Innehåller reklamlänk för Cellbes och Matsmart

Klockan har passerat midnatt, vilket innebär att mina tvillingar fyller 18 år idag. ♥ Det är för mig jättekonstigt att det gått så många år, jag kommer liksom ihåg hur lång tid det tog innan jag själv blev arton…och för dem tog det en grisblink:) Jag minns såklart mest de bra stunderna, det är ju så hjärnan funkar, jag vet att det var tufft ibland, men jag vet också att jag inte tyckte att det var speciellt besvärligt just DÅ. Det är i efterhand, med lite perspektiv jag fattat:)

Jag skulle kunna skriva en avhandling varje gång nån unge fyller år, och med tvillingar dubbla:) men jag tror jag gör det lite senare idag. Jag bör ha tid, hoppas jag. Jag blir alltid så sentimental, och gråter gärna en skvätt:) Det är glädjetårar såklart, för jag är så glad att jag fått alla de här fantastiska ungarna. Vi kommer väcka dem med sång och paket, något som är besvärligt med tvillingar. När de var små delade de rum, så då var det inga problem, sen kunde man få dem att sova i samma rum natten till födelsedagen, men när de blev större så vägrar de. Corrinda har flera gånger varit iväg på basketturneringar och då har det löst sig ändå:) Men nu är de båda hemma, dessutom bor de på olika våningar:) De har själva bestämt att först sjunger vi för Robban, (Han är tvilling ett, född först) sen följer han med ner och sjunger för Corrinda (14 minuter yngre) och så öppnar de sina paket där. Jag har bara köpt en liten grej till dem var, vilket de kommer tycka är märkligt, men det kommer få sin förklaring på söndag när vi ska ha släktkalas:)

Jag ska komma ihåg att bjuda in folk bara!

Sen blir det skola för de flesta. Novalie och Trixie har friluftsdag och Lovelia och jag ska till polisen för att fixa pass. Jamie var seg som sjutton idag på kvällen, det har varit umgänge så jag skyller på det;) men han får eventuellt stanna hemma.

Idag möttes jag upp med min syrra på stan för att köpa presenter. Varmt och härligt väder, solen stålade, perfekt shoppingväder…;) Men nu har jag inte hunnit tidigare. Vi strosade runt, kollade, snackade och flanerade. Jag köpte en bok om skrivregler som mina kursare säger är så bra. Nog för att man kan googla allt, men det är rätt najs att ha allt på samma ställe. Jag tycker ju att jag äger på skiljetecken och sånt där, men sen kommer lärare och kursare och börjar peta i texten och man ba – va? Haha:) Men ju mer man lär sig ju mer fattar man att det är svårt det här med språk.

Till sist, med uträttat värv så belönade vi oss med en värsting  glass.

Jag hade moijto,valnöt och amerikansk cheesecake på min. Syrran moijito hasselnöt och nån mangosorbet. Svinigt goda, och tusen kalorier typ. Man blev stoppmätt:)

”Vi skiter i att träna va?” försökte syrran och jag bara skakade på huvudet. ”Nope” 🙂

Så vi åkte hem, bytte om och drog till gymmet, där det inte var direkt trångt. Körde ett svettigt och tungt pass och så lekte vi en stund på mattan, stå på knä på bollen, töja och böja och sånt där.

Det var inte så varmt på Ultuna, där vi var idag, men jag vet att även deras passalar är syrefria. Men gymmet helt ok:)

Det kan vara så att vi får gymma i morgon med, eller så blir det familjefys. Lovelia ska på avslutning och Jamie tycker det är jobbigt….eh, ja? 🙂

Jag åkte hem, in på Ica, och handlade en pizza till Novalie. Det var bara hon och jag som skulle äta. Trixie, Jordan och Jamie var ju med den andra föräldern, Lovelia på väg hem från Göteborg, och övriga i huset åt på annat håll. Jag köpte för ett tag sen sådana här:

Kycklingbröst på konserv, från Matsmart 🙂 Jag tänkte att de borde kunna funka precis som en burk tonfisk, man bara öppnar och äter typ. Så till middag skar jag mozzarella, tomater och blandade i kycklingen och kryddade lite. Så jäkla gott!! Tjejerna som ska ha friluftsdag och matsäck gjorde en sallad med sån här kyckling och pasta, det var tydligen smaskens det med.

Jag ska beställa från Matsmart i morgon när jag är pigg, men då ska jag lägga med en massa sådana här, det är perfekt efter träningen och även i husvagnen. Konserver äger:)

De har även nån ”vårstädning” där de sänker priset ytterligare såg jag när jag länkade, men jag är för trött just nu. Hoppas det finns kvar senare idag:)

Jag vårstädade inte, men jag vårshoppade de här från Cellbes.

Assietter i blått, de finns i svart med. Jag trodde, för jag är kass på att läsa mått:=) att de skulle kunna rymma en rostad macka, som ett underlägg. Mina barn har alltid sin macka på en tallrik, alltid. Varför? Oklart:) Jag skrattade gott när jag öppnade dem, för det får förvisso plats en liten macka, men de var lite mindre än jag tänkt. Men å andra sidan med aningens högre kant så de passade perfekt till tex nötter.

Och lördagsgodiset blev alldeles lagom på en sån här. Jag är nu svårt sugen på att beställa de svarta, för jag är helt superförtjust i dem:)och det gäller övriga i huset med. De kommer i sjupack och alla är i diskmaskinen konstant:) Det går inte att få ett bättre betyg i den här familjen:)

Jaja, nu ska jag sova. Jag hann inte duscha förrän sent eftersom jag var lite osäker på när Lovelias tåg skulle komma in. Det var försenat, så det blev ändringar. Jag väntade så jag kunde hämta henne först, och så mysigt att få kramas igen:) Hon har haft det så kul, fast de förlorade alla matcher utom en;) De hade varit på Liseberg och hon har åkt nåt som heter Atmosphere(?)…Europas högsta fritt fall….hon är galen. Och Helix. Och säkert allt annat med:)

Men de här messade hon i vår familjechat att hon åkt och alla syskon var mäkta imponerade.

Hon var så trött men kunde ändå inte sova, precis som det ska vara. Munnen har gått i ett  och helst ville hon berätta för Corrinda som ju vet exakt hur det är, eftersom hon varit där själv.

Nejmen, nu är håret hyfsat torrt så det bör gå att hoppa i säng utan att se ut som en rufstufs i morgon:)

Vi hörs såklart senare!

Natti natti 🙂

Igår var det sol hela långa dagen:)

Jag kan inte nog poängtera hur jäkla mycket jag njuter, hur livsandarna vaknar och allt blir roligare nu när våren är här på riktigt. Vi hade ju en helt makalös dag på Parken Zoo i lördags, och rent spontant tänkte jag att det var ren tur, men vädret verkar hålla i sig lite.

Det exploderar ju direkt naturen, det skira gröna är överallt, och tusen nyanser av grönt omger en. Magiskt.

Mindre magiskt att städa i trädgården och poolrummet kan jag meddela:)

Bah.

Jag satte ju upp alla studsmattor på lördagkvällen och plötsligt kommer man åt lite bättre i poolrummet. AKA förvaringsrummet… eller stökrum.

Där hamnar allt skit, som återvinning. Doris (och räven)river gärna ut det, och man får göra om jobbet. Ja, eftersom jag inte tar det direkt.;)

Jag har packat en omgång i bilen och kört iväg, tog inte grovsoporna utan det som vi har återvinning för här vid affären. Massa metallburkar, plastförpackningar och kartonger. Och batterier. Men eftersom jag hade shitloads, typ hundratals så orkade jag inte stå där och peta i tre i taget i den lilla luckan så jag tog hem eländet igen. På tippen kan man bara vända upp och ner på lådan:)

Jag tar en sväng dit idag tänkte jag.

Sen plockade jag skräp, röjde i carporten, som är ett förråd det med, den står på sidan av garaget och jag vet inte om det någonsin varit en bil som stått där, det går liksom inte att köra in. Nu har jag sopat massa grus från plattgången där, och hängt upp redskapen, snöskyfflarna och allt annat som hamnat fel. Ställt upp alla miljoners snöåkdon på sin hylla, tittat på alla cyklar som står där och tänkt att jag måste ha en kärra för att få bort dem, så jag blundade sen:)

Däremot såg jag att min ”vedbod” är på glid.

Men vafan??

Det är inte jag som byggt den, öven om man skulle kunna tro det. Det är förra ägaren till huset och den har säkert stått där i alla år, sen 60-talet;) men varför kan den inte fortsätta stå då? Va? Det är säkert inga avancerade åtgärder som krävs, det är lastpallar på högkant och nån spik här och var, och fult var det ju redan innan så;)

Jag messade till syrran och frågade om hon var sugen på ett projekt, så det får bli till helgen. Jag har ingen ved där i just nu, det som finns kvar ligger till vänster, men det är lite. Med andra ord borde jag ta ner lite träd. Å andra sidan igen eldar jag inte, så då behöver man ingen ved. Logiskt:)

Men hellre en ful vedbod/skjul än en hög med brädor.

Min baksida ser ut som fan. Ja kanske inte min min, som i ändalykten, även om den passerat bäst före datum;) men trädgården. Det är alltid skugga på den sidan och ganska nära grannen, och deras kaxiga hönor;) så det är inget nöje att sitta där. Jag är bara där när jag måste röja, och då gör jag det snabbt som fasen för att kunna gå därifrån. Min framsida är mer presentabel. Jag har dock ett gäng träd på baksidan som måste kapas. Grannen är landskapsarkitekt och sånt där, och jag får prestationsångest:) Det finns ju bra och dåliga säsonger för att beskära äppelträd och jag vill ju inte framstå som korkad och göra fel;) Hon är supertrevlig så det är bara löjligt att tänka så, egentligen handlar det mer om lathet. Jag vet hur mycket jobb det blir med alla grenar och kvistar. Träden ger inte speciellt mkt äpplen och de som finns sitter tio meter upp så de är till absolut noll nytta.

Jag sopade och sopade, och plockade och plockade och sen orkade jag inte mer utan satt och jäste, men då var det kväll så solen försvann.

Jag fick hem husvagnen i lördags också:)

Jag lyckades glömma bort Doris när vi skulle till Parken Zoo. Det är nästan alltid någon hemma, och är det inte det så kan jag ta med henne. Men till djurpark funkar det inte. Plötsligt insåg jag att alla antingen skulle med eller jobba. Hur ska detta lösas? Jag visste att mamma och pappa skulle hämta vagnen, den står hos deras vänner. Jag tänkte att de kanske kunde svänga förbi och bara ta en promenad med Doris innan de åkte, så skulle hon bara vara ensam i max fyra timmar i stöten. Precis när jag scrollade på mobilen efter mammas nummer så ringde hon:)

Hennes ärende? Jo de ville ta med Doris:) Hon hade fattat att jag inte hade hundvakt och hittat en lösning:) Men att vi ringde exakt samtidigt? SÅ märkligt.

Doris hade skött sig utmärkt, så det är tur så man slipper skämmas för henne. Hon älskar att åka bil, så det är inga problem, och de som de hälsade på är gamla bönder så djur är de ju vana vid.

Husvagnen ska nu ses över, jag tänker städa ur den på campingen för den är packad med alla saker som ska upp dit, som måste lyftas ur innan man kan sopa och sådär. Måste bara kika så ingen mus byggt bo i kökslådorna. Det hade de gjort en gång förut, och det var inte så kul. Det fick snickras en ny låda:)

Vi kör upp den, fast jag får inte säga ”upp” för det är tydligen västerut säger min bofaste kompis och suckar över mina geografiskills;) Jag hävdar envist att så fort man lämnar Uppsala så är det Upp, eller Ner. Inte väster. Trams:)

Vi kör alltså upp den till helgen, sen kan man börja campa. Helt galet, men ska bli härligt:) Det är ett annat liv. Lite enklare.

ÄH, nu måste jag fixa lite, men vi hörs snart igen:)

Jag har tänkt på en sak.

När något jobbigt eller tråkigt händer i mitt liv, eller någon närståendes, så kan jag alltid se att det skulle ha kunnat vara ännu lite värre. Botten är liksom aldrig riktigt nådd.

”Bilen är är trasig, det går inte att starta den”

Jamen tänk om det  hänt något på motorvägen i 120km/h, de hade varit ännu värre.

”Jag har 40,5 i feber”

Jamen tänk om du hade kräkts också, då hade det varit ännu värre!

”Jag har stukat foten, jag kan nästan inte gå.

Jamen, tur att det bara var ena foten, det hade kunnat vara båda och då hade det varit ännu värre.

”Jag ska betala 30.000 kronor i kvarskatt”

Jamen det var väl en jäkla tur att det bara var pengar, det hade kunnat vara kameler, det hade varit ännu värre;)

”Jag fick C på matteprovet”

Jamen C, det hade ju kunnat vara F, det är ännu värre.

”Min man reste sig och gick, han lämnade mig med nio barn”

Ja, men tänk om han hittat nån xxx-tjej och skaffar barn och gifter sig med henne, det hade varit ännu värre.

Fast vänta?? Det var ju så det var;) Hehe.

Nej, men allvarligt, när han drog så hade jag en hel massa ”det hade varit ännu värre om” Som att det hade kunnat vara värre om han var hotad till livet av ryska maffian eller om han bara försvann från jordens yta och man aldrig fick några svar. Hm, fast svar fick jag ju inte iofs …men ni fattar:)

Jag har funderat på det här som sagt. Jag vet inte om det är positivt, men det är det väl? Att aldrig känna att man slagit i den totala botten utan att det alltid finns lite saker att vara glad för. Lite kvar att ge. Jag har såklart stått med bara näsan över vattenytan och kippat efter andan, för det var så det kändes den där första tiden, men ändå…det hade kunnat vara ännu värre. Vattnet hade kunnat gå över nästippen.

Det är samma när jag är riktigt sjuk. Det är sällan, (tack och lov)men när det händer så är alltid tanken där att det är tur att man slipper det och det, eller att det är tur att det och det funkar annars hade det minsann varit kört. Då, hade det inte kunnat bli värre. Men innan dess, då hade det kunnat vara värre. Och väl framme vid det man sett som ”det värsta” så inser man att nä , det kan bli lite värre ändå 😉

Fattar ni ens hur jag menar? 🙂

Det finns folk som har det riktigt illa, på olika sätt, det finns alltid de som har det värre än vad jag har. Även om jag kan vara djävulskt ledsen eller upprörd över något, livet kan suga och gå i totalt kras, så känns det som att mina bekymmer är något mindre och att det då är förmätet att bryta ihop. Att det är till för de som hamnar på änden av den där skalan som jag inte ens visste att jag hade. Den där 100 är värsta tänkbara scenario och då jag kanske möjligen hamnar på 99, men aldrig full pott. För…det hade kunnat vara ännu värre. Det går alltid att skämta lite om det.

Fan jag inser ju nu när jag försöker sätta ord på det att det är helt stört:) Man kan inte mäta elände. Allt är relativt. Det är ju dessutom ett av mina favorituttryck ”Allt är relativt”

Men jag antar att jag ändå tillhör skaran som anser att det där berömda glaset är halvfullt och inte halvtomt. Att jag är en positiv skit, som alltid ser någon slags guldkant öven på det mest svarta åskmoln. Även om den är väldigt liten och svag:)

Positiv och utrustad med en rejäl portion galghumor. Sån humor som inte lämpar sig för alla öron;)

Jag googlade nu:) Wikipedia säger ju det jag ville förmedla här ovanför på ett klockrent vis, och med väldigt mycket färre ord:)

”Galghumor är förmågan att se det lustiga i sin egen svåra situation, eller kunna säga något lustigt, trots att man mår dåligt av någon orsak. Den liknar sjuk humor men skiljer sig från denna genom att galghumorn används av personen som själv är drabbad.

Ett exempel kan vara det kända replikskiftet med den svårt sårade som blir tillfrågad:
– Gör det ont?
– Bara när jag skrattar.

Begreppet sägs ursprungligen ha syftat på humor som kan höras från en dödsdömd på väg till galgen.”

Jaha, men okey då. Det-kunde-varit-värre är alltså egentligen lika med galghumor:)

Ni skulle bara veta hur jäkla många lustigheter jag serverat över min traumatiska skilsmässa. Jag utnämner mig härmed till Mästare av Galghumor.

Och Mästare av svammel:) men det visste ni ju redan.

Så, vad är ni mästare i? Knyppling? Återvinning? Zappa mellan kanaler? Gräva upp potatis? Tjura?

Köra bil? Springa maraton? Crossfit? Nacka höns?

Idag är det EgenMästare dagen tycker jag:) Ge dig själv en klapp på axeln och säg Fan vad du är bra på att XXX 🙂

Och berätta såklart gärna för mig vad ni är bra på. Bäst, ville jag skriva men vet inte om jag vågar;)

Vi är ju ändå i Sverige, mellanmjölkens och lagomlandet:)

Shooot!