Ja, jag vet att jag är seg, men det kom liksom en december i vägen med allt vad det innebär av stress och press. Jag har inte haft tid att skriva om London. Men nu så. Här kommer dag två:)

Vi hade bokat biljetter till Warner Bros Tour, där de alltså har flera stora studios uppbyggda med miljöer från Harry Potter. Jag vet inte om man kan köpa på  plats, men det får ni kolla om ni ska dit. Däremot så kan priserna skilja oerhört, så kolla och dubbelkolla. Syrran tittade först och biljetterna kostade runt 400kr styck, helt okey. Men dagarna innan vi skulle åka så kostade de 850kr styck och det är inte ok. I efterhand så hade et varit värt även de pengarna, men vafan det är shitloads med slantar. Vi avvaktade och så kollade hon igen och då kostade de nånstans runt 350-400kr.

Studiorna ligger en bit utanför centrala London nånstans och vi åkte tåg. Här kan man komma billigare undan genom att planera sin resa lite och undvika vissa zoner.

När man klev av tåget så gick man ut till transferbussar som tog en de sista kilometrarna. Tog kanske 20 minuter.

Det var strålande sol, och vi var så taggade:) Jag är inte alls ett Harry Potter fans, men han har funnits med högst påtagligt i våra liv i många år nu, Janelle är lika gammal ungefär och de följdes åt under uppväxten:) Han på Hogwarts och hon i Bergsbrunna;)

Vi ställde oss i kön för att bli visiterade innan vi gick in. Med metalldetektor:) Syrran gled igenom, och jag pep. Som vanligt. Den glada vakten pekade på min kappficka och sa att där hade jag minsann något som pep. Jag plockade upp ett dörrkort och jo, det kunde det vara. Men nä. Det pep fortfarande. Jag grävde lite till och hittade en knapp av metall och visade glatt upp den och han nickade och höll med om att nu skulle det nog funka.

Icke. Lite lätt panik i kroppen eftersom fickan var TOM. Men rafsade runt och fick tag i en huvudvärkstablett i en foliepaket. Kunde lika gärna varit nån narkotika;) Men det slutade pipa och jag fick gå in:) Puh:)

Eftersom det var jultema så möttes vi i entrén av en fantastisk julgran. Bilder på huvudpersonerna prydde väggarna.

En slingrande kö började i ena kanten och vi ställde oss där, Det tog evigheter. De släppte in folk i grupper,

På vägen fanns Harrys lilla skrubb. Jag rös i hela kroppen, för hur det nu än är så är Harry Potter liksom en riktig person på många sätt i mitt huvud. Här inne hade han fått bo alltså, stackars lilla unge.

När det var vår tur att komma in så förstod vi anledningen till att man släpptes in i grupper. Först samlades vi i en stor hall där det visades lite filmer, och sen visades vi in i en biosalong och fick sätta oss. En resumé av alla åtta filmerna och sen kom Harry, Hermione och Ron i bild, och berättade att de ju faktiskt i princip vuxit upp i de här lokalerna. I tio års tid spenderade de nästan mer tid här än hemma. Sen öppnade Harry dörren in till Hogwarts och då hissades filmduken upp, och där var den. Dörren in till Stora Salen.

Jag erkänner villigt att tårarna vällde upp i ögonen:) Väldigt känslosamt, väldigt mäktigt. Dörren öppnades och så klev vi in i en julpyntad stora salen. Jag behöver ett vidvinkelobjektiv på kameran helt klart för det var svårt att fota. Men ser ni?

Här är deras första klädnader… så pyttesmå de var!

Guiden berättade massa kuriosa och vi lyssnade andäktigt.

Helt makalöst maffigt. Den här salen förekommer så ofta i filmerna att den alltid stod uppbyggd, till skillnad från andra scener. Här har det firats födelsedagar för skådisar och produktionen:)

Fatta att få jobba här liksom:)

Sen släpptes vi ensamma, och fick gå runt som vi ville. Det är one way, men man får stanna hur länge man vill, och i snitt tar det tre timmar att gå runt. Vi var här i fem:)

Jag beundrar på allvar de som jobbar med film. Inte så mycket de som data-animerar och sånt, det är fräckt det med, men detta är så på riktigt:) Inte allt, men väldigt mycket är riktiga grejor byggda bara för detta. Det är detaljer som är helt otroliga.

Killarnas sovsal:

Den där spegeln som visar vad man vill ha:)

Jag såg två snyggingar, så tja;)

Och det här är deras vardagsrum. Pyttelitet, men allt finns där, och det är också en miljö som var mer eller mindre bestående under alla filmer.

Professor Dumbledores arbetsrum. Tre runda etage. Massor av detaljer överallt.

Några av alla de trollstavar som använts

Och Kvicken, Tidsvändare och andra detaljer.

Och här har vi Professor Snapes domäner. På skyltar och tv-skärmar intill alla scener så fanns det massor av info, tex så berättade de att innehållet i alla de här trolldrycksflaskorna är riktiga saker. Bland annat har de fått dem från en slaktare som de sen rostat i ugnen så de blev i rätt skick. 

Ja sleven i kitteln rörde sig av sig själv:)

Det fanns så mycket att se. Det var så intressant.

Man kunde givetvis flyga kvast framför en greenscreen, men det hoppade vi över:)

Men att ”springa igenom” väggen på perrongen gjorde vi såklart:)

Full fart framåt bara:)

Quidditch och kvastar fanns det såklart:)

Ungefär halvvägs fanns ett fikaställe. Där kunde man dricka honungsöl. Något de dricker ofta i filmerna, och det både ser och låter gott.

Det var det också. Syrran tyckte det var för mycket, men jag har liksom inga problem med att det är sött och slibbigt för det var det, så jag svepte hennes med:)

Jag har absolut ingen aning om vad det är, men jag vill väldigt gärna dricka det igen. Skummet hällde de på efteråt, och konsistensen på det var ungefär som mjukglass fast det var inte kallt. Mysko:)

Jaha, bilderna kom lite som de ville, det här är Rons familjs stuga. Allt är snett och vint och den finaste kommentar jag någonsin fått är nog att min familj skulle påminna om Weaslys:) Lite annorlunda och stökiga men med massor av kärlek och där det är sammanhållningen som betyder mest.

Och syrran på perrongen såklart:)

Det här var riktigt mäktigt. Tåget.

Ett riktigt tågset, gammalt och maffigt. Man kunde gå in i det och kika in i kupéerna där de suttit i de olika filmerna:)

Efter honungsölet var det en bit av utställningen som var utomhus.

Privet Drive, där Dursleys bodde.

Och huset där Harry bodde med sina föräldrar innan Voldemort dödade dem.

Schackpjäserna.

Och Dobby:)

Efter utomhusdelen så var det en lång bit med filmfejk:) Massa info om hur saker var uppbyggda, hur de planerat och tänkt och byggt och grejat.  Den här filuren andades:)

Så kom vi till Diagongränden! Woooooow!

Nån som behöver en kittel?

Och givetvis Ollivanders, där man skaffar sig sin trollstav.

Om man inte visste det så står det på dörren: Det är förbjudet att sälja enhörningsblod så fråga inte ens:)

Detaljerna! Det ser på riktigt ut som en gränd utomhus, lite skitigt och slitet.

Något som fascinerade mycket är alla ritningar. Det fanns ett helt rum med ritningar på allt. Och de är ju i skala och fulla av detaljer. Allt är med. Allt.

Om jag fattade saken rätt så byggdes det modeller av de olika husen för att man skulle kunna placera ut minifolk och även se var kameran skulle placeras, så att vinklarna blev som önskat. Även det här var mäktigt, vilka modeller!

Dumbledores arbetrum

Och som slutkläm så kom vi fram till Hogwarts i snöskrud. Så vacker att det nästan fick oss att börja gråta igen:) Eller nog föll det en tår:)

Lamporna är gjorda och inställda så att det ska se ut som att det tänds och släcks och som om det går personer inne i slottet.Gosh! ♥

Inne på Ollivanders.Trollstavar från golv till tak. På varje låda står namnet på medlemmarna i filmproduktionen:)

Så var det slut.

Määähhhh, vill inte! Vi hade gärna gått där än idag, för det var så pampigt och så fantastiskt.

Givetvis fanns det en shop man gick igenom på slutet, och där vi inte köpte något, men åhhhade en hel del. Bland annat över detta:

Så söta bodysar:)

Den här hade jag funderingar på att köpa men gjorde det aldrig.

Så var vi tillbaka i foajén med den fantastiska granen.

Vi gick på toa och sen ut för att vänta på bussen hemåt. Trötta men upprymda,

Kan man sitta på övervåningen så måste man göra det, det är sen gammalt:)

Klockan var runt sex och vi kom halv tolv, så det var några timmar vi var här. Både syrran och jag tokslocknade på först bussen, och sen efter att ha virrat runt lite på stationen för att hitta rätt tåg så kvartade vi in där med:) Helt slut.

Tåget tog cirka en timme så det var en ovärderlig powernap, även om man liksom inte sover så djupt. Dreglade i alla fall inte;)

En kväll fick värsta hysteriska fnitteranfallet över en tjej som sov på tunnelbanan. Vi fick hela vagnen att le där vi satt och verkligen på allvar inte kunde låta bli att titta på henne, och så skrattade vi så tårarna rann. Kämpade för att låta bli, gömde oss i halsduken och händerna:) Hon sov något så otroligt snyggt! Med aningens av ett leende över munnen, välsminkad, och med frisyren perfekt så bara sjönk huvudet ner längre och längre framåt, Plötsligt tog hon fram mobilen i ett försök att hålla sig vaken. bara för att sen somna om med den i näven. Vem som helst hade kunnat norpa den av henne. Och så, när det var hennes station så kvicknade hon till och klev av:)

Överlag så äter och sover folk var som helst i London:;) Gärna på tunnelbanan.

Vi hade en dejt med en tjej på kvällen, och det var en himla tur att vi sovit den där stunden på tåget annars hade vi aldrig orkat, men nu satt vi på en restaurang och babblade i fyra timmar:)

De hade så fina servetter.

Jag må ha varit trött, men att läsa douchbag är väl ändå lite väl fel;) Och som jag funderade på varför?

Vi beställde pizza, och den var grymt god.!

Och sen kom servitören med efterrättsmenyn. Han konstaterade för övrigt efter en mening att vi inte var från England;)

Vi beställde in varsin efterrätt som de kallade för snöbollar typ, och in kom detta

Nån slags degboll som man skulle doppa i choklad. Jag fattade verkligen inte varför syrran och min kompis började lägga servetten ihop med bollarna och fota….tills polletten äntligen trillade ner!

Aha! Degboll. inte skithög;)

Om det var gott? Ja, men väldigt väldigt mäktigt. Efter en pizza var det inte helt lätt att få rum med dem i magen:)

Plötsligt fångades min blickar en text över dörren:

Haha, vi skrattade en stund över att detta måste vara John Does favvoplace, men så kikade jag runt och det var fullt av filmcitat på väggarna:) Så kul! En fondvägg, men även spridda citat.

Känner igen de flesta i alla fall:)

Och så var det över midnatt och dags att dra oss hemåt. Vi vinkade av Isabelle och tog tunnelbanan hem. Trötta som små gnuer tog vi oss hemåt, och sen stöp vi i säng.

En helt fantastisk dag:)

För er som funderar på att ta med er barnen till den här Harry Potterutställningen så kan jag lugnt rekommendera den. Eftersom det ger väldigt mycket mer om man förstår engelska så skulle jag nog inte ta med allt för små kids, utan i alla fall vänta tills de är 12-13 år. Och gärna att de sett alla filmerna. Jag har gjort det, men kände att jag vill se om allihopa och ska se om vi får tid till det under jullovet:)

Sen, boka i förväg, då betalar man samtidigt och då behöver det inte kosta mer än kanske en butterbeer där inne:) Att fota/filma sig vid greenscreen kostade en del, vet inte hur mycket dock, och i shopen utanför var det dyrt. Det fanns inga saker som man inte kan hitta på nätet betydligt billigare:)

Ta er hit med tåg, och undvik de dyrare zonerna. Vi betalade ungefär en tredjedel av vad de sa att det skulle kosta från Earls Court, för vi tog tunnelbanan till en station utanför dyra zonen och tåget därifrån. Nu var det inte jättedyrt ändå att ta tåget, tror det skulle kostat strax över en hundring, men det är roligare att betala typ fyrtio eller så:)

Och sen, planera inget mer den dag ni ska vara här, det går inte att stressa sig igenom för det finns så mycket att se, så mycket att läsa, så mycket att förundras över. Det är som att kliva in i filmerna, på riktigt:)

Ge det tid.Det är det värt.

Och jag kan absolut följa med som er guide om ni vill;)

Så, det var dag två i London det. Dag tre kommer förhoppningsvis snart:)