Mars 2017
Allmänt

Tvillingarnas namn (önskeinlägg)

December 1999, dagen innan min 30-årsdag var vi på ultraljud med vårt tredje barn. Jag gick dit direkt från jobbet i byggnaden mitt emot, och hade den vita rocken på mig. Lite orolig som alltid, men jag mådde så illa att jag var rätt säker på att det var en bebis där inne. Den HÄR gången var jag TVÄRSÄKER på att det var en kille, för jag hade inte alls mått illa med Janelle eller Patricia 😉

Anledningen kan förvisso ha varit att det faktiskt var en gosse, men även att det låg en liten tjej där inne också. Tvillingar:)

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag tänkt tanken att jag skulle få tvillingar. Då har jag ändå tvillingkusiner, och Patricia hade en tvilling till att börja med, något jag inte visste förrän på förlossningen. Så tanken borde ju funnits, men icke. Det kom som en total överraskning den där dagen. När barnmorskan var tyst en lång stund och bara åkte runt med ultraljudet, så tittade jag bara hastigt på skärmen. Såg att det rörde sig, och blev nöjd. Pappan stirrade fängslat på skärmen och jag fattade inte vad som var så intressant? Man såg liksom knappt nånting alls på ultraljuden 1999:) Men han såg två huvuden, och en massa armar och ben, berättade han sen, och i hans huvud snurrade frågan ”Hur ser den där ungen ut egentligen??”

Så sa hon det bara, barnmorskan.

”Ja, jag kan säga direkt att det är två barn här inne, ni väntar tvillingar”

Och där stannade världen. I en minut var jag negativ, såg massa saker flyga iväg, sånt man inte kunde göra med två bebisar. Men sen slog det ner riktigt och leendet gick från öra till öra. T V I L L I N G A R!! Fy farao vad häftigt, vad coolt. vad ballt! Jag slutade inte le, och jag kan än idag tycka att det är så galet fräckt att ha tvillingar, även om det inte direkt är så att de är ens av i närheten av att vara tajta. Det är något väldigt speciellt med att få två barn på samma gång. Jag som tyckte att jag var expert med två ungar redan, nu blev allt nytt igen.

Något jag inte var beredd på var folks taskiga reaktioner. Det var så många som beklagade att det var tvillingar, en hel del av dessa var själva tvillingmammor….? Jag skulle minsann bara vänta och se så skulle jag fatta. Det var så jobbigt med två. Jag fick höra så många skräckhistorier. Och vet ni? Det där dövörat är bra att dra igen ibland;) Och jag går fortfarande och väntar på att allt det där jobbiga ska inträffa. Det är inte alls jobbigare med tvillingar! Det är möjligen krångligare. Men inte dubbelt jobb, bara dubbelt med kärlek.♥

 

Nåväl. De skulle ju heta nåt åxå. På den här tiden ville de inte gärna berätta kön på ultraljudet. Jag är tämligen säker på att de såg att det var en av varje, men de sa det aldrig. Hintade inte ens. Jag ville inte veta heller, men det hade underlättat i namnfunderingarna.

Nu skulle det hittas massa namn:) Två pojknamn och två flicknamn. Och en kombo om det var en av varje.

Jag trodde som vanligt att det var två killar. Och jag ville att de skulle heta Jordan och Julian. De nobbades. Gaynamn. Gahhhh, inte nog med att han var halvrasist, han är homofob med. Jag hade flera bekantskaper som var gay och kunde inte och kan fortfarande inte, begripa problemet. So what? Vem bryr sig. Och det sitter ju liksom inte i namnet…. Hans största rädsla var/är(?) att nåt av barnen skulle visa sig vara homosexuellt. Eller mongolid. Jo, för det är ju exakt samma sak….;) Jag tänker att oddsen för att något av nio barn faktiskt föredrar det egna könet, är låga. För mig är det helt oväsentligt vem de älskar. Så länge de är lyckliga. Det finns ju riktiga saker att oroa sig över, man behöver inte skapa hittepå-problem.

Men jag fick inte igenom något av de namnen. Då;)

Tjejer då. Ja där hade jag flera, alltid enklare med tjejnamn. Vi hade länge Sally och Selma. Men då borde Selma vara med Z efter nån släkting. Nja… Sen Chelsie och Corrine. Det var de namnen som höll sig, ända tills jag kom ihåg en saga jag skrivit i skolan, där hjältinnan hette …tadaaa Corrinda. Jag vet nu att det finns folk som heter det, men då när jag skrev den så var det helt påhittat. Förskolan intill hette Rinda och jag lekte med bokstäver tills Corrinda kom fram. Kanske ska ni få läsa den historien nån dag? Vi filmade den också, min lärare sa att Carola minsann skrivit en såååå bra story, kan ni inte filma den som svenskauppgift, eller vilket ämne det nu var inom:) Den filmen hoppas jag är begraven sen länge;)

Så, två flickor – Chelsie och Corrinda. Check.

Två pojkar – de hade fått vara namnlösa;)

Vi lyckades till sist enas om Robert. Efter Robert de Niro, Redford, Aschberg, RobinsonRobban….hehe eller;)?

Jag har alltid tyckt att Robban är gulligt. Och eftersom det tydligen var svenskt nog och inte gayigt, så var det okey med pappan.

En av varje – Robert och Corrinda check.

 

Efter 38 veckor och två dagar föddes de. På en timme och femtiosju minuter:)

Det gick undan kan man säga. Jag stod hemma på morgonen och allt var lugnt, Janelle och Patricia skulle iväg och rida. Och plötsligt så bara drog det igång. I 120 knyck direkt. Aj.

En timme och 57 minuter senare låg jag med två bebisar i famnen.

Robban kom först, gapande och skrikande så personalen ruskade på huvudet och log. Jag blev i ärlighetens namn lite besviken för jag ville ju som vanligt ha en tjej….de där tankarna går inte att råda över, de bara är där. Pappan bara klappade mig lugnande på armen ” Hon kommer nu” Tvärsäker. Jag fick inte hålla honom för nu skulle unge nummer två ut. Fullt kaos, om än väldigt strukturerat i förlossningssalen. Jag hade ju hört alla skräckhistorier om snitt på nummer två, och visste att en kompis jobbade på narkosen, och ville för mitt liv inte att han skulle komma;) Vi hade inte setts på år och dag och att då mötas sådär kändes nja….;)

Alltså var snitt uteslutet. Allt som involverade narkospersonal var uteslutet, även epidural alltså, om jag haft tid till sånt, vilket jag aldrig haft;)

De höll fast bebisen i huvudläge genom att hårdhänt gripa tag i min mage, som inte alls hade lust att ploppa ut en unge till. Jag ville bara ta min son och gå hem:) Men 14 minuter senare så kom hon, med armen först. Corrinda har alltid varit besvärlig;) Läkaren tryckte visst tillbaka den, och så fick jag upp en dotter på magen, och sen även en son från pappans famn.

Men fatta hur mäktigt det var då! Även ljudnivån i rummet var mäktig för hon gjorde genast sin bror sällskap och det illvrålades i kapp så all personal som inte absolut behövde vara där, lämnade rummet;)

 

En Robert Emil. Emil släktnamn på pappans sida. och en Corrinda Maria. Maria från bådas sida.

Länge var vi inne på Götilda till henne i andranamn. Första gången jag hörde det var det ett av de fulaste namn jag hört, men det tog inte lång tid innan det satt sig. Idag ångrar jag lite att det inte blev det ändå. Hon har ofta frågat varför vi inte valde det, hon gillar det nog hon med. Men Maria är helt ok det med:) Ungen kan ju få ha Ett vanligt namn, tänkte vi.

Robert & Corrinda. Inte tvärtom det blir fel då:) Eller Robb & Corr.

Att få bli tvillingmamma är coolt:)

 

tvillingar twins tvillingar twins

 

Kommentera

  1. Dema, gravid igen!

    Så häftigt med tvillingar! Jag drömde om det med mina två första graviditer. Denna gång är jag glad att det bara är en då de är en sladdis:) ser fram emot att läsa om nästa namn:)

  2. Rille

    Rasist och homofob…inte utan att man undrar vad du såg hos karln egentligen? Och hur kan man tro att homosexualitet beror på vilket namn man har – i så fall blir det inte många namn över att välja på…

    1. familjenannorlunda

      Han hade mycket gott i sig en gång i tiden:)
      Och i just de här två sakerna är han ju inte ensam, det är ju väldigt Svensson-aktigt tänk. Så många som fäller smårasistiska uttalanden om än det ena än det andra. Självklart trodde han inte att de skulle bli homosexuella om vi valde vissa namn 😉 men han tyckte det lät gayigt.
      Han lämnade mig för en Thai men uttalar sig hånfullt om romer så hans rasism är jäkligt selektiv.
      Men som sagt, en gång i tiden var han en bra man .

      1. Rille

        Ok, om du säger det, så…
        Riktigt roligt förresten att han tydligen kunde tänka sig ditt önskenamn Rikard (som jag f ö heter). Ett mer gayförknippat namn finns väl knappast: Rikard Wolff, Richard Carlsohn, Rickard Engfors, Rickard Söderberg…ja, you name it.

        1. familjenannorlunda

          Haha, men i just Richard hade han absolut inget att säga till om ?. Fast nu fick jag ju ge mig ändå. Finns såklart en story bakom varför Richard åxå???

  3. Jenny

    Detta med namn ja… Vi väntar vår första bebis och är beräknade om 5 veckor. Vi vet inte kön för det spelar ju liksom ingen roll. Det är ju vad det är oavsett om man vet eller inte…
    Det enda vi är överens om just nu är att vi vill ha ett ”äldre” namn, alltså inte det som folk vanligtvis döper barnen till idag.
    Jag är inne på Theo om det blir en pojke, men maken ser bara framför sig en knubbig unge med glasögon. Varför vet jag inte, men det gick tydligen bort…

    Jag får nog sätta mig ner och påbörja en lista med namnförslag, även om jag är övertygad om att barnets namn ger sig när bebisen väl kommer.

      1. Jenny

        Jo jag vet att det inte är så ovanligt men häromkring är det ingen som heter det. Jag menar inte att det ska vara ett ovanligt namn, men inte Tindra, Glittra och allt vad folk döper sina barn till nuförtiden.

    1. familjenannorlunda

      Jag känner flera Theosar, inga knubbisar med brillor nån av dem ?men ljuvliga sötnötar 🙂 Theodor då? Lycka till med namnen 🙂 och bebisen ❤

      1. Åsa Karlsson

        Har en son på sex år som vi döpt och alltid kallar Teodor. Han är perfekt med glasögon. För mig är det ett vackert namn

        Carola: Vackert namn absolut, jag gillar det i alla former och stavingar – Theodor, Teodore, Theo, och vad man nu kan hitta på:) Barn med glasögon är vansinnigt gulligt, även om jag förstår att det säkert är en del besvär med dem <3

  4. Agneta

    Så fina namn. Det som är roligt är att Robert hade varit tråkigt 10 -20 år tidigare när det var ett vanligt namn. Nu när alla heter Adam , Elias etc blir ju Robban riktigt exotiskt! Lite som att man skulle döpa sin flicka till Anna idag.Jag hade tre Anna och två Maria i min klass. Det döps väl ingen till idag.Jag ser mest Alice och Elsa..

Allmänt

Let´s Dance, byxor och min kropp:)

Ja, där kom den. Förkylningen.

Jag har funderat hur det är möjligt att tappa rösten och ändå liksom vara frisk? Men igår kväll så började jag snora ordentligt och vaknade upp i morse totalt igentäppt. Sådär så man snyter ur halva hjärnan när det väl lossnar. Urk.

I går kväll satt Novalie inne i mitt sovrum vid datorn, och jag ute vid Tv:n. Varje gång jag hostade, så hörde jag hur hon skrattade där inne;) Jag förstår henne, hostan satt inte nere i lungorna, utan snarare uppe i övre delen av halsen, typ ovanför struphuvudet, och jag lät som en liten kattunge som hostar. Falsetthost;)

Så fort jag vaknade så försökte jag prata och det är fortfarande inte möjligt. Ett tag åkte rösten ner i något basläge och lät ännu värre än den fjolliga pipväsande. Alltså?

 

Sen fick jag inte tag i biljetter till Metallica, som grädde på det snoriga moset. Eller jo, det finns VIP-platser för 3500kr kvar, men så gärna vill jag inte se dem;) Hade det varit Bon Jovi hade jag deppat halvt ihjäl mig, för jag tvivlar på att jag känner att tretusenfemhundra kronor är värt ens för dem. För vad liksom? Samma konsert som de som pröjsar 5-900kr, kanske att man får nån tour backstage och säga hejsan svejsan och ta lite bilder. Men jag är nu en gång för alla inte speciellt intresserad av sånt.

Jag vet ju att även om jag skulle komma ihåg ett möte med Jon Bon Jovi for life, så har han glömt det sekunden efter, och då kan det liksom vara:) Ska det vara kul på riktigt så ska ju även han minnas det.

JAG kommer ihåg varenda en av er som kommit fram och hälsat, bara så ni vet:) och jag blir alltid lika glad.

Men så är jag inte Jon Bon Jovi heller;)

Jaja, skit samma, Metallica är inte ett favoritband, men jag gillar inte när jag inte får tag i biljetter.

 

Något jag gillar, det är Ossoami. Linda, som ÄR Ossoami, ledsnade på trasiga brallor och som den driftiga kvinna hon är så gjorde hon något åt det:) De här byxorna är förstärkta med cordura© som är ett material som används i bland annat uniformer och fallskärmar. Slitstarkt deluxe med andra ord:)

Ossoami ger ett års garanti på hål på knäna. Jag har haft de här byxorna till mina ungar i ett par år nu, och kan med handen på hjärtat LOVA att de håller skitbra. Inget av de par vi har har gått sönder, alla ser tvärtom ut som nya, fast de åker tvättmaskin flera gånger i veckan.

Här är Jamie i sina för våren nya Vinur sweatpant, i svart. som är så snygga att jag storknar:)

 

ossoami

Skjortan budade jag hem på Tradera, när Robban var liten, och den är så välanvänd, men syns knappt. Killarna har älskat den allihopa:) IMG_5122

Lovelia har vuxit!! Och snudd på att de här passade, men eftersom hon inte gillar när byxbenen är för långa och det blir de här,( som jag tycker är snygga,) vecken längst ner, så är de ändå perfekta.

De här heter Cara Pink
IMG_5132

De är smala i passformen, och eftersom Lovelia är som en liten sytråd, sitter de bra på henne:)IMG_5134

Jordan fick ett par som heter Amigo, den modell som är bästsäljare, som han inte alls ville visa upp. De har lite olika färg på stickningarna bak på fickorna och det tycker han är snyggt. Han tycker även att det är coolt att vika upp dem längst ner:)

ossoami

Byxorna är ganska långa i alla modeller, och det gillar jag som helst inte köper nya så ofta:) och att vika upp funkar finfint. Jordan och Jamie kan ha varandras byxor, och de går även ner och hämtar tjejernas om det kniper:) Det är helt enkelt favoritbyxorna här hemma.

Helt ärligt nu, och även om jag känner Linda, och kan ses som lite partisk, så är det här skitbra brallor.

Lite dyra kan man tycka, men de håller andra sidan. Utslaget blir det billigare. Sen finns det ju alltid de barn som lyckas fastna i grenar och slita sönder dem eller liknande och då gäller så klart inga garantier, men det gör det ju inte direkt nånstans. Mina ungar är högt och lågt, älskar att greja i skogen och åker kana på stenar, åker wheelboard och cyklar och står på öronen mellan varven, och de håller. Och ser ut som nya.

 

Nu är det kanske dags för fler än mig att köpa nya byxor till kidsen, och Ossoami ger er därför en rabattkod:)

Koden FFFR-CAROLA ger Fri Frakt + Fri Retur när man handlar i vår webshop för första gången. Erbjudandet gäller 25/3-2/4, en gång per person och kan ej kombineras med andra värdekoder. 
För ett tag sen så berättade jag att ungarna satt och spelade ett spel. Man får ett kort med en ryslig mordhistoria på som sen de andra ska gissa sig till hur mordet egentligen gick till, och varför. Jag köpte det till Robban i julklapp nåt år, men han gillade det inte så det hamnade här ute i köket, och åker fram när vi är några stycken runt bordet. Ganska ofta tacoskvällarna:)
Det är svårt som satan, men man kan ju välja lite själv hur mycket man vill hinta och ge ledtrådar. Ni var flera som undrade vad det var för spel, och nu har jag fotat det så ni kan se själva:)
black stories
Jag har däremot ingen aning om vart jag hittade det. Det låg framme vid kassan vill jag minnas och jag bara läste snabbt på det och tog det som strumppresent till Robban. Kan ha varit på nån bokaffär eller typ gamebutik. Eller nån helt annanstans 🙂
I kväll är det Let´s Dance:)
Jag har missat båda avsnitten, men kollat i efterhand på bara danserna. Mina kollegor är ju involverade i år, dels Cissi som är dansare, och så Filippas Anja. Jag vet ju hur duktig Cissi är, och det är ju hennes jobb såklart, men är alltid imponerad av hennes glada humör. Hon är så härlig och uppiggande:) Anders som dansar med henne är en av mina favoriter, älskar ju hantverkare lite extra mycket och han är cool.
Anja då.. jäkla vinnarskalle hon har:) att vara så sjuk som hon var förra veckan och ändå sätta dansen som hon gjorde….IMPONERANDE. Anja och Filippa kan vara det gulligaste paret jag ever någonsin mött ♥ de är som gjorda för varandra, och det bara strålar kärlek om dem. Sjukt trevliga dessutom. Deras ungar är små gotroll och jag blev så glad när Filippa skrev häromdagen att hon var less på allt var matlagning och kökstjänst hette. Skönt att inte vara ensam om det:)
Stina Wollter – fantastiska människa, och Samir gillar jag också av nån skum anledning. Jesper är också cool, Äh, överlag är det mest bra folk med i år. Kollar ni? Vilka favoriter har ni i så fall? Vem åker i kväll?
Oliiiidligt spännande.
Jag tittade inte alls på Let´s Dance de första säsongerna, tyckte inte att det verkade roligt och gjorde annat i stället. Men så började ungarna kolla och jag satt med, med datorn i knät och halvkikade, måttligt intresserad. Men så var det väl nån som var med som jag gillade och jag började kolla på riktigt.
Och det är ju väldigt vackert. Och väldigt imponerande. Hur det ens är möjligt att lära sig dansa som de som är ”sämst” på så kort tid är obegripligt:)
För ett tag sen när vi satt på kyrkis så var det en av mammorna där som frågade hur i hela friden min kropp mådde? Efter nio barn borde den vara sliten? Hon har precis fått sitt fjärde barn för några månader sen och hade väl en del problem.
Jag svarade som jag alltid gör att jag mår bättre i kroppen än någonsin förr:)
Innan jag fick barn hade jag massa ryggproblem, att jobba inom vården ger gärna det, tyvärr. Sen fick jag fem ungar innan jag började träna regelbundet, och efter Jordan har jag tränat på ett helt annat sätt.
Inte bara traditionell gympa som tidigare. utan mer styrka. .
Det ger effekt. Jag har sällan ont i kroppen längre, mer än nacken periodvis, och även det är mycket bättre. Jag är stark och i hyfsad form.
Hon frågade om läckage. Och nej, jag har inga problem med det. Ta i skitmycket trä här! Jag har aldrig haft det, inte ens direkt efter förlossningarna, och ja jag har varit och är riktigt usel på att knipöva.
Jag nyser, hostar och skrattar utan att kissa på mig helt enkelt. Och jag hoppar studsmatta och tränar med hopp. Jag antar att det bara är att tacka mina gener, eftersom jag inte gjort mycket för att det ska vara så, men man ska väl ha tur med något genetiskt:)
Min kropp är helt enkelt bra på det här med att vara gravid och återhämta sig efter det, på alla sätt.
Jag har heller inte speciellt många bristningar på magen, några finns men de syns knappt. Inte från mitt håll i alla fall;)
Jag gick upp runt 20+kilon varje gång, och de försvann rätt snabbt efter de första fem ungarna, sen började de vilja sitta kvar och jag fick jobba hårt för att få bort dem. Jag blev så arg på min exman när han efter Jordan eller Jamie, lättvindigt sa att mina kilon ramlade ju av så enkelt. Hur i hela friden han kunde undgå att se allt mitt slit för att få bort dem det är obegripligt. Men å andra sidan såg han ju knappt mig, så det var väl inte så konstigt;) Men satans så förbannad jag blev. Jag har jobbat HÅRT för att få bort mina gravidkilon.
Jag vill inte se ut så som folk gärna vill tro att man måste se ut efter att ha fött fler barn än normen:)
Jag tycker om när folk blir förvånade över antalet barn, synar mig från topp till tå och konstaterar att det syns minsann inte. Nä, just det, det behöver inte synas:)
Mina magmuskler är på plats, det tar tid som bara den, men med grundläggande andningsövningar( låter flummigt I know,men är asbra) och sen övningar inifrån och ut så hittar de så småningom tillbaka. Sen är det bara att jobba på med coreövningar så styrkan kommer tillbaka. Det stabiliserar i sin tur upp ryggen och allt blir en winwin:)
Att jag idag är tjockare om magen än på länge har bara med egen förskyllan att göra, inte graviditeterna.
Jag skulle lugnt kunna skylla på dem, luta mig tillbaka och säga att det är resultatet av alla barnen, och ingen skulle annat än hålla med, men det är ljug på hög nivå. Kanske att man inte blir lika slät och platt om magen som innan barnen, men å andra sidan vet jag inte om jag var så jäkla pinnsmal då heller?
Jag skulle kunna lägga allt mitt fokus på att träna, och skulptera fram en kropp med minimalt med fett och massa muskler, men jag orkar inte. Har inte lust;) Men det är fullt möjligt:)
Att skylla på än det ena än det andra är ganska enkelt, men faktum är att det är oftast bara den egna motivationen som sätter stopp för det mesta.
Att huden på magen blir lös och att man kanske får delade magmuskler, och eventuella problem med foglossning som kvarstår, det är väl det som man kan skylla på en, eller flera graviditeter, allt annat får man ta sitt eget ansvar för:)
Ex antal extrakilon är inget man kan gå och skylla en graviditet på, år efter år efter år. Sorry.
Bukplastik kan säkerligen behövas för vissa, men många tar till det som en quickfix, som med alla andra ”skönhetsingrepp” Jag har inget emot det alls. Det vore asnajs att lägga sig under kniven och få magmusklerna tilltajtade och bort med lös hud, men jag tycker att man gott kan betala det själv i de fall det inte är befogat rent medicinskt.
Jag har inget behov av en sån operation. Jag har ätit mig till de kilon jag nu ogillar, och då får jag vackert ta konsekvenserna:)
Kanske måste förtydliga, jag tycker att det är upp till var och en att göra vad de vill med sina kroppar. Whatever makes you happy liksom:)
Men det allra mesta går att fixa till på ickekirurgisk väg. Dock krävs det fokus, och massa jävla svett och tårar. Fy fan vad tråkigt det är mellan varven, att göra rätt val när det gäller mat och alltid prioritera träningen. När man helst bara vill ligga i soffan, käka pizza och praliner;) Jag älskar att fika, och hatar att laga mat.
Jag har dåligt fokus idag, jag har haft sån gräsligt kass motivation och usel självbehärskning, och då syns det.
På vågen och på kläderna. Att sen den där jäkla åldern ska trilskas också är ju ytterligare ett hinder på vägen. Allt går liksom åt fel håll och det blir mindre resultat fast man sliter mer än någonsin. Men, valet är ju nånstans ändå detta:
Träna för att må så bra du kan, eller må så bra du kan utan att träna?
Skillnaden är himmelsvid och jag väljer det första:)
Jag vill inte bara bli gammal, jag vill vara i form och kunna njuta av mitt 125 år gamla liv. Minst 125 år alltså;)
För mig har träningen varit så mycket mer än kroppslig, den har hjälpt mig igenom den svåraste tiden i mitt liv. Den fick mig att inte gå in i väggen av all psykisk terror och stressen som kom med den.
Jag kommer aldrig att sluta träna för jag vet hur bra jag mår av det.
Men, just nu är jag inte helt där jag vill vara utseendemässigt med min kropp. Däremot funktionsmässigt har jag inget att klaga på. Jämför jag mig själv som 20 -åring och inga barn, med nu, som 23-åring;) med nio barn så vinner idag överlägset:)
Sitter du där i soffan och surar över att du mår dåligt, är tjock, har ont i ryggen, är stressad, inte orkar något eller nåt liknande? Jamen testa att börja träna då! Jag lovar, jag var den mest motsträviga människan ever, jag blev trött bara av att tänka på att träna, det gav mig rysningar och jag ville inte!
En läkare som jag sökte i samband med att jag mådde som allra sämst i min kräkfobi, rekommenderade motion och jag idiotförklarade honom direkt;)
Men faktum är att fysisk träning kan göra underverk även för det psykiska välbefinnandet.
Det gäller att hitta det man gillar att göra, men tänk på att all motion är bättre än ingen motion. Så det är bättre att ta trapporna än hissen, det är bättre att promenera på lunchen än att inte göra det. Det rekommenderas 30 minuters pulshöjande aktivitet om dagen, och det får alla in. Så är det bara. Handlar enbart om hur man prioriterar.
Jag tränar på Friskis och Svettis. En motionsform som setts som lite löjlig under ganska många år, men idag så ligger de på samma nivå som vilket gym som helst. Med olika klasser, personliga tränare ( snygga sådana dessutom;) )  och gruppträning både i stora och små grupper. Finns inte mycket att klaga på.
Alla får plats, och det är inte så att man känner sig obekväm.
Jag älskar fortfarande cirkelfys:)
Men jag är som sagt lite less, och vill testa på lite annat, bara för att testa. Jag har tjatat på syrran och Janelle att klättra, men de är höjdrädda… Eh jag med, men man kan klättra på bredden, eller inte så högt. Man måste inte klättra på berg:)
Syrran suckade häromdagen att vi måste börja på spinning, hon hade visst gått i nån trappa och blivit extremt flåsig. Jag kan säga som så att jag tänker inte alls spinna igen. Det kan vara det tråkigaste jag ever gjort i hela mitt liv, och det enda det gjorde var att jag blev sur. Så fort jag påmint henne om hur pisstråkigt det är så glömde hon bort det:)
Boxning är svinkul, det kanske vi kan göra igen?
Men vad kan man hitta på för andra grejor?
Vad gör ni?
Hit me med lite roliga träningsformer!
Nu har nån släppt ut Doris och sen stuckit från tomten, så hon står och tokskäller efter dem.. Jag måste ut och försöka ropa in henne med min obefintliga röst…haha wish me luck!
Och ha en fantastisk fredag:)
Hörs snart ♥
Kommentera

  1. Monica Andersson

    Träna och bli svettig! Örk! Så har jag sagt i alla år och nu har jag fyllt 70 och tro det eller ej jag har börjat träna och tycker det är roligt och jag mår bra! Visserligen går jag på sjukgymnastik men kör en timme ordentligt två dagar i veckan! Sen går jag( motionerar) en 3 km runda två dagar i veckan . Och vikten går sakta nedåt! Så det är aldrig försent att börja träna! Kram Monica!

  2. S

    Angående toapappret i ett annat inlägg. Min man är egen företagare (vilket jag gissar att du också är) så han köper toapappet/hushållspapper via ett företag som heter Topcare. Du får balar hemkörda till dörren. Smidigt! Och bra papper!

  3. Russintanten

    Träna i vatten är både roligt och skönt. Det ger effektiv träning på kort tid. Jag har tränat med våtväst. I vatten känner man sig lätt och nätt..

    1. familjenannorlunda

      Bara att man måste vara så avklädd ??har ju lite svårt med sånt..:-/ men vattenträning är suveränt på många sätt:)

  4. Annica

    Hej
    Man kan förlora rösten utan att vara ”sjuk”, jag förlorade min under 2014. Den kom tillbaka men nu är den borta sen aug -16…. Det är stressrelaterat har jag fått av en läkare… Så sjuk är jag nog ändå…

Allmänt

När det blir tyst…;)

Vaknade i morse, kände mig rätt pigg och på hyfsat humör. Tills jag försökte prata;)

Haha, jag har på riktigt allvar inte någon röst!  Om jag tar i ordentligt så kanske det kommer ut ett lågt kraxande, men det är oerhört jobbigt. Viska går bra, men det är inte optimalt.

Skickade iväg skolbarnen och sen var det dags för kyrkis för Jamie. Kraxade så lite jag kunde, och sa till mammorna att jag åker hem. Jag kan inte vara tyst och att sitta där och kraxa går inte.

I stället åkte jag hem, och har inte fått ett dugg gjort. Corrinda är ledig idag så vi har pratat lite. Haha, alltså viskat;) och när Doris försvann in på Robbans rum där hon inte får vara och jag skulle ropa på henne skrattade Corrinda gott. Det var inte sådär himla mycket pondus i den tillsägningen skulle man kunna säga.

Hon följde sen med när vi hämtade Jamie, och så en sväng på Ica.

Toapappret var slut! Jag fattar inte det här, men vi skulle kunna ha världsrekord i att göra av med just toapapper. Nog för att vi är många, men det känns ibland som att det tar slut i samma sekund jag ställer in det. Jag köper aldrig de billiga med tre varv per rulle, utan håller mig till typ Serla eller Icas egna.

Nu har vi så det räcker till på lördag i alla fall;)

 

Alltså, aldrig har man ju så mycket att säga som när man inte kan prata…. Aldrig. Och jag vet inte hur många gånger jag tänkt: Jamen jag kan ju passa på att ringa till…och…och…”” idag.

Så här är det, jag tror att jag har lite av telefonfobi:) Jag ogillar att prata i telefon, om det inte är med folk jag känner, då är det trevligt. Men att ringa myndigheter, bilverkstad läkare osv…Jag drar ut på det så länge jag bara kan. Men idag var jag riktigt sugen på att beta av de där samtalen:)

Det är ju enbart för att jag inte kan.

En kompis messade: Jaha, så det är idag man skulle vara gift med dig alltså;)

Antar att han menade att det skulle vara väldigt skönt om det var tyst hemma en enda dag. Men tji fick han, vore jag gift med honom så skulle jag med största sannolikhet prata hål i huvudet på honom lik förbannat, bara i en lägre och raspigare volym.

Trixie skrattade åt mig när mobilen ringde, och jag bara tittade på den.

” Nä mamma, du kan inte svara, de kommer inte att höra ett ord, det är ingen idé”

Nä. Det var ju inte det. Men då är det skönt att det finns sms:) för då kan man prata ändå, utan att behöva anstränga rösten.

Avbokat träning har jag gjort också, idag igen. Men något är ju fel i kroppen, även om jag mår prima, så är det ju idiotiskt att träna.

Jaja, det går väl över nån gång, kanske. Annars får jag låta som Zeb Macahan resten av livet.

 

Igår hämtade jag ut paket från Cellbes och allt utom en tunika passade:) Som jag nog sagt så är deras storlekar precis som jag förväntar mig att de ska vara. perfekt. Tunikan har jag gett vidare till Corrinda:)

cellbes

Det var den första i raden här jag var mest nyfiken på, en tunika som ser precis ut som de svindyra jag har från Me&i. Denna kostar 249kr och finns HÄR och det jäkliga i kråksången är att det fanns en variant med bara axlar som jag också vill ha, det såg jag NUUUUU. skit.

Patricia och Corrinda var med på min beställning och det var både skor och träningslinnen med. Även deras passade perfektomento 😀

Patricia hade även beställt nåt från Zalando, en kappa tror jag det var, och det var ett provande utan dess like i köket sen;)

 

Nu har alla skolbarnen kommit hem, och det ska ätas mellis i köket. Det nystädade köket….

Jag har avbokat mitt event i kväll, det går liksom bara inte. Jag måste kunna prata om jag ska vara bland folk. Så surt för det handlade om säkerhet på internet och det intresserar mig. Men, så blir det ibland.

Nu funderar jag på om det är läge att gå ut i helgen och dricka öl, för att få bort alla baciller och skit? Kanske till ett ställe i stan som heter typ Shotluckan, där de bara serverar shots? Hehe. Ge mig det starkaste du har, rakt av bara, och keep it coming:D

Eller dra en pava whiskey rakt upp och ner? Det borde hjälpa, och jag ska börjar kväll, när jag kört bil klart för idag tror jag.  Det var min mormors botemedel på mycket, whisky 🙂 Ta en sudd och lägg på tandvärken, gurgla i mot halsont, drick en skvätt varje morgon för att bränna bort all skit när man var utomlands.

Hon var klok min mormor♥

Jag gillar inte whiskey bara, det är en liten detalj man får bortse ifrån.

 

Nä, nu behövs jag!

Vi får höras vidare ikväll:)

Håll er friska.

Kommentera

  1. Susanne

    Trist med rösten..
    Fick tipset när jag tappade rösten helt att viska gör det hela värre,man ska vara helt tyst.
    Krya på dig!

  2. A

    Toapapper köper jag alltid på Krauta. Bra medlemspris på Serla storpack, 18 rullar. Även hushållspapper. Bor i Umeå men borde väl vara samma överallt. Sen rekommenderar jag Filur namnlappar att märka barnens saker med. Krya på dig!

  3. Marika

    Din undersökning måste det vara fel på. Det anger: ange kommentar när man bockat i rätt ålder. Även Ange kommentar under intressen.

Allmänt

Gulliver :) smygkik på nyheter.

Jag har varit alldeles extremt nöjd över mig själv idag, och har längtat efter att få berätta för er och hela världen hur jäkla tidigt jag klev upp i morse:)

Klockan ställdes i går kväll på 06.00. Tåget gick 7.26 och jag ville åka runt kvart i sju för att hinna parkera och köpa kaffe;)

Fy bubblan, det är liksom plågsamt. Jag kröp i säng före midnatt och konstaterade att jag skulle få sova i sex timmar, thats enough. Såklart kunde jag inte somna, utan låg och hostade och vred på mig. Båda killarna och Doris låg i min säng, så jag låg där i mitten som i ett skruvstäd. Varje timme tittade jag på klockan, men lyckades säkert slumra mellan varven även om det inte kändes så. 5.40 vaknade jag återigen och kollade på klockan, insåg att det knappast var nån idé att somna om utan KLEV UPP:) Det ni!

Jag som alltid sover exakt så länge jag bara kan:D

Tassade in i badrummet och gjorde mig i ordning innan jag väckte killarna, som var så trötta.,.. Sen väckte vi Lovelia. Jag hade lovat dem att få följa med på ett annat event, en dag när Loppan var hemma den där extra dagen de oftast får efter att ha varit sjuka, men när vi stod där klara att åka, så insåg jag att Jordan var sjuk. Han skulle inte med, utan skulle till skolan, men en sjuk 7-åring kan jag knappast lämna hemma och dra till Stockholm, inte är det så enkelt att ordna barnvakt klockan halv sju på morgonen heller;)

Så det var bara att avboka det, och lova att det fick följa med på nästa. Lovelia älskar att få följa med mig på sånt här, spelar liksom ingen roll vad det är, bara det är något lite annorlunda.

Och nu var dagen kommen för eventet, och det passade utmärkt eftersom det handlade om Gulliver barnskor. Ni vet vilka de är, de är liksom klassiker, har gjort barnskor sen 1963 🙂

Vi skolkade lite helt enkelt:)

Eftersom Trixie och Patricia var hemma så behövde jag inte gå ut med Doris, och eftersom jag vaknade tidigare ( kors i taket) och eftersom barnen var så snabba, så var vi helt plötsligt klara redan 6.15. Kollade tågen och insåg att vi kunde ta ett tidigare. Alltså detta händer aldrig i min familj. I alla fall inte när jag ska med. Jag är en mästare på att kliva upp exakt i tid för att hinna det som måste göras, inte en sekund tidigare, så att plötsligt kunna sätta sig i bilen och åka iväg en halvtimme tidigare än planerat….man borde ju köpt en trisslott;)

earlybirdy

Strax efter halv sju parkerade jag, svor över att de höjt priserna, men var glad åt att man kan använda parkeringsappen – ParkMan, jag har skrivit om den tidigare och älskar att slippa chansa på hur mkt pengar som ska läggas i apparaten. Vi promenerade till stationen, köpte barnens bullar och en kaffe till mig, och satte oss sen på tåget. Jag hade haft lite funderingar på om det inte skulle vara väldans fullt den tiden på morgonen när alla pendlare åker, och fullt blev det, men vi var typ först på:)

7.11 gick tåget.

IMG_5189

Först läste Jordan Mio katalogen, berättade att det fanns både billiga soffor och sängbord:)

Och hade svårt att fatta att stora saker som sängar kunde vara billigare än ett sängbord. jojo så kan det vara.
IMG_5191

Sen körde de lite Sten sax påse.IMG_5193

Jordan och Jamie har nya brallor från Ossoami, om ni håller utkik så ska ni få ett erbjudande från dem snart:)

Jamie var SÅ trött.
åka tåg sj

Han hade haft svårt att somna kvällen innan, och han är ju liksom inte van att kliva upp ens i normal skoltid, så att vakna sex var tufft. Lilla gubben.

Men vi kom fram utan missöden till Stockholm, och sen promenerade vi till Loppi högkvarteret. det tog ungefär en kvart. Alltså var vi lite tidigare även dit:) och klev in cirka 8.15. Tid för eventet var 8.30,

IMG_5196

Jag kramades med de jag känner, och hälsade på de nya bekantskaperna. Blev väl emottagen av Gullivers frontmän/kvinna. Och vi snackade lite allmänt om ditt och datt, innan vi gick loss på frukosten.
IMG_5197

Han ser rätt sur ut;) men det var innan han fick sin kopp te.

Det var en supergod smoothie, en yoghurt med bär och en mumsig macka och så kaffe/te. Jag var hungrig, men inte så länge för det här var jättegott:)IMG_5199 IMG_5201

Folk ramlade in, både kända och okända och även via länk:)IMG_5202

Jordan snackade in sig med killarna från Gulliver och fick sköta powerpointen:)loppi gulliverDe satt faktiskt stilla mina kids. Här…. för sen blev de både högt och lågt och överallt.

Jag har haft Gulliverskor på mina barn när de varit små, både vinter och sommarskor, men allra mest deras sandaler som har täckta tår, perfekt för småkids. Det var kul att få höra lite om deras story och hur de tänker runt nya designer osv.

Som med alla kläder och skor så måste man ju ligga långt före och idag har vi fått kika på hösten 2018s nyheter:D Så fint!

Vill ni ha en liten sneekpeak? Varsågoda, den kommer i en brun variant med, Upp till storlek 38 så om jag kniper med tårna kan jag ha dem jag med:) Men om lääänge;)

gulliverOch vårens kollektion ser delvis ut såhär:

IMG_5205 IMG_5209

Och Lovelias favoriter:)gulliver

Vet ni hur många skor ett barn anses behöva per år?

Vi gissade på fem, sex. I själva verket är det åtta.

Vet ni hur mycket en barnfot kan växa då? Vissa perioder kan en liten fot växa upp till 5 mm på en månad! Men fatta? det är inte konstigt att man tycker att man nyss köpte nya skor ibland, som sen är för små efter två månader. Även om man köpte med växtmån. Jag brukar köra på typ 1-2 cm växtmån och det visade sig vara korrekt, lite beroende på vad för sko, ju nättare och lättare sko ju mindre växtmån, och tvärtom.

Vi fick med oss en varsin såndär fotmätare, och jag ska vakta min med mitt liv:)

Jag köper aldrig skor utan att ha testat med den innan, för de små liven har en tendens att kunna knipa ihop tårna extremt mycket om det är en sko de hemskt gärna vill ha;)

Nu har jag en egen. My Precious:D

 

Jag måste ändå med handen på hjärtat säga att jag skött barnens skor på ett sätt som var helt godkänt även från experterna. Förutom att mina kids får ärva;) Det gillas egentligen inte, men det är ok om dojorna är fräscha.

Något jag inte hört, men som såklart är självklart när man tänker på det, är att de värsta bovarna för skor är torkskåp och värmegolv. Jag har ingetdera men däremot ett element precis bakom skohyllan…aouch. Men det är oftast knappt på så det är nästan godtagbart ändå.

Vi fick testa ut skor till kidsen, alla mina kärade ner sig i samma sko, så med en storleks skillnad mellan tre par ska vi nog klara av att blanda ihop dem ordentligt:)

Har ni något knep för att hålla i sär skor? Jag har oftast skrivit namn eller begynnelsebokstav i dem, men de här är svarta så det blir till att köpa en vit märkpenna isf. Jag funderade lite på om man kunde sy in en liten färgad tråd nånstans, eller om det finns nåt man kan fästa enkelt vid snörningen? Fast de här hade kardborre förvisso:) Men lite som sådana där glasmarkeringar?

Jaja.

Mina barn var trötta. Ingen behövde tvivla på det när de började röja runt deluxe. Högljudda och som en hel hjord av bufflar. Inte Loppan, men killarna…gahhh.

Jag ville ju prata med alla kollegor och ungarna bara härjade runt som maniacs, och idag kan man lugnt säga att det såg ut som att jag har noll koll på mina barn. Usch, så de uppförde sig.

Men jag har normalt ordning och reda på dem, men killarna ihop, trötta och på speedhumör det funkar sällan helt smärtfritt och tyst.

Fattar faktiskt inte riktigt, men det är sån jäkla skillnad på mina småkillar som är täta i ålder, mot hur det någonsin varit mellan tjejerna som har exakt samma åldersskillnad. Jag har hört samma från många pojkföräldrar också, så det är inte bara mina. Så många vittnar om att täta bröder liksom aldrig slutar smågnabbas och mäta sina fysiska krafter.

Till sist lämnade vi kontoret, och lugnet lägrade sig för de stackarna:)

 

IMG_5211

Vi promenerade tillbaka till stationen, hann precis köpa bullar:) haha, de är viktiga när vi åker tåg;) och sen köpa biljett och hoppa på.

Bilen stod fint kvar där jag lämnat den, och vi åkte hemåt.

Alla sega och trötta, även om jag blundat lite på tåget. Telefonen behövde laddas så jag lade mig på sängen, och fick sällskap av alla de tre små:) En tupplur, och sen fullt ös igen.

Dock har jag visst pratat för mycket idag, för efter den lilla luren så tappade jag rösten. Haha. Jag mår liksom bra, men rösten åker upp och ner, som Zeb Macahan i målbrottet;) och ungarna skrattar och retar mig. Den försvinner helt mellan varven och så blir det pip eller basröst. Jag förstår dem:)

Till middag orkade ingen tänka så långt, så jag frågade Trixie om hon ville baka scones, och det nappade hon på. Så pinfärska sådana och köttsoppa blev det. Och solen strålade:)

loppiCorrinda skulle absolut löjla sig;)

Scones är galet gott alltså!

 

Barnen somnade huller om buller sen. Jordan i sin säng, med kläder på, Jamie i min säng med kläder på. Lovelia i sin säng men hon hann klä av sig:) Alla hur trötta som helst efter den tidiga morgonen.

 

Jag fick lov att avboka min träning. Det kändes surt eftersom det var cirkelfys med David. Älskar ju som bekant honom och hans grymma pass, men kan man inte prata bör man nog inte träna.

Surade över det, men det gick över när syrran messade att passet var inställt. Inte behövde han väl ställa in för att inte jag kunde komma:)? Men det känns väldigt trevligt:) Omtänksamt liksom.

Haha, nä jag skojar bara, men lite mindre surt är det att avboka David när det sen blir inställt.

 

Nu har jag och Patricia kollat på Expendabels 2, och i morgon är det trean men den måste jag spela in:)

Tanken är att jag ska på ett event i morgon kväll, om säkerhet online och det tror jag är väldigt intressant. Berättar mer om det sen i såfall. Ni behöver säkert veta mer ni med:)

Event hit och event dit, lyxigt och kul:) Hör till vad vi influencers ”behöver”göra. Älskar det:)

Men först är det kyrkis och kanske tvätta bilen? Förra torsdagen åkte vi dit efter kyrkis men då hade biltvätten gått sönder så lägligt samma morgon ju.

Allra först ska vi se om jag har nån röst. Har jag inte det lär vi inte gå nånstans alls, för att jag skulle kunna var tyst det är en omöjlighet:)

Visst är det lite märkligt att rösten försvinner fast jag inte tycker att jag är ens lite sjuk? Eller jo okey då, jag är lite snuvig och har rethosta, men det kan ju hålla i sig i evigheter. Förr, innan barnen och strax efter de två första så hade jag massa problem med halsen. Blev jag förkyld så satt det bara där, och jag hade ont som fasen och tappade rösten mellan varven. Sådär halvbra när man jobbar som sekreterare och pratar i telefon hela dagarna;) Inte för att jag var där sjuk, men det är ju svårt att vara hemma om man är frisk men inte har nån röst. Svårt att sjukanmäla sig dessutom, hehe.

 

Nu ska jag krypa ner intill Jamie och sova:)

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Ulrika

    Mina killar älskar skor och hade utan bekymmer kunnat gå igenom 8 par om året. Men med vuxenstorlek nu och fotbollskor som kostar upp mot 2000:- så får jag försöka stå tillbaka lite.. =)

  2. Liselott

    Har 4 grabbar varav 2 coollugna och 2 lite vildare, så tror inte det beror på kön hur vilda eller lugna barn är, de är olika individer helt enkelt.

  3. Hanna

    Jo det känner jag igen. Mina söner är mycket vildare än min dotter. Henne kan man ha med överallt. Men pojkarna nä. Inte ens nu när de inte är så små och absolut inte tillsammans.

  4. Monica

    För att skilja på barnens skor brukar jag ta nagellack i olika färg och göra ett litet märke någonstans där det passar, typ på insidan av kanten.

  5. Jenny

    För att skilja på barnens skor, köp olikfärgade skosnören 🙂 det finns ju alla möjliga färger och mönster att välja mellan.

  6. Ewi

    Jag har märklappar (filur namnlappar) som man klistrar fast som klistermärken, o de håller i tvätten. Lägger sånna i botten på skon så de ser namnet innan de kör ner foten. Finns med snygga bakgrunder tex Blixten, StarWars, Frost, Nalle Puh etc så ungarna gillar dem oxå och tjatar direkt om att få märka allt nytt.

  7. Anna

    För att särskilja skorna. Ta ett klisgermärke, klipp det mitt itu och klistra halvorna i varsin sko. Nu syns det vilka skor som är vems men också på vilken fot de ska vara.

  8. Annika

    Så skönt att höra att dina killar smågnabbas och håller på. Två av våra grabbar är nära i ålder (10 och 12) och oj va de orkar hålla på….om allt, överallt och nonstop känns det som ibland…

Allmänt

Sjuka…;)

Vi har minsann fångat in lite virus igen, nämen? I år har vi verkligen varit flitiga med jagandet. Fast i själva verket försöker jag ju mota så gott jag bara kan, men det funkar inte.

Jag har inte varit sjuk på riktigt på länge, bara haft lite känningar av att ”snart blir jag dålig” men öst på med min kompis. Kommer ni ihåg vem? Just ja ColdZyme:) och den har räddat mig från det mesta, det vet jag. Även nu, jag fattade inte att jag höll på att bli sjuk, för det slog bara till så jag hann inte med, men den förkortar förloppet, så jag sprayar på.

Jag var risig igår, och låg på soffan och tillät mig att vara det också. Tänkte att det är lika gott att vila bort det, och idag är jag piggare:)

Trixie hade ont i halsen både igår och idag, så hon blev hemma. Idag var hon rastlös och ville baka. Varsågod:)

baka baka

Hon ville baka cupcakes, och satte fart. Bokens recept var i GRAM och det blir jag tokig på, jag vill ha dem i deciliter, men det är finfint att det är enkelt att konvertera via nätet:)

Jamie hjälpte till.

IMG_5177

Han gillar att hjälpa till;)
IMG_5179

Doris satt bara och vaktade på sin vanliga plats, så att ingen obehörig, eller behörig heller för den delen, gick förbi på gatan. Hon är vass på att vakta. Hon älskar kökssoffan, men skuffar alltid bort soffkuddarna, eller bäddar ihop dem så de blir som hon vill ha dem:)

IMG_5180

-Corrinda!  Kom och hjälp mig med glasyren, snälla!

 

IMG_5181

Corrinda ryckte in och de hjälptes åt. Blev ingen bild på de färdiga cupcakesen men de var mycket goda:)

Sen röjde hon så fint i köket och bjöd alla syskon på muffins. Killarna gillade inte glasyren, men de andra glufsade gladeligen i sig.

 

Jag lagade middag idag. Whihoo, 😉 Förra veckan var det bara skit, massa färdiglagat elände, så ungarna var alldeles irriterade på mig;)

Idag gjorde jag kyckling som jag stekte i strimlor och wokgrönsaker. Serverades i ett tortillabröd:)

Jag vägrar att köpa annat än kycklingfileèr, avskyr de här innerfileérna för de är fulla av senor och vitt fläbb, brrr, och köper eller inte färdigstrimlat eller i tärningar.

Hela filéer ska det vara, och sen skivar jag ner dem i önskat format. Idag stekte jag dem i olja, med curry, paprika, vitlök och lite andra kryddor jag inte minns:) På med lite vatten och en buljongtärning och lät det koka ihop. Stekte på wokgrönsaker och vände ihop allting. Insåg när allt var klart att jag glömt riset….oj då;)

Därav tortillabrödet, det var inte tanken från början, men ungarna kunde inte vara mer happyhappy.

Jordan kom in utifrån, skitig som en gris, och ropade: – Mamma! Det luktar JÄTTEGOTT! och sen var det visst helt okey med. Jag har fått order om att laga det flera gånger:)

 

Lovelia skulle köras på gympa, så vi åkte iväg. Bilen betedde sig apmysko? Funkade finemang hela vägen fram för att sen plötsligt vid växling liksom dö några sekunder, och sen ta sig. Vafan nu då? Åkte runt några svängar på parkeringen och gasade, bromsade, stannade, växlade och samma visa varje gång. Stannade med kopplingen nere, och bilen var helt död, fast ändå inte som vid motorstopp. Fattar mig inte på bilar, de sa bara funka!

På väg hem sen, efter att ha stått en och en halv timme på parkeringen så var den som vanligt, inga nära döden upplevelser då inte. Men, ingen rök utan eld va? Måste ringa och fråga bildoktorn vad jag ska göra.

 

Hemma. Stoppa i säng ungar. Snart sova.

I morgon ska vi iväg, early birdy, men vi säger TA I TRÄ på den…!

Av många anledningar, främst virus och bileländen.

Men, det tar vi då, nu ska jag sova:)

Natti natti ♥

Kommentera

  1. Sanna

    Min bil dog när jag tryckte ner kopplingen och hoppade igång igen när jag hade växlat och släppte kopplingen. Inte kul i 90 km/Tim! Tror det var fel på nån ventil….

  2. Ulrika

    Gud vad ni är sjuka. Kanske skulle plocka fram den gamla gammaglobulin-sprutan =)
    Vi har diskussioner här i familjen gällande vad man är hemma från skolan för och inte. Ont i halsen tycker jag man kan försöka gå till skolan med om man inte har feber, ofta tycker jag det går över under dagen, det tycker inte mina barn. Var drar ni gränsen??

    1. Ida

      Jag går på allmäntillståndet. Har barnen ont i halsen och är allmänt bleka och hängiga får de stanna hemma även om de inte har feber. Verkar de vara pigga får de gå till skolan iallafall. Men det kan ju vara svårt att avgöra på morgonen ibland. Oftast blir det bara en lättare förkylning av det. Inget man stannar hemma från skolan för.

  3. Ewi

    Min bil gjorde så när en packning runt nått rör in till motorn spruckit och ”läckte” lite tryck. Den typ dog när jag åkte i rondeller, saktade farten etc. Inte så mycket då den var varm för då utvidgas det lite runt rören och tätade lite mer. Fast det var på en väldigt gammal bil. Min pappa fixade det, men tog tid för det var bökigt att komma åt. Din bil är ju mycket nyare, med massa el, så de kan säkert ”felsöka” med inkopplad dator på verkstaden och genast hitta vad det är.

Allmänt

Planerar för våren:)

             Innehåller adlinks

Jag har gjort en liten check i vår och sommargarderoberna och insett att det växts i denna familj:) Vissa år är det bara att flytta kläderna från den ena till den andres lådor, men i år glappar det.

Båda killarna fick bomberjackor förra året, men Jordan har vuxit ur sin, så han behöver en ny, och han behöver även lite nya huvtröjor. Fattar inte, för något år sen hade vi så jäkla många huvtröjor, men nu är de borta. Antagligen har de åkt i väg till återvinningen för att de var helt fel i storlek. Jag visste det. bara man sparar tillräckligt länge så funkar det;) Man ska aldrig kasta något. Aldrig;)

Jag har ju beställt en massa från Cellbes på sista tiden, och jag är så nöjd att jag fortsätter. Deras storlekar är precis som jag vill ha dem. Vill jag ha en M så vet jag hur den ska vara, och det överensstämmer jäkligt bra här. Alltså surfar jag in dit först när jag behöver nåt nu, och jajamen Bomberjacka check, kul med mönster också.

Huvtröjan, och starwarströjan gick hem och jag ska leta vidare efter fler byxor till mina två minsta tjejer som plötsligt inte har ett enda par i lådan?

 

 

cellbes

Bomberjacka   Huvtröja   Starwars   Byxor

Hur är det möjligt? Trixie kan ju ge sina byxor till Lovelia men de är nästan lika långa så längden är svår, sen är Trixie en rundare tjej medan Loppan är som en sytråd. Novalie då, vars byxor Trixie borde kunna ha hon är om möjligt ännu smalare än Lovelia så de brallorna kan Trixie inte alls ha. Taskig planering;)

 

Novalie och jag var ju och letade skor på butikerna för ett tag sen och hittade inget, men nu såg hon dessa.

20% på skor just nu dessutom:)

 

PicMonkey Collage-23

Leopard  Blå gympadoja  Gummistövel  Ankelboots 

 

Sen vill hon ha de här svarta ankelbootsen, ”alla andra” har men inte hon, så de önskar hon sig i födelsedagspresent. De rosa gummistövlarna vill JAG ha:) Ingen blir förvånad va;)

Mina har spruckit bak i hälen, märkligt ställe, men så är det. Jag har silvertejpat, haha, och det funkar ju ett tag. Jag har haft samma sen jag var liten, eller om ni inte säger nåt så erkänner jag att det är syrrans:) Jag har säkert snott dem nån gång, men det står bevisligen hennes namn i skaftet. Ett par gröna Tretorn från 80-talet, det ni;)

Gummistövlar är inte min favoritdoja, men i och med den där Doris så måste jag ha ett par. Jag köpte en regnkappa för typ tio år sen, som jag också fått användning av fler gånger sen jag köpte hund än på alla tio år;) Jag tycker den är fett snygg, men ingen vill följa med om jag har den….?

Nu vet jag att Robban behöver en ny jacka, men han vägrar kolla på nätet med sin kära morsa, så det måste jag ta IRL. Han vill gärna ha sällskap:) Vart hittar man en jacka som inte ser ut som alla andra jackor, som inte är inne, men ändå inte ute? Nä, förresten han får nog fixa själv.

Sen har jag tre tjejer som vill ha bomberjackor men som tittat ut dem, så det är snart klart för våren nu.

Ska bara sluta snöa, för det ramlar ju ner sånt från himlen lite till och från….:/

 

Nu ska jag skriva ett annat inlägg:)

Hörs snart!

 

Kommentera

  1. Eva

    Kolla jackor på jackandjones till sonen!
    Möjligtvis lite dyrare än tex hm men mycket bättre kvalitet och så fina!
    Hoppas du får en trevlig kväll, härhemma river vi kök efter kylskåpet har pajat….. nya kommer om två dagar, jag serverar kebab och färdigmat för fulla muggar utan ett enda dåligt samvete 🙂 hallelulja 😀

Allmänt

Patricias namn (önske-inlägg)

Dags för barn nummer två i namninläggen:)

Patricia.

Hon är född 21 månader efter Janelle, och allt tänk satt kvar, men på lite håll eftersom jag inte jobbat mellan dem. Men många namn var fortfarande ”upptagna” och till det kom ju nu att vi gett vår första dotter ett ovanligt namn. Svårt att följa upp helt klart.

Jag trodde denna gång att det skulle bergsäkert vara en kille, för att få två döttrar i rad den lyckan var för stor.   Innan jag blev gravid hade jag trott att jag helst ville ha en son, men tydligen så ändrade jag mig, för jag har alltid blivit lite extra happy över en tjej. Haha, nu kommer ni missförstå mig helt säkert:)

Inte så att jag älskar mina pojkar mindre, aldrig i livet, jag älskar dem alla lika mycket.  Att önska sig ett kön är så fel enligt många, men är det det då? Varför skulle man inte kunna få göra det? I de allra flesta fallen så blir man ändå lycklig med vad det än blir till sist. Jag har nog aldrig sagt högt vad jag önskat mig, men nog fan har det suttit där längst in:) och har det blivit den andra sorten så har jag glömt av önskan direkt, för så funkar man ju oftast.

Jag var alltså denna gång helt säker på en kille, så man kan ju ifrågasätta mina skills på magkänsla;)

Richard var ju fortfarande kört, och vad skulle man då hitta på? Förutom att det skulle vara internationellt gångbart så skulle det även vara lite eget. Jag heter Carola, min syrra Petra. Vi har aldrig behövt heta Carola/Petra J (för Johansson) för att skilja oss från någon annan. Förutom när jag jobbade, vi var två Carola och den andra hette Jansson:) Carola Jo och Carola Ja  hehe.

Men det tycker jag är lite tråkigt, att behöva använda efternamnet för att skilja på folk. Vi hade tre Anders i klassen tex. Anders E, Anders G och Anders N. Två Helen. Helen E och Helen L.

Namnen jag valt har aldrig behövt vara helt unika, det har inte varit något krav på att det ska vara bara mina ungar som heter så, men alla topplistenamn har gått bort

Jag hade William på min lista, men det var så himla många som hette det runt omkring oss, plus att jag inte visste hur det skulle uttalas. På det amerikanska sättet eller helt försvenskat…hm?

Nä, men Wilhelm dök upp i stället, från vart vet jag inte. Tror att jag även hade Marcus som favorit. På tjejsidan så var det ett tag Cassandra. Men det föll bort för det lät för hårt fick jag för mig. En kompis till ungarnas pappa hade en kompis som heter Patricio. En italienare som säkert var snygg annars hade jag väl inte kommit ihåg det;) men det var ju tvärnej på det från pappans sida. Han är lite halvrasist, sådär som så många är, och jag hade tex Emine som förslag när vi väntade Janelle. Från en turkisk tjej jag träffat nånstans. Än idag tycker jag det är ett så fint namn:)  men han tvärvägrade – Ett jäkla turknamn aldrig i livet. Patricio kom alltså inte på frågan eftersom det var italienskt, Att göra om det till Patricia var däremot inga problem;)

Pojknamn har alltid varit svårare att få med honom på tåget med. Förutom att det inte fick vara utländska namn, ja alltså från vissa nationaliteter då, så var det även tvärnej på ”bögiga” eller ”fjolliga” namn, som Jordan tex…hehe. Men som så ofta med den mannen så kunde man plantera något, och sen låta tiden bero, och efter ett tag så trodde han att det var hans idé och då var det en helt annan grej;) Samma med renovering edyl. Du, ska vi inte måla om i hallen? Kanske vitt det blir ju ljusare så?” ” Nä aldrig livet, vitt är tråkigt och hallen duger som den är” 

Ett halvår senare så kom han med förslaget om att kanske måla vitt i hallen, det var ju rätt slitet där;)

Cassandra, Patricia, Wilhelm eller Marcus…?

Patricia var till sist det enda flicknamnet, och även om jag tyckte det var lite ”stort” för en bebis så fastnade det. När hon sen föddes, på tre timmar under en vidrigt intensiv förlossning så blev jag så förvånad över att det var en flicka igen, som dessutom inte kom ut helt blå och slapp. En helt friskt och normal liten bebis. Jag fick henne i famnen och pappan jublade intill mig att det var en flicka, och jag fattade absolut ingenting. Totalt helt off:)

Patricia Christina.

Christina efter syrran, min farmor Stina och säkert nån mer släkting som jag inte kommer ihåg nu.

 

När vi kom hem med henne till Janelle som var 21 månader gammal och precis lärt sig prata och sa att detta är din lillasyster, hon heter Patricia så sken hon som en sol.

Min bejjis, Nellis Pisaaaa” ♥ 

Och sen dess har hon kallats Pisan:)

Janelle älskade sin lillasyster och det var inte ens den minsta lilla tendens till avundsjuka. Bara ren kärlek.

Och jag som undrat, (som typ alla föräldrar som får sitt andra barn undrar),  om man verkligen kunde älska ytterligare ett barn lika ,mycket som det första, insåg att kärleken bara fördubblades.

Inte att den skulle delas på två, utan att den fördubblandes och så har det varit sen dess. Jag har niodubblat min kärlek:)

Det är stort och mäktigt. ♥

janelle och patricia img_4911

Kommentera

  1. Sofia

    Jag vill gärna ha en av varje men självklart blir man lika glad oavsett 🙂 inte ens säkert man kan få två ju så jag hoppas att jag har den lyckan i framtiden 🙂 ! Kika gärna in hos oss . Idag rockar vi sockorna ! Gör ni ?

  2. Agneta

    Patricia är jättefint. Emine lät fint. Men Cassandra, , nä , men smaken är som sagt olika.. Kul med namn tycker jag.
    Vad tyckte Robban om att vara ensam kille med 6 systrar innan småbrorsorna kom? Kram

  3. Ingegerd

    Hej! Tycker det är jättekul med namn. På tal,om samma namn i släkten så,har min man och jag en syster var som heter Maria som är tillsammans med varsin Anders. Dessutom har m och jag en bror som heter Anders. Fast han hittade ingen maria?.

  4. Helén

    Vi är tre Helen i samma familj. Jag heter ju som sagt Helén, min sambos lillasyster heter Helena och hennes fru heter Helené. Som om det inte var nog så har jag och hans syster samma mellan namn. 😉 och inte nog med det. alla 3 är födda den 14:e fast som tur är olika månader
    som tur är så har hans syster och henne fru valt att ta ett helt nytt efternamn när dom gifte sig, Annars hade det blivit jobbigt

    1. familjenannorlunda

      Fattade jag rätt att Helena är gift med Helene’ ? haha, det är ju iaf en bokstav som skiljer dem åt annars hade det ju kunnat vara extremt besvärligt. Nu ”bara” bäddat för förväxlingar 😉 Och så en svägerska som saknar den sista bokstaven, folk måste tro att ni skämtar;)
      Underbart ju?

      1. Helén

        Japp Helena ä gift med Helené. Min sambos brors barn brukar frågar varför vi heter samma sak. Ja och sedan heter jag även Ulla och hans syster heter också Ulla. i andra namn. Det är väldigt många som gapar och frågar om vi skojar. Vi kallas antingen för dé tre H:na eller så heter alla Helén. Men då vet ju ingen av oss vem dom menar 😉

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing