Allvar

Bortskämda empatilösa skitungar

Åh fy fan vad jag avskyr snorungar!

Idag berättade Novalie för mig om något som hände i deras klass igår. Jag har fått hennes tillåtelse att berätta för er.

Hon går i åttan, det är samma klass sen sexan, och det är en stökig och inte så välfungerande klass. Novalie har haft det så sen förskoleklass tyvärr, många starka individer som omöjligen kan samsas eller ens bete sig. Min unge är mitt i sin syskonskara, om det är därför hon är så makalöst anpassningsbar vet jag ju inte, men nog beror det delvis på det. Tror jag:)

För henne är det inga problem med en stökig klass, hon fokuserar på sitt, stänger av och jobbar. Hon är alltid artig och jag har bara fått beröm på alla utvecklingssamtal under alla år. Jag vet att det finns folk som inte mår så bra i klassen, men för henne funkar det.

I höstas fick klassen nya klassföreståndare. Eller vad fasen de kallas nu för tiden – mentorer, coacher…skit samma, de är klassföreståndare. Två kvinnor som jag fick ett jättebra intryck av på föräldramötet jag var på i höstas, där de presenterade sig. Där och då visade några föräldrar sig från en sida som gjorde att jag ganska klart förstod varför klassen inte funkar;) Vi kan väl kalla dem för PK-päron som inte begriper att deras egna avkomma kan göra fel. Som höjer sina skitungar till skyarna och skyller på alla andra. Jojo. De här lärarna fick ta emot massa skäll om VARFÖR de inte fått klassen i ordning? VAVAVAVAVA??? På tre veckor typ.. De hade knappt lärt känna ungarna.

De har sen dess jobbat på olika vis för att försöka få ihop klassen. (inget duger såklart åt PK-päronen) Nu har den ena läraren glatt pratat om en överraskning till eleverna. I går var det dags. Hon visade dem en kalender de köpt med gelebjörnar eller vad det var, nån form av godiskalender.

Klassen sitter helt nollställda, bara glor, sen börjar de fnittra och fåna sig. Vad det DÄR överraskningen? Va? Man skulle ju bara få en godisbit, vad var meningen med det? Det var barnsligt och fånigt och löjligt och hur kunde läraren tro att det skulle vara roligt? Novalie tyckte det var gulligt gjort, men de flesta andra i klassen hånade läraren. Hon blev ledsen. Sådär så att det syntes, tårar i ögonen och förödmjukad. Hon kunde inte riktigt formulera sig och det slutade med att hon bad dem gå.

Ute i korridoren hade eleverna härmat henne, förlöjligat och snackat skit. Novalie hade försökt prata med sina kompisar om att man uppför sig inte sådär. Hon var helt chockad.

Jag blev så arg! När man får något, som någon engagerat sig i, så säger man tack så mycket. Man hånar inte för att det inte passar.. satan också.

Novalie berättade vidare att det börjat en ny tjej på skolan. En jättelång och jättesmal tjej. När hon kom gående så hade klassen fnittrat, snackat, pekat och gjort narr av henne…

Mobbarbeteende.Fy fan.

Jag hörde av den ena läraren på vårt utvecklingssamtal att den killen vars pappa gapade högst på föräldramötet om att det var oacceptabelt att inte alla elever kände sig trygga i skolan… den ungen ägnade sig åt regelbunden utfrysning av en annan elev. Fräscht. Nej.

Nej hon sa det såklart inte rakt ut. Men hon såg när jag himlade med ögonen åt honom på mötet;) och nämnde det när jag frågade om det.

 

Novalie var upprörd. Hon skämdes över sin klass. Hon tyckte så synd om läraren som så uppenbart blivit ledsen. Jag blev arg. Jag avskyr ouppfostrade snorungar. Sådär så jag bara skulle vilja låsa in dem nånstans och inte släppa ut dem förrän de genomgått en kurs i empati, vett och etikett.

Jag messade läraren i fråga och sa att Novalie precis berättat och att jag skämdes å allas vägnar, och att jag uppskattade att de försöker. Svaret kom ganska direkt -tusen tack…Novalie ska få en kram..bra att du hör av dig..

Jag försöker att inte önska andra människor något illa, men sånt här….Jag önskar innerligt att de här fjortonåringarna får smaka sin egen medicin. Att de planerar och ivrigt och glatt ser fram emot att göra någon annan människa glad, och sen bemöts med bu-rop och gliringar. Usch.

Och när nån blir ledsen?? Vafan kan man inte hejda sig då? Bah, jag ska fan säga ett och annat till föräldrarna när jag träffar dem nästa gång.

Förresten avskyr jag föräldrar som tror att deras ungar aldrig gör nåt fel också. Snacka om korkat. ALLA gör dumheter. När det kommer info från skolan om något som hänt så är min fråga alltid: Vad gjorde du? Och svarar de ”inget” så tror jag dem inte;) Haha, nä men ni fattar? Jag vet att mina är precis lika goda kålsupare som alla andra. Dock har jag sällan, typ bara en enda gång, varit med om att mitt barn varit taskig mot någon i skolan så att lärare blivit inblandade. Jag uppfostrar mina nämligen:)

Det är något fler borde prova på!

Speciellt de som tror att deras barn är änglar som aldrig gör något fel.

Bah.

Nå, nu måste jag lugna ner mig lite!

Vi hörs snart igen ♥

 

Kommentarer

  1. Madde

    Usch vilka jävla ungar och vilket beteende. Tycker synd om unga som inte får lära sig hyfs och vanligt vett – fallet blir ganska hårt sedan i arbetslivet när de märker att de inte är världens mittpunkt och att man åker ut med arslet före om man inte sköter sig.

    Det är inte så många men definitivt en del vikarier i mitt jobb som rykt pga attityd och lördagssjuka (host host jag orkar inte kliva upp) eller rena lögner, slarv eller att man bara skiter i att komma.
    Som förälder skulle jag skämmas ihjäl om mitt barn inte fick fortsatt jobb. Särskilt på en liten ort.

  2. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Mer regel än undantag numera känns det som, det är som respekten för människor försvunnit helt i samhället. Sen tror jag på en föreläsare jag lyssnade på i september här i stan om ungdomar och den kultur de växer upp i nu. Han menade att barn och unga idag har alldeles för lite relation till sina föräldrar och att det är det största problemet. Jag är villig att hålla med, idag jobbar ju nästan alla föräldrar heltid och träffar sina barn sällan. Vem ska då vara förebilderna? Föräldrarna tror att det är förskollärare/lärare/fritidsledarnas/barnskötare/fritidspedagogers uppgift fullt ut. Men grejen är den att barn och ungdomar idag tittar på kompisar som sina förebilder. Klart att man då påverkas av att bli negativa själva. Sen är det intressant när folk skriver ”vi har inte råd att jobba deltid”. Jag har varit ensamstående sedan jag blev gravid 19 år gammal utan jobb, trots det har jag ALLTID haft pengar och alltid klarat mig själv. Studerade från sonen var 10 månader tills han var 8 år, timvikarierade som uska och barnskötare först helger och sedan ibland på veckorna. Men bara deltid för jag ville aldrig ha långa dagar för sonen, studerade på heltid men hade sonen på föris när han ville. Började jobba 75% när han var 8 år och jobbat deltid sedan dess, idag är han 13 och jag har TID med honom. Han kan prata med mig om allt, och vet vad som är rätt och fel, samt hederligt folkvett.

    Tror att du som varit hemma mycket med dina barn gjort jordens vinst, alla föräldrar som valt barnen framför jobbet gör nog det. Barn kan nämligen inte uppfostras av samhället då blir det bortskämda som ungarna ovan.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag tror exakt som du. Och det svider såklart för många, men likafullt så tror jag det är så. Och känner ännu en gång att vi gjorde rätt val när vi bestämde att jag skulle vara hemmamamma. Jag ångrar det inte en enda sekund. Av så många anledningar 🙂

  3. Carina

    Jag blir så arg när jag hör sånt här. Har själv varit med om det när sonen gick i skola,föräldrar som klagar på andras barn, men ”deras barn har aldrig gjort något”. Och jag kan ge mig fasen på, att om dom läser här,så fattar dom likt förbannat inte att det är dom det gäller.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha eller hur 🙂 men jag misstänker att jag inte direkt tillhör kategorin människor som de lägger energi på. Jag är ju vaken höginkomsttagare eller universitetsutbildad. Än iaf 😉

  4. Agneta

    När jag var yngre trodde jag mobbing bara föregick bland yngre och mestadels i skolan. Men jag inser tråkigt nog att det är en röd tråd i samhället. På arbetsplatser , i skolan. Endel bloggar har så många mobbare bland kommentarerna. Jag tycker vi svenskar är dåliga på att reda ut problem. Ok, det är inte lätt att få ordning på en problemklass när vissa föräldrar inte kan se problemen. De är antagligen en av orsakerna till varför det ser ut som det gör. Jag hatar mesiga samhällen där ingen sätter ner foten. Vad bra att Novalie berättade. Stor credd till dig som hörde av dig till läraren.

  5. Helahea

    Min dotter är en alldeles färsk lågstadielärare hon har fått jobb i en förskoleklass.
    Hon berättar om barns odrägliga beteende då är de 6 år!!
    Föräldrar som tycker det är hennes fel att barnen inte uppför sig i skolan.
    Snart är denna terminen över och det börjar rätta till sig. Hon har fått inrikta all tid till att lära dem att HÄR SKÖTER MAN SIG! BEHANDLAR ANDRA MED RESPEKT! ANVÄNDER ETT SPRÅK SOM ÄR ACCEPTERAT!

  6. Amanda

    Det är hemskt hur barnen beter sig i skolan och hur de inte respekterar lärarna. 😢 Så fint försökt av din novalie! ❤️

  7. Ella

    Jag får extrema flashbacks till min egen högstadieklass. Min klass var totalt kaos, det förekom väldigt mycket mobbning både mot lärare och elever. Vi hade tyvärr en mentor som inte riktigt kunde hantera klassen och hon blev otroligt ledsen och grät när hon inte kunde skapa arbetsro. Det resulterade i att elever skrev ”lipsill” i stora bokstäver på tavlan och det var någon kille som nästan slog henne med en jacka minns jag… Hon bytte skola efter ett läsår och klasserna splittrades och blandades upp i ett försök att få ordning på det hela. Det gick sådär. Jag var mobbad under hela min högstadietid (vilket jag har både fysiska och psykiska ärr efter..). Sen var jag tyvärr inte lika anpassningsbar som Novalie (kanske delvis för att jag är ensambarn i en väldigt tyst familj, och inte van att koncentrera mig i bakgrundsljud?), så den stökiga klasssen förstörde ganska mycket för mig. Så pass att jag skrev ett brev till rektorn, som kallade mig till möte och sa att jag kastade sten i glashus eftersom en lärare berättat att jag faktiskt också pratat på hennes lektion… Jag blev jätteledsen, och försökte förklara att jag inte menat att bara alla ANDRA var jobbiga, utan att jag hade svårt att koncentrera mig, men att lärare givetvis skulle säga till mig OCKSÅ om jag gjorde fel. Men vissa i klassen gick på mig ganska hårt efter det där. Nu hamnade jag från ämnet lite kanske. Novalie verkar iaf vara en fantastiskt fin tjej, var stolt över henne! 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing