November 2017
Allmänt

Jag funderar:)

Jag funderar på väldigt mycket om man ska var ärlig:)

På viktiga och oviktiga saker. Som om jag borde rensa hallen på sommarkläder i dag eller nästa vecka? Eller om jag pallar att gå till gymmet i kväll och sånt där.

Sen funderar jag massor på att skriva.

Inte jättekonstigt eftersom jag går två skrivkurser nu:) I båda ska vi påbörja en historia till våren. Det är själva slutexamen, och det ska antingen vara början på en hel roman, eller en novell. Den ena ska ju vara fantasy och där har jag lite svårare att fundera, för det är ju en värld jag inte direkt har full koll på:)

Den andra ska då vara vad som helst. Jag har en trolig story som jag nog bygger vidare på.

 

Men, sen sa en av våra lärare något som jag inte kan släppa. Hon debuterade som författare vid 52 års ålder, och det känns ju bra för mig som snart hamnar där:) Då med en bok hon skrivit om sin mamma som drabbades av alzheimer. Hon har sen dess skrivit fler böcker, med helt andra historier.

Men hon sa att man ska gräva där man står. Att en sån story som den om hennes mamma, en sån som bara kommer till en vare sig man vill eller inte, en sån som är helt äkta, den ska man skriva. Man måste skriva den. Det är snudd på lag på det:)

Okey. Ni vet vart jag vill komma nu antar jag.

För ett tag sen snackar jag med en kille, som inte visste något om mig, men vi pratade om att skriva. Han har jobbat många år med det, som journalist bland annat. Han höll nu på att skriva en bok och vi snackade lite om det. Så återkom han efter någon dag och berättade att han nu läst min blogg, och kollat på tv, (anar att det var Malou han menade) och han sa då att Där har du ju din historia. Skriv den för sjutton!

Samtidigt förstod han att det var jobbigt att grotta runt i det gamla. Men erbjöd sig på stående fot att vara mitt bollplank:)

 

Så ja, jag måste skriva den nu. Det är så va? Ni har sagt det länge, nu kommer annat folk och säger samma.

Ni vet mer än de flesta hur det varit. De av er som är begåvade med att kunna läsa mellan raderna vet ännu mer. Jag brukar säga att det inte finns något mellan mina rader, och det är så, men i just detta så finns det undantag. Det är så mycket jag inte har kunnat skriva om just då, för min egen eller andras skull. Men som ändå liksom varit tvunget att få sägas, om än i microtermer:)

Men OM jag nu ska ge mig på att skriva om det jävligaste jag någonsin varit med om i mitt liv, kan ni ge mig några råd?

 

Jag vill inte att det ska bli en offerkoftavarning, för hur många av er, (mest kanske folk som inte läser här men som bildat sig en uppfattning om mig av enstaka inlägg) som än tror att jag är bitter, så är det inte så.

För mig är bitter bara ett nedsättande ord som folk slänger sig med när de vill säga nåt taskigt. Aldrig att man tar till det ordet om man vill trösta till exempel;)

 

Vidare då, ska jag börja ”från the very beginning” med hur vi träffades som små tonåringar, valde att bilda den stora familjen och hur vi på allvar var en väldigt lycklig och extremt välfungerande familj, eller pang på dagen när allt ändrades?

Ska jag skriva fiktivt ? Alltså om ”Tommy och Gina” istället för mig? På så vis kommer jag undan all ärekränkning;)

Å andra sidan, jag har inte gjort nåt fel, och står upp för mig själv. Jag lär knappast hamna i fängelse iaf, det finns ju liksom ingen annan som vill ta hand om barnen..

Ska jag kanske bara ha min egen story som grund och sen spä på med lite hittepå? Det känns dock lite falskt.

Och ska jag skriva den som skolprojekt? Pallar jag att ex antal okända kursare är där och petar i den? Det kanske rent av är bra?

Och den största frågan av dem alla – hur lång? Jag känner ju att det är både Bibeln-och-Koranen-hopslagna-varning;)

Jamen det är många frågor:) Ni får supergärna hjälpa mig här! Jag lovar att ni kommer stå med i både dedikation och ”tacksnack” 🙂

 

Vet ni då, en gäng i tidernas begynnelse så skrev jag pappersdagbok ibland. Och ibland hittar man ju sånt här hemma som man liksom bara hoppas att ingen unge får tag i nån gång;) Jag kan väl kanske inte säga att jag är stolt över allt jag satt på pränt, och sånt man skrev som femtonåring är ju aningens högtravande och samtidigt barnsligt deluxe;)

I den där dagboken så står det att jag en gång i framtiden komma skriva en bok om oss. Och den skulle komma att innehålla drama och passion… och jag vet att han okeyade det den gången då för trettio år sen så det måste ju innebära att detta var predestinerat, right;)

Att ge sitt godkännade ”in blanco” räknas det med, jag är helt övertygad. Alltså, ingen risk för ärekränkningsanmälning;)

 

Nä, nu har jag skolkat från Madame Bovary länge nog, den ska läsas, men är inte speciellt kul:/

Bäst att klä på sig och hämta Jamie i stället 🙂

Hörs snart:)

 

Kommentera

  1. Annika

    Självbiografi – SKRIV bara du som skriver så bra! Lite förflutet och sen när skiten började och hur du ändå lyckats så fantastiskt bra som mamma. Kolla med barnen och om det är ok – skriv! Han kommer alltid vara deras pappa men förebilden är du!

  2. mia

    Jag var i en liknande situation som du ungefär samtidigt. Sen råkade jag, via Mirkas blogg, hamna på din. Där skrev du om det som jag gick igenom. Om en man som förvandlades till en främling, som gjorde slut med sin familj(mer eller mindre) och skaffade en ny familj. Jag läste som i trans, till sent på nätterna, jag varken åt eller sov. Barnen svalt och frös. (skämt) Din bok behöver skrivas. Det du har berättat på din blogg ger andra i liknande situationer hopp om att det går att ta sej över något så svårt och hemskt, ja omöjligt egentligen. Dina barn har en fantastisk mamma och en engagerad familj, dom kommer inte att ta skada av ditt skrivande. Så skriv Carola, blogg eller bok eller vad som helst, du vet inte hur många du redan har hjälpt. Och tack.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Åh ?jag ogillar att du gått igenom elände men att jag på något vis kunde vara till hjälp gör mig varm om hjärtat❤️
      Tack

  3. Mumintrollet

    Skriv, bara skriv, för det är något som du verkligen kan! Jag väntar ivrigt och tycker bara det är sköönt om du skulle bli rik på en viss persons ”bekostnad”. P.s. jag gillar korta kapitel?.

  4. Helena

    Martina Haag skrev en roman som utgick ifrån henne själv och smällen med exmannen men fortfarande en roman. Ebba- Witt gjorde detsamma. Jag tycker du ska skriva utifrån dig Carola av det skälet att du är så grym på att vara dig själv rakt in i kaklet. Kör, skriv???

    1. johanna

      Problemet kan ju vara att ovanstående personer är kända personer och många har velat läsa böckerna av den anledningen. Carola är ju inte en känd person i den bemärkelsen och frågan är hur många som egentligen är intresserade. Historien är givetvis gripande för de inblandade men dessvärre inte så unik. Att folk är otrogna och lämnar händer dagligen.

      1. Helena

        Men hoppsan, vet du hur ett författarskap inleds. Jo med att ngt skrivs och publiceras av ngt förlag. Vem som sen är intresserad visar sig??

  5. Ylva

    Är du beredd på att du kan få slaskhinken över dig så att vissa för dig inte smickrande saker kommer fram så varsågod. Det finns alltid två sidor av samma mynt och du inte själv har insikt över vad du har bidragit till att ert förhållande kraschade så har du nog en del att lära.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha men allvarligt nu så finns inget i den slaskhinken som inte jag redan berättat.
      Jag har full insikt om Min del och det är fortfarande hans otrohet som sabbade allt.
      Jag har redan manglats i tingsrätten alla sk fel jag skulle ha gjort, och det ENDA han har att komma med är att vi vuxit ifrån varandra… det skulle vara anledningen. Den köper jag rakt av, för så kan det bli, men hur otrohet och elakhet kan vara mitt fel det går jag inte med på.
      Felen var då att jag bloggade. Och att jag visade en bild på Jamie i kalsonger, och att jag liksom inte brydde mig om honom.. vilket jag gjorde men han ville inte ha den omsorgen eftersom han var… tadaaaa otrogen 😉
      Finns offentligt material för vem som helst att ta del av. Så slaskhinken var tom från början 😉

  6. Lillian

    Självklart ska du skriva boken. För ca 30 (!!) år sedan råkade jag ut för ungefär samma sak som du , med skillnaden att jag ”bara” har 3 barn. Jag skrev ”en bok” bara för mig själv och det var verkligen terapi. Mycket tårar blev det , men en skön känsla ändå. Jag lovar att köpa boken , både till mig själv och som present till några andra.

  7. Pia

    Första kapitlet tycker jag ska vara sekunderna efter han lämnade och det som följde. Resten av boken bör vara det som kommer till dig.
    Och skriv din bok! Och lämna ut den om du vill. Men hur du än väljer så blir det ju _din bok_.
    Kram!

  8. Karin

    Jag tycker du ska börja ungefär där han gick. Under bokens gång glimtar och ögonblick från tidigare. Från förr. Jag skulle nog inte skriva fiktivt, eller han, henne utan skriva i jag-form, men förstås ge alla Ändra namn. Någon föreslog andra-namnet. Så kan du göra. Någon trilogi tror jag inte på. Bättre en bok som fängslar. Lycka till.

  9. S

    Mest för att jag brukar fastna i såna böcker: hoppa i tiden. Börja med sveket i 1:a kapitlet, spola tillbaka till när ni träffades. Hitta nåt som är likt som det är nu och hoppa hela vägen fram till nutid osv…

  10. Tess W

    Vad säger du om en triologi? Första boken om er lyckliga tid, andra boken om sveket och tiden alldeles före och efter och tredje boken om tiden efter, Hur du tog dig i genom det.
    Vi lever bara en gång och jag är säker på att du vet vad som blir bäst. Men jag tror verkligen att du skulle kunna hjälpa andra i liknande situationer och dig själv med. Om du sen väljer att lägga den i byrolådan ett tag eller för alltid så har du ju ändå skrivit den. All form av terapi är bra tror jag. Jag kommer i alla fall köpa den så fort den kommer ut. Eller alla tre ; ) stora kramar Tess W

  11. Eija

    Skriv! Dels för att det är läkande för dig själv och dels för att det är så otroligt skönt att få läsa att ngn annan gått igenom samma sak som en själv…för vi är många.

  12. Jenny

    Pronto börja nu ? vill verkligen läsa din bok ska gladeligen köpa den och läsa det är ditt kall i livet kramisar i massor /Jenny

  13. Mahlin

    Jag tycker du ska skriva boken ?Du är så duktig i att uttrycka dig i text på din blogg. Jag ser framemot att läsa din bok,

  14. Linda

    Absolut att du ska skriva den. Dels för att det nog intresserar många och många kan nog finna tröst i din styrka. För stark är du som inte bara tagit dig själv igenom detta utan också hela din familj. Tycker du ska skriva brutalt ärligt, bara undvik att kalla honom för diverse öknamn. 😉 Att skriva din egen story som grund och sen spä på med lite hittepå tror jag dock inte är en bra idé. Då kommer många tro att allt är sant, xet kommer garanterat flyga i taket och verkligen skrika ärekränkning. Något han inte borde kunna göra om du skriver den ärligt utifrån ditt perspektiv och hur du arbetat dig igenom krisen. Ser fram emot at få läsa din bok, lycka till! 🙂

  15. Helena M.

    Carola! Jag har alltid tyckt att du är en skrivartalang så det kopplat med din historia kommer att bli kanon! Jag tyckte mycket om Martina Haags roman (fy f*n så ruttna en del personer kan vara!) och jag skulle anamma hennes melodi, dvs fiktiva karaktärer. Använd era andranamn vettja!
    När det gäller bokens början så handlar det om att väcka läsarens intresse o lust att läsa vidare. Det gör du bäst genom att skriva ”in medias res”, dvs rätt in i handlingen, och därför tar berättelsen sin början den kvällen som allt kraschar, den kvällen som slutar med att han reser sig upp o går för att aldrig komma tillbaka.
    Därefter får vi ta del av hela din historia retrospektivt (med förtäckta namn).
    Stort lycka till!

  16. Kamilla

    Jag har första meningen till din roman klar…”Där låg de,biljetterna till Thailand. Två stycken,inte en, och med samma boardingkort. Helvetets alla portar öppnade sig och ångesten sköljde över mig i våg efter våg…
    Lycka till med romanen( denna historia är alldeles för bra för att bara bli en ynka novell)

  17. Marie

    Börja skriva om ögonblicket han går och vad som hände/händer sedan. Gör några tillbakablickar i historien. Läste nyligen boken Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst och gillade verkligen hur historien byggdes upp med tillbaka blickar mm

  18. Agneta

    Jag tycker inte han den där ska diktera dina ord. Samtidigt vet jag inte hur arg han kan bli och riskera er trygghet, kräva att ni säljer huset eller nåt. Var försiktig.

  19. johanna

    Skriv bara kort inledning, bakgrund liksom.
    Sen pang på vad som Hände. Det är väl det du vill skriva om och som kan bli en intressant historia.
    Folk gillar ju det spektakulära såå att säga. Hitta inte på nåt, ta sanningen men byt namn.

  20. Madde

    Rent spontant känner jag att det blir bättre karaktärer.när man väver in förr i tiden i nuet. De karaktärer som man inte bryr sig om är de platta som bara är ond, bara är mormor, bara heter Sofie… etc. Man struntar i om de lever eller dör (jag läser mest mord och blod.. 😉 ). Om man ska få en bra rörelse framåt är det dessutom viktigt att berätta hela människan. Martina Haags bok var bra men jag läste ut den snabbare än baksidan på makaronpaketet just för att det inte handlade så mycket om mer än det som hände henne (!) Men som läsare är det intressant att läsa varför också. Vart saker började och vilja tillfälligheter som lett fram till dagens situation. Här kan man ta sig en lite större frihet tycker jag och fylla i de hål som faktiskt är själv. Det blir ju konstigt om någon karaktär i en bok gör en stor konstig grej bara out of the blue som egentligen inte är taget ur luften men om man som berättare inte vet att berätta det tycker jag att man ska för läsandets flyt hitta på det själv.

  21. Cecilia

    Jag tycker du ska skriva en bok om ditt liv. Och då starten, när ni träffades, er långa resa tillsammans med alla barnen och sen ta den tunga biten, det värsta som hände dig och slutligen, där du är idag. Sen kanske du kan komma med en uppföljare, när du träffat en ny man och barnen börjar flytta hemifrån och du och han med stort H skapar en framtid tillsammans 😉 för snart träffar du honom, det tror jag. Kram och lycka till! Ser fram emot att läsa den!

  22. Maja

    Har du läst Martina Haags bok
    ”det är något som inte stämmer”. Om inte, så måste du läsa den. Otroligt spännande bok om otrohet och om att bli lämnad. Skriven i fiktivt format.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag har läst den. Lyssande på den och hörde hennes smärta när hon läste. Det är väldigt likt min story på många sätt och vis, och igenkänningen var hög.
      Just att hon skev fiktivt fick mig att fundera.
      ❤️

  23. Evelina

    Hej.

    Ta inte det här som negativitet nu (allt som inte är liknande din åsikt är faktiskt inte kritik, klag eller hat. Bara en olik åsikt än din).

    Dina barn är inte så gamla, hur tänker du kring deras integritet om du aoutar din nyanserade syn på det hela? Han har och gör givetvis osmakligt mycket fel, men om du väljer att publicera; hur lågt sjunker då du? Det är fortfarande barnens pappa och med tanke på hur öppen du ändå är i bloggen, har de inte rätt att få lite privatliv kvar? Vill de verkligen att deras vänner ska kunna ta del av föräldrarnas smutsiga historia där bara en förälders syn berättas?

    Försök verkligen analysera varför du vill göra detta (tro mig, jag av någon förstår betydelsen av att skriva). Är det av publicitet, hämnd, kändisskap, tro att det genererar pengar? Vad vinner dina barn på att deras familjs historia uppdagas? Kom ihåg, det jag skriver är fortfarande inte personlig kritik mot dig utan jag ber dig bara reflektera lite. Jag vill själv skriva min historia men av respekt till mina närmaste, som också blivit drabbade, väljer jag att vänta tills såren inte är färska längre. Du har ändå många andra individer att ta hänsyn till, som fortfarande är barn. Och att skrivs för sin egen skull (och även uppmanas av sina läsare, som helt sonika är nyfikna och inte verkar tänka på konsekvenserna) tycker jag blir tragiskt.

    Hela världen behöver inte få veta din historia när det blir på bekostnad av dina barn. Detta är ingen random man, det kommer alltid vara deras pappa.

    (Jag tror du kan uppfattas som bitter kring detta för att du ofta slänger till en dänga till honom).

    Jag tror absolut du skulle må bra av att skriva för din egen skull, jag tror nämligen du har mycket självrannsakan som behöver göras. Med tanke på hur du bemöter kommentarer som är det minsta emot sin egen åsikt, tror jag inte du är beredd att bli publicerad ännu då det kommer att komma ifrågasättningar och kritik. Tänk verkligen igenom om du kan hantera det, kanske öva här på bloggen på att se att folk som säger emot per automatik inte är dumma i huvudet, nättroll eller avundsjuka. Jag tror också det kan vara bra om du går klart skrivkurserna så du lär dig att bygga upp en beskrivande text. Jag som läser & skriver mycket vet hur viktigt det är.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag blir liksom alltid lika förvånad över att det inte framgår att jag inte dissar nån annans åsikt utan bara vidhåller min egen. Så som alla gör i en diskussion.
      Jag fattar inte det? VEM lägger sig och ändrar åsikt direkt man får mothugg? Vad är det för åsikt man har då liksom? Jag står för min och hävdar den. Tänk samma diskussion irl , man vidhåller sin sak och argumenterar för den. Sen lyssnar man såklart på andra men ändrar sig sällan:)
      Nog om det.
      Mina barns känslor..ja, de vet ju redan allt så de har inget emot det. Jag anser dessutom att det beslutet är enbart mitt och oavsett vilken anledning jag har är det ändå bara mitt.
      Ska man ta hänsyn till saker som random folk kan tro skadar nån annan så blir det inte mycket gjort här i världen 🙂
      Jag väger såklart in allt, mest av allt barnen.
      Och såren är ju långt ifrån färska nu, i februari är det fem år sen.
      Så hur länge bör man vänta menar du?

      Sen undrar jag lite mer:)
      Vad ska jag självrannsaka? Vad har jag gjort fel tycker du?
      Och vad är det för fel på mina beskrivande texter?
      Bara frågor, ingen kritik, men jag undrar verkligen! ?Det som vissa anser så bra dissas av andra, vad stöder du dig på?
      Har du några regler att luta dig mot som jag missat så hit Me!! Annars är det kanske en smaksak?

      Jag tar inget du skriver son kritik.
      Jag håller däremot inte med om många ord:)

      1. Evelina

        Nu tror jag att du trots det missförstod en del ändå, så here we go:

        Jag säger absolut inte att man ska ändra åsikt, kappvändare är det värsta folkslaget enligt mig. Och här får jag också in en del av den självrannsakan jag menar; om du läser igenom dina svar på ett flertal kommentarer över tid, där folk har en annan åsikt än dig. Möts vi ofta av olika försvarsställningar, otrevliga mothugg och rent dumförklaranden. Att istället ta till sig av vad folk skriver, inte svara i den känsla som direkt skapas utan låta kommentaren få sjunka in, kan ge ovärdeliga insikter. Sedan säger jag inte att det alltid är så. Men som med den här ätstörningskommentaren som blev relativt stor, ansåg dig ändå inte ha uttryckt dig fel. Reflekterade du aldrig över att den nog inte blivit så stor om det inte skulle varit en nog deal?

        Jag säger inte heller att du ska ta hänsyn till random folk utan dina egna barn, även om det gått fem år kommer det alltid vara deras pappa. Ett oförlåtligt svek som antagligen kommer prägla dom även som vuxna individer. Att hänga ut din syn på det hela kan ju ge dom mer insikt än vad ett barn kanske behöver. Det är trots allt något fasansfullt han gjort och de kommer ju ikapp med sin ålder förstå mer, annorlunda och olika. Bör de inte få fa det i sin egen takt utan att deras mamma berättar det för hela världen och det blir en ännu större sak än det redan är för dom?

        Sedan håller jag med någon annan kommentar i att det aldrig är ens fel men otroheten, arrogansen, respektlösheten och elakheten kommer han aldrig kunna lägga på dig. Såvida du inte psykiskt misshandlat honom eller liknande, men det har jag svårt att tro.

        Hue länge man bör vänta? Som mamma med barn, kanske åtminstone tills dom är vuxna och ordentligt kunna landa i detta. Jag var fjorton när min pappa dog och först som 25-åring hade jag bearbetat det klart, just för att ett trauma som barn tar otroligt mycket på så väldigt spridda saker.

        Jag säger inte heller att det är fel på dina beskrivande texter, som sagt, detta är ingen personlig kritik utan en möjlighet för dig att reflektera över dig själv. Jag tror absolut att du har förmågan att kunna utveckla beskrivande texter, jag har själv ett stort intresse för att skriva och tycker mig se att du har mer att ge. Bara att du ger det lite tid. Alla olika sätt att skriva ätr väl en smaksak? Som att jämförs hiphoptexter med bluestexter, så min smak blir väl ändå inte relevant. Jag tycker Fredrik Backlund, Alex & Sigge och Sandra Beijer är de allra bästa på just beskrivande texter och det beror antagligen på att vi skriver på och gillar liknande sätt.

        Men det jag är mest nyfiken på, om du skulle sätta dig ner och verkligen självrannsakan dig själv. Vara 100% ärlig både mot mig och dig själv; varför vill du publicera din historia?

        Ang. Självrannsakan: Helt enkelt för att deg är den viktigare parten i att skriva en självbiografi. Att i bloggen slänga en känga åt honom funkar för att här skriver du i en realtid med dadboksupplägg till skillnad från en bok. Men om vi är flera (iom andra kommentarer och att du själv noterat det)!som uppfattar dig som lite bitter, gärna skyller på honom etc. Så är det viktigt att inte göra det i boken, risken är att läsaren bara kommer se en hämndauktion där du vill hänga ut ditt ex då.

        Om du blir förvånad över att folk inte förstår att du inte dissar, kanske du bör rannsaka dig själv även där?
        Och om jag får glida in en åsikt vad jag skulle vilja läsa om, ifall du ger ut boken: Hur såg erat liv ut under inspelningarna? Påverkade det er relation och senare också hans beteende? När du tittar tillbaka, ser du då ledtrådar som du inte såg då? Hur var de första dagarna typ Martina Haag-stuk. Hur berättade du för barnen, vad sa dina vänner. Djupa reflektioner kring detta.

        Jag är säker på att du kommer göra ett bra val i slutändan och de flesta verkar heja på dig. Men det är viktigt att reflektera och analysera och genom att jag ifrågasätter dig (även om jag låter hård) tror jag på att du kommer längre av en nej-sägare än tjugo ja-sägare.

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Okey. Håller fortfarande definitivt inte med dig:)
          Jag har med största sannolikhet svarat på sätt som inte mottagits så som jag ämnat, men det finns ofta en anledning till bitska svar… som att man fått ta en jäkla massa skit tex..
          Ätstörnings kommentaren däremot kommer jag aldrig att tycka att jag gjorde något fel i. Jag vidhåller att man, efter ett tillfrisknande som det handlade om, måste ta hand om sig på ett sätt som gör att man inte ramlar tillbaka. På samma sätt som en alkoholist för säkerhets skull får avstå att skåla i champagne på nyår får en tillfrisknad ätstörning låta bli det som triggar dem.
          Sanning, och så många med ätstörning höll med. Mest upprörda blev som vanligt folket utan egen erfarenhet.?sekundärkränkt är en folksjukdom.

          Ja, som sagt vi tycker olika. Men som att säga att jag skyller oförtjänt på honom … tja.. det är ju liksom hans fel 🙂
          Det finns inga förmildrande omständigheter, han gjorde fel. Vad folk än tror att jag gjort så har jag inte det. Som sagt, han säger själv – ”vi växte ifrån varandra.”
          Därmed ger han mig även ett ”alibi”?

          Jag respekterar alla kommentarer som skrivs på ett vettig sätt, som denna. Men jag håller inte med. Jag funderar absolut på substansen i dem och grunnar vidare. Sen kommer jag oftast på att jag nog ändå gör / tycker som jag vill:)
          Men, bara för att jag säger emot innebär inte per automatik att jag ogillar:)
          Jag diskuterar med folk irl ofta utan att vi för den skull blir bittra ovänner.
          Jag har såklart svaren på många av de frågeställningar du ställer, men delar inte med mig av allt?

  24. Kakan

    Jag är helt på Ulrikas linje, att börja där när första känslorna om att något inte stämmer kommer.
    Som novell blir det alldeles för kort, detta är helt klart en roman. Tror kanske att det kan vara bra för dig att skriva ner dina känslor utan att behöva filtrera för bloggen. Nu har ju allt liksom landat också. Hur som helst kommer det bli toppen!

  25. Ulrika

    Det beror lite på vad man vill trycka på. Om man vill berätta hur lyckliga ni var och att sedan allt gick i kras så får man kanske börja från början, men personligen tycker jag att det ska börja där du tror att ni är lyckliga, fortsätta med när känslorna av att allt inte stämmer trycker på och sedan låta historian blomma ut när allt går åt helvete. Det skulle både vara intressant att läsa om och jag tror att det säljer. Sedan kommer boken som jag förstått att få ett lyckligt slut för du verkar både må bra och hantera situationen nu bra. Skulle du dessutom tjäna pengar på detta vore det så härligt underbart ironiskt och vilken seger för dig mot livet och ”någon”. Jag kommer att läsa om du skriver så jag kommer att bidra till hushållskassan hos er!
    Åh, längtar redan!! Vad väntar du på? Börja skriva….!!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Visst vore det extremt ironiskt att tjäna pengar på den som sabbade livet för en stor familj 🙂
      Mest vill jag nog ändå bara berätta, och kanske kunna stötta andra som går igenom likande.
      Tack ❤️❤️

      1. Birgitta

        Jag tänker om det här med att stötta andra…det går ju också att utveckla genom att du berättar hur du verkligen orkat igenom allt. Har läst din blogg i flera år, kanske inte dagligen men i alla fall, har förstått din smärta i allt som hänt, hur stark du är som kvinna och bara kämpat på för dina barns skull framför allt. Men också hur du rest dig själv, kämpat på och pluggat vilket jag inte tror många skulle ha orkat i din situation. Jag tvivlar inte på att du funderat både en och flera ggr vad det skulle innebära för dina barn ifall du skriver en bok. Och vem säger att den publiceras nu snarligen bara för att du sätter igång att skriva, kanske det tar några år för dig…det vet ju ingen idag. Om du vill stötta andra kanske tyngdpunkten bör ligga i hur det sett ut efteråt men samtidigt ge tillbakablickar hur det såg ut…fast det är ju lite som du skriver i din blogg. 🙂 Kan tänka mig att du har många uppslag på kapitel utifrån ditt bloggande… Prova att börja på något av sätten, efter ett tag känner du nog om det inte känns rätt eller om det bara flyter på liksom! Kör igång…beundrar din envishet att du aldrig ger upp…du kämpar många ggr i motgång, och det är ju så det är för så många i livet. Tror att många vill läsa din kommande bok! Önskar dig inspiration till ditt skrivande…

  26. Ulrika

    Det beror lite på vad man vill trycka på. Om man vill berätta hur lyckliga ni var och att sedan allt gick i kras så får man kanske börja från början, men personligen tycker jag att det ska börja där du tror att ni är lyckliga, fortsätta med när känslorna av att allt inte stämmer trycker på och sedan låta historian blomma ut när allt går åt helvete. Det skulle både vara intressant att läsa om och jag tror att det säljer. Sedan kommer boken som jag förstått att få ett lyckligt slut för du verkar både må bra och hantera situationen nu bra. Skulle du dessutom tjäna pengar på detta vore det så härligt underbart ironiskt och vilken seger för dig mot livet och ”någon”. Jag kommer att läsa om du skriver så jag kommer att bidra till hushållskassan hos er!
    Åh, längtar redan!!

  27. Ella

    Skulle nog råda dig till att börja från början men göra den biten ganska ”kort” i förhållande till de senare åren. 🙂 Sikta på ca 250-350 sidor skulle jag spontant säga, det känns ganska lagom. Och jag tror det kan vara jättebra att ta hjälp av kursare! 🙂

  28. Carina

    Så klart du ska skriva boken! Jag kommer att läsa den! Elsie Johansson från Uppsala/Storvreta, var ju över 50 när hon började skriva böcker.?

  29. Nettan

    Ja men självklart ska du skriva din bok, din historia och dina erfarenheter.
    En kortade inledning om hur allt började och sen mer fokus på hur allt kan ändras från ena dagen till den andra.
    Om du skriver den om just dig eller som en historia om två andra ”påhittade” personer vet jag dock inte. Kanske kolla rent juridiskt vad som blir bäst så ingen risk finns att det blir onödigt bråk…. trist nog.
    Kommer bli en säljsuccé!
    Kram

  30. Annica Andersson

    Hej !

    Jag tycker att du ska skriva hur allt började med er.
    Och sedan skriva ner allt som det kommer . Och som du orkar berätta.
    Jag har själv funderat på att skriva ner min historia men inte orkat ännu . Tror att det kan vara bra för ”läkningen ”
    You go girl

    Kram Annica

  31. Sara

    Jo, nog måste du skriva om det. För mig är det mest intressanta delen om hur en människa som man har älskat o trott sig känna in i djupet, plötsligt visar sig vara en människa som man inte kan älska o inte kan respektera. Ja, jag har också sådana erfarenheter. Jag har upplevt att de i bekantskapskretsen som varit nära något liknande förstår. De som inte varit det ifrågasätter hur man kunnat älska den människan.
    Kanske kan du hotta en vinkling i mina funderingar?
    Hursomhelst lycka till!!

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Ja, jag fattar hur du menar. Och just det är det svåraste i hela alltet. Den som var mig närmast, den enda som delar samma historia med barnen osv vart fasen tog den vägen? Folk fattar inte. Men alla blir upprörda. Så många som tagit kontakt ett tag efter att jag berättat och har så många frågor som de inte kan släppa…
      som jag ju inte har svar på?
      Bah!
      Tack ?

Allmänt

Glamazon till Fars Dag:)

I samarbete med Glamazon

Fars dag närmar sig:)

Jag har en sida som jag gillar mycket, inte bara för produkterna för män, utan även för damer, och den heter Glamazon.

Det finns hur mycket som helst och det är så skönt att bara kunna klicka runt och leta, istället för att kuta runt i massa butiker. Jag gillar att nätshoppa:)

Det är enkelt, går snabbare och jag kan göra det när jag vill. Som på nätterna till exempel, min primetime:D

Här tänkte jag visa er några av mina favoriter till just män. För även om jag inte har en egen man;), så finns det ändå män i min omgivning som förtjänar både en och två och tre presenter. Min egen pappa till exempel:)

Så här års tycker jag att handkräm är ett måste, jag vet hur torr och fnasig jag blir, och den här var lite nätt i formatet, passar en jackficka bra.

Och en Duschkräm som även är ett schampoo och ett balsam, perfekt. Jag har fått för mig att killar är som Speedy Gonzales i duschen, det ska gå undan:)

 

Sen den roliga och fräsiga presentförpackningen med både dödskalle och camo, kan inte bli bättre:) Det är en EDt och en duschkräm i den. Kostar 219kr. så ett bra pris också:)

 

Sen kommer vi till det här med skägg. Det är ju inte min grej alls. Varken på mig själv;) eller på andra, men jag har förstått att det är viktigt för män. Skägget har blivit nån manlighetsgrej, och ska man nu ha det så kan man ju se till att vårda det.

En kam som man kan ha både till huvudet och hakan:) Den går att flippa ihop så den passar fint i fickan, lite som på 60-talet när Elvis och grabbarna kammade peruken i alla filmer;)

Ett vax . Till håret på huvudet, inte skägget;)

Och så min favorit, för den heter Angry Norwegian, låter så kul, ett presentkit med rengöring, skäggolja, balm och vax samt stylingverktyg som gör varje skäggdag till en bra dag:)

Till sist, en sovmask med ballare tryck än Hello Kitty:)

 

Ja det var ett axplock av mina favoriter, som nog kan hamna i ”mina mäns” julstrumpor om de inte kommer till Fars dag.

Kolla in själva det finns massor, och det går snabbt att få hem det man beställer:)

Glamazon alltså!

 

Kommentera

Allmänt

St. Patrick, Central Park, Manhattan:) Första dagen i NY

Och det blev vår första morgon i New York. Lördag.

Vi vaknade, lite sådär sega och trötta i kroppen, och med en grym träningsvärk. Vi hade kört två pass i veckan på Friskis med mycket fokus mage, och rumpa. Så det kändes väldigt tajt och fint på de ställena så fort man rörde sig;)

Syrran klagade på att jag inte tvättat fötterna kvällen innan, hehe, men det hade hon gjort så jag fattade liksom inte problemet;) (Vi sov alltså skavfötters) Hon hade dessutom dragit i täcket på natten så jag tyckte hon fick skylla sig själv. Att mina kanske inte alltför väldoftande tassar blev avtäckta var liksom henens eget fel;)

Men nu duschade vi, och efter en titt ut genom fönstret där vi skådade en klarblå himmel så drog syrran på kort kjol och linne, och jag som inte hade nån kjol tog tunna brallor och linne.

Sen hängde jag på ryggsäcken med alla kameror på ryggen och magväskan runt midjan och så gick vi.

Jamen ni hörde rätt….:) MAGVÄSKA!!

Det var många år sen jag använde en sån, men jag har noterat att den börjar synas igen, och eftersom få saker är så djävulskt praktiskt när man turistar som den där fula väskan, så tänkte jag att jag tar med den. Första kvällen skådade jag sen flera hippa coola unga brudar med magväska så jag kände mig tillräckligt modig för att ha den:)

Jag hade pengar och mobil i den, perfekt så jag slapp ha det i ryggan, bakfickor hade jag inga och det hade känts lite väl risky. Jag får ju så förbannat ont i nacke och axlar av att bära saker, men rygga och magväska funkade finfint. Om än på bekostnad av att alla såg att man var turist;) Lite som alla japaner med feta systemkameror:D

Vi letade reda på ett frukosthak, inga problem fanns hur många som helst, dock rätt dyrt. Men äter man pannkaka till frulle så står man sig länge sen, så lunch käkade vi knappt.

Det här stallet hade skitgott kaffe.

fullsizeoutput_48b7

Och goda pannkakor:) de här är naturella, tråkigt nog när man såg de med olika ”pålägg”;)
IMG_4123

Eftersom vädret var så kanon så tänkte vi att vi tar Central Park idag, man vet aldrig när det ändras, och så kollade vi kartan och bestämde att det var gångavstånd. PÅ vägen gick vi förbi St Patricks katedralen.
IMG_4124

Och eftersom vi insett att de gånger vi säger : ”Vi går tillbaka sen” så blir det aldrig av så har vi lärt oss att kolla på en gång det vi hittar som verkar spännande.

Så vi gick in, och kikade helt förstummade runt. Oerhört vackert. Katolsk kyrka, jag kan inte mycket om katolicismen, men blir ofta beskylld för att vara det. Det grundas ju enbart på mina många barn och att katoliker inte tillåtits använda preventivmedel. Folk är så otroligt roliga när de försöker skämta till det;)

Och väldigt ensamma om sina lustiga skämt…not,)

IMG_4139 3FDA513E-460E-4EC1-96C7-D2E66126AC54

Jaha? Vad är detta? En behållare med heligt vatten. IMG_4142 new york

Fast vi spanade så såg vi ingen som gjorde något med den, så vi vet inte vad man använde den till. Det såg ut som att den var till allmän användning.

De hade såklart en giftshop inne i kyrkan som vi hamnade i, och av nån märklig anledning var jag lite katolik för en stund där, för de här ”mynten” kunde jag liksom inte motstå 🙂

katolska helgon 77D0E327-30D0-402F-8165-C776AD44CDD3Jag har som sagt inte koll, men visst är det så att man liksom tillber olika helgon? Finns nån för alla typ;)

Jag tänkte att jag kan behöva lite beskydd från nån högre makt, nu när jag inte hänger i kyrkan hemma längre tyvärr. Ett armband blev det med, men det har jag inte fotat.

Vi gick ut i det stålande solskenet igen och fortsatte vår promenad till Central Park.

IMG_4127 IMG_4128

Plötsligt stod vi framför en Official Fire department store så då var vi såklart tvungna att gå in och kolla.IMG_4151

Den där trägrejen är deras schema:) Eller var snarare.IMG_4152 IMG_4155 IMG_4156

Jag funderade länge på om jag skulle köpa en regnkappa till Doris, som ser ut som brandmännens, men till sist hejdade jag mig:)

Gatan vi gick på hade varit avstäng tidigare för filminspelning. Sådana här lappar satt lite överallt.
IMG_4159

Och så snygga fordon!

IMG_4161

Rätt var det var så var gatan avspärrad, och det var en flera kvarter lång marknad. Massa mat, skräp och annat spännande.
IMG_4163

Jag är höjdrädd, och bara TANKEN på hur de gör när de bygger de här jäkla skyskraporna får mig att bli knäsvag;) Helt uppenbart gäller inte det byggjobbarna…

new york

Såklart blev vi kissnödiga, och klev in på ett fancy hotell och uppsökte damernas. Kan ha varit Hilton, ja det var det:)

IMG_4167

Så ut igen, och traska vidare. Det gå inte så snabbt när man hela tiden ser saker som man piper förtjust över och bara måste fota. En helt vanlig tunnelbanenedgång till exempel.
IMG_4171

Rätt var det var så var vi framme.

Vi hade ju tänkt att vi skulle cykla i Central Park, och det stod massor av cykeluthyrare på gatorna men vi tänkte att vi ville gå lite först. Det stod hur många hästar med vagnar som helst där. Rätt dyrt att åka med, men varför inte.IMG_4172 IMG_4173

När vi väl fattade att man inte fick cykla på de mindre vägarna så struntade vi i det, för där ville vi gå. Och kanske för att vi inte hittade några cyklar att hyra sen;)IMG_4177 IMG_4178 IMG_4179

Solen stekte. Det var så makalöst varmt och skönt! Som balsam för våra stackars solfattiga kroppar:)IMG_4180 IMG_4186

Vi stod en stund och kollade på tre killar som dansade/hoppade/showade/akrobatiserade sig, men det var så hett att vi gick vidare.
IMG_4187

Köpte vatten från en man som drog runt på en kärra med is.
IMG_4188

Sa att vi inte var speciellt sugna på att ro:) det var så trångt i den där sjön:)

IMG_4189

Squirrels all over the place. Ö V E R A L L T.

IMG_4195

Sjukt söta, men jag förstod att de var inte så populära bland ”locals”. Hörde flera som bara suckade över att vi turister stod och åhhhhh-ade oss över dem med fånflin i ansiktet;) Men de är gudomligt söta.IMG_4197

Alice i Underlandet.

IMG_4198

Och här hade ju Jamie en alldeles egen bänk:)

IMG_4200

Parken är stor. Och vi gick över hela:)
IMG_4202

Precis där vi kom in hade de nåt hundevent, och i en annan ände av parken så var det nåt annat.

Här kunde man få sig ett smakprov på vatten i kartong, som ska vara bra för miljön. Mindre plast.IMG_4205

Den stora dammen. Den orkade vi inte gå runt, såg liksom ingen större anledning till det:)IMG_4207

Vi tog oss ut ur parken efter några timmar promenerande, och gick via en sporthörna, där de dels spelade baseboll. Rätt var det var så kom en baseboll skuttande över marken och utan att fundera vidare så plockade jag upp den för att skicka tillbaka. När den snygga basebollkillen kom sen så drabbades jag av akut rädsla för att kasta bollen fel:) Men det gick utmärkt. den där rackarns bollen var lättare än jag trodde, både i vikt och att kasta. Puh!

Vi traskade vidare, nu skulle vi behöva en toalett igen, och siktade på att hitta tillbaka till Hilton. Det gick inget vidare. Men vi hittade massa fina fotovänliga miljöer:)

Jag har bara visat er mobilbilderna än, och de andra kamerorna har ännu mer bilder, men de får ni se senare.

IMG_4208

Här skulle jag kunna bo:)
IMG_4210

Vi gick och gick, törstiga och kissnödiga:)IMG_4229

Och till sist så gick vi in på ett galleri av nåt slag, låtsades vara väldigt intresserade en stund innan vi hittade toan:) det här är alltså handfatet.
IMG_4232

Och sen lunch.

På Starbucks. Som sagt, vi gör alltid så här, går och går och går, ser saker, blir förtjusta och vill se mer och mer för att plötsligt inse att vi är störthungriga;)
IMG_4233

I butikerna finns det svenska fiskar.IMG_4236

Gatuvy:)
IMG_4237

Och så skolbussen igen,. Den är så stilig.IMG_4241

När det är ont om plats så parkerar man så här, på höjden.

IMG_4243

Så hamnade vi på Times Square.

IMG_4249

Massa folk, massa bilar, massa allt….Och Disneybutiken! Dit gick vi såklart.
IMG_4253

Jag köpte den inte, men ville gärna ha Thors mugg:)
IMG_4256

Det blev en annan mugg i stället och lite julgransprydnader. Jag har inte fotat dem inser jag så de kommer senare.IMG_4259 IMG_4261

Och så mitt i en polisstation:)IMG_4264

Skymningen föll och vi stod en stund och pratade med en kille som sålde biljetter upp i det där höga huset.

Empire state building.
IMG_4267

Vi hade sagt att vi skulle åka upp i någon skyskrapa, men både jag och syrran är höjdrädda:) Vi gick dit, och kollade lite, men sen struntade vi i det, för om vi nu skulle upp så ville vi se det dagtid. Jag fattar att det är mäktigt på natten med, men det lockade med med dagsutsikt.

Vi gick in på Macys i stället. Varuhuset är ett kvarter stort… Nu hade jag så in i bängen ont i min häl att varje steg var en jäkla plåga. Fy farao vad jag hatar det. Vi satte oss för att käka lite, på …hahah McD;)IMG_4268

Macys hade sina gamla rulltrappor i trä kvar på de översta våningarna.♥ Så vackra.IMG_4270 IMG_4286

Vi fick lite nya krafter av fikat och gick runt här en lång stund, flera timmar faktiskt. Det var här de hade en hel makalös stor julavdelning, som jag visade er förut:)

Vi tänkte sen vara lata och ta tunnelbanan hem, de onda fötterna sa att det var en alldeles utmärkt ide´

Penn Station, tydligen nån värstingstation, jag har såklart sett den på film men inte riktigt fattat grejen med den, Det gör jag fortfarande inte;) På trappan här så satt det ett stort antal mindre lyckliga människor, det kändes rätt deppigt.

IMG_4290

Vi hittade in, och sen skulle vi köpa nåt att käka. Flingor var inte det vi tänkt oss, men vilket jäkla utbud:)IMG_4295

Vi hittade inget käk som dög, ovanligt nej;)

Madison Square Garden ligger här, och det var lite fräckt att se den gigantiska arenan.

Men stationen gjorde oss bara förvirrade. Vi travade fram och tillbaka, hit och dit och hittade liksom inte vart vi skulle. Helt värdelöst. Och när vi äntligen kom rätt, så var det fel, för de hade nån slags arbete på vissa stationer så tågen inte gick som vanligt. Bah.
IMG_4297

Till sist frågade syrran, som har mer mål i mun än mig en man hur det hela funkade, och han visade oss så vänligt. Det är överlag så här. Man behöver oftast inte ens fråga utan det räcker med att man ser vilsen ut så kommer nån fram och erbjuder sin hjälp. Samma med när man tar bilder. Folk frågar direkt om man vill att de ska ta en bild på oss båda. new york

Till sist kom tåget, och vi hoppade på och åkte de där stationerna.

”Hemma” så gick vi fel, för vi såg ett Mcd där vi käkade sen middag:) Jaja,

Lite omkalibrering i hjärnan och vi hittade rätt sen.

Dagens steg, enligt iPhone stannade på 26.000, det är många.

Vi köpte med oss vatten till rummet och sen satt vi i det lilla pytteutrymmet till badrum, jag på toastolen, syrran på golvet och fötterna in i duschen med svalt vatten. Jisses så skönt.

Jetlagen gjorde att vi var ordentligt trötta men kom ändå inte i säng förrän långt efter midnatt.

Den här stan alltså… ♥

Kommentera

  1. Stina

    Det heter ”vigvatten” på svenska. Man ska fukta fingrarna med det innan man gör korstecknet med samma hand, eller bara skvätta med det lite där man vill ha välsignelse, typ. 🙂 inte dricka.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Nä inte dricka, så mkt fattade jag 🙂
      Men brukar inte vigvatten liksom vara i en skål? Vid ingången? Iofs kanske man fyllde på en skål vid ingången med det här..? *funderar*?

Allmänt

Helgen med Mirka:)

Hela helgen har jag haft min partner in crime här, nämligen Mirka. Hon kom på fredagskvällen och hamnade direkt vid middagsbordet där vi andra satt kvar. Där satt vi sen kvar till sist, och förflyttade oss sen en sväng in i soffan. Snickelisnackade länge och kom inte i säng förrän långt efter midnatt.

Jag sover inne hos killarna när hon är här, så hon får mitt sovrum för sig själv:) Det kan hon behöva så hon kan sova ut lite. Jag bäddade dit en extra madrass i Jamies säng för det var lite hårt sist, men nu blev det så mjukt och skönt att jag funderar på att flytta in dit för gott. De har heller inga persienner eller rullgardin för jag har visst glömt av att sätta upp det. Tja det är ju bara ett år sen eller så som jag målade om i deras rum och tog bort allt;) Men det gör att man kvicknar till fint av dagsljuset. Ja, om man går upp efter att det blivit ljust då vill säga;)

Jag sover ju alltid så länge jag kan och har inga problem med att sova länge, och det gjorde jag även i helgen, och det gjorde även Mirka:)

Hon brukar alltid vakna med tuppen oavsett om det behövs eller inte, men nu tror jag minsann hon fick sova ut ordentligt. När jag kvicknade till igår så hörde jag henne inte utan låg kvar en stund och surfade innan jag masade mig upp och duschade. Hon klev inte ut ur rummet förrän det var efter lunchdags;) Haha, men i ärlighetens namn hade hon varit vaken en sväng tidigare. Doris kom och gosade in sig med henne och då är det svårt att låta bli att somna om:)

 

Sen lallade dagen på, vi åkte och handlade lite, lagade mat och sen gjorde vi oss i ordning för att göra staden osäker.

Jag satte mig tillrätta och Corrinda fixade till mig, det är ju väldigt behändigt att ha tonåringar som gillar att fixa fejset på morsan;) Vi snackade, lyssande på musik och så småningom tog vi bussen ner på stan.

Först en sväng på O´Connors och lyssna på livemusik innan vi hamnade på Level.

Det var rätt segt med folk ute, men många var Halloweensminkade, En del mer andra mindre, men lika kul för det. På toadörrarna stod det Infected, Not Infected så det var bara att välja;)

Där satt vi sen och snackade vidare, drack öl och hade det oförskämt bra. En kväll av den bättre sorten.

När de stängde så gick vi till Max för det obligatoriska nattmålet, och vi valde en halloumiburgare med avokado och gud i himlen vilken jäkla god burgare!! Jag är inte jätteförtjust just i Max, men den här bevisade att det alltid finns ett undantag.

Sen taxi hem, med en väldigt pratglad taxichaffis, och så var det tack och godnatt:)

 

Sov som en stock, och mådde finfint när jag vaknade. Trött bara, men det är liksom mitt normaltillstånd så här års. Vi har sen mest bara hängt och snackat tills det var dags för Mirka att åka hemåt igen.

Härligt att få rå om henne såhär:)

 

Jag lade mig och läste en av de böcker jag ska läsa innan nästa föreläsning, som är 17 november. Då åker jag till Växjö igen, och det ska bli kul. Sen har jag lagat mat. Igår så gjorde vi nåt vegetariskt som det inte direkt var strykande åtgång på;)

Pulled…nånting, Typ soyaböna. Corrinda och Patricia vill att vi ska äta mer vegetariskt hemma och jag tycker det är gott, men jag kan liksom inget av den sortens matlagning. På Citygross i fredags hade de superbra pris på lite olika vegorätter, bland annat det här. Okey, det var inte så gott:)

Vi åt det med strips, bea och tzatsiki och det blev massor kvar. Idag hällde jag på krossade tomater, ärtor och morötter och serverade det med ris. Betydligt godare så, men ändå inte nån hit.

Då vet vi det:D

 

Lovelia kom hem från basketträningen med saffran som ska säljas. Nu börjas det om med alla de här jäkla säljgrejorna…bah.

saffran

Jag har bakat på den här varianten förr och vet att den är bra, så jag köpte två, Mirka gjorde det samma. Enda problemet nu är ju att jag rimligen måste baka lussebullar:D

Eller göra den där goda grejen med fisk och saffran vad det nu var…men nä det bli lussebullar. Jag har ett bra recept där de brukar bli sådär saftiga och goda, men det var länge sen jag bakade själv nu. Just saker som ska jäsa och sen jäsa om tycker jag är ruggigt tråkigt. Jag hinner ledsna redan när jag vevat ihop den första degen liksom.

Jaja. Kidsen får hjälpa till så blir alla happyhappy.

 

De är däremot inte speciellt Happyhappy över att skolan börjar i morgon igen, lovet gick alldeles för snabbt tycker de. Det tycker ju jag med:) Nu har jag inte lov i min skola, vilken jobbig upptäckt det var;) Att gå i skolan UTAN lov….!! Men, eftersom jag pluggar på distans så spelar det ingen roll, jag anpassar min tid som jag vill:)

Jag har vansinnigt mycket att läsa nu, skönlitterära böcker men inte i min vanliga comfortzone direkt. Jag är ju inte direkt intresserad av gamla klassiker så det är en utmaning, jag tenderar att somna om det inte faller mig i smaken;) Otroligt lärorikt, men kräver disciplin. Jag undrar om det är nu man ska göra sådär som man hör att ”alla” på universitetet gör – hyr filmen i stället;)

haha.Nädå.

 

Nu ska jag hoppa i säng och sova lite, har suttit här och kikat på Notting Hill med ett halvt öga, tänk att den alltid gör så att man fastnar. det är inte ens en favorit:)

Vi hörs i morgon igen!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Josefin

    Några tips på goda vegorätter 🙂
    – Gillar ni pesto? Isåfall pasta, pesto och mozarella och tomatsallad. Rosta lite pinjenötter i stekpannan att ha på toppen. Antingen gör man egen pesto på basilika, parmesan, olivolja och pinjenötter eller så köper man färdig! 😀
    – Vegetarisk lasagne. Jag brukar rosta paprika, rödlök, vitlök och squash i ugnen. Sen mixa det med krossade tomater och låta koka upp. Växla mellan tomatsåsen och bechamel (gör egen eller köp ostsås från kelda :)) mozarella på toppen och in i ugnen!
    – Sötpotatis i ugn med fetaostkräm. Bara dela sötpotatis i halvor och in i ugnen med lite salt och peppar på, sen mixar du en kräm av creme freish och fetaost som du serverar till. Om någon unge protesterar funkar det att servera stekta korvslantar till eller så.
    – Tortellinigratäng. Tortellini – antingen färsk eller ”torr”, den enda skillnaden i den här rätten är att det senare alternativet tar lite längre tid i och med kokningen. Keldas tomatsoppa – både den milda och den toscanska funkar prima! Zucchini, Vitlök, Mozarella, Olivolja
    Koka tortellinin, stek zucchinin i vitlök. Häll i tortellinin när den är färdig i en ugnsform, på med zucchinin, släng över soppan över det hela och toppa med mozarella. Kör i ugnen tills det ser färdigt ut.
    – HALLOUMI-stroganoff. SÅ GOTT (älskar halloumi) https://www.coop.se/recept–mat/recept/h/halloumi-stroganoff/

Allmänt

Vänner :)

Ikväll kommer först ett litet meddelade från en av mina vänner:) Jag har lite problem med min dator, men återkommer lite senare!
Godkväll fina du! Jag hoppas du haft en fin helg?

Therese heter jag & jag har fått äran av min vän Carola att göra ett gästinlägg här på hennes fina blogg.

Carola & jag har känt varandra ett par år nu & vi lärde faktiskt känna varandra genom bloggen då vi båda bloggar under samma portal. Under åren har vi träffats & umgåtts då & då och förutom att både vi & våra barn klickat med varandra så har vi också våran nära vän Mirka gemensamt ❤

Så vem är jag då?

Therese heter jag 31 år gammal & jag bor i Örebro med mina två barn Ellah 8 år & Kidh 6 år samt min sambo Constantin. Jag har varit ensamstående i flera år innan jag träffade Constantin & deltog faktiskt i Ensam mamma söker 2013. Den upplevelsen gav mig minnen för livet & även om jag träffade min drömman flera år efter programmet så ångrar jag inte en sekund att jag var med.

Är väldigt spontan av mig & pågrund av en nära döden upplevelse under Tsunamin i Thailand så tar jag inget eller ingen föregivet. Låter kanske klyschigt? Men jag gör hellre saker jag kommer ångra än att ångra saker jag aldrig gjorde.. ?

På min blogg https://blogg.loppi.se/theresewickman/kan du följa mig & min familj i vår vardag. Utöver Ellah & Kidh så väntar vi just nu också vårt första gemensamma barn. dock lite fortare än planerat (varit tillsammans i 5 mån) men lika efterlängtat för det.. Gick igår in i vecka 12 så vi har en lång & spännande tid framför oss i väntan på vår lilla bebis.

Jag hoppas du vill kika in & säga hej.

Tusen tack Carola för förtroendet att blogga här hos dig, pussa barnen från mig & så hoppas jag vi ses snart igen.

Puss & kram

vänner
Kommentera

Allmänt

Tappade farten

Äsch ni vet hur det är, höstlov och ungarna tar över:)

Det är ständigt sopigt i köket och smöret och osten står mer på köksön än i kylen. 

Jag har massor att läsa till skolan och hinner aldrig med att ta fram böckerna så jag siktar stenhårt på måndag:)

Sen fick jag höra lite saker som gjorde mig förbannad, ledsen och besviken. Igen, för det var egentligen inget nytt men nu rågades liksom måttet. Det räcker nu. Jag har varit dörrmatta klart. Hur folk kan behandla folk så uselt är för mig alltid en gåta. Det här med att sköta saker snyggt är det många som behöver lära sig. Respekt, rättvisa och raka rör. Man låtsas att man agerar korrekt, så pass att man tror sig själv misstänker jag, men resultatet är bara en riktigt dålig smak i munnen..

Men, det gjorde så jag fick arslet ur vagnen, där det suttit fast några månader eftersom jag blev så chockad av det, och eftersom jag förväntat mig mer.

Men med arslet loss så kommer förändringar, jag hoppas att ni hakar med på det???

Och nej, det handlar inte om min exman, lika bra att säga det antar jag ?

Det kommer bli kanonbra:) Mitt lilla katolska mynt ger mig gudomlig vägledning?eller nåt.


I helgen har jag sällskap:)

Mirka är här och vi ska göra Uppsala osäkert. På vilket sätt är lite oklart än ?

Jag borde plocka in studsmattorna som jag liksom ”glömt” men tänker att de stått så länge nu så några dagar till gör inget;)

Resten av trädgården är ändå i okey skick för vintern så det är tur. Ska upp med lite belysning bara. Jag är ruskigt sen med det, brukar annars preppa för det när det är varmt ute. Nu har det ändå varit hyfsat varmt och vad det verkar fortsätter det så ett tag. Jag kollade för en gångs skull  vädret framåt för jag skulle boka tid för att byta däck. Jag har dubbade däck och vill inge köra en dag i onödan på dem. Man får inte köra överallt med dem:)

Jag har mina däck på hotell. Så skönt att slippa släpa dem fram och tillbaka och greja med att byta. Jag kan men vill inte:)

Nu bara glider man dit, tar en kopp kaffe och nån annan fixar. Det är inte jättemånga saker nu för tiden som nån annan grejar åt mig så jag njuter:)

Nu ska jag dricka kaffe och snacka lite med familjen , ha en fantastisk lördag ??

Kommentera

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Fast jag älskar att ha alla hemma:)
      Men det blir sopigt ?
      Otroligt skönt för alla med en liten paus i vardagen 🙂

Allmänt

Gröna Lund I Halloweenskrud:)

För åtta år sen var vi i Tyskland på Europa Park 

Det är en av Europas största nöjesparker, och den var i full Halloweenutstyrsel, otroligt mäktigt. De hade 100.000 pumpor och massa skelett och annat läskigt utplacerat i parken. Så coolt och så ballt.

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något ens i närheten av det i Sverige, men nu har Grönan storsatsat på Halloween:) Redan i somras så gjordes det massor av reklam för det, och ungarna hoppades att vi skulle kunna åka nu på höstlovet.

Jag lovade inget, eller bara nästan, för att lägga ut de pengarna det ändå är, för att åka dit och frysa ihjäl det gör jag bara inte. Jag sa att om det är okey väder:)

Och det var det ju.

Min resekamrat till Danmark, även min roomie där, Heidi, är journalist och har en sida som heter Familjeparker. där hon recenserar just familjeparker av olika slag. Även Grönan i Halloweenskrud, och det var hennes ord som fick mig att bestämma mig.

Om man beställde online så kostade ett Allt i ett paket 375kr/person. Brrrrr! Men vafan! Vi åker! 🙂

Onsdag var den enda dag som skulle funka för alla som ville med, och vi bestämde det. Grönan var öppet 12-22 och vi kom dit runt halv ett, eller om klockan var ett.

Jag skulle gå och printa ut våra biljetter och åkband, och vet ni vad jag gjorde?

Jag gick före hela långa kön!!!

Helt omedvetet, måste jag ändå säga, jag trodde på riktigt att de köade för att komma fram till en bemannad lucka, och den här gör -det-själv-skärmen var tom. Nån som bytte bort den mot den bredvid sa att den inte funkade, men det gjorde den visst. Marcus var med mig och såg sen lite fundersam ut, och när jag vände mig om hade Janelle och Simon ställt sig i kö….? Men vafan?? Fy farao vad pinsamt! Jag tränger mig liksom inte… jag kan vänta på min tur i evighet och tycker att det ska vara RÄTTVIST, men nu gick jag före säker hundra personer…. Förlåt!

Men det var ju bara att liksom bita ihop, le lite korkat och ta mig tillbaka längs kön.. Ingen såg speciellt arg ut iaf, så kanske att det inte märktes:)

 

I alla fall, vi kom in på Grönan och jag vill verkligen ge dem tio av tio kvastar för sitt makalösa förvandlande av tivolit! Pumpor överallt, halmbalar, spöken., gastar, läskiga och mindre läskiga saker och figurer.

På den lilla sidan, där barnkarusellerna finns var det bara snälla häxor, som gick runt och pratade med barnen. Här vid en superstor kittel som det kokade något i;)

IMG_4780

Jag hämtade upp vinterjackor, och vi hade långkalsonger på. Jäklar jag hade glömt hur knöggligt det blir under jeansen! Men våga vägra frysa. På dagen var det en jättefin höstdag, men det började regna vid 17, helt enligt prognoserna.

Pumpor och fågelskrämmor. Och en Trixie:)
IMG_4784

Tekopparna var nu Häxkitteln, tror jag. Men jag fattar inte, hur gör man? Målar man om dem, eller är det nån slags svart överdrag? Kändes som nåt gummiaktigt.

IMG_4786

De här coolingarna då:)IMG_4790

Loppan och Jamie.
IMG_4792

I de små bilarna satt ett skelett:)  Ungarna som hamnade bredvid det satt antingen långt bort eller jättenära;)

IMG_4818 IMG_4817

Vi kollade på barnshowen, de trollade och det var helt okey:) Inte det bästa jag sett men helt klart bra klass.IMG_4815

Inget filter på  bilden under, visst är den fin?gröna lund

Spanska trappan heter visst passagen mellan stora och lilla delen, och den var förvandlad till ett majsfält:) Med massa pumpor och majsplantor. Och här kom de läskigare invånarna fram…:)IMG_4794 gröna lund halloweenJamie ville inte riktigt gå med på att det var sådär majs växte, och jag förstår honom. Jag var 20 innan jag fattade hur ananas växte;) Jag var på en ananasodling på Hawaii, en Dole, och pappa stannade bilen så vi kunde gå ut och titta på hur de växte.

Vet ni det?? 🙂

 

PÅ den stora sidan gick vi direkt till Lustiga huset som veckan till ära fått ett extra O framför sitt namn  – Olustiga huset. Och ja, det kan man säga. Det var massa läskiga clowner som sprang runt och skrämdes där. Och den här cirkusdirektören stod utanför och höll låda. Vågade inte ta en bättre bild på honom 🙂 för då skällde han lite på en, eller så fick man sjunga en sång i mikrofonen eller så;)

IMG_4799

Okey, dagens mammabikt här då.

Jamie är sex år gammal. De här extra attraktionerna var åldersrekommenderade, nio eller elva år typ.

Som den ansvarstagande morsa jag inte alltid är;) så tog jag med honom in, väl medveten om att han skulle bli rädd. Men, alternativet var att lämna honom ensam utanför och det kändes värre.(eller att JAG skulle behöva stå utanför med honom…..hu)  Alltså fick han följa med in på Olustiga huset, Zombiezonen och Motell Hell.Taskigt va?

Han var rädd, men det som inte dödar härdar;)

Jag pratade noga med honom om att det bara var på skoj, att det skulle skrämmas men att ingen skulle röra honom, bara skrämmas. För så är dealen.  Sa att jag var där, och att inget var farligt då:)

Och sen höll jag honom i handen, eller mosade in honom i min jacka och ledde en cool liten kille igenom det läskiga.

Så jobbar jag.

Jag känner mina barn och vet att de inte fryser till is eller får panik och att de är rätt så tuffa och tåliga. Jag skulle inte göra det annars. Den som drabbades mest var jag:) hehe, på så vis att jag, för att skydda honom mest stressade igenom det roliga, och inte kunde bli skrämd själv. Lustigt att man kan fokusera på nån annan, som är beroende av en, och då liksom mest bli trött på att de smyger upp bakom en;)

Det var läskigt som sjutton, men skitkul och suveränt gjort.

Motell Hell…..
IMG_4805

Storyn är att Beata Frick som äger motellet, som är byggt på nån slags offerplats, tros ha dödat sina sju barn, och nu vill hon ha nya….därför försvinner gäster mystiskt 😉

Man fick inte fota där såklart, men man fick liksom checka in i en reception och sen gå till sitt rum, nummer 666, the number of the beast;) Och på vägen hände det läskiga saker. Turen inne i huset var kort, för det var över en timmes kö….men värt köandet. Speciellt som det började regna just när vi hamnade under tak;)
IMG_4823

Direkt efter så gick vi till Zombiezonen.
IMG_4806

Här har Gröna Lunds anställda drabbats av nåt virus och blivit zombies, så man går in på egen risk, med militärer som helst vill att man ska gå ut;)

SÅ jäkla bra!! Zombisar i kiosker, på golvet, i olika miljöer man känner igen från tivolit, men med blinkande ljus och sådär domedagsstämning:)

Byggställningar och avspärrningar, och helikopterljud med strålkastare som letade på marken. Riktigt riktigt trovärdigt. den öppnade 17.30 och det av förklarliga skäl, det behövdes mörker för att bli riktigt coolt.IMG_4808 IMG_4824

Vi åkte även spöktåget, Blå tåget, och då ska det ha varit riktiga människor där inne i mörkret…jag tror jag ”såg” två, och jäklar vad läskigt det blir bara av vetskapen att nån finns där….

Dekorationer av de mer skrämmande slaget överallt. Och jag menar  ÖVERALLT:

IMG_4809

I den stora fontänen framför scenen klättrade den här besten upp ur marken….
IMG_4811

Lite mer skräckinjagande utan posande ungar framför..:)IMG_4813

Och på kvällen blev det ju ännu häftigare med ljussättningen som gjorde att det såg ut som bränder.gröna lundVi missade House of even worse nightmares, spökhuset, för de jäklarna hade först 75+ minuter kö och det regnade ordentligt. Jag hade tagit med regnkläder, men ändå. Jamie ville inte, han var nöjd, men tills sist ville han ändå följa med in:)

Men då hade de stängt:( Typ en halvtimme innan tivolit, det är uselt.

Janelle och Simon gav upp vid 19.00, och tog med sig Novalie hem, medan Marcus avvek för att fixa lite saker, vi hämtade upp honom på vägen sen. Kvar blev jag, Corrinda, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie.

(Patricia och Robban ville/kunde inte följa med.)

Vi såg en fantastisk eldshow, i ösregn, den var riktigt ball, och högljudd jag var alldeles lomhörd efter att ha stått vid en högtalare…sen väntade jag i en evighet på Jordan som var och åkte Twister, Det är en berg och dalbana och jag trodde väl inte att han skulle åka den hundra varv, och ville inte att vi skulle missa varandra så jag stod där… till sist blev jag orolig att nåt hänt.

Dagens mammabikt nummer två – det tog typ en timme innan jag började fundera på om han blivit kidnappad eller så, och då hade jag varit irriterad en lång stund först;)

Men en tur till Twisters fotovisning visade en Jordan på bild och jag väntade där. Han hade åkt en tio gånger eller så…:) Vissa av mina barn har liksom inga gränser när det gäller skräck och endorfinkickar.

Jag hann åka Kvasten tre varv, och sen var det toa och så stängde parken klockan 22.

 

Blöta om fötterna, men varm för övrigt, inte tjejerna med converse de frös, men de flesta var i fin form, så tog vi oss till bilen som vi parkerade på samma ställe som sist. Då kunde man lösa en biljett för typ 55kr, nåt samarbete med Grönan, men nu fick jag pröjsa 277 galna spänn…

Det kostar att ligga på topp kan man säga:D

Det hade varit trevligare om det INTE regnat, men det hade även kunnat vara svinkallt och blåst småspik och det gjorde det inte. Vi hade en fin dag mellan 12-17, och en regnig mellan 17-22. Rättvist. Alla karuseller kunde hålla öppet, och det var inte för kallt för att åka de fränaste:)

I somras åt vi på restaurangen som heter Kaskad. Jag har fått bita ihop och låtsas tycka det är okey i många år, för kaskad för mig, är en spya. En kaskadkräkning är exakt vad det låter som, och jag har kräkfobi.

Men den har varit bra, ok mat och inomhus. I somras var den inte lika bra, och vi valde bort den igår. Till förmån för hamburgerhaket vid slänggungorna. Helt ok faktiskt.

När vi gick ut därifrån hade det mörknat. Vi stod och kollade på ”kyrkogården ” de anlagt där, när jag plötsligt såg en Reaper/Lieman som stod precis intill Janelle. Jag nickade dit och sa att hon borde nog kolla dit, och det gjorde hon och hoppade högt:) Haha, vi garvade rått åt henne, Novalie hängde lite på mig på höger sida och så flinade Janelle och sa : Tja, du kanske skulle kolla själv;)

Och den som lutade sig lite på mig var inte Novalie utan en annan reaper;) Gosh!

Haha, sånt där tycker jag är skitkul:)

 

Jag hade som sagt beordrat på kidsen långkalsonger och vinterjackor, och sen regnponchos. Det behövdes.

Mina fina nya skor jag köpte i New York var toppen på dagen, varma och goa att gå i som de Sketchers de är, men blev aningens genomvåta när det regnade.

sketchers

Jag tror inte jag visat dem här, bara på instagram?

Men de är köpta på en turistbutik vid Times Square, på rea, 300 kr-ish, mot 999kr på Zalando. De fanns i svart och grått med, skitsnygga de med och jag kunde inte bestämma mig, men eftersom de här var de jag såg först och blev förtjust i, plus att jag köpte en annan modell i svart så fick det bli de lila.

Jag hade inga vettiga vinterskor, så de här både kändes som en klok investering.

Till skillnad kanske från den LAPD t-shirt och keps jag också köpte;)

Jag har ju ont i fötterna, och det här är som att gå på bomull. I går som blöt bomull, men de värmde faktiskt ändå. Och jag TROR att de ser okey ut nu när de torkat…

 

I alla fall. Gröna lund. Ni ska ha en stor high five för er Halloweensatsning, mina barn har redan bestämt att vi från och med nu ska åka dit två gånger om året:)

Ni får jättegärna skicka hit ett gäng fribiljetter bara;)

Tio kvastar och tio zombies av tio möjliga 🙂

gröna lund

Kommentera

  1. Sanna

    Hej, hoppas att du och Mirka startar podd! Jag har två veckor i rad missat er för att det ni lagt ut hunnit försvinna….

  2. Anna Göransson

    Fy vilken mardröm det hade varit för mig att vara där Ha ha Jag är 46 år och har fobi för utklädda människor alltså riktig fobi jag springer därifrån och börjar gråta. Min dotter som har egna barn skrattade åt mig en gång när vi var på ikea och Bamse och Lillaskutt var på barnavdelningen,jag fick panik och dottern skrattar åt mig och säger men mamma inte är du väl rädd för bamse!! Jo det är jag jag lovar!!

  3. Malin

    ”Men, alternativet var att lämna honom ensam utanför och det kändes värre.(eller att JAG skulle behöva stå utanför med honom…..hu)”
    Förstår Inte, varför kunde inte vänta utanför med honom..? Att du vet bäst vad barnen blir rädda för, tvekar jag inte en sekund på, du känner dom ju bäst! ❤ Men du skriver ju också att det var läskigt som sjutton, och du är ju ändå vuxen..?

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha jag visste det:) men kunde inte låta bli att kolla hur lång tid det skulle ta innan nån kommenterade det?
      Jag har heller inte sett det här så det är väl självklart att jag ville det?
      Och Jamie ville ju han med, även om han var rädd.
      Nej det var inte läskigt så man blev rädd på ett otäckt vis, utan kul läskigt:)
      Skitkul med skräcktvist:)
      Och Jamie var cool och har inte fått några bestående men, sover hela nätter och är stolt som en tupp ?

      1. Malin

        Jag ställde bara en fråga, var inte ute efter att kritisera dig.
        Jag undrade på riktigt, för att jag inte förstod av texten varför du inte kunde vänta utanför. Och det var du själv som skrev att det var ”läskigt som sjutton” – hur ska jag kunna veta att det är = ”kul läskigt”?
        Ser inte i min kommentar att jag skrivit något om Jamies välbefinnande heller, utan jag ställde faktiskt bara en fråga. Men det ska jag låta bli hädanefter 🙂

  4. Agneta

    Ok, jag förstår att du varit fler gånger på grönan. Men vilket är bäst Liseberg eller Gröna Lund.?Jag har bara varit på Liseberg.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag vet inte, de är så olika:)
      Grönan är pyttelitet och trångt medan Liseberg har mer ytor. Karusellmässigt är de rätt lika tycker jag, båda har sina värstingar och fina barnområden.
      Nä jag kan inte avgöra men båda är helt klart värt ett besök ?

  5. Ella

    Vilken mysig dag ni verkar ha haft! 🙂
    På tal om funderingar kring hur grönsaker/frukter växer, så är brysselkål hur märkligt som helst?? Ananas är coolt, men har forfarande svårt att acceptera brysselkålen. 😉

    1. Lotta

      Oj, det stämmer verkligen att man lär sig något nytt varje dag. Har aldrig tänkt på hur brysselkål växer, så nu har jag googlat. Tack för att du gjorde mig nyfiken, för det var kul att se. Men kan verkligen hålla med dig, att man har svårt att acceptera att det är så dom växer 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing