Allmänt

Irriterad på skolan:(

Igår morse, av ren vana efter att ha haft morgontidning i hundra år även om den nu är uppsagd sen säkert två år eftersom det är så förbannat tråkigt att åka till återvinningen med alla tidningar;) så öppnade jag brevlådan efter hundpromenaden.

Där låg, förutom den gratistidning som delas ut på torsdagar, tre brev? Aldrig hänt förr, och jag vet att jag checkade lådan kl 22 kvällen innan, och den var tom. På breven var det stämplat UNT Distribution AB, och vad jag fattar är det så att tidningsbudet numera delar ut även post? Okey. Bara det innebär att de två andra postbilar som kör  på något vis samarbetar, så det inte är TRE postleverantörer, det känns miljöovänligt.

Eftersom jag inte har nån morgontidning och är usel på att kolla nyheter online så har jag såklart missat den info som ev gått ut där:)

Nåväl, ett av breven var till målsman för ett av de stora barnen. Öppnade och läste.

Vårdnadshavare kallades till ett möte ( båda antar jag? Spännande….eller inte förresten, jag vet att han inte kommer) gällande hur det går för vårt barn i skolan. Mötet beräknades ta 45 minuter och med på det skulle mentor och speciallärare vara. Om vi inte kunde komma fanns det ett telefonnummer att ringa.

Först läste jag det, och fattade ingenting. Barnet det gäller sköter sig alldeles utmärkt i skolan och får alltid omdömena: Duktig, jobbar på, bra kamrat, sköter sig. Möjligen lite snackig:)

Frågade barnet, som fattade noll. Läste brevet igen. 45 minuter!! Vad i hela friden ska  vara så allvarligt liksom, normala utvecklingssamtal är typ 30. Blev orolig att något allvarligt hänt. Brevet sa att något var fel, men inte mer, men båda vårdnadshavare är kallade…. ? Mailade mentor och bad barnet fråga om de träffades idag.

Fick sen svar av barnet via sms några timmar senare, det gällde frånvaron. För mycket frånvaro alltså.

Fick svar av mentor som kändes som att han inte tyckte att det hela var nån big deal, men att det ska stramas upp överlag.  Barnet har en närvaro som understiger 85% på två månader. Och av nån anledning så kopplas då hälsoteamet in…för att kolla så allt är ok.. Det kan minsann leda till en orosanmälan till SOC. Grattis. Bring it on.  Man räknar in giltig frånvaro i detta… och med tanke på att det var över en veckas sängliggande under denna period, plus nån strödag, och så givetvis några försovningar, ( fy farao för att  vara trött tonåring, jag minns det som igår…) så är jag inte det minsta fundersam. All frånvaro kommer till min mobil och jag är fullt medveten om alla tillfällen.

Ja, det är jättebra att de kollar upp! Det är INTE det jag blev irriterad på. Det som jag blev förbannad över är hur brevet skrevs, av en speciallärare….som borde ha lite kompetens att tala med föräldrar på ett vettigt sätt?

Hon jagade upp MIG, och det är inte enkelt att göra, jag är extremt kolugn i de flesta situationer. Jag blev stressad över att hon hintade om att något var fel, men inte berättade VAD. Det hade ju kunnat vara allvarligt, jag förutsatte det. Barnet ifråga sköter sig ju, så då måste det ha inträffat något. Ett påhopp, ett överfall, eller så har jag tappat all koll på mitt barn och det är min unge som eldar  papperskorgar på skolan…? Och så var det lite för mkt frånvaro som i mångt och mycket är giltig.

Får man inte vara sjuk längre alltså? Good to know.

Jag sökte människan på telefonnumret, men fick inte ens prata in ett meddelande utan bara ett : Den du söker kan inte nås för tillfället. Var god försök igen.

Ringde skolans reception. Samma där, inget svar,men kunde iaf lämna ett meddelande, men tro inte att någon ringt upp.

Så där var jag, med ett oroväckande brev, ett ledset och upprört barn. Tur att jag fick svar av mentorn i alla fall, och ett svar som lugnade mig ordentligt. Men man vet aldrig, innan det är färdigt så ska väl soc komma och rota i våra familjeförhållanden igen. Fast, jag släpper inte in dem en gång till utan att ha en stab i min ringhörna. Som de kränkte mig sist. Ni vet att jag ogillar allt detta snack om kränkningar hit och dit, jag tycker det är rent löjligt hur folk känner sig kränkta för det mesta, och jag använder enbart det ordet när det finns starka skäl.  Men, när en soc-kärring slår näven i bordet och spänner ögonen i mig och säger: Näe, Carola nu är du löjlig! När jag ifrågasätter varför hans hembesök ska vara hemma hos MIG?  De frågar om jag på allvar tycker att de ska åka ut till hans lilla byhåla där han bor i en etta med sin nya, när barnen aldrig varit där, hur ska de känna sig trygga där???

Men alltså.. Med MIG är barnen trygga överallt. Jag skulle kunna ta med dem in i en krigszon och de skulle lita på att jag tog dem därifrån helskinnade. Men de skulle inte känna sig trygga med honom för att de aldrig varit där förut? Och det, mina vänner talade till hans fördel… Man kan nämligen vända ALLT så att det talar till den stackars pappans fördel.

Bara en sån sak som att de var två soc-tanter och jag var tvungen att vara ensam… jag hamnade i rätt bra underläge direkt. Allt jag sa vändes till att jag var bitter, och ville hämnas, som tex det faktum att han träffade barnen 23 timmar på 18 månader… det är lite drygt en timme per månad det…Det var ju mitt fel.

Att jag aldrig nekat honom att träffa dem, det betydde inget. Att han inte hade stake nog att be om det…det var mitt fel.

Ja, jag tog upp detta med deras chef, och ja jag borde ha dragit det längre, för det fanns mängder. Men jag orkade inte, jag var så inte på topp då. I de papper de skrivit om mig, där jag berättat min version… det var smockfullt av sakfel.

” Stryk över och ändra, om det behövs”… jomen tjena, jag fick stryka över det mesta och ändra. Länge sen jag läste dem nu, jag blir bara förbannad;) men det var rent tvärtemot vad jag sagt. Det är offentliga handlingar, kanske ska lägga ut dem här…;) Nä, jag skojar.

Jag borde spelat in varenda samtal, och det kommer jag göra om jag någonsin hamnar i deras våld igen.

Min tro på sociala myndigheter är under noll. Jag trodde att de var rättvisa. Jag har vänner som är socionomer, och även de reagerar starkt på det jag berättat. Jag som skött mig, jag som tvingats ta allt ansvar för barnen, jag som sätter mig själv åt sidan för barnens skull – jag är boven.

Han som drog, han som inte sagt ett ord till vare sig barnen eller mig som förklaring, han som kommer och hälsar på när det passar, han som drar till Thailand i massa veckor utan att säga nåt, han som gett barnen en enorm otrygghet – honom är det synd om.

I call that bullshit.

Och oj så det blev ett sidospår!! 🙂 Förlåt!

Tillbaka till irritationen på skolan! Eller människan som inte kan formulera sig så man slipper få en hjärtattack. Skriv att det gäller frånvaro för sjutton! Precisera dig, tala om att det är si och så många procent och att det i övrigt inte finns några problem.

Och var anträffbar på telefon så man kan få svar när man håller på att oroa ihjäl sig, eller ännu bättre….skaffa en mailadress om man kan nå dig på, så behöver du inte sitta vid telefonen. Bah.

Jag blir motvalls:) Jag vet, det är barnsligt, men jag förväntar mig professionalism  av folk med den berömda och åtråvärda högskoleutbildningen som det är så viktigt att skryta med;)

Nog om detta!

 

I går blev Lovelia sjuk igen. Risig, ont i huvudet och jätteförkyld. I morse var Robban dålig åxå. Och Zlatan mår inte heller bra. Och när djuren inte är pigga så blir jag stressad och nervös. Ni som har djur vet exakt, och ni andra fattar inte. När ungarna är sjuka vet man ju oftast vad det är, vad som gör ont. Jag vet vad jag ska göra. När djuren blir sjuka är det alltid allvarligt, och potentiellt livsfara. Hu:(

Jag skulle åkt till Stockholm på AW med Loppi, men det var ju bara att ställa in. Surt, men jag kan ju inte lämna sjuka barn i alla de timmar det skulle vara. Patricia var hemma en stund så jag kunde åka och träna, och passade på att handla samtidigt. Nu hoppas jag bara att Lovelia blir frisk, hon ska på ett efterlängtat kalas i morgon, och på söndag är det våruppvisning med Uppsalaflickorna, gymnastik. Oddsen är små, men man vet aldrig.

Jag ska försöka plugga, och sen hoppas jag på sol så jag kan sitta ute en stund och tanka, jag är så trött nu igen. I morse var det plågsamt att kliva upp;) Men väl uppe så rullar det ju på.

Jag ska berätta om invigningen åxå, men bilderna vill inte åka över från kameran till datorn… måste fixa lite:)

Vi hörs!

 

 

 

 

Kommentarer

  1. Emilia

    Oroa dig inte för brevet! Jobbar själv som lärare (gymnasieskolan) och tro mig, skulle det göras orosanmälan för att en elev har lite hög frånvaro så skulle soc få väldigt mkt att göra. Vi har gigantiska problem med frånvaro i skolan o hur den ska hanteras, att du fick det här brevet trots att man kunde löst det smidigare beror förmodligen bara på att skolan inte har några fungerande rutiner för hur man ska agera. Mentorerna är väl som på alla skolor totalt överbelastade och man försöker lägga över vissa uppgifter på andra. Då blir det att någon som inte är helt insatt i situationen går in med sitt standardiserade formulär. Bara förklara situationen och inget mer kommer hända!

  2. Neta

    Ifrågasätt det där brevet till rektorn, ska inte gå till så. Sjukdom måste ju beaktas. Soc bryr ig inte dom har ju allvarligare saker än sjuka barn att ta itu med. ;-D

  3. Malin

    När jag läser det här inlägget får jag samma känsla som jag fick när du skrev sist om rättegången. Är både soc och den/dom som tog beslutet vid rättegången mutade att ta dom besluten som tagits. Jag tycker det är väldigt märkligt annars om dom inte skulle vara det att domen blev som den blev. Med tanke på att han inte ens bryr sig om sina barn alls. Jag menar en pappa som inte bryr sig om sina barn borde bli fråntagen sin rätt till gemensam vårdnad illa kvickt annars. Fortsätt kämpa för ditt mål för det är du som kommer vinna i slutänden. Medans den där man inte ska nämna vid namn kommer att få tillbaka allt elakt han gör emot er i tre dubbel bemärkelse.

  4. Angelika

    Heja dig Carola!
    Vad det gäller soc så kan jag bara hålla med, dom som jobbar där har endera öronen bak o fram eller så har dom fått lära sig att tolka allt som sägs bakvänt! Har frågat min far om det där, han är själv socionom och har suttit med på ett möte med skolan och elevhälsoteamet(där personal från soc ingår) o han hade inga positiva ord att säga om deras personal efter mötet.

    Det mötet var för övrigt ett sånt där ”skrämselmöte” som vi kallade dom när kallelsen kom via brev eller mail. Har ett ”barn” som nu går första året på gymnasiet men som sedan han gick i 5:an inte kunnat sova mer än 2-3 timmar per natt, det är inget bra utgångsläge om man ska orka gå i skolan hela dan.
    Till saken hör att han varken har dator, tv, padda eller mobil på sitt rum när han ska sova, en bokhylla full med supertråkig kurslitteratur från receptarieutbildningen finns men den vill han inte läsa tror jag… Även om kemiboken nog skulle kunna söva honom… Den sövde oss på föreläsningarna…

    I vilket fall, du har en underbar blogg, o du gör ett kanonjobb med kidsen, sen den där saken som var med o tillverkade dom, strunta i ”det” finns ingen anledning att lägga tid eller energi på sånt skräp. Har själv en pappa som var likadan tills han fick barnbarn, då plötsligt dög det…
    Kämpa på❤️

  5. Anna

    Du är så jäkla bäst
    .Punkt.
    Jag är absolut inte din målgrupp av läsare(45, singel och noll barn), jag läser ändå din blogg frenetiskt
    .Jag beundrar din styrka, ditt mod och vetegirighet. Dina barn är så lyckligt lottade att just DU är deras mamma.
    Du hanterar din situation på ett sätt som fler borde lära sig utav.
    Jag kan utan att överdriva säga att jag beundrar dig Carola.

    Jag känner dig inte alls så detta är inget är inget köpt inlägg, ifall någon undrar . 🙂

  6. Ida

    Någon gång måste ju detta få ett slut. Hur länge ska han få hålla på som han gör? Låter helt sjukt att en vuxna människa kan göra så mot sina barn. Varför behöver inte ta ansvar för sina handlingar? Det verkar ju galet alltihop.

  7. Susanne

    Jag blir så himla glad om du hör av dig till mig. Gemensamma saker: Uppsala/Norrtälje/Skåne, många barn/min släkt. Haha

  8. Susanne

    Hej Carola. Läst din blogg ett bra tag och fattar ingenting. Du, tar hand om dina barn när barnens pappa väljer att gå. Myndigheterna ska se till att han tar sitt ansvar, för barnen har ju rätt till båda föräldrarna. Förr var det att man som förälder skulle ”främja umgänget med den andre föräldern”. Alltså se till att ens barn kan träffa den andre föräldern. Vad gör han? Eller är det inte så längre? Jag läser vidare. Du har styrkan så jag skickar en massa kärlek till dig och barnen/Susanne

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jodå, JAG ska främja umgänge med honom. Jag måste helst tvinga de barn som inte vill träffa honom. Det kan de glömma;). Överger han barnen, så får han stå sitt kast, och då tvingar inte jag dit dem. Ingen tvingar ju honom att ta hand om dem och han är vuxen och har valt själv. Idiotiska lagar.
      Han.. Får göra som han vill. Inget straff för att han inte kommer på umgänge tex..
      Sjukt orättvist är vad det är.

  9. Linda

    Håller med dig !! Du är BÄST!! Jag fick kritik från dagis att mina barn hade högst frånvaro där.. Att sonen är opererad för tumör 2 ggr på ett år var tydligen inte skäl nog.. Så nej, sjuk får man inte va inte ens på dagis , visste inte att skolplikten gäller inte man ens börjat förskoleklass som här i mitt fall… Heja dig ! Ge aldrig upp❤️

  10. Anna

    Om det är det av dina större barn som går på en kommunal skola som det gäller så går h*n på en grannskola till den jag jobbar på, och då gäller samma (eller väldigt lika) regler där som hos oss när det gäller frånvaro:
    Steg 1: Läraren analyserar orsakerna till frånvaron (är frånvaron sammanhängande, ströfrånvaro, ledighet, sjukdom, skolk osv). Läraren noterar skälen.
    Steg 2: Vid nästkommande månads frånvarorapport, om frånvaron är fortsatt över 15 %, tar läraren kontakt med vårdnadshavaren och visar då en utskriven rapport över frånvaron.
    Åtgärder/extra anpassningar sätts in och följs upp efter en månad.
    Steg 3: Om frånvaron är fortsatt över 15 % i månad tre, kallar mentor vårdnadshavarna till ett elevhälsomöte där även representant från elevhälsan deltar. Samtal förs om orsaker och ytterligare anpassningar, insatser och stöd som kan behövas. Åtgärdsprogram utarbetas.
    Steg 4: Åtgärdsprogrammet utvärderas i månad fyra och, om frånvaron kvarstår, kallar mentor till elevhälsomöte där även representant från elevhälsan deltar.
    Om skolans insatser inte räcker eller om oro för att eleven far illa finns, anmäler skolan till socialtjänsten.
    Som man kan se så ska alltså det här mötet ske först i steg 3 – har läraren skött steg 1-2? Låter ju inte som det iaf… Är något som ska rapporteras, tycker jag.

  11. paula

    Ja tidningsbuden delar ut post nu meta för vi inte ska förlora våra få timmar.
    Så bli inte förvånad. Det kan komma mindre paket från oss också. Så länge de går i brevlådan.
    Mvh tidningsbud från skåne

  12. Josephine

    Är också lärare och håller mer ovanstående kommentar ifrån en kollega;) Det är olika ifrån skola till skola vilka rutiner som finns kring frånvaro, men på min skola har jag som mentor skyldighet att kalla vårdnadshavare till möte ifall frånvaron ligger över 20%. Oftast är det just sjukdomar som är boven. Fortsätter dock frånvaron att vara hög, så överlämnar jag ärendet till skolans EHT-team (där då bl.a. speciallärare brukar ingå) som då kallar till ytterligare ett möte med vårdnadshavare. Fast då brukar faktiskt någon ur EHT-teamet ringa till den berörda vårdnadshavaren, inte skicka ett brev på posten, just för att det kan bli onödiga missförstånd. Och för att SOC ska kopplas in, då krävs det som sagt mer, så det behöver du inte oroa dig för 🙂
    Tack för en bra blogg och kram!

  13. Malin

    Ha, ha din blogg är alltid helt underbar att läsa!
    Har också varit med om det där. En Maskin som inte funkade, hur man än knäppte av och på stömbrytaren.
    Ringde elektrikern. Han kom (skitsnygg såklart) och knäpper på knappen.Och den funkar. Kul….

  14. Sofie

    Som lärare förstår jag inte heller varför ni kallas till möte. Mentorn borde först rings och varna att nu ser det ut såhär ökar frånvaron är jag skyldig att koppla in elevhälsoteamet. Men såklart man måste få vara sjuk och om mycket är anmäld frånvaro så var väl bara sjukt. Prata med eleven det gäller också innan brev skickas ut.
    Oroa dig inte för att SOC ska in och rota det krävs mer.

  15. Rebecka

    Hej. Jag har laddat ner ”Call Recorder” i min mobil. Den spelar in alla samtal och båda sidor av samtalet hörs bra när man seb lyssnar på det. Appen är gratis men finns oxå en pro version som kostar. Jag har haft den i flera år, är bra nä r man pratar med idioter som vänder på allt man säger och myndigheter och fan och hans moster 😉 Bara ett tips!

  16. Lisa

    Nej fy för socialen!
    Alltså, dom borde ju byta jobb dom du haft kontakt med, för dom tänker då verkligen inte på barnens bästa.
    Jag har skrivit det förut men du är fantastiks som orkar kämpa, eller ja du måste ju kämpa för dina barn men ändå..
    Kram till dig & familjen.. <3

  17. Mickan

    Alltså, det är sånt här som gör att jag vill bli socionom! Har själv varit ett barn som farit illa pga socialen som bara sett till föräldrarnas ”rättigheter”, och jag lider varje gång jag hör att det fortfarande är åt helvete. All styrka till dig som orkar! (själv hade jag nog gått bärsärk för länge sen )

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting