Har inte hört något IRL men Patricia fick den här skickad till sig av en kompis nyss:)

Låter ju som att det kan bli bra det här, tack för era tummar ❤️

Tack, jag tar tåget till Clarion Sign! Jag tycker mer och mer om att resa med tåg, och känner att det är helt klart att föredra, speciellt när jag behöver parkera bilen i okända områden. I Uppsala så vet jag ju var man kan parkera i förhållande till vart jag ska, men i Stockholm är det inte riktigt så, plus att iaf i Uppsala finns det inget parkeringsgarage som min bil med säkerhet går ner i.. De brukar ligga på 2 meter, och min bil är där och snuddar, så jag chansar inte direkt.. 😉 så då blir det ännu färre ställen att stå på.

Jag ska till Loppis Vårpepp, och visa kläder för me&i 🙂

Någon som ska dit?

 

Jag har haft häcken full sista tiden, det är massa småsaker som ligger och skramlar, och som inte hinns med. Då bygger det på rätt fort, och i takt med att berget av små ogjorda saker växer, så minskar min motivation att göra dem:)

Haha, det är en sjukt dåligt kombo.

Men jag har strategin att andas, och ta en sak i taget, och blunda för resten:) Det funkar, sådär;)

Igår tog jag med småkillarna och Patricia och åkte till Skopunkten. Alldeles för länge har jag skjutit på det, och eftersom båda killarna gillar stövlar ( lätta att ta av och på) så har de inte klagat, men nu är det dags för vårskor!

Så vi shoppade loss där, de fick var sitt par gympadojor, och var sitt par sandaler. Jordan gick all in på Batman och har det på båda, medan Jamie valde USAmönstrade conversefejk.

Jag behövde sneakers, och Patricia tygskor, och innan det var färdigt stod vi där med sju par skor. Det går inte på Skopunkten:) Ta 3 betala för 2 innebär att vi genast hittade två par till, ett till  bland annat Robban som jag fick skäll för sen för de var de fulaste dojor han någonsin sett…och jag stod där och gapade – de är precis lika som de han haft i flera år, förutom att de är helt svarta i stället för blå/röda….? Det var dessutom en ”jävla skitful svart färg” ?? Eh, fattar ingenting:) Jag hittade de inte idag, så jag måste kolla vart han gjorde av dem, om de duger trots allt eller måste bytas.

Nu har alla ungar skor ett tag. Tjejerna fick ju från Stadium, men sen återstår rena sommarskor. Det finns i garaget sen förra året, så vi får kolla dem sen.

 

Klara på skobutiken, så åkte vi för att handla och på väg ut så föll blicken på Klippoteket, och en annan surdeg som legat och skavt är att Jordan verkligen behövde klippas, så jag frågade om vi skulle gå in och boka tid till i morgon eller så, och det var han ok med. Bara det att killen hade tid NU:)

Jamen härligt, vi kör!

Före:

Och efter, kolla vad som fanns där under vinterpälsen:

 

Det var inte ”den där killen” som Jordan kallar honom som klippte den här gången, utan en ”annan kille” och han var superbra han med.

Jag gillar att jag säger: Klipp en kort fin pojkfrisyr och de fattar exakt vad jag menar:) och att han dessutom var snabb gör inget alls.

Jamie ville absolut inte alls klippa sig:

-Näääj, ja vill inte plippa håjjet! Ja vill ha lånjt håj.

-Aha, är du mammas lilla surfarkille?

Svaret på det var, på bred amerikanska: Oh yeah! ♥

Ni som tycker det är förskräckligt att han har en rosa a-linjeskuren tunika med små volanger på axlarna och Aristocats.:D..han älskar den, katter och rosa – whats not to like liksom:)

Mina småkillar ♥

Vi åkte hem, och det var utelek resten av dagen, jag har ju fått upp studsmattorna minsann.

Det var i söndags, som ungarna tjatat färdigt och jag fick hjälp av dem att bära ut alla delar från poolrummet, vi tar alltid ner hela, inte bara själva mattan, utan även ramen. De bar och släpade, och var så duktiga:)

Mitt i poolrummet hade vi en alldeles egen Jurtjyrkogård:/

Herrejösse, här har katterna haft party… Var fåglarna som alla de stora fjädrarna tillhör är vet jag inte, men det enda spåret av dem är detta.

Lovelia och Trixie hjälpte mig med två ramar, och sen gjorde de nästan hela den sista utan hjälp, de är så duktiga.

Det är jätte, jätte, jättemånga fjädrar på en studsmatta, typ 72 stycken tror jag, gångra med tre och fatta hur ont man får i armen:) De är rätt tuffa att få på plats, men det går fort att få in rätt teknik:)

Och sen var det äntligen färdigt, alla tre mattor uppmonterade, och redo att hoppas på:)

Nej vi har inga nät.

Jo, vi har kantskydd, typ;)

Och jag har haft diskussionen om nät eller inte varenda gång jag visar en bild på studsmattorna, så jag tar snabbversionen här:
Vi har i alla år resonerat som såhär att med nät hoppar ungarna som galningar, kastar sig mot nätet, springer runt runt och trycker sig mot nätet, som ju har en öppning som man kan ramla ur från, och hoppar och försöker nå saker högt upp på nätet.

Utan nät så hoppar våra barn fint och ordentligt i mitten av mattan, de tar hänsyn till varandra och knuffas inte.

Vi har haft studsmatta sen typ 2003, utan nät, och det har faktiskt aldrig  hänt att något barn ramlat ner. Inte ens de små. Vi har haft nån liten snedvrickning med lite ont i foten en stund, och ibland krockar de ihop, men väldigt sällan. Där spelar nät eller ej ingen roll.

Jag tror att det visst kan hända att de ramlar ner, men att risken för det är ungefär lika stor som risken att de gör sig ordentligt illa på något annat vis, där inte nätet hjälper, eller där skadan orsakas av nätet.

Några av er kommer säga att era barn räddats av nätet flera, flera gånger, och det har de säkert, men grejen där är att mina barn aldrig behövt räddas av något nät eftersom de hoppar på ett sätt som gör att de inte förlitar sig på att bli räddade.

Jag är mån om säkerhet, det behöver ni inte fundera på, och ni behöver inte jämföra det med obältade barn i bilen eller simdynor edyl. Det är bara det att jag, eller vi för det samma har alltid gällt, liksom tycker att man inte kan ha sina barn inlindade i en madrass för att skydda dem mot allt. Bättre att lära dem varsamhet, respekt och att använda sitt sunda förnuft. I allt.

🙂

Varsågoda att kommentera, jag vet att ni inte kan låta bli 😉

 

Så till den skitiga delen av mitt liv:)

Jag har tvättat bort olja från händerna ett antal gånger den här veckan, och det för att bilprovningen underkände husvagnen:(

Trams, det var lite ryckigt när man bromsade hårt, alltså tvärnit, i typ 70 knyck.. men visst, det kanske kan vara farligt, vad vet jag:) Jag känner helt spontant att om man tvärbromsar i skarpt läge ute i trafiken med en husvagn på släp så spelar det ingen större roll att det rycker lite i bromsen…vagnen viker sig lik förbannat runt bilen och ut i mötande trafik..

Men nu måste vi ju fixa…eller egentligen inte, vi hade kunnat köra ut vagnen på plats och struntat i det, den rullar ju inte i trafiken, och hade den fått körförbud så vad hade det gjort, vi hade kunnat fixa ny besiktning på väg hem sen i höst:)

Men men:)

Det är nån stötdämpare som ska bytas. Killen på verkstan som pappa pratat med hittar inte rätt reservdel på datorn eller hur det var, det lär ju vara så att man får ta nåt annat, vagnen är byggd 1973:)

Alltså måste vi skruva loss den, och ingen ska ju tro att det är enkelt. Vi får lov att ta loss hela draget.

Det i sig hade väl inte varit nån match, det är fyra bultar bara..men de jäklarna har ju liksom suttit där sen 1973, och vill helt uppenbart fortsätta sitta fast:) Vi har sprayat med såndär smörjolja, och låtit det verka, och fick loss två bultar, men två sitter som gjutna. Visade sig att de hade muttrar på baksidan, under inne i draget. Så då får jag ligga under draget och skruva, och pappa skruva uppifrån, och mamma står bredvid och är rädd att vagnen ska ramla ner i huvudet på mig:) Medan pappa liksom bara: Äh vi har ju pallat upp den på bockar, det händer inget.

Och jag får smuts och rost i ögonen och näsan;) Och skitont i händerna för jag måste hålla emot den där förbannade muttern i ett muppat läge. Fast det är rätt kul:) Bara skiten släpper så.

Nu har vi dränkt in muttrarna, och så får det verka till i morgon.

(Det är inte den på bilden vi skruvar på)

 

Idag har jag förutom att mecka, även plockat undan alla vinterkläder och skor i hallen. Dammsugit men inte torkat, det får bli snart. Jag sparade några vantar, men eftersom jag gjorde det medan ungarna var i skolan, och hade eventuella vantar de behöver på morgonen med sig, så åkte allt annat undan. Nu ska det tvättas…och genast ökades berget i tvätteriet på;)

Sen träna, skulle varit cirkelfys, men det blev ledarbyte och ett pass Kamp i stället. Skitkul! Lite kamp man mot man, och massa fys. Asjobbigt.

 

I går skulle vi på Power Hour, men det var ledarbyte då med så det blev cirkelfys, kul med överraskningar:)

I tisdags körde vi återigen dubbla pass, först cirkelfys med Björn och sen HIT med Anders. Det är tufft, men väldigt kul att känna att man orkar med det, och båda passen är så roliga att det är svårt att välja:)

 

Till sist, tack för all er respons på debattartikeln, än en gång:)

♥♥♥♥♥♥

Nu ska jag fixa lite tvätt och sen sova.

Natti natti 🙂

 

 

 

Hej på er stockholmare!

En snabb fråga, ni brukar alltid ge mig så bra råd när jag ska till Stocholm och har ångest över att inte hitta:)

Jag ska infinna mig på hotell Clarion sign. kl 9.30 på lördag, hur tar jag mig enklast dit?

Tåg? Pendel? Bil?

Jag har ju stor buss och får inte rum i p-hus… Och kan inte fickparkera:)

Hjälp 🙂

Den här listan igen då, Sveriges Mäktigaste Mammor:)

Oj, så ilskna några av dem blev…Det lustiga i den kråksången är att jag har ingen aning om vem Elaine Ekswärd är, inte eller Cissi Wallin som visst skrivit något. Länge trodde jag det var hon från Bullen ni vet, men hon heter Elwing eller nåt sånt, pust.

Jag tycker att jag var rätt schysst i min artikeln ändå, jag började med att hylla ALLA på listan för deras framgångar inom respektive grej, och sen fortsatte jag med att hylla den vanliga mamman.

Att då få svar från Elaine där hon refererar till mig som ”Wetterholm” gör att det absolut enda, förutom att det var rätt tråkigt skrivet, jag kommer ihåg är att hon larvade sig;) Jag har förstått att det tillhör härskarteknik att kalla folk vid efternamn, avpersonifiera dem osv. Det biter dock inte direkt på mig:) Jag är alldeles för vanligt och obildad för sånt nämligen. Jag är så en vanlig kvinna av folket att det är inte riktigt klokt, och begriper mig inte alls på sådana där grepp utan i min värld innebär det bara paralleller till lumpen, militärtjänstgöring, där kallas man vid efternamn. Wetterholm för mig är inte jag, utan mer min familj.

Blondinbella hade ju åxå lite taffliga grejor för sig, som att kalla mig för CaroLINA Wetterholm… Rätt slött att inte skriva rätt namn, och det får mig bara liksom irriterad över att folk idag inte har tillräckligt med vett att ta reda på basic fakta innan de öppnar munnen. Som att det är oviktigt, men ändå måste mästras om.

Nä, jag blev inte imponerad.

Sen att jag liksom beskrev den mamma, som de själva refererade till som sin hjälte, nämligen sina egna mödrar, som den verkligt mäktiga morsan, det gick dem förbi.

Jag menade inget illa mot dessa mäktiga kvinnor, som sagt så respekterar jag och hyllar deras framgångar, utan jag pekade mer på att det finns så många andra som är mäktiga, fast på ett annat vis, och på ett vis som aldrig någonsin blir hyllat.

Ni fattar, Blondinbellas läsare fattar inget;) Och det säger ju bara att folk är olika, som det ska vara.

Jag har läst ett antal listor på vad folk ångrar i slutskedet av sina liv, och väldigt många, framför allt

män, ångrar bittert att de inte ägnat mer tid åt sina barn och sin familj.

 

Sen kan jag inte låta bli att med ålderns rätt, haha, nån fördel ska det ju vara att vara stenålders;) säga att jag har en del erfarenhet. Jag har haft barn i drygt 21 år, och jag har varit med under ett antal faser, där det tjafsas om vad som är bäst, i allt. När jag väntade tvillingarna 2000 fick jag inte ens dricka lättglögg. När jag väntade Janelle 1993 var det mögelost och kemikalier på arbetsplatsen som var typ det enda man skulle undvika. När jag väntade Jamie 2011 var det plötsligt helt okey att dricka några glas vin i veckan…

Janelle skulle absolut ligga på sidan, det var allra bäst. Två år innan fick min kompis barn som absolut skulle ligga på mage, och när jag fick Novalie 2003 skulle alla ligga på rygg. Rekommendationer från högsta ort.

Med Janelle skulle man undvika tunga lyft, med Jamie tränade jag rätt tungt länge..

När jag fick Janelle ammade ALLA. Utan att det var nåt konstigt med det, ingen blev utkörd från restauranger eller fik, barnvagnarna fick alltid plats. Det fanns inga amningströjor, men det var sällan man såg mer än möjligen lite lite mage. Brallorna slutade vid midjan på den tiden inte strax ovanför rumpan;) nämligen.

De som inte ammade hade det kanske tuffare då, eftersom det var väldigt hypat just då att amning gav skydd mot tja allt. Vilket den gör:)

När tvillingarna föddes var det annat, då ifrågasattes jag varför jag dubbelammade, och hade jag verkligen tillräckligt med mjölk. Tja, de är tjocka och feta, så ja. De fick aldrig flaska. Orka. Det är tillräckligt med jobb att amma två faktiskt, att krångla med ett moment till…noway.

Så kom tiden när papporna skulle vara hemma med barnen, och vips och tjohej slutade folk amma tidigare för att pappan skulle kunna mata. Bra det, gör som ni vill:) Det tillkom en miljard grejor som man måste ha för att bebisen skulle överleva, det räcker inte med kläder blöjor och mat längre utan det ska vara specialgrejor till ALLT.

Tacka fan för att föräldrar av idag blir nojiga.

Om du ville bära ditt barn var det enbart babybjörn som funkade, hade du sjal var du bohem. När jag fick Jamie sjalades var och varannan unge.

 

Vad vill jag säga med det här då? Ingen aning:)

Men att det svänger så snabbt inom allt, och att det går mode i hela barngrejen liksom. Man ska göra karriär, starta eget företag och amma på styrelsemötet, stissa iväg på babysim, babyrytmik,babybio, lattefika. Man stressar iväg med det äldre syskonen på morgonen till dagis för att få ”egentid” med bebisen.

Äsch, vi är flockdjur, och lever i familjer. Våra barn behöver ingen jäkla egentid enligt ett schema, det kommer alldeles alldeles naturligt, om man bara tillåter det och inte stressar upp sig över att det är ojämt i statistiken syskonen emellan:) Det jämnar ut sig i slutänden.

Våra barn behöver närvarande och engagerade vuxna. Och kärlek. Och få vara en del i flocken vi kallar familj.

Jag tycker att det är så ofattbart synd att  tjejer som skaffar barn inte förmår bara luta sig tillbaka och njuta av den tiden. Att oroa sig över att de inte klarar sig utan en på arbetet…släpp kontrollen, folk klarar så mkt mer än man tror dem om;)

Ja, om man redan är egenföretagare så kanske det är lite meckigt, men man kanske inte behöver starta upp ett företag samma dag som bebisen föds.

Vi lever i typ vaddå? 80 år+ . Om man tänker sig att kvinnor får i snitt två barn var, och är hemma, säg för att vara wild and crazy;) fyra år…då har man typ 40 år på sig att göra karriär..och många år på sig att ha egentid. Allt måste inte ske NU, utan allt kan få ha sin tid utan att man stressar på det. Sett i det perspektivet är ju några år hemma med barnen ingenting. Men värt så mycket i slutänden.

Jag säger inte att alla ska göra som mej. Jag är helt övertygad om att det inte är något för många, men jag vill visa på att det finns alternativ. Jag kan ärligt säga idag att jag inte ångrar en sekund ihop med mina barn, även fast det blev som det blev, och jag skulle inte ändra på något. För mig så är det så enkelt, allt handlar om kärlek. Allt annat är sekundärt.

Det är kanske ingen slump att jag när jag läser mindfullnessböckerna i skolan, bara nickar igenkännande, ja så gör jag, sådär med, och så… 🙂 Att bara stanna upp och andas in doften av trädgården på morgonen efter ett regnoväder, eller sitta på en stol med fötterna i gräset och bara njuta, eller titta på mina barn som gör något och känna en djup frid.

Fan vad det låter flummigt;) men att stanna upp ett tag i livet är viktigt för hälsan, för kroppen och själen. Och att göra det tillsammans med ett litet barn tillför en extra dimension på det hela.

Inner peace,amen på det.

 

Fattar ni vad jag menar?

Det är INGEN kritik till någon. ♥ Tvärtom får alla göra som de vill, men jag tror på allvar att eftersom i princip alla vuxna känner av en tuff stress dagligen,och den psykiska ohälsan ökar så skulle det skapa ett härligt andningshål i livet att stanna upp och bara njuta. Vi har den möjligheten i Sverige med lång föräldaledighet, och att arbetsgivarna måste behandla f-lediga på ett schysst sätt.

 

 

Och för den delen, jag talar om kvinnor för att det var vad listan handlade om, mäktiga mammor. Pappor är precis lika viktiga de, och där får man kombinera hur man vill.

 

Nä vafan det blev för djupt för mig, jag tror jag får gå och sova i stället!

🙂

Natti natti 🙂

Jag har i mitt lilla husapotek lite grejor som kanske inte alla har, en del har andra ”måste-ha” saker, men för mig är det de här sakerna som gäller:

Vitlök, alla vet att vitlök är antibakteriellt. Man kan riva den och tugga i sig på en hård smörgås, man kan riva den och hälla på kokt vatten och dricka det, osv. och min paradgren: man kan hacka den fint, vika in den i en kompress och lägga den mot ett värkande öra. Jag har stoppat så jäkla många öroninflammationer på det viset att det är inte riktigt klokt:) Man kan hålla den mot ett getingstick åxå, det lindrar fint.

 

 

 

Tea Tree Oil.

Luktar aningens bättre än vitlök, men väldigt starkt. Man kan ha den på bett och småsår, eller på acne. Den är antiseptisk och dödar bakterier:)

 

 

Värktabletter:

Jag har alltid suppar (suppositorier) hemma eftersom mina barn aldrig kunnat svälja tabletter, eller mixturer, det resulterar omedelbart i en spya. Alltså blir det en supp i rumpan, och det har de hajat att det är enklast. De får testa att ta via munnen i olika former, men kräks av allt.

 

Jag använder oftast en kombo av Ipren/Ibumetin edyl, och Panodil/alvedon edyl. Det är samma skit i dem, men olika tillverkare…jag köper den billigaste:) Och så nån form av migränpiller. Måste alltid ligga i väskan…!

 

Till hudvård använder jag Forever livings Aloe vera, som ansiktskräm.

 

 

Och deras Heat är perfekt på onda muskler, eller frusna fötter:)

 

Sen vet ni ju att jag älskar Coldzyme, den förebygger och förkortar förkylningar, och tro mig – den funkar!

Löss….hatar dem, men den här luskammen är outstanding! Nit free, köp ingen annan! Valfritt lusmedel, tycker alla är lika bra nuförtiden.

 

 

Solskydd och jag är inte jättebra kompisar, jag föredrar att sola långsamt och få en skyddande bränna, även på barnen, men vid långa dagar på stranden använder jag denna Eucerin. Lätt att smörja in och inte hyperkladdig.

Till torra händer, torra partier, ansiktet, urringningen, halsen edyl, kör jag Bio-Oil, reducerar även ärr, bristningar osv. Underbar att smörja in med:)

 

Om jag måste välja en sak i mitt husapotek, blir det Munkens bi-salva. Inget annat märke, det ska vara Munkens. Jag har testat alla;) Den här har barnen gladeligen ÄTIT upp många burkar, crazypants;) jag har använt den som rumpsalva, finns absolut inget bättre där. Torra händer efter att ha jobbat inom vården, alltså riktigt såriga och självsprickor…på med bisalva och ett par bomullsvantar över natten, och så är det nästan fint på morgonen. Jag har den på allt, småsår, sprickor, brännsår, rumpor, läppar..Allt! Finns i burk, och som stift. Används dock inte som lypsyl på sommaren, då får man brännblåsor på läpparna, jag har testat….:/ Men efter att man bränt sig är den toppen:)

 

Xylocain, suveränt när ungarna skrapat knäna och man måste tvätta bort grus och skit, bara ta på så bedövar den och så kan man tvätta sen. Jag som inte noppar ögonbrynen utan att grina ihjäl mig, och nu har övergått till nån liten hyvel, jag har ju liksom massor av ögonbryn;) har ibland haft på xylocain innan jag noppat:)

Har getingarna stuckits funkar den fint att lindra smärtan med, eller om man bränner sig på tex spisen.

 

Jag har alltid detta hemma, och i mindre form i necessären när jag reser:)

Ni som hängt här ett tag vet att jag gillar huskurer, så ni får gärna tipsa mig, och varandra, om era bästa Måste-ha grejor hemma, både husmorsknep och rena medikamentet:)

Ett tips gällande bi-salvan, den är mycket billigare på Apotea.se än någon annanstans jag hittat, den kan gå loss på dyra pengar på hälsokosten, men där kostar en burk typ 70 spänn.

 

Nå, vad är nu era Måste-ha i husapoteket?

 

( Jag har medicinskt kol sen typ 1800-talet åxå, det hör väl till att man ska ha, men jag har aldrig använt det, tack och lov)

 

För ett tag sen, så damp det ner en inbjudan på mailen, om ett lyxdygn tillsammans med Loppis toppbloggare i Göteborg. All-inclusive, det enda man behövde göra var att ta sig dit:)

Vi skulle få bo på Scandic Europa, äta på nya Restaurang Hak, gå på Alcazars show DiscoDefenders på Rondo och sen avrunda det hela på en nattklubb som heter Lounge(s)

Vilka är VI då? Jo vi var ett härligt gäng på 13 personer, 11 bloggare plus Smulan och Emelie från Loppi.

56kilo, På smällen, Fru Reinhold, Tvillingmorsan, Emilys liv, Natalis, Idas Beauty, Sarianne, Tina, Matplatsen och så jag då:)

Jag har snott bilder från dem alla, och givetvis har jag ingen koll på från vem….Jag ber om ursäkt, och ni får gärna hojta till:) Hur som helst, alla andra är mkt bättre på att fota än vad jag är…och jag fick höra att iaf en tjej gått en tvådagars kurs på typ Medborgarskolan, så det ska jag kolla upp.

Kolla in på deras bloggar, så mycket trevligt att läsa, och så fina bilder. Helt suveränt trevliga tjejer allihopa! Jag hade bara träffat Tina och Sarianne innan, så det var så spännande:)

 

Jag och Tina skulle bo i samma rum, och vi bokade våra tågbiljetter så vi skulle anlända i Göteborg samtidigt.

På torsdagmorgon vaknade jag efter en rätt orolig natt, det blir ju så när man ska resa, i alla fall jag får alltid lite resfeber. Upp och väckte barnen och gjorde mig själv i ordning, och väckte sen Patricia vid 8. Min buss gick kvart över, och hon tog vid. Jordan och Jamie skulle till kyrkis, så jag hade frågat pappa om han hade lust att köra dem fram och tillbaka, och det gjorde han.

Jag var tidig till stationen och hann gott och väl in på Pressbyrån för att köpa lite dricka, innan jag gick upp på perrongen och ställde mig i solen:) Härligt, men lite kyligt. Tåget kom, och rullade fint till Stockholm, där jag inte hade en aning om vart jag skulle, men hittade spår 12a utan problem, och stod ännu en stund i solen, innan det var dags att kliva på x2000. Jag hade köpt Calma åksjuketuggummi, eftersom jag ogillar att må dåligt och så många säger att det är jobbigt på just x2000, det var ett spännande tuggummi måste jag säga… Efter en stunds idogt malande ( Jag gillar inte tuggummin) så kändes det som efter en bättre tandläkarbedövning i munnen.. Märkligt. Jag sjönk ner på min plats, efter att ha baxat upp väskan på hyllan, och sen halvsov jag. Kvicknade till mellan varven och kikade ut, eller messade lite med Tina. Plötsligt insåg vi att hon skulle kliva på mitt tåg i Katrineholm:)

Smarta brudar..

Hon klev på, och vi gick till bistron och tog en kopp te och snackade, vi hade ju inte platserna bredvid varandra, och på det här tåget fanns det ju sittplatser i bistron, det finns det inte på tåget upp till Kramfors, där får man stå vid en bardisk.

Babblade om allt och inget, och till sist skulle vi ladda upp mobilerna lite så vi gick tillbaka och satte oss,fast först gick jag på toa i Tinas vagn, min hade ingen. Det var halvspännande, först tyckte jag det var rasande taskig belysning bara halvskumt, och så väldigt blött och snuskigt på golvet. Väl jag satt mig såg jag en lysknapp och voila, så blev det lite mer ljus:) Så skulle jag spola, och det funkade inte. En såndär touchknapp som man ska vifta framför. Ni kan ju föreställa er hur jag stod där inne och vevade med handen på alla möjliga och omöjliga vis, tryckte på den, viftade och började fundera på varför i hela friden det inte funkade. Att inte spola finns inte i min värld, och till sist så fick jag den jäkeln att fungera. Tina började fundera på om jag fastnat;)

När jag sen skulle till min plats så hittade jag den inte! Jag stegade fram till den jag trodde var min och spände ögonen i tjejen som satt där, men hon såg inte ut att vilja flytta sig, så jag fortsatte till bistron igen och köpte en dricka, spejade på hyllan över tjejen och såg inte min väska. En sekund var jag helt säker på att nån snott den, och började svära tyst, och gick en sväng ditåt igen, för att sen backa tillbaka till bistron, och då komma på att jag ju suttit i färdriktningen. Alltså var min plats tom och min väska kvar, dessutom stod jag precis intill den, och var tvungen att kolla en extra gång om det var samma dam som satt där… Jag undrar vad det är i de där Calma jag;)

Nog för att jag kan vara förvirrad, men sådär?

Nåväl, slog mig ner, och laddade mobilen, passade på att messa till Malena att jag var i hennes stad snart, och hon och Clara började babbla om tvillingar osv. ( Internt skämt) Så var vi framme.

Klev av, och skämtade om att vi inte hittade till hotellet, utan att vi skulle ställa oss utanför centralstationen och titta oss omkring, och hoppas på att se det. Och exakt så var det:) På krypavstånd från centralen, bra där Loppi!

Sarianne berättade sen att hon kommit ut på nån annan sida, och eftersom hon hade bråttom så tog hon en taxi. Killen körde henne 30 sekunder, och ville ha drygt 100kr betalt. Han hade väl kunnat peka och säga att om du tar tre steg ditåt så ser du hotellet? Han var inte göteborgare;) så min tro på att alla sådana är trevliga är intakt.

 

Vi rullade våra väskor dit, och fast vi var lite tidiga fick vi checka in. Hela hotellobbyn doftade ljuvligt! Som nytvättad tvätt, rent och fräscht. Scandic Europa är alldeles nyrenoverat, och det var nog det finaste Scandc jag bott på.

Uppe på rummet väntade nästa överraskning, ett stort rum med sängar där man kan ställa fastheten för axlar, höft och knän, och en toalett UTAN glasparti. Heja Scandic Europa!!

Vi hittade genast sovmaskerna, och trötta och lite flamsiga blev det 50 shades of Tina:)

Haha

Vi fick ett fint välkommen hit fat:

Efter att vi varit på toa, och lämpat av våra väskor, druckit lite vatten, och tagit lite selfies, så drog vi ner till Nordstan. Det ligger typ vägg i vägg med hotellet, så det är ju himla behändigt. Jag hade bara en butik jag ville till och det är Missäy. Tina blev lika förtjust i den som jag, och det är verkligen en butik jag skulle vilja ha hemma,men den finns bara i Göteborg. Jag köpte en rosa skinnjacka:) roligare än så blir det inte liksom, och Patricia fick en beige som tack för hjälpen med barnvakt.

Min är lite större än Patricias, jag får cellskräck av kläder som sitter tajt över axlarna…brrr.

Vi traskade vidare, och tog till sist en liten burgare för att överleva fram till middagen, jag hade inte ätit sen frukost och då bara en liten skål med yoghurt. Så småningom gick vi tillbaka till hotellet och insåg att vi plötsligt hade lite tidsbrist, bara 45 minuter tills vi skulle samlas för fördrink. Som tur är så är vi mammor, med åratals träning av att göra oss i ordning på en kvart;) så vi fixade det med, både dusch och smink och påklädning. Inklusive velade om vilka kläder vi skulle ha:)

Tja, bättre än så blir det inte. Jag suger på att förvandla mig, men å andra sidan känner jag igen mig själv i spegeln även kl 5 på morgonen;)

Jag suger även på selfies;) Men vafan, nån bloggare ska väl vara dålig på det med, och jag tar åt mig den titeln i det här gänget:)

Vi traskade ner för att möta upp de andra, och fick äntligen kramas och babbla.

Scandic Europa har tagit fram en signaturdrink, Moonshine punsch, rabarber,mynta, gin och nåt mer? Jag måste se till att få det receptet för det var precis hur gott som helst! Hela stora bålskålen tog slut på ett kick.

Det var några lyckliga gravida tjejer med oss, och de drack en alkoholfri variant som jag tror var minst lika god.

Skål på er!

Efter att vi pratat lite, bland annat presenterat oss för varandra, och fått lite koll på vilka vi är, så satte vi oss till bords. Först avvaktar alla, medans kameror och mobiler smattrar för att fota bordet, och sen slår sig alla ner och instagrammar den nyss tagna bilden, eller slänger in ett snabbt blogginlägg:)

Jag älskar det! Jag avskyr det i andra sammanhang, men här är det så befriande härligt, alla har dessutom skills att uppdatera sociala medier samtidigt som de pratar på.

Kockarna och vinkillen, heter det somelier? kom ut och berättade vid bordet om vad vi skulle få äta, och det var något de kallade för Sharing. Lite som tapas, de ställde ut tre olika förrätter som vi sen fick ta vad vi ville av, osv.

Jag fick en ny favorit, tonfisk shashimi, jag har aldrig i hela mitt liv ätit något godare tror jag.

Övrigt var gott det med, och jag är ledsen men jag kommer inte ihåg vad det heter, jag äter liksom mat som uttalas ” köttbulle” inte nåt mer fancy än så:) Det betyder inte att jag inte uppskattar god mat, för det gör jag verkligen!

Både det röda och det vita vinet var supergott!

 

 

Efterrätt:

 

O herregud så gott det var, mina bilder gör inte maten rättvisa, jag börjar nästan dregla här nu:)

Till sist fick vi en rabarberdryck att ta med oss, som han rekommenderade oss att dricka nästa morgon:)

 

 

Vi pratade och hade så trevligt, och vips var det dags för avfärd mot Rondo och Alcazar. Tina och jag hade jackorna på rummet så vi ilade upp och hämtade dem, och sen tillbaka ner där vi klämde in oss i två taxibussar.

Jag är ju lite sen men jag hade inte fattat att Rondo låg på Liseberg:)

Vi kom in, och fick ett glas bubbel upp på Maltes bar

Sen var det dags att bänka sig för showen:) Hela salongen var på gott humör, och det var många paljetthattar som såldes under kvällen, fantastisk stämning!

Och rött ljus:)

Plötsligt brakade showen igång med att Alzacar firades ner från taket, hur ballt som helst. Och sen bara fortsatte det. Discodefenders heter showen och discolåtarna bara öses över publiken. Säga vad man vill, men disco gör en glad!

 

De är bra coola den här trion! Andreas, Tess och Lina:) Fan vad bra jobbat!!

Det är omöjligt att beskriva, man måste uppleva det.

När showen avslutats så hade vi ett litet privat möte med Alcazar uppe hos Maltes bar:)

Alla kramades med alla, här är det Åse (56kilo) och Victoria (Matplatsen) som kramas med Andreas:)

Här är det ju jag:)

Haha, jojo.

Tina och jag lyckades imponera lite på honom genom att säga att vi tillsammans hade nitton barn:) Det var för övrigt en bra replik att slänga sig med hela kvällen, både för att bli av med folk och för att fånga in dem;)

 

Så småningom var det dags att dra sig vidare, och det var väldigt lustigt att de unga tjejerna gick hem och lade sig, medan vi 40+ festade vidare:)

Åse, Smulan Sarianne jag och Tina, Victoria tar bilden och är säkert den jag snott den av:)

Lounge(s) var ett lustigt ställe. Tre våningar, många trappor i mellan och en liten våning på varje plan. Lite som hus i London. House och R&B musik. Eller inte. brrr. Vi kom dessutom lagom till de skulle stänga nedre planet, så vi hann bara dricka en drink och sen fick vi gå vidare:) Alla utom jag och Tina åkte tillbaka till hotellet, men vi var på prima humör, och det gäller ju att passa på när man är ute på galej. Vi frågade snällt vakterna i dörren om vi kunde få komma tillbaka lite senare, vi ville kolla hur det var på Hard rock cafe mitt emot, och det kunde vi få.

Känns rätt taskigt att dissa ett ställe och be om att få komma tillbaka om det är tråkigt på nästa;) men man måste ju ha alla dörrar öppna.

På Hard rock cafe var det Tinas och min musik som spelades – rock. Yeaaay!

Vi dansade loss på det rätt tomma dansgolvet, jadå, jag dansade jag vet att det är ungefär som att försöka föreställa sig att ett kylskåp dansar, och jo…det är nog rätt likt;) Men liksom, what happens i Göteborg, stays in Göteborg, och ingen av mina grannar kommer kunna skratta åt mig i smyg;) det är det bästa med att vara på bortaplan:)

Nej jag var inte full, bara på gott humör och i trevlig sällskap:)

Rätt var det var var vi i armarna på varsin kille och buggade. Så. Jäkla. Kul.:)

Jag har kunnat bugga rätt så bra, gick nån kurs för länge sen, och grunderna kommer jag ju ihåg och det var ju inte mer än så, lite steg, lite snurr och lite krocka:) Efter några svängar har man ju känt in sig på snubben och vet vad han vill, vilket håll han snurrar och hur fort det ska gå. Jag hade klackar på, men mina bästa, och det var inga större problem att dansa, bara roligt. Musiken var bäst, allt möjligt- Bon Jovi, Gyllene tider, Bryan adams, gamla hits och nya, men bara riktigt bra. Love it. Ett antal glas med vatten i baren gick i, det är tufft att bugga, och så småningom stängde ju även detta ställe. Fan.

Men vi traskade tillbaka till Lounge(s) och nu hade det kommit massa folk, så det var trångt på dansgolvet och väldigt majsigt. Jag kommer inte får pris för bästa dansstil, men förhoppningvis inte den sämsta heller:) och housemusik är snudd på längst ner på min lista, allra längst ner kommer den där konstiga stiliga jazzen;)

Vi partajade på tills de tände ljuset på dansgolvet, och om jag fattade saken rätt var det fortfarande öppet ett tag till på övre planet, men vi avvek hemåt.

Sakta vi gå genom stan( tralala), att vi kom rätt är väldigt konstigt, men det gjorde vi. Det var hyfsat varmt ute, och rätt mysigt att gå hem sådär på morgonen. Jag kan inte ens minnas när jag var ute så här länge, men det måste ha varit innan Janelle föddes, så en sisådär 23 år sen då:)

Jag kan absolut tänka mig att göra om det, kan till och med sträcka mig till att gå ut i Uppsala, så ring mig när ni ska ut:)

 

Efter en natts,( haha, någon timme!) slummer när jag inte kunde somna eftersom jag visste att det snart var dags att kliva upp, så var det ingen ide att ligga kvar och snurra, så det var upp och duscha, och så fortsatte vi babbla, det är vi duktiga på bägge två:) Packade ihop våra väskor så de skulle vara klara.

Frukosten sen, och det är nästan det bästa med att bo på hotell:)

Ja det här var den enda bilden jag fick till från frukosten, och det på det tråkigaste, ost och gurka liksom?

Det fanns croissanter, pannkakor,bröd, gröt, yoghurt, bacon, ägg osv osv osv..

Så gott!

Både Tina och jag mådde precis som vi förtjänade, rysligt toppenbra:) men var väldigt trötta, så när vi hörde att vi inte behövde checka ut förrän 12, ist 11 som vi trott så smet vi tillbaka upp på rummet vid halv tio, låg och snattrade en timme för att sen ställa klockan på  45 minuter och tvärslockna. Det räddade resten av dagen tror jag:)

Smulan och Emelie kramades vi farväl med innan vi gick upp, och vilka fantastiskt härliga människor ♥

 

Vi checkade ut, och tillsammans med Sarianne gick vi en runda inne på Nordstan, jag köpte presenter till kalaset Lovelia skulle på dagen efter, och så fikade vi. Sen hämtade vi väskorna på Scandic Europa och gick till stationen. Tinas tåg gick runt 14, och Sariannes buss samtidigt. Jag fick ju vänta en timme till, och den var rätt dryg, Jag var in på apoteket och köpte handkräm för jag var så torr om händerna, och så gick jag en promenad, innan jag satte mig för att vänta.

Klev på tåget, och sen halvsov jag / läste hela vägen till Karlstad, där jag hade en timmes väntetid till. Det var smart när jag bokade, men kändes inget smart på vägen hem för det tog lång tid, men å andra sidan så tycker jag om att vara på resande fot så det gör inget.

Jag tog en kopp kaffe och en macka på House of Melker i Karlstad

Och sen köpte jag vatten på Pressbyrån innan jag väntade lite till:

Haha, och till sist satt jag på tåget mot Stockholm. Där sov jag mest hela tiden, sådär fulsov, ni vet när man hänger med huvudet och gapande mun;) Inte jättebekvämt, och mina linser klibbade ihop rätt bra.

I stockholm där jag skulle haft 2o minuters väntan, blev det 45 för vårt tåg var TIDIGT!? Jaha, så då blev det kaffe på Starbucks.

Det gör ju inte ont. Tåget mellan Stockholm- Uppsala tar väl 45 minuter, och sen hade min buss såklart gått precis, så det blev 20 minuters väntan på den med, men då kom en gammal kompis så vi stod och snackade, och hade sällskap på bussen åxå, superkul, det var så länge sen jag träffade henne:)

Jag åkte från GBG kl 15.15, och jag var hemma 23.40.

Dit åkte jag hemifrån 9.11 och var framme 13.30.

Jag vet vilken väg som gick snabbast, och det beror såklart på att det är nedförsbacke, det fattar ju alla;)

 

Jag har haft ett fantastiskt härligt dygn tillsammans med alla härliga tjejer, tusen tack Loppi ♥

Tusen tusen tack 🙂

 

 

 

 

 

Jag är inte den som är den, och jag är usel på det här med gifter i kläder. Tvättar ALDRIG kläder innan de används, och ja det är säkert inte ett dugg bra. Det bästa som finns är att bädda med helt nya sängkläder från butiken, otvättade… Jag gillar doften och känslan i tyget:) Ja, jag kan vara knäpp;)

Jag fick en del insikt nyligen när vi läste om det i skolan, men jag blundar en hel del. Men, jag tycker nog att Ossoamis brev till medier, och deras krav på ett nytt test, säger att de inte vill ha gifter och skit i sina kläder. Varsågoda och läs:

TILL MEDIER:  Testfakta har genomfört ett test av slitstyrkan hos barnjeans som publicerats i många medier. Testet har emellertid genomförts på ett sätt som ger helt missvisande resultat. Vi begär nu att Testfakta gör om testet för våra jeans, som tack vare en patenterad textilfiberkonstruktion är mångdubbelt slitstarkare än alla andra märken.  Se brev till Testfakta nedan. BREV TILL TESTFAKTA:  Testfakta har gjort ett test av hållbarheten för barnjeans, men genomfört testet på ett sätt som gör att resultaten blir missvisande. Ossoamis jeans är ensamma om att ha ett funktionsmaterial gjort av en patenterad textilfiberkonstruktion på framsida ben (Cordura®) som ger en unik hållbarhet. Metoden används också – i andra typer av material – vid tillverkning av bland annat mc-kläder och fallskärmar. Eftersom kvaliteten på jeanstyger allmänt är så låg att det snarast blivit ett mode att bära trasiga jeans har vi sett det som angeläget att ge barnfamiljer ett bättre alternativ. Vid testet av slitstyrkan har de olika jeansen körts maximalt 50 000 varv i testmaskinen. Därigenom har alla jeans kommit att framstå som mer eller mindre likvärdiga. Men i själva verket skulle Ossoamis jeans klara fem till tio gånger så mycket slitage som konkurrenterna, det vill säga åtminstone 250 000 varv. Vi har krävt av våra leverantörer att jeanstyget varken ska innehålla anilin eller NPEO, men detta krav har inte följts av en leverantör, som vi lämnade för ungefär ett år sedan, men som tillverkat tyget i de jeans som Testfakta undersökt. Vi beklagar detta, men det problemet är alltså numera löst och det alltför tidigt avbrutna testet leder för övrigt till felaktiga slutsatser också när det gäller den totala belastningen av kemikalier. Genom att våra jeans håller så mycket längre blir miljöbelastningen betydligt lägre än för andra jeans. Vi är ensamma om att ge ett års garanti för våra jeans, något som också borde ha redovisats av Testfakta. Den så mycket bättre slitstyrkan leder också till att kostnaden för konsumenten över tid blir väsentligt lägre. Mot ovanstående bakgrund begär vi nu att Testfakta gör om testet av Ossoamis jeans och kör testmaskinen så länge jeansen håller. Då först finns underlag för att göra en objektiv jämförelse och att dra en korrekt slutsats om vilka jeans som är ”bäst i test”.  Ossoami – världens första CORDURA®-jeans för barn. Tåliga som inga andra barnjeans på marknaden. Mjuka som vilken denim som helst. Coola precis som sina ägare. Ungarna älskar dem! Spara tid, pengar och miljö – köp ett par byxor istället för fyra.