Ni som gillar Rob Lowe kanske känner igen referensen? En av de första filmerna jag såg med honom hette Härom natten, på engelska About last night. Året var 1986.

I alla fall, i går var det ju dags för Soultrain, och när jag var mitt uppe i att fixa mig, utan att svettas ihjäl, vilket var en omöjlighet, så messade Helen. Då var sonen illamående med huvudvärk. Men nej! Hon trodde på vätskebrist och petade i honom vätskeersättning, cola och Alvedon och efter en stund bad han om chips:) Pust! Det är kul att gå ut med syrran med men så mycket roligare med både henne och Helen.

Helen är en av mina allra äldsta vänner, våra föräldrar hade den goda smaken att köpa hus tvärsöver varandra och där, 1976 så startade vår vänskap. Den har hållit i sig under åren, och hon är ju en av dem som vet mest om mig. Sist vi var ute, och stängde O´Connors hade vi supertrevligt:)

Det var inte sol igår, men väldigt fuktigt. Att släppa ner håret gick inte för efter en sekund så började svetten rinna. Jag hade en outfit klar, med ett par vida byxor i crinklat material, svarta, och en svart Top. Men så gick jag in till Novalie för att hämta något och fick ögonen på en vit Top….hm…? Jag tog med den och provade, och blev tokkär:)

Byxorna går högt upp i midjan så även om toppen är kort så visar man inte direkt magen. Jag kände mig fit igår, ja. En dag när man känner sig flobbig skulle en sån här gå fetbort;)

För säkerhets skull skickade jag en video till Corrinda, det var hennes linne, och frågade om det såg ok ut. Svaret var att det var snyggt, och så fick det bli. Ganska enkel outfit men jag kände mig fin:)

Syrran och jag möttes upp vid Ica, efter att Helen precis messat att sonen var ok, och ja, däcket var som det skulle. Även om vi säger att vi inte ska cykla snabbt, så gör man det ändå. För när man väl fått upp farten vill man inte börja om. Vi har ”hittat” en ny väg, längs ån i stället för inne i stan, mycket trevligare. När vi kom fram var jag sjukt lökig. Tacksam för att linnet var vitt och inte ljusgrått så svetten syntes😂 Brallorna var svettiga de med, men efter att ha promenerat en stund i väntan på Helen så kändes det bra igen:D

Vi gick in, och raka vägen fram till baren. Kall öl tack! Den första gled ju ner i strupen på 0,5 sekunder och det var väl kanske den takten som fortsatte 😀 Vi satt på en trappa och snackade och kollade på folk. En kille kom förbi med blicken stadigt fast i min och jäklar vad han var bekant! Men ändå inte. Ni vet när man ser i folks ögon att de känner igen en? Han var tvärsäker på sin sak, han visste vem jag var. Vi hejade och sen gick ju hjärncellerna igång. Vem är han? Jag kände igen honom så väl, men var säker på att vi inte kände varandra. Men var bekanta. Jösses. En dam fick syn på mig och hojtade: ”Men Carola! Dig har jag pratat mycket i telefon med!”Även där tog det tid innan femöringen ramlade ner🙈 Jag har så svårt att placera folk! Hon berättade att vi pratat om våra skilsmässor och jodå, jag kommer ihåg! Det var trevligt, och hon var trevlig, och dessutom påminde hon mig jättemycket om en av mina favoritkollegor, Birgit, för länge sen. Hon läser här, så HEJ!! Och så kul att pratas:)

Helen är en fena på att känna igen folk och jag pekade på killen och frågade vem han var. Hon hade absolut ingen koll. Nähä, men vafan då? Däremot var det ett helt gäng med andra människor som hon, och vi klurade ut vilka de var. En av mina kyrkismammor, Sussie flimrade förbi och efter en stund kom hon så vi kramades. Så länge sen vi sågs!

Så småningom klev vi upp på dansgolvet. Och jäklars vad roligt det är att dansa. Jag säger som Uggla: Jag dansar aldrig nykter:) för jag är rätt kass:) Men det var så kul. Massa folk, alla glada och massa killar som man kunde flörta med och snicksnacka lite med. En stilig kille i blå skjorta dansade bredvid och bumpade in i mig hela tiden, tills vi pratade lite. Plötsligt kommer Sussie och glider in framför honom och snackar. Jag fick lite svårt att andas och tänkte att det kan väl inte vara en av hennes söner??? Jag har bra koll på de yngsta, som är vuxna, men inte alla. Jag högg henne och frågade vem han var, och då bodde de ju grannar:D Men hade inte pratat förr, men nu så. Och nu har jag såklart presenterat mig för honom som Sussies kompis:) Vi ska dejta snart, inte han då men hon, och då bjuder vi in honom:) Tror han var 33 eller nåt😂 Sjukt trevlig kille och stilig att se på. Snygg skjorta också.

Men så var det ju den där andra killen, han som var bekant. Till sist haffade jag honom på dansgolvet och frågade🤗

”Varför känner vi igen varandra?”

”Vi har gått i samma skola.”

”Har vi??”

”Ja, jag kände igen dig DIREKT jag såg dig.”

”Öhhh, men, vad, var, alltså, hur gammal är du då?”

”Lika gammal som du.”

(Men vafan, killen har verkligen tvärkoll, och vi har alltså gått i parallellklasser…)

”Vad heter du ?”

”Jocke Olsson.”

Jodå, det ringde klockor, det ekade i hela huvudet faktiskt, och nästa fråga var vilken klass han gått i?

”9a, du gick i C.”

Jajamen det gjorde jag, och i A gick de stiliga killarna:) Och jo, Jocke Olsson, väckarklockan ringde. Idag har jag kollat i skolkatalogen, för dem har jag kvar, och jag vet exakt vem han är nu. En riktig sötnos:)

Det kändes helt sjukt att det var så naturligt att referera till de gamla klasserna😂 Jag menar, jag tror jag gick ut nian 1984, det är inte direkt igår jag pratade om min klass;)

Hur han kan ha känt igen mig direkt är en gåta. Vi har aldrig haft lektioner ihop, och våra klasser var skilda åt utom på rasterna. Jag var definitivt ingen man kommer ihåg, om det inte var för att jag var skitful förstås:) Jag utmärkte mig nog inte på något vis. Han var supersöt då, som en liten ängel 🙂 Han såg bra ut i dag med såklart.

Nå, är jag mig lik?

Så där kort hår har jag inte haft sen dess, och får jag bestämma kommer jag aldrig ha det igen.

Jaja, jag kändes igen direkt av en kille jag inte sett på nästan 40 år, det är rätt bra ändå;)

Jag snackade en stund med honom och sen snackade jag med massa andra och drack massor av öl utan att behöva gå på toa mer än typ två gånger eller så. Måste vara nåt rekord:)

Jag ville absolut inte alls gå hem, så när Helen drog sig hemåt hakade jag och syrran på en snubbe till en annan bar, Taps. Han var supertrevlig och rolig att prata med så vi satt där i natten och snackade. Jag hade inte ens tagit med mig en tröja, för jag orkade inte hålla reda på den, men frös inte en sekund. Var inte ens sådär kall i huden som man kan bli.

Jag satt vänd mot Grand och på trappan satt en kille och lutade huvudet i händerna. Såg inte ut att må det minsta bra. Rätt var det var så var han borta? Det var en omöjlighet att han kunnat lalla iväg utan att jag sett det, så vi alla tre spanade bort dit. Det låg några kläder eller så på trappan….men var hade killen tagit vägen? Plötsligt röde sig två vita prickar där på trappan, och det visade sig vara killens dojor:) Han hade lagt sig ner, men satte sig nu upp. Eftersom vi var på väg, så gick vi dit och frågade hur det var, och om han behövde hjälp. Han försökte ringa efter en taxi men det funkade inte, så syrran tog hans lur och ringde 100000. Funkade inte. Efter att ha tänkt en stund kom hon på att det måste vara riktnummer först, och då funkade det:) Hon beställde en taxi till Magnus som han hette, och vi frågade om vi skulle vänta med honom. Trots att han var så packad var han rätt talbar, och sa att det var okey, vi behövde inte. Men vi bestämde att vi väntar, och satte oss ner på var sida om honom, och han blev så glad och tacksam. Han hade varit ute, hamnat på Shotluckan, där man som namnet säger, serverar shots. Antar att det inte var det första han drack, men det som fick bägaren att rinna över;) Vi frågade om han visste var han bodde, och det gjorde han. Vi frågade om han hade nån hemma, men det hade han inte. Vi frågade om han tänkte börja kräkas i taxin men det tänkte han inte alls göra. Vi frågade om han hade nycklar och han sa ja, men sekunden senare kände han efter i fickan, och paniken innan han kände dem kunde man ta på:)

Han hade tatuerade namn på underarmarna och även ett på insidan av överarmen. Man brukar ju tatuera in sina barns namn på det viset men med tanke på att killen var i typ Corrindas ålder var det väl nåt annat. Vi satt där och sällskapade och småpratade och så frågade jag vem W var? Som stod på insidan av överarmen.

”Det är min son.”

”Öh va? Har du BARN?”

”Ja, fyra stycken.”

”Men vafan?? Fyra? Hur gammal är du?”

”Fyrtio.” Jag har inte blivit så förvånad på väldigt länge:D Killen såg ut att vara under 25, och så var han 40:D Bra gener där!

Till sist kom taxin och krånglade sig runt och började backa, Varken syrran eller jag fattade varför, förrän i morse när jag vaknade. Då kom jag på att gatan är enkelriktad och man får inte köra in där. Tog några timmar:) Vi följde med honom till taxin och fick varsin rejäl kram som tack för hjälpen och så placerade vi honom i baksätet. Hoppas innerligt att han kom hem som han skulle och inte kräktes i bilen. Så gullig kille:)

Och vi är som vanligt Morsor på stan;)

Ja. Så var det dags för oss att ta oss hem, men innan så kilade jag in på baren för att gå på toa. Det är alldeles för långt hem för att missa sista chansen. Vi sällskapade med snubben vi hade i sällskap och sen sa vi hejsvejs när han skulle åt andra hållet och gick och hämtade våra cyklar. Det var så skönt ute. I bara linnet klockan två på natten, utan att frysa. Men ge mig mer av sådana nätter!

Jag kom hem vid tre-draget, och hällde upp ett glas mjölk, kom på att jag ville ha Oboy i, och sen såg jag en ny PågenLimpa på köksön och blev akut sugen på limpmackor med ost. Så satt där och mumsade i natten:) Jag hade inte ätit egentligen något alls på fredagen, frukost och lite mellis, så även om jag fått i mig massa kalorier via ölen var det gott att tugga lite:)

Jag borstade tänderna och plockade ur linser och så där innan jag ramlade i säng. Somnade på två röda och vaknade halv åtta. Mådde inte strålande men inte heller dåligt. Kände bara att det inte var läge att kliva upp, och somnade om. Vaknade några timmar senare och mådde finfint 😅

Dagen idag har förlöpt lugnt och bra. Jag har städat lite, tvättat, packat och lagat mat. Sen möttes syrran och jag hos mamma för att planera och bolla idéer runt den renovering hon ska på börja. Där blev vi kvar till halv elva eller så, och nu är klockan verkligen mitt i natten:)

Vi hörs snart igen! Men nu – natti natti:)