Alltså det där med att jag inte skulle sitta och glo på ett dokument idag… det gick ju sådär 😉

Totalt skrev jag EN sida, varav det mesta antagligen är skit och kommer raderas snart. Så blir det ibland, och hör väl till på ett sätt. Kreativitet är ibland svårt att bara få fram, kanske speciellt när det finns saker som ligger och skaver.

Jag är ändå lite förvånad för jag brukar kunna skriva ändå, bara jag börjar brukar det släppa och rinna på. Men inte nu. Stephen King, har ju skrivit några böcker;) och även handböcker i skrivande. Han säger att det får gå max en vecka utan att han skriver på sina alster, för då tappar man kontakten med dem. Helt sant. Jag skrev på den andra skönlitterära texten före jul, och den här i barnkursen innan sommaren. Det tar lite tid att återknyta bekantskapen:)

Jag hoppas att den är återknuten i morgon, för annars blir jag irriterad. Vad nu det hjälper;)

Det kan spela in att jag sov som en helt vanlig kratta i natt. Snark vad störigt det är när man är trött men ändå inte sover. Var är månen i för fas nu? Den verkar inte gå att lura helt klart. Sen har jag ett helt gäng med muskler som jag inte hade en aning om att de fanns, bak i ryggen minsann:)

De började ge sig till känna framåt natten, och nu känns det som att ha en korsett på sig:) Haha. Bara att jag inte har getingmidjan den brukar ge;) Jag har inte ont i ryggen utan det är ren träningsvärk.

Den botade jag, eller underhöll, med ett högintensivt pass idag, perfekt att köra igenom hela kroppen:)

.

Vi har också kört mamma till sjukhuset så hon kunnat sitta en stund hos pappa. Idag var det ännu lite bättre, det tyckte till och med personalen, men ännu vågar man verkligen inte tro att det ska gå vägen. Mindre slem, inte ens en sug inkopplad tydligen, vilket ju är mycket bra. Mamma försöker beskriva syrgasmasken han har och jag fattar verkligen inte hur den ser ut? Jag vet ju hur de såg ut för några år sen, men de verkar helt klart ha uppdaterats. Han är ganska störd av den, dessvärre men det är ju inget att göra åt.

En dag i taget. Tummar hålles.

.

Det är inte lika kallt ute idag, men det har snöat mer eller mindre hela dagen. Jippie, mer att skotta;) Herrgud, vem kunde tro att det skulle bli vinter i år? Nu har jag förvisso ett rätt selektivt minne men det känns som att det inte varit så här mycket vinter på flera år?

Det är härligt ändå:)

Jag kör på med lite ljus så det känns varmare:)

Barnen tycker det är ganska ok med snö, speciellt Jamie som inte ens kommer hem efter skolan, utan stannar kvar på isbanan. I morgon skulle de visst ha skridskodisco, vilket jag tycker lät hur gulligt som helst. Säg det högt – skridskodisco:)

 

Parantes!

Är det bara jag som blir irriterad så jag storknar på reklam som är helt fel i datum? Just precis nu kom det reklam för EM Homes MELLANDAGSREA?? Så ofantligt dåligt och oproffsigt ju. Suck.

Slut parantes:)

Och, förresten, när vi är inne på reklam – hur hypade var ni gällande nya Ica-Stig? Haha, jag älskar ju de reklamerna, men missade varenda en som hade en ledtråd i sig, och hade exakt noll aning. Men även om jag tycker det är sjukt töntigt av folk att vilja se en kvinna i rollen, så älskar jag Susanne Reuter! Och Björn Källman är ju lika härlig han:)

Jadå, jag satt där klockan 21.15, beredd:D Det här kan bli jättekul tänker jag, vad tror ni? Eller skiter ni högaktningsfullt i det? Nu har jag inte sett en enda reklam med dem, men det kanske inte varit nån? Eller??

.

Igår skulle jag använda mitt stativ till mobilen och hittade det som har en fjärr. Den måste jag ju testa, och varför jag inte använder den hela tiden är ju märkligt:) Så enkelt.

Idag har jag bytt tröja:D Jag har haft den på bilden i alldeles för många dagar, men den luktade inte illa så varför slösa tvätt;) Fast slösa är ju fel ord, generera mer tvätt är kanske mer korrekt.

.

Jag har hämtat ut ett paket idag, med en manick som jag har stora förhoppningar på:) Den ska jag packa upp i morgon, och sen testa.

Jag ska också skriva, såklart eftersom jag inte gjorde det idag.

Träna.

Men nu ska jag faktiskt läsa igenom eländet jag skrev och se om det finns något man kan bygga vidare på, eller om allt åker i soporna 😀

Natti natti 🙂

 

Så kan det bli ibland🤷🏼‍♀️

Jag hann ändå slänga i mig två ägg efter träningen på eftermiddagen så helt utan mat är jag ju inte.

Syrran och jag skjutsade mamma till sjukhuset så hon fick hälsa på pappa, och vi satt kvar nere i entrén. Hon tycker sig se en aning förbättring så det hoppas vi stämmer. Idag hade han det väldigt jobbigt med massor av slem som behövde komma upp, men det är ju faktiskt positivt. Det ska upp. I lungorna gör det bara skada.

Vi fortsätter hålla tummarna och inser också att det kommer att ta tid.

När vi kom hem var klockan runt åtta men då hade jag massa deadlines att fixa innan midnatt 🙈 Jag har inte kunnat koncentrera mig alls sista tiden, så ligger lite efter nu. Därav den sena middagen, jag ville blir klar.

.

I förmiddags var jag ute med Doris. Det var ett tag sen jag var ute med henne på dagtid, för barnen har tagit de prommisarna när de varit hemma. Novalie som haft distansskola i evigheter har hittat en bra rutin med hundpromenader som bensträckare. Solen strålade och det var en tio minusgrader eller så❄️

Min mössa låg kvar i syrrans bil🙈men med nedfällt hår gick det bra ändå.

Okej, ni som har hundar. Älskar de också hästbajs?

Det gör Doris:) Jag har förstått att hästbajs är väldigt bra för deras magar, så är de risiga i kistan passar det fint med en kur sånt;) Tur man inte är hund😂

Hon har starka preferenser. Helst ska det vara färskt så det ryker, eller möjligen en dag gammalt. Men idag insåg jag att grädden på moset tydligen var fruset hästbajs👌🏼 Alltså jag trodde hon skulle kväva sig själv när hon smaskade loss. Jodå jag försökte pilla ut det men hon rörde inte en fena, bara stod där och bet ihop käkarna så gott hon kunde med en stor klutt frusen delikatess i munnen. När jag slutade försöka så mumsade hon i sig det.

Jojo:)

Sen drog jag och tränade. Tunga lyft.

Slog till med en trea i marklyft på personbästa💪🏼 och det kändes ”lätt”. Tills lyft nummer fyra då var det som om golvet höll fast vikterna;)

Men fan, den vikten var helt omöjlig före jul 🌟😁 Bara att backa lite och nöta vidare.

.

Sen hem och så till sjukhuset. Duscha gjorde jag nyss.

Snart sova för annars kommer jag piggna till:)

.

När jag är deppig som nu, så funderar jag på allt möjligt.

Jag saknar så många!

Jag har flera fina vänner som jag väldigt sällan träffar. Det är dels avstånd, en av dem bor i England🙈, en annan tio mil bort, ytterligare andra lite närmare men ändå för långt bort för att ses ofta.

Min vän i England kan det gå åratal innan jag träffar, och vi hörs inte av egentligen alls mellan varven. Men ändå så är det bara att ta upp tråden där vi släppte den när vi ses. Det behövs inte så mycket ord eller förklaringar. Sist vi sågs körde jag till Katrineholm för några timmars häng och det var så värt det:)

När det kniper, när livet suger så finns vännerna alltid där. De har hört av sig med tumhållningar nu för pappa❤️ och de fanns alla där när jag mådde som sämst. Kanske inte i fysisk form för det kan man inte begära av folk med egna familjer och allt vad det är, men de fanns bara ett telefonsamtal bort. Behövde jag dem behövde jag bara lyfta luren. Natt som dag:) En av dem tog med kort varsel ledigt från sitt jobb för att sitta med mig i tingsrätten morgonen efter när jag insett att eftersom både mamma och syrran var kallade som vittnen fick de inte vara med i salen innan dess. Paniiiik! Att ensam möta honom hade jag inte klarat.

Jag är ju världsbäst på att märka ord 🙈 Därför är det kanske inte så konstigt att jag tycker det är en stor skillnad på Vän och Kompis.

Båda är viktiga men för att kalla någon vän, så krävs det en längre tids vänskap. Alltså det tar ett tag innan en kompis blir en vän:)

Haha, fast nu är jag för trött för att ens för mig själv kunna motivera det ena eller andra 😂

Oavsett, tack till er alla som hört av er med lyckönskningar och tummar! Både nu och tidigare❤️

Det värmer:)

Ni blev det djupt och svamligt, jag som bara var lite överfylld av känslor:)

I morgon ska jag skriva hela dagen. Massor av sidor förhoppningsvis för jag har inte tid med att sitta och bara glo på dokumentet:)

Träna. Inga maxlyft utan cardio.

Slipa Jamies skridskor, fast det kanske jag inte skulle förresten? Han ville nog ha med dem till skolan. Han skjuter på det hela tiden:)

Jag ska också handla, försöka hinna det innan alla andra eller också senare på kvällen kanske.

Äh, allt annat får stå åt sidan för prio ett, två och tre är att SKRIVA:)

Och nu ska jag sova 🙂

Natti natti ❤️

Pappa kämpar på. Han gör jobbet medan vi sitter och håller tummarna.

Idag höll mamma på att skrämma livet ur mig, adrenalinchocken var inte att leka med när telefonen ringde och jag såg att det var hon. Hon har hela tiden messat mig och syrran i en gruppchatt vi har så vi får info direkt. Att hon nu ringde kändes som allt var kört. Att jag inte fick upp luren förrän precis när hon lade på, och sen inte ringde upp igen som hon brukar…men hjälp. 🥺Med skakiga fingrar ringde jag tillbaka och då svarade hon inte förrän efter många signaler. Trodde hjärtat skulle stanna.

Hon sa att de på sjukhuset sagt att hon fick hälsa på honom, och första reaktionen var glädje. Jippie då är han piggare! Tills jag sekunden efter kom ihåg att det är besöksförbud…

Kanske var det helt tvärtom.

Syrran och jag skjutsade upp mamma och lät henne gå upp till avdelningen ensam. Vi fick komma två personer men det kändes bäst att låta mamma träffa honom ensam. Hela vägen i bilen pratade vi om vad som kunde vänta henne, så att hon skulle vara så förberedd som det gick. Sen satt vi nere i en tom entré och oroade oss.

När mamma kom tillbaka satt vi länge och pratade. Hon hade frågat. Ärlig fråga.

”Får jag hälsa på för att han är döende?”

”Nej. Vi har lättat på restriktionerna när patienterna är svårt sjuka. Han är inte döende, men svårt sjuk.”

Okej. Det låter … okej.

Han var trött, men har ingen feber längre och svarar bra på antibiotikan.

Vi kan bara fortsätta hålla tummarna och hoppas på det bästa ❤️

.

Det här är jobbigt. Det blir inte det minsta lilla enklare av att vi alla har otroligt svårt för att visa känslor. Speciellt att man är ledsen. Jag har väldigt svårt att hantera människor som är ledsna. Som sörjer. Jag är som jag ju sa, lösningsfokuserad, och när det inte går att lösa så tappar jag liksom fotfästet. Förvirrat letar jag efter saker att lösa. Jag måste göra något.

Men vi håller tummarna och modet uppe. Som alltid kryper galghumorn fram, och där är det tur att vi är likadana🙈

.

Nu är det första februari:)

Månaden som inte tillhör favoriterna på året av flera anledningar. Vabbruari är en, mina barn har alltid varit som mest sjuka då, även om de inte varit mer sjuka än nån annan. Men med många kids känns det ibland som en enda lång sjukdom. Barnen varierar men jag är konstant omgiven av sjuklingar:)

Ju äldre de blivit ju mindre sjuka är de, tacksamt nog✊🏻 Ta i trä nu bara:)

Det har varit, och är, riktigt kallt här. Med våra mått mätt 🙂 man får inte jämföra med upp eller ner i landet, utan med Uppsalamått är det kallt. 😂 Det knirrar i snön sådär som det bara gör när det är många minusgrader. Det är vackert ute.

Jag går ut så lite som möjligt 🙈 Jag har haft fullt upp inne men även om jag inte skulle ha haft det så hade jag stannat inne:)

Jimpa har varit här och i badrummet har det gamla handfatet plus skåpet under försvunnit. Ett nytt sitter på plats och ser snyggt ut. En lampa som faktiskt lyser sitter ovanför och plötsligt såg man hur man ser ut. Inget förmildrande dimfilter längre 😉

Ska visa sen.

Jimpa sa att man kan måla på den plastmattan jag har på golvet så nu funderar jag på det. Badrummet är inte nytt. Det är inte renoverat, vad jag vet. Golvet är grönt och väggarna i vaniljgult kakel som jag tycker jättemycket om.

Mina ögon blir gröna 🙂

Nu syns det såklart inte så bra🙈 men de ser ofta väldigt gröna ut därinne. Fransarna är Dau S förtjänst 👌🏼

Kanske ska golvet få bli grått? Och garderobernas dörrar med. Det finns en kakelbård som är brun, som dörrarna och badrumsskåpet, men det gör nog inget att den är det enda bruna:)

Ja, det tål att tänkas på:)

.

I morgon är det skola igen och nu ska alla skolbarnen vara på plats. Även Novalie. Det känns väldigt märkligt. Jag kommer känna mig så ensam:)

Jag ska träna. Tunga lyft så det blir nog kanske knäböj och marklyft. Jag är så förbannat stel i axlarna och skuldrorna att jag har svårt att hålla en stång på axlarna. Men, ska man knäböja tungt lär man ha den där.

Jag är ju inte lika stark i högra sidan av kroppen, så jag får lite dispens på djupet.

”Ass to the grass” är tanken men jag går så långt ner jag kan. Mitt vänstra knä är opererat, två gånger, och har under åren krånglat ibland så jag är lite försiktig.

När jag var tolv år så bedömde läkarna att jag skulle växa si och så mkt mer, och satte in sex stycken märlor över tillväxtzonen i vänstra knät. Det helt friska knät. Detta för att stanna av växten så att det högra benet som ju är tillväxthämmat pga den där förbannade K-vitaminsprutan man får som nyfödd, den som slet sönder min ischiasnerv för livet, skulle växa ” i kapp”.

Jag vet inte exakt hur stor längdskillnad jag hade från början, men 3-4 centimeter. Idag är det nånstans runt 1-1,5 vilket är ganska normalt.

Alternativet till att stanna växten i det friska benet, var att göra en benförlängning på det skadade. Exakt det jag jobbade med några år senare, och med facit i hand hade jag lika gärna kunnat göra det. Tveksamt om det blivit nån större skillnad, men jag är nyfiken på hur det skulle vara:)

Märlorna ser ut ungefär som de man spikar upp staketstängsel med 🙂

De gav utslag i vissa säkerhetskontroller på flygplatser🙈 inte jättekul. Jag har ju ärr som bevisade att en operation gjorts, men jag är väldigt glad att de togs ut när jag vuxit färdigt.

Och blev en aning kortare än vad naturen avsett 😁

Att vara inne och gräva i ett knä gör man inte utan att det märks. Båda operationerna var rejält smärtsamma, med lång rehabilitering. Lårmuskeln glömmer bort att den ska jobba och hela leden blir instabil och svag. Så fort knät var stilla en stund stelnade det till och sen fick man liksom bryta upp det igen. Det gjorde så djävulskt ont. För att inte tala om när man legat och skulle sätta ner foten i golvet. När det känns som allt blod i hela kroppen ska pressa sig igenom knät exakt samtidigt😳då vill man mest gråta.

Den mest avskydda personen just då är sjukgymnasten, som alltid kom med saker som gjorde ont. En maskin till exempel som böjde och sträckte på benet åt en, en Kinetec,

Ren och skär smärta. Men sen ville man inte bli av med den för då stelnade knät igen:) så detta var hatkärlek.

Helt jäkla uppenbart så avskräckte det inte för var sökte jag mig sen i yrkeslivet? Jo barnortopedi 🙂

Så jag har upplevt båda sidor, både som patient och som personal.

Säkert nyttigt😅

.

Ja, just det ja. Sväva iväg är ändå något av en paradgren:)

Jag ska sova nu.

Vi hörs i morgon ❤️

Jag vill bara kika in och säga att idag är sista chansen på Cellbes kanonrea

Det är så mycket fint till så bra priser så jag tycker ni ska kolla in 🙂

Några favoriter ⬇️

Ni hittar Cellbes här ⬅️

Godkväll på er!

Jag vill tacka er för omtanken, och kanske att era tummar hjälpt till:) Nu är det inte alls dags att blåsa faran över, men det ser stabilare ut. Det är pappa som är riktigt jäkla risig med en kraftig aggressiv  lunginflammation, pga mat som hamnat i lungan. Det är helt omöjligt att bedöma information man får i andra hand, och jag har varit sjukt orolig. Sådär att jag antingen inte kunnat göra ett dugg eller maniskt bara grejat. Det är ju besöksförbud på sjukhuset och all info har kommit från sjukhuset via mamma till oss. Han har varit helt off, men idag har han och mamma pratat i telefon, och det känns bättre. Han är väldigt sjuk, men det låter mer hoppfullt nu. Så, håll era tummar för att det får bli bra, är ni snälla ♥

Jag fungerar oftast så att jag blir otroligt rastlös när jag är rädd eller orolig. Och lösningsfokuserad. Men det här finns det inga lösningar på, mer än att vänta och låta antibiotika och tiden ha sin gång. Och det är frustrerande.

Jag har som vanligt vänt mig till träningen, och där fått tillfällig ro i huvudet.

Jag har ju sen slutet av 2011 levt under en enorm stress, som jag kan göra exakt noll åt. Ingen vet exakt hur jobbigt jag haft det, förutom min syrra. Alla har fullt upp med sitt, och det är okej, det måste det vara:) Jag har slutat prata om det, de som fattar fattar liksom:)

De senaste åren har andra saker tillkommit som inte direkt hjälper till. De flesta tror nog att allt är som det ska, och det är det på många sätt, men det kräver fokus. Jag tycker ju om liknelser, och jag tycker att vissa verkligen sätter fingret rakt på. Som med syrgasmasken på flygplan. Man måste sätta på sig sin egen först för att sen kunna hjälpa andra med deras.

När jag pluggade till hälsocoach läste vi väldigt mycket om stress och jag hade många samtal med min lärare. Stress är Farligt. Så mycket farligare än vad folk ofta tror. När man blir stressad sätter kroppens fight or flight-system in. Stanna och slåss eller spring för livet. Stresshormonerna är seglivade och kan finnas kvar i kroppen runt ett år. Ett år, sug på den:) Givetvis inte av att man upplever kortvarig stress, som kanske när man blir skrämd av något. Men när man gått med stress under en längre period.

Ju mer jag lärde mig, ju mer rädd blev jag för att vilken dag som helst bara bryta ihop. För förr eller senare gör man det. OM man inte klarar av att lufta ut de förbannade stresshormonerna. På med syrgasmasken. Min mask heter Träning:)

Jag har sen dess prioriterat min träning och min sömn. Jag vet att många tycker att jag är en slöfock som kan sova till elva eller gå och lägga mig igen efter att barnen gått till skolan. Men det skiter jag i:) Jag har en annorlunda dygnsrytm, och jag tillåter mig själv att följa den, för då mår jag bra. Totalt antal timmar jag ligger i sängen är ändå någonstans runt 6-8 timmar, precis som medelSvensson, bara på andra tider. Sömnen är det som läker. Det vet jag efter tio år, där jag som mest slumrade en timme de första åren.

Träningen är där jag får utlopp för stresshormonerna och den prioriteras ännu mer än sömn. För träningens skull kan jag hoppa lite sömn, för jag vet att den i slutänden ger bättre sömnkvalitet:) Men viktigast av allt är balansen. För mycket av något är inte bra, och det gäller att balansera långsamt och stadigt. Inte helt lätt:)

Hoppsan en sån utläggning det blev av detta nu då. Men de sista dagarna har varit sjukt jobbiga, och jag är livrädd för att jinxa något också. För på toppen av allt så är jag kvar i ett barns magiska tänkande, att man kan påverka sakers utgång, främst de dåliga då, genom sina tankar. Det kan man inte. Eller? I så fall är mina tankar bara positiva och bra:)

Nåväl, vidare:)

.

Igår körde vi ett styrkepass, och idag har jag träningsvärk på intressanta ställen:) Här om dagen kom jag ihåg att jag skulle ju öva på handstående så då gjorde jag det. Jag har inget optimalt ställe att stå på här hemma, det blir lite med risk för att slå ner något, men det går. I helgen blir det vila. Förutom lite prommisar. Men även kidsen har kommit på att det är najs med promenader och då tar de med Doris, så då är det väldigt enkelt för mig att strunta i det;)

Idag var jag ute och körde, skjutsade Lovelia till basket och hämtade henne sen igen. Det har varit strålade sol och bitande kallt hela dagen. Så pass att det var solglajjor på:) Grejen är ju att när det blir kallare så blir luften torrare, det fuktiga som kryper in överallt försvinner, och det känns behagligare att vara ute. Men ännu bättre att vara inne:D Jag har haft sällskap av Jimpa idag, som som vanligt sett till att det händer saker här. Nya kranar idag, och i morgon är det dags att se hur man ser ut igen. En ny lampa ska upp i badrummet;) Kanske får man en totalchock över hur man egentligen ser ut, hehe.

.

Jag har ju en säsongsplats på Norbergs camping, och den delbetalar man. Jag undrar om det är medvetet för att man ska börja längta efter säsongen? För varje gång som jag betalar så känner jag ett sting av förväntan. Jag älskar ju att vara där i vagnen! Nog för att jag älskar mina prylar, men att leva sådär avskalat med bara det som är viktigast är väldigt härligt.

Måste börja leta efter nytt förtält! Det här kommer inte att klara en säsong till. Det var med nöd och näppe förra året och även om det höll så kändes det väldigt oroligt.

Åhh jag längtar efter att få sitta i solen i så lite kläder som möjligt! Känna hur det värmer ända in till benet.

Min plan är att någon gång skaffa en buss, och bygga om den till en husbil:) Jimpa är redan involverad i det bygget, han är en fena på att bygga bilar. Också:D Sen åker man runt med den, man kanske till och med kan tänka sig att man bor i den. Alltid. Men kanske inte i Sverige då;)

Jaja, man måste få drömma lite, men visst fasen vore det häftigt.

.

Snart är januari slut! Då kommer februari;) med sin jobbiga årsdag av dumpningen, som alltid känns jobbig. Det är ju därför jag är låg också, det räcker och blir över liksom, så allt utöver det blir extra tungt. Det är åtta år sen nu. Å t t a år sen? Det känns som igår och som en livstid sen. Åtta år är 2920 dagar, plus minus eller hur det nu blir med skottdagarna. Tvåtusenniohundratjugo dagar. Jösses.

Och trots de här tvåtusenniohundratjugo dagarna så står vi på exakt samma ställe som då, ingen progress alls. Vilket osökt får mig att tro att det knappast kommer ändra sig oavsett hur många tusen dagar som förflyter. Och det är okej. För alternativet till okej vore att jag fortfarande låg som ett ledset skrutt i fosterställnig och försökte andas. Okej är bra, det får duga:)

.

Sen kommer resten av året:) och förhoppningsvis blir det ett slut på corona. Ta i trä!

Om man bortser från det viktigaste, att få träffa nära och kära som man vill, och att få tillbaka sitt liv och vardag, vad längtar ni mest efter att göra efter att den här förbannade pandemin har dragit något gammalt över sig?

En sak jag verkligen ser fram emot är att slippa alla prettopeople som slår sig för bröstet för att just de offrat sig mest av precis alla människor på hela jorden. Jag ser fram emot att slippa läsa om hur smygkikande mobilfotograferande hycklare sett den och den där och där.

Men, det värsta är att de kommer väl hitta nåt annat att hojta om.

Ta nu inte åt er och bli kränkta för jag menar med stor sannolikhet inte just dig:) Det är rent generellt.

.

Jag ser fram emot att få gå på konsert. Bryan Adams som skulle varit i mars (tror jag) 2020, flyttades fram till 2021, men är nu, inte det minsta förvånande eller konstigt, flyttad ett år till.

Här är det 2018:)

Han är så bra. Ren magi, och makalöst bra ljud! Vi stod nära:)

Nu funderar jag på vad jag hade på mig? Kan inte minnas att jag har en tröja som ser ut så där? Men den såg snygg ut:) så jag får väl rota lite i lådorna. Kanske är det så att den finns där under mysbyxorna, pyjamasbrallorna i fleece och de mjuka urtvättade tröjorna? Jag hittade en BH häromdagen i garderoben, tittade på den en sekund för att sen hiva tillbaka den och dra på den mjuka toppen;) Herregud, vem pallar byglar och skit om man ändå bara ska lalla runt hemma i långärmat och en tjock kofta över;)

 

Nä, nu ska jag byta om till de där fleecebyxorna, ha fortfarande jeans på sen jag var ute och åkte, och sen se på Seal Team, det är perfekt, både ur underhållningssynpunkt om man nu gillar sånt, och även research, som jag ju bygger min essä runt:)

Och hela tiden hålla tummarna och tårna för pappa ♥

Vi hörs snart 🙂

Natti natti:)

 

 

Som jag sa, så är jag orolig. Livrädd för att jinxa något också och vill helst bara stoppa huvudet i sanden.

Inte bra. Ha tålamod med mig och håll tummarna.

Men, igår så kom Jordan in med posten och kom in till mig i vardagsrummet där jag satt och försökte skriva. Jag hade fått paket:)

Med rynkad panna försökte jag komma på om jag beställt nåt men nä ? Kuvertet var stort och bulligt. Det såg snällt och bra ut:)

Och alltså ❤️❤️

Jag vet inte vad jag ska säga mer än Tusen tack! ❤️ Det värmer mitt hjärta så mycket, så mycket mer än vad ni förstår:)

Tack snälla rara Du!! 😘

Jag gick genast ut i köket och gjorde kaffe, de här kapslarna är makalöst goda! Funkar i Nespressomaskinen:)

Sellman gjorde mig sällskap, fina lilla(stora ) gubben😍

Han är värsta snackpåsen, går runt och jamar när han vill något, eller om han bara vill prata lite. Stumpan gör samma sak och ibland blir man ju tokig på dem, men oftast är det väldigt charmigt:)

De går ut och ska in direkt, och varje gång de kommer in måste de äta:) Jag köper kattmat i stora påsar och tänker att ”Ja, vad skönt nu räcker det ett tag”, bara för att en vecka senare hitta tomma påsar. Fem kilo, största som finns på Ica:) jag måste helt klart åka och köpa säckar.

En gång beställde jag från nån sida. Aldrig mer. Dels kostade det lika mycket, och sen tog det Skitlång tid innan det äntligen kom. Då till Ica fast de skulle köra hem det. När jag mailade och frågade så påstod de att leveransen varit här men att vi inte varit hemma. Vilket inte stämmer alls. Jag vet att jag personligen var hemma när leveransen skulle ha skett.

Så Istf att få den tunga säcken till dörren, som liksom var huvudsyftet med att beställa 😅 fick jag släpa den in och ut ur Ica och bilen. Då kan jag lika gärna åka och köpa direkt:)

Jag måste åka och handla idag, och försöka få Jamies skridskor slipade, så kanske ska jag ta kattmaten samtidigt.

Kanske 🙂

Skotta ska jag väl göra också, igår fick jag hjälp av syrran som ändå var här och det tog fem minuter. Lätt fin snö men det toksnöade fortfarande så det är bara till att göra om det igen. Plogbilen har säkert plogat upp en rejäl vall utanför också som måste skottas väck. Det är resten av gatans snö, för jag skottar bort allt mitt för att slippa vallen men får deras 😂😳Det är inte kul. Plogbilsförare är ett eget släkte helt klart, kört fort som sjutton och är sällan speciellt omtänksamma just gällande plogvallar. De skulle kunna, men det går snabbare att inte göra. Jag fattar, och skottar bort. Men försöker ändå, med en dåres envishet att fösa iväg snön över på andra sidan gatan. Där det är en stor gräsmatta så plogvallar inte gör något 🙂

Snö är fint när det är som det ska, några minus och fluffigt. Då är det vackert, väldigt ljuddämpande och mysigt:)

Idag är hela tjejtrion hemma, de var nyss i köket och åt lunch. Jag tror att Lovelia och Trixie återgår till att vara i skolan heltid igen från och med nästa vecka, medan Novalie går var tredje vecka och resten distans.

Det blir säkert bra:)

Nu mera kaffe och sen sätta lite fart 🙂

Ha det så bra, vi hörs snart 😘

Idag är det en sån här dag:

Så jag har tränat. Två gånger. För att slippa tänka en liten stund.

Förutom det har jag oroat mig. Var snälla och håll tummar och tår några dagar ✊🏻

Men, som alltid så tjänar det inget till att oroa sig, det som sker det sker ändå, så det är bara att gilla läget. Inte min paradgren direkt:)

Träning är bra terapi men precis lika viktigt för mig är att få skriva. Det är genom det som jag bearbetar allt. Så därför är ni så viktiga 🙂

Den här tiden på året har blivit något av en ångestfylld tid, och jag går runt med en odefinierbar ”låghet”, det kan jag tacka min exman för. Det spelar ingen roll hur många år som går, känslan infinner sig nånstans runt jul och ökar sen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska få bort det, för jag funkar likadant i allt. Om något dåligt hänt en viss tid/gång så förknippar jag det sen för alltid negativt. Som att Janelle hade ett visst nattlinne på sig en gång när hon blev sjuk och kräktes, det nattlinnet hade jag alltid dåliga vibbar av😂Hon var typ två år, alltså 25 år sen och jag har precis skickat iväg det till återvinningen. Eller ja för några år sen kanske 😅och känslan då var ”äntligen av med det” 🙂 Det var ett jättefint nattlinne och alla barnen, även pojkarna, har älskar det, och jag fick lov att försöka komma över det. Med tanke på hur bra det gick så anar jag att jag inte kommer komma över känslan av att vara låg och ångestfylld kring tiden för dumpningen. 🤷🏼‍♀️😂 Men det skulle kunna räcka med det tycker man ju ✊🏻

Jaja. Så med den långa inledningen går vi vidare:)

Jag hade ingen annan kul bild att stoppa in😂Men kan säga att stång+vikter väger 37 kilo, och är det minsta jag kör marklyft med. Och det bara när det är en miljon repetitioner 😂.

Så, efter första träningspasset råddade jag runt lite hemma, idag var det en distanspluggdag för Lovelia och Trixie så de var hemma och hade zoom-möten och satt och grejade med uppgifter. Det är ändå väldigt mysigt att ha dem hemma 🙂

Jag har mest förflyttat saker idag. Från ett ställe till ett annat, helt utan att det sen blev någon som helst förbättring. 🙈

Tvättat lite, röjt lite i köket och sånt där. Varit ute och tittat på vädret:) sen gick jag in igen. Satt med mina alster och glodde, blir så ibland 😉 drack massa kaffe och till sist skjutsade jag Lovelia till basketträning.

Då passade jag på med dagens andra pass, som gick bättre än det första, så tillvida att det är helt annorlunda upplagt. När hon slutade så hämtade jag upp henne igen, och vad det verkar så blir det samma vända i morgon.

Jag halkade ju och tog emot mig med högerhanden i julas, och det vill inte riktigt ge sig. Inget är allvarligt skadat och jag har inte ont, förutom när jag belastar handleden på vissa sätt. Jag har fått plocka fram mina gamla handledsskydd för att stabilisera och då gör det inte ont det minsta. Tänk vad lång tid det kan ta ibland att läka, när det tog en halv millisekund att dra på arslet.

Idag lagade jag inte deliciös middag, utan skickade in chickenbits i ugnen och laddade riskokaren. Beasås till det och en middag med mestadels fett och kolhydrater stod på bordet. Till barnen, de älskar det;) Jag åt fiskbullar direkt ur kastrullen, det älskar jag😎

Jamie behövde hjälp med läxa så vi övade på bråk. Jag lika mycket som han:)

Plötsligt var det sovdags för barnen och jag duschade och sen har jag inte gjort ett enda dugg. Jo, jag kallar det iofs för research;) när jag tittar på tv:) så det har jag gjort.

Nu ska jag ta mitt svammel och gå och krypa ner under täcket.

Vi hörs snart 😘 natti natti