Mitt nätverk hemma strular:(

Jag har en router och trådlöst och alla använder ju wi-fi så fort de är hemma. Det är inga problem, för vi har fiber och bra internet. När skiten inte strular förstås.

Idag har alla barn, i tur och ordning, och ibland flera gånger;) frågat varför inte internet funkar.

Ja, inte fan vet jag. På allvar så hatar jag när tekniksaker tjafsar. Nu förtiden begriper jag inte hur jag får dem att funka. Förr hängde jag med, men nu…fuck it. Men Marcus kommer i helgen och kan sånt här, så jag tänker skita i det. Och kan inte han så kanske Simon kan. Jag älskar mina döttrars pojkvänner, de är skillade inom bra saker;)

Okey, men ni har väl hört?

Mannen, myten, legenden har kilat vidare. Hugh Hefner, Playboysnubben är död. Han blev 91 år.

Jag har aldrig fattat mig på honom riktigt. Jag trodde länge att han bara var nån läbbig snuskgubbe, men har med åren insett att det kanske inte riktigt var så. Vad jag har fattat så var han en av de absolut största inom tidningsbranschen. Inte för att jag någonsin läst en Playboytidning, men den ska ha haft nån slags fokus på riktiga reportage, förutom då att man skulle dregla över The girl nextdoor, såklart. Det var ett vinnande koncept tydligen. Kanske den optimala förklädnaden;)

(”jag läser den bara för reportagens skull”)

Jag vet med all säkerhet att väldigt många människor högaktade och beundrade den här gubben. Bara genom att snabbkolla twitterflödet så inser man att folk jag aldrig trodde skulle gilla honom, faktiskt gjorde det:)

Hardcore-feministerna lär väl gå i taket och jag får väl lida för mina ord, men jag har aldrig hört en Playboymodell snacka skit om honom. Tvärtom. Alla säger att han var snäll och rar. Och det är väl dem om några man får lov att lyssna på. Kanske kommer fram annat nu förvisso, vem vet.

Jag tycker hela alltet är skitkonstigt.

Min bild av Hugh Hefner grundar sig på nåt Hemma-hos reportage i nån veckotidning, skvallerblaskor och Victoria Silvstedt;)

En gubbe, för han var alltid en gubbe, i pyamas och morgonrock som tofflade runt i ett ständigt poolpartajande.

Verkar som om han hade ett kul liv i alla fall, och kommer saknas av många.

De här gamla kändisarna. Jag undrar om dagens kändisar kommer ha samma ”folkkära” spridning? Jag kan inte sätta ett ord på det:) men jag menar att i princip alla känner till Hugh Hefner. Vare sig man gillar eller ogillar så är namnet bekant och man kopplar ihop honom med lättklädda damer.

Alla vet vem Elvis var. Alla vet vilka Beatles var. Alla svenskar som vuxit upp på 70-talet vet vilka Magnus, Brasse och Eva var.

Frank Sinatra, Pele´, Ingo. Marilyn Monroe. Ikoner.

Visst har vi stora artister idag med, men de är så ofantligt många. Ett gigantiskt överflöd. På ett bra sätt såklart, men det måste ju bli omöjligt att bli så känd i alla vrår som förr?

Jaja.

Idag har det varit en riktig slödag. Jag har varit så off och seg. Hela veckan har jag haft lite ont i halsen, bara lite lite, men ändå. Idag var det första dagen jag vaknade utan det. Så när jag blev bokad på cirkelfys var det ju bara att gå dit. Vi stod på reservlistan. In i det sista så hoppades jag att jag inte skulle få en plats;)

Att man ändå gör det, trots att det känns så jävla motigt, det handlar enbart om pannben. Igår bokade jag av ett pass och kände bara ren lättnad, så pannbenet är väldigt varierande i tjocklek;)

Dock blev det helt klart att jag inte borde gått dit, för det var bara överjobbigt. Helt klart är jag inte fullt piggelin även om jag inte är sjuk. Men ibland räcker det med att vara off.

Jag brukar alltid tycka att det är kul att träna. Även när det är dyngjobbigt, men idag kände jag bara ”Men fan kan det aldrig ta slut!”

Nya tag på lördag:D

Jordans utvecklingssamtal gick finemang. Han kallas ju inte för inte för Lilla Professorn, och han är verkligen som en liten minigubbe.

Han satte sig lite tillbakalutad på stolen, och lade armarna i kors över bröstet, och så nickade han instämmande när hans fröken pratade;)

Han funderar över hennes frågor och besvarar dem artigt och belevat.

Sen fick han skutta in i klassrummet intill för det var en pappa som är polis som var där och pratade. Jag funderade på om jag fick smita in jag med, men insåg att det kanske skulle verka märkligt;) Men jag är imponerad av poliser.

Jag hämtade Jamie, och vi åkte hem. Sen hade de umgänge med sin pappa på eftermiddagen. Idag blev det nog lite hackigt för Trixie skulle först hämtas på skolan, och sen lämnas dit igen lite senare för de hade insparksdisco. Loppan ska lämnas och sen hämtas på basketträning. Men det är väl fint att han får göra lite nytta tänker jag;)

Lovelia var superledsen sen på kvällen för hon har glömt sin mobil i hans bil. Vi försökte få tag i honom via sms, men tydligen går den fd nattugglan och lägger sig före tio nu för tiden. Men han får väl svara i morgon då. Lovelia ska träffa några kompisar och spela fotboll och var orolig att det skulle krångla till sig när hon inte var anträffbar.

Patricia introducerade henne då i den ädla konsten att ringa till en hemtelefon:D

Tadaaa;)

Annars är det ju mess och snapchat som gäller. Ringa, och faktiskt PRATA med någon…det är antikt.

I morgon har de flesta ungar studiedag och de andra har Operation Dagsverke.

Jag ska till Stockholm för ett samarbete, det ska bli rysligt roligt. Och därför lär jag väl krypa i säng nu då.

Vi hörs snart igen:)