Jag fattar inte det här med min heshet.

Som ung ville jag liksom inget hellre än att vara sådär coolt hes, men det inträffade exakt NOLL gånger. Eller förresten, nu ljög jag, det hände en gång. När vi hade personalfest och temat var Vilda västern. Jag var en tjusig lady med lång klänning och snörliv och lät som Zeb Machan;)

.

Jag har sen haft rätt mycket ont i halsen som yngre, innan kidsen var det ungefär det jag fick när jag blev förkyld. Rätt behändigt iofs för ingen ser på en att man borde ligga hemma och krya på sig;)
Idag hatar jag sådana som mig själv då;) Innerligt, men jag skyller på ungdomlig okunskap.

Men att bli hes har hänt ytterst sällan och då har det oftast gått över under dagen.

Nu verkat det dock vara mitt ”nya” 😉 Det var ju inte länge sen jag var helt tokhes, och då satt det i tre dagar. Jag har aldrig varit så tyst så länge;)

Nu är jag inne på dag två, och räknar stenhårt med att det håller i sig i morgon med och sen är bra på tisdag. Visst borde det bli så??

Mina barn är så elaka, de ropar på mig från långt håll, tusen gånger och högre och högre….;) och jag svarar ju så högt jag bara kan. Ungefär som ett pip. Sen garvar de åt mig och ber mig säga det igen, för att en skratta ännu mer. Doris tittar bara mig när jag försöker säga nåt, men är faktiskt ovanligt lyhörd över vad jag vill.

I går när jag mest låg och sov så låg hon tätt tätt hela tiden, med sin nos nära nånstans där man kan slickas. Tänk att djur så instinktvit fattar att man är sjuk. ♥

Det är samma med katterna.

 

Jaha, i förmiddags skulle jag hämta Jamie från basketen, och tänkte byta några ord med ledarna, men det var ju bara att glömma. Jag petade i linserna hemma, men fick sen ta ut dem igen för det funkade inte alls idag. Man ska inte ha linser när man är förkyld, något jag oftast struntar i, men idag måste det varit ett annat tryck i ögat eller nåt för det blev som att de bara halkade runt där.

Alltså var jag hänvisad till brillor…men skjut mig! Jag hatar dem ju.

Syrran och jag skulle till pappa för att uppvakta lite på Fars dag, så vi möttes upp på Ica för att köpa fika och lite trisslotter. Jag gillar inte att visa mig i dem, och jag känns mig konstant yr så jag avstår gärna från att köra längre sträckor.

Jag ser alldeles utmärkt i dem, men får lite tunnelseende känsla, högst ovan vid dem helt klart.

 

Jag fick med mig Lovelia, Jordan och Jamie på fika, och de försvann i väg direkt till en lekplats i närheten av mamma och pappa. Doris var med hon också och hon blir så olycklig när barnen piper iväg när vi är borta. Men eftersom de har två stora katter så får hon snart annat att tänka på:)

Mamma och pappa garvar åt mig de med, men lite får man ju bjussa på tänker jag:)

Vi satt där och snackade på och fikade några timmar innan vi åkte hem igen.

Corrinda och Marcus lagade mat, och sen satt vi länge runt bordet och pratade även här.

Det är verkligen något som jag uppskattar massor, att ha sällskap runt bordet som kan föra en vettig konversation;) Och som äter som folk, inte kastar mat på golvet eller vickar ut glas och spottar omkring sig.

I stället kan man diskutera saker, både högt och lågt och ha utbyte av det. Det här med stora barn är väldigt trevligt ♥

 

Vad har ni gjort i helgen?

Något spännande, eller jobbigt eller bara latat er? Har ni nåt kul att berätta?

Gör gärna det, det är alltid så kul att läsa!

 

Nu ska jag byta om till pyjamas och sen koka te med honung…shitloads av honung. Har ingen ingefära att riva i men lika tur det kanske för det är inte så gott;)

Vi hörs alldeles snart igen ♥

 

Jag visste att man kan lita på er:) Tusen tack för inputs på förra inlägget! Jag säger så här: Jag skriver boken.

Sen får framtiden utvisa hur det blir:) Fair enough.

 

Igår så hämtade jag Jamie i skolan, och sen hade jag tankar på att ta undan studsmattorna, men eftersom mamma och pappa skulle komma förbi så kändes det inte som nån idé att påbörja.

Ja, det är en förevändning, ursäkt, bortförklaring:D Jag vill inte. Jag måste, men har noll lust. Det är tusen gånger roligare ta fram dem än undan.

I stället lade jag mig för att läsa i väntan på dem, efter att vi fikat mellanmål.

Alltså, till nästa föreläsning ska vi läsa fyra böcker. Helt ärligt nu så har INGEN av alla de böcker jag läst i de här kursen roat mig det minsta. Fy satan. Jag ska ge mig på Odyssen snart och Greven av Monte christo och fast de är som de är så lär de vara rena humorn jämförelsevis. Vad är det med gamla skitklassiker som är så himla viktigt;)?

Jag laddade hem Madame Bovary från bibblan. Först, den läsplattformen suger fett att läsa på! Jag har ju läst via Nextory i evigheter och det är aldrig några problem. Bibblan laggade, höll inte ordning på sidorna, laddade inte, loggade ur och så vidare. Sjukt irriterande,

Den här boken var den sämsta hittills. Jisses i helvete vad många ord! Tänk er Stephen King som beskriver saker i evigheter, minus att aldrig liksom komma till saken. King kommer ju så småningom fram till något, medan den här boken liksom bara fortsatte och fortsatte och f o r t s a t t e….. 300 sidor skit. LÄS den inte,

Jag somnade konstant;)

Men nu har jag läst den, och är grymt stolt över mig själv som tragglade igenom hela. Jag avskyr sån litteratur men fattar ju nånstans att det är meningen att det ska GE något. Exakt vad har jag inte fattat bara;)

 

Idag var jag på bibblan och lånade Bûbins unge och Öde land , eller dyl av Elliott. Öppnade dikterna och slängde iväg dem, pallade verkligen inte med dem, jag hade ju precis avslutat Madame Bovary. Läste Bûbins unge på en kvart. Skitbok.:) Allvarligt, jag vill inte sitta och fundera på vad fan det egentligen är de skriver om, jag vill bli underhållen. Jag fattade inte ett skit. Tror det var nån som födde en unge och tog ihjäl den…? Tror alltså, det kan lika gärna ha varit något helt annat.

Tidigare har jag läst bland annat Främlingen och Älskaren. De var ju fantastiska i jämförelse med de här två. Gosh. Det kostar att ligga på topp;)

De gillar sånt här med otrohet, konstig gammeldags åtrå och passion som liksom är lika upphetsande som att kolla på färg som torkar.

Jaja. Förutom till den här föreläsningen så är det massa böcker som ska plöjas. Jag har dem utspridda, dels i paddan, både från bibblan och Nextory och sen i pappersvarianten. Ingen har funnits som ljudbok tror jag, men eftersom de ska avhandlas sen så måste jag för min egen del läsa dem, jag lyssnar inte alls på samma vis som jag läser.. ni fattar:)

 

Mamma och pappa kom och räddade mig, och vi satt och snackade ett tag. Jag underhöll dem såklart om historier från new York:) ”Ska ni åka tillbaka?” frågade pappa med det där tonfallet som mer menar NÄR:)

Oh ja, asap.

Så var det middagsdags. Som jag är less på mat! Inget är kul med matlagning. Jag lejer bort det till vem som helst som frågar om de får, och kan muta hårt för att slippa. Det är ju postivit för på så vis lär sig barnen laga mat:)

Igår hade jag kassler men hann inte göra den gratäng jag tänkt, som är supergod, så det fick bli en pastasås i stället. Skivade och stekte på kasslern, vevade ner två burkar färskost med vitlök och örter och en förpackning matlagningsgrädde. Häpp. Servera med spagetti. Ungarna åt och det tog sopslut:)

Ibland lyckas man i alla fall.

”Kan vi äta det här flera gånger, mamma?” Japp absolut, enkelt och gott och går fort, finns inget alls som är jobbigt då faktiskt.

Efter middagen var det dags att skjutsa tjejerna till gympan.

Ni som kollar på Mirkas och min live på Instagram hörde min historia tidigare idag, men ni som inte gjorde det…här kommer det:)

Jag körde på samma ställe som jag kör flera gånger i veckan, på en sträcka med en massa rondeller. Jag gillar dem för det blir bra trafikflyt. Om man inte släpper lös idioter i trafiken vill säga.

Uppsala Buss, kanske skulle ta och utbilda sina chaufförer i trafikregler kan man tycka…Jäklar så nära det var att han mosade sönder sidan på mig.

Mig veterligen får man inte köra på folk, men det tyckte tydligen han var helt i sin ordning. Idiot.

Jag hatar folk i trafiken. På allvar alltså. Finns inget annat ställe där folk tror att de är totalt oövervinneliga och beter sig som de äger vägarna. Bara tagga ner lite, var uppmärksam på övriga trafikanter och använd blinkers så blir dagen roligare för alla:) Har man inte körkort eller kör regelbundet så fattar man inte det här:)

 

Nåväl, körde vidare och lämnade av kidsen, och sen vidare till Gränby för att dels leta överdragsbyxor till Jamie, och dels använda deras nätverk för att läsa e-boken. Bibblans nerladdning funkade såklart inte;/ så var tvungen att strömma.

Hittade bara termobyxor, men jag ville ha de här tunnare varianterna och det fanns bara små storlekar, och satte mig till sist med en kaffe på Starbucks. Jag gillar att sitta och läsa sådär lite bland folk:)

Hämtade hem tjejerna och sen var det kväll.

 

Idag var det rise and shine med ungarna vid sju, jag har låtit bli att dra ner rullgardinen så det är lite av i närheten av ljust i sovrummet, jag får för mig att det är aningens enklare att vakna då.Tveksamt om det funkar men man kan ju inbilla sig:)

Skickade iväg dem, de cyklar fortfarande men det var inte jätterart i morse, kallt och frost. Brrr.

Dau messade att hon var klar tidigare med sin första kund så jag fick komma lite tidigare om jag ville, så jag pep iväg och blev georgeous:) Idag fyllde hon på mina L-fransar med D-fransar och då blev det så här:)

 

Hon får alltid fria händer med fransarna för jag vet att hon har full koll. Vill hon testa nåt nytt så får hon det, och skulle hon sätta dit fransar som var som dammvippor så skulle det med all säkerhet se skitbra ut det med:) Hon har grymt öga för vad som är snyggt och passar.

Vi snackade som vanligt massor, nu om New York eftersom hon varit där för några år sen.

 

Sen drog jag till biblioteket och därefter via Jula för att kolla om de hade överdragsbyxor, det hade de inte, så hem där Mirka mötte upp och vi körde vår live.

Det är så roligt:)

Vi jobbar på podd…jag vet att vi sagt det varje gång, men det var lite saker man behövde. Mikrofoner, hörlurar och så ska det redigeras…gosh. Om ni har tips gällande utrustning så hojta gärna, det fanns liksom en uppsjö:)

Sen ska man gärna ha något bra rum att spela in på också, lite ljuddämpare osv, så det måste kluras på.

I alla fall, det är rysligt roligt att få träffa er:D

 

Nu ska jag väl hoppa i säng förstås. Jag kan ha råkat somna en stund på soffan med paddan över näsan tidigare 😉 Så kanske att jag är onödigt pigg nu…

Men men, får väl räkna får då.

Natti natti ♥

 

 

 

Jag funderar på väldigt mycket om man ska var ärlig:)

På viktiga och oviktiga saker. Som om jag borde rensa hallen på sommarkläder i dag eller nästa vecka? Eller om jag pallar att gå till gymmet i kväll och sånt där.

Sen funderar jag massor på att skriva.

Inte jättekonstigt eftersom jag går två skrivkurser nu:) I båda ska vi påbörja en historia till våren. Det är själva slutexamen, och det ska antingen vara början på en hel roman, eller en novell. Den ena ska ju vara fantasy och där har jag lite svårare att fundera, för det är ju en värld jag inte direkt har full koll på:)

Den andra ska då vara vad som helst. Jag har en trolig story som jag nog bygger vidare på.

 

Men, sen sa en av våra lärare något som jag inte kan släppa. Hon debuterade som författare vid 52 års ålder, och det känns ju bra för mig som snart hamnar där:) Då med en bok hon skrivit om sin mamma som drabbades av alzheimer. Hon har sen dess skrivit fler böcker, med helt andra historier.

Men hon sa att man ska gräva där man står. Att en sån story som den om hennes mamma, en sån som bara kommer till en vare sig man vill eller inte, en sån som är helt äkta, den ska man skriva. Man måste skriva den. Det är snudd på lag på det:)

Okey. Ni vet vart jag vill komma nu antar jag.

För ett tag sen snackar jag med en kille, som inte visste något om mig, men vi pratade om att skriva. Han har jobbat många år med det, som journalist bland annat. Han höll nu på att skriva en bok och vi snackade lite om det. Så återkom han efter någon dag och berättade att han nu läst min blogg, och kollat på tv, (anar att det var Malou han menade) och han sa då att Där har du ju din historia. Skriv den för sjutton!

Samtidigt förstod han att det var jobbigt att grotta runt i det gamla. Men erbjöd sig på stående fot att vara mitt bollplank:)

 

Så ja, jag måste skriva den nu. Det är så va? Ni har sagt det länge, nu kommer annat folk och säger samma.

Ni vet mer än de flesta hur det varit. De av er som är begåvade med att kunna läsa mellan raderna vet ännu mer. Jag brukar säga att det inte finns något mellan mina rader, och det är så, men i just detta så finns det undantag. Det är så mycket jag inte har kunnat skriva om just då, för min egen eller andras skull. Men som ändå liksom varit tvunget att få sägas, om än i microtermer:)

Men OM jag nu ska ge mig på att skriva om det jävligaste jag någonsin varit med om i mitt liv, kan ni ge mig några råd?

 

Jag vill inte att det ska bli en offerkoftavarning, för hur många av er, (mest kanske folk som inte läser här men som bildat sig en uppfattning om mig av enstaka inlägg) som än tror att jag är bitter, så är det inte så.

För mig är bitter bara ett nedsättande ord som folk slänger sig med när de vill säga nåt taskigt. Aldrig att man tar till det ordet om man vill trösta till exempel;)

 

Vidare då, ska jag börja ”från the very beginning” med hur vi träffades som små tonåringar, valde att bilda den stora familjen och hur vi på allvar var en väldigt lycklig och extremt välfungerande familj, eller pang på dagen när allt ändrades?

Ska jag skriva fiktivt ? Alltså om ”Tommy och Gina” istället för mig? På så vis kommer jag undan all ärekränkning;)

Å andra sidan, jag har inte gjort nåt fel, och står upp för mig själv. Jag lär knappast hamna i fängelse iaf, det finns ju liksom ingen annan som vill ta hand om barnen..

Ska jag kanske bara ha min egen story som grund och sen spä på med lite hittepå? Det känns dock lite falskt.

Och ska jag skriva den som skolprojekt? Pallar jag att ex antal okända kursare är där och petar i den? Det kanske rent av är bra?

Och den största frågan av dem alla – hur lång? Jag känner ju att det är både Bibeln-och-Koranen-hopslagna-varning;)

Jamen det är många frågor:) Ni får supergärna hjälpa mig här! Jag lovar att ni kommer stå med i både dedikation och ”tacksnack” 🙂

 

Vet ni då, en gäng i tidernas begynnelse så skrev jag pappersdagbok ibland. Och ibland hittar man ju sånt här hemma som man liksom bara hoppas att ingen unge får tag i nån gång;) Jag kan väl kanske inte säga att jag är stolt över allt jag satt på pränt, och sånt man skrev som femtonåring är ju aningens högtravande och samtidigt barnsligt deluxe;)

I den där dagboken så står det att jag en gång i framtiden komma skriva en bok om oss. Och den skulle komma att innehålla drama och passion… och jag vet att han okeyade det den gången då för trettio år sen så det måste ju innebära att detta var predestinerat, right;)

Att ge sitt godkännade ”in blanco” räknas det med, jag är helt övertygad. Alltså, ingen risk för ärekränkningsanmälning;)

 

Nä, nu har jag skolkat från Madame Bovary länge nog, den ska läsas, men är inte speciellt kul:/

Bäst att klä på sig och hämta Jamie i stället 🙂

Hörs snart:)

 

Igår var det full rulle. Jag börjar bli lite lätt stressad över allt jag ska hinna med innan i morgon när vi åker till New York.

Hela tvättstugan ser ut som skit, mestadels ren tvätt, men den ligger överallt och ska vikas och läggas i skåp och lådor.

Jag måste tvätta och packa, och eftersom vi åker som personal så måste man se prydlig ut. Inga jeans och huvtröja alltså. Men fan, jag har inget annat. Måste gräva djupt i lådorna och se vad jag kan hitta. Jag vet att jag iaf har en kavaj som är proper och fin, men i mjukt tyg så den är som en huvtröja. Den är från me&i, och därifrån har jag även mjuka fina blusar. Corrinda hade byxor jag ska testa, får se om jag får på dem bara;)

Sen packa, och vad ska med? Det ständiga dilemmat. Jag vet ju att sen använder jag typ samma tröja och brallor hela tiden;)

Så har jag haft tre uppgifter till skolan hängande över mig. Två dialoger och en liten recension. Den ena dialogen är det inte deadline på förrän nästa fredag, men med tanke på att jag vet att jag kommer vara bakis i form av jetlag då så är det lika bra att preppa så mkt man kan:)

 

Handla, kan ju vara bra att göra.

 

Och sen träna, det måste man ju:)

Igår hade nån galning bokat ett morgonpass, klockan halv nio! Vem gör så? Ja, det var jag själv förvisso, men ändå;)

Jag, syrran och Corrinda fick för oss att det var en strålande idé.

Med tanke på att man måste åka vid åtta, och att jag har ungar som stökar runt överallt på morgonen så hann jag inte riktigt fokusera på att äta frukost. Jag kan heller inte träna om jag är mätt, så jag hällde i mig lite yoghurt bara.

Om det var bristen på käk, eller bara allmän seghet som gjorde det låter jag vara osagt, men satan var tungt det var!

Corrinda konstaterade i uppvärmningen att hennes kropp inte samarbetade, och så var det. Inget var direkt kul, allt var svinjobbigt, den enda övningen jag liksom presterade som vanligt i var marklyft. Allt annat var bara trist och pest. Inte ens att det var en favvoledare, Anders, hjälpte upp det hela.

Jag konstaterar återigen – morgonträning är inte min grej, hur mycket jag än skulle vilja det.

 

Bara för det så lät vi vår reservplats med David på kvällen stå kvar. Det var cirkelfys och han har haft samma bana ett tag nu, och den skulle funka kompletterande liksom. Inte samma muskelgrupper.

Folk avbokade och vi fick platser, så då bestämde vi oss för att köra. För att göra i alla fall ett kvalitativt pass. Det kändes fint när vi kom dit, tills vi insåg att han bytt övningar! Mot ganska mycket mage, som vi körde rätt mycket på morgonen:D

Haha. Men jag gillar mage, det behövs om man säger så.

När han visade övningarna kände jag att det här kommer bli tungt, men kul, speciellt den nya wallclimber.

Vet ni vad det är? Man ställer sig med ryggen mot väggen, i planka och sätter upp fötterna på väggen och backar uppför den;) Helst ska man komma så nära väggen att man liksom står på händer precis intill den med magen tryck emot. Det kommer ju inte på fråga, för det törs jag inte. Fatta om man inte orkar stå längre? Fatta den faceplanten, med tillhörande oviga kullerbytta;)

Det var enklare än jag trodde att komma upp, Corrinda trodde inte att jag ens kunde stå på händer, men herregud. Klart jag kan:)

Men allt blod åker ju med rasande fart ner i ansiktet, så det stackars blodtrycket får jobba. Jag har ganska lågt tryck, så jag blir ofta yr, men här var liksom hela skallen full;)

 

Efter det passet var man mör. Och idag…jotack. 😉

 

Men jag går dagen i förväg!

Efter första träningen så åkte vi hem, duschade och käkade frukost, och sen röjde jag köket. Mirka kom strax efter halv tolv och vi gjorde oss klara för vår live på instagram.

Vad jäkla kul det är!

Tittar ni?

Vi har fattat att ni vill att vi ska podda, och vi ska bara lära oss först, men det kommer. Kanske till och med snart, vem vet;) Men till dess är det här vår chans att verkligen möta er. Det kan man ju inte göra i en podd faktiskt. Men på livet kan ni fråga saker som vi kan svara på direkt, eller bara säga hej:)

Den ligger kvar i ett dygn och jag har kollat lite själv på den, jag orkar ju inte se hela, det är dessutom alltid lite jobbigt att se och höra sig själv.

Nästa vecka kör vi också såklart, och då har jag precis kommit hem från New York, varit vaken i över ett dygn och sådär så det kan ju bli extra kul;)

 

När vi var klara, så stack Mirka direkt och hämtade barn och jag pep iväg och hämtade Jamie.

Hem igen, skriva skriva, skriva.

14.30 var jag, Novalie och Jamie på Gränby för att hämta ut hennes glasögon.

Hon tog på dem och bara Whaaaaaoooow! Jag kan se:)

Sen hade hon dem på hela vägen hem, och såg detaljer hon inte sett på länge, det är ju det där när synen försämras gradvis, man märker det inte riktigt. Hon har nog haft dem på nästan hela tiden sen dess, för hon tycker ju det är himla najs att se:)

Men hon har svårt att vänja sig vid att se sig själv i dem, tycker inte hon passar i brillor osv. Nä, så är det ju. Man tycker ju inte det:) Men hon är superfin.

 

Idag då, jag har precis kommit hem från att ha skjutsat min pappa på ett läkarbesök. Han skulle vara där 8.00 så jag fick väcka kidsen och sen fick de gå iväg själva, jag åkte redan 7.30.

Och fans helvetes jävla skit men det var FROST på bilrutan! Jag hatar det. Blir så irriterad och sur.

Parkerade i garaget på sjukhuset, rena jävla rånet! Jag betalade 103kr för 2,5 timmar…usch. Jag ogillar så hårt när man tar saftigt betalt av de som besöker vårdinrättningar, Inte många VILL det, utan man måste.

Sen satt jag med min dator i kafeterian, drack en inte så god liten kopp sketet bryggkaffe, ni vet i kanna på sen där värmeplatta, för 21 kr… Men holy fucking smoke! Kanske ingick påtår, jag antar det, men det var ju liksom inte så gott. Dessutom helt nytt eftersom jag var där när de öppnade så man kan inte skylla på att det stått på värmning. Nä, jag tycker som sagt inte det är rätt ställe att ta snormycket betalt. Tvärtom.

Men jag fick klart min andra dialog:D så jag är happy.

Nu ska jag packa!

Vi hörs förhoppningsvis i kväll:)

Hellooooo:)

Jag sitter här och skriver dialog så det brinner om fingrarna.

Skulle man ju kunna önska;) haha, men jag ska bara gnugga geniknölarna lite till, och det gör man ju på bästa sättet genom att småsnacka med er!

Så, jag har en kopp kaffe, och er, nu snackar vi:)

 

Jag höll på att storkna i morse, det var ju kolsvart ute! Fy bövelen! När hände det? Jag vill bestämt minnas at det inte alls var så mörkt i går morse liksom. Men det gav sig sen med flashar från tidningarna, det var nåt extrastort mörkt moln som låg och bäddade in hela världen. Eller i alla fall min värld;)

Jag fick även en flash om ett plan som fått nödlanda på Arlanda… det är inte optimalt att se när man är lite sådär småsjåpig inför att flyga och ska göra det på fredag… Förra veckan störtade ju ett plan dessutom, att det sen visade sig vara ett fraktplan gjorde ju iofs saken lite bättre, men ändå.

Jag vet inte när jag blev såhär pipig heller, jag har inte flugit jättemycket i mitt liv, men jag har gjort långflygningar och mellanlandningar. Jag har flugit i oväder och turbulens, utan att liksom tycka att det är speciellt obehagligt, Mest skittråkigt. Jag är less efter nån timme och så sitter man där ihopvikt som ett knöggligt papper;)

Nånstans har jag skaffat mig ett gäng onödiga och ganska irrationella rädslor, som höjdskräck, flygrädsla och åksjuka. Åksjukan är för visso högst verklig, men onödig eftersom jag aldrig haft det förr. De kom med barnen, och jag har fått förklarat för mig att det hör ihop med överlevnadsinstinkten. Att man ska vara rädd för att ta extra vara på sig och inte utsätta sig för risker, eftersom barnen är beroende av en.

Jag kan köpa det faktiskt.

Men har ändå ingen lust att vara fjollig:)

Nåväl, det tar lite för lång tid att åka båt till USA, och dessutom är jag mer rädd för att åka båt än flyg;)

PÅ fredag hörrni!!!!

Jag kan liksom inte riktigt fatta det:) och för den sakens skull kan man aldrig vara säker på att det klaffar. Ta i trä och sådär.

 

Jag har varit i Trixies skola och hälsat på idag. Som vanligt lyckades jag tajma in spanska:)

Jag har varit där med alla ungar i sexan och alltid fått vara med på spanska, ihop med att jag satt och tragglade det med Robban så har jag nu jobbat ihop en skaplig vokabulär. Inte illa för att aldrig ha läst språket:)

Synd att jag glömmer det mesta direkt bara…

Sen var det fysik…gahhh, mitt not so much favvoämne, men jag är ändå rätt vass på det har jag insett. Alltså vass som i inte lika dålig som jag trodde. Jag har bra koll på ljudvågor och ljus och rörelse osv iaf:)

 

När det var slut så traskade jag ner till stan och fixade nya fina fransar hos Dau 🙂

Så nu känner jag mig hel igen. Jag älskar verkligen de här fransförlängningarna, även om det är lite pyssel med att fylla på. Jag har korta och spikraka fransar själv, och ser så jäkla mycket piggare ut med de här fuskiga:) Mina egna fransar vägrar hålla sig böjda, jag har testat allt och frågat flera makeup-artister, men det är bara så vissa är. Bah.

Jag ska se om jag kan visa er ikväll hur det såg ut före jag började med fransar och så efter:)

Nu inser jag att jag måste laga mat…fan, ska på gympa med tjejerna nu, kanske borde ta med datorn och sätta mig där och skriva…hm..

 

Jaja, vi ses ikväll!!

Sidan där jag bokat hotellet på skickar mig påminnelser:)

Och jag blir nervös. Haha. PÅ fredag åker vi!!!

Idag var Jamie hemma med mig, för han var lite skruttig, lite småförkyld, men mest ville han bara vara hemma:) Vi tog en lång sovmorgon och sen har vi suttit i soffan, jag har skrivit och han pratat. Åh vad jag saknar honom hemma om dagarna! Han har nu kommit över ”smekmånadsfasen” i  skolan och är lite less på den;) Han vill helst bara ha rast, för han älskar att få vara ute och ränna med kompisarna, men sitta still och jobba…not so much.

I morgon ska han nog gå i alla fall, för jag ska dels till Trixie i hennes skola och sen fixa fransarna. Trixies klass har dagar nu man ”ska” komma och hälsa på, det är perfekt för då blir det verkligen av. Jag funderar lite på när jag ska komma bara. Dau väntar 12.20 så jag tänker ju tajma det såklart. Jag har ingen lust att stressa iväg på morgonen, så jag tror vi kom överens om att jag skulle vara där strax efter nio. Men det beror ju på hur länge Trixie vill att jag ska hänga där;)

 

Uppgiften till skolan som jag totalt fastnat på är egentligen superenkel, jag ska skriva en dialog. Mellan två personer, och den ena ska ljuga. Det ska framgå i texten utan att man skriver det. Jaja, det är liksom easypeasy OM man nu skulle komma på en situation:D

Jag har säkert skrivit fyra olika varianter, och ett ytterligare antal inledande rader och sen dissat alla. Just dialog tycke jag mycket om att skriva, och brukar verkligen inte ha några problem med det, men jag kan för mitt liv inte komma på ett bra scenario att placera mina gubbar i, och då funkar inte snacket. Jaja. Det ger sig. Men det är trögt.

Jag varvade det skrivandet med mail och annat som måste fixas.

Mer eller mindre hela dagen gick åt till att sitta på rumpan och hamra på datorn, inte undra på att jag har ont i akterdelen;)

Kan förvisso även ha lite att göra med Daviddejten i lördags. Bah. Eller ännu längre bort, vi körde ett HIT-pass i onsdags med Anders. Han är grym. Det var länge sen vi körde HIT, som alltså är högintensiv träning, och det märks mycket väl att man blir bra på det man tränar. I cirkelfysen är det 45 sekunder per övning, femton sekunders paus och så nästa övning i 45 sek. Totalt tio övningar på rad, sen en minuts vila och så kör man tre varv.

I HIT är det fyra minuters högintensiv träning utan annan vila än att man byter övning så fort man kan. Ofta är det tre eller fyra övningar som man gör ett visst antal reps av, så många vara man bara hinner på de där fyra minuterna. Jag var så jävla slut. Sådär ”jagkanskesvimmarnu-slut”. Sådär slut att det nästan inte var roligt längre. Sådär slut att man bara kollar vart Anders är så man kan maska;)

Sen hade jag sån träningsvärk i rygg och rump-musklerna, och när vi började värma upp med David så ångrade jag mig bittert att jag var där. Men, bara man blir varm så blir det bättre och när man får köra igenom kroppen så släpper träningsvärken. Med ny värk som bonus;)

 

Men att sitta på röven hela dagen är inte min bästa gren. Jag fick iofs några maskiner tvättade och köket röjt men i stort har det varit mycket sitta.

Halv fem packade jag och Novalie in oss i bilen och körde till hennes skola för ett utvecklingssamtal.

Vi var tidiga och satt i bilen och väntade, här betalas inga extra kronor i parkering om man kan undvika det;)

Jag tyckte att hon behövde lite gos och pepp innan sitt samtal;)När Patricia såg bilden ovan som jag lade på instagram så sa hon: ”Lejonkungen. Vet inte varför, men den här bilden är bara Lejonkungen.”

Ja Novalie ser ju lite ut som Simba, så då är väl jag pappa kungen då;)

 

Så gick vi upp, många dryga trappor, och sen var det dags. Jag gillar hennes lärare och det är nog ömsesidigt. Jag KAN ha råkat himla ganska odiskret med ögonen över en pappa på föräldramötet som jag tyckte var mer än lovligt uppe i det blå när det gällde hans son. Ni vet en sådär förälder som tror att deras egna kids är änglar som aldrig gör något fel, och att alla andra ungar är skitungar vars enda mission in life är att sabba för och vara elaka mot deras avkomma. Urk. Sådana päron klarar jag inte av. Det kan ha varit så att hon noterade detta;)

Det kan även sen vara så att den här änglaungen visat sina rätta färger och frekvent mobbar en annan elev. Jojo, jag visste det så fort farsan öppnade truten. Jag kan typen;)

Fy farao för mobbare av alla de slag! Jag skulle vilja bunta ihop dem och låsa in dem nånstans, för de gör bara elände.

Nåväl. Min unge fick med beröm godkänt av läraren. Jag är helt medveten om att mina ungar är en blandning av både ängel och djävul. Konstigt vore det annars, med den här bitchen till morsa;)

Nä, men det är väl självklart att ungar har både gott och ont i sig? Sen kan man bara hoppas att det goda överväger, och med vettig uppfostran och massor av kärlek så blir det bra människor av de allra flesta.

 

Vi åkte hemåt, diskuterade mötet, och så sjöng vi högt till Despasito på radion. Jag kan inte sitta still utan måste liksom orma runt och vifta lite snyggt latino på armarna;) Hehe.

Sen lagade vi mat, åt den och så fick Novalie hjälp inför ett prov  hon snart ska ha, jag ska berätta mer om det snart. Barnen avskyr ”rester” så då kallar jag dem ibland för Swedish tapas, och ställer upp allt på köksön som en plockbuffe´i stället och då funkar det finfint;)

Idag var det inte så många rätter som vi hade rester på, och de gillade alla så det var inget gnäll.

Jag tog med min lilla busiga jycke på en promenad och rörde på fläsket lite, det var välbehövligt, och sen var det rakt ner på rumpan igen i soffan. Mera plugg och nu varvat med TV;)

Ola Rapace är ju ändå Ola Rapace även om först avsnittet av Hassel sög.

 

Nu sitter jag här, med denna hära sömntutan på ena sidan:

Och på den andra har jag den mindre sömntutan:

Ljuvliga ljuvliga gosproppar ♥

Jag vill inte resa på mig för då stör jag dem och de kommer vakna båda två…öhhh;) Tja, lite som när man har en bebis som sover i famnen alltså;)

Men jag lär ju, klockan är massor.

På onsdag så kör jag och Mirka en ny insta-live och det ska bli så kul! Det var så himla roligt förra veckan och vi ser fram emot att se er igen. Jag tror inte att någon av oss haft tid att sätta oss in i hur man poddar, men vi har fått lite tips och råd, så det kommer! Vi båda tycker att det är så jäkla kul att ni vill att vi ska podda:)

Jag lovar att jag ska fokusera på det efter New York. Teknik och jag går ju hand i hand…eller inte;)

Har ni något ni undrar över, eller som ni vill att vi ska ta upp, så hojta bara!

 

Nä, nu sova…!

Natti natti ♥