Okategoriserade

Veckorapport:)

Poff, så gick det en vecka:) Jag har haft full snurr, fattar inte hur det kan vara så mycket hela tiden, men det är som det är med det.

Vi var på ett step-basic pass i måndags, och jäklars vad jobbigt det var! Jag har för allt i världen varit riktigt risig med en seg jäkla förkylning men ändå, man borde ju ha nån slags grundkondis? Men icke det. Nu sa iofs Tomas, ledaren, efteråt att han tycker att Basic-passen är flåsigare för man är hela tiden uppe och trampar på brädan. Inte för att man inte är det på mer avancerade pass, sa han också, men han höll med om att det var jobbigt. Bra, när ledaren säger det så är det ju sant:)

Sen var planen att träna hela veckan och det hann vi inte med. Det är helt förkastligt det här att ha så långa uppehåll från träningen, man blir lat och det är inte bra för då blir det enklare att låta bli än att gå dit. Just do it -tänket försvinner.

Nu hade vi annat för oss, men idag var det på det igen:)

Samma pass, samma ledare, samma dåliga kondis:D

Men jag tror jag kom på varför idag.Mitt under passet när jag klev upp och ner på brädan och flaxade med armarna insåg jag att just det … armarna har vi inte haft med förr. Alltså de andra deltagarna har använt armarna men syrran och jag har haft fullt upp med koordinationen på fötterna och inte klarat av något mer:D Nu efter att ha haft ett jättelångt uppehåll från step så föll det sig helt naturligt att ta med armarna och alla vet ju hur förbannat jobbigt det blir då? Det är en helt annan dimension:D

Step. Ett pass som jag aldrig trodde att jag skulle 1: testa, och 2: gilla:) Jag har svårt rent fysiskt när det ska studsas eller inkluderar någon form av balans på höger ben, men de här bas-passen har inga svåra rörelser och de är utformade så att man nöter in rörelserna i muskelminnet. Skitkul!

I morgon är det dags för ett cirkelfyspass, det första på evigheter, kanske på hela året? Undras om det inte är så, herregud?!

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig varit så här otränad på många år. Inte helt värdelös, men fan alltså. Det har varit långt uppehåll pga operationen, och sen lång rehabtid när jag inte fick träna. Jag fattar hur det kan komma sig att folk ger upp träningen när de av olika anledningar har längre uppehåll. Man fasar ut den ur sin vardag väldigt omärkligt och sen blir det en lång uppförsbacke för att komma på tåget igen. Jag har skjutit upp, startat på nytt och så har det kommit ett nytt hinder på vägen. Så står vi här idag, otränad och flåsar som en blåsbälg:D

Jag älskar ju att träna och mår bra av det, så det här är jättekonstigt:) Det är för allt i världen rätt skönt att inte ha träningsvärk hela tiden, meeeeeen å andra sidan har jag ont i ryggen på ett allt annat än angenämt vis. Det ska bort, och det nu:)

I morgon kommer jag kanske ha träningsvärk, det blir kul:)

I veckan som var kom Corrinda hem på besök. Det är ju helt otroligt mysigt! Det är också anledningen till att det varit väldigt tyst här, jag vill ju umgås och hänga med henne♥️

Vi har hängt hela familjen, och delar av familjen och i lite olika konstellationer.

Hon åker hem i veckan nu, och sen kommer hon inte tillbaka på ett tag. Hon ska jobba här i Uppsala i sommar, men inte förrän lite senare, innan det ska de åka utomlands en vecka och jäsa i solen. Och apropå solen – den har ju visat sig igen efter några dagars tråkväder där himlen vilat på öronen, lågt och eländigt.

Faktiskt har jag med hjälp av syrran fått nästan ordning på tomten efter vintern. Killarna fick bära fram borden, stolarna var redan framme och utspridda överallt. Vi tar med dem till garageuppfarten när det blir skugga på uteplatsen, och sen tillbaka igen:)

Jag skulle klippa gräset, men gräsklipparen vägrade starta. Fan, fan, fan, surt. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva skaffa en ny, vilket jag inte riktigt har inräknat i min budget. Men Robban skruvade lite, fick reda på ett tändstift och gjorde nåt, och sen startade den på ett litet kick:) Så då blev gräsmattan klippt, och vad händer då? Jo då får ju maskrosorna fnatt och växer flera decimeter om dagen. Jag klippte i fredags och idag har jag långa frodiga maskrosor i gräsmattan.

Syrran klippte min björnbärsbuske, och jag måste kolla med Jimpa igen om han klurat ut nån smart lösning. Måste ju byta mina bågar som snön förstörde mot något annat som björnbären kan klättra på. Jag kanske inte tänkte riktigt optimalt när jag planterade den just precis där, men det är ju så dags nu. Ska jag vara helt ärlig trodde jag att den skulle dö. Men den frodas:)

Vi har dammsugit i uterummet, åkt med massa sopor till återvinningen, sopat en massa, rensat massor av ogräs, och sånt där som hör sommaren till. Det är inget jag tycker är skitkul, för det är ju ett evighetsgöra. När man väl gjort det, vad det än är, så är det snart dags att göra det igen. Men det har fördelen mot vintern att få saker behöver ske exakt nu precis just i denna sekund, som det är med snöskottningen. Skottar man inte undan snön så kan man ge sig fan på att det antingen töar så det blir jättetungt, eller så töar det och fryser på, eller så snöar det en halvmeter till. Gräset kan växa en halvmeter utan att något allvarligare än att det är högt händer:)

Det har städats inne också, jag har fått undan en massa saker som legat i vägen, och till och med burit ner alla vinterjackor i källaren. Det har varit kallt så de har hängt kvar. Men nu är det maj, och då får man ta på en tjock tröja om inte jackan räcker till.

Det är skaplig ordning både ute och inne. I några sekunder.

I veckan som kommer är det en del tider, jag hade kursmöte idag med en intressant dragning av en tjej från Norrlands författarförbund, eller vad det nu hette. Jag glömde lyssna lite eftersom jag inte bor i Norrland 🙈 men sen spetsade jag öronen. I morgon är det filmning på schemat, antagligen även på onsdag. Samtidigt, eller parallellt kanske är mer rättvist, ska jag läsa min manuskompis hela text, och även förbereda och lämna in egen text, vår sista respons närmar sig. Fy fan så tråkigt att kursen är slut snart, jag kommer sakna mina kompisar så mycket! Och Hola, hur ska jag klara mig utan min lilla bubbla? Jag tänker att jag måste hitta en ny kurs där framöver, nångång.

Två kursmöten till i veckan, och det kommer garanterat trilla in något mer jag glömt. Brukar bli så:)

Nu ska jag faktiskt gå och sova, är trött, konstigt nog:)

Ha en fin tisdag, så hörs vi snart igen:)

Natti natti ♥️

 

 

 

 

 

Kommentarer

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting