Barnen
Allmänt

♥ Trixie 12 år ♥

Tänk vad snabbt helgen går! Varje gång. Sällan så suckar man av leda liksom:)

Jag älskar lediga dagar med familjen. Lata sega och tråkiga, I Love it!

Idag började vi dagen med att sjunga för våran Trixie som fyller 12 år idag ♥

Älskade lilla unge.

Trixie

Hon är vårt sista höstbarn, och med tanke på att jag med all säkerhet skrivit ”Jag fattar inte hur snabbt tiden går” vid varje unges födelsedag så hoppar jag över det:)

Men jag fattar det inte;)

Den är lilla damen är av den easypeasy sorten. Aldrig något drama, aldrig något större tjafs. Hon är förnuftig och klok, empatisk och ärlig.

Hon har inte bråttom utan tar det piano och i sin egen takt, men jag behöver sällan eller aldrig stressa på henne eftersom hon har koll på när hon ska vara klar och vart hon ska. Jag undrar när hennes trotsiga period ska inträffa, men sen tänker jag att hon är otroligt lik Janelle, som faktiskt aldrig hade någon jobbig tid, och hoppas att det blir lika här:)

Trixie är mitt sjätte barn, och hon var beräknad att komma den 2/10. Tjena. Fröken Maklig låg där inne i magen och funderade på om det verkligen var så bra att byta miljö. Kanske var det obehagligt där ute, bättre att ligga kvar och jäsa. Och jäste gjorde hon. I tretton jäkla dagar och 23 timmar:) Jag hade tid hos BM på måndag förmiddag, men Trixie behagade till sist komma 23.55 på söndagen.

Hon vägde in på 4,5 kilo, och var en riktig tjockis. Störst av alla kidsen, och senast. Men lugn och fin:)

Och en underbar unge ♥

004fest TrixieDSC07142 trixie

Och för er som inte visste vart Trixie fått sitt namn ifrån, I present to you – Familjen Flax:)

Hi-Lois2

Det här ÄR min Trixie. En förnöjd unge som sitter i solen och njuter.

Trixiebelle. Eller som det till sist blev – Trixie Belle Vera

 

Hon fick lite presenter av oss på morgonen, och sen blev hon bjuden på bio av en kompis. Tillsammans med henne och några andra tjejer valde hon sen att gå på stan istf att fika med släkten:)

”Vi ska ju ända ha storkalas snart” Ja, om jag får till nån ledig dag för det så ska vi ha det:)

Framåt december kanske?

 

Nu ligger min lilla stora snart tonåring och sover, och jag ska väl kanske börja fundera på det jag med.

Natti natti ♥

Kommentera

Allmänt

♥ Lovelia 10 år♥

Idag fyller min lilla loppa, Lovelia, 10 år ♥

Det är så ofantligt konstigt det här med tid, eller hur? När man var liten så kändes tio år som en evighet. Längre än en evighet! Man kunde inte begripa hur i hela friden mamma och pappa kunde referera till saker som hände för tio, femton eller tjugo år sen, för hur var det ens möjligt att komma ihåg sånt?

Idag så känns det som att saker som hände för trettio år sen var igår;)

Skumt.

Nåväl, vi ”väckte” henne vid tio ( hon hade varit vaken sen åtta, haha) med skönsång på sängkanten, och hon fick paket.

LoveliaHon var så nyfiken i går kväll på vad de innehöll:)

Det var en svart bomberjacka, ny mobilladdare,och en bakvåg, bland annat.

Nöjd och glad tioåring. Tio år…..? Omöjligt:) Kolla tavlan i bakgrunden… det är för drygt tio år sen alltså:)

Lovelia

Lovelia var så liten när hon föddes!

Bara precis som en liten loppa. 2,7 kilo och 47 centimeter lång. Två veckor tidig. Det är ju svårt att inte jämföra, framför allt sina egna barn, och Trixie som är före henne kom tretton dagar och tjugotre timmar efter BF, vägde 4,5 kilo och var drygt 50 cm lång. Det är stor skillnad:)

Framför allt hade jag inte alls förväntat mig att Lovelia skulle komma så tidigt, för i min bok blev det ju nästan en månad före:)

 

Hon påbörjade en pannkaksgräddnings-frukost, men vips var klockan elva och hon skulle på baskettränig klockan halv tolv, så det blev bråttom. Tänk att det så lätt blir så när man har hur mycket tid som helst på sig. Hon susade iväg, och hon är så happyhappy över basketen. Som hon har längtat efter att den ska börja:)

 

Jag åkte och köpte tårta, och allvarligt nu, men ibland undrar man ju hur det står till med den metall hälsan på en själv;) Det är sällan som jag handlar på Ica Maxi men nu åkte jag dit, Med andra ord är jag inte bekväm och van i deras självscanningsystem. Själva scannadet är ju samma överallt, men när man ska betala skiljer det sig lite åt. Jag gick där i mina egna funderingar, tårtan var tung och det var bökigt att förutom den även bära två påsar med wienerbröd, plus scannern så jag bara gick fram till första bästa betalstation och lade ifrån mig allt, och sen drog jag kortet och stod sen och funderade på varför i hela friden det kände så konstigt och annorlunda? Varför tog det sån jävla tid?

Killen som pratade över min axel struntade jag fullständigt i, och när han fortsatte tjata blev jag mer irriterad än att jag lyssnade, men tredje gången han påkallade min uppmärksamhet med sitt: ”Ursäkta? ” och sen sa att den inte var i funktion så fattade jag:)

Ahaaaaaaa. Men vafan?? Insåg att själva stora skärmen var svart, men den bryr jag mig inte så mkt i eftersom man oftast sköter betalningen via kortdosan. Godmorgon. Mupp.:)

 

Jaja, jag bytte väl maskin, betalade och åkte hem. Gräddade mina wienerbröd;) och sen kom Patricia, mamma, pappa och syrran på fika. Janelle var sjuk:(

img_3445 LoveliaTio ljus på tårtan…det är ju galet:)

Hon fick lite mer presenter men sen kör vi ju ett ”storkalas” för alla september och oktoberbarn, dvs Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie, Två har fyllt, två kvar:)

 

Av mina ungar så är en född i januari, tre i maj, en i juli, tre i september och en i oktober. Det blir med andra ord fyra storkalas om året. Och med det innebär att även farfar och hans fru och Anna och Lasse,Joel och Matilda kommer.) Det är Ohana.

 

Nu ligger Lovelia och sover, Min lilla stora fina tioåring:)

Lucky number seven ♥

Kommentera

  1. samps

    grattis lovelia! (var det meningen att hon skulle bli väckt just klockan tio också, om du förstår vad jag menar? ;))
    kollade för nyfikenhetens skull hur många lovelior det finns här i vårt avlånga land och det var ”bara” ca 200, så rätt häftigt ändå att ha ett så ”unikt” namn 🙂 är det patricia och janelle på fotot? 🙂

  2. Annika K

    Grattis till Lovelia 🙂

    Ja de där.. fy fasiken alltså.
    Tiden med barnen får man aldrig tillbaka.
    Fattar inte hur man bara kan skita i sina barn o barnbarn. :/

    Kram till dig o barnen

  3. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Grattis till fina Lovelia <3
    Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på att barnens farmor inte bryr sig ett dugg 🙁 Jag är själv farmor och mina barnbarn är det bästa jag har <3 <3 Och jag vet att jag också betyder mycket för barnbarnen.
    Och pappan, så tråkigt att han bär sig åt på detta viset.

    Du har så fina barn, allihopa <3 och välartade. Härligt att mormor, morfar, farfar m.fl har desto bättre kontakt 🙂

    Kram till din fina familj / Lena

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej. Möjligen ett sms från pappan till de barn som har mobil. Ibland som till Jordan så messade han ett syskon och bad dem önska grattis. Aldrig någon som ringer. Farmor kan skicka pengar med nån men nu vete fan om Jamie och Jordan fått nåt av henne faktiskt… tror inte det. Ingen av dem kommer på kalas el andra uppvaktningar. Inte för att jag ens ids bjuda dem längre men de var välkomna i början. Då ville de inte, markerade tydligt att det inte passade så då får det vara. Sist ungarna träffade farmor var flera år sen. Hon bjuder in dem en gång per år, annandagen. Men då vill de inte eftersom det känns skitjobbigt, blir ju så när man inte upprätthåller en kontakt, och dessutom snackat skit om mamman inför vissa av barnen 😉
      Pappan ger presenter. Även om jag kan ha åsikter om tio 200g chokladkakor till Jordan för att han inte önskat sig nåt, så är det ändå en present. Plus pengar.

Allmänt

Jamie♥

Jamie har gått i skolan i drygt tre veckor nu, och tidigare har han inte direkt varit intresserad av att sitta still och pyssla. Måla, rita och greja har inte varit hans grej. Jordan började intressera sig för bokstäver sommaren innan han började förskoleklass, och några veckor in på höstterminen så kunde han plötsligt läsa:)

Han är min lilla professor. Ingen annan har varit så tidig, eller så otroligt skarp i hjärnan som vad han är.

Jamie är inte riktigt där än, men han har lärt sig att skriva sitt namn:)

IMG_3269

Han har ju inte det enklaste namnet att stava till kanske. Dessutom har Jamie som de flesta av tjejerna lite problem med talet. Inte som att han inte snackar för det gör han. Hela tiden, men han har flera bokstäver som inte blir rätt. Då är det svårt att ljuda. Men han jobbar på det, och för varje dag så blir han mer och mer intresserad. När vi var på Jula här om dagen så läste han namnet på skylten ovanför dörren:)

Stolt morsa.

 

I går hade Lovelia och Trixie gympa på kvällen, och jag behöver skjutsa dem dit. Eller nog skulle de kunna ta buss, men det skulle ta över en timme med flera byten, bil tar tio minuter. Jag försöker alltid i första hand att de ska ta sig till och från sina aktiviteter på egen hand, men nu är det jag som valt att de ska ha gympa här i stället för hemma.  Jag ser det som en möjlighet att ta en fika på Gränby med nån, eller uträtta ärenden där, eller som nu, en promenad.

Syrran messade och frågade om jag ville ha sällskap, och det blir ju extra trevligt då.

Jamie ville absolut följa med. Fast han egentligen inte gillar att gå, han får ont i benen, och lite överallt, men han älskar verkligen att få följa med. Så okey då.

Mötte upp syrran och så gick vi först förbi 4H gården som ligger där, och hejade på kaninerna och hästarna och så en av mina favoriter, grisen.

IMG_3315

Om man slapp äta upp dem så skulle jag gärna ha en grisfarm,. för de är ruskigt goa de här djuren tycker jag. Även om en fullvuxen galt är …öh skitstor, och läskig, så är de mindre varianterna mysiga.

Sen gick vi runt medan tjejerna tränade, de kör i 90 minuter. Jamie traskade på i bra fart, och inte så mycket gnäll.

Han är enkel att ha med sig, har alltid varit. även om han var överallt som liten. Nu är han det iofs fortfarande, men med bättre koll. Han gillar att klättra, springa och hoppa på saker.

Vi hämtade sen upp tjejerna, sa hejdå till syrran och åkte hem. Han var hungrig, och åt en skål yoghurt framför Idol och sen skulle han gå och lägga sig.

Jag satt i soffan och slökollade, surfade och trodde verkligen att han gått och lagt sig, han brukar försvinna in efter en eller två tillsägelser. Jag har ju aldrig haft några långa utdragna läggningsrutiner, utan det är Sov så gott, natt natti och så stoppar man om och går ut. Om man ens gör det, ofta så kommer de och säger godnatt där jag är, och kryper ner i sängen och drar upp täcket och somnar.

Ska jag vara helt ärlig så händer det dessutom ofta att de säger till att de är trötta och tänker sova:)

Men det är kanske att sticka folk lite väl i ögonen;) Men det går alldeles utmärkt att skapa vettiga rutiner. Jag har aldrig tyckt att det är speciellt mysigt att ligga bredvid ungarna när de ska sova. Man somnar ju själv, och sen är den kvällen förstörd;)

Vi kan i stället mysa i soffan innan det är sovdags.

 

Nu hörde jag bara tunga, lugna andetag som jag länge trodde var Doris, men när hon hoppade upp till mig i soffan insåg jag att Jamie hade hämtat sitt täcke och gosat ner sig i puffen. Tanke var säkert att se Idol, men han kan inte ha sett så mycket innan han somnade.♥
jamie

Från min plats i soffan ser jag varken puff eller täcke, och inte heller unge:)

Men där låg han sen och sov resten av kvällen, och sen bar jag in honom till sängen.

Det är jobbigt att först gå i skolan hela dagen, sen leka med kompisar, och sen gå långpromenad.

 

Nu ska jag se hur Jordan mår, han hade väldigt ont i halsen i går, så det kan kanske bli en sjukdag för honom.. Vi får se.

Ha en kanonfin dag nu:)

 

Kommentera

Allmänt

Tråkig shopping

Idag var jag tvungen att åka och bränna massa pengar på något av det absolut tråkigaste jag vet – regnkläder.

Ingen av killarna eller Lovelia hade gummistövlar och killarna hade heller inga vettiga regnställ. De har varsitt sånt där tunt prassligt, som är bra men vart fan är det då?? Jag är sämst på att hålla ordning på saker, speciellt de där sakerna jag hatar att behöva;)

Jordan ville inte alls följa med, utan tyckte att jag kunde ta en storlek större än Jamie bara så passade det. De har i princip en delad garderob, där jag inte har en aning om vems som är vems. Jordan är lite längre, men tröjor funkar ju perfekt. Så han har rätt. Jag behöver bara den ena av dem med när det ska provas saker.:)

Jaha. Väderappen sa att det skulle vara dagsregn i morgon så det var ju bara att sura iväg. Vi har ett Stadium outlet nu för tiden så jag körde dit, det ligger granne med Skopunkten så det är ju kanon.

Det var ett tag sen jag köpte regnkläder, det har funnits att ärva, eftersom de knappt används så är de liksom i finfint skick. Fasen vad dyrt det är:/  Det är  extra trist att köpa tråkiga saker om de dessutom är dyra.

Men det fanns set – byxor+jacka för 300kr så ett varsitt sånt fick det bli. Mest troligt kommer de slå hål på knäna eller fastna i nån gren..men då jäklar får de ta de rosa regnställen som tjejerna haft. De köpte jag på Lidl för typ 50 kr så jag borde kanske åkt dit och kollat först 😉

Inga gummistövlar dock, så vi gick in på Skopunkten, och först hittade jag inget alls i rätt storlek. Tänk att barnen ALLTID har den storlek som tar slut först? Oavsett hur små/stora de är. Helt galet, men det är samma visa varje gång. Nu fanns det bara sådana som egentligen är aningens för stor, men vafan….sen när har gummistövlar en perfect fit? 😉

regnkläder stövlar

Det är ju inte som att de ramlar av, med en raggsocka i funkar det toppen. Nu är de har lite fodrade iofs så kanske de är för varma för raggisar. Men det blir bra. De blå till Jamie och de gröna till Jordan.

 

Det fanns inga snygga regnkläder, om de inte skulle vara svindyra, och som sagt – vi använder det så sällan vi bara kan så jag vill inte kosta på mer än nödvändigt. Men givetvis ska det vara bra kvalite, och de här är från PAX så det känns lite bra. Men fula som stryk;)IMG_2929

Jamie ville ha det gula…brrrr, och Jordan fick det prilliga.

Men nu har de iaf regnkläder, även om de är fula:)

 

Däremot måste jag skaffa ett par gummistövlar även till Lovelia, det fanns inga storlekar.. Men för nu så löste vi det med att hon får ta Jordans nya och han får ta de gamla som Lovelia hade.

Fan man skulle bo i ett land med samma klimat hela året, så slapp man köpa massa säsongskläder. Eller vinterdäck…snöskyfflar, vinterkläder. För jag förutsätter ju att jag skulle bo i ett varmt land:)

 

Efter att vi varit och handlat så var det dags att åka och träna::)

– Jaaaa, jag vill följa med!!!! tjoade Lovelia, Jordan och Jamie i kör, så det fick de väl då. Vi väntade in Corrinda och sen pep vi i väg. Cirkelfys, och i en ny hall, minsann. Det är ett populärt pass så det är flyttat från den lilla hallen till en större. Jag vet inte om jag gillar det, för lite av charmen är att det är trångt och råddigt, men okey då.

Ungarna skulle se på film, men sen kom de in och satt vid sidan av i salen och tittade på. Dansade lite till musiken, gjorde lite rörelser, och på nedvarvningen var de med:)

Jag fattar inte vad det är som är så roligt, men är glad att de tycker det, det underlättar liksom.

 

Hemma lagade Novalie middag, och hade den perfekt klar tills vi kom hem, jag är så stolt över mina ungar som fixar sånt här. Förvisso har jag lärt dem:D men ändå.

 

I morgon är det då fredag. En hel första skolvecka har gått. Bara typ nio kvar till höstlovet;)

Jag har en jävla massa föräldramöten och samtal att se fram emot, i år känns det som att de lyckats sprida ut dem ordentligt. Trixie börjar ju sexan i Katarinaskolan, inne på stan, och där har de alltid massor av aktiviteter de första veckorna för att få ihop klassen. Samarbetsövningar och teambuilding. Jättebra:)

Hon trivs bra än så länge så det känns riktigt fint.

Novalie har börjat med ytterligare ett språk, så nu läser hon engelska spanska och tyska.

Trixie valde spanska som första tredjespråk, och har redan frågat mig vad jag heter och lite sånt. Jag kan fraser på spanska, och vissa ord, det fastnar lite i huvudet när man försöker hjälpa till med läxorna:)

Men det viktigaste man behöver kunna är väl ändå – ”Una cerveza por favor ” En öl tack.

Jag kan inte stava, där går gränsen, så det är bara hur det låter:D

 

Nu ska jag borsta tänderna och hoppa i säng, men vi hörs i morgon igen:)

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Monika

    Jag brukar nästan alltid köpa lite stora gummistövlar på hösten och lägga i en tjock ullsula. Oftast kan barnen ha stöveln utan ullaula sen hela sommaren. Nu var ju de här fodrade, så sommaranvändning är ju inte aktuellt, men ullsula ”krymper” i princip en storlek och värmer jättebra.

  2. Anki

    Jag blev som nummer 100 som tryckte på gilla-knappen 😀
    Skulle just tipsa om regnkläder på Julia (såg att du hade redan hade fått det tipset) där jag själv hittade gummistövlar till ett bra pris!

    Kramar från Skåneland

  3. Ida

    Ja, de där regnkläderna var ju inte jättesnygga direkt? Huvudsaken är att de fyller sin funktion. Mina barn på 7 och snart 9 år har inte haft galonkläder på flera år. Jag köper vind- och vattentäta skalkläder på stadium eller Intersport istället. Det kostar lite mer, men sen använder vi det som allväderskläder hela hösten och tidig vår. Sen har de varsin lättviktsjacka som komplement.

  4. annika

    Hej, tips till nästa gång är att kolla regnkläder o stövlar på Jula, och Biltema. Där har jag köpt, billiga men helt ok. Eller på Igor sport om du hellre vill nätshoppa.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Just ja. Jag brukar ju kolla sådana butiker först, men hade lite bråttom igår, har skjutit upp det och så skulle det bli fulväder:)
      Tack för på påminnelsen!

  5. Malin

    Regnkläder är ju ett måste i skolan så barnen kan vara ute, men håller med om att det är sjukt tråkiga inköp!!! Är med i köp- och säljgrupp på fb där man får tag i billigare så där har man sparat mååååånga tusenlappar iaf!
    Hopps ni får en fin helg.

Allmänt

Kämpar på:) och studier.

Jag vill återigen bara tacka er.

Jag brukar ju försöka svara er i kommentarerna men det går inte, jag klarar det inte. Men, till er alla vill jag skicka massa kärlek! Till er som varit där, är där eller står inför det snart och när dåligt över det.

Nånstans är det väl ändå ett bevis om något för att man liksom älskar det man gör 🙂

Flera av er har skrivit om att bli familjehem och/fosterfamilj och det är absolut något jag funderat på. Men det är inte samma sak, och det är inget som skulle ta bort just den här smärtan och ångesten eftersom det är MINA barn som växer ifrån mig.

Men nu pratar vi om annat!

 

Ni har frågat om mina studier, och jag ska läsa två skriv-kurser på universitetsnivå.

Skriva kreativt och Skriva fantasy.

De är på 50% vardera så totalt blir det heltid.  Det handlar såklart mycket om att skriva, tanken är att man i båda ska ha producerat en novell eller påbörjat en roman inom den genren.

Vad jag ska göra med de här kunskaperna i framtiden? Tja… säg det:) Men nog fasen skulle det vara najs att skriva ihop något riktigt fett och inkomstbringande:D

Ni har lovat att köpa min bok om jag skriver nån så jag litar på er;)

Nä, men alltså, att skriva är ju min grej. Det är vad jag gör för att reda ut tankar och funderingar, för att dämpa ångest, dela glädje och sorg och tja, det är mitt bästa sätt att utrycka mig på.

Jag har läst journalistik och lärde mig massor, MEN grejen där är att man ska vara så förbannat objektiv:) Man får inte lägga in sina egna åsikter och det är aningens tråkigt tycker jag:. (The Queen of Åsikter, hehe) Dessutom ska man vara på tårna, fråga nyfikna snokande frågor om känsliga saker, och gräva i skit. Plus vara på tårna, vässa armbågarna och vara först. Det är INTE min grej.

Att då få det klart för mig att nyhetsjournalist inte var för mig genom att gå en folkhögskoleutbildning på ett år som inte kostade mig mer än tid, känns skönt. I stället för att lägga vad,- tre, fyra år på en högskoleutbildning. Det gav mig massor, inte minst i form av underbara möten med fantastiska människor:)

 

Jag hade sökt, och kommit in på, även en Hälsopedagogutbildning. Det är vad jag vill göra i framtiden så den är bara lagd på vänt:)

Men vafan, när jag fick en plats av 20 och en av 40 på en(två!!) utbildning(ar) som massor söker och det på mina texter, då är det ett tecken. Ett omen. Det var meningen. Jag kan inte låta bli att ta chansen att utveckla mitt skrivande eftersom det uppenbart fanns något i det som var good enough:)

Att den andra även innebar en dryg timme i resväg med bil enkel väg, gjorde såklart sitt till. Att sitta i bil över två timmar om dagen lockar sådär. Och nu, med facit i hand hur dåligt jag mår av att lämna bort Jamie så känns det så bra att jag ska plugga på distans! Jag tror att jag hade gått sönder helt av att vara iväg hemifrån från 7.15-17.15 varje dag,

För mig har mitt första prio ända sen jag blev förälder varit att finnas där för mina barn. Och det är det fortfarande, jag är beredd att försaka mycket för att kunna fortsätta vara så mycket det bara är möjligt med barnen. Det innebär att jag aldrig kommer klättra i nån karriärstege, för det tar för mycket tid och kraft från mitt egentliga fokus i livet:)

Jaja, sån är jag. Det innebär inte att jag anser att de som gör annorlunda är vare sig bättre eller sämre:) bara att så här funkar jag.

Jag tänker att med tiden kommer det kännas enklare och bli mer naturligt att vara ifrån kidsen långa dagar, men just nu så är det inte dags för det. Jag väljer att lyssna på hjärtat ♥ Som nån av er skrev så kan det aldrig bli fel då.

 

Att plugga är inget nytt för mig, jag har ju gjort det i några år nu, men detta är på en annan nivå och jag fattar ingenting:) Vi har ju inte börjat än, men allt sånt där som att registrera sig och lärplattformen är helt okänd mark. Så spännande! Startar om en vecka. Ihhhh.

 

Dags att sluta, vi hörs snart av igen 🙂

 

 

Kommentera

  1. Loppan

    Det borde vara inspirerande att se och läsa om människor som vågar fundera på vad man vill göra, sträva efter det och låta det ta tid att komma dit istället för att hetsskaffa jobb i mataffären för att man ”måste” ha ett vanligt jobb. Och sedan gå dit och var dag men att känna att nått skaver och inte känns så bra. Väl där är det ofta ett större steg att säga upp sig och börja om. Då är det väl bättre att ta ett litet steg i taget i den riktning man vill även om det inte följer den traditionella motorvägen. Men det verkar stressa en del att folk vågar det.

  2. Tant H

    Enastående bra sätt Du formulerat även detta inlägg på. Dessutom kan jag skönja att Du fått lite bättre fotfäste och kan sortera känslorna nu och det är så det fungerar i livet och nu är det bara framåt som gäller!
    Du kommer att lyckas och klart att jag köper boken!
    Inget är så bra att rena sin själ med som att skriva…….

Allmänt

Jag vill tacka er ♥

♥ Inte en enda taskig kommentar på mitt ledsamma inlägg. Tusen tack för alla era fantastiska omtankar och uppåtpuffar!

Jag har alla känslor utanpå just nu, och jag jobbar hårt på att kontrollera dem. Det går sådär:)

I går, första dagen, så grät jag inför inte en, inte två utan TRE lärare…Jag kunde bara inte hålla tårarna tillbaka när frågan/konstaterandet att det var den minsta som började nu kom.

Sen bröt jag ihop hemma, och bölade inne hos Patricia en lång stund, för att sen köra en repris när Corrinda kom och kramade mig. När Marcus sen kom ut och såg mitt tårsvullna nylle så samlade jag tillfälligt ihop mig. Han är en go kille och vi satt länge och pratade och de höll mig sällskap. Sen fick jag ett till bryt i bilen hem från träningen på kvällen. Jag trodde att fysisk aktivitet skulle få ut lite negativ energi men det funkade lite tvärtom och jag höll på börja grina under passet när det blev jobbigt.

Men sen dess så har jag inte gråtit. Framsteg 🙂

 

I min vildaste fantasi trodde jag inte att det skulle vara så HÄR jobbigt, men å andra sidan var jag ett känslomässigt vrak när Janelle flyttade hemifrån. Separationer är inte min grej helt klart.

 

Det går fint för Jamie. Jag vet att det kommer funka, men JAG behöver får ta tiden som behövs så att jag känner att det är okey. Så när förskolläraren idag sa till Jamie att i morgon så behövde väl inte mamma vara med, så höll jag på att börja grina igen. Jag vet att han behöver det, och jag har den tiden, så jag kommer sitta där tills jag bestämmer att det är bra. Ihop med Jamie.

Med tanke på att ALLA ANDRA barn gått på dagis i några år och liksom kan allt som behövs kring att vara i grupp hela dagarna, och att de känner varandra och Jamie har lite svårt att komma in, så känner jag att det inte är tillräckligt med två dagars mamma-är-med-tid.

Jag kommer såklart inte häcka där hela terminen, men lugnt den här veckan ut kanske. Och jag tänker inte skämmas ett dugg för det. Jag känner min unge bäst och vet hur han funkar, och såklart skulle han gilla läget om jag inte var där, men det skulle inte bli enklare för honom.

Bla bla bla. Det här finns det delade åsikter om, men jag tänker göra på vårt sätt:)

Jag sitter inte klistrad på honom om nån tror det, utan finns bara i samma lokaler. Dessutom vill jag på allvar se hur det funkar i förskolan, jag har aldrig riktigt kunnat det förr eftersom jag haft en liten med mig.

Jag vet hur tankarna kring detta går, men skit i det, jag lyssnar inte på det, här går jag på magkänsla:)

 

Jag pallar inte skriva så mycket mer, för det har tagit riktigt hårt på mig, och när jag känner så, då kryper jag liksom in i min familjs närhet. De enda jag vill träffa och vara med är dem. Jag vet att jag har folk som bryr sig även utanför familjen, och är så glad över att de hör av sig, och jag återkommer snart med lite bättre styrka.

 

I morgon tänker jag skriva utan att kanske ens beröra detta, men det är enbart fake it til you make it, det är bara för att slippa bryta ihop. Men det är även aningens roligare att både läsa och skriva kan jag tänka;)

 

Tills dess, återigen – ni är bäst, ni lyfter mig, även om jag grinade mig igenom alla kommentarer;) och jag uppskattar er så mycket. Tack för att ni finns ♥

 

Kommentera

  1. Mb

    Om förskolan anser att du inte behöver vara där, då har de ju gjort en bedömning att det är ok för killen
    Självklart gör du som du vill men du har hur många chanser som helst att se hur skolan fungerar. Det är ju bara du följer med dit när du vill, närsomhelst.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Om Du på allvar tror att två lärare har full koll på 28 barn efter två dagar så får du fortsätta leva i den tron 😉
      Det går liksom inte, de går efter sina rutiner. Normalt är två dagars inskolning. 99% av barnen kommer från dagis. Känner varandra.
      En flicka har gråtit i två dagar, alltså hela tiden men de säger till föräldrarna att det går jättebra…
      jag är inte med på det. Jag funkar annorlunda och även om jag litar på att fsklärarna är kompetenta så är de inte mitt barns förälder, och kommer långt efter min bedömning. Jag vet bäst vad mitt barn behöver.
      Så är det bara.

  2. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Vad jag känner med dig, Carola. Jag hade det också jättejobbigt när mitt yngsta barn började förskolan och jag var också hemma med barnen på heltid. Gamla minnen från den tiden dyker upp när jag läser det du skriver. <3 <3
    Jag tycker också att du ska vara med Jamie i förskolan så länge som han själv önskar. Du känner ditt barn allra bäst och det är så viktigt att han känner sig trygg.
    När vårt äldsta barn flyttade hemifrån blev jag sjuk. ja, så fånig var jag. Men jag kunde inte rå för det, man rår inte på kropp och själ. Det är en lång historia om detta.
    Jag kan känna hur du känner dig nu, du finns i mina tankar. Styrkekramar till dig, Carola. Du fina duktiga Mamma

  3. Nina

    Jag förstår dig!
    Min yngsta börjar på förskolan nu så småbarnsföräldrar är slut för oss också. Även om jag vet att det kommer att bli bra så är det vemodigt. Min kropp klarar inte fler graviditeter så det blir inga fler barn. Det är underbart att se barnen utvecklas och lära sig nya saker så det är bitterljuvt att inte få ha nån mer bebis hemma. Jag kommer att sakna tiden då min sambo eller jag var föräldraledig, både jag och sambon funderar på hur lite vi kan jobba de kommande åren för att få mer hemmavid med barnen

  4. Lotta

    Brukar inte kommentera, men vill skicka en styrkekram ♡
    Nästa vecka ska vi skola in våran ettåring, och det känns verkligen som en sorg att lämna ifrån sig henne :/

  5. Lotta

    Klart att han behöver längre inskolning än vad dom barnen som kommer direkt från ”dagis” behöver. Bara för att han är ”stor”, så betyder ju inte det att man bara slänger in barnet och går. Du gör helt rätt, som känner av vad han behöver. Annars är risken stor att skolan bara blir jobbig, om han känner att det är jobbigt i början. Min lilla böt skola detta år nu när hon började i trean. Självklart var jag där första dagen, då hon inte kände nån. Men nu går hon dit själv som alla andra. Följ hjärtat, så blir det aldrig fel!!!!!!

  6. Anette

    Förstår dig till fullo ändå även om jag längre ner kommenterade att man INTE ska binda upp barnet för mycket. Det gjorde min mamma med mig, jag var yngsta barnet. Ändå så FÖRSTÅR jag att det är svårt. Speciellt eftersom du varit hemma så länge med barn. Det är ju ditt ’normala’ liv, det du är van vid… Jag är nog ändå lite likadan märker jag, har varit svårt att acceptera att äldsta sonen har blivit så självständig, tanken på att han snart flyttar hemifrån är svår… Sen att minstingen inte heller behöver en så mycket… Ja vad ska man fylla dagarna med snart? Fast logiskt vet man ju att man kommer att klara sig, det gäller bara att acceptera och hitta på annat att fylla livet med. För man vill ju att ungarna ska klara sig själva också, det är ju livets gång. Kram 🙂

  7. Tant H

    Det som känns rätt för Dig skall Du göra! Ingen annan gör det åt Dig! Lycka till och jag vet att Du fixar det här oavsett vilken tid det tar.

  8. Liselott

    När mitt mellanbarn började 6-års var jag med i två veckor, han ville inte alls vara där och jag hade den möjligheten. Hans förskolelärare var väldigt positiv till att jag var där satt i ett annat rum och läste mest, men fanns i närheten det kändes skönt så tycker du ska stanna tills ni båda är redo.

  9. Kicki

    Det du går igenom är helt normalt,det är bara några år senare än vad ” de flesta” föräldrar går igenom det- att stor grina och sörja att det inte längre är ” bara vi” tid att någon annan ska få se och dela upplevelser och stunder med mitt barn utan att jag är med ÄR jobbigt.Jag har tröstat åtskilliga föräldrar och hört måååånga ” bekännelser” från föräldrar som lipat hela vägen i bilen till jobbet både en och två och tre dagar på,raken när de skolat in sina små telingar hos oss som 1-2 åringar.Du går igenom detta Nu..inte efter 1-2 år av ” bara vi” tid utan efter 6 år av detta…inte kostigt att du är ledsen ! Och ur en förskollärares synvinkel: STANNA kvar så länge Jamie behöver dig! Finns där i bakgrunden så han kan tanka trygghet då han behöver,sitt där och var ” tråkig” men samtidigt finnas där som ” tankstation” vid behov,tänk dig att du gör en inskolning på förskolan.. Efter 2-3 dagar kan du lämna klassrummet en liten stund för att sedan utöka tiden själv tills han är trygg och fixar en heldag själv.( det är lååångt infrån säkert att DU fixar det så tidgt som han men det är där skådespelartalangerna får komma till pass ?…och så hem o lipa lite till ?)
    Lycka till !

  10. Ida

    Jag beundrar ditt mod, att du vågar vara så ärlig med hur du tänker och känner. Det är ju en stor omställning i livet så det är klart att det påverkar dig mycket och du har rätt till alla dina känslor. Skönt att det går bra för Jamie och du får ta den tid du behöver för att landa i det här nya. Så fint att läsa om allt du gör för dina barn och hur du kämpar på med allt.

  11. pernilla holmen

    tack carola för att du finns, o delar med dig av dina tankar o känslor, jag mådde o kände precis som du gör, när min yngsta son började på 6års, han hade aldrig heller gått på dagis, utan varit hemma med mig,det blir jobbigare o svårare för dom, för dom är inte van rutiner o stora barn grupper, som dom som kommer ifrån dagis, jag va med min son dom första 2 veckorna, vad än dom andra tyckte, andra föräldrar/ pedagoger, vad dom tycker ska man inte bry sig om, man gör som du sa bryr sig om sitt barn o vad som är bäst för dom, du gör helt rätt,, jag tänker på dig, o förstår hur jobbigt du har det,men du är stark, o du är en fantastisk mamma som verkligen älskar dina barn , så fint,,, jag älskar oxå mina barn över allt i hela världen o gör allt för dom. kramar till dig

  12. Kamilla

    Starka,duktiga du!
    Är så imponerad av att du står för dina känslor och visar styrka i svaghet.
    Men..jag funderade lite, har följt dig många år och vet din historia. Tänk om det är så att du har varit pansarkrigaren nummer ett i de år som gått sedan ”han” drog och vilken fantastisk insats du gjort! Dina barn kunde ha varit vrak och du har klarat av att ta dom igenom det värsta som kan hända barn.
    NU kanske din smäll kommer på riktigt, du har tvingats klara av allt för dina barns skull och nu är den riktiga pärsen över. Dina barn är flygfärdiga-med den äran..och där står du och är inte alls där du tänkte. Jag hoppas du tar dig tid och låter din själ hinna ikapp. Du borde ju egentligen vara berättigad till en mycket lång lyxsemester på någon annans bekostnad( vi vet alla vems;) men det går ju inte då du är behövd av många länge än.
    Var rädd om dig och lyssna inte på de som säger att du ska skärpa till dig-låt var sak ha sin tid. Behöver du vara med i skolan för din skull-ja men var då med i skolan! Snart är han 17 år och vill inte se dig på kort!
    Som sagt, mycket imponerad av det hästjobb du lagt ner de sista åren för dina barns skull!

  13. Karin

    Klart som sjutton att det här är jobbigt, jag förstår dig precis.
    Men skönt ändå att höra (läsa) att det funkar bra för Jamie.
    Jag tycker absolut att du ska ta den tiden som ni behöver, för att det ska kännas bra.
    Stor kram till dig!

Allmänt

Tipsar om Verket i Avesta :)

Hellooo:)
Tack för tips både här och på instagram! Jag sparar dem:)
Igår gjorde vi något som jag tror att ingen av er nämt så då kan ju ni få det tipset av mig i gengäld 🙂
Verket i Avesta.

IMG_2064

Nåt verk av lite okänt slag men jag tror att det hade nåt med malm eller så att göra, eller vad sjutton man nu bröt i alla dessa gruvor här.?
Dess nuvarande funktion var konstmuseum.

IMG_2068

Kostade 100kr för vuxen att gå in, gratis för ungarna. Vi fick en karta och lite info om hur man bäst går igenom lokalerna och ett telefonnummer om vi skulle gå vilse.
Alltså jag tror det står i pannan på mig 🙂
”Noll koll”

Lokalerna var mörka. Belysta med spotar och konstverken belystes ju med olika lampor. Svårt att fota, och i ärlighetens namn tyckte jag att jag kastat bort 100 spänn de två första våningarna 😉
Jag och konstig konst funkar inte så bra. Jag blir bara gruvligt irriterad och funderar på vem som är mest Kejsarens nya kläder ? Konstnären som gör saker som man liksom måste vara halvidiot och gravt påtänd för att ens komma på tanken, eller publiken som kliar sig på hakan och filosofiskt nickar och uppskattar?
???
Som detta? Jag fattar fan inte.

IMG_2077

Nåväl efter att ha gått igenom saker jag inte kommer ihåg så kom vi till ett rum med glaskonst. Fortfarande märkligt men jag såg vad det föreställde 😉
Klänningar, hattar och skor.

IMG_2070

Stalagmiter och stalaktiter

IMG_2072

Och sen hamnade vi bland saker man kunde testa. Och Då jäklar blev det värt sitt pris och här stannade vi i flera timmar:)
Optiska synvillor – alltid lika kul.

IMG_2075IMG_2074
Spela på skrot – skitkul, lät säkert inte lika bra för övriga besökare som för oss. Vi fick ju ihop en hel orkester 🙂
Finns film på instagram.

carolawetterholm)

Och sen ett helt rum med kluriga grejor. Bagdad tror jag de kallade det. Tankenötter, tangram, olika spel. Massor.

 

Skönt att veta att jag än så länge slår min sjuåring i schack ?
IMG_2086
Snart har han lärt sig att man måste tänka i flera steg och när han väl begripit det så kommer han bli Grym.
Hans pappa är likadan. Han SER liksom svaren, kan tänka i flera steg och dessutom räknar han ut hur stor chans det är procentuellt att få si och så. Extremt bra när man spelar poker tex. Att bara veta hur stor chans man har att få kortet man saknar eller hur stor risk det är att motståndaren har kåk.
Han räknar ut allt i huvudet. Räntor, procent, matinköp( diffade på ören ) och allt annat tänkbart.
Jag, jag kan inte ens använda miniräknaren;)
Bra att några fått nåt vettigt från fadershållet.

Jag satt länge med nåt klur som jag inte minns vad det hette men man ska flytta runda skivor. Man får bara flytta en i taget och aldrig lägga en större på en mindre.
Det är ett torn och ska bli ett torn på en annan pinne. Till sist klarade jag det:)

Pyssel fick man betala 30kr extra för/ familj och det satt vi också länge med.

IMG_2087IMG_2089IMG_2090IMG_2091

Efter några timmar var vi trötta och hungriga och drog hemåt. Ungarna gillade Verket och det var riktigt bra tidsfördriv. Nästan så man kan åka tillbaka 🙂

Via Willys när vi var i krokarna och så hem. Barnen ville ha hamburgare så det fick det bli, och sen Captain America på dvd.
Hur många sådana finns det egentligen ? Tycker aldrig jag sett de vi tittar på 🙂

Idag strålar solen men Novalie säger att det ska mulna på framåt eftermiddagen. De är och diskar nu:) och sen ska vi väl ner på stranden. Kanske att jag badar.. hittills har det inte lockat överdrivet mycket.

Vi ska handla diskmedel och myrmedel ikväll. Jag har en myrstack under sovtältet… de håller sig lugna tills man börjar böka i det lilla förtältet 😉
Jag har glömt det två dagar i rad nu, men har iaf hällt på en flaska Fun Light 😉 som slagit ut dem delvis ?

Nu måste jag fixa inför stranden!
Vi hörs snart ?

Kommentera

  1. Caroline

    Jag har också tänkt åka till Verket i sommar. Var där för några år sedan och tänkte att det är dags igen. Jag och en vän pratade nyligen om just konst och ”Kejsarens nya kläder”. Man kan tydligen kalla vad som helst konst om man tror på det själv tillräckligt mycket. Eller så håller man (läs konstnären) god min och skrattar i smyg åt dom som går på det och ”beundrar” konsten. Men det kanske bara är jag som är okunnig och inte förstår mig på… ; )

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting