komma, men fick ett annat. I stället för att låtsas vara glad över det man fick. Även om det är ett perfekt barn.

Okey helt ärligt nu…När jag väntade Jordan ville jag ha en tjej till:)

(Jag har sex döttrar och tre söner. )

När de sa på ultraljudet att det var en gosse så blev jag ledsen. Jag var fortfarande lycklig över att få ett barn till, men jag var ledsen över att det skulle bli en pojke. Varför? Tja, säg det. Det fanns inga fina killkläder i butikerna… jag var inställd på en tjej till.. jag hade aldrig fått bara en kille, Robban kom ju i par med en syrra;)

Och, kanske det viktigaste, det var annorlunda mot det jag var van vid.

Han var frisk och fin, men det spelade ingen roll, jag ville ha en dotter.

Det tog några veckor, där alla andra jublade över att det var en kille och jag sörjde min dotter. Sen gick det över, och jag var genuint lycklig över att vänta en son. Jag var glad över att ha fått reda på det på ultraljudet så jag deppade de där veckorna under graviditeten, i stället för när han var född. För mig hade det varit jobbigare. Jag säger inte att alla är som mig, men jag tror att man måste få acceptans för sin sorg, även om den i andras ögon är störtlöjligt. ”Vaddå? Du väntar ett friskt barn men är sur för att det är en kille? Tänk om han varit sjuk då??? Va? Va? Va?? ” Det hjälper liksom inte, tvärtom det bara skuldbelägger.” Fan jag är ju dum i huvudet på riktigt…”

Jag kunde inte prata med alla om det här, definitivt inte fadern;) men jag hade några som förstod, och det var otroligt skönt att få ”gnälla”.

När Jordan föddes hade jag för länge sen glömt bort att jag velat ha en tjej och han är och har alltid varit otroligt älskad. Han är en av mina prinsar ♥

När Jamie var på väg, var jag helt inställd på att det var en gosse, och hade inte alls samma känslor, tvärtom så tror jag att jag hade blivit lite deppig om det varit en tjej då;)

Känslor är ju inte de mest intelligenta eller relevanta, de bara ÄR 🙂

Förstår ni hur jag menar? Kan ni känna igen er?

 

Nu ska jag koka ägg, men var liksom tvungen att delge er mina djupa funderings så här på långfredagen:)

Hörs snart!

 

 

 

Egentligen vill jag ha biljetter till alla, för alla ni borde få en guldkant på tillvaron, men så funkar det ju tyvärr inte:(

Men, en lycklig vinnare har vi och det är Sven-Olof Johansson:)

Åh, det här skulle passa farfars lilla prinsessa Linnéa som hand i handske. Hennes favorit bland alla sagofigurer är just Snövit och hon brukar klä ut sig och spela henne. Hon är verkligen fascinerad av den elaka styvmodern och det förgiftade äpplet och skulle älska att få se sin idol och skyddsling Snövit i ”verkligheten”. Hoppas så på tur nu!

Glömde i ivern att svara på frågan. 7 dvärgar har Snövit omkring sig.

 

 

Grattis!!  Maila mig så fort du kan, jag behöver namn, adress, telefonnummer och mail:)

Jag har mailat dig redan så just den uppgiften har jag, men resten behövs så fort som möjligt så biljetterna hittar sin nya ägare:)

Hoppas att ni får en trevlig kväll!!

 

Nä jag bara skojade;)

Jag har inte gjort vare sig det ena eller det andra, om man inte räknar att köpa ”inredning ” till tvättstugan.

Var in på Rusta och köpte två tvättkorgar, en vit och en svart. Tänkte göra det enkelt för kidsen – antingen är tvätten mörk och då ska den i den svarta korgen. Eller så är den ljus och då ska den i den vita. Kan var överkurs för mina slarvfisar men eftersom mitt gamla system inte får komma in igen i de nya fina utrymmena så gör jag ett försök. Sen ett duschdraperi, en matta att stå på utanför duschen och rakhyvlar:)

Hårdvaluta att ha en fräsch rakhyvel i det här huset! Antingen så är det slut, men påsen ligger kvar och ser full ut;) eller så ligger de oskarpa och skräpar på hyllan i duschen. Ibland försöker jag gömma EN så jag ska ha, men nope, den hittas alltid;) Nackdelen med många tjejer i huset.

Sen till Citygross där vi köpte flera kilo godis…jag tycker alltid det känns jobbigt att köpa godis, chips, läsk osv i stora mängder, känns mig som en osund jäkla frossare;) men med tanke på att det är till typ elva kids, och så några vuxna så blir det ju inga gigantiska mängder. Och sen fick jag sjukt bråttom till träningen, körde i racerfart hem och kastade mig in och rafsade ihop mina träningskläder medan Corrinda bar in varorna, och sen körde jag på tio minuter till Friskis, blev tidigt till och med:) Det går inte att köra snabbare än så, men eftersom alla var på Citygross och handlade så var det rätt tomt på gatorna:) Fy farao så mkt folk det var där, och hur trött blir man inte på sig själv när jag gått och dragit på att åka iväg?

I stället för att dra direkt efter kyrkis vid 13 så var jag tydligen tvungen att avvakta till 15 när alla slutat jobba och skulle handla påskkäk, och godis. Jag och pensionärerna kan ju liksom handla tidigare på dagen, men nope;)

 

Barnen har nu påsklov! Helt underbart! De behöver det, och jag behöver det jag med, även om jag väl lär upp och passa hantverkare;/ men jag ska maila lite och få tider. Nån som vet om det ingår städ efter att de är klara? Som det är nu så ligger ett lager byggdamm överallt, de kaklade väggarna är dammiga, golvet har de ju gått ut och in med skor på sig. Det är ju ingen hit att dammsuga upp sånt där fint med vanliga maskiner, de geggar ihop då. Jag vill ju inte vara grinig och gnällig, men om jag slipper städa så är jag ju glad:) Det är alla gånger en hel dags göra.. Å andra sidan är jag rätt trött på dem nu;)

Men först ska vi ha påsk! Mina små påskkärringar i år, lite bortfall pga sjukdom.

Glad påsk!!
Detta är deras kap i gårdarna:)

Och jadå, de delade med sig ♥ Jag ser att tavlan jag fick av Corrinda i julklapp sitter kvar uppe, det är julmotiv på så den kanske ska bytas ut nu;)

Vi har inga planer för påsken, det är det som är det fina. Lugnt och skönt bara glider man runt och gör det man känner för. Jag ska ju plugga såklart, och sen är det massa jobb med tvätteriet, men förutom det – nada. Jättehärligt. Det vore trevligt med lite sol och värme, känner att jag verkligen behöver sol på näbben nu. Råkade se mig själv i flera speglar i dag, både bilens rutor och inne på butikerna och satan i gatan så rädd jag blev;) Ett helt vanligt grått spöke som kollade tillbaka….Brrr. Gråblek är inte vackert.

Snart så kan jag lyfta ut en stol och sitta och jäsa, det finns absolut inget i hela världen som ger mig så otroligt mkt energi som att sitta i solens försiktiga första vårstrålar! Man känner hur skinnet ändrar färg från vitt till rosa;) och måste sätta sig i skuggan en stund. Jag är ju inget fan av solkräm, så det blir ut och in i skugga. Eller keps. ( som om det skulle hända…hehe)

Barnen tjatar om studsmattorna, men det får vänta lite till, men däremot börjar det väl bli dags att röja trädgården. Robban har släpat ut en soffa från sitt rum, som nu står i hallen och väntar på att jag ska demontera den på nåt vis, mest troligt med hjälp av en yxa och ett koben;) och sen till tippen, så nån vända dit lär det bli.

Jag börjar få lite kläm på min videokamera så nu ska jag bara lära mig att redigera filmerna åxå… måste nog fråga nån unge hur man gör;) men sen ska ni få rörliga bilder från Wetterholms vardag:)

I morgon ska jag sortera mina tankar vettigare, just nu är det flera deadlines som ligger och skaver i bakhuvudet så jag får inte ihop det nåt bra, blir mest svammel. Men i morgon ska ni förhoppningsvis få ett vettigt inlägg! Jag ska träna 11, om vi inte bestämmer oss för att sova vidare, och det är en bra start på dagen. Håret har precis torkat efter kvällens träning och dusch så det är bara att blöta ner det igen;)

Natt i natti 🙂

 

 

Stackarn;)

Men bra att skylla på nån annan det känns alltid bättre då;)

Jag skojar, det fattar ni. Jag bortförklarar mig ofta, skyller på saker och folk, men så fort jag säger det så tar jag tillbaka det. Nästan alltid har man sig själv att skylla på ett eller annat sätt, men på nåt vis är det skönt med syndabockar. Jag är ju inte direkt ensam om det, ingen vill ta på sig skulden, men jag kanske är mer ensam i att faktiskt inse att det är just bortförklaringar?

Men i min familj har vi jargongen att skylla på nån annan, (vi vuxna. Alltså som driv och trams)Det allra mesta i världen går faktiskt att ge han den onämnbara skulden för. Skitbra;)

Mkt ÄR förvisso hans fel på riktigt, men kanske inte saker som att man slår i tån osv;)

David då, vad är hans fel? Jo, honom tackar jag för att det gör ont överallt:)

Träningsvärk i magen är det sällan jag får, men det har jag, och det älskar jag. Den är mitt problemställe. Allt sätter sig på magen och runt om, som en bilring som vilar snyggt på byxlinningen:/

Jag avskyr när det bullar ut, och viker ihop sig när man böjer sig framåt. Kunde ju vara lite högre upp det samlades.. 😉 men nope. En kursare sa att hon försökt stå på huvudet för att få magfettet att hamna i bysten men i stället fått dubbelhaka så hon hade gett upp det nu 😉 hehe

Synd att det inte funkar så, jag har fettet väldigt snett fördelat och hade varit perfekt att ruska runt det lite så det hamnade där det var mer estetiskt.

Kanske kan åka lite torktumlare? 😉

Men träningsvärk i magen känns som hopp om att det finns magmuskler iaf, man tvivlar ju ibland.

Jag har fött nio barn, ett tvillingpar, och det ska inte behöva synas. Det är bara en dålig ursäkt. Helt platt och felfri lär ju magen inte bli igen( har nog aldrig varit heller) men fluffig behöver den inte vara, det är bara för mkt god mat och godis:) Mitt eget fel alltså:)

Jag har såvitt jag vet inga skador på bukmuskulaturen som skulle göra det omöjligt, men jag har heller inte den disciplinen att kämpa, så jag nöjer mig med mindre fluff i första hand. Starka och funktionella är magmusklerna i alla fall, jag har inga ryggproblem som jag haft förr och det är det allra viktigaste.

jaha.. Och vad ville jag säga med detta nu då?? Ingen aning, hade en plan när jag började skriva och så försvann den;)

 

Igår vilade vi, ikväll är det Olle:)

Och det är skärtorsdag, jag har inte ens tagit in påskris.. Kanske måste göra ett ryck sen efter kyrkis, men nu ska vi göra oss klara för det. Jag har min nya kärlek på mig;

Från me&i, sålde slut direkt och finns nu bara i typ L.detta är en M och jag hade kunnat ha S med, men gillar att den är lite rymlig. Älskar den, mjuk och go och fin:)

nu kyrkis, jag återkommer med vinnaren av biljetterna till Snövit sen!

bye bye:)

 

Man kan ha träningsvärk och så kan man ha TRÄNINGSVÄRK!

I söndags åkte vi slalom hela dagen, lite sådär påfrestande för låren, man känner hur det bränner fint där efter en stund i backen.

Igår var vi på power-hour med just Killer-David. Han är grym. På ett bra sätt så klart 🙂 Hans pass bränner förbaskat bra i låren. I rumpan. Armar, axlar, tja.. Överallt. Det är liksom garanterad träningsvärk på hans pass.

Tisdagar brukar vara rätt smärtsamma;) och det är toppen att träna bort träningsvärk, det är liksom det enda som hjälper, så vi försöker gå på ett cirkelfyspass med Elena då. Det är även det ett bra pass, mkt basövningar men med en tvist. Jobbigt, men brukar kännas gott efteråt. Varannan tisdag skjutsar jag Trixie och en kompis på gympa och kan inte träna, och idag var det min tur att köra. Men Trixie är fortsatt krasslig och även kompisen var skruttig så det blev ingen gympa. Snabbt bokade vi in Elenas pass:)

Såg att hon var utbytt mot Pernilla, funkar fint det med.

Körde till Friskis och loggade in, samtidigt som jag kollade på skärmen. Det stod Killer-David. Var tvungen att fundera lite innan jag fattade, han var ersättare alltså…?

(Ja, alltså det stod bara David såklart men han är ju en riktig killer;))

Jag kände hur mungiporna drogs uppåt, fasen vad kul! Jag vet inte om det är nån självplågeri-gen som slår till ibland, men vetskapen om att det kommer bli ett skoningslöst pass är så härlig:)

Det mest troliga utåt sett mentalt instabila flinet satt kvar och ökade när jag skulle av med joggingbyxorna och på med skorna.. Jag har suttit rätt still idag, pluggat och pratat i telefon och inte känt riktigt hur ont jag hade:)

Insida lår- ont. Framsida lår- ont. Baksida lår- ont. Rumpan -ONT. Biceps- jadå ont, rygg och axlar-check även där, ont. Och leendet blir bara större och större, det här kommer kännas. Ordentligt:)

Och det kan man väl säga att det gjorde.

Ett roligt varv med stationer, kul övningar, en del vi inte gjort på länge och det gick bra dessutom, kändes som man var rätt stark idag.  För första gången på väldigt länge klarade jag av armhävningar på tå igen:) De är långt ifrån så djupa och snygga som de ska men de är på tå. Att göra djupa knäböj med tung kettlebell gick bra, några gånger, sen var lår och rumpa slut;) och de där förhatliga dipsen som bara är jobbiga gick de med. Ett bra pass på alla sätt och vis!

David är kul. Kräver att man ska göra sitt yttersta. Givetvis struntar man i honom om man känner så, men det är peppande:)

Efteråt får man nio av tio gånger en belöning. Eller straff bara att välja;) Idag var det smala / breda knäböj…. Jag hade lugnt föredragit burpees idag;)

Det är alltså knäböj där man hoppar mellan smala och breda tills han tycker att vi är klara;) Brände fint i de stackars låren kan jag meddela. Kommer kännas ännu mer i morgon:)

Då blir det ingen träning, vi ska bort på kvällen, testa lite kläder, klämma och känna lite.

Men, jag måste köpa nya träningskläder!   De tvättas ju hela tiden och blir slitna och jag behöver både byxor, sporttop och linnen. Skor med men det är så tråkigt att prova så jag drar lite till på det:)

Har ni några tips på bra sidor med shapebrallor så hojta:)

Jag gillar inte de där med kryss på sidan vad nu de kan heta, men rönisch och casall, och om det finns andra roliga märken. Roligt och roligt förresten.. Byxor måste vara svarta:) Det spelar ingen roll hur snyggt mönsteroch färg är på andra, jag känner mig utklädd 😉

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂

 

 

God förmiddag!

Fy farao vad dagarna ramlar på, det är redan 21 mars!  Jag tror att jag har haft sjuka barn mer eller mindre alla marsdagar, just nu har styrkan bytts ut lite och det är Novalies tur att må kasst. Trixie är fortfarande inte pigg, men Jordan gick till skolan redan förra veckan när jag var iväg. Så alla de små har varit eller är dåliga, jag har haft en kort släng av nåt där i början av månaden, så det är väl egentligen tvillingarnas tur nu kanske. Få se om de klarar sig, de är ju inte upp i varandra som de andra är.

Igår var det ju umgänge. Idag upptäckte jag de obligatoriska kvarlämningarna…

En kasse med blöta badkläder. Varenda gång. Alternativt en korg/kasse med annat, fika eller så. Jag antar att han anser att när klockan är 18.00 prick så lämnar han av kidsen vid grinden och åker iväg, och då är hans ansvar slut. Så badkläderna är liksom mitt ansvar. Funderar på att skaffa ett extra set som han kan ta med sig och hänga upp hemma hos sig. Han kanske har tvättmaskin och torktumlare, och slipper hänga badlakan över stolar och dörrar för att torka tänker jag… Som det är i nuläget, och har varit sen i augusti så har jag väldigt liten plats för blöta kläder. Ja så får det nog bli.

Nej, det är ingen big deal egentligen, men när det upprepar sig varenda gång så ledsnar man ju till sist. Och nej jag kommer inte ringa upp honom och snacka lite om det, sist jag talade direkt till honom eller tvärtom, (inklusive att säga) ”hej” är nog typ…tja…två år sen ungefär. Det är hans val, och så småningom fogar man sig. eftersom det inte finns nån väg att gå längre. Det är hans förlust, men eftersom det även var hans val så skiter jag i det.

Ungarna hade alltså badat, eller de som var friska och fick följa med, tror det var Jamie, Jordan och Lovelia. Trixie ligger mest på soffan och snorar och hostar, och de lite större följer ju aldrig med. Det är skitbra att de åker och badar, då får ungarna vattenvana och kan träna på att simma, så på det är det tumme upp.

Jag klev upp mitt i natten, klockan halv åtta;) och packade i ordning mig, gick ut med Doris och åt frukost, sen kom syrran och vi styrde kosan mot Kungsberget. Vi körde i duggregn mot Sandviken och det kändes lite halvskumt att tänka slalom, men väl framme så sken solen och det var nån minusgrad.

Precis som förra gången så bokade jag vår utrustning via deras hemsida på vägen upp. Det är hur smidigt som helst, man klickar bara i vad man vill ha, betalar med kort och så får man ett sms att det är klart och står och väntar  i ett bås. Vi körde på paket även denna gång, med skidor, pjäxor och stavar. Plus hjälm eftersom ni sa att det var varmt och skönt om öronen.

Så står det i fina bås och allt är klart för att klä på sig:)

Alltså, de här modernare prylarna… Kan någon berätta om det verkligen är meningen att pjäxan liksom ska integreras med foten för evigt? Det är ett liten helvete att få på den först av allt, känns som att försöka få ner foten i ett alldeles för litet hål. Mina egna pjäxor har två spännen, och när jag knäpper upp dem så viker sig liksom plösen framåt så man både får av och på den utan problem men även kan gå rätt ”obehindrat ” i dem. Alltså obehindrat är ju en stor överdrift, för alla som gått i ett par slalompjäxor vet att det är allt annat än graciöst;) Mina hyrda pjäxor är sköna att åka i, men ingen större skillnad när man knäpper upp dem, och att sen försöka få av dem…holy smoke det är mission impossible;) Vad är knepet här?? Måste ju vara så att jag gör något mindre rätt?

Men efter att ha kämpat med att få på pjäxorna så var vi klara.

Det här med hjälm..

Jag har otroligt svårt för att ha något på huvudet, har sällan mössa om jag inte fryser ihjäl, så att ha en hel jäkla kruka på skallen var prövande;) Brillorna hamnar snett och mina öron står nog ut lite för mycket för jag känner hela tiden hjälmen emot dem. Jag har inte haft en hjälm på mig sen jag åkte motorcykel för kanske 25 år sen, och då känns det ju aningens mer motiverande än att ha det för att skava runt i en slalombacke. Men, det var faktiskt varmt om öronen:) Men passformen var inte den bästa, man fick byta som man ville men jag hittade liksom ingen som var perfekt. Får väl köpa en egen kanske.

Solen försvann så fort vi kom ut i backen;) som vanligt, och det blev mulet och snöade. Några nerfarter var avstängda för tävling, och de övriga var ok. Vi fattade ju att i slutet av säsongen, med dåligt med snö hela vintern, massa konstsnö, eller egentligen mestadels konstsnö, och med 0+- grader så är det inga kanonåk, men  halva dagen var det ändå bra. Väldigt mycket lössnö som ligger i drivor, och den konstgjorda snön är ju lite annorlunda mot riktigt så det blir som att köra i lite blött socker. Eller som fyllningen i blöjor ni vet;) Gelé aktigt. Lite trögt och tungt. Jobbigare att trycka undan snön när man svänger, lättare att få konstiga kast och felskär. Med andra ord, så fult som vi åkte i går var det länge sen man gjorde:)

Det var lite så att man ville plogsvänga, för att inte fastna. Gick lite för långsamt för att kunna svänga snyggt. Och så kom de balla grisarna farande och bevisade att det mer handlar om åkaren än underlaget;)

Hehe.

Mitt på dagen kom solen tillbaka, och då var det ju härligt!

Här har vi precis åkt in i skuggan efter att haft solen i ögonen så de tårades:)

Vi hade en kul dag i backen! Inga tiopoängsåk, eller ens sjupoängare, men en himla massa andra;)

Väldigt lite folk så det var bara att åka fram i liftkön, max tre personer framför en, och det ger ju en himla massa mer åkning än att stå och köa.

På eftermiddagen mulnade det på, och ömsom snöade och regnade. Bah. Vi hade sett det på väderleksprognosen så vi blev inte jätteförvånade, men hann ändå åka merparten i ok väder. Det funkade ju att åka även i regn, men är ju mindre charmigt. Backarna blev även markant sämre allt eftersom dagen gick.

Jag gjorde ingen praktvurpa;) men vi körde ihop en gång, från i princip stillastående, vi råkade liksom bara vara på exakt samma våglängd och åka framåt, skulle snacka om nåt, och så satte jag skidorna i kors en gång och kunde inte för mitt liv begripa att det inte funkar att försöka lyfta den understa;) Åkte knappt framåt men hamnade på rumpan för att reda ut skidorna. Dock en planerad ”vurpa”. Jo, och så slog vi ihop hjälmarna ett antal gånger i liften;)

Lunch på pizzerian, men det var enda gången vi satt under dagen, förutom i sittliftarna då. Men vi åker hellre ankarlift som går snabbare.

 

Kul dag! Sista slalomen för i år, men två gånger på en säsong är rekord. Får försöka utöka det nästa vinter.

På väg hem stannade vi på McD i Sandviken, där är personalen alltid skittrevliga:) Jag har ju varit där med ungarna ett antal gånger åxå och de har alltid varit på bra humör. Personalen alltså, inte ungarna;)

Sen tog vi kaffet med oss i bilen och åkte hem i ösregn.

Hemma väntade alla kids, de spelade dator och kollade på tv, klockan var nästan läggdags. Vi kollade på Mästarnas mästare och fick tårar i ögonen av Foppas film, vilken hjälte han är. En sån hockeyspelare. En sån man. Sen hoppade barnen i säng och det blev tyst.

Jag bokade biljetter till Nickelback:)

Tror det var 6 september de kommer, det ska bli kul! Jag är inget superfan, men gillar deras musik.

Och inte nog med det…jag såg på Facebook natten till söndagen, att Europe ska spela i höst, 30 årsjubileum för The Final Countdown albumet, och att de kommer köra hela det, plus lite andra låtar åxå. Europe är den första riktiga konserten jag var på, i ishallen i Gränby i början av 80-talet typ, det var jag och Helen och massa långa, långhåriga grabbar som headbangade;) Kvalar in som topp tre av bästa konsert. Jag och Helen har sen varit på massor av deras spelningar, och jag vet att hon vill se dem lika mycket som jag, så på helt eget bevåg, utan att snacka med henne, bokade jag  två biljetter till oss:) Det var ju mitt i natten och hon sover som vanligt folk gör, och jag hade inte ro att vänta.

Och så messade jag henne sen att det var så:D Jo, hon blev glad:)

8 november, på Cirkus i Stockholm. Kommer bli toppen ♥

Vi såg dem för några år sen, Jordan var med då:) Jag köpte en biljett extra till hans farsa och så fick de två sitta i baren och hänga. Jag ammade Jordan som bara var drygt tre månader, och kunde inte lösa det på nåt bättre vis:) Jo, jag hade kunnat lämna honom hemma, men så många timmar utan att amma hade inte varit kul, och jag hade inte kunnat fokusera helt på musiken om jag visste att bebisen var hemma utan mig. Jag är ingen hönsmamma på något vis, men jag har aldrig varit bra på att lämna bebisar så länge som jag ammat. Då lever vi i symbios:) Typ ett år:)

Sen såg vi dem igen för bara nåt år sen…minns inte när, men kanske 2014? De levererar alltid en bra show, och tja.. älskart!

Jag känner att det är ett bra konsertår på gång här! Bruce Springsteen, Nickelback och Europe. Sen är det en del andra spelningar jag har lust att gå på men där inget är spikat, och man vet liksom aldrig vad som dyker upp framåt heller. Jag såg tex att Ronan Keating ska spela i Danmark, känns som att han kanske tar en tur över vattnet hit när han ändå åkt så långt liksom;) Ja, jag har en vitt spretande musiksmak, med den gemensamma nämnaren att det måste vara något speciellt med RÖSTEN:)

 

Idag ska jag plugga. Hela dagen, förutom en sväng på eftermiddagen då jag och Jamie ska till logopedmottagningen. Dags för nästa unge att öva på att prata. Barn nummer sex i raden av kurreduttspråkssnackare. Man undrar ju vad man gjort för fel;) Men skyller det på den andra föräldern, hehe.

Egentligen har jag bara tre som haft riktiga problem. Tvillingarna tyckte de på BVC att de var lite sena, och vi fick åka dit och göra nån språktest som de fick uruselt resultat på. Jag som inte var ett endaste dugg orolig, och rent intuitivt kände att det finns inget problem här, blev konfunderad. Men det visade sig att testet var avsett för barn som var drygt ett halvår äldre så jag fattar inte riktigt varför det blev sånt hallaballoo? När de fick komma tillbaka och göra om testet i rätt ålder så klarade båda av det med bravur. Tror att det var just tvillingskapet som gjorde att BVC fick för sig att det var ett problem. Det sägs ju att tvillingar ibland utvecklar ett eget språk sinsemellan men det var aldrig så för Robban och Corrinda.

De är väldigt lite tvillingar på alla sätt och vis:) det enda är nog att de föddes samtidigt, för de är som natt och dag på alla sätt och vis och gillar oftast inte ens varandra.

Nåväl, Novalie, Trixie och framför allt Lovelia har haft riktiga talproblem. Lovelias ökade drastiskt när vårt liv vändes på ända när någon bara drog, hon backade väldigt i sitt tal då.  Så kom Jordan, min lilla professor, som inte bara snackade rent, utan han kan ju läsa böcker och räkna svåra mattetal innan han ens börjat i första klass. Dessutom, och det här är jag grymt imponerad av, så är han otroligt duktig på det här med att ord kan betyda olika saker. Häromdagen stod han med en tetra passerade tomater i handen och skrattade.

– Passerade! Haha, som att man liksom har gått förbi tomaterna:)

Jag hade ett litet hopp om att det var bara tjejerna som hade svårt med talet, men så kom Jamie och bevisade motsatsen, och idag är det alltså dags för det första av, antar jag, ett stort antal logopedbesök.

Ska bli spännande att se om vi hittar parkering…

Nu ska jag ta tag i pluggandet!

Vi hörs snart:)

bye bye:)