Kanske var det en kall decemberkväll, kanske var det en regnig dito, jag vet inte, men på Nobeldagen för 50 år sen så föddes ett litet skrutt. 44cm lång och 2780gram tung. 44cm är pyttelitet!

Lovelia var 47 cm och så yttepytteliten, att jag då var ännu mindre var svårt att greppa. Men så sa de också till mamma varje gång de rullade in babybaljorna med tillhörande bebisar på salen för matning, (för så var det på dåtiden. Mat var tredje timme vare sig man ville eller inte. Var man hungrig i mellan fick man skrika.) De sa: ”Här kommer vi med den lilla!”

Jag var beräknad nån vecka senare, men det skulle ju lika gärna kunna vara ett par, ultraljud var inte direkt uppfunnet;)

Jag var med största säkerhet en perfekt bebis:)

Jag vill minnas att mamma berättat att jag mest bara sov, och fick väckas vid varje matning, men det skulle även kunna vara syrran, så jag låter det vara lite osagt.

Askkopp:) ↑

Notera även hur jäkla snygga päron jag har:)

Jag kan inte ha varit dålig på att äta i alla fall, är en riktig tjockis.

Jag är äldst, och när jag föddes bodde vi inne i Uppsala, i Svartbäcken.

Förresten så var det nog en kall decemberkväll jag föddes, om man ska tro den här bilden:)  I alla fall var det snö.

Om nån undrar så finns GIVETVIS vagnen kvar. Både liggdelen och sittdelen. Den står på vinden hos mamma och pappa, eller numera syrran då. Jag hade den som sovvagn uppe i lägenheten när jag fick Janelle och Patricia. Vi bodde en våning upp utan hiss och jag har alltid låtit barnen sova utomhus.

De här svartvita fotona är ju makalösa, i jämförelse med de i färg.

Jag har svårt att se likheter, men ni kanske gör? Alltså mellan mig som skruttfjutt och mina egna kids:)

Ja, åren gick och jag växte:)

I tisdags på födelsedagen så slog jag till med att väga mig, och från det att jag föddes har jag gått upp 62,2 kilo:D och vuxit 125 cm.

Det känns som en rätt okey kurva ändå;)

Jag blev väckt på sängen med sång och paket, och Janelle på FaceTime hemifrån henne. ♥

De gav mig lite paket och så skulle resten komma senare. Jag fick ett halsband med ett hjärta och evighetssymbolen♥

och lite godis,(haha småkillarna ger bort det de helst vill ha själva♥) och av mina föräldrar hade jag fått ett paket i söndags som jag öppnade då. Man måste vänta tills man fyller år, det är ju sen gammalt. Där i fanns ett smycke jag kände igen så väl, det har mamma ofta haft. En förlovnings, eller vigselring på en kedja.

Katthår→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→→↓ 🙂

Det tog ett tag innan min väldigt trötta hjärna kunde få ihop inskriptionen i den med vems ring det var. Det står Arvid 25/10-1904 inuti den. Jag var nästan säker på att det var min mormors mammas ring, men mormor föddes 1921 och jag var helt säker på att hon var äldst av de sex syskonen. Jag vet att hennes pappa dog ung, så jag fick bara inte ihop det. Jag fick fråga mamma:) Och det var ju min mormorsmor Emmas ring. Mormor var visst yngst av sex barn:)

Min mormorsmor blev änka när mormor var ganska liten, och fick ensam ta hand om och uppfostra barnaskaran under redigt tuffa förhållanden. En powerwoman-förebild och ja, jag ser likheten. Jag är så glad över att jag fick den nu.♥ Mamma fick den av mormor när hon fyllde trettio, och jag anar att jag får ge det vidare nån gång i framtiden:)

.

Barnen drog i väg till skolan och jag låg kvar och surfade, läste och jäste. Och kanske sov jag en sväng;)

Ute var det en strålande vacker vinterdag, med ett ganska tjockt lager snö och SOL!

Dagen innan regnade det, och dagen efter regnade det, men på min födelsedag så var vädergudarna tillmötesgående.

Jag, Patricia och Corrinda tog en promenad med Doris. Vi har ju skogen runt knuten, även om de håller på att röja ur den rejält så man inte hittar längre:)

Nu kan man enkelt spana efter vattentornet som visar vägen hem. Vi bor typ hundra meter ifrån.

Riktigt kallt! Givetvis klär man ju inte på sig för -10 när det dagen innan var +5. Det säger ju sig själv, så det var kalla fötter och lår!

När vi kom hem åkte jag och handlade, och sen överlämnade jag till Corrinda och Patricia och jag drog på träning. HIT! Det hade skvallrats både här och var så jag fick många grattis och kramar, till och med av David:) Totalt genomsvettig och slut åkte vi hemåt, via Ica för att handla sallad till maten som barnen hemma messat.

Klev in i hallen, och….. GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!! Tuuuuuut! Tjohoooo! Tuuuuuuut!

Alla barnen, syrran och Helen stod i hallen och jag blev så paff:)

Helen är min äldsta vän, inte åldersmässigt, men vi flyttade till Nåntuna 1976 båda två, husen mitt emot varandra, och sen dess har vi hängt ihop:D

De hade pyntat med balloger och girlander och jag var helt stum och fick inte en enda bild tagen. Haha, så kan man också göra:) Jag fick ännu mera paket. Böcker, doftljus, hudkrämer (Rituals♥) nötter och tefat. Ni vet de där som är som oblater med surt pulver i, jag älskar dem.

Helen gav mig boken jag längtat efter sen jag hörde att den var på gång. Thåströms texter.

Helen är min partner in crime på typ alla konserter på dåtiden, och många nutida med såklart. Även en av de mest magiska jag någonsin varit på, Imperiet som spelade på V-Dala, kanske 1985? 86? (googlade, och det bör ha varit 11 december 1985, vad blir det, 34 år sen ganska precis.)

De var sena som fan, men sen kom de och som de levererade! Åmade och kråmade och fick taket att lyfta. Av nån anledning ingen av oss minns idag, så hamnade vi backstage efteråt. Helen minns det som enbart obehagligt, men jag har en annan bild:) De låg utslängda i soffor och blossade och drack, och småsnackade och var ganska sega. Jag pratade med Thåström och frågade vart de skulle spela nästa gång, och han svarade, samtidigt som han satte sig upp och mönstrade mig med blicken: ”Malung på ”vilken-dag-det-nu-var”. Vill du hänga med?”

Jag är fullt övertygad om att mamma hade åkt och hämtat mig om jag hakat på;) Jag tackade artigt nej (suck!!) och avböjde även den flaska sprit som erbjöds;) Fan jag var typ sexton.

Jag brukar ju hata på dikter och poesi, men när det är Thåström så älskar jag det. För visst är det en form av poesi:)

Inte för att jag begriper allt, det är en hel del politiska grejor som jag inte har, eller hade koll på.

Den här boken kommer jag lusläsa och den kommer alltid stå på paradplats.♥

Barnen hade slagit sina kloka huvuden ihop. Vad ger man en mamma som inte kan säga nåt hon önskar sig?

Och den här kommer stå på paradplats på antingen köksön eller vardagsrumsbordet ♥

Sen toppade de med den fantastiska videon jag länkade i tidigare inlägg. Jag grät och skrattade och det gjorde barnen och Petra och Helen med.

Syrran ja, vad hade hon hittat på? Jag fick ett paket i handen som jag öppnade.

Öhhh? Okey?

Det medföljde ett kuvert som jag fick öppna efter paketet och jag fattade ju att vi skulle göra något, men inte vad. Som sagt så var inte huvudet med:)

Aloha:) Vi ska se Hawaii från ovan! Fatta vad häftigt!!

Att syrran sen är höjdrädd och egentligen inte vågar och kanske bangar;) det tar vi då. Nej, det kommer hon såklart inte göra, hon var coolare än mig när vi åkte upp i Rockefeller center i New York. Jag hade backat om hon sagt ett pip, för jag var skiträdd;) Nu har jag ju alltid velat åka helikopter, helst flyga den, men man måsta ju börja nånstans. SÅ COOLT!!!

Jag har fått en jättefin korg också av Anna och Lasse med familj, men den står taskigt till nu så jag kan inte fota. Fylld med diverse godsaker ♥ Och sen har jag såklart fått lite annat, smått och gott:)

Så uppvaktad och uppmärksammad, både live och online 🙂 Jag älskar er alla ♥

Jag har champagne att dricka, så kanske får det bli en fest nån gång, sen:)

Men nu känns det som att det är dags att gå tillbaka till min vanliga ålder. Jag har testat på att vara 50, och det var helt okey, men jag är ju nu en gång för alla inte äldre än 23 år:)

.

När alla droppat av i tisdags så fortsatte Corrindas utbildning inom klassikerna, och vi såg Dirty Dancing. Hon meddelade att Patrick Swayze minsann inte alls var snygg, men jag kontrade med ett:

”Vänta du bara, han kommer vara skitsnygg mot slutet.”

Efter drygt två tredjedelar av filmen så muttrade hon: ” Alltså det är ju bara för rollen han spelar….”

För givetvis så tycker hon nu att han är snygg som fan:)

Hon tyckte att Dirty dancing var bättre än Grease och det håller jag med om, men det är ju lite olika genrer. Nu blir det Armageddon nästa!

.

Igår klev jag upp och hämtade syrran, som lämnat sin bil på verkstan, och sen körde vi hit och hon jobbade och jag käkade frukost. Sen körde jag henne till mamma och pappa, för hon i sin tur skulle skjutsa dem till läkaren. Jag kunde inte för jag hade en tid hos sjukgymnast. jag har fått en del övningar som ska töja och böja på mitt högra ben som ju är sabbat, men behöver inte springa där, utan får återkomma vid behov.

Hem och jobba lite, minns inte riktigt med vad bara:D

Framåt fyra åkte jag och hämtade syrran hos mamma och pappa, och så till verkstan, och efter det hann vi en sväng på Ikea, innan träningen.

I bilen ringde det, okänd uppringning som jag aldrig svarar på, definitivt inte om jag sitter i bilen, för det hörs så dåligt då. Det visade sig vara den långa, snygga plastikkirurgen:D

För från att det sagts att de inte kan tänka sig att göra något med mitt ben som nästan helt saknar en vad, så låter det nu som de tänker ta sig an det hela med liv och lust. Det pratades om att försöka återställa nån slags funktion i foten via microkirurgi, och även fixa det estetiska. Jag tror inte att det går att göra något för att få den mer funktionsduglig, men tänker inte vara den som spjärnar emot, plötsligt händer det kanske.

Så nu ska det komma en tid till the best inom microkirurgi. Hallelulja:)

Vidare till cirkelfys, med Annika, ibland är man otrogen mot David. Jag kommer inte kunna köra tmi i morgon, för Jordans årskurs ska gå Lucia, och det är en föreställning för föräldrarna klockan 15. Davids pass har alltid prio ett mot det mesta, men inte ens han går före kidsen:)

Idag har det regnat hela dagen, mer eller mindre. Det är så dödens tråkigt. Jag skjutsade Corrinda, hon hjälpte mig med en grej, och sen har jag bråkat med bloggen. Jag vet inte vad det var som felade, men bilderna ville inte ladda upp. Varken via datorn eller mobilen. Snark, det är så jäkla drygt, till sist är man så irriterad att man är färdig att kasta allt åt skogen.

Jag vek tvätt i stället:)

Till middag serverade jag swedish tapas…. alltså rester. Barnen hatar att äta rester men kom igen, ät eller var hungrig. När vi har så pass mycket olika som idag så rappar de på för att få det som är godast, det är tur att de har lite olika preferenser.

Nu har jag nog fått sagt det jag ville, tror jag:)

Ett stort tack återigen till er alla ♥!

I morgon är det fredag!! Va? Igen? Najs:)

Vi hörs snart:)