Okategoriserade

Börjar med massa möten:)

Skolan där mina pojkar går har ändrat om lite, och har därför utvecklingssamtal direkt nu i början av terminen. För min del begriper jag inte varför, de har ju knappt börjat? Men men, det finns säkert en tanke bakom det. Idag har jag haft ett utvecklingssamtal med Jordan, det fick bli via Teams för han är hemma och har ont i halsen.

Jag älskar ju möjligheten att kunna ha digitala möten, tycker det är viktigt att gå på möten men har ofta lite knöligt att få ihop det IRL. Idag tog det tolv minuter. Om jag skulle åkt in till stan hade det tagit som minst en timme och tolv minuter. Så, tidsbesparande deluxe.

Plus att man slipper leta parkering mitt på dagen vilket inte är så enkelt:D

I kväll ska jag på föräldramöte för Jamies nya klass, det är på plats, och med tanke på hur många som är risiga, sjuka och allmänt hängiga vad det verkar, så laddar jag väl med ColdZyme innan jag går dit. Jag vill inte bli sjuk. Hans utvecklingssamtal är på torsdag, sen får vi se när tjejernas blir.

Jag tror att jag måste säga en sak också.

Jag älskar att ha kontakt med er bloggläsare här på bloggen. HÄR alltså. Jag svarar aldrig på okända nummer om det ringer, och jag uppskattar inte att bli kontaktad på annat vis. Det går utmärkt att kommunicera via mina sociala kanaler men inte mer. Jag förstår att det kan kännas som att vi känner varandra men jag är ju betydligt mer bekant för er, än vad ni är för mig. I de allra flesta fall är ni ett namn och ett sätt att skriva, mer vet jag inte om er. Jag uppskattar er enormt det vet ni, men en viss distans är nödvändig.

Överlag har jag med åren utvecklat en motvilja mot att prata i telefon, och det gör jag bara om jag är tvungen. Jag pratar gärna med mamma, syrran, ungarna och en och annan kompis, men inte mer. Alla okända nummer googlas och blockas om det inte är någon jag känner. Så det är ingen ide att ens fundera på att ringa mig. Jag svarar inte.😅

Ett tag ringde det så mycket märkliga människor till mig, som sett mig på Tv, eller nätet eller nån tidning eller bara surfade förbi och sen letade reda på mitt nummer. Ja, mitt nummer ligger öppet för vem som helst att se, men det betyder inte att vem som helst ska känna sig manad att ringa:) Känner man mig på riktigt, eller vill något som är viktigt för mig, då går det bra. Men inte bara för att snicksnacka.

En del människor som ringer vill att jag ska lyssna på deras problem, eller ge dem pengar, eller råda dem i olika saker och det går inte.

Telefonförsäljare är asjobbiga också och för att slippa bli irriterad på dem när de rapar upp sitt manus och känna mig otrevlig när jag aningen lägger på eller avbryter, så svarar jag inte på okända nummer. Jag lägger in alla nummer som kan vara viktiga och missar jag något som är viktigt så får folk skicka ett sms.

Men jag vill verkligen att folk respekterar andra människors integritet. Även min, även om ni tycker att ni känner mig.

Tack på förhand för det ❤️

Nu vidare! Kommer ni ihåg att jag odlade massa saker? Broccoli, tomater, paprika, chili, pumpa, persilja och potatis.

Ungefär inget av det växer, allt har ätits upp av sniglar eller annat otyg, men potatisarna har faktiskt grott.

Jag vet inte vad som är normalt för en satt potatis, men det här är tre mamma-potäter. Jag surade en del för nån vecka sen när jag drog upp en blast och det inte fanns mer än några små ärtstora potatisar på den. Men tydligen sitter de inte fast i något utan ligger där helt okopplade i jorden, man behövde visst gräva lite också 🙂

Jag ogillar kokt potatis så jag gjorde klyftor av de här, och den var ju superfin:)

Så nånting blev det av allt jag pysslade med i alla fall. Jag hade ju sett fram emot ett hav av broccoli och paprika men den första ät helt äten på och den andra har försvunnit helt. Chilin råkade jag kliva på när jag planterade den🤦‍♀️ så den är ju sur för det såklart.

Jag antar att det regniga vädret gjort sitt till, när det blev kallt och blött fick sniglarna fritt fram.

Vindruvorna växer i alla fall!

Delvis mogna:) Det är så många klasar och de är enorma! Det här är en av de mindre… 🙂 Coolt att det kan bli så mycket av en enda ranka.

Jaha. Jag sitter ute och njuter i solen som varit framme nästan hela dagen idag, Så underbart och bara att passa på. Jag kan ju planera min tid väldigt väl, och det är extra skönt när solen skiner, speciellt efter en sån här solfattig sommar. Jag ska läsa en kurs i litterär gestaltning och den har inte riktigt tagit fart än, men första uppgiften är att göra ett manusutkast. På det man ska skriva under året. Jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Man får fortsätta på ett pågående manus eller skriva helt nytt. Jag vet dock inte om man måste avsluta den inom kursens ramar och hur långt det ska vara så måste kolla det först. Lite sugen är jag på att byta genre helt. Från spänning till kanske feelgood. Eller nåt annat. Samtidigt älskar jag ju spänning och vet att hur jag än gör så kommer jag hamna där, på nåt vis. Det kan ju vara spänning även i en kärlekskomedi ju😃. Parallellt med det ska jag också utveckla det manus jag skrev i masterexamen, förlänga det så det blir en fullängdshistoria. Skrivandet kommer få ta stor plats även framöver.

Några dagar kvar innan det kör igång.

Veckan känns ovanligt uppstrukturerad nu efter sommaren:) I går och idag var det olika tider och möten, i morgon är det samma plus att jag ska hinna träna, och även åka iväg och handla presenter till kalaset för Jack och Jordan, kanske Lovelia. Torsdag ska jag och syrran till mamma för att käka middag, och fredag är det Hellacopters med kompisar. Lördag måste det fixas inför söndagen då kalaset är. Samtidigt är det en hel del göra vid datorn som ska fixas.

Inga avancerade saker, men det märks att sommarlovet är över, på gott och ont. Det tar alltid lite tid för oss att komma tillbaka i rutinerna.

Nu ska jag kanske göra mig klar, det är två timmar tills mötet börjar och jag har lite ärenden att göra på vägen.

Till sist skulle jag vilja be om en sak. Som jag sa så uppskattar jag er väldeliga, och det brukar vara en schysst stämning i mitt kommentarsfält, en och annan surmule förstås men överlag. Nu känns det som att några kommit hit för att tjafsa och klaga och det skulle jag vilja att man gör någon annanstans. Det finns så mycket elakheter på internet att det räcker och bli över, här hos mig kan vi väl försöka vara trevliga🤗

Jag har möjligheten att blockera och begränsa kommentarer men jag vill inte behöva göra det 🙏 så tänk på vad ni skriver, ok?

Peace and love! Syns snart 🙂

Kommentarer

  1. C

    Bra skrivit. Mina barns skola har också utvecklingssamtal precis i början. Tror att det bl.a. är för att fånga upp om någon känner sig utanför innan det har gått för långt. Ser gärna en frågestund i bloggen.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting