Jag drabbas varje år, alltså sommar, av nån slags extra energi. Det är trevligt 🙂
Men också lite sorgligt för det bevisar tydligt hur mycket ljuset och värmen betyder för mig. Jag mår så mycket bättre då, än under de långa tröstlösa mörka kalla månaderna. Kul, året har tolv månader och jag lever fullt ut typ fyra;)
Det är det yttersta beviset för att jag måste flytta och byta land. Vilket jag säkert inte kommer göra för jag har för mycket som håller mig kvar här. Familjen 💖
Till familjen hör även mina närmaste vänner såklart:)
Jag reviderar flyttplanerna till långa sejourer på varmare front. (Och lämnar in Lotto på lördag då..hehe)
Just nu är det massa saker på gång, min carport har förvandlats, det kommer inlägg snart om det, och senare idag så kommer min pool att vara ett minne blott. I går tillbringade jag mer eller mindre hela dagen i garaget med att röja och flytta runt saker:) Haha, man kan inte kasta allt, även om en hel del åker. Jag tömde en lagerhylla som stod där, som jag haft gummistövlar och inlines och sånt på, och släpade den sen över gräsmattan till trädgårdsboden. Där skruvade jag fast den i väggen till och med, det är överkurs för mig som alltid vill kunna ändra mig;) Men den var lite rank och trä mot trä är ju inga problem att skruva. Sedan staplade jag upp de blomkrukor jag plockat från carporten och som blev kvar. Hälften åkte iväg till återvinningen. Det är många kvar, ja. Men man måste ju kunna välja:)
Tanken är att förflytta trädgårdsredskapen ut till boden, förutom det som behöver laddas.
Jag gick in runt midnatt, då hade jag för ont i fötterna för att fortsätta, och det började bli kallt 🙂
Jack var hos oss i helgen ju, och det är ju enklare än enklast när han älskar att leka med killarna. Jag behövs bara när det ska bytas blöja eller om han gör illa sig. Igår ramlade han och skrubbade knäna, lilla hjärtat, så då dög det att sitta och mysa i famnen en lång stund. Jag passade på att gosa lite extra såklart:)
Han och killarna var ute på gräset eller uppfarten så jag hade ändå full koll på honom, för det känns som att man vill ha det. Svårt att släppa kontrollen helt.
Jag har funderat en hel del, där i garaget har man inte så mycket annat att göra, plus att det hela tiden ploppar upp minnen. Jag hittade helt otippat två lappar som exet skrivit, helt random, men med tydliga bevis på hur kul han var. Hur han var min bästa vän, min partner in, kanske inte crime då, men i livet. Vi skrattade åt samma saker och behövde inte förklara massa nåt, för vi kände varann utan och innan.
Och så blev det som det blev? Det är bara … konstigt.
Det jag har allra svårast att förstå och kanske acceptera, även om jag ju tvingats göra det, är hur han inte förklarade nåt. Vad var det som hände? Han påstod att det inte var något mellan honom och den som han sen flyttade in till direkt… och det känns ju sådär troligt. Varför inte bara säga det? Säg som det är. ”Jag har blivit kär i nån annan.” Skitsvårt såklart det fattar ju jag med, och jag skulle ju garanterat ha blivit knäckt och ledsen/arg/förtvivlad osv, men det blev jag ju ändå.
Jag vet ju inte än idag vad som hände.
Barnen fattar ju inte heller, och deras relation är ju knepig idag. De fyra minsta träffar honom varannan vecka några timmar. Nu under Coronavåren var det noll kontakt. För dem är det helt normalt och inget de verkar fundera över. Det har ju alltid varit så.
De äldre barnen däremot har ju minnen av hur det var, Janelle och Patricia minns ju en helt annan person, som de idag inte har någon kontakt med alls.
Ja, sånt där kan man ju fundera på där i garaget;)
Men jag inser ju att frågan som ställs så ofta till mig – ”Har du nån ny?” känns så jobbig just för att jag inte är det minsta intresserad av att utsätta mig för det igen. Jag vill inte.
Men jag tycker att det känns som att jag borde, att det förväntas, att jag på nåt vis blir sorglig och patetisk för att jag inte har en ny partner. Att vara singel är inte helt godkänt socialt. Jag får ofta lite medlidsamma blickar, som liksom beklagar mitt civilstånd. Men helt ärligt nu – när man tittar sig omkring på par, så blir jag inte speciellt sugen på det:) Det är ganska mycket gnat och tjat, och det kan jag vara utan.
Vissa par är ju goals, som gjorda för varandra men många känns ganska trötta och slentrianmässiga.
Så, summan av det funderandet är att jag fortfarande trivs med att vara singel, och inte tänker ändra på det:)
Ja, det är med andra ord livsfarligt att röja i garage:) Dont do it!
.
Men nu ska jag packa bilen full och åka till återvinningen, syrran kommer och hjälper mig:) Sen försöka plugga vidare, jag har suttit i några timmar nu på förmiddagen, och sen riva pool:)
Vi hörs i kväll!
(Jag vill också till sist påminna er om rean jag skrev om i förra inlägget, kolla in den:D)
Jag är 34 år och singel, har en liten dotter som blev till via insemination och trivs utmärkt! Längtar inte alls efter en relation just nu. Håller med dig om att många tycker att det är märkligt..
Bra jobbat! Och även om det såklart kanske är dubbla känslor gällande att det inte ”finns” nån pappa, så måste det vara skönt att slippa ha nån som lägger sig i 🙈
Det måste ju kännas som amputation av en kroppsdel, när ni tillbringat halva ditt liv med ditt ex.
Ja lite så. Det är mycket som fattas och gått förlorat. Saker som bara han och jag har koll på, men som jag inte kan fråga honom om🥵
Lever o är gift sedan 20 år med mitt livs kärlek.
Innan det ett helvete m barnens biopappa. Gick från helvete till himmel. Barnen adopterade av min nuvarande man. ❤️
Men apropå singellivet.. skulle nått hända (gud förbjude) med min man så kommer jag aldrig mer leva med nån. Och kommer att vara nöjd m det. Bättre än nuvarande finns inte. Så är det bara.
En stor kram till dig <3
Nu har jag bara 2 inbjudningar kvar till superbillig shopping med märkeskläder <3
Best Secret:
https://invite.bestsecret.se/VZS-8D3-K3M?c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration
Måste du spamma varenda blogg med dina ”inbjudningar”???
Hej Carola! Brukar titta in här på din blogg, är själv uppvuxen i Uppsala så tycker det är kul att läsa dina uppdateringar. Gillar dessutom precis som dig att skriva 🙂 Jag blir väldigt imponerad av hur du tar hand om dina stora, fina familj och tycker att du verkar sköta det galant alldeles själv 😉
Jag känner så väl igen mig på hur du beskriver känslan av att bli påverkad av vädret, jag led av det väldigt mycket när jag bodde i Sverige men kände mig oftast ganska ensam i dom tankarna, vädret kunde man ju inte styra över… 😀 😀 Hursomhelst visste jag tidigt att mitt hjärta tillhörde Medelhavet och vi flyttade till Barcelona/Spanien 2016, och jag har aldrig mått bättre, och jag älskar verkligen varje dag här, alla tider på året, en fin känsla <3 Däremot väntade vi till våra barn var vuxna (är själv 48 år) innan vi tog steget, vår son följde med direkt och vår dotter flyttade hit förra året efter 3 års studier på Uppsala Lantbruksuniversitet. Så ja, drömmen blev sann även om det tog ett antal år, ville bara säga det 🙂
Tack för en härlig och rolig blogg!
Ta hand om er <3
Uppskattar mitt liv som singel till 100 %. Aldrig mer en karl. Fy farao så skönt. Jag kan vara mig själv, jag kan göra vad jag vill, kan laga vilken mat jag vill, jag rår över min tid och mitt liv och slipper någon som blir sur och ilsk för småsaker.
Just det där sista… jag har ganska nog med det hemma ändå liksom 🙈😂
jag känner många som valt bort att ha en partner vilket också statistiken säger så det finns väl inget att skämmas över, Jag är helnöjd att vara utan partner.
Skäms gör jag inte det minsta:) Men det är ändå som att det förväntas att man ska ha/vilja ha en partner, och när jag säger att det är sju år sen så blir folk ofta lite medlidsamma… som att jag längtar och väntar och önskar men att jag inte lyckas skaffa en ny😂
Men jag är ju helnöjd med mitt liv och vill inte ha nån. Eller jag letar inte, sen kan jag ju såklart inte säga att jag i evigheters evighet kommer känna samma lika. Men just nu = nöjd 👌🏼
Jag är inte utan partner,men…skulle jag bli det på ett eller annat sätt,så tror jag inte att jag skulle vilja ha någon ny. MEN om jag mot förmodan ändå skulle träffa någon,så tror jag att jag skulle nöja mig med att vara särbo och skulle han inte vilja det ja då tror jag inte vi är rätt för varandra,för jag vill inte bo med någon igen på heltid,jag skulle nog vilja bo alldeles själv. Ingen behöver tycka något om hur du vill göra,för jag förstår att du blev rejält bränd. Men det är som du säger,man förväntas nästan skaffa någon ny.
Det som är sorgligt och patetiskt är de som är så rädda för ensamheten att de desperat måste ha någon att vara med, och därför byter partner som de byter underkläder. Vila du lugnt i din ”ensamhet” med nio barn och ett barnbarn, och styr livet dit du själv vill
Hej Carola. Jäklars vad flitig du är med trädgårdsröjning mm och även med en extra liten i hushållet över helgen👍🏻Testar att ställa min undran till dig igen som jag skev för någon vecka sen, men vet inte om du väljer att inte svara om det är känsligt eller du inte sett den, du har ju som sagt FULLT UPP🥵Men till undran då, Vi ser att Jack ofta har napp när han leker och går runt. Kommer inte ihåg om jag sett det tidigare ned tex Jordan o Jamie då jag ju följt din blogg sen urminnes tider😊Men iallafall,jag känner att jag nu oftare får mothugg när jag frågar om det till tex barnfamiljer i min närhet, barnbarn tex. För har jobbat på fsk I massor med år fram tills för ca 5 år sen och då va det big no no att leka med napp i munnen pga fallrisk och kunna förstöra tänder och munnen övrig BVC kom 1gång/år och informerade att napp är bra men inte alltid utan till tröst och vila är det kanon. Och sen skulle det slutas senast när barnet va 3 hade tandläkare satt för inte bettet ska bli skadat. Och som de sa att napp är för sugbehovet främst och att amning oftast är slut vid 3.Är lite nyfiken på vad du tycker, för jag känner att du är lite den gamla skolan som mig att barn MÅSTE inte vara på fsk för att bli människor och då har jag ändå jobbat dryg 15 år inom det. De som vill/måste av ekonomiska skäl jobba lämnar barnen under den tiden och sen är det bra. Men är lite kul att höra var du står i just nappfrågan. För jag själv är ju anti napp vid lek och skratt så mina små älsklingar hänger den på en krok hos mig och sen hämtar vi den när det är mys och vila och tröstar gör jag hellre med en kram för det gör man ju sen när nappen är hos tex bäbisdjuren på zoo Ha en fin sommar och lycka till med alla projekt /Mari
Vilka i-landsproblem 🙄
Inget I-Lansproblem när man sitter på akuten med en liten en med blodet sprutande från munnen väl???Eller bara att de ramlar och slår munnen o nappen gör skada. Många tror att den gör nytta som stötdämpare o hade hela nappen va’t silikon så fine, men den är ju hård utanpå och gör stor skada där ju. Men jag får väl ta i-landsproblemet mitt att jag bryr mig om de små livens mun och gömma mig bak en sten då om det räknas som trams nuförtiden . Carola har ju inte heller nu svarat Så Tack för mig o ha en fin sommar
Jag har glömt svara på din fråga om napp. Jack har inte nappen i munnen om han är glad och nöjd, men ibland ser det säkert så ut. Att han skattar och leker kan ju faktiskt föregås av att han varit ledsen/sovit/ gjort sig illa eller så. Jag rycker inte nappen direkt, det brukar falla sig naturligt. Jag tycker inte man ska ha napp om man är Happy men så länge den inte sitter i munnen 24/7 så spelar det inte mig nån större roll. En stund här och där skadar inget. Sen får tandläkarna muttra bäst de vill 🙈😂. Det är deras grej att anmärka:) De kan med all säkerhet göra sig illa om de ramlar pladask på munnen, men hur ofta gör de det? Otur kan man aldrig skydda sig helt emot. Mina barn har gjort sig rejält illa utan napp, kanske hade den skyddat? Det vet man aldrig. I Jamies fall, när han nästan bet av tungan, hade det nog varit bra med en gummipropp i vägen. Eller inte. Vem vet?
Mina barn har haft napp länge, runt fem år kanske, och det är inget som skadat deras tänder.
Så summan av det hela är att i bästa fall så ska man inte ha napp när man är glad. Men ibland sitter den där ändå😅Det är en bedömningsfråga och man får använda förnuftet och fingertoppskänslan. Rent så, jag föredrar en napp framför massa gapskrik och gnäll 🙈
Ojoj vad du går igång på just napp.
Som om nappen är svaret på allt ont.
Låt ungarna ha napp om det ger dem tröst.
Känner igen mig med de där om singel blir aldrig tex bjuden på middagar där de är par involverade, man kan ju tänkas sno en redan upptagen kille. Skulle aldrig falla mig in och de som känner mig väl borde veta det. Ska jag slå klorna i någon ska de va en kille som är ledig och fri inte sjutton en upptagen kille. Nej tack. Trivs ochså med vara singel, kan styra mitt liv precis som jag vill de är guld värt. Men många tycker synd om mig, inte ett dugg synd om mig tycker snarare synd om de som tror man måste ha man och barn annars är man misslyckad och som lever i liv de inte är nöjda med.
Här är en till självvald singel! Fast jag har varit gift två gånger, och andra gången var en sådan katastrof så när jag tittar tillbaka på de åren, så finns det inte så värst mycket bra minnen. Men fördelen är ju att man inte behöver fundera på vad fan som hände. Eller…när jag tänker efter så gör jag väl just det, funderar på vad fan som hände i MITT huvud, som lät det gå så långt den gången. Samtidigt känner jag mig så oerhört tacksam att de få gånger jag dejtade efter skilsmässan var så plågsamma att det bara var en enda gång det blev mer än tre dejter, för det har inneburit att jag fått bygga upp mitt liv helt och hållet på mina premisser såhär i efterhand. För även om det vore supermysigt att vara kär och träffa någon ibland, så kan jag i dag absolut inte tänka mig att låta det bli mer än det. Jag vill inte leva tillsammans med någon (utöver mina barn) under resten av mitt liv. Det finns inte på kartan att jag tänker kompromissa så mycket med mig själv att jag gör det. Jag har gjort mitt, och jag tänker leva mitt happily ever after i ensam majestät och med ensamrätt till fjärrkontrollen (okej, Netflix då, jag har inga traditionella tv-kanaler i mitt hus).
Vi kanske borde organisera oss, vi självvalda singlar, så att det kan få bli socialt accepterat att välja just det före tvåsamheten. 🙂
Du är helt fantastisk och Du törs blotta ditt inre! Högaktar Dig!
Jag fann 17 juli en lapp i uthuset …”Det är bara dig själv du kan ändra på” skriven av mig och till mig 1995! Jag ändrade inte på mig och nu firar jag 25 år som Lycklig singel! Alltså mormor sedan länge….
Det är bra att skriva små lappar!
Lycka till med allt!