Inte för att jag trodde att min lilla promenad igår skulle gå helt smärtfritt förbi, men såhär ont tänkte jag inte att det skulle göra 😅😂

Jag har SÅ ont i bröstmusklerna ut mot armhålorna😬 Att hoppa på kryckor är att använda muskler man inte direkt aktiverar i vardagen normalt. Det är inte det minsta kul att gå idag 🙂

I natt hoppade jag över morfinet och sov som en kratta. Det är en knepig balansgång det här med smärtlindring. Sen sov jag hela förmiddagen i stället🤷🏼‍♀️ Blir svårt att vända på det här 😉 Vilket jag måste för jag ska till sjukhuset i morgon kl 11.00, och sen gipsa om 13.30. Syrran hämtar upp mig och skjutsar dit mig, och förhoppningsvis hämtar hon mig senare också:)

Både Doris och katterna har varit rädda för kryckorna, men ligger jag i soffan så kommer de gärna och ska hoppa upp. Det är ok med Sellman, Stumpan ligger aldrig nära en, men Doris är värsta klumpedunsen och får stanna på golvet. Att få en 14 kilos klump på foten gör alldeles för ont. Hon är lite deppig för det och sitter gärna på golvet intill och blir klappad:)

Sellman han lägger sig PÅ mig 😁

Idag var jag solokvist hemma och eftersom jag blev hungrig innan dagen blev eftermiddag och de kom hem från skolan, så fick jag fixa själv. Det går ju, inga större problem men det tar ju sån tid. Jag får öppna kylen och ställa sakerna på köksön, göra ordning och sen puffa det åt köksbordets håll för att sen lyfta över det till bordet:) Det går att flytta saker från ön till diskbänken om jag står mitt i mellan och lutar mig lite, men svårt att balansera kryckorna i en hand. Men, jag har ju tid för allt i världen 🤷🏼‍♀️

Mitt mission idag var promenad och dusch. Det regnade och var grått och jag hade ont i armarna så det hoppade jag över. Men duscha ville jag göra innan sjukhusbesök i morgon. Corrinda erbjöd sig att vakta mig nere i tvättstugan:) Jag hoppade ner med Lovelia framför mig för att dämpa ett eventuellt fall 😂, hon kunde ta ena kryckan så jag kunde använda ledstångens, gick asbra. Sen hade de ställt en pall i duschen och en utanför och sett till så det fanns schampo och balsam, och tvål. Handdukar låg på strykbrädan som tydligen vuxit fast där inne, det är några veckor sen jag strök 🙈

Jag hade tagit av brallorna uppe så jag hade bara ett långt linne på och underkläder så det var enkelt att sätta sig på pallen, klä av, lägga upp foten på pallen utanför och drapera duschdraperiet över benet👌🏼 Funkade superbra. Corrinda fick hjälpa mig med att räcka in handdukarna när jag var klar. Så nu är jag ren och fräsch, det känns bra 🙂

Corrinda hämtade mitt paket från Cellbes på Ica tidigare i dag så jag kan till och med byta byxor till i morgon:)

Idag har inte varit en toppendag, jag är jäklans trött, men det kan väl få vara så, det krävs lite energi för att läka. Jag tänker att jag kanske kommer vara rätt trött i morgon med men det får bli den dagens bekymmer.

Nu ska jag borsta tänderna och hoppa i sängen (soffan😂) och vi hörs i morgon!

Natti natti!

(Fö blir det ALLTID ”Natti Matti” 😂😆tack autokorrekt)

Reklam&annonslänk för Matsmart

Jag har ju hittills varit mobil. Så det är första gången jag verkligen inser storheten i att kunna handla mat online 🙂 Corrinda sköter de dagliga inköpen, och så kör jag skafferi-påfyllningarna👌🏼 Givetvis hos Matsmart 🤗

Jag planerade lite framåt, Halloween är i antågande och i år är det ju tillåtet att få gå bus eller godis :👻

Jag köpte ”påklätt” godis, för det är alltid trevligt, och de här kommer landa i skeletten och häxornas hinkar :

Hyfsat bra pris ju:) Sen körde jag på det vanliga, havregryn, müsli, såser, krossade tomater, balsam, diskmedel osv.

Och sen har vi ju den här roliga och ofta väldigt prisvärda kategorin där de lägger sånt som inte är direkt mat. Jag har köpt så mkt tröjor och underkläder för småpengar:)

Idag blev det en fleeceväst till mig och tröjor till killarna

• 

• 

Om mina barn sorterade sina strumpor skulle jag köpa sådana här roliga med kanelbullar och semlor och korvar och allt vad det är, men jag lämnar dem till er:)

Ni vet var ni ska hitta det: Matsmart 🤗

Idag var det ju ett underbart väder igen! Jag sover ute i vardagsrummet och drar inte ner några persienner, för jag har bara på ena fönstret 😉 och det är enklare att vakna när solen skiner 🙂

Men sen var jag bara vaken en stund innan jag blev toktrött igen. Jag fattar inte riktigt varför, jag tog morfinpiller i natt men effekten av det bör ha försvunnit. Men det var lika dagen innan så kanske 🤷🏼‍♀️

Iaf. Jag somnade, och drömde massa. Drömde att jag sov i en fåtölj vi hade förut, och hur den började gunga. Jag tyckte det var märkligt för det är ingen gungstol men den gungade mer och mer. När den gungade bak så mycket att det nästan var läskigt så lyftes jag upp. Som på en flygande matta, eller i en stor hand 😂 Jag flög på rygg till soffan och hovrade över den innan jag flög in i sovrummet och lades ner i sängen. Jamie var där och jag frågade honom om han såg det här? Flög jag? Han gapade förvånat och nickade, ja det gjorde jag. Jag for upp ur sängen och in i köket, som var ett sovrum med gräsliga tapeter i grönt, brunt och orangeblommigt😂 där Corrinda och Patricia var. De ryckte till när jag stampade med foten i golvet och hojtade : Jag FLÖG!

När jag skulle förklara hur så fattade de inte alls så då sträckte jag ut ena benet framför mig i luften och lutade mig bakåt. Ni som sett Matrix vet;) Kände hur luften bar och lyfte upp öven andra benet och flög runt en stund, liggandes på rygg, alltmedan de OMG! Wtf! Mamma?? och andra förvånade uttryck😂

Vaknade, och satt i fåtöljen framför soffan . Bara det att den fåtöljen nu står nere i tjejernas rum, och Corrinda möblerade ju om vardagsrummet. Men hon hade väl burit upp den då..🤷🏼‍♀️ Vafan?? Jag har flugit på riktigt! Helvete vad läskigt…!

Så vaknade jag igen. På riktigt den här gången, i soffan där jag somnade, med näsan in mot ryggdynorna. Jag var tvungen att se mig omkring innan jag var förvissad om att den där fåtöljen inte alls fanns där, och att möbleringen inte var tillbakaflyttad. Pust!! Men det tog en stund innan jag kunde skaka av mig känslan av att ha flugit, eller burits, högst oklart. 😂😅 Jag är inte helt säker på att jag INTE flög men Jamie satt i fåtöljen intill, min vanliga, och han sa att jag legat still 😂

Gosh! Jag kände redan igår att det var dags att komma igen, slut på att bara ligga stilla. Kroppen tar stryk, både lungorna och kondisen ogillar stillasittande, så jag hade tänkt ta en promenad. Nu blev det akut:)

Enough is enough, nu är det slutknarkat, och dags att börja träna igen 👌🏼

Med andra ord, det blev en promenad. Jamie hade lite ont i huvudet idag och Novalie hade lektioner på zoom så de kunde följa med.

Det var skönt ute, och det var väldigt skönt att röra på sig! Men man får för jäkla ont i händerna! Jag undrar alltid varför man aldrig får axillärkryckor i Sverige? Alltså sådana man har under armarna. Jag fick det när jag var liten, typ fyra år, men sen dess vanliga. Jag väger ju inte ett ton, men det känns som det när man har hela vikten på handflatan. Och handlederna är inte de mest stabila i världen. Än😜

Jag blev sjukt svettig av den korta rundan jag ofta går med Doris när det är snabbrastning som gäller. Den tar sju minuter, men idag säkert tjugosju. Det känns helt ok i övriga kroppen men händerna protesterar. Så därför har jag McGyvrat mig och lindat en gammal trasa runt, ovanpå skumgummit för att få lite vaddering, och sen fäste jag med resårband. Tejp blir kladdigt av värmen (handsvett 😜) i händerna och det är bland det äckligaste jag vet. Att vara kladdig och klibbig😆

Om det känns ok ska jag byta mot en mörk handduk, får väl offra nån, så det inte ser så sunkigt ut:) Fick massa tips på Instagram annars, men funkar detta så är det ju enkelt.

Det känns bättre! Inte lika svettigt och jag får ett bättre grepp. Ont gör det fortfarande men man vänjer sig. Jag insåg att jag, som liten, redan varit tillbaka i skolan vid det här laget, mest troligt hade jag hoppat långrep på rasten också😜det gjorde jag då🙈 Inte legat och sovit på en soffa. Så nu siktar jag på promenad och ta mig ner i källaren och duscha i morgon 👌🏼

Rätt vad det var ringde det på dörren och det kom ett blombud 🤗 Så fina!!

Med en superhärlig hårmask!!

När jag läste på kortet får jag lov att erkänna att det blev lite suddigt i ögonen, tårögd deluxe 🤗

Det är en härligt underbart samling människor som jag lärt känna via Friskis ❤️ och jag längtar tillbaka 🙂

Men jag lovade sjukgymnasten att inte träna innan jag fått ett gips jag kunde stödja på.

”Lite dumt om du kör ett tufft armpass och så orkar du inte hoppa därifrån på kryckorna”, sa han. Sant😅

Det är omgipsning på onsdag så får jag se hur det känns sen. Det blir många besök på sjukhuset nu. Jag ska tydligen på två på onsdag, dels till avdelningen och sen gipssalen. Sen nästa måndag ska Lovelia till ortoped för sina knän, tisdag ska jag ta stygnen och sen var det några veckor tills nästa. Om inget oförutsett inträffar ✊🏻

Jordan ska vaccineras nästa vecka ( inte på sjukhuset dock )och jag ska försöka boka tid för Lovelia med, men det är fan hopplöst när de är över 13. Jag funderar på att bara ta med henne och göra en fuling🤷🏼‍♀️ Det bökiga är att behöva anpassa efter en tredje part, nån som kan skjutsa. Alla ungar som har körkort jobbar på dagarna och syrran är tillbaka irl på sitt jobb tre dagar/v. Sen vill ju de andra träna så det gäller att försöka kolla allas aktiviteter 😂 går sådär 🙂

Nu ska jag borsta tänderna och sen sova! Utan morfin🙈

Vi hörs snart 🙂 Natti natti 😘

I fredags så fyllde Trixie 16 år, och som vanligt reflekterar jag och kan inte begripa hur det är möjligt. Sexton år, då är man stor ju:)

Trixie är mitt sjätte barn, min femte dotter, och jag trodde inte att det var möjligt att gå över tiden i två veckor:) Som mest hade jag tidigare fått vänta fem dagar efter Bf. Janelle är född 40+5, Patricia 40+3, Robban&Corrinda 38+2, och Novalie i vecka 39+1, tror jag🤷🏼‍♀️ Så kom Trixie tretton dagar och tjugotre timmar och femtiofem minuter över tiden 🙂 Hon är född 23.55.

Men den som väntar på nåt gott ❤️ hon var värt att vänta på 🙂

Trixie är en enkel unge och har alltid varit, inte svår att förstå sig på eller att diskutera med. Hon kan, på tonåringars vis, bli överjävligt otrevlig, men det är sällan. För det mesta är hon härlig. Henne behöver man inte oroa sig för i skolan, hon gör det hon ska och är omtyckt av lärarna. ”Om alla elever var som Trixie så skulle mitt jobb vara oerhört enkelt” har jag fått höra många gånger 🙂

Hon går nu första året på estetiska programmet, inrikting media, tv, radio och film. Hon lär sig så mycket roliga saker och jag är bitvis sugen på att be om att få börja samma utbildning 😂😂 De får lära sig systemkameror, vassa filmkameror och redigering och … jamen allt. Så kul! Hon är den första ungen som valt en mer konstnärlig inriktning, övriga har hållit sig till Sam. En el, och en turist har jag också:)

Hon är engagerad i kyrkan, som ungdomsledare, vilket jag älskar, såklart. Av flera anledningar, främst för att vi ju alltid hängt där när de var små, för vår kyrka här är grym på barn/ungdomsaktiviteter. Men även för att det är en trygg miljö utan alkohol och droger🙏🏻 Det kommer de i kontakt med ändå. Trixies egen konfirmationstid blev ju konstig iom den där pandemin ni vet, så att vara med som konfaledare nu är extra kul:)

• 

• 

• 

• 

Hon hade sovmorgon i fredags och undanbad sig sång på morgonen, och eftersom hon bor nere, dit jag inte kommer just nu, så kändes det ok:) Jag var vaken och hade ont så när hon kom upp lite senare så skrålade jag på från soffan och så fick hon sina paket. Förutseende för en gångs skull, så hade jag passat på att handla present när jag var och gjorde mina fransar sist:)

Hon fick en jacka-ish, funkar ute nu men även inne sen som kofta, i basebollstil. Ni som är gamla som jag kommer ihåg att det var poppispoppis på 90-talet 🙂 och sen fick hon en berlock till sitt Pandora-armband:)

Båda föll henne i smaken och till och med storleken var perfekt. Det är en herrmodell på jackan så det är alltid lite knöligt med storlek/passform då.

Tanken var att vi skulle ha kalas idag, för henne, Loppan och Patricia, men sen visade det sig att det skulle umgås med en annan förälder idag, så det blir nästa helg. Det blir bra det med 🙂 Nu är de och kör go-cart och jag är helt ensam hemma. Tyst och lite tråkigt 🙂

Fina fina Trixie, grattis på födelsedagen, och jag älskar dig. För alltid och ännu en dag ❤️❤️

Vilket strålande väder vi har! Kallt som satan men klarblå himmel och ljust och fint. Mig kvittar det ju om det är kallt för jag ligger ändå på soffan 🙂 men ljuset gör gott för själen.

Jag har mindre ont nu, vilket är skönt🙏🏻. Jag har ett strikt schema hur jag tar mina medikamenter, så smärtlindringen är optimal hela tiden, det gäller att hålla koncentrationen i blodet uppe. Natten till lördag tog jag en morfintablett, den första på hemmaplan. Inte för att jag hade ont just då men för att kanske kunna få sova ordentligt. Och för första gången sen operationen så sov jag ett par timmar:) Alltså SOV inte bara slumrade. Jag ska ta Alvedon kl 8.00 men vaknade nio, och hade inte så ont då heller. Fredags morse vaknade jag vid halv sex, somnade fyra kanske, och satt och pluggade från halv sju. Ni som känner mig ni vet exakt hur illa det är då 😂😂 Så att sova till nio var guld. Sen var jag bara vaken några timmar innan jag somnade om. Igår sov jag alltså mestadels🙈 Men tänker att jag ju varit vaken en stor del av veckans timmar så det jämnar ut sig;)

Jag vet att det är viktigt med återhämtning och jag vet att det är exakt det här jag behöver nu. Vila och lugn och ro. Jag kan ju inte direkt bli sjukskriven, jag blev erbjuden det, men uppgifterna i skolan måste göras någon gång för att få fulla kursresultat och att skjuta upp det är bara jobbigt. Samma med sociala medier, det är inget man sjukskriver sig från. Eller man kan såklart, men eftersom de är tätt sammanvävt med min vardag och mitt liv så skulle det inte funka för mig:)

Man får anpassa, justera och delegera och det är jag bra på:)

Delegera är en viktig del i uppfostran, det vet alla förnuftiga människor, för det är genom att få ta ansvar som barnen växer. Målet som förälder är ju att den dagen barnet flyttar hemifrån så ska de klara sig utmärkt på egen hand. I alla situationer, ekonomiska, vardagliga, relationsmässiga, osv. En del tycker det är helt galet att barnen krävs på ansvar, jag ser det ofta när det diskuteras stora familjer🤦‍♀️ Inget syskon ska agera som en förälder, det är helt klart, men att ett äldre syskon exempelvis förhör ett yngre på läxan – det är bara en winwin för båda. Här hemma hör jag ofta hur ungarna frågar om de ska förhöra varandra för de tycker det är roligt, och de lär sig massor själva på köpet:)

Idag ska jag köra en delegeringskurs på tvättmaskinen här uppe😂 Hur det ser ut nere i tvättstugan vet jag inte för jag har inte hoppat ner där, men tvättkorgarna svämmar över här uppe. Jordan städade deras rum i går och då hamnar alla kläder som inte ligger i skåp och lådor i tvätten. Dvs även en hel del rena kläder som de inte orkat lägga in i just skåp och lådor. Sjukt irriterande. Jag ska återigen ta den diskussionen men tänker att om han blir tvungen att tvätta själv så kommer det lösa sig av sig själv 😁

Att tvätta här uppe innebär ett extra moment, nämligen att sätta en tvättpåse som filter på utloppsslangen. Maskinen, en kombi tvätt/tork, har ingen luddlucka, utan sköljer med sig allt ludd ut i avloppet. Så då blir det stopp 😬 så dumt! Jag har alltså satt en finmaskig påse som fångar upp luddet som man sen får tömma och skölja ur. Annars är ju tvätta easypeasy:)

I går käkade vi sushi:)

Inte gott med rostad lök ovanpå men den gick att skarpa bort. Jag fattar inte grejen med just rostad lök? Inte gott! Barnen älskar det:)

Nu ska jag upp och hoppa lite, måste röra på mig mellan varven, även om det bara blir fram och tillbaka till toaletten. Det är svårt att stå stilla en längre stund på ett ben, och jag vågar inte riskera något så jag håller mig till det:)

Just att stå stilla och tvätta ansiktet exempelvis, eller borsta tänderna, det är vingligt och det gipsade benet åker ner ner ner ner… 😂

Ok, tillbaka om en stund!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har ett litet problem😆och det heter Byxor. Jag är inte jätteförtjust i vida byxben utan tycker om när det är mer tajt nedåt foten. Just nu är den gipsade foten ungefär lika stor som en elefantbebisfot.

Det går inte direkt att dra på ett par jeans😂 Inte för att jag skulle vilja ha det ens när jag ligger på soffan hela dagarna, men saken är att jag har ett par byxor just nu🤷🏼‍♀️

De kommer från Cellbes och det finns en tröja till:

Byxorna och tröjan finns i flera färger och jag har nu beställt en mörkare grå. Den ljusa är på rea 🤗 Det är ett supermjuk och skönt material som är tunt och följsam, sitter inte åt någonstans vilket är skönt, alltid men ännu mer uppskattat nu.

Jag har haft de här länge och älskar setet, trots att det är vida ben 🙂 När jag innan operationen skulle packa med kläder att ha hem så var det här givet. Jag hade ett par andra mjuka som jag trodde skulle funka, som jag hade på mig dit, men det var inte ens i närheten. Jag skulle ju ha kunnat preppa det här innan men jag vågade inte jinxa nåt.🙈

Men nu kunde jag med gott samvete beställa ett likadant set, så får de turas om i tvättmaskinen 🙂 Jag hittade även en tunika i samma supermjuka material som jag jag beställde 🙂

Jag har funderat på att ha kjol men isf behöver jag nån form av strumpbyxor och just nu gör det för ont för att ens tänka tanken att få på något som är ens lite tajt.

Nåväl! Kolla in hos Cellbes och glöm inte spana på julsortimentet☺️

Nu måste jag powernappa!!

Hörs snart 😘

Okey, dag tre efter operationen. Det går bra.

Jag stängde ner datorn och försökte sova där på operationsnatten och det gick ju sådär. Jag sover inte på rygg, jag ligger hopkurad som en liten unge på sidan och sover, och det – gick inte alls. Jag försökte hitta någon slags ställning att sova i och slumrade lite till och från. Klockan 06.25 rycktes dörren upp och en av nattpersonalen kom indundrande med en maskin, tände lamporna i taket och krävde min uppmärksamhet. Shit. Det skulle tas kontroller och mitt blodtryck var lite högt, no wonder, han höll ju på att skrämma livet ur mig😜 plus att jag precis legat ett par timmar på den armen och att jag några minuter innan han kom in råkat vrida benet så jag vaknade till med känslan att någon satt en kniv i foten. Aouch. Hade ingen feber och allt annat var tydligen i sin ordning. Man får väl också ge honom att han tände nån slags nattläge på taklampan, men från mörkt till väldigt ljust gick det. Herregud, när jag jobbade så var jag, eftersom jag själv är så förbannat morgontrött, alltid varsam och försiktig. Jag knackade tyst, öppnade dörren försiktigt och tände lampan inne på toaletten för att inte blända. Kallas för hänsyn och det kan man slösa med:)

Nåväl, jag kunde ändå inte sova, och det kom snart in en ny personal och jag fick en lapp att fylla i med frukostbeställning.

Måste vara skillnad på dag och kvällskaffet, för det här var vanligt tråkigt bryggkaffe. Bad inte om påtår:)

Sen kom ronden, vid åtta, precis när jag muggat in en stor tugga smörgås i munnen såklart;) Kirurgen berättade att det varit svårare än han trott, när de öppnade så hittade de massor av ärrvävnad, gamla suturer och den sena han ville använda, den var redan använd, då på 70-talet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att han lät förvånad, och att det var konstigt, det bör ju finnas journaler, även om jag vet att ett arkiv, typ där mina fanns, svämmades över på 80-talet. Men det mesta fanns på mikrofiche, ni vet de där rullarna man sätter in i en maskin, brukar vara med i filmer när de letar gammal info på bibliotek:)

Men sen sa han att det blivit bättre än han trott, för i och med det besvärliga så löste det sig på ett annat vis. Nu kunde även tårnas senor kopplas fast på något sätt. Alltså, inte vet jag. Jag är inte kirurg, och jag tänker att han garanterat vet vad han pysslar med. Han är välrenommerad:) Nog för att jag kollade på Dr Death kvällen innan, men det var en annan gubbe😜

Jag skulle få åka hem. Återbesök med omgipsning om en vecka, sen ska stygnen tas om två veckor, gipset bort om sex veckor och jag ska tillbaka till kirurgen om 3 månader.

Jag fick ett par kryckor och en sjukgymnast kom och så övade vi på att gå. Jag fick ta mig ut till hissarna och där visa att jag kunde ta mig upp för trappor, eftersom jag har det hemma:) Fick med beröm godkänt och var svettig som en gris efter det maratonloppet😜

Alla på sjukhuset har haft munskydd, det gör det svårt att riktigt känna igen folk, men alla har varit så trevliga 🙂 Avdelningsläkaren kom och gav mig medicininformation, jag insåg att jag var tvungen att åka via apoteket, vilket kändes lite småjobbigt. Sen insåg jag att jag nog kunnat få det hemkört med Meds eller Apotea. 🤷‍♀️

Jag messade syrran och fick be sköterskan om hjälp att bära ner min väska. Att bära med sig saker är helt omöjligt, jag är alldeles för rädd för att tappa balansen. Plus att det är jobbigt att gå på kryckor ju:D

Syrran kom, hon fick komma in i entrén och hämta min väska, och sen bökade jag in mig i bilen, och hon tog kryckorna i baksätet. Mot apoteket. Aldrig någonsin upptäcker man saker som är dåliga förrän man själv sitter i den sitsen 😉 och på apoteket borde de verkligen ha stolar. Att stå stilla på ett ben och hålla upp det andra i luften, det är jobbigt. Tacksamt nog tog det inte så lång tid, men jag var helt mör i benet sen. Mitt temperaturvred i kroppen har fått frispel, jag som brukar frysa, skuttade runt i linne, även utomhus, och det var tio grader, men sol:) Jag har fortsatt ha linne på även hemma för det är för varmt med något mer. Jag ligger största delen av tiden på soffan med en filt så det är ju inte så konstigt.

Syrran installerade mig på soffan hemma, och såg till att jag hade vatten och det jag behövde, snackade lite och sen åkte honom för att jobba. Novalie var hemma från skolan med lite huvudvärk så hon fanns tillgänglig, vilket var skönt. Det är typiskt ändå, syrran har jobbat hemifrån i 1,5 år, och just precis denna vecka, då jag äntligen opereras och behöver hjälp, då ska de tillbaka på jobbet, fysiskt. 😬 Jag klarar mig ju, men det hade varit skönt att veta att hon fanns redo, om att utifall.

Jag lade mig tillrätta och slumrade några timmar, så gott det gick, och sen sov jag några timmar på kvällen också. Jag tänker att det är lika bra att sova när det går, oavsett tid på dygnet 🙂

Barnen kom hem från skola och jobb, och jag vet inte jag, men det var ett förbannat tjafsande. De mindre bråkar om datorn, de lite större tjafsar med de mindre och jag kände bara att jag vill åka härifrån. Ibland begriper jag inte hur de är uppfostrade helt klart😅

Så småningom lägrade sig lugnet. Jag tog den där Fragminsprutan i magen, och det gjorde väldigt mycket mer ont än när sköterskan gav den. Jag har försökt få till ett bra schema för smärtlindring, i huvudsak har jag alvedon var sjätte timme och Ipren var tolfte, med möjlighet att toppa upp med morfin-ish. Hittills har jag inte ätit morfin, tänkte ta i går kväll men då kändes allt ok. Men i efterhand så inser jag att jag skulle slippa den rätt jobbiga morgonen med den hjälpen, så i natt ska jag ta oavsett.

Jag har barrikaderat mig på soffan, och sover där också. Det är enklare att palla upp bakom ryggen för att få en vettig ställning, och ryggstödet fungerar dels som skydd för att tappa ner benet, och dels som stöd för att kunna luta det lite emot. Corrinda möblerade om i vardagsrummet i går, så nu sitter jag rakt framför Tv:n och har fått en bättre placering 🙂 Slipper kanske nackspärr i alla fall:)

Jag är trött och matt, och orkar inte göra så mycket mer än ligga stilla. Jag har svårt att hitta en sovställning som funkar, men tänker att det kommer ge sig när såren läkt lite och det inte gör så ont. Igår sov jag knappt på natten, men sen från 8-ish till 12, och med sov menas alltså slumra:)

Det är knöligt att sitta vid bordet, jag försökte nu ikväll när vi käkade tacos, men det går inte att sitta så länge. Men, det går, och det är det enda som räknas! Jag tar det lugnt och stressar inte över det minsta lilla, saker får lösa sig. Corrinda har varit och handlat idag och nu är det helg så alla är hemma och kan passa upp:D

Jag har precis skickat in mina skoluppgifter, de är nog rätt kassa men jag är rätt luddig i huvudet, så det blir inte bättre 🙂

Nu ska jag se film! Vi hörs snart igen 😘