AllmäntHögtiderJanelle

Klart för kalas

Eller nä, det är det inte, men i princip. Jag får dammsuga igen i morgon och piffa lite, men i stort sett så är det färdigt.

Janelle ska baka lite, och jag har bakat en kladdkaka, passade på när ugnen var varm efter kasslergratängen. Fiffigt va 😉

Det ska hämtas en specialtårta i morgon, min dotter må fylla 20 år, men man blir aldrig för stor för vissa saker, tack och lov!

Mamma och pappa är ju på semester, men farfar och hans fru, barnens farbror med familj, lilla kusinen och stora kusinen, plus bästa vännerna kommer, och så syrran då. Hon är ju förutom moster även gudmor åt alla barnen.

( hm…jag vet inte om det är hos mig, men jag har problem med att ladda upp både bilder och symboler??  Jaja, det löser sig väl, men ni blir utan bilder idag , igen )

Totalt blir vi runt 22 personer, och då är vi bara de närmaste. Precis som hon vill bli firad <3

 

Idag vaknade jag av barnens glada utrop: Wow kolla ut!!!!  och fattade ju att det snöat 🙂 Bah. Men okey det är  vackert, det är det, och det erkänner jag villigt.

Ut och skotta då, och provade den lilla elektriska snöskyffeln pappa kom med…i två meter sen slängde jag in den i garaget och tog fram snösläden…shit vilken jobbig grej! Tung och lät illa och sprutade snö framåt så man liksom fick skotta samma snö? Jag kanske gjorde fel? Får fråga pappa 🙂

Hur som helst, skotta är inte hela världen, och det var ju inga mängder, men lite småblött och ganska tungt..och precis när jag skottat klart började det toksnöa 😉 Såklart.

Packade ihop alla julklappspapperskassar som stått i poolrummet, och så kom syrran med pappas bil. Den har bäst utrymme att packa i, så vi fyllde upp den, och tog med Trixie – släppte av henne på ett kalas, och körde till tippen.

Ut med alla sopor, och så iväg till Gränby för att köpa present till Janelle … Vad säger jag inte, förrän i morgon möjligen 🙂

Hämta Trixie på vägen hem, och då, i mörkret så märktes det ju väldigt väl hur stor skillnad snön gör, för det är ju inga problem att gå igenom en mörk skog när snön lyser upp 🙂

Okey då, den får stanna ett tag 🙂

 

Vi hade en kasslerbit i kylen och barnen önskade sig kasslergratäng, så det fick det bli. Det går rätt fort att göra och alla tycker om den. Sen var det som att någon drog ner gardinen, och medan kladdkakan gräddades i ugnen lade jag mig på kökssoffan och blundade, jag blev så jäkla trött. Jamie kom och gosade —-> hoppade på min mage, pussades, hoppade lite till, satte upp fötterna i ansiktet på mig, osv 🙂

Efter tio minuters ”vila” var kakan färdig, och jag med;) så då tog vi nya tag. De där små micropauserna är guld värda, och man ska inte underskatta dem. Nu sitter jag här, mitt i natten och är pigg som en mört;)

 

Fick ett mess av syrran nyss, en bild på mammas och pappas gran, hon bor ju där och tar hand om katterna när de är borta.  Den hade ungefär….tja INGA barr kvar alls. Hon hade plockat av alla dekorationer och klippt ner den.

Min gran….har inte tappat många barr, den dricker en dryg liter om dagen och är lika fin som när vi tog in den. Den kommer få stå kvar till nästa jul;)

 

Okey, lite nostalgi kan man ju inte vara utan så här kvällen innan mitt äldsta barns 20 årsdag, eller hur?

För 20 år sedan hade jag gått några dagar över tiden, fem tror jag det blev till sist, och jag både ville och fasade för att förlossningen skulle starta. Läskigt, men skräckblandad förtjusning helt klart.

Hon är född vid 14-tiden, och jag vaknade vid 8 av, inte värkar utan mer ett obehag. Inte visste ju jag hur det skulle kännas 🙂

Vi åkte in så småningom, och de konstaterade att jag var öppen typ 4 cm, som alltid, det är liksom standard när jag kommit in. Spelar ingen roll, sist kom Jamie ut 16 minuter efter att vi kom till förlossningen, och det var ändå 4 cm öppet när de kollade 😉

Ingen fattade riktigt hur ont jag faktiskt hade, och jag visste ju inte då att jag födde barn som en raket, så jag förväntade mig den fruktansvärda smärtan i 16 timmar, för det hade de sagt var medeltiden för en förstföderska .. haha.

De tyckte jag var så ynklig att jag fick morfin, och lustgas, som säkert lugnade ner förloppet lite, och smärtan var uthärdlig typ en eller två timmar, vi fick vara ensamma på ett rum och de kom med nån varm kudde eller så, men mest var vi ensamma. Jag andades och koncentrerade mig på att överleva. Herregud det var ju fruktansvärt att föda barn? Hur fan kunde man skaffa fler??Jag skulle då aldrig i hela livet utsätta mig för det igen.

När krystvärkarna kom, så ändrar det ju helt karaktär på värkarna, och från att ha varit precis snäppet under att jag dog, så eskalerade de till att få mig att känna att just det där med att dö hade varit ganska skönt;)

Jag tror att de höll på i nästan en timme…och så småningom blev det akut med en unge utan hjärtljud och det var kaos och koncentrerat arbete sista sekundrarna innan hon kom ut – blå, slapp och andades inte.

Nähäpp. Det var det. Jag fick ingen bebis.

Jag jobbade då på en avdelning med svårt skadade barn, och allvarliga sjukdomar, och ett flertal förlossningsskadade barn hade passerat, så att få en frisk unge kändes lika troligt som att vinna hundra miljoner på lotto…man blir ju arbetsskadad så är det bara.

Som minst skulle det väl bli en höftlux eller så… vilket kändes som en ren högvinst.

Hon togs ut på återupplivningsbordet, skrubbades med en handduk och sögs ren i svalget och sen var det ju inget fel på den bebisen, utan hon kom in till mig igen 🙂

Fina fina ungen <3

Att vi sen fick ta med oss det lilla underverket hem, alldeles ensamma, bara vi två? Det kändes som att vi fick låna henne för att prova om vi klarade av det;) och jag vet att jag de första tre, fyra månaderna gick och väntade på att de skulle komma på att vi inte var kapabla att ta hand om en bebis utan skulle hämta tillbaka henne. Knäpp man kan vara 🙂

Jag tyckte att solen sken extra mkt på mig och vagnen när vi var ute på promenad, och att alla människor borde tycka att jag gjort stordåd var en självklarhet:) Jag var så jäkla stolt över mitt lilla barn. Jag är fortfarande stolt över henne, och över alla mina barn, för trots att den där förlossningen var en nära döden upplevelse på riktigt, så var längtan efter fler större, och det kom ju ett gäng till <3

Ingen förlossning har varit längre, eller jobbigare. Det tog sex timmar från första aning till att hon var född, och det var ju bara för att jag var så totalt oförberedd på hur det skulle vara. Jag är smärttålig, men den där smärtan går inte att föreställa sig.

Sex timmar är ju ingenting:) men med tanke på att Patrica tog tre timmar, och tvillingarna inte ens två…och sen har det väl hållit sig runt 1-2 timmar, så är sex timmar långt i min värld. Lovelia och Jamie var lite annorlunda, det finns förlossningsberättelser HÄR . Inte alla ser jag nu:) Det är en väldigt uppdaterad sida, men förlossningarna är ju som de var 😉

 

Janelle var en mönsterbebis.  Hon åt och sov, och när det var Grannar på tv, den australiensiska såpan om nån minns- jag följde den slaviskt,så hon kände igen signaturmelodin;) så reagerade hon genom att vända sig mot tv:n och lyssna. Åt hon då så släppte hon taget och bara lyssnade, sen fortsatte hon käka . Patricia gjorde lika med Paradise Beach, och när jag väntade Robban&Corrinda var jag sjukskriven och låg och glodde på Sunset beach hela dagarna så det var deras melodi 🙂

Sen dess har jag inte sett på TV på samma vis…så de andra hade inga preferenser 😉

Andras barn är vana vid nyheterna eller så…mina vid kassa såpor, hihi.

Ja, i morgon är det alltså 20 år sen. En hel evighet, och ändå så kort tid att jag minns det som igår. Det snöade när vi åkte in till förlossningen, vi var tvungna att tanka (taskig planering) och jag kunde inte sitta still i bilen utan vankade fram och tillbaka med värkar varje minut medan jag stirrade på bensinpumpen, fick massa snö i håret och slog huvudet i dörren när jag knölade in mig igen;)

20 år sen. Obegripligt.

Grattis min fina Janelle <3

 

Om 20 år är den här fjanten 22 år, och ni får tycka vad ni vill, men jag tycker att han ser ut ännu mer som en tjej utan det långa håret?

IMG_9816

Han har precis slickat av kladdkakesleven…och sitter på min mage och hoppar …

Patricia satte upp en knut (!) och han kom och tyckte att han var så fin 🙂

 

IMG_9822

 

Han tycker om när hon håller på med hans hår, plattar eller lockar. Kamma är inte lika kul, och fy vale om nån ska tvätta det?? Då blir det höga protester, och det är hårtvätt under milt våld, det kan jag lova…

 

Nä hu, nu måste jag hoppa i säng!

Det är en dålig Anacondafilm på tv som jag fastnat i…men det är bara skräp, så jag ska slita mig nu!

Natti natti 🙂

 

Kommentarer

  1. Elin

    Hej! Som alls säger är du en inspiration! Du är fullt ärlig i det du skriver de är Inge på klistrat! Älskar det! Det är så här en vardag ser ut! Jamie liknar ju Peter Jihde!!! :). Så himla söt! Klipp ej av hans hår! Han passar i långt å grymt söt i tofs!

    1. Johanna

      Peter Jihde ser väl ändå för bedrövlig ut haha 😉 Håller med om att Jamie är söt i tofs, men det ser inte särskilt skönt ut att ha håret hängandes i ögonen och över halva ansiktet.

      1. Elin

        Nä älskar jhides utseende:) nam nam haha:)) trivs Jamie i det ska han självklart ha det kvar! Å om det skulle störa kring ansiktet så kan man ju bara toppa klippa lite där:)

  2. Johanna

    Varför klipper du inte Jamie om han nu avskyr att kamma och tvätta håret? Är övertygad om att han skulle bli jättestilig i en fin kort pojkfrisyr

  3. Putzi

    Ett stort Grattis till Janelle på hennes födelsedag, att fylla 20 år är stort. Vår först födda fyller också år i dag, 26 år.
    Tack för din fina och underbara blogg.
    Kram

  4. Neta

    Men klipp pojkstackarn så han slipper gå omkring o se ut som teskedsgumman eller en golvmopp. Vad är det för fel på en tuff killfrisyr? 😀

    Kul det där med vad man tittar på när man är barnledig, jag tittade på Aidensfield. Eller om det möjligen var under dotras sjukdom, minnen försvinner.

    Tycker också du klarar det här fantastiskt bra o var glad du är av med han. Jag skickade in skilsmässopapper precis före jul men vi äger ju huset tillsammans så vi lär få dras med varann tills vi hittar nytt o hur lätt är det i den här stan. Tror inte vi får så mkt över på det här heller så vi kan köpa nån av oss. Får ont i magen bara av tanken på att inte äga mitt boende men men det är väl bara bita ihop.
    Blir du trångbodd kan du ju alltid köpa 13.5 rumsvillan i Fålhagen när du får din högvinst. Jättefint kråkslott för en summa jag inte ens kan räkna till 😀

    Ha det bra och lycka till med kalaset! Såg instabilden på Janelle.

  5. Mormor

    Du är en toppen mamma , ja hoppas att du går lycka med dig och din utbildning ger fig jobb , tv kunde gjort ett toppen program , hut det är att vara singel du är toppen

  6. Linda Johansson

    Hej

    Är inte en flitig kommenterare men dock en flitig läsare! Ville bar säga till dig att du förmedlar så mycket energi, livsglädje och styrka till just mig – och ändå sitter jag här bakom en skärm och bara läser det du skrivit. Snacka om stark överföring! Det får mig att fundera över vilka styrkor och vilken energi du besitter Carola – som lyckas smitta av dig allt det positiva genom skärmen :)).

    Just nu sitter jag i mitt helt vanliga kök, kopplar av med en kopp kaffe och din blogg framför min och sonens laptop som vi köpte tillsammans på mellandagsrean. Diskmaskinen brummar och barnen är sådär härligt trötta efter en söndagsförmiddag med träning och skridskoåkning. Och vet du? Just nu önskar jag mig inget annat. Just nu känner jag mig fullkomligt lycklig! Även om jag som du är student och får tänka på vad jag spenderar pengarna på. Jag har möjlighet att hoppa av skolan och arbeta och faktiskt tjäna ganska bra pengar, men det blir jag inte lycklig av! Nej, jag ger allt för att följa min dröm om ett annat yrke – där jag kan få till förändringar som kommer många till del.

    Och vet du vad Carola? Just dina rader om erat underbara liv, rikt på kärlek men kanske inte alltid på pengar, ger mig en energiboost som heter duga! För det vill jag tacka dig, och förmedla till dig att med den orubbliga positiva livsinställningen du har och din enorma styrka kommer du nå hur långt du vill när det gäller jobb o karriär mm. Du har ju redan i privatlivet uppnått det de flesta önskar – att se vardagens glädjeämnen tillsammans med en fin familj (syftar främst på barnen, din syster, föräldrar mm) och goa vänner som omger dig. Det du!

    Sedan håller jag mina tummar hårt för att du får den där lottovinsten som du såväl förtjänar, och träffar din rockstar!

    Ta väl hand om dig, och återigen – TACK för en jättebra blogg!
    KRAMAR från Linda

    1. Maud

      Det som du har skrivit Linda tycker jag med. Man blir nästan som beroende av Carolas blogg. den är så underhållande o så jordnära. Carola skriver så att man många gånger skrattar högt o man vet när det är precis tvärtom oxå. Det där med författare är något som du borde tänka på Carola. Ha det så bra fortsätt att ”bara”vara du Carola.(Vilket inte är så dåligt!!!)

  7. Susanne

    Hej Carola! Jag älskar att läsa din blogg! Du skriver så underhållande, du borde bli författare! Din blogg och Monas Universum är bäst!
    Jag ser fram emot varje gång du uppdaterar. Är så imponerad hur du orkar med allt själv och även förut (du fick säkert göra det mesta själv då med). Du är bäst och dina fina barn!
    Många kramar från
    Susanne i Karlstad!

  8. Ida

    Är ju skönt att ni kan umgås med barnens farbror trots det som hänt och det som du berättat om deras farmor. Det märks att du står din syster väldigt nära, är så fint med syskonkärlek både när det gäller barn och vuxna.

  9. Klara

    Blir lite nyfiken. Går de bra å umgås med barnen farbror? Och vad säger han om situationen med Perra och barnens farmor?! Står på din sida verkar det som!

    Fortsätt kämpa, det kommer komma en tid då du känner att du vunnit!! Kram på dej!

    Carola: Jag har känt hela den släkten i 26 år, och ser ingen anledning att säga upp bekantskapen för att han och hans mamma gjort det. Vi umgås som vi alltid gjort, inte jätteofta, men lite då och då 🙂

      1. Klara

        Jo visst äre så. Men man väljer ju hur ingående man behöver vara. Antingen säger man att de är för privat för att svara på eller svarar kort eller ingående. Men som sagt upp till Carola. Hon skriver en blogg och de finns plats för oss att skriva kommentarer eller frågor. Då kan man väl få göra det. Å sen får hon avgöra vad som hon vill svara på?! En tanke bara

        1. My

          Pinsamt att vara så nyfiken att det går ut över barnens integritet. Borde väl räcka att konstatera att det är toppen att barnen fortfarande har en bra kontakt med sin farbror och hans familj, lär knappast gynna den relationen att prata om den här. Förhoppningsvis kan den relationen i framtiden leda till att de övriga relationerna blir bättre…just för BARNENS skull.

    1. Linda

      Vill återigen påpeka att det finns barn inblandade och ber alla nyfikna att hålla sina funderingar för sig själva. Visa samma respekt för andra som du önskar själv! Då blir allt så mkt trevligare för alla. Kram på er <3

      1. Ida

        Även om man nu tycker att visa frågor är onödiga eller för privata så måste man inte hela tiden påpeka det. Börjar bli lite tjatigt med alla som ska påpeka att man ska visa respekt och inte fråga för mycket. Nu vet vi det, behöver inte sägas om och om igen. Vill man vara nyfiken får man väl vara det, är ju ändå Carola som i slutänden väljer vad hon vill berätta eller inte.

  10. Lene

    En till som kommer ihåg Grannar. Pratar man om den serien och hur bra den var då är det ingen dom kommer ihåg. Skönt att höra att du också var en av dom trogna! Du verkar kunna fixa det mesta. Kan du inte få till en repris eller kanske en Box av den serien. Skulle stå i tacksamhetsskuld till dig i evighet!!!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing