Idag funderade jag återigen över hur olika vi väljer att göra här i livet.
Jag träffade ett litet barn, 2 år gammalt, som är hos sin dagmamma medan mamman är hemma med ett nyfött syskon.
Hur tänker man då?? Jag känner bara i varje fiber av hela mig att det är så fel! Jag skulle aldrig någonsin kunna lämna barn på dagis eller hos dagmamma, för att sen gå hem och gosa med en bebis.
Jag vet att det är många som väljer att göra så, men varför??
Om man inte klarar av att ta hand om två barn, kanske man inte skulle ha två barn ganska tätt? Eller?
Man kanske skulle vänta tills barn nummer ett börjat skolan..?
Jag kan nästan förstå det om det rör sig om ett lite äldre storasyskon, runt 4 år eller så, men en liten 2 åring?
Bor man mitt i skogen utan nåt som helst umgänge till det större barnet, alltså runt 4 år, så visst, fine I get it, men inte när man bor i Uppsala som har massvis av barnaktiviteter. Ja man kanske får ta bussen en bit, men vem har sagt att det ska vara enkelt 😉
Vill man kanske återuppleva det där första-barnet-ruset? Men sanningen är ju att det finns bara ett barn i varje familj som kan vara första barnet, de som kommer efter har inget val, de har syskon. Det blir aldrig som med det första. Den första är speciell, på så vis att det är det barnet som gör en till mamma, eller pappa. De barn som kommer efter är ju inte mindre värda såklart, men de föds in i en familj på ett annat sätt. Det är inte synd om vare sig det äldre syskonet eller bebisen, ingen behöver ”stå tillbaka” som folk så gärna försvarar sig med. Bara anpassa sig lite, och anpassning hör till livet.
Hårda ord, kanske ni tycker, men jag tycker inte det, jag fattar verkligen inte.
.
Jag fattar inte vitsen med att flänga iväg med bebis och en 2 åring på morgonen, lämna 2 åringen till en, i det här fallet – suverän dagmamma med två dagbarn och två egna. Jag tvivlar inte på att barnen har det bra, absolut inte, men jag undrar vad fan skillnaden är mot att vara hemma med mamma??
Det är samma vardagsliv, fast med icke-familj. Varför vill man lämna sitt lilla barn till en annan människa för att sen sitta hemma med en bebis? Varför ska nån annan ge mitt barn mellanmål och lunch och sen söva? Varför ska nån annan ta med mitt barn ut i lekparken? Eller bara sitta hemma och pyssla?
Varför ska nån annan klara av det bättre än man själv??
Varför gör man det inte själv?
En bebis tar inte all tid man har, man klarar av att sysselsätta en 2 åring med. Och gör man inte det så borde man nog tänka till ett varv extra innan man skaffar sig fler barn
.
Sen finns alla de där argumenten om att man inte vågar säga upp sin plats och barnet behöver stimulans och yadayada, men jag fattar ändå inte.
.
Jag har träffat så många mammor som skolar in sina barn på dagis/dagmamma bara nån månad innan syskonet beräknas födas, och då undrar jag ännu mer hur man tänker`?
Lyxlattemamma livet – here we go again??
.
Jo då, nog önskar även jag mellan varven att jag kunde ta bara bebisen med på stan och shoppa, flanera och dricka kaffe, så som det var en gång när Janelle var bebis. Men då gör jag det 🙂 Nån gång ibland..
Nån dag per vecka är ju ens man ledig så man kan åka iväg, eller? Nej det kanske inte blir en tisdag förmiddag, men väl en lördag fm. Man får ju anpassa sig . Prioritera.
.
Eller hör det till att man ska ha sitt äldre barn på dagis/dagmamma när man får ett barn till?
”Alla andra” gör så?
.
Jag vet bara att jag tyckte så synd om det lilla barnet idag, som så snällt satt och åt frukt innan golvet lockade och h*n blev nersläppt och sen lugnt och fint lekte med nån liten leksak. Världens lugnaste lilla unge, och så mamman hemma med en bebis.. Nej, rättelse, mamman skulle åka på stan….
.
Nej hörrni, min alldeles egna åsikt är att förskolor och dagmammor är till för de som arbetar! Eller aktivt söker arbete.
Barn som får syskon , speciellt små barn, hör hemma hemma 🙂
.
Varsågoda – häng mig 😀
.
Eller ännu hellre, förklara för mig hur ni tänker!! 🙂
För mig är det helt fel, jag skulle må dåligt av att lämna ett litet syskon, jag skulle dessutom hata alla baciller och virus som kommer som ett brev på posten när man har sina barn i barnomsorgen 😉
.
Jag tror att folk i allmänhet har alldeles för låg självkänsla och tro på sig själva. Man tror sig inte om att klara av att ta hand om fler barn än ett…Men det gör man.
Jag var 16 år när jag var barnflicka åt en familj med fyra barn, en 6 månaders, tvillingar på 2 år och en 4 åring, plus världens största hundar 🙂
Jag kunde inte laga mat, men nog fick jag till maten ändå. Jag tvättade av små munnar och händer, jag diskade upp.
Jag tog med alla fyra ut på promenader, och jag var själv med dem från lunch till över midnatt. Jag badade och nattade. Jag var alltså 16år.
Då klarar man av samma sak när man är vuxen och själv har skaffat sig barnen , eller hur?
.
Jag menar absolut inte att vara elak mot någon, som vanligt!! Alla är vi olika, alla gör vi olika val, men jag undrar bara hur man tänker när man kommer fram till att låta någon annan ta hand om det bästa man har, när man ändå är hemma med ännu ett mirkel?
Jag kanske är snål och ego, det kanske är därför, jag vill inte unna nån annan att spendera tid med mina ljuvliga barn 🙂
och sen själv ta resterna som blir över…
.
Givetvis så finns det lika många förklaringar som familjer, men ge mig dem! Jag vill verkligen försöka förstå, för även om jag gärna vill tro det, så gillar ju inte alla mitt sätt att tänka , hihi.
–
Om man har ett kolikbarn, ett sjukt barn eller är ensamstående eller liknande så kan man glömma ungefär allt jag sagt, jag pratar om alldeles friska barn med friska föräldrar som bor ihop och delar på ansvaret.
Jag är nog inte riktigt klok som kastar en fackla såhär….. 🙂 men vad sjutton, frågar man inte får man inget veta!!
Natti natti mer er:)
Jag blir avis men också stressad när jag hör att det verkar gå så lätt och enkelt för andra att vara hemma själv med två småbarn.
Jag har två barn en 2,5 åring och en 5 månaders. Vår äldsta har rätt till att gå på förskolan 30 h/vecka . Hon skolades in när hon var 16 månader och är alltså van vid att gå till förskolan. Ska tillägga att hon var hemma med mig i 12 veckor under sommaren medan jag var gravid och sjukskriven. Sen fick hon gå på föris 20 h vecka den sista månaden innan bebis kom för jag mådde allt sämre. Konstant illamående, trötthet, ryggont och foglossning, svullna fötter och händer. Var tvungen att sova med en handskena pga konstanta domningar i armen och handen.
Sen höll vi äldsta barnet hemma den första månaden, då jag och pappan var föräldralediga tillsammans. Sen kom ganska kort därefter ett fyra veckors långt jullov. Och sen ledigt sportlov och däremellan har vi haft sjukdom så på det hela taget här det inte blivit mycket tid på förskolan.
Jag hade gärna velat ha storasyskonet hemma hela tiden men jag vet inte hur jag skulle fixa det.
Har precis varit själv med bägge dagtid i en vecka och det var inte alls särskilt lätt. Bebis kan inte sova när storasyskonet låter och leker hemma. Och bebis har varit så pass lättväckt sen hon var 8 veckor. Det tar typ 30 min för att söva henne och när jag väl lägger ner henne för att ägna mig åt hennes storasyskon så vaknar hon efter 15-20 minuter. I selen sover hon jättebra så länge det inte är för mkt ljud omkring. Och hon sover också bra i vagnen men endast utomhus. Vi bor i en tvåa utan balkong eller uteplats, så det är inte så stort hemma. Vilket gör att det är svårt att gå undan för att få lugn och ro. Dessutom går storasyskonet efter och vill vara med mig medan jag nattar bebis. Storasyskonet blir upprörd och säger ”min mamma” och vill inte att jag har bebis i sele eller famnen. Och bebisen å andra sidan behöver ju få sova lite längre stunder dagtid än 20 min åt gången. Särskilt som hon sover från 22-06:30 när hon blir väckt av storasyskonet som går upp då.
Hur gör man?
Känner mig som världens sämsta mamma. 😩
Oj momshaming på hög nivå grattis vad fräscht och modernt, är det med dessa åsikter du uppfostrar dina barn hemma så förstår jag verkligen inte. Då kanske de är bättre de får gå på förskola så de lär sig något vettig ?
Jag lämnar min äldsta på föris för hon fullkomligt ÄLSKAR att vara där, och jag anser att en föräldrar kommer aldrig kunna vara opartisk och objektiv i lärandet till sitt barn du kommer färga av dig i allt du lär ditt barn. På förskolan får de stimulans de får lära sig ta hänsyn och visa respekt till varandra, både andra barn och andra vuxna. De får tillgång till kulturellt utbyte men går man hemma i 100 år så tror jag inte det kulturella utbytet blir fullt lika stort eller ? Jag har fullt förtroende för pedagogerna o de vuxna jag lämnar mitt barn till dom är fantastiska och jag väljer att inte gå tillbaka till 50 talet i leva ett hemmafru liv. Men det är ju tur alla är olika och tänker olika ( pssst ett tips det är också sådan man får lära sig på förskolan) åh nej jag gick aldrig i förskola själv….
Du för stå för dina åsikter så står jag för mina. Men tänk ett varv till innan du anklagar MIG för momshaming, för vad gjorde du exakt nu…?
Och för den delen.. mina barn lärde sig vettiga saker utan förskola, men alla har inte den förmågan att uppfostra sina barn utan överlåter det till andra 🤷🏼♀️
Nu har det gått några år sen jag skrev inlägget och facit är tydligt – mina barn är glad, friska, kloka, ansvarstagande, empatiska, respektfulla, och hänsynsfulla. De har alla verktyg de behöver för att klara livet. De har vänner och klarar skolan finfint. Det jag gav dem är lugna fina första år utan stress eller press, utan att behöva dela uppmärksamhet med 20-ish andra ungar med personal som aldrig, hur bra de än är, kan ersätta en förälder. Är det fel tycker du? Det får som sagt stå för dig. Jag vet att de val jag gjorde då var de absolut bästa för mina barn och jag älskar att jag fått vara med dem de där åren. För tiden med barnen får man aldrig igen, och jag skaffade inte barn för att lämna bort dem.
Idag sitter även jag och funderar på hur olika vi väljer i livet? Till exempel…varför skaffar man 9 barn??? Det måste ju enbart vara utav egoistiska skäl. För det är inte på barnens bästa man tänker. Man kan inte hinna med att ge 9 barn samma uppmärksamhet eller kärlek, eller tänker man att de äldre barnen ska uppfostra dom som är yngre? Vill man kanske återuppleva det där första-barnet-ruset och struntar i att de andra barnen inte kommer att bli sedda eller hörda? Känner man att ens gener är så otroligt grymma att man bara måste avla så många barn som möjligt? Eller försöker man fylla ett tomrum och känner att det fattas något i livet men som dessa barn uppenbarligen inte kan uppfylla då man väljer att skaffa fler? Är man lite för lat och bekväm och inte orkar arbeta så varför inte låta skattebetalarna stå för barnbidraget som 9 barn genererar? Det borde ju vara en heltidslön. Alltså!!! Jag fattar inte heller om jag ska vara ärlig!!? Hur tänker man då?? Jag känner bara i varje fiber av hela mig att det är så fel! Men visst har vi alla rätt till våran åsikt!
Jag är nog inte inte heller riktigt klok som kastar en fackla såhär! Varsågoda – häng mig.
Du har all rätt till din åsikt:)
Jag håller egentligen inte med om nån av dina åsikter om att ha barnen hemma istället för på dagis. Det hade inte passat min familj alls. Men jag gillar dina åsikter ändå och att du förklarar så att jag som ”står på andra sidan” faktiskt förstår lite bättre hur just ni resonerat. Nyckelordet här är väl ”just ni”, för just vi har resonerat på ett sätt som passar vår familj och just ni har resonerat på ett annat sätt och just alla andra gör förhoppningsvis val som passar dem och deras situation bäst. Jag är i alla fall oerhört tacksam för att vi faktiskt har valmöjligheter i detta avlånga land och skulle önska att vi kan respektera varandras val lite bättre. Det behöver inte vara så att en har rätt och en har fel.
Lycka till med nian, supermodiga tycker jag att ni är!
Maria
Jag förstår hur du tänker men jag har alltid lämnat mina på ”dagis” när jag varit hemma.
Däremot så har jag aldrig nånsin på den korta stunden de är där hunnit gå på stan eller fika eller så utan det har varit att gå hem och röja eller eventuellt vila lite eftersom ingen av mina monster har sovit på nätterna.
En ren överlevnadsgrej och de dagar de stora var hemma var det ofta väldigt gnälligt för att de inte fick gå till ”dagis”.
Håller inte med! jag tror också oftast det finns en djupare anledning till olika val man gör. Oftast jämför vi med oss själva, vilket man inte riktigt kan göra. Precis som vi alla e olika människor så är alla familjer olika och kan se ut på så många olika sätt. Jag tror faktiskt att de flesta mammor strukturerar vardagen utifrån barnens behov o bästa så att det ska bli så bra som möjligt för barnen och hela familjen! Om man lämnar barnet hos dagmamman några timmar så har det nog en djupare förklaring än vad många tror att man e nån slags lyxhustru.
Hejsan, är en mamma till tre pojkar ( idag 21, 19 och 14 år) och har aldrig haft dom på dagis när jag har varit hemma med nåt syskon. De har endast varit på dagis när jag jobbat och har jag eller min man haft ledigt har vi haft hem dom, om jag nångång hamnade att fara på nått ärende mellan jobbet och tills jag hämtade dom hade jag dåligt samvete när jag utnyttjade dagis till det. I dag tror, eller vet jag nog att mina pojkar är tacksamma över den tid vi gav dom. Förstår verkligen inte hur dagens mammor tänker… Man måste ju kunna ha tråkigt också inte ska hela barndomen bestå av att leka å ha full aktivitet. Heja, heja… helt rätt tänkt utav dej!!
Du frågar hur man tänker och så här tänker jag. eller vi. 🙂
Egentligen kanske jag hör till undantagen som inlägg inte är tänkt till.
Jag har tre barn, alla har gått på dagis. Jag säger dagis oavsett vad folk tycker om det. Förskola låter inte rätt. Men nedvärderar ingen personal för det.
Alltså, alla mina har gått på dagis. Den äldste är nu 13 började inte förrän han var 4. Han var kvar när det blev syskon. Syskonet började rätt så tidigt, en överaktiv flicka som älskade dagis mer än allt.
Sen kom ännu ett barn som även han är på dagis.
De två första har varit där både som 15 timmars och när jag arbetat. Inte Minimonster däremot.
Genom åren har det hänt en del, alla tre har npf, Äldste har Aspergers syndrom/ADHD, mellanbarnet har ADHD och Minimonster har Aspergers/ADHD.
Han är 15 timmars med dispens. Vi har fått ett läkarintyg som gör att vi kan ändra tider som vi vill (Det kan man inte som ren 15-timmars) och vid behov kan ha honom upp till 19 timmar.
Detta är framförallt för alla möten med skola, BUP, LSS osv som blir. Och att jag ska kunna åka med mellanflickan på hennes fritidsaktivitet utan studsboll. Han klarar inte av att följa med.
Ja, det är av många skäl som han är på dagis.
Däremot, när skolstarten börjat för barnen, i nuläget alltså, så är det ingen fritids. Vi har försökt att jag har arbetat men det fungerar inte för vår familj.
Vi har bestämt att jag avstår arbete och är hemma med barnen efter skolan som är mer än tillräcklig för dom.
Jag har alltså vårdbidrag.
Minimonster som är på dagis är jag flexibel så långt det är möjligt. Är det en motig dag så får han börja senare. Kanske jag hämtar honom tidigare. Har han sovit jättedåligt eller verkligen inte vill, då får han bli hemma.
Han kan också få bli hemma om jag misstänker att han blir sjuk eller några extra dagar efter sjukdom.
Det har iofs de andra fått också, även när vi arbetade. Vi var hemma varannan gång.
Man kan väl säga att jag nyttar dagis både som paus och livlina. Ibland behöver jag andas lite, eller få gjort sånt som inte kan göras med barnen. Möten, läkarbesök osv får jag planera in på dagisdagar och hoppas på att de äldre barnen klarar av skolan just den dagen… Det har blivit många perioder med slutkörda barn som inte klarar skolgången trots resursskola och försök till anpassning…..
Så har vi det. Fast jag tog ändå inte åt mig av det du skrev 😉 Jag håller med dig i mycket faktiskt, om än inte i allt. Man vet aldrig orsaken till varför människor gör sina val. En till familj som till synes gör det för att bara ligga hemma och gotta sig bland amningskupor och snuttefiltar kanske har betydligt allvarligare anledning till sitt beslut. 🙂
Jag håller med till stor del. men…
Jag ska förklara. Min dotter var 3 år när jag var höggravid med mitt andra barn. Hon hade då varit heltid hos dagmamma men jag hade bestämt att hon skulle va hemma med mig när jag blev hemma på mammaledigt. Så gjorde jag också! Det jag dock inte hade räknat med var deppression under graviditeten + stora fysiska problem (var sjukskriven from mitten av oktober till början av maj när sonen är född) samt förlossningsdeppression med ongest efter förlossningen! Det hela slutade med att jag bad om att få tillbaka min dotter på deltid till samma dagmamma. Det var faktiskt möjligt eftersom ett annat barn där skulle bli storasyskon också och därför ville ha deltidsvård. Så dom delade på en plats = 11 dagar i månaden var.
MEN! Om man inte har några andra orsaker än lust att va ensam hemma med bebis eller ränna på stan håller jag fullständigt med! 🙂
det beror väl helt på hur ens barn är! jag har en tvååring som har mycket energi och tycker det är roligare att vara hos dagmamman än att vara hemma hos mig o bebben. Dessutom handlar det ju bara om några timmar om dagen som han är där. Jag känner att jag blir en bättre och piggare mamma av det eftersom jag då till exempel kan passa på att sova en stund på dagen när även bebis sover eftersom vår bebis inte sover så mycket på natten. När jag sen hämtar min son på eftermiddagen e vi alla pigga o glada o redo att hitta på massa med roliga saker. Bara för att man får lite avlastning ibland betyder inte det att man e en dålig mamma. Vad som ska tilläggas är att självklart får min son vara hemma om han vill men han tycker det är roligt och väljer oftast att vilja vara hos sin dagmamma( som han för övrigt älskar) några timmar o leka o ha kul. Vi mammor håller ofta för hårt i våra barn och tror oftast att barn mår dåligt av att vara någon annanstans än hos sin mamma ibland, men faktum är att det är väldigt nyttigt för ett barn att ha bra relationer med andra människor också. Det utvecklar dem enormt och gör dem tryggare som människor när de växer upp. I många andra länder t. ex i olika delar av Afrika tar ”hela byn” hand om barnen och de springer omkring o är jättelyckliga o trygga med sin omgivning. Något vi kan lära av tycker jag. Barnen kommer från dig men de är egna individer. Vissa mammor är mer beroende av sina barn än vad barnen är av sina mammor.
Hej!
Jag håller helt med dig och förstår hur du resonerar!
Har själv jobbat på dagis och sett 15 timmars barn som blivit lämnde bara för att föräldrarna skulle ha egentid och paus från barnlivet. Jag blev så arg när jag fick veta detta. Har själv inte barn men jag kan förstå att det är tufft ibland men man älskar ju ändå sina barn vill deras bästa! Och de barnen mådde inte bra av att vara på dagis för de längtade efter mamma hela tiden och grät ibland större delen av dagen.
Carola svarar: 3½, då är det ju mer givande med dagis än för en 2 åring.
KOMMENTAR: Absolut! En tvååring- Nix. En av anledningarna till att vi valde att ha lite längre mellan barnen. Och jag älskar att jag kan hålla henne hemma om jag vill, om hon sover länge så flexar vi och kommer senare. Men så har vi också en helt fantastisk förskola! Men jag förstår vad du menar och jag håller med om barnet inte är inskolat sedan tidigare och gärna vill vara där. Jag älskar dagis och tycker det är fantastiskt men jag gillar att umgås med Annie också, hon är så kul! Men jag ska inte förringa att jag tycker det är skönt att få plugga lite ifred. 🙂 Tack för att du tar dig tid att svara på kommentarerna, det gör det mycket roligare! 🙂
Heja heja 😉 Kan bara hålla med… och vi har samma uppfattning – problemen kommer när föräldrar som får jobb inte får dagisplats – och kommunerna kan inte trolla med knäna – dessa borde ju prioriteras i vart fall!!!
Kram
Jag håller med i vartenda ord av detta briljanta inlägg. Idag har folk låg självkänsla, osäkra och följer med strömmen och gör följaktligen dumma val. Även jag gjorde detta dumma en höst men är nu hemma med båda. Om folk reagerar starkt är det nog för att de vet att det du skriver är sant och därför mår de dåligt in i modersnerven över att gå emot sig själva och följa strömmen istället. Bravo Carola!
Kan hålla med en del och en del inte. Så här var det för oss. Första barnet var 2 år och 7 mån när barn nr två kom. H*n slutade dagis och var hemma med mig och syskonet. Vi hängde på öppna förskolan (och fick inga problem med amning mm) och lärde känna andra mammor som än i dag är mina bästa vänner (4 år senare) och deras barn. H*n trivdes helt och hållet med detta men har också alltid varit duktig på att leka och underhålla sig själv när det behövs. Barn nr två var 2 år precis när barn nr tre kom och vi gjorde likadant då=slutade på dagis medans barn nr 1 som var 5 år fick gå 15 timmar. MEN barn nr två hade uppenbarligen tråkigt av att vara hemma och saknade barn nr ett! Förstod inte heller varför h*n inte fick gå till ”sin” avdelning när barn nr ett lämnades till sin. Trots att vi hängde lika mkt på öppna förskolan och med andra föräldralediga så trivdes h*n inte….efter ett halvår gav jag upp för jag kände att vi gick varandra på nerverna så h*n ställdes på kö till dagis igen och fick börja när barn nr tre var 9 mån och gick sen också 15 timmar. Som h*n trivdes med livet då! Å jag också! Kan tilläggas att ”tvåan” aldrig har varit lika bra på att leka själv som ”ettan”! Så alla är vi ju olika! Men jag har en i bekantskapskretsen som nu skolar in sin 1½-åring på dagis innan ”bebben” kommer enbart för att få vara hemma och ”mysa” sen…..det fattar inte jag riktigt, tycker att ”ettan” är lite för liten….
Bästa Carola! Du ska veta att du förgyller min bloggvärld, din blogg liknar ingen annans. Kul att du svarar på kommentarerna! Jag tar härmed och sparkar mitt dåliga samvete i röven och går och lägger mig. Kram
Carola svarar: Godnatt!!! Rätt att sparka iväg dåligt samvete, vem fasiken gynnas av det? 🙂
Just nu funderar jag på hur jag ska hinna svara på alla kommentarer,….;)
Man utgår från sin egnen verklighet när man dömmer andra. Om du haft barn som inte sett skillnad på att vara hemma med dig eller leka med barn i samma ålder så är det ju DIN verklighet. Mina barn har då tjatat om dagis och dagmamma sen de har kunnat prata. Jag skulle aldrig ta ifrån dem sina kompisar och den stimulans de får hos en dagmamma, för att ha dem hemma.
Att flänga omkring på öppna förskolan i tid och otid för att tillfredställa de större barnen, kan vara störande för bebisen, störa amning och trygghet. Tro mig, jag flängde med mitt tredje barn, för att jag trodde att det var nödvändigt att avsluta en massa projekt. Amningen gick åt helvete och barnet klarade inte av att åka hemifrån på flera månader sen. Hemma i soffan ska man vara den första tiden och det låter ju kul för en 2-åring 😛 Eller inte?!
Och JA, jag tycker nog att det är du som är ego, precis som du skriver. Men det är å andra sidan MIN verklighet, med barn som haft ett stort behov att att träffa andra barn.
Carola svarar: Jag menar inte att man ska flänga runt i tid och otid. Med små barn behöver man inte det, det räcker ju, enligt många experter, med att vara hemma, städa lite, laga lite mat, lägga lite pussel, läsa en bok.Sitta i soffan och amma;)
Jag har ju då ”flängt runt” på kyrkis och Öf, och aldrig haft problem med vare sig amning eller att barnet inte är tryggt. Den biten beror nog på andra aspekter mer än att man vistas på ÖF. Det låter som dina barn varit äldre än runt 2 år, och det är ju främst den åldern jag talar om.
Hej igen, jag menade inte att ditt inlägg fick mig att må sämre, det var felformulerat. Jag såg att du skrev om sjuka barn och kolikbarn och och räknade inte i mig där. Våra barn är inte sjuka eller har kolik. De är bara intensiva och morgonpigga =).
Carola svarar: Och behöver extra talträning:) Jag blir så ledsen när du har dåligt samvete för ditt val, ha inte det ! Det där förbannade dåliga samvetet….borde förbjudas:)
OJ, vad många kommentarer, en fråga som berör många tydligen.
Själv anser jag att alla gör det som passar dem bäst, som förälder känner man sitt barn bäst och som vuxen så är man nog kapabel till att besluta det som är bäst för just min familj, vi ska vara glada för att vi har valmöjligheten att göra det som passar oss bäst.
Däremot så är ju barngrupperna på förskolan aldeles för stora för att våra barn ska få det riktigt bra…. Skriv gärna på på denna hemsida ;)))) :
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2990
Ha en bra kväll……
Carola svarar: Haha, precis, för stora barngrupper:)
Jag känner mig som en hemsk mamma när jag läser ditt inlägg. Jag tror inte att barn behöver vara på dagis. Jag är förskolepersonal och vet att vi gör en bra verksamhet men att barn skulle behöva dagis de köper inte jag heller. Jag går till öppna förskolan med barnen och hittar på massor av kul. Men jag har stora på dagis fast jag är mammaledig. Inte en enda gång har jag ”fikat på stan” det känns mer eller mindre absurt att få det kastat i ansiktet. Redan innan mitt andra barn föddes började de ständiga konflikterna med barn nr 1. Testa gränser är bara förnamnet. Det här ver en kille med enorm och outtömlig nyfikenhet och utmanarförmåga. När lillebror föddes var storebror 2,3 år och jag som hela tiden haft siktet inställt på att ha min båda älskade guldklimpar hemma just pga av alla jättebra argument som du carola tar upp i ditt inlägg, var mer eller mindre panikslagen över hur detta skulle gå. Jag fick tipset från förskolepersonalen att ’ändå behålla platsen och prova, känna efter hur det funkade.
Första tiden var GIVETVIS storebror hemma men sedan började han gå lite grann och nu har vi 15/veckan. Min son har en språkförsening och en dålig språklig förståelse vilket gör att man måste uttrycka sig på ett mycket medvetet och tydligt sätt i ALLA situationer med honom. Något som jag är helt och hållet kompetent att göra själv. Jag och min man engagerar oss till tusen för att han ska få ett riktigt bemötande. Jag älskar att vara med honom. Jag gillar utmaningen att parera honom och hitta lösningar på kommunikationsproblemen, bla genom bilder och tecken. 3 dagar i veckan får jag möjlighet att pusta, hämta andan en stund. Läsa ut en HEL pekbok för lillebror som idag är 1,5 år och kanske hinna stänga ögon en stund efterom barnen vaknar ca 05 VARJE morgon. Jag har dåligt samvete för att jag lämnar storebror på dagis. jag vet att han har det bäst hemma men han har kul och han lär sig mycket på dagis. Personalen är jätteduktig och tränar honom i det han behöver (precis som vi gör hemma). Ja, Carola du trampade på en öm tå. Jag tycker du är fantastisk som har barnen hemma, jag hade också velat ha det. Jag känner bara att jag inte räcker till där….
Carola svarar: Jag påpekade specifikt att de som hade kolikbarn, sjuka barn edyl kunde glömma det jag sa:) Har du dåligt samvete, så tror jag faktiskt inte att jag på nåt vis bidrar till att du mår sämre genom att skriva min åsikt. Du delar ju dessutom den. Ibland blir det inte som man tänkt sig, men då får man göra det bästa av situationen och det är ju det du gör! Jag tycker du ska lägga ner ditt dåliga samvete, för det gynnar ingen. Ditt val är säkert rätt för er, var trygg i det och ha inte samvetskval!! 🙂
Skriv din kommentar här!
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, håller fullständigt med dig. Har varit hemma med våra 3 barn i 13 år det är visserligen över 20 år sedan men de åren har jag aldrig ångrat. Det kommer ju att märkas den dag jag går i pension men den smällen får jag ta då.
Carola svarar: Tack, det är ju så, man ångrar inte det man gör, bara det man inte gjorde..:)
Nu måste jag bara kommentera…..Barn och föräldrar är alla olika, behov ser olika ut. Kan finnas skäl som man inte vet och inte ser. Min egen erfarenhet…depression, man måste tänka outside the box ibland. Finns inga sämre eller bättre val barnen har det gott oavsett hur man väljer.
Carola svarar: Jag sa att det gällde friska barn med friska föräldrar som delar på ansvaret. Självklart finns det undantag till allt.
Jag tycker inte det är nått konstigt att låta det äldre barnet gå hos dagmamma eller på dagis 15 timmar i veckan medan mamman är hemma med bebisen. Jag är arbetssökande och har min son på drygt ett år på dagis 15 timmar i veckan, inte för att jag inte vill ha honom hemma utan för att han ska få träffa andra barn och leka av sig ett par timmar. Han mår bra av det och han behöver komma ifrån mamma och träffa andra människor. Han har gjort stora framsteg i utvecklingen på bara ett par få veckor för att han får va med andra barn oc hse hur dom gör och tar efter.
Jag vet att den dagen vi får en till så kommer han få va ett 15 timmars barn medan jag eller pappan är hemma med bebisen. Han kommer inte vilja gå hemma hela dagarna, han vill träffa andra barn och få leka av sig. Sen visst kan man väl gå på olika barnaktiviteter, men det är fortfarande inte samma som att gå på dagis.
Näe, jag tycker inte man är en sämre förälder för att man lämnar barnet ett par timmar i veckan hos dagmamma eller på dagis
Carola svarar: det har jag inte sagt heller, men jag vidhåller att så små barn inte har det behovet som du hävdar.
jag har riktigt svårt att förstå hur föräldrar kan säga att deras tvååring har större utbyte av att vara på dagis än att vara hemma med sin mamma och sitt nya syskon.
en tvååring har definitivt inte större utbyte av att vara på dagis, det är bevisat i diverse undersökningar. kom igen när barnet börjar bli 4-5 år och själva säger att de vill leka med kompisar, och att du som förälder helt ärligt ser att ditt barn behöver en annan typ av stimulans.
tyvärr finns det många föräldrar som verkligen borde fundera över varför de skaffade barn. i och med mitt arbete ser jag ofantligt mycket elände där barn blir drabbade.
Carola svarar: Håller ju med:)
Tack.
Vi ska ju ha barn rätt samtidigt..bf i juli.
har skrivit i bloggen förrut men under annat namn.
Blir väl lättare sen att kommentera om ja beslutar mig för o starta en blogg igen.
Jättekul att följa bloggen;) ska försöka bli duktigare på att kommentera.*kram*
Carola svarar: Spännande:) Börja blogga och ge mig adressen:)
.
Hej!
Läser ofta din blogg, men tror ionte att jag kommentert tidigare. Jag håller fullständigt med dig! Har själv 6 barn som nu börjar vara stora. Jag har arbetat mellan de flesta av barnen och då har de varit på dagis/dagmamma. MEN att ha dem kvar där när jag är hemma – aldrig! Vi är ju en familj och jag har aldrig tvekat att det är det allra bästa för barnen. Med den sista var jag hemma i 3 år, visste att det inte skulle bli fler barn och ville verkligen ta vara på det vi hade. Den yngsta tjejen har ett funktionshinder som vanligtvis gör att man är ganska dålig på sociala kontakter. Hos henne är det en stark sida. På habiliteringen har vi många gånger fått höra att det är mycket ovanligt. Mitt svar på det hela är at thar man tränat på sociala relationer sedan man kom hem från bb blir man bra på det, med eller utan funktionshinder. När man som både er och vår familj är några stycken blir det aldrig så att man nte träffar andra. och jag tror på min egen kapacitet som mamma!! Stå på dig Carola!
Carola svarar: Gillar din mening: Jag tror på min egen kapacitet som mamma!!!
Halleluja. Jag håller med Dig till 110%. mvh Åsa
Carola svarar: Tack:)
Jag håller helt med dig! Men sånt är ju samhället nu. Man ska inte göra något jobbigt själv. Man lejer bort städning, handling och andra vardagssysslor som man anser är tråkiga och tidskrävande. Och så lämnar man trotsiga, nyblivna storasyskon på dagis för att slippa konflikter och för att slippa behöva aktivera dem på dagarna. Sen kan man säga att det är för barnens skull men det är bara mumbojumbo för barn behöver sina föräldrar och sin familj, de behöver inte kompisar när de är två år eller tre år. Om fler hade sina barn hemma när de fick syskon så skulle de som jobbar och VERKLIGEN behöver barnomsorg kanske få en plats. Det här är som ett rött skynke för mig. Vi var hemma med våra barn tills vi började jobba heltid igen, då var vår son 4 år och dottern nästan 2. Visst, det är mycket jobb att vara hemma med två barn och visst, det kan vara lite tråkigt och jobbigt och tjafsigt och svårt att hitta på saker. Men sånt är livet. Och att slänga in barn i en grupp om 15 andra barn (eller hur stora barngrupperna nu är) när man inte behöver är ju inte klokt.
Carola svarar: Jag håller med dig:) Speciellt om det där att de som verkligen behöver platserna ska ha dem:)
jag tänkte att om vi får bebis innan den ”stora” är 3 år så får den ”stora” vara med hemma. nu blev ”den stora” 3 år precia när bebis kom och vi hade en lång sommar hemma hela familjen, riktigt mysigt! dotetrn frågade själv i augusti om hon fick gå till dagmamman, och det fick hon ju. hämtar henen ofta tidigare, och vill hon va ledig får hon det.
förstår hur du tänker, för jag personligen skulle inte vilja ha ett litet syskon på knappt 2 år på dagmamma/förskola om jag va hemma med bebisen, blir skillnad när de kan välja själva.
stå på dig!
Carola svarar: Tre år, nånstans där kan jag hålla med om att barnen börjar ha utbyte av barnomsorg.
🙂
Jag vet inte riktigt hur det fungerar i er kommun, men där vi bor är barnen beviljade 15 timmars dagis i veckan tis-tors 09-14. Jag har en liten grabb på snart 2½ år och en bebis som kommer om mindre än en månad. Vi kommer att ha lillgrabben på dagis dom tider som är satta, dels för att han gått på dagis sedan över ett år tillbaka då vi båda var tvugna att gå tillbaka till jobb, och dels för att han mår BRA av det! Varför ta ifrån honom kompisar och umgänget?
Måndagar och fredagar kommer han att få vara hemma och mysa med oss. Han älskar dagis och det är liksom hans grej, finns inget bättre än att fara dit och träffa alla kompisar 😀 Det är så få timmar och han kommer njuta av dom till fullo! Jag är övertygad om att han inte kommer må dåligt av det på något vis, det blir hans grej, ett ställe där lillasyster INTE får vara 😉 Jag skulle aldrig ha honom heltid på dagis nu när vi får en till, men jag tror att han mår bra av att få leka av sig ordentligt några timmar i veckan. Men vill han stanna hemma någon dag, då får han självklart göra det! 🙂
Hur du kan stå och säga att man kanske inte borde skaffa 2 barn om man ska ha det så, kan jag inte förstå? Bara för att jag sätter min första på dagis 15 timmar i veckan, betyder det att jag inte skulle klara av att ha båda hemma? HA! Jag skulle inte ha några problem med det, jag kommer ha det så här för att jag tror det är bäst för vår familj. Om jag ansåg att mitt barn mådde dåligt av dagis, skulle jag självklart aldrig ta dit honom. Han har gått där i över ett år nu och han känner sig precis lika trygg där som hemma! 😀
Carola svarar: Vi har olika åsikter helt enkelt:)
Men Carola, nu utgår ju du ifrån att barn automatiskt mår dåligt av att vara ifrån sina föräldrar och nya syskon – det gör inte alla barn. Vår mellis är GLAD över att gå till dagis, det är liksom HANS grej som han får göra, medan storebrorsan går till skolan. Mellisen säger ofta att lillebror inte får komma till dagis, t ex. 🙂
Anknytningen blir inte ett dugg sämre, det jobbet ska ju göras INNAN storasyskonet börjar dagis, ett otryggt barn vill inte till dagis (och ska då i största möjliga utsträckning ges möjlighet att slippa då). Sedan är det större syskonet på dagis max 15 av veckans 168 timmar. Det är alltså inte ens 10 % av tiden. 🙂
Carola svarar: Nej, jag utgår inte från att de mår dåligt, jag kan bara inte se hur det skulle vara BÄTTRE.
TACK för detta inlägg Carola! Skulle kunnat vara skrivet av mig! Jag är hemma med 3½-åring, 2-åring och bebis. Håller med dig till punkt och pricka!
Carola svarar; 🙂
Jag har själv inga barn, men NÄR jag får barn vill jag stanna hemma med dom så länge som det bara går! Och om man inte hinner plugga klart innan barnen kommer så- hallå! Man kan ju faktiskt plugga när barnen börjar skolan, för de är ju inte hemma hela livet precis 😉 Jag tycker man ska njuta av barnen så länge de är små, för de växer ju så snabbt så det knakar!! 😀 Med andra ord; Håller helt med dig Carola! Kram
Carola svarar: Fin inställning:) Helt rätt, barnen växer upp snabbare än snabbast och sen är den tiden förbi, man ska njuta:)
Tycker ni skriver väldigt mycket om ER och inte barnet. Att ni inte vill lämna över glädjen att ta hand om ert barn till nån annan osv. Då handlar det ju om vad NI vill och inte barnet. Säger inte att det är fel att ha barnen hemma, absolut inte. Men det är inte heller fel att ha dom på dagis de 15 timmar i veckan som man får när man är hemma. För oss är det ingen ansträngning att gå dit, en liten mysig promenad på 5 minuter ( har 150-200 m dit). Dessutom börjar hon 9 så inga stressiga mornar då hon vaknar runt 7 🙂 För henne är det speciellt att komma till dagis. Det ger lite kontrast från livet hemma. Hon kommer ut och får leka med andra barn, gå på utflykter till skogen nästan varje dag osv. Hon sover inte heller på dagis så ingen som ”nattar mitt barn” som tydligen var fel. Utan för henne är det några timmars lek och skoj. Förstår inte hur det kan vara något negativt att hon får vara på dagis när hon älskar det, och hur kan det vara negativt att det minsta barnet för några timmar ensam med mamman? Tycker det är en winwin situation, iaf hos oss. Vi tänker på barnen, vad de tycker om och trivs med. Inte att vi inte vill dela med oss av glädjen att ta hand om vårt barn. Jag delar gärna med mig av glädjen mitt barn sprider! Jag spenderar övriga 153 timmar i veckan tillsammans med henne så dom 15 timmarna i veckan som hon får sprida glädje i andras liv och dessutom själv trivas som fisken i vattnet är jag bara glad över 🙂
Carola svarar: Jag var ironisk när jag inte ville dela med mig av barnen. Men, det får man göra tids nog hur man än gör. Återigen så säger jag att det är inget fel på dagis, det är ett jättebra ställe för det mesta, men att det är bättre än hemma när man är liten, det är det jag vänder mig emot.
Jag håller helt med i ditt resonemang, för du täcker ju liksom upp alla ”för och emot”… 🙂
Carola svarar;: 🙂
Skriv din kommentar här!Skriv din kommentar här!
Någon skrev här nere att det blir svårt för ett barn som är van vid att vara på dagis, att plötsligt vara hemma då de får ett syskon.
Det kan jag hålla med om. I övrigt så anser jag precis som Carola, att barnen är det bästa man har och jag skulle aldrig vilja lämna över den glädjen till någon annan.
Jag dömer inte andra, alla får de göra sina val.
Däremot så har jag själv blivit påhoppad många gånger för att vi valde att ha barnen hemma tills de var i lekisåldern och jag tror att det många gånger bottnat i avundsjuka.
Vi har medvetet valt bort pengar för att få möjligheten att själva fostra våra barn. Ett val som jag är stolt över och inte ångrar en sekund.
Grunden i den här debatten tycker jag är att synen på att ta hand om och vårda sina egna barn inte anses som något värdefullt. Det är inget arbete och behöver således inte ersättas.
Tar man däremot hand om andras barn, ja då blir det ju annorlunda….
Jag tycker att det är förlegat och fel och jag tycker att jämlikhetsdebatten som pågår inte går åt rätt håll.
Och med den åsikten menar jag inte att det är fel att fler och fler kvinnor väljer att jobba fast de har småbarn, utan att även om de gör det så stannar inte fler män hemma. Vilket resulterar i att barnen drar den stora nitlotten enligt min mening.
Jag vet att många inte håller med och tycker att barnen har det såååå bra på dagis osv.
Men jag håller ändå med Carola, jag tycker att man ska ta hand om sina egna barn om man nu ska ha några.
Jag skulle verkligen hata att mina barn blev formade av någon annans åsikter, hur fina de än må vara.
Men jag vet att jag är bäst för mina barn och det står jag för, varför skulle någon annan vara bättre?
Jag tror att det blir så stora åsikter om det här ämnet pga att många känner sig påhoppade då de känner sig tvingade att lämna sina barn för att jobba då de inte anser ha råd att leva annars.
Men det handlar om prioriteringar, kunde vi klara oss så kan vem som helst, för vi hade det verkligen ruttet ekonomiskt men det vägs upp av en underbar vardag utan stress över att man måste upp tidigt eller att barnen ska bli sjuka så man måste vabba.
Nej, höj statusen på det stora arbete många väljer att lägga på sina barn och se det som positivt att det då blit mer plats till de som har den åsikten att de vill jobba.
Valfrihet är ett underbart ord.
Jag vill också tipsa om en förening som jag varit med i, den heter HARO och går ut precis på detta, låt föräldrar själva välja och höj värdet på arbetet vi lägger på våra barn.
http://www.haro.se
Carola svarar: Amen. Instämmer i allt, till punkt och pricka:)
Mina tvillingar fick börja på dagis då dom va lite över 3år,(nu 4år) men då hade dom vart hemma med mig och lillebror i över ett år. Ville inte alls sätta dom på dagis, men vart vi bor finns ingen öppen förskola, och vi har heller inga vänner här med barn, så för flickornas skull så fick dom börja ändå och det är inget jag ångrar, dom älskar dagiset och sina vänner dom går 15/h v, + att det är gratis nu . Men för lillebror på 2år dröjer det innan han får börja, han är hemma med mig och lillasyster på 7månader.
Och när lillasyster kom så fick dom vara hemma 2 månader innan dom gick tillbaka till dagis!
Tycker det är jättebra att du står för vad du tycker i din blogg. Inte alla vågar göra det för de är rädda för reaktioner. Men jag tycker du överdriver enormt många gånger. Det räcker med att skriva att du tycker det är bäst att ha barnen hemma sen har vi förstått det. Men för att du tycker så behöver ju inte alla andra göra det eller hur? Och vad är då meningen att klanka ner på andra. Vem säger att ditt sätt att tänka alltid är det rätta? I det här fallet är inget av sätten fel, det är upp till var och en precis som Mirka säger. Vad som passar just den familjen och alla barn är olika. Många passar säkert bättre hemma men det finns också dom som min dotter som älskar dagis över allt. Hon skiner upp som en sol när jag säger att vi ska till dagis, hon pratar om dagis hela eftermiddagen när hon är hemma, berättar vad hon gjort osv osv. Vi skolade in henne innan lillasyster föddes, hon var då 20 måndader. Men vi sa innan vi började inskolningen att om det inte går bra och hon blir ledsen eller verkar negativ till det så väntar vi. Jag ville inte lämna en ledsen unge varje morgon, ingen kick för psyket precis. Men hon är ALDRIG ledsen, jag överdriver inte. Aldrig en sur min när jag lämnar, aldrig ledsen ingenting. Hon hinner knappt säga hej då för att hon ska in så fort som möjlig. Hon älskar sina fröknar och alla barnen. Och hon har utvecklats något enormt sedan hon började där på alla sätt. Så för mig är det en självklarhet att hon ska få vara där när hon älskar det. Jag tänker inte på mig själv utan henne, för min del hade hon kunnat vara hemma. Men stimulansen hon får där är oslagbar och som sagt hon älskar det. För vår familj och för min dotter är dethär det rätta sättet. Men jag dömer ingen annan utan du får gärna ha dina barn hemma om du vill, är det bäst för er så go for it!
Carola svarar: jag har sagt det förr, jag skriver aldrig nåt jag inte står för. Jag vet att åsikterna är olika, och jag dömer ingen. Jag säger heller inte att alla ska tycka som jag (fast det vore jäkligt praktiskt, haha) och jag klankar inte ner på andras val. Jag respekterar andra men kan inte alltid förstå dem. Så är det för oss alla. Jag bad er förklara hur ni tänker.
Varför blandar ni in Mirka i diskussionen?
Det var väl Carola som skrev ner sina åsikterinte ska väl Mirka behöva förklara sig för det.
Vill åter igen påpeka: Olika människor har olika behov. Det gäller såväl föräldrar som barn. Det som verkar rätt och fungerar i den ena familjen kanske inte alls fungerar i den andra.
Carola svarar: Haha, jag fattar inte heller varför Mirka ska dras in:) och jag håller med dig, allt är relativt.
Jag anser att det är helt upp till var och en att göra som de anser är bäst för deras familj och dömer inte andras val:-) Vi har barnen pÃ¥ dagis 15tim/v och de älskar det allihopa. Vissa dagar kanske nÃ¥n vill stanna hemma och dÃ¥ fÃ¥r den göra det:-) Vi har enormt svÃ¥rt att fÃ¥ dagisplatser här om man vill ha ”sin” dagis och värre är det om jag skulle behöva 4 platser och dÃ¥ är man rädd om de platserna man har. Eftersom vi inte har vÃ¥rdnadsbidrag i vÃ¥r kommun sÃ¥ kan inte jag bara chansa att fÃ¥ en plats när jag ska jobba för dÃ¥ blir jag helt utan inkomst när fp-dagarna är slut, hade vi haft vb sÃ¥ hade det underlättat massor;-) Det skulle även bli hattigt med att ha barn pÃ¥ dagis en kort period när jag jobbat innan nästa barn kommit. Men det viktigaste är ändÃ¥ att barnen älskar att vara de korta stunderna pÃ¥ dagis och leka med sina kompisar och när de inte orkar gÃ¥ sÃ¥ fÃ¥r de med glädje vara hemma 🙂
Jag tycker inte att man kan se ner på andras val-ingen är nog sämre mamma i långa loppet;-)
Carola svarar: Du vet att jag inte ser ner på någons val, eller anser att någon som väljer annorlunda än mig är en sämre mamma:)
fantastiskt bra skrivet! du skrev det mitt hjärta känner och du pratar om den debatt jag skapat i min umgängeskrets.okej om man blir svarta fåret i en aldrig nöjd omgivning men du kommer istället vara det bästa som finns i dina barns liv,dina trygga barns liv!
Carola svarar : Tack:)
Oj vad kul att läsa alla kommentarer… att så många blir upprörda kan ju bara tyda på att du trampade på en öm tå! Håller fullständigt med dig!
De flesta i våran omgivning tycker att våra barn är så lugna…ingen av dem (4st) har varit på dagis, det går att få ihop livspusslet om man vill. Kram Ulrika
Carola svarar: Tack:)
man får ju göra som man vill, men jag hade min dotter som då var 1år på dagis när jag var gravid och arbetslös, sen kom bebisen och min dotter på 1år fick fortsätta gå på dagis, just för att hon älskar det och jag vet det är bra för min dotter att komma ifrån mamma lite och nyfödda bebisen, så hon skulle få leka ifred med sina kompisar och få vara lite självständig och ensam. dock är ju min dotter väldigt tidig och kunde prata bra som 1,4 år och hon började gå vid 6månader.
det är klart man kan vara hemma med båda barnen, att en del har dom på dagis för att det är enklast så är dåligt tycker jag, skaffar man sig två barn eller fler så skall man kunna ta hand om alla samtidigt, både pappan och mamman skall kunna det utan hjälp från någon är min mening.
men oftast är nog anledningen till att man har ena barnet på dagis och är hemma med den nyfödda just för att det lite större barnet är vildare och vill göra mer saker och springa runt och leka och det kanske inte alla orkar med efter en jobbig förlossning och ammningen kanske krånglar och då blir ju det lite större barnet lidande och får vänta och den nyfödda kommer ju i första hand då men blöjbyte och amning och kanske skriker och skall nattas och bäras runt på.
jag försöker att inte döma andra mammor och pappor,just för jag hatar när andra gör det på mig som mamma och gnäller på hur jag gör med mina barn,hehe men jag kan ha lite svårt att förstå varför man är hemma med sina barn som hemmafru jämt och låter mannen jobba. varför inte tvärtom? eller varför inte båda jobbar? alla vill väl jobba och tjäna pengar till sin familj?
dagis är ju inget farligt ställe att lämna barnen på,det lär dom bra saker och dom älskar det och får många vänner på egen hand utan att mamman skall gå och tussa ihop dom med ens vänners barn.
Carola svarar: Du och jag har väldigt olika åsikter i det här:) Jag anser att ett så litet barn som din dotter var när hon började på dagis är alldeles för liten OM man själv är hemma med syskon. Nej förresten, jag tycker alla ettåringar är för små för dagis, men verkligheten ser ju ut som den gör och många har inget val. Jag förstår ju inte alls ditt resonemang om att dottern skulle behöva komma ifrån er, och ha egen tid. Det var hon för liten för. Din åsikt är tvärtemot och den respekterar jag , jag förstår den inte, men jag respekterar den. Du undrar varför mannen jobbar och inte jag? Det beror ju på att det är han som tjänar pengarna! Jag är landstingsanställd, det blir man inte rik på, vare sig i tid eller pengar, ett jäkla slit är vad det är. Vi båda kan ju inte jobba eftersom vi anser att en av oss ska vara hemma med barnen. Alla vill väl jobba? NJa, jag tycker ju faktiskt att jag gör ett strålande, dock oavlönat 24/7 jobb med ständiga jourer och ingen semester:)
Jag tycker du är trångsynt!! Jag har valt att ha mina 4 barn hemma men kan ändå se att hos vissa finns det väldigt bra orsaker till att göra motsatsen, lika bra orsaker som jag har när jag gör mina val !! Jag som medmänniska måste ju nånstans lita på att de föräldrar som väljer att lämna bort sitt barn gör det med barnets och familjens bästa i blickfånget. Hur de tänker och varför det är inte min sak, men jag måste lita på deras förmåga att fatta egna beslut!
Carola svarar: Och jag tycker du är snar att döma MIG. Var står det att jag inte litar på att andra gör val som är bra för dem? Jag säger det igen, jag kanske inte alltid förstår andras val, men jag respekterar dem.
He Carola! tänkte att jag skulle svara på din fråga bara. Det är så att jag har två barn, en pojke på tre år och en tjej på 3 månader.Har varit hemma med stora pojken i tre månader efter att vi fick lilltjejen så att han skulle få tid att vänja sig vid att ha ett syskon och började lämna på dagis för några veckor sen och det funkar utmärkt .OM min pojke hade varit ett år yngre så hade jag nog inte haft honom på dagis om jag varit hemma med en bebis då men nu när han är tre år och jag känner av hans behov av att få träffa kompisar på förskolan så får han vara på dagis tre dar i veckan och det är lagom. Har själv jobbat inom förskolans värld och tycker att föräldrar som får sitt andra barn när storasyskonet bara hunnit bli ett ochetthalvt eller två år borde tänka om lite och ha båda barnen hemma ett tag tillsammans innan det stora är redo att börja på dagis, minns ett fall då ett par hade fått sitt andra barn och stora barnet bara var ett år och nio månader, tre dar efter att de kom hem från bb så lämnade de stora till dagiset och stora blev ju förstås förkrossad, började så småningom bita andra små dagisbarn av ren avundsjuka. vi tog upp det med föräldrarna, men det var som att de inte ville förstå det själva. Sen vet jag en mamma som blev jättearg för att storasyskonet bara fick visstas femton timmar i veckan när hon ville vara hemma med lillabebisen.
För vissa människor tycker nog att det är skönt att samhället kan ge lite avlastning om man betalar för det, och då kommer de små barnen tyvär i kläm. Jag tycker att det beror helt och hållet på hur gammalt barnet är och om barnet känner sig tryggt och har kompisar på dagis eller hos dagmamman. De timmar som jag är hemma med tjejen min, dom använder jag mig av att tvätta kläder, diska, städa när flickan är nöjd, annars är det förstås passa upp på henne som gäller.
Carola svarar: Tack för en saklig förklaring:) Jag tycker ju att barn som kommit upp i treårsåldern kan börja ha utbyte av kompisar och dagis, och förstår hur du menar. Yngre barn är en annan sak.
Varför frågar du inte din kompis Mirka?
Det är ju precis så hon gör: alla barn är i skolan eller på dagis (15 tim/veck. som man har rätt till) och hon är hemma med bebisen Nellie.
Jag skulle verkligen jätte gärna vilja veta vad hon svarar för era livsförhållanden är ju annars väldigt lika.
Hälsningar
Ann-Charlotte
Carola svarar: Mirka och jag har inte samma åsikt i det här:) Men jag gillar henne ändå:)
Jag kan ge min syn på saken som personal. Om man är van att vara i förskolan och har sina kompisar där blir det en stor omställning att sen ”bara” vara hemma med mamma. I början när man kommer hem med nyfödingen tycker jag därför det är ok att man går kvar på sin ordinarie tid.
Det är en stor omställning att få sin 2a för hela familjen och det kan behövas en tids inskolning för alla.
Däremot tycker jag sen att man efter 2-3 månader kan gå ner till 15 timmar, 3 dar i veckan.
Det är ju trots allt så att barnledigheten bara är 1 år och ska man då sluta helt för att återigen börja efter det året hamnar man förmodligen inte i samma grupp som tidigare, kanske inte ens på samma förskola. Så jag tycker att för barnets skull och om det är meningen att man ska tillbaka är det bättre att hela tiden ha kvar kontakten med sin förskola, sina kompisar och sin personal.
Men sen finns det en aspekt till på det här och det är ekonomi, en 15 timmarsplats kostar lika mycket som en heltidsplats för kommunen, det går inte att fylla ut den platsens resterande tid i gruppen med ett annat barn eftersom man ju inte kan slänga ut det barnet när det andra åter ska börja sin normala tid.
Så för många 15-timmarsbarn ger i längden högre avgifter för alla eftersom förskolorna ju måste få sin ekonomi att gå ihop.
Sen har jag med mina nästan 40 års erfarenhet av förskolan en annan önskan om jag nu bara ska tänka från ett barns synpunkt och det är att alla skulle ha möjlighet till längre tid hemma, iaf ha valfrihet att kunna vara hemma de första 2-3 åren. Jag tycker det är alldeles för tidigt för en 1-åring att vara på förskolan, där tycker jag ist att öppna förskolan tillsammans med mamma är ett mycket bättre alternativ. Då skulle ”problemet” med syskonlediga på deltid bli mindre för då kanske man gör hela sin ”barnproduktion” i ett om ni förstår vad jag menar. De flesta vill ju ha sina barn med den intervallen.
Nu finns inte den möjligheten och vi kämpar på alla för att det ska bli så bra som möjligt på småbarnsavdelningarna, men vissst vore väl det något att sträva efter och försöka påverka våra politiker om en utbyggnad av föräldraförsäkringen?
Carola svarar: Absolut. Om jag ens vågar andas det så tycker jag att barn under tre år, ungefär, inte ska vara på dagis alls. Alla vill inte vara hemma ens 1 år, medan andra gladeligen skulle vara hemma tills deras barn börjar skolan, så en utbyggd och valfri föräldraförsäkring vore ju toppen. Inte en massa bonusar om man delar precis lika osv däremot, sånt tror jag inte gynnar nån.
eller som vissa ,är föräldrarlediga med en nanny som tar nätter,dagar,aktiviteter..vitsen med att skaffa barn? och ifrågasätter man så är man tydligen dum i huvudet,för herreguuud en mamma behöver ju space..jovisst fasen behöver man det MEN varje dag?Varje natt?och detta handlar om ETT barn.
Jag är väl en sån som inte sätter mina barn på dagis det första jag gör,försöker på alla sätt undvika fritids osv,det räcker med att de är i skolan 6-7timmar varje dag.Alla har inte den möjligheten,jag blir inte rik ekonomiskt,men rik på att få så mycket stunder med mina barn som möjligt.Jag har däremot fått mycket skit för att ungarna inte går på dagis tex,den äldsta började när hon var 3,å mellan när hon var närmre 2,men eftersom jag haft möjlighet så har det gått perioder när de fått vara hemma trots dagisplats…det får man tydligen inte?då blir de osociala =)
Carola svarar: Nanny`? låter ju kanske inte som min grej;) Menar du allvar? Nej barnen blir inte osociala, så jag håller med dig:)
Min flicka är tre och ett halvt, hon går tis, ons, tors på förskola 8-13. Jag vill ha henne hemma, jag tycker inte det är jobbigt, tvärtom, hon är otroligt rolig och kreativ och munnen går i ett. Meeeen! Hon blev alldeles förtvivlad över att inte få gå dit! Öppna förskolan här har bara öppet två timmar, två dagar i veckan. Hennes kompisar går på samma avdelning. Vi bestämde oss för att kompromissa och låta henne gå 15 h / vecka (jag studerar på universitetet på halvfart och vår son är nu fem månader gammal). Vi lät faktiskt henne, tillsammans med pedagogerna välja.
Carola svarar: 3½, då är det ju mer givande med dagis än för en 2 åring. 🙂
Och medans Carola går en kurs i svenska så kanske du kan bestämma dig för vad du heter!! ;O) Sofia-Sara
Nu tar jag bort dig från min lista över bloggar jag läser.
Du resonerar hemskt! Tänk till ett extra varv. Under tiden kan du väl även gå en kurs i svenska?
Det är för barnets skull förskolan finns. Skärp dig.
Hej då.
Carola svarar: : Okey, hej då:) Och nej, DAGIS är till för föräldrarna. För att de ska kunna jobba och betala skatt. Inte för att barnen ska vara där och umgås….Herregud.
Nu tar jag bort dig från min lista över bloggar jag läser.
Du resonerar hemskt! Tänk till ett extra varv. Under tiden kan du väl även gå en kurs i svenska?
Det är för barnets skull förskolan finns. Skärp dig.
Hej då.
Carola svarar: Sara?? Sofia?? Håller nog med Tuvaliten här, bestäm dig först för vad du heter så ska jag fundera på den där svenskakursen. Eller nej, förresten, jag behöver inte det. Min svenska är utmärkt:D
Jag fick höra förklaringen häromdagen:
Det är dåligt för barnen om de inte går på förskolan eftersom en mamma som inte har ett EGET liv kommer att vara en mycket sämre mamma. 😉
Man måste förverkliga sig själv och tillvarata sina egna intressen annars kommer man att bli sur och bitter och det går ut över barnen!
Du vet att jag skojar Carola, men den som upplyste mig om detta menade fullt allvar.
Jag hoppas inte mina barn blir alltför lidande av att jag valt att spendera så mycket tid som möjligt med dem.
Carola svarar: Ja det där har jag hört jag med….och fattar det inte, borde man kanske inte tänkt till innan man skaffar barn då, om de inkräktar så på ens liv att man inte kan ta hand om dem utan att bli sur och bitter…Eller ännu bättre, prioritera om lite så båda får plats:)
Men vem är det dåligt för? Om du ska vara upprörd måste du ju tycka att det är dåligt för nån person.
Är det dåligt för syskonet? 15 eller 20 timmar per vecka på förskola (inte dagis) eller hos familjedaghem, är det på nåt sätt drabbande för storasyskonet? Får det en sämre anknytning till föräldrar eller småsyskon? Känner det sig utstött?
Är det dåligt för föräldrarna? För mamman som är hemma? Hur, i så fall?
Dåligt för bebisen?
VEM är det dåligt för?
Carola svarar: Jag tycker att du sammanfattade det rätt bra:) Ja, sämre anknytning, ja de känner sig utstötta, ja det är dåligt för både bebis syskon och mamma.
Jag fattar inte grejen med att skaffa sig barn och sen låta nån annan ta hand om det för att man skaffar sig ett till, om man ändå är hemma. Jag tror att ett litet storasyskon, i 2 årsåldern, känner sig extremt bortstött av sina föräldrar om man lämnar det till nån annan och sen går hem med den nya bebisen…och sen fattar inte föräldrarna varför storasyskonet ogillar bebisen? Den större blir ju bortvald, så att säga.
Hej Hej,
Är heeelt enig med dig. Jag är ensamstående (ingen pappa), och skulle ALDRIG lämna bort min underbara son medans jag va hemma med nr 2 (Skulle vilja vara hemma tills dem var vuxna men det går tyvärr inte). Jag är glad för varje timme jag får med mitt lilla under 🙂 Kram på dig.
Carola svarar: Kram tillbaka:)
Håller absolut med, jag tycker om barnet nu behöver stimulans, gå till öppna förskolan varje dag tillsammans!!
Carola svarar: det jäkliga är ju att ÃF inte finns överallt och oftast inte är öppet varje dag…men Ã¥ andra sidan sÃ¥ behöver man inte aktivera sig varenda dag, varenda timme. Man kan med enkla medel roa ett litet barn hemma, när hela världen är ett äventyr 🙂
Ooh, mitt favorit ämne!!! ;O) Jag håller så med dig, jag kan inte heller se ”vitsen” med att låta en liten 2 åring vara på dagis/dagmamma medans mamma eller pappa är hemma med bebis. Fattar inte….Alla får ju givetvis göra som de vill och det finns säkert ”bra” anledningar men jag kan faktiskt inte komma på en enda vettig förklaring.
Tror inte att jag varit på ett enda BVC-besök med Sigge utan att sköterskan frågat om NÄR ska Tuvis börja dagis igen? Eh, jaa…när jag börjar jobba på riktigt igen kanske! Jag har verkligen fått försvara vårt val om att ha henne hemma. Igår på öpnna förskolan pratade jag med en mamma som var där med sina tre små barn (3½år, 2år, 6mån), varav 2-åringen och 3-åringen i vanliga fall gick på dagis, och hon tittade på mig som om jag var ett UFO när jag sa att Tuvis var hemma med mig om dagarna *asg*
Att jag dessutom lät min dåvarande 5-åring sluta dagis och istället vara hemma med mig hennes sista år innan förskoleklass då jag bara jobbade kvällar o helger, ja det måste ju gett henne men för livet och social inkompetens…eller kanske inte… ;O)
Carola svarar: Alltid trevligt med medhåll;) och jag känner igen mig i det du skriver, man anses som ett pucko som väljer bort dagis. Men för livet…absolut, men på ett bra och tryggt sätt tror j ag 🙂
Väntar själv barn 4 i juli..
Vårt yngsta barn nu blir 2år i maj och kommer självklart att fortsätta vara hemma med mig och bebisen. Finns ingen anledning i världen att skola in henne på dagis när jag ändå är hemma. Jag kombinerar att vara hemma med yngsta och jobba nåt pass i månaden (timvikarie som personlig ass), och mannen jobbar nätter. Våran 5åring har börjat på allmän förskola 15tim/ v..den som är gratis då hon själv ville och vi tyckte själva att det skulle vara bra att komma in i barngruppen och lära känna lite nya barn inför förskoleklassen. Vi har ej bott där vi bor sålänge. men vill hon vara hemma någon dag så får hon självklart det. Skönt att slippa fritids till 7åringen oxå som bara kan traska hem från skolan och varva ner en stund hemma. Jag har barn för att kunna vara med dom så mycket som möjligt..sen att man kanske inte får lika mycke pengar varje månad om man hade jobbat mera.. ja den biter med att jobba mera i tid,,.den kan man ta när de är större;)
Carola svarar: Det här är exakt min inställning , så jag håller bara med dig:) Lycka till med bebisen och glöm inte att berätta vad det blev för en liten fyra:)
Hej Carola! Jag håller sååå med dig i allt detta! Vet också om fall där det äldre syskonet är på dagis lååånga dagar medan mamman är hemma med en bebis. Vad är det för nåt???
Jag tror att det mycket handlar om att man idag är rädd för att barnen ska gå ”miste om nåt” om de ”bara är hemma med mamma”. Många mänskor idag tror att barnen ska drillas från de är små, att de ska ’socialiseras’, träffa så mycket mänskor som möjligt, ha så många hobbys som möjligt osv!
Har märkt av detta tävlande på många sätt. Föräldrarna tävlar liksom i vem som har det duktigaste barnet eller flest hobbys. Och vad ute det är, om barnet trivs bara där hemma och inte vill jämt flänga runt till kompisar eller på hundra aktiviteter! Kanske barnet t.o.m. vill leka vanliga lekar, typ bygga koja och leka med småbilar:). Du fattar!
Carola svarar: Japp, jag fattar , och håller med dig:)
Hej Carola! Har läst din blogg ända sedan fam. Annorlunda o. måste bara säga att jag tycker PRECIS som du i den här frågan! Har inte haft barnen på dagis när jag varit hemma annat än sista året innan förskoleklass(5 år) för att de skulle lära känna de blivande skolkamraterna lite mer!
Mvh. Ann-Sofi 4-barnsmamman
Carola svarar: Precis rätt sätt, om du frågar mig:)
Håller med Carola i varje ord. Tycker ofta att man hör att det är för barnens behov osv osv men lika ofta klagas det på brist på egentid. Egentid är säkert skitbra men varken en självklarhet eller rättighet när man har småbarn! Då får man ju faktiskt sätta barnens bästa framför sitt eget.
Jag kan oxå få egentid, när deras pappa är hemma! 🙂 Det behöver jag inget dagis till…
Carola svarar: 🙂
Alltså jag förstår inte alls hur du tänker.. Alla har inte ”råd” att vara hemma med sina barn..
Carola svarar: Nu fattar inte JAG? Det är ju dyrare att ha sitt barn i barnomsorgen än att ha det hemma? Jag pratar inte om att vara hemmamamma utan ersättning, utan jag talar om att vara hemma med föräldrapenning för en bebis och sen lämna in det äldre syskonet till barnomsorgen.
Har man råd att vara hemma med en bebis, borde man ha råd att ha det större syskonet hemma åxå, eller hur?
Jag brukar inte kommentera i din blogg (som jag läser dagligen) Men nu vill jag.
Jag håller med dig, har man ett så pass ”litet” storasyskon och bor i en stad som erbjuder stimulans så hade jag haft båda barnen hemma. När min minsta föddes så var hennes storasyster på väg att fylla 5 och hade 1 år kvar på förskolan. Här har man även bara det sotra barnet/barnen 15 tim/veckan vid f-ledigt. Jag kämpande 3 dar i veckan för att lämna min stora tjej på förskolan. Hade hon inte varit så gammal så hade jag myst hemma med båda mina fisar.
Nu blev detta väldigt svamligt, förlåt. Stå på dig i dina åsikter.
KRAM
Carola svarar: Förstår hur du menar: ) Kram tillbaka
Jag har 4 barn i åldrarna 14, 12, 4½ och 13 mån.
Jag tror att många inte tänker efter. De följer strömmen utan att reflektera. Men det finns också de som HAR tänkt efter och gör det som är bäst för sina barn.
Men ändå tror jag att iom att man få så gör man. När mina minsta var små fick man inte. Det var inga bekymmer att aktivera den större då. Öppna förskolorna kryllar ju av barn i flera åldrar att leka med.
När min minsta skulle födas valde jag att ha min då 3½ dotter hemma. Åh, vad hon vantrivdes! Och ändå hade jag ingen jätte besvärlig bebis. Första 2 mån ammade jag hela dagarna visserligen men sen blev det ju bättre. MEn hon avskydde att vara utan sina kompisar. Och på öppna förskolorna fanns det bara bebisar upp till 1½. Skit tråkigt! Så efter 9 månader hemma fick hon börja på fsk igen. Lycka för henne. Då hade hon hunnit fylla 4 precis. Men hon är fortfarande inte nöjd. 🙂 Hon vill gå längre dagar. ALLA andra är kvar till kl 3 säger hon. 🙂 Hon är en riktig dagis unge den ungen. 🙂
MEn jag tycker inte alls om att lämna henne på dagis när jag är hemma med lillasyster. Känns hel knäppt. Dessutom är det ett väldans projekt att forsla dem till fsk. I och ur bilen, lämna i och ur bilen. Räknade ut att jag lägger 3 timmar varje dagis dag på hämtningen och lämningen. Då har jag 30 min bilväg till dagis. Verkligen inte värt det ur mitt perspektiv! Och inte blir det bra för lillasyster heller som inte får sova klar när hon behöver för att vi måste åka och hämta på dagis.
Nej fy. JAg ser fram emot sommaren då det blir sommarlov och inget dagis! 🙂 För en regel har jag hållt hårt på. Är skolan ledig så är dagis också ledig. Det är mitt andningshål. 😉 Sen i höst börjar jag jobba igen och då ska båda få gå på dagis.
Men hade det varit som när mina stora var små. Att man inte fick ha dem kvar på fsk när man var hemma med syskon. Då hade det plötsligt inte varit så trångt på fsk så att man måste hålla benhårt på sin plats. Det hade också funnits fler hemmavarande barn på de öppna fsk för stora barn att leka med. Problemen hade alltså försvunnit! Nu blir man nästan tvingad att ha sitt barn på fsk om de ligger där i gränslandet i ålder för att faktiskt ha ett behov av att leka med andra barn.
Men jag tycker mig också se en viss attitydförändring. Allt fler har sina små barn hemma nu när de är föräldralediga. I alla fall här där vi bor. Men då handlar det om 2-2½ åringar.
Carola svarar: jag tror åxå på det där med att om man får så ska man:) Och att det skulle finnas fler äldre barn hemma om man inte fick ha syskon kvar.
Jag är en av dom som har min son på dagis trots att jag är hemma. Han går korta dagar 3 dagar i veckan och mår bra av det 🙂
På min sons dagis har dom roliga aktiviteter varje dag, dom är ute och leker varje dag och inte minst så har min son kompisar där. Eftersom ”alla andra” barn är på dagis så finns det inga barn att leka med på dagarna annars. (På ÖF i vår kommun är det mest bebisar och ettåringar och det finns i princip inga aktiviteter för äldre barn eftersom alla är på dagis). I helgerna är vi sällan tillsammans med vänner som har barn heller (ingen som har barn i samma ålder) så han får i princip ingen kontakt med andra barn annars, och vi märker när han inte träffat barn på en stund att han tycker det är jätteroligt.
Det är ju enkelt för er som har flera barn som kan leka med varandra att uttala sig om att det går att underhålla barnet hemma, har man bara ett barn i tre års åldern och en bebis så är det faktiskt inte så himla roligt för treåringen – i längden. Några dagar i veckan och på helgerna funkar det ju helt fint, då får man se till att göra grejer som treåringen oxå gillar.
Men sen tycker jag man ska tänka på att inte nog med att det är en stor omställning att få ett syskon hemma, man ska förlora sina kompisar på dagis oxå! Nej det blir helt fel i mina ögon. Min son gick redan på dagis innan eftersom jag jobbade, han var van vid at vara där och hade sin akompisar där. Att skola in ett barn månaden innan nästa barn kommer känns därimot lite fel, då är ju redan barnet hemma och saknar inte dagis eftersom det inte gått där innan. Då hade jag oxå haft min son hemma.
Vi hade en kolikbebis och fick öka på antal dagar på dagis i början, helt enkelt för att stora killen mådde dåligt av att vara hemma, han grät när minstingen grät osv. Jag ser att det då ”räknas bort”, men min son hade fått vara på dagis några dagar i veckan i alla fall eftersom han mår bra av det.
Men Carola du är väl kompis med Mirka? Hon har ju sina barn på dagis, du kan ju fråga henne varför hon har det kanske… Orkar inte hon heller ha sina barn hemma och borde inte skaffat så många?
Carola svarar: Jag skrev inte inlägget för att hoppa på enskilda personer och jag är mkt medveten om att alla gör olika. Mirka och jag har olika åsikter om dagis:) Nåt som ingen verkar tänka på,. det är att jag faktiskt inte blev 8 barnsmamma direkt! Även jag har haft ett barn och sen fått ett syskon till det…och då fanns det inte en bunt ungar hemma att leka med, men det gick bra ändå.
Det enda jag kan säga där är att det är ju lätt att döma andra.
För att dom har barn på dagis när man är hemma, för att dom skaffar många barn, för att dom har tätt mellan barnen. För att dom är ”för gamla” när dom skaffar barn. Att dom bara har ett barn. Osv… Men man vet aldrig vad som ligger bakom det! 🙂
Carola svarar: Jag tror att du vet att jag inte dömer andra? Jag respekterar andras åsikter och val även om jag inte förstår dem.
Ja jag antar att det är som att slänga in en vedpinne i brasan. Ämnet är hett och kan diskuteras i det oändliga, men nu skrev du fint så jag tror inte det blir grillspett av ämnet ;-).
Ja alla gör som sagt olika. Jag tillhör den kategorin som har alla hemma. Varför, ja tiden är kort med små barn. Och jag tror att jag kan göra saker som förskolan kan. Mina barn är inte på något sätt underutvecklade eller missar något bara för att det är med mig. En del dagar är ”mindre roliga” och en del är på topp. Men så är livet.
Jag har valt att göra avkall på mina intressen eller gör dom när den tiden finns. Prioritering helt enkelt. Men visst har jag egentid…
Jag har mer eller mindre blivit påhoppad för att jag INTE har barnen på dagis. Men jag har helt enkelt avfärdat det. Jag vill vara hemma med mina barn. Vill andra ha dem på förskola så säger jag inget om det heller. Vi gör alla våra val. Jag vill se mina små växa upp, gräva i sandlådan med dom, baka, bygga klossar, bada.. ja för det finns faktiskt en hel del man kan göra även om man ”bara” är hemma. Kffet tar jag ändå mellan varven, samtalen med vänner också. Man hinner….
Jag njuter av att vara hemma. Mina barn är mycket sociala gentemot syskon och andra som de träffar. Och det ligger nog mer i uppfostran och personlighet än att det är dagis som ”ser till” att det blir så. Tror inte att barn behöver sysselsättas upp till tandknölarna 24 timmar om dygnet heller… ibland måste det vara lite ”mindre kul”.
Mina små har fantasi så det heter duga så jag behöver oftast inte sysselsätta dem heller. Bara förflytta dem från plats till plats ( in eller ut ).
Alla gör olika, och jag har gjort mitt val. Är så nöjd med det valet eftersom jag ser att barnen mår bra. Jag ser dem växa upp och att det är jag som påverkar deras uppfostran.
Kram Eva
Skriv din kommentar här!
Vad sägs om att bara konstatera att vi är olika, att vi har olika möjligheter och att det är lätt att döma andra som inte gör så som vi själva tycker är det mest riktiga.
Det viktiga är väl att hitta den väg som passar just vår egna familj. Jag har mycket svårt att tro att det finns någon mamma som inte vill sitt barn det allra bästa och utifrån sina egna förutsättningar/erfarenheter försöker handla efter det.
Vad sägs om att försöka stärka varandra istället för att stjälpa varandra?
Håller med dej till fullo Carola, på min lillskruttas dagis har fröknarna berättat om syskon som skriker å gråter när mamma å bebis ska hem å gosa , helt ofattbart!! När jag fick mellan flickan å hon, jag å bebisen gick på barnaktiviteter hade nästan alltid de andra mammorna syskonen på dagis…Jag håller med dej om att det är en annan sak om syskonet är 4-5 år å tycker att hänga med bebissyskon hela dagen är trist.
Håller helt med dig!!! Jag är hemma med en snart 2årng och en snart 1åring. går suveränt!!!! ska vara hemma 1,5 år till 🙂
Jag förstår dina tankar men tycker att man måste vara försiktig med åsikter och att döma folk. Det finns så mycket man inte vet. Både barn och föräldrar kan ha olika behov. Sådant som inte syns utåt.
Men visst, är det bara för att tillvarata sina egna intressen tycker jag det är fel. Förstår över huvudtaget inte det som väl kallas Lattemammorna. Läste i en blogg där mamman klagade över att barnet tyckte det var tråkigt och inte satt stilla på fiket medans hon satt där med sin latte (eller vad det var) med sina vänninor. Jag föreslog att dom istället skulle packa ner fika och bege sig till lekparken istället.
Jag håller helt med dig och har tagit upp det flera gånger i min blogg! Nu är jag hemma med våran minsta pojk och då går storebror på dagis, men han blir 5 år i höst och vi har honom där i skol-förberedande syfte.
Jag hade gärna tagit ur honom och haft honom hemma men pedagogerna på förskolan tyckte han skulle vara kvar, dels för att han inte började innan han var drygt 3 år och för att han äntligen tycker om det.
Han skrek när vi lämnade honom i ett halvår och jag ville ta honom ur förskolan varenda dag. Vi har nämligen en snäll mormor och jag jobbade bara 50%. Det slutade med att min sambo fick köra från sitt jobb för att lämna vår son på dagis, jag kunde inte. Personalen på förskolan tyckte inte det funkade att jag grät lika mycket som honom…
Nu har han skaffat sig kompisar och han trivs. Dessutom är det ett ”riktigt” dagis, ett litet, familjärt kooperativ med barn i alla åldrar och en egen kokerska som lagar mat från grunden!
Fast som ensamstående går det också alldeles utmärkt att ha fler barn hemma (åtminstone om vi bara pratar om två stycken). Jag var hemma med mina två tills äldsta var tre år, för att få ekonomin att gå ihop studerade jag heltid på distans (något jag skötte på kvällarna). Nu studerar jag på distans igen och barnen går bara 20 timmar i veckan på förskolan, trots att jag har rätt till det dubbla antalet timmar. Men jag vill helt enkelt vara med mina barn.
Håller med dig det är svårt att förstå… Om det inte finns särskilda omständigheter….
Varför vill man inte vara med sitt barn varför tror man att förskolan är så viktig för en ett- tvååring.
Läste igenom era kommentarer och det finns en hel del anledningar varför många väljer att ha sin 2 åring på dagis.
Som svar till Johanna som skrev att hon fick trösta en 4åring, det kan helt enkelt vara så att mamman är arbetslös men väljer att ha barnet på dagis för att hon lika gärna skulle kunna få ett arbete på stubben. Hur ska det då gå för det där lilla barnet att lämnas bort på heltid och inte vara van?
Det är iaf min främsta anledning till varför jag lämnar mina barn på förskola ca 15 timmar i veckan.
Sen har jag haft min son på förskolan medan jag var hemma med dottern, och det av den enkla anledningen till att jag var tvungen att skola in honom när jag var runt 5-6 månaden för att hinna klart med min lärarutbildning innan nästa barn kom. Visst jag har en man, men han arbetar borta 5 dagar i veckan.
Sen valde jag att ha min son kvar på förskolan, istället för att stå och betala för en plats som inte nyttjades, för att hon skulle få träffa andra barn. Att säga upp platsen var inte ett alternativ eftersom det är svårt att få förskoleplatser här. Det är lättare att få 1 plats än 2 och och jag kan inte ha dom på olika ställen heller eftersom jag inte har ett körkort….så ser min situation iaf ut….och jag antar att det finns bra många fler än mig med liknande situationer.
Jag ska nog inte uttala mig, hade min stora son pÃ¥ dagis ibland när jag var hemma med minstingen, MEN till saken hör att jag hade han sÃ¥ sällan där sÃ¥ funderade mÃ¥nga ggr pÃ¥ att säga upp platsen, dÃ¥ jag vet att det ’är svÃ¥rt ute där vi bor att ens fÃ¥ plats sÃ¥ hade vi kvar platsen och sÃ¥ fick han gÃ¥ nÃ¥n gÃ¥ng ibland…
men hitta pÃ¥ barnen med barnen är oftast inte svÃ¥rt, lite färg och vatten lr baka, ja vad som helst sÃ¥ är de nöjda! 🙂 men hÃ¥ller emd dig, man kan lätt ha barnen hemma om man endast har 2.. om man har fler det kan jag inte uttalas mig om hur det är alls, dÃ¥ jag bara har 2. 🙂
Håller med dig helt och fullt!
Varför ska någon annan ta hand om mitt/mina småbarn när jag är hemma?
Om man får ”tråkigt”, (hur tråkigt har egentligen en 2-åring) så är det bara bra! Man måste lära sig att det inte kan vara full rulle och kul jämt!!
Har man tråkigt så får man använda sin fantasi och hitta på något!
Jag har alltid haft mina barn hemma när jag har varit hemma med bebis (har 6 barn). Nu är jag hemma med 5-åring och bebis, 5-åringen pysslar, klär ut sig, leker i sitt rum, tittar på nån film, går med mig ut och handlar, gosar med bebisen, pratar med mig om livet och filosoferar, vi fikar, hon tränar på att skriva bokstäver, målar, m.m, m.m. Man måste inte umgås med barn i samma ålder för att ha något utbyte av mänsklig kontakt och för att träna på att vara social! Det är inte alltid man orkar vara social men det tvingas man att vara på dagis/dagmamma. Vi vuxna kan ju freda oss om vi känner för att vara ifred och vi kan säga ifrån men det kan ju inte små barn. En mamma/pappa som är hemma med barnen kan ge minst lika bra stimulans och bidra till barnens utveckling som utbildad personal. Man kan lika gärna pyssla, leka lekar, läsa saga, pussla, gå ut i skogen/parken och träna på uttal hemma. Och träffa kompisar när man känner att man vill det.
Skriv din kommentar här!
Jag håller också med dig!
All respekt åt dem som tänker annorlunda, men visst sjutton tycker jag att det måste vara bättre för ett litet barn att vara hemma hos sina föräldrar än i barnomsorgen om en förälder ändå är hemma!
Jag tycker signaturen Anna skrev så bra: ”det verkar som om folk har en övertro på förskolor och en undertro på sig själva”. Precis så har jag också tänkt!
För de allra flesta små barn är jag övertygad om att det bästa är att få vara hos sina föräldrar. Det ”sociala samspelet” med andra ungar lär de sig lika bra utan dagis, det är iallafall min erfarenhet. Och så slipper de smittorna…
Ja, jag håller med dig. Jag respekterar de som väljer att lämna sina barn på dagis trots att de själva är hemma med syskon eller är arbetslösa, men jag förstår dem inte. Jag jobbar som vikarie inom barnomsorgen, och förra veckan fick jag trösta en 4-åring som grät för att hon ville att hennes mamma skulle hämta henne igen. Jag sa något i stil med att ”mamma kommer ju igen när hon har jobbat klart” och då svarade hon ”men mamma har inget jobb, hon är hemma”. Det skar i hjärtat, VAD skulle jag svara henne??
Tilläggas skall att era barn har ju flera syskon att umgås med om dagarna medan vår mellis var hemma ensam med mig och bebis fram till eftermiddagen då storebror kom hem – och hade läxor och egna kompisar. Det blir tråkigt att vara med bara mamma också. 🙂
Jag håller så med dig! 🙂 jag hade mina 4 minsta hemma tills jag började jobba igen …men oj vilken kritik jag fick för det! barnen skulle bli efter och ha svårt att komma in i gänget…det verkar som om folk har en övertro på förskolor och en undertro på sig själva?
Herregud…det finns massor av öppna förskolor inne i stan (även här på landet..) som man kan gå på…
Vissa föräldrar är så bekväma idag tyvärr…och med dagens platsbrist på förskolor så fattar jag inte att man kan få ta upp platser när det finns folk som jobbar eller pluggar och behöver platsen bättre..
Små barn har inget behov av förskola…det kommer först när de blir äldre, det är nog mera mammas behov som styr där tyvärr..och framförallt…varför vill man riskera att ta hem dagissmittor när man har en nyfödding hemma?
Jag har tre barn, varav den äldsta är 8 år, mellisen 2 år och yngsta är strax 8 månader. Mellisen skolades in på dagis (2 minuter bort, alltså inget projekt att lämna heller) i höstas och var då nästan 20 månader gammal. Orsaken? Han behövde aktiveras, själv var jag helt slut på dagarna av matning och kolikskrik om nätterna att jag behövde verkligen vila och ta det lugnt, jag ”lejde bort” lektiden till dagis till förmån för extra vila och lugn för egen del.Han var nöjd när han kom hem efter en förmiddag av lek och stoj och jag var nöjd eftersom jag hade hunnit vila ikapp lite.
Nu när bebisen inte är fullt så krävande längre så har jag mellisen hemma mer också, även om han fortfarande går på dagis varje vecka. Nu är det ju praktiskt att ha platsen kvar eftersom jag ska tillbaka till jobb i höst, då vet man med sig att det blir lättare med syskonförturen.
Jag tänker att det är nog jobbigare för en 2-åring att vara hemma med ensam mamma (för pappan jobbar ju oftast) och nytt syskon eftersom mamman oftast är så ockuperad av att amma, bära och kanske inte har samma tålamod som vanligt heller. Då finns det ju inget fel i att man får komma till dagis/dagmamma och ha lite socialt umgänge och sjunga en stund och äta frukt och få vara ute och leka (för oss som bor i hyresrätt är det inte bara att släppa ut ungarna på grönbete på tomten heller, tyvärr,), äta lunch med kompisarna – det är snarare han som glassar förmiddagarna igenom medan mamman försöker febrilt hinna med både tvätten och disken hemma med bebisen i släptåg för att ha eftermiddagen fri för lek. 😉
Det är win-win helt enkelt. Men tilläggas skall att hade mellisen tydligt inte trivts på dagis så hade han fått vara hemma ett år till, utan tvekan.
Jag håller helt med dig i detta jag fattar inte heller hur dem tänker.Hanna