Utflykt

Furuviks premiär:) Uppdaterat!!!!!

För tredje året i rad var jag och familjen inbjudna till Furuviks premiär, och det var ett makalöst väder, de säger att temperaturen var uppe och snuddade 30+, och det tror jag alldeles säkert. Underbart!  Det fläktade så det var inte alls jobbigt, utan det var bara helt ljuvligt.

Vi startade dagen klockan sju, och eftersom jag är morgontrött hade jag såklart ordnat allt som går att fixa i förväg kvällen innan, så det bara var det nödvändiga kvar – göra sig och barnen i ordning och packa matsäck, samt äta frukost.

Min syster kom med Janelle strax efter 8, och vi for ut på motorvägen 8.30. En dryg timme senare rullade vi in på parkeringen, det går rätt fort att köra dit, och jag höll ändå hastighetsbegränsningarna nästan hela tiden 😉

Patricia jobbade, och Corrinda hade nåt med basketen, så de kunde inte följa med, men å andra sidan innebar det att vi kunde åka i en bil, så på ett vis var det ju bra. Men nog hade jag föredragit att ha alla med, och åkt två bilar 🙂

Vi skulle vara där 10.00, och eftersom vi var tidiga så fick vi vänta en stund, men vad gör det, när solen skiner och alla människor runt omkring är glada ?

Vi VIP-bloggare fick våra biljetter och fick gå på den röda mattan in i parken, bara det känns ju liksom lyxigt, och jag ska inte en enda sekund sticka under stol med att det är väldigt trevligt att få känna sig som en Very Important Person 🙂

 

Vi skulle få träffa kamelerna och känguruns tillsammans med djurskötare och skulle vara där 11.00, så vi kikade lite på schimpanserna, som ju alltid är charmiga. Jag älskar apor. Jag tror att jag ska flytta till USA där det , ( iaf i vissa delstater) är tillåtet att ha dem som husdjur, och sen ha en liten goding eller två som kompisar:)

Småapor, inte stora.

Tills dess står jag minst en gång om året, ofta flera och fån-ler åt apor på Furuvik, eller Skansen. Om inte kidsen var så tråkiga och ville se annat så hade jag kunnat sitta på en bänk där hela dagen , så när jag blir gammal och gaggig men ändå kräver att få följa med barnbarnsbarnen på djurpark så kan de lämna mig i rullstolen vid aphuset, ge mig en termos kaffe och hämta mig när det är dags att åka hem 😉

Furuvik

 

Men hörrni, det tar sjuhundra år att ladda upp en bild idag??

Jösses…

Kolla Jamies min 🙂

Jag får lov att än en gång be att få återkomma, det här inlägget tar betydligt längre tid än jag tänkt mig, men då får det lov att bli extra bra till sist 😉

Haha, men allvarligt, det funkar inte att ladda upp bilderna, och det blir inget bra utan, så jag hoppas det bara är tillfälligt, för mkt pollen i luften eller så, och så återkommer jag igen i morgon…

 

Natti 🙂

Och nu gör jag ett nytt försök!

Vi var lite tidiga till kamelerna, så vi bekantade oss lite med dem:


IMG_furuvik2558

Om jag inte har helt fel så är det här Nadja, och hon är 16 år gammal:)

De är ju verkligen snygga när de håller på att tappa vinterpälsen 😉

IMG_furuvik2560

De här bor i kalla öknar, där det blir 40-50 minusgrader, så de behöver sin päls:)

 

Så kom djurskötarna och vi fick gå in till känguruna:

Känguru

De äter tekakor, det är tydligen väldigt gott 🙂

Djurskötaren berättade att de inte haft besökare inne hos djuren förr, men att det är något de vill försöka utöka lite, för att ge folk möjligheten att komma lite närmre djuren. Känguruna går ju i ett hägn där man gå igenom, men de struntar oftast i en då:) Men med mat kommer man lite närmare 🙂

Sen fick vi mata kamelerna, de fick nån form av pellets, inga tekakor här inte 😉

KamelTror att det här är Harry och Doris 🙂 de är de yngsta kamelerna och kolla frisyrerna, underbara ju:)

IMG_2574 IMG_1507Så himla fina… Och stora. Och vänliga:)

 

Efter kamelmatningen gick vi tillbaka till början för att kika in i akvariet, där barnen blev impade av ormarna och jag av aporna…:)

Den här var dock utomhus:)

IMG_furuvik2551

 

Sen var vi in till getterna, och de är ju så gulliga att man bara står och ler där med, hur söt kan man vara liksom:)?

Jamie och Jordan klappade och klappade, och getterna hoppade och skuttade, och var bara söta.

Så vidare igen, mot ponnyridning, och sen den där lilla flodfärden, som bjöd på de här bland annat:

IMG_2fufuvik634

Och sen på väg ut gick man igenom ännu en hall med små apor, som sprang löst,. och de kom så nära.. Jag stod med mobilen i handen när en av dem kom skuttande på grenen precis framför mig, och jag höll upp mobilen för att fota, men eftersom den rörde sig fokuserade sig inte kameran…och apan kom närmare och närmare, och stannade och sträckte ut sin lilla hand, tog tag i mobilen och drog den mot sig och kikade nyfiket in i linsen:)

IMG_furuvik1541

 

Han ville väl ta en selfie 😉

Och så här blev den:
apaDet är apans egna hand som är i vägen lite ♥

 

Vi gick vidare, och av nån konstig anledning är det mest bilder på apor i kameran när man kommer hem…

Orangutanghannen:

apaDe fick varsin PET flaska med c-vitamin i, och en djurskötare berättade att de var rädda om sina flaskor, och på kvällen så kom de och stack ut dem genom gallret så att de kunde få dem påfyllda, och sen ligga och jäsa och sippa vatten i lugn och ro:)

Hon berättade åxå att hannen gärna snodde den nya honans flaska, så hon vågade sig inte in innan hon druckit upp. Ibland tömde hon flaskan i kinderna, gick in och viftade med den tomma flaskan, och då brydde han sig inte, sen satte hon sig nånstans där han inte såg, och spottade tillbaka drycken i flaskan, och sen kunde hon dricka lite i taget 🙂  Idag gick hon dock direkt fram till honom och gav den till honom, för att få hans tomma  i retur 😉

Hygglo:)

 

Så småningom kom vi fram till tivolit, där barnen försvann åt alla håll och kanter, och åkte.

Här åker Janelle, Novalie, Robban, jag och Mirka:)

IMG_2fufuvik653

 

Jag åkte den en gång till med en av Mirkas killar, men sen vågade jag inte mer, för jag hade en sån dryg huvudvärk som satt i bakskallen och bråkade, varmt och bullrigt…men piller hjälpte så det var ingen fara, men dumt att utsätta sig för berg och dalbanor mer än några gånger:)  Kul var det iaf!!

 

Och här åker Robban….nånstans…hundra gånger om:)


furuvik

 

 

Ett litet möte med Stiftelsen:

Stiftelsen

Trevliga killar allihopa, och vi hann prata lite snabbt med dem, Janelle snackade med sångaren, som hon inte förrän jag flera timmar senare fattade även sjöng i Takida….aha;) och jag med han som är snygg och står bredvid min syrra 😉 medan syrran å sin sida aldrig slutade babbla med honom mellan mig och Robban. Jag har absolut ingen koll på vad de heter, ibland har jag en teflonhjärna, jag vet att sångaren heter Robert eftersom jag har en egen Robban 😉 men de andra hette ju nåt annat, och då minns jag inte. Å andra sidan lär inte de minnas vad jag heter heller så det jämnar ut sig 😉

Jordan var varm och trött och sur och ville inte vara med på bild.

 

Vi mötte ju upp med Mirka och hennes familj lite nu och då, och även flera andra bloggare, och det är alltid lika kul att ses. Jordan och Thor gjorde sällskap och åkte massor av karuseller ihop och Jordan är så lycklig när han får vara med de ”stora killarna” 🙂

 

Vi kom till Furuvik vid 9.45, och vi gick inte från tivolit förrän den sista karusellen stannat klockan 22, och lämnade väl parken runt 22.30. Det var en lång dag, men det var en av de bästa! Vi hade det helt makalöst fantastiskt trevligt.

Det var aningens segt att köra hem sen 😉 men det var det värt.

Furuvik är ett av favvoställena, och jag har lite planer på att återkomma senare i sommar, vi bor ju nära med husvagnen, så vi får se hur vi får ihop det, men minst ett besök per år blir det iaf! Annars är det liksom ingen sommar 🙂

Första gången som jag var här med mig egen familj var när Robban och Corrinda var sju veckor gamla,2000, och sen dess har vi varit en gång om året, så det här var 14 året i rad:)

 

Jag och barnen tackar för ett super besök!

familjen wetterholm

 

Kommentarer

  1. Karina

    Åhh vad avis jag blev nu…. Robban i Takida/Stiftelsen är så fruktansvärt fin. Hade önskat att jag fick stå där 😉

  2. nettan

    Åh vad härligt ni verkar ha haft det! Håller själv på och kikar om jag ska ta med familjen dit i sommar. Själv hat jag inte varit där sen jag var liten. Dottern fick åka dit med en kompis förra sommaren och har sedan dess pratat massor om Furuvik 🙂

  3. Karin

    Men vad dum jag var!
    Jag som trodde att det var yttrandefrihet i det här landet, att man kunde få meddela sina åsikter utan att bli påhoppad och kallad bitter!
    På vilket sätt kan min kommentar ovan likställas med att ”spy galla”?
    Jag personligen finner det väldigt konstigt att man tar med sina barn till cirkus och djurparker TROTS att varenda vuxen individ i vårat samhälle bör vara medveten om hur dessa fungerar.
    Dessutom var inte min kommentar menad som en pekpinne mot Carola utan mot ALLA som stödjer dessa verksamheter, Carola verkar vara en underbar människa och jag tror att hon har vett nog att inse att alla människor har olika åsikter.

    Och vad beträffar dina politiska åsikter Hanna så förstår jag inte vad de har med saken att göra, det är inte bara FI och MP som för en aktiv djurrättspolitik.

    Carola: Fast kan inte du som har som bra koll bakom kulisserna, berätta exakt hur det fungerar på cirkus och djurpark? Mig veterligen har det nu för tiden godkännande av myndigheter och djuren mår bra.

    1. My

      Ja man blev mörkrädd när man fick se hur djuren hade på tex Eskilstuna Zoo, i sin enfald trodde man att djuren hade det väldigt bra där. 🙁 Hoppas att reportagen om missförhållanden som rådde på vissa djurparker gav önskad effekt och att djuren idag har det bättre.

  4. Hanna

    Åh herrrrrregud vad många bittra människor det finns. Ni anar inte hur lätta ni är att läsa av, hade ni anat det hade ni aldrig öppnat truten/skrivit era neggokommentarer. Tyck vad f-n ni vill, ta ställning för djuren/miljön/likabehandling i samhället men gör det på ett schysst sätt- Att klanka ner och kasta pekpinnar på en bloggande 9-barnsmamma som delar med sig av sin vardag så generöst till oss läsare ger absolut INGEN effekt. Det blir bara kontraproduktivt.
    Btw; jag röstade på FI i Eu-valet, kommer rösta på Mp i riksdagsvalet, och är emot all form av djurplågeri. Jag arbetar aktivt med att värna om djuren på olika sätt – sätt som är avsevärt mycket mer effektiva än att spy galla på en blogg.

    Tusen tack Carola för ett härligt inlägg, där du bjuder in läsaren till din och barnens dag – känns nästan som om man själv varit där 🙂

    Kram Hanna

    1. Åsa

      Nu kanske jag tar åt mig i onödan, jag har inte spytt galla eller klankat ner Carola eller hennes blogg, däremot förstod jag inte hur Karin menade med att i dagens upplysta samhälle behövs inte djurpark för att barn (och vuxna) ska se exotiska djur, det är väl tvärtom… i dagens Sverige behövs djurpark för att barn ungdom ska få se kor, grisar, höns, ja alla olika sorters djur.
      För övrigt läser jag Carolas blogg för att jag gillar henne å det som hon skriver om.

      1. Hanna

        Åsa, kommentaren var INTE riktad till dig! Ditt inlägg var mycket sunt och balanserat skrivet och jag förstår precis hur du tänker kring barnens upplevelse av djur, som inte kan göras via en dator/tv etc.

        Kram!

  5. Karin

    Djur i bur, nej tack! I dagens upplysta samhälle bör man knappast behöva ta med sig barn på cirkus eller djurparker för att lära dem hur schimpanser och kameler ser ut. Det lär dem ju bara att det är helt okej att hålla vilda varelser i fångenskap.
    Dessutom är det äckligt att djurparkerna inför varje ny säsong ser till att det finns små gulliga årsungar att titta på, vad tror ni hände med de från förra året?
    Jo de blev sannorlikt avlivade på närmsta Blå Stjärnan när vintern nalkades och djurstallarna blev för trånga.

    Carola: Alltså, du vet att djurparker även hjälper till att föda upp utrotningshotade djur va? Och att tex Furuvik har många olika projekt för att både forska om och se till så djuren har det bra, både där och i det vilda. Ja de bor i (stora fina) inhägnader, men oj då… de ser ut att må alldeles utmärkt. Jag har sett djur i små trånga burar utomlands som inte alls mår bra, och skillnaden är enorm. Nej jag håller inte med dig. Djurbebisarna växer ju upp och blir stora, och jag som varit där flera år i rad ser ju att den kamelunge de hade för några år sen nu är större , och samma med schimpanserna.. Att alla killingar inte finns kvar är ju som det är på vilket bondgård som helst, och det har du inget att säga om, eller? Att det finns små djurbebisar på våren är ju helt naturligt. Sen säljs ju ungarna till andra djurparker. Och ja det är möjligt att några avlivas, men inte i några större mängder som du vill få det till.
    Lätt att dra alla över en kam, jag är rätt bra på det själv ibland:)

    1. Åsa

      Hur tänker Du nu? Min dotter ser kamel, apa etc på bild, dator/tv men att se djuren levande om dock på djurpark är en helt annan sak.
      Däremot håller jag med Dig att det är hemskt att många av årets djurungar tas bort till höst/vinter.

  6. Maria

    Du har inte läst om kvinnan i USA som fick ansiktet bortslitet av sin väninnas ” tama ” schimpans? Hon har genomgått en ansiktstransplantation och ser för jävlig ut.
    Herr Nilsson var visst inte så gullig och rar han heller.
    Apor gör sig bäst i naturfilmer.

    Carola: Jag vil inte ha en stor apa, utan en liten en:) De stora är ju skitfarliga om de lackar ur och de skulle jag aldrig i livet vilja ha hemma.Jag kommer mest troligt inte att flytta till USA och skaffa en så du kan vara lugn 😉

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing