I förmiddags ringde det från inget uppringnings–ID och det har jag lärt mig nu är från sjukvården. Jag hann inte på luren, men undersköterskan från igår lämnade ett meddelande. Andres, kirurgen, kunde träffa mig idag mellan 13-14 ungefär. Jag tyckte det var knepigt igår, enligt vad de sagt tidigare skulle gipset bort. Hade jag haft ett vanligt gips så hade det väl gjorts på gipssalen? Kanske? Men iaf så hade de vetat om det. De hade ingen aning. Så jag blev inte förvånad, men däremot hade jag ingen skjuts idag, så det fick bli buss. Kastade ett getöga ut för att se om det var halt, jag har halkat en gång på kryckor, helt självförvållat för jag fällde inte ner ispiken, och det gör jag inte om. I går beställde jag isdubbar till kryckorna, så nu har jag 🙂

Jag gjorde mig i ordning och käkade frukost och grejade på, innan det var dags för bussen. Jag har massor att säga om UL, som att de kanske borde kunde visa en jäkla karta över busstationens alla A1, B3 osv. Hur ska man veta hur långt man måste hoppa/gå/rulla?? Men är tyst:)

Efter lite knöl kunde jag kliva in på plastikmottagningen, och Andres kom ganska snart. Jag hann se slutet av en serie som jag tror är evighetskörare? Home and away? Jag saknade plötsligt Grannar, kommer nån ihåg? Och Våra bästa år, som jag alltid såg, men sen bytte de tid till en jag inte kunde, eller om det var kanal, men jag fick lov att sluta. Separationsångesten var på riktig. Kanske ska börja glo på den igen, för den går ju än:)

Andres kände och klämde på foten, jag fick försöka röra på den uppåt. Som jag sagt så har de flyttat senan som förut rörde foten inåt, så dess funktion nu är att lyfta upp foten. Det är lite svårt att fatta det, men kommer snart gå på automatik:) Så, nu ska jag inte ha skalet mer.🤷‍♀️

Jag får belasta fullt ut, men han vill att jag har kryckorna kvar som stöd. I och med att senan är flyttat blir balansen annorlunda, och det är dumt om jag ramlar. Eller kliver snett. Men, jag känner helt ärligt ingen skillnad alls på balansen:) Kan ju bero på att den alltid varit obefintlig, och att jag kompenserat de luxe med vänster sida. Det har jag aldrig tänkt på förrän vi började styrkelyfta med riktigt tunga vikter, då märks det både att jag är svagare och mer ostadig. Jag frågade om specifik sjukgymnastik och det behövdes inte tyckte han. Jag litar till 99% på honom, det finns ingen idag förutom min familj som jag litar på till 100% 😂 och har också bara hört bra om honom från mina läkarträningskompisar. Så jag litar på att det blir bra så här. Egen rörelseträning hemma, försöka hitta rätt och få den så rörlig som möjligt. Hälsenan är fortfarande spänd som en fiolsträng, vet inte varför man inte gör något åt den, men antar att det kanske inte går, den är redan förlängd på ett gammaldags sätt;) Om man ska säga det fint🙈 Men i och med det så kommer jag ha ett naturligt stopp, runt 90 grader.

Jag har inga restriktioner. Men, jag ska kolla med fotbollskillarna om de har några bra råd:) Skadar inte, tänker jag. (De är sjukgymnaster, alltså!)

Jag åkte hem igen och tog av skalet. Hade ju ingen sko med mig;) och vågade heller inte stappla runt helt plötsligt.

Det går finfint att gå! Kändes väldigt märkligt att bara sätta ner foten i golvet, och sen belasta. Först lite, sen mer och sen fullt. Foten känns smal och liten, fotsulan är pytteliten jämfört med skalet och det känns överlag ganska nätt. Jag bad Novalie filma, hon hade hemstudier idag, och jag ser ju skillnad på hur jag går nu, mot förr. Det är fortfarande en annorlunda gång, men den är bättre. Jag behöver inte längre lyfta foten väldigt högt för att få loss tårna från golvet:) Ska bara fatta det också.🙈

Jag tror att det fortfarande kommer finnas en väldigt tydlig hälta, men att den kanske kommer se mer ”normal”ut, inte så struttig. I det långa loppet kommer det gynna höften, och den överhängande snubbelrisken på mina egna tår, kanske är minimal. Det återstår att se hur bra det kan bli, men jag är fullt medveten om att det aldrig kan bli helt som en normal fot, utan långt därifrån. Men, som med så mycket annat så kan man inte jämföra sig med andra, utan jag får lov att jämför med mig själv:)

VSZG? Vad skulle Zlatan göra? Jo, han skulle rehaba klokt, men pressa sig och tänja på gränserna hela tiden, och det är exakt vad jag ska göra nu:) Jag ska rehaba försiktigt men stadigt. Senorna ska sitta fast på sina nya ställen, men allt är ju stelt och orörligt efter sex veckors stillhet. Det känns som de skulle kunna snäppa till och lossna;)

Jag är svullen fortfarande och kommer ha högläge när jag kan, och kryckorna ska vara mina bästa kompisar, i alla fall utomhus. Jag har meddelat kidsen att jag inte heller kommer bära och släpa varken julsaker eller när alla ska byta rum. Där går gränsen. Jag har redan tappat en skruvmejsel på foten efter att jag tagit av skalet. Rakt över såret ovanpå och senan. Det gjorde ont. Ja.

Corrinda kommer få fortsätta handla ett tag, och jag måste fundera på när jag vågar testa köra bil. Rent spontant tänker jag att det kommer ge sig av sig själv, det brukar sånt här göra:) En dag så bara gör man utan att tänka, och inser att det funkar, och då vågar man pusha mer.

Jag tog dock på skalet igen när jag åkte för att träna:)Vågade inte chansa, det känns dumt, några timmar utan och sen träna blev för läskigt. Måste ge det några dagar i alla fal:) Hade ett pass ihop med ledare och vårt gäng, och det var orimligt kul:) De andra fick köra löpintervaller på crosstrainer, ihopkrupna som små bollar, medan jag fick ro. Sen anpassade han så jag antingen kunde vara med, eller göra annat. När de sprang i en trappa så fick jag köra axlar:)

Så kul! Nu tänker jag att jag ger det lite tid till, bokar inga pass nästa vecka utan fokuserar på rörelseträning hemma, och egna gympass. Sen försöker jag vara med:D Även de tuffaste pass går att anpassa.

Hemma sen så duschade jag, ståendes, det har jag inte gjort på sex veckor. Kände mig lång och ståtlig när jag såg över den frostade filmen vi har på duschväggen:)

Nu måste jag leta reda på mina strumpor med lös resår, för som sagt så är det svullet. Inte varken kul eller skönt när strumpan stasar av. Kanske måste ta en tur för att shoppa flera:)

Jag är mest förundrad över hur snabbt de här sex veckorna gått. Andres frågade hur ont jag hade haft efter operationen, om det varit jobbigt, och jag kunde inte riktigt komma igår om jag hade ont;) Jag hade ju inte speciellt ont förvisso, men käkade också smärtis enligt schema. Överlag har det gått smärtfritt, hehe. Inga bakslag i form av sår som inte vill läka, eller trycksår, förutom det knepiga skavet som jag haft, men det har ju försvunnit när jag tagit av skalet.

Innan operationen så var jag stört nyfiken och såg fram emot allt som det medför. Sen dagarna innan blev jag svinnervös;) för att efter operationen känna en tillförsikt och lugn. Och nyfikenhet och att det är rätt ”kul” att tillfälligt vara lite handikappad. Skulle avsky det om det var för evigt, men ett tag så här, rätt najs. Man märker saker, om sig själv och andra:)

Nu ska jag sova! I morgon är en ny dag, och då ska jag inte göra annat än läsa George Orwell. Var jag fått ifrån att jag skulle läsa 1984, vet jag inte, för den står inte med på litteraturlistan. Jäkla skit att jag tragglat med den då;) Ska byta i morgon till någon essäbok. Jaja, det är en klassiker och jag kommer läsa den, eller lyssna, för det var en aning roligare;) men inte nu:)

Hörni, vi hörs i morgon 🙂

Natti natti😘