I går fick jag papper som jag skulle läsa igenom, från den där myndigheten ni vet, angående utredningen.

Om jag hittade några fel kunde jag ju markera dem och skicka tillbaka.

OM JAG HITTADE NÅGRA FEL?  Alltså….om vi säger som så här, hade de skrivit: Om du hittar något som är rätt så kan du vara glad…

Det är så många fel, både rena sakfel, som grejor som är helt tagna ur sitt sammanhang, saker jag sagt som är daterat långt bak i tiden som de gjort om till nutid, och då förändrat hela grejen…De har glömt ord, exempelvis ett INTE som gör den meningen till en helt annan… Vissa meningar är som hej kom och hjälp mig, helt obegripliga! De har skrivit rena felaktigheter; saker som de ville vränga till redan under samtalen och som jag med stor kraft dementerade och förklarade flera gånger men ändå har de skrivit det som de själva sa. Det är i flera meningar rent av nedvärderande. Lägg till det att jag fick flera rena utskällningar under samtalens gång.

Jag har faktiskt aldrig någonsin sett ett myndighetspapper med så mycket fel, både i vad som står och hur det är skrivet.

Jag kan lova er att jag inte överdriver. Jag är inte en sån person där armarna inte räcker till för att visa hur stor fisk jag fångat, utan jag är väldigt bra på att vara konkret. Och jag är väldigt förvånad nu. Hur kan man misstolka så?

Så nu återstår bara att återigen försöka förklara, men för vem? Samma människor? Högre chefer?

Är jag så jäkla kass på att uttrycka mig? På allvar alltså?

På TRE ställen nämndes min blogg..de har sån jäkla hang-up på den att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Mina barn läser inte min blogg, de tycker den är tråkig;) Janelle läser den ibland, Patricia och Corrinda kan någon gång gå in där för att läsa om vi gjort något speciellt. Ändå ska det läggas fram som något negativt för barnen, som att det jag bloggar om påverkar deras åsikter om någon.Det handlar ju främst om de fem små barnen, och där läser ingen något någonsin, så hur skulle bloggandet kunna påverka något? De är ju inga dumbommar, utan kan använda sina hjärnor och framför allt hjärtan, deras åsikter om någon grundar sig på någons eget handlande. De lever liksom i den verklighet någon lämnade dem i.

Men som alltid, det är enklare att skylla på mig än ta eget ansvar. Märkligt att instanser håller med bara.

 

Jaha, men jag krigar väl vidare då;) Oavsett vad som händer, så ska besluten tas på riktiga grunder, inga hittepå-varianter. Det är väl ändå det minsta man kan begära.

 

Nu ska jag åka på utvecklingssamtal!!  🙂

Återkommer senare.

Bye bye:)

 

Ni kanske försöker vara snälla, och komma med förslag på lösningar, men det finns inget jag inte har tänkt på.

En del av er riktigt hör jag hur det pyser skadeglädje ur, hur ni riktigt slår er för bröstet och säger att man aldrig ska bli beroende av någon annan, och herregud…Man kan ju för fan inte gå runt och förutsätta att katastrofen ska inträffa. Orka.

Jag har levt 26 år ihop med Perra. Han har varit en bra man, och en fin pappa. Vad fan som hände sen det vet jag inte för han säger inget.

Länge, väldigt länge, för att inte säga skitlänge så var jag tyst, men till sist orkar jag liksom inte längre. Att skriva och prata är mitt sätt att bearbeta, och det ihop med att jag tränat har med stor säkerhet gjort att jag inte sitter inlåst i en vadderad cell på psyket och dunkar huvudet i golvet. Den som då kom med de härliga sarkastiska pikarna att jag ”har råd” att träna fick sig nyss en skopa;) Några klick på miniräknaren efter att ha kollat min statistik på Friskis visar att varje gång jag är där går på ca 10 kr, och det är så väl investerade pengar i mig själv att det inte är riktigt klokt:)

För övrigt fyller jag år i december…och så jul = årskort betalas inte av mig 🙂

Skaffa ett jobb….så lätt att säga för andra. Ni behöver inte oroa er, ni som alltid varit avundsjuka på att jag kunnat vara hemma med barnen, den tiden kommer när även jag ska jobba:) Men jag har inget arbete att gå tillbaka till, och jag har heller ingen vidare utbildning att stoltsera med, lägg till att jag inte jobbat på många år, och sen…tadaaaa jag har fem små barn som i perioder är sjuka hela tiden. Jag har vänner i chefspositioner och fast det är helt inkorrekt så tar man hellre nån utan ungar, som inte kommer vabba. Givetvis helt inofficiellt.

Jag pluggar, heltid, och jag ser det som ett utmärkt sätt att skaffa mig något på fötterna, så jag kan få ett jobb sen, när ungarna är större och inte lika mycket sjuka, alternativt kan klara sig lite mer själva. Jag har en plan, Sickan.

Nej jag har inte meddelat er den;)

 

Sen detta med att jag är naiv och inte kan sitta och hålla fast vid saker, utan måste söka hjälp från soc. Fuck off. Jag tänker inte ha med soc att göra så länge jag kan undvika det, det vill säga för evigt helst. Jag har absolut noll förtroende för dem.

Jag och Perra har skapat dessa nio barn, varav åtta bor hemma. Då är det väl inte bara min sak att se till så de har det bra? Nej, det är vi båda. Myndigheterna är inte så mkt till hjälp här det ska erkännas, det jublas högt i tingsrätten över att han ju vill träffa sin barn överhuvudtaget. Men så fan att jag tänker leva på soc med barnen och han i sus och dus och kan göra vad han vill när han vill utan att tänka på ungarna. Aldrig i helvete.

Om inte jag kan ha dem boende hos mig, då får han så lov att ta hand om dem. Eller så får han se till så att jag kan ta hand om dem. Nån måtta på dumheter får det vara, och jag må vara korkad och naiv men jag kan fan strida för mina ungar, och det är för deras skull vi bor kvar här. Jag har inte ens börjat bråka än, det ska gudarna veta, och jag vet att han vet att han inte borde tjafsa för han känner mig och vet att jag är principfast och som en tigrinna när det kommer till barnen;)

I slutänden kanske det inte blir som jag hade tänkt, men det kommer att bli bra för barnen. För på något vis så löser sig detta med. Hur vet jag inte riktigt, men det finns inget alternativ. Om jag måste så tar jag till ”fula” knep, om jag måste så drar jag det så långt man bara kan, om jag måste så avstår jag barnen för deras skull, om jag måste så hoppar jag framför ett tåg..nä fan det gör jag inte;) men ni fattar?

Jag förstår att ni vill väl, och att ni försöker hjälpa, men faktum är att det enda som kan hjälpa mig är att nån donerar några miljoner:) Allt annat har jag tänkt på.

Jag vet också att det säkert inte är så många av er som medvetet går in för att såra, men ibland är det svårt att tolka text, och det är lätt att uppfatta det så, vilket gör mig lite tjurig.

Att kunna ventilera här betyder mycket för mig, och även era kommentarer. Ni behöver inte bara säga snälla saker, men försök vara så tydliga ni kan:)  Jag läser alla, men kan inte alltid svara på alla, men jag hoppas verkligen att ni vet att ert stöd betyder massor! ♥ ♥ ♥ ♥

 

För er som tycker det är självklart att han ska få ut sina pengar för huset vill jag bara tala om att om det var tvärtom och han som bodde här med barnen, så skulle jag skriva över allt på honom direkt. Utan att tveka. Jag har föreslagit det men eftersom han inte vill ha nån familj längre har det ratats. Givetvis vill jag ha mina barn, men eftersom jag älskar dem mer än livet självt och definitivt mer än mig själv så skulle jag inte tveka en sekund  om de fick bo kvar här där de har sin trygghet.Vad fasen är pengar i jämförelse?  Jag skulle kunna klara att ha de befintliga lånen ensam,( ev med hjälp av min familj) men att utöver det låna upp för att lösa ut honom gör det hela oöverstigligt.

Man kan inte få allt tycker jag, och man kan faktiskt inte få skaffa nio barn, för att sen ledsna och vilja leva sitt liv som singel. Barnen har man för livet, och vill man inte leva med dem så får man fan se till att försörja dem. Och inte nåt löjligt underhållsbidrag, vad är det för trams? Man ska väl ändå inte tjäna ekonomiskt på att dumpa sin familj?

Må vara hur politiskt okorrekt som helst, men det skiter jag i 🙂

 

Nu ska jag sova!

Natti natti

 

I morse vaknade jag som alltid av mobilen, men kunde omöjligen begripa vad det var, långt in i nån konstig dröm. Om Niclas Wahlgren, tack för den , Helen;) Helen har nämligen kläckt den kluriga idén att han ska bli nästa Herr Wetterholm. Hörde på radion att han letar lägenhet så han kan ju få hyra ett rum här;)

Klev upp och gick runt och väckte mina småtroll. Samma ordning alla dagar, först Robban som muttrar och somnar om, sen Trixie, Lovelia, Corrinda och sist Novalie.Ibland byter jag plats på Trixie och Lovelia eller Corrinda och Novalie men då kan hela dagen bli knasig, så det är bäst att följa sina rutiner 😉

Gjorde den varma chokladen och rostade smörgåsar, och så satt jag och kikade på julkalendern med dem, jag tycker den är bra hittills, väldigt vackra miljöer gör ju sitt till såklart, men den funkar. Inte för barnslig, inte för tramsig, inte konstig och inte så präktig. Bara bra.

Jamie vaknade och kom upp han med men Jordan sov som en gris till närmare tio.

Jag skulle träna, men eftersom Patricia är hemma så fick småkillarna stanna hemma med henne idag, så for jag iväg ensam, det går lite snabbare då. Vi skulle iväg på eftermiddagen sen så det är skönt för dem att slippa vara på språng hela dagen.

Cirkelfys med Björn, och jag har sån träninsgvärk redan att det är drygt att värma upp, men sen är det ju som så att man får väck den där jobbiga värken av att träna:)

Hem sen, glad och på bra humör, solen sken väl inte direkt men det var lite ljust och inte så jäkla grått som det varit, hyfsat varmt dessutom. Vinkade av syrran och hämtade posten, och brevet som låg där kan ju liksom få vem som helst att bli lite mindre glad. Först blev jag glad för det var en paketavi, men sen såg jag att det var från den advokatbyrå som skött bodelningen, ett rek låg och väntade på att hämtas ut.

Trots att jag egentligen visste vad som stod där, så får man ändå ont i magen. Man vet aldrig.

Nu hade jag inte tid att hämta det direkt utan det fick vänta ända till kvällen, och den där klumpen i magen lade liksom sordin på hela dagen.

 

Käkade lite lunch med killarna, duschade och så åkte Patricia, jag och killarna till Gränby för den här första rekognoscerings rundan som oftast slutar i noll inköp, så även idag 🙂 Men man måste ju scanna läget lite.

Jordan har pekat ut massor av tröjor som han önskar sig, medan Jamie mest låg i en hög på golvet och grinade för att det var så trååååkigt. Med advokatbrevet hamnade nerverna på utsidan och jag var väl aningens mindre tålamodsfull skulle man kunna säga, så han fick några ilskna tillsägelser. Jag avskyr ungar som grinar och skriker, speciellt mina, av liksom ingen anledning alls, bara för att de fastnar i gnäll-mode.

Vi fick gjort det vi skulle, och så hem igen för att hämta upp Novalie och hennes kompis som skulle dansa, Lovelia fick hänga med så släppte jag av henne på kyrkis, Trixie har sin grupp där idag, och sen har de gympa tillsammans, så de kan gå därifrån.

Ner på stan, parkerade och fick återigen platsen närmast p-automaten…Den är liksom aldrig ledig, men när jag skulle till Memira var den åxå det, och det visade sig att apparaten var trasig. Den andra maskinen står såklart i andra änden, säkert 100 meter bort. Och lika långt tillbaka. Men inte kan det vara fel på den idag med?  Jodå. FML….;)

Det blåste idag, inte ett dugg mysigt, det blir svinkallt då, och vi skyndade oss, och väl inne i värmen så sprang tjejerna ner till dansen och vi gick in på New Yorker. Patricia fick välja ut sin julklapp:)

Väl det var gjort så fick hon minsann, såklart, gå därifrån, man får ju inte tjuvkika på sina julklappar!!!

Hur skulle det se ut, va?

 

Eftersom jag alltid tar ut alla eländigheter i förskott och behövde lugna nerverna och killarna var sugna på bullar, så snabbade vi oss ner på Clas O för att köpa lysrör, och sen blev det faktist fika på Espresso House. Kors i taket. Oj vilken skillnad på att fika på Ikea…Svårt att få lika gott kaffe kanske, men annars föredrar jag Ikea alla dagar i veckan. Svindyrt ju. Men förbannat god Tomtelatte, med vispgrädde och jox 🙂

Tjejerna var klara och vi åkte hem, förbi Coop och hämtade det där förbannade brevet, och jag antar att det liksom väldigt sällan är roliga nyheter i rekommenderade brev från advokatfirmor för tjejen i kassan tittade lite medlidsamt på mig…jag springer ju där rätt ofta, och har gjort i alla år, så vi känner ju igen varandra.

Jaja, så är det.

Lämnade av Novalies kompis, in på Ica för att köpa bröd, för idag fick det bli, håll i er, varma mackor… till middag. Händer ibland, men inte allt för ofta. Väl hemma så fixade Patricia mat, medan jag satt vid köksbordet och försökte tyda de hieroglyfer som advokater ägnar sig åt. Vilket jäkla fikonspråk! Advokaten var inte mer än typ 25, men språket är ju 350 år gammalt minst 😉

Jag visste ju hur han skulle bodela, för eftersom lagen är som den är så blir det ju som så att huset delas på hälften. Det är ju inga konstigheter, speciellt inte med tanke på att vi liksom alltid ägt halva var…Har hälften av lånen osv. Men det är tydligen ett steg närmare att någon kan begära tvångsförsäljning.  Just idag är jag så less på trams att jag skiter i det, ärligt talat. Så här är det : Om huset säljs kan inte barnen bo hos mig, eftersom jag inte kan köpa något nytt för den halvmiljon vi får var i vinst, ( jag får inga lån har varit mammaledig med kass inkomst) det finns inga hyreslägenheter som är stora nog, tittade idag och den största var på 78kvm, en trea. Då återstår soc, som mest troligt inte kan skaka fram en tillräckligt stor bostad. Men han har ekonomi för att köpa nytt…och hejsan svejsan vad spännande det kan bli;)

Givetvis är det en skitkass lösning för han vill ju inte ha sina barn, men det är liksom så det måste bli, Det här har han inte fattat såklart, och säkert inte den där kvinnan som med största säkerhet puffar honom i ryggen för att göra saker, som hon anser rätt, att man måste göra.. som att bodela tex, till den facila summan av först 10.000kr och nu kommer en räkning till, på säkerligen minst lika mkt till. Jag har som jag sagt många gånger, efterlyst en kommunikation, det skulle lösa de flesta problem, men nänä. Nu har jag fått så många svinhugg i ryggen att jag inte direkt är sugen på att vara det minsta lilla tillmötesgående.

Nåväl, det var inga konstigheter, mer än att jag, mot min vilja, tilldelades bilen. Vafan nu då? Kan man verkligen bli tilldelad något en annan människa äger mot sin vilja? Jag vill inte äga den, jag betalar soppa och försäkring, och tycker att då kan han fan pröjsa skatten, eftersom han liksom måste låna den. Han måste ju ha en stor bil för att kunna transportera barnen till Leos lekland. Tja, alltså..det kan ju bli roligt det här:)

Är jag skyldig att låna ut MIN bil till honom? Ja, det spiller ju över på ungarna så klart om jag inte gör det, men då kan han kanske hyra den 😉

Väldigt dyr hyra, tror att det kostar fyra nya vinterdäck faktiskt att hyra den. Ja, så är det. Allt kostar pengar;)

Nä, jag är inte elak, jag är öppen för förslag, men de lär ju inte komma. OM, så skulle jag nog svimma av förvåning.

 

När jag väl hade läst advokatbrevet, svurit över språket- alltså jag är ju inte direkt obegåvad på ord, inte ens svåra myndighetsord, och jag läste en hel del sånt när jag pluggade till Administratör, men vissa meningar är ju bara löjliga.

I alla fall, när jag väl läst det så var det ju inget mer med det. Jag kan inte göra något åt det, såvida jag inte ramlar över ett par guldbyxor;)

Jag åt fiskbullar till middag, samtidigt som jag såg på Hollywoodfruar och på allvar mår illa av Gunilla. Jag gillar den här serien, jag har tyckt att den är mysig, att det är en charmig vardagsflykt att titta på de här tjejerna vars värsta problem är om mattan matchar lattekopparna;) men Gunilla är vedervärdig och fullkomligt vidrig. Det kryper i mig, och jag vet att det säkert älskas av redaktionen som gör detta program och jag vet även att de lär avsky henne i smyg 😉 men att de anser henne vara en kassako. Hon har ju fullt utveckad hybris och tror att hon är något. Åsa V sen då, är hon nästan 40 eller 14? Hur larvig kan man bli? Nä tacka vet jag Maria som är härligt charmig och Britt som jag ska bli som, damen är över 70 och rör sig som en 25 åring:)

Jag har knappt sett några avsnitt den här säsongen eftersom jag inte har lust att bli irriterad över den där människan, men små glimtar här och var har fått mig att byta kanal. Snälla Tv3…ta bort henne.

När det var slut var jag så irriterad att jag gladeligen hoppade upp ur soffan och så körde Patricia och jag 15 med Paolo. Sen var jag snäll igen 🙂

Och rätt trött. Så då hamnade jag här. Och nu ska jag försöka få fart på benen och ta mig ut i badrummet, borsta tänderna och sen sova:)

 

Natti natti 🙂

En kommentar har stört mig lite idag.

Och anledningen till att den stör lite är väl att tydligen så vet vilt främmande människor saker som inte ens vi vet.

Det var alldeles alldeles nyligen, som jag fick veta att han bytt namn, till sin morsas…eh? Alltså inte tagit tillbaka det han hade innan vi gifte oss, utan sin morsas.( hello Oidipus) Det fick jag veta via ett mail från advokaten i ett annat ärende där det står fd Wetterholm. Bara sådär.

Han har alltså inte berättat för vare sig barnen eller mig. Hur länge han hetat något annat vet vi inte.

Jag är inte förvånad, han har ju inte direkt varit meddelsam i någonting, men nog kan jag tycka att det är riktigt förjävligt att inte berätta en sån sak för sina barn. Att han vill bort från allt som har med mig att göra har jag fattat för länge sen, frågan är om han fattat att det aldrig kommer lyckas? Inte ens genom ett namnbyte. Vi har nio barn tillsammans, vi blir aldrig av med varandra. Det kan man tycka vad man vill om 😉 men så är det.

Hur barnen ställer sig till det?

De undrar ju varför pappa inte vill heta samma sak som dem, såklart. Det spär på deras oro att det är DE som på något vis är orsaken till hans beteende. De blir ledsna. Jag kan inte svara.

Vad jag tycker?

Det finns drygt 240 stycken som heter Wetterholm i efternamn i Sverige. Det är min farmors flicknamn som vi tog när vi gifte oss, så i mina ögon är det bara bra att han bytt så slipper namnet vanäras;)

Men, varför man inte vill heta som sina barn är för mig en gåta. Jag känner folk som har fåniga dubbelnamn, två helt vanliga, tex Svensson- Ek, av den enda lilla anledningen att man har barn som man vill ha tillhörighet med via namnet.

Man får göra som man vill såklart, men…..nä fan man får inte alls göra som man vill! Man ska berätta sånt här för sina barn! På samma vis som man ska berätta varför man flyttar iväg från dem.

Inget förvånar mig dock längre. Men hur får ni som kommenterar reda på allt? Är det av en ren händelse, känner ni någon personligen, hörsägen eller googlar ni satan?

Jag fick reda på det via min advokat. Barnen fick veta det av mig. Folk har säkert synpunkter på att jag berättade det, men om jag inte skulle berättat saker och ting för ungarna så hade de fortfarande frågat när pappa kommer hem.

Det är tragiskt.

Bara tragiskt.

 

 

 

 

Lotta undrar om jag läst tråden på Flashback. Givetvis menar hon en tråd gällande Familjen Annorlunda, och det driftas alltid massa konstiga saker där. Jag har läst den, jag kikar in ibland, och jag kan fan inte annat än beklaga dessa människor som tror sig sitta med vetskap om än det ena än det andra.  Folk där inne vet hur jag har haft det i mitt äktenskap, att det syntes redan i TV för fem år sen(!!) att vårt liv ihop var fejk och hittepå, och att det är klart att det är jag som varit den styrande..Jag ska enligt dem vara allsmäktig och exet har dansat efter min pipa..Gosh.

Jag förstår att min soppa är svår för andra att suga i sig, för den är nämligen fullständigt obegriplig för mig och de mina, och vi lever i den. Jag har varit helt och fullt ärlig i det jag skrivit här, men ändå så vet folk en massa, saker som är direkt felaktiga. Jag kan förstå att mitt liv ihop med min exman kan ha sett konstigt ut utifrån, han jobbar alltid och jag är hemma, men grejen är att vi hade en finfin balans. Han dammsög, tvättade fönster och bytte blöjor, och jag skruvade upp hyllor, rensade avlopp och skurade golv. Och tvärtom. Vi har aldrig haft några problem i vårt liv, och vi har båda varit nöjda. Vi har umgåtts, om än inte ute på fina middagar utan hemma i soffan. Han har periodvis jobbat mkt och periodvis varit hemma mer än normalt arbetande föräldrar.

Det är liksom det som gör det hela obegripligt. Hade han varit en frånvarande pappa/make hade det inte varit så konstigt att han kunde lämna dem, men han har ju för fan varit världens bästa pappa!? Och sen hände nåt…som han aldrig delade med mig. Min exsvärmor säger spydigt att det är ju inget konstigt att han blev kär i nån annan sånt som händer…och okey det kan man ju bli, men kanske, bara kanske ska man tala om det för den första? Göra slut liksom. Än i denna dag har han inte sagt till mig att han vill avsluta vårat liv tillsammans. Än i denna dag har han inte erkänt den andra kvinnan…. Jag frågade honom öga mot öga i vintras, och han svarade med en fråga: Varför vill du veta det?

Ja det kan man ju undra:)

 

Så svaret Lotta, är: När jag har riktigt tråkigt och vill se hur snillen (aka idioter utan eget liv) spekulerar så kikar jag in på Flashback. Ibland blir jag lite glad när de tycker jag är cool som pluggar och still standing men oftast är det bara en djup suck och en skakning på huvudet över hur mkt man kan vända och tvista på saker.

Jag är ärlig med er här, köp det eller skit i det 🙂

Vill ni läsa hittepå grejor och spekulationer då är det inte hit ni ska, utan då är det Flashback.

Varsågoda att vidarebefordra det, ni som läser här och skvallrar där. 😀

 

Vet ni vad jag har gjort idag då?

Jag har minsann skrivit en Självanalys gällande mitt liv. Det var en uppgift i en av mina kurser, och jag tyckte att jag svarade rätt så kortfattat på de stödord vi skulle använda, tex Kost, Dryck, alkoholm tobak, motion osv..Man skulle alltså berätta hur just mitt liv såg ut i dessa frågor. Och så skulle jag skicka in det och inser att vafan…det blev ju flera A4sidor långt! Så då vågade jag inte 🙂 Fasen de andra kurserna ska ju inte behöva läsa en roman. Även om den är skitbra såklart, haha, vem vill inte höra om mina matvanor i en sida tex? 😉 Så nu måste jag nog skala av den lite. Ingen kan ju komma och säga att jag har problem med att använda många ord iaf, däremot vad det gäller att vara kortfattad…ha.

Sen har jag läst alla de andras analyser, och ska snart gå in och kommentera några av dem. Hann läsa det jag skulle i Avslappningsboken åxå, så nu så. Dessutom har jag äntligen fått hugg på en bok jag jagat, jag har en grym motvilja mot att betala 5-600kr för en kursbok bara för att den ska vara ny, oftast är de ju inte direkt roliga, och vill ha dem begagnade. Jag gillar ju rea och extrapriser åxå, det är liksom roligare att handla då:)

Nu kommer den nästa vecka, hoppas jag. I morgon ska jag coacha en av mina kurskompisar, via telefon och det ska bli roligt:) Senare ikväll/natt ska jag skriva en berättelse i Skapande skrivande åxå. Fasiken, det är roliga grejor jag pysslar med just nu 🙂

 

Sen tog jag med mig Lovelia ner på stan, först ett stopp på biblioteket där jag fixade lånekort,(låna kurslitteratur funkar åxå) sen kikade vi ner på barnavdelningen. Jag ska ju försöka sysselsätta min femåring tänkte jag, och där finns det ett fint utbud. Nu gick jag med i Filmklubben, så ska Jordan, Jamie och jag åka dit och kolla på högkvalitativa filmer och käka popcorn 🙂

Det fanns annat med såklart, och ihop med kyrkis och Öf så blir det kalas.

Lovelia ska på kalas i morgon, och ville följa med och välja present, så nästa stopp var leksaksaffären.

Och det blev en målarbok, liknade Top Model, men med djur, och pennor. Jag har under åren köpt miljoners pennor av alla de slag, och tycker att de här är bäst. Vanliga som man vässar i färg.  Tuschpennor glömmer mina ungar att sätta tillbaka korken på, hur man än tjatar och så är de torkade sen. De här håller, och går dessutom inte igenom så det syns på andra sidan:) Tacksamt nog tycker barnen lika. De får även tusch såklart men de håller ju inte så länge av förklarliga skäl.

Sen ville Lovelia gå och fika, så det gjorde vi, det gäller att passa på att mysa lite extra när man bara har med sig ett barn ♥ En bit daimtårta på Waynes som kostade lika mkt som en hel tårta på Ikea;) men kaffet där är to die for.

I går kom en bud från Gevalia, de har nya kaffesorter på gång, och ville bjuda på dem och småkakor:)

 

Fantastiskt goda kakor,de är slut redan och kaffet har jag inte hunnit prova, än till vardags kör jag mest med snabbpulver…och nu har jag knappt haft tid att ens veva ihop det, men snart så:)

Tack!

 

I går satt Jamie hos Janelle och lekte Bulleribock, och han är så usel på det, säger helt fel siffror på hur många fingrar man trycker in i ryggen på honom och så skrattar han så gott:)

-Åtta?? Jamie det är ETT!

 

Knäppos:) Idag hittade han en klänning, som matchar vaxduken perfekt;) och han var så lycklig, snurrade runt och tyckte han var finast i hela världen.

 

Blunda för stöket i bakgrunden, det ser på allvar för jäkligt ut, men det är väldigt många grejor som mellanlandat där lite för länge..Jag ska snart  fixa, kanske..Vad är det med plana ytor? De drar till sig saker!

Jag har andra ställen som är skinande rena, bara så att ni vet 😉

 

Förra veckan köpte jag en kalkonstek, det var något nytt för mig har aldrig sett det förr, men idag åkte den in i ugnen. Jag gillar saker som sköter sig helt själv, och den här skulle man bara ställa in, den låg redan i en form, och sen tog den nästan två timmar på sig att bli klar, men då var den väldigt god. Ungarna gillade det, och jag är mkt nöjd med att ha hittat nåt nytt som är godkänt av alla, och även tilltalar mina smaklökar.

Nu var det två barn som inte åt hemma, Patricia och Corrinda, och det var snudd på att 2 kg stek inte räckte, men det var den största jag hittade. Får lov att hitta på nåt att komplettera den med. Mera sås och grönsaker kanske:)

Och apropå grönsaker!

Ni som hängt här väldigt länge vet att Robban inte äter grönsaker, eller frukt. Eller speciellt mkt mat;) Han är extremt petig med mat och vägrar prova nya saker.

Idag viftade jag med en sockerärta framför honom och sa att han fick hundra kronor om han åt upp den,och han nappade åt sig den och stoppade in den i munnen, tuggade på den, och jag såg min hundring flyga iväg….men där slutade han tugga, tittade på mig och frågade hur i hela friden jag kunde med den konsistensen? Smaken var väl ingen större fara, men KONSISTENSEN? Jag var snabb att säga att han fick spotta ut den och kunde behålla mina pengar 😉 men att han ens provade, smakade, det är så stort. Han lät så otroligt rolig när han försökte prata utan att ärtskidan liksom rörde kinderna, att jag började skratta så tårarna rann, och ju mer övriga runt bordet skrattade åt mig ju mer grät jag:) Så nu lever jag några år till, ett gott skratt förlänger ju livet. Och med de här ungarna runt sig får man sig många goda skratt ♥

Och en hel del gråa hår, även om jag inte sett några än så gömmer de sig säkert och kommer anfalla i flock en vacker dag:)

 

Robban gick och lade sin minsta lillebror ♥ och sen dukade de fram godiset. Haha, ja så taskiga är vi, Jamie får inget:) Å andra sidan vet han inte om det heller, och får några bitar på söndagen eller så. Sen kikade vi på Fångarna på fortet. Jordan var lycklig över att Linus-Kära bröder var med, och tjejerna gillade Äntligen hemma-Björn, medan Patricia hade gillat att se Samir, men hon var ju inte hemma.

 

Novalie och Jordan ♥

När det var slut gick de ner och såg en film och jag tittar med en halvt öga på IronMan 2 innan jag ska ta itu med pluggandet.

 

I morgon måste jag försöka röja i trädgården, det stora parasollet blåste omkull i stormvindarna, och det är massor att bära undan, måste passa på när någon stark är hemma och kan hjälpa till. Sen har jag inte plockat ur husvagnen än heller, och tja….det finns att göra:)

Sen är det träning med Peter, och det ser jag inte fram emot ett dugg, jag har ont i axlarna av Olles pass i torsdags, och Peter har ofta en tung axelpress.

På ena Friskis har de av nån anledning jag inte fattat, bytt ut skivstångsstängerna. Förr vägde de typ inget, men nu…jisses de ligger visst på runt 8 kg enligt ledarna.Bara stången utan vikter alltså. Eftersom jag inte fattat det så tog jag såklart de vanliga 15kg på axelpressen, och tyckte det kändes jäkligt mkt jobbigare än normalt, men det är klart…det var ju ca 23 kilo i stället:) Samma med marklyft, jag brukar ha 40kg, orkar inte hålla fast mer med händerna även om jag skulle orka, vi kör ju 45 sekunder, men nu var det ju 48kg.

Det lustiga är att man alltså kan öka på vikterna ganska ordentligt:)

Och jo, jag ser visst fram emot Peters pass 🙂 Mycket.

Men det är i morgon det, nu ska jag skriva en berättelse och sen kommentera andras självanalyser:)

Natti natti 🙂

 

Och nu är jag kompis med dem igen:)

Jag är inte dummare än att jag förstår att jag fick en fin särbehandling idag, men jag är heller inte dummare än att jag tackar och tar emot:)

Någon lite högre upp på tele2 ringde upp, och höll med mig om att det faktiskt är rätt taskigt att behandla gamla kunder sämre än nya, och nu kan jag inte direkt klaga på dem mer, eller ever again i framtiden, så schysst och bra som det blev för min del nu.

Jag niger och tackar vänligen!!!

 

Sen måste jag bara fråga, er som hela tiden påpekar negativt  allt jag gör, säger eller på något vis skriver här, varför lägger ni ner den tiden och engagemanget? Om ni inte gillar mig, mitt sätt att skriva och det jag skriver om….Fattar verkligen inte?

Jag läser massor av bloggar, men ingen som jag känner att jag blir irriterad och sur över varenda gång jag klickar mig in där, för det är ju bara korkat. Men det måste ni ju göra? Eller vad?

Ni vet mycket väl att den här bloggen handlar om mig, om min familj och vår vardag, vårt liv i stort och smått. I det ingår att bli förbannad på teleoperatörer, att lacka på idioter man varit gift med, vara ledsen för att barnen mår dåligt, svära över att gräsmattan växer för fort, fråga efter tips på bästa fläckborttagningen, ösa beröm över nån och ris över nån annan, slå mig för bröstet ibland och ibland bara få lite tröstande ord en annan gång.

Jag kan inte rå för att ni inte håller med mig, och ni är i er fulla rätt att ha er egen åsikt. Jag försöker aldrig få er att ändra er åsikt, men…..jag försöker få er att förstå hur jag menar. Stor skillnad.

Ibland blir jag förbannad, nu har det varit rätt många oförskämda kommentarer och då kan jag hugga oförtjänt på någon som inte menade något illa, och det är jag ledsen för.

Jag kan välja att stoppa kommentarfunktionen.

Men det vill jag inte, för det är så kul med era ord!

Jag kan bara inte låta bli att undra över varför ni som kräker ur er tråkiga saker gör det, vad vill ni uppnå? Varför missförstår ni allt med flit? För så oklar kan jag bara inte vara som ni gör gällande, ni vänder mina ord värre än Hänt Extra och deras gelikar någonsin gjort med någon. Varför skickar ni en liten mening enbart menad att stickas? Avsedd att såra/irritera/förarga…Mår ni bättre av det själva? För i så fall…whoo, dags att söka hjälp hörrni;)

Vill ni uppnå att jag ska bli sur/ledsen/förbannad? Tja, jodå ibland så:)

Men annars? Vad? Att jag ska sluta blogga? Men…? Vad skulle ni då hitta på med er fritid!? 😉 Det kommer heller aldrig att ske, så är det vad ni strävar efter så är det lönlöst.

Ska jag erkänna en sak?

Väldigt väldigt ofta så skrattar jag gott åt de taskiga kommentarerna:)  Jo på allvar 🙂 Jag tänker så här att de som skriver dem måste ha det vansinnigt tråkigt i sitt liv, vara väldigt missnöjd med sin situation eller nåt. Så messar ofta en vän och frågar om jag sett den där idiotkommentaren och så garvar vi tillsammans 😉

Antar att det inte är den effekt ni vill ha;)

 

Om jag bloggar, och ni börjar kommentera och jag tycker att ni missförstått, då vill jag förklara så ni förstår hur jag menade. Men då är jag bitter, grinig, lättstött, snarstucken, och allt vad jag nu fått höra 🙂

Men på allvar, om någon missförstår ER, visst vill ni då förklara? Jag vill inte övertala er att tycka lika, varför skulle jag det? Jag tycker på mitt sätt, ni på ert. Men eftersom det är jag som skriver här så…tja 🙂

Ni får helt enkelt take it or leave it!

 

Nu till annat, till er andra som är normala i huvudet ♥

Novalie skulle ha en skolbok inslagen i papper. Jag har förstått att det inte är på alla skolor de vill ha det, men på ungarnas är det iaf någon bok per år. Och jag hinner alltså glömma bort hur man gör det på bästa sätt:)

Jag använder tjockare presentpapper, och det här tror jag att jag köpte på Panduro, och det var lite passande till skolan tyckte jag.

Barnens skola ska ju saneras och inget fick tas med upp till den nya, så alla böcker är sprillans nya, och då är det ju himla smart att slå in dem så här, de håller ju lite längre.

 

Idag var det kalasväder ju!

Och  med den bistra vetskapen att det snart är över så släpper jag allt inne och går ut och lapar sol:) Småkillarna hoppade studsmatta, och jag satt och tittade på och drack kaffe. Ligga en stund på studsmattan och halvsova hann jag, och skölja ur mattorna. Det tog ju en evig tid måste jag konstatera, som alltid. Lite småplock, men mest slöade jag. Min förkylning vill inte riktigt släppa, och den gör mig segare än vanligt, så det är bara att lyssna på kroppen. Kände efter ordentligt om jag skulle orka cirkelfysa, och bestämde mig för att prova och ta det lugnt. Haha, det går ju inte, men det kändes väldigt bra så då är det ju bara att köra på. Jag bestämmer att jag är frisk nu.

Orkar inte vara småhängig längre.

 

Idag satte Corrinda in tandställning i underkäken, och det gick ju bara fint, men nu gör det ju ont, såklart. Hon har haft i överkäken sen i våras, och det har hänt massor med tänderna, snacka om att de går att flytta på lite som man vill 🙂 Hon ville åka och handla nåt som hon kunde äta, men lyckades somna ( ja mitt på dan) så vi hann inte innan jag åkte och tränade. Jag trodde att hon nöjde sig med den mat jag tyckte var lämplig, nämligen fiskpinnar och potatismos. Mer lätt att tugga än så blir det liksom inte;)

Men nix, det passade inte så nu gick hon till ica och köpte potatiskroketter:D De ligger i ugnen och luktar gudomligt gott nu, halv elva på kvällen….Jaja, man får vissa favörer om man fått tandställning.

Få se hur det känns i morgon, om hon blir hemma eller går till skolan, mest troligt går hon iväg, finns ingen som är så tålig som Corrinda 🙂

 

En fråga! Jag kollade ju på 24, och plötsligt var det bara slut? Vi var i husvagnen och jag spelade in hemma och fattade inte ett skit när det en tisdag plötsligt inte var något, trots att de på det inspelade avsnittet veckan innan sades klart och tydligt att det fortsatte nästa tisdag?  Vad hände där?

Och ett konstaterande åxå, det här med att program läggs på andra kanaler? Vad är grejen? Sherlock (Elementary) gick ju på fyran, och så plötsligt enbart på webben och nu såg jag av en händelse att det ska börja på sjuan?

Samma med Blue bloods, här går jag och väntar på att det ska börja igen på fyran, och ser en natt att det går på sjuan, säsong fyra…och jag har alltså missat en hel säsong. Hur ska man hålla reda på sånt?

Nä, jag har svårt att hålla koll helt enkelt, och missar massor. Jo, det finns på nätet sen, men jag har aldrig tid/ro/lust att kolla på datorn…brr. Jag vill ha en tid att förhålla mig till och en kanal:)

Bakåtsträvare, jag vet 🙂

 

Nix, nu ska jag kolla in på skolans hemsida, och läsa programmet för träffen nästa vecka, igen. Jag kollade snabbt på den tidigare idag, och det ser otroligt majsigt ut, med teambuilding, promenader, cirkelträning, fika, lunch och lära känna varandra tid 🙂 Jo lite lektioner åxå, men de såg kul ut de med.

Sen vika lite tvätt, och hoppa i säng.

 

Natti natti 🙂

 

 

Hur är det möjligt att vi ska diskutera arbetslösheten på min blogg? Den finns, det är en rent fakta. Att ungdomar har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden är fakta, och ingen direkt nyhet…Ändå, ni vet bättre?

Och sen är jag otrevlig när jag svarar.

Nä fy farao, det är inte lätt ibland, hur man än vänder sig har man arslet bak;)  Vi skulle kunna göra som så att jag from nu inte svarar på kommentarer, eller tar bort funktionen för att kommentera , vill ni det? Vill JAG det? Nä.

Det finns ett ordspråk: ”Som man frågar får man svar” , och så är det. Frågar ni på ett trevligt sätt, med respekt, så svarar jag på samma vis. Säger ni saker på ett taskigt sätt så kan ni ge er fan på att ni får svar på samma nivå.

Jag fick den här av en vän idag:

 

Jag säger bara AMEN.

Och så kom denna på mitt facebookflöde:

 

Och så är det.  Nu får ni ta och stila till er, och när ni gör det så kommer jag vara len som socker i mina svar 🙂

Kanske 😉

 

Vet ni?

Idag har jag varit på ett ställe jag inte varit på ordentligt på flera veckor, och det är lång tid det….Jag har varit på Ikea:)

Mitt kära Ikea, stod kvar och var sig nästan likt. De möblerar om och grejar och det blir ju lite fel i hjärnkontoret då, men det är samtidigt bra så man håller sina sinnen skärpta, hehe.

Helen messade mig i går och frågade om vi inte kunde luncha där, och eftersom mina kids längtat efter leklandet där så var jag snabb att haka på. Jamie har ju dessutom fyllt tre år och får alltså gå in i Småland, och jag trodde det skulle bli värsta grejen för honom. När Lovelia äntligen fick följa med in var hon förväntansfull i veckor innan och vi fick lov att åka dit dagen efter att hon fyllde:) Och Jordan var nog där på sin födelsedag…  Men Jamie har inte fattat alls vad som finns där inne, och han tvärvägrade. Jaha, jaja, men det gör ju inget, han fick följa med mig, Helen och Mio i stället. Eftersom nån av oss två, Helen och mig, är mer morgonpigg än den andra så hade vi sagt att de kunde äta lunch innan vi kom så fikade vi ihop i stället, jag kom ju direkt från frukostbordet 😉

Jamie gillar Mio, och är oftast väldigt försiktig med honom, hjälper till ( ibland stjälper) och är majsig i största allmänhet. Idag var han så lugn och fin, satt och kikade vid bordet när vi fikade, och åt sin bulle och var tyst och fin i nästan en hel timme innan det blev spring i benen. Då höll han sig ändå nära oss, och grejade på.

Efter timmen som barnen får vara i leklandet gått ut så hämtade vi ut dem, och sen tog vi en runda på varuhuset. Jag har irriterat mig länge på att det blir så blött på golvet i köket runt diskbänken, på jul har jag en matta där och det är inte dumt alls, mer än att den blir skitig;) Idag hittade jag en fin matta på barnavdelningen som får ligga där.

Och ja, jag vet att det sitter en snögubbe på diskmaskinen, den blev kvar efter jul…och nu känns den helt normal i inredningen 😉

Sen blev det en ny skohylla till vårt hyllsystem i hallen, Stolmen. Den vi har är det någon som roat sig med att sitta på…eller nåt, så den är sned och vind och dessutom har den rostat lite i skruvhålen.

Bara roligheter alltså…:)

Ungarna som inte fått fika, fick varsin mjukglass och en bulle när vi var klara, och sen susade vi hemåt.

Packade upp, fixade köket, lagade mat, och sen iväg och träna.

Janelle har börjat köra med syrran och mig nu, och det är kul, och eftersom hon gillar att dansa så har hon uttryckt en önskan om att vi ska följa med på nåt danspass….och vi har lovat 🙂 så det är bara till att börja ladda…främst för övriga medmotionärer som måste jobba hårt på att hålla sig för skratt;) Janelle är duktig, medan jag och syrran mer är som gracila kassaskåp.

 

Efter träningen handlade vi lite, det finns en mjölktjuv i mitt kylskåp helt klart, och så hem till trollen igen.

I morgon är det utflyktsdags, och det var inte svårt att få i säng dem. Det är det iofs aldrig, de är duktiga på att lägga sig, och jag minns inte ens när jag hade en diskussion senast om att det var dags att sova. Om man undantar tonåringarna…för där får man ju tjata för jämnan;) både på att gå upp och gå och sova…

Jamie ber ibland om att få gå i säng, precis som de andra gjort:) Hur vi lyckats med det? Ingen aning, men nånstans efter Robban och Corrinda så bara blev det så. Lite lär det väl bero på att de faktiskt själva fått bestämma sina sovtider till viss del. Jag har inte strukturerat upp tiderna, och varit benhård, utan mer tittat på hur just det barnets behov ser ut. Jamie behövde gå i säng vid 19.15 för ett tag sen, och då fick han det, medan han nu är pigg och alert fram till 20-22, beroende på när han klev upp på morgonen och om han råkat sova middag. Normalt för honom nu under sommaren har varit att vakna på morgonen strax före 10, och sen somna vid 20 – 20.30, utan att sova på dagen.

Skolbarnen lägger sig normalt runt 21, och det är kanske lite sent, men vad är vitsen med att tvinga i säng dem en timme tidigare och sen ligga och inte kunna sova. Nä, jag älskar att de själva klarar av att känna när de är trötta och vill gå och sova.

Jag hör folk som alltid, alltid väcker sina barn samma tid och lägger dem samma tid, oavsett helg, vardag eller lov. Som serverar mat på exakta tider, och där det blir totalknas om rutinerna rubbas.

Alla får göra som de vill, men för min högst personliga del så tycker jag att rutiner är bara bra, så länge de går att rucka på 🙂 Först då fungerar de liksom.

För oss funkar det här perfekt 🙂

 

Nä, om man skulle ta och hoppa i säng själv åxå då, det blir förhoppningsvis en lång och kul dag i morgon, så det gäller att vara på topp.

Först ska jag så ihjäl en jävla skitfluga som stissar runt här så jag får spunk, en sån där stor en som bara flyger runt runt, helt planlöst i 180 knyck, och låter asamycket. Fy farao.

Sen sova.

 

Natti natti 🙂