Alltså jag kan ha världshistoriens mesta oflyt. Det är ett konstaterande med bestämdhet nu. Jag blev inte ens förvånad:)

Ska vi ha en gissningstävling ?

Vad tror ni mitt oflyt var den här gången ?

Ledtråd :

Väntar på syrran nu, återkommer lite senare 😘

Vart sjutton tog helgen vägen? Man får lov att inte blinka, så är det helt klart, för gör man det så försvinner flera dagar. I går så var det dags att ta reda på allt som vi sågat ner i trädgården. Det är inte så kul:) Det tar tid, och är besvärligt om man inte har rätt grejor. I mitt fall kärra och dragbil. Men, Jimpa har:D Han är lite som anden i Alladin, förutom att man inte direkt är begränsad till tre fjuttiga önskningar 🙂 Eller som Skalman som bara drar fram rätt sak, som en annan inte ens visste existerade, från skalet. Nu kom han med en stor rackare till kärra, och sen fick alla kidsen lov att hjälpa till att släpa fram alla jäkla grenar till framsidan. Det var under allmänt muttrande, men ändå med ganska gott teamwork som vi grejade på. Två rejäla lass åkte vi iväg med till återvinningen.

 

Efter det första så hade Jack dykt upp hemma:) Min lilla goding, som är så himla enkel att ha hand om, han älskar att vara här:) Det är Jamie som är favoriten, men alla ungarna är kul att hänga med. De hoppar studsmatta och han fick vara med och baka med Lovelia.

Och såklart hjälpte han till att bära grenar:)

Vi bar och släpade, och sen plockades nästa mirakelmaskin fram, en lövblås. Med stora bokstäver. Alltså… jag kommer aldrig vilja kratta ever again, när man testat på en sån här:)

Jag har blåst runt äpplen, grenar, små plankbitar från Gud vet var, leksaker, gatsten och löv såklart. Riktade man lövblåsen mot mina mossbelupna slipers så hittade man dem där under:D Jag har hittat stenar i trädgården jag aldrig vetat om att de funnits där. Jättekul:) Lite tung, och ibland kändes det som jag skulle flyga baklänges;) Bra drag i den.

Ner med eländet i säckar och sen var det färdigt för den dagen, det började bli mörkt.

Lite kaffe, och sen middag, lägga Jack, och då var det ju svårt att veta vem av oss som skulle somna först;) Han får sova i min säng, och kryper självmant upp i mitten och gosar ner sig på kudden. Jag låg bredvid och läste lite innan han somnade.

Notera valet av gosedjur 😉

Sen var det en diskussion med mig själv, skulle jag somna, eller avsluta dagen med en lång Dorispromenad? Det fick bli prommisen, och det var ju skönt när man väl var ute. Vi var nog ute en timme, och när jag äntligen kom hem kändes det inte mer än rättvist att bara lägga sig på soffan och kolla på serie. Såg ett avsnitt av Crossing lines, och halvvägs igenom nästa så ringde en liten klocka.

Vi har ju en workshop på måndag med skolan, det har jag tvärkoll på. Men så började jag fundera på VAD vi skulle prata om? Hm…? Loggade in och kollade. Jomen vafan, då ska vi lämna in ett par sidor text som ska diskuteras. Inget konstigt egentligen, för så har vi alltid gjort, men nu är inte deadlinen för texten förrän nästa vecka. Jag hade skrivit exakt NOLL ord. Noll. Zipp, Zero, Null. Min planering är ganska noggrann och jag har haft annat som legat före.

Men då, halv ett på natten var det bara att sätta sig och värpa fram tre sidor text. Från att ha velat fram och tillbaka hur jag ska gå vidare och inte vetat alls vad nästa steg är, till att ha fått till tre sidor och en svag plan tog det tre timmar. Tre tre:)

Workshopen börjar halv tio i morgon så det fanns inte tid att göra det här idag, för kursarna ska ju hinna läsa också. Det var inte bara jag som missat, det hade hälften av oss gjort. Pust.

Det fanns ingen tid att hålla på att ångra sig eller fundera i timmar på en replik, och då brukar det gå väldigt bra. Jag är fortfarande nöjd med det jag skrev, förutom att det såklart kan behöva ändras om lite på olika vis. Det tog lite tid att kontrollera så det blev korrekt i tidslinje och sånt, men strax efter fyra skickade jag in det.

Och dök i säng, pigg som en mört. Jack sov som en gris, och jag somnade ganska snabbt, hyfsat trött i kroppen även om skallen var på högvarv. En dryg timme senare vaknade jag tvärt. Av vad vet jag inte alls, kanske lillFjant som hostade lite. Sen var det ju tvärkört att somna om.

Vid sex var det bara en timme kvar till man kan boka träningen på fredag. Då jag om allt går enligt planen, är nyopererad i foten, men inte fan kan man förlita sig på det. Jag hoppas på det bästa men planerar för det värsta:D Och skiter sig operationen vill jag träna va;)

Så då var jag vaken till sju, bokade och sen somnade jag. Jack vaknade inte förrän strax före tio:) Men då låg han bara kvar och myste och grejade med sina saker, jag slumrade såklart, och inte förrän klockan var runt elva och han fortfarande inte visade minsta tecken på att vara less, så masade jag mig upp. Då var han alert direkt och sen har han varit som ett glädjerus:D Underbara lilla unge! Snabba rörelser också 😉

Klockan ett hade jag dragit på gummistövlar och regnkappa för att stå nere vid våra fina kullar och protestera mot att de ska bygga 21 tusen bostäder här. När man får höra lite siffror så klarnar det extremt, och man inser på allvar vilka storhetsvansinnen som styr.

Idag finns det runt 4000 bostäder i hela vårt område. De ska bygga 21 tusen.

Vi är runt 10 tusen som bor här och ska bli 50 tusen. But why?? Det är ingen jävla mänsklig rättighet att bo i Uppsala, än mindre i ett specifikt område. Bygg i glesbygd  i stället.

Det fotades med drönare och det var massor av folk där. De hade en räknare som sa 777 stycken MEN då hade de inte räknat de hundratals som strömmade till från en annan öppning:) Polisen hade gett tillstånd, men sen ville de dra tillbaka det… Fast med tanke på att de stod där med en piket och en vanlig bil och satt och bara kikade, så antar jag att de inte tänkt göra något. Inget mer än att påpeka:)

När man gjort sin plikt som bekymrad invånare, så åkte jag hem, och lämnade tillbaka Jack till Janelle och Simon.

Och sen iväg till mamma och pappa för att byta plats på möbler. Det gick sådär;) Skruvade man isär lite så funkade det, men det är ju så förbannat tråkigt. Speciellt som vi skruvat ihop det för ett tag sen:) Sen skrubbade vi gammalt mattlim från golvet i ett par timmar. Men nu är det så bra som det går:)

Hem igen, käka lite och gå en två timmars promenad med Doris och syrran. Det var väldigt skönt ute, blåste inte och var ganska varmt. Nu är jag helt supertrött, och hungrig 😉 Och ska äta kvarg innan jag kryper ner och förhoppningsvis slaggar gott.

I morgon är det måndag igen. Workshop, sen träna på kvällen. Där i mellan ska det skrivas.

Och tusen andra saker;)

Men vi hörs då!!

Natti natti 🙂

 

Det funkade inte att inhalera handsprit, vad konstigt Donald Trump🙈

Gubben är covid-19 positiv, somliga straffar Gud med detsamma🤷🏼‍♀️

Eller med det samma… nja.

Jag kan omöjligen tycka att Trump är en hyvens kille, tvärtom så är min åsikt att han inte har något i en maktposition what so ever att göra. Jag kanske inte önskar livet ur honom, men vafan… jag skulle inte heller fälla tårar om han kilade vidare. Han känns som en krutdurk som balanserar på en tänd stubin.

Här satt man, eller låg i soffan, och glodde på Baksmällan 2:) och så blev den avbruten av extrainsatta nyheter. Den högkvalitativa rullen kändes safe att kolla på efter gårdagens katastrofdåliga film 🙂 Jag älskar ändå Bradley Cooper så att jag såg den för nån månad sen spelade ingen roll. Men nu tror jag att jag skiter i den.

Jag kryper ner med Reacher och läser i stället.

Fast just nu sänder nyheterna direkt från Vita huset där Trump flygs i helikopter till militärsjukhus. Spännande! 😂 Nu kom han ut ur helikoptern och såg pigg ut. Reportrarna snackar på om hur Trump inte använt munskydd och träffat shitloads av folk så det blir svårt att smittspåra. Men snark. Vilket otroligt dåligt föredöme han är.

.

Jaja!

Jag är som vanligt ett bra föredöme😂och har dubbeltränat idag. Först Cirkelfys, sen åkte jag svettig och härlig till Lager 157 för att lämna tillbaka en jacka Patricia köpt och ångrat sig på. När jag ändå var där så passade jag på att handla på Willys.

Sen hann jag bara hem, byta träningskläderna mot en torr omgång och sen iväg till nästa pass. Ett plaza Cross. Vikarie för David. Jag har bestämt mig nu. Det är inte ett kul pass. Ett skittråkigt upplägg, med intervaller. Jobbigt ja, men tråkigt. Kört det tre gånger med tre olika ledare och det är inte kul. Att köra HIT är mycket roligare, och jobbigare på ett helt annat vis. Jag kommer att fortsätta gå på Davids plaza, eller tja…det kanske jag inte alls gör på ett tag 🙈 men det enbart för att det är kul folk. Idag var det inte ens det, vi var bara fem av vårt gäng och sen en massa randoms. Jag saknar vår fredags TMI!!

Jaja. Men två pass och sen 14000 steg med Doris på kvällspromenaden är helt ok:)

.

Jag fick Mail från en av döttrarnas skola, hon hade varit ledsen. En kille i klassen som klappat henne på rumpan ett flertal gånger. Nån ass slap challenge. Men vafan?

De ser såklart allvarligt på det, och killen kommer få stå till svars. Nu var det tydligen så att de försvunnit från skolan, hade gympa eller nåt så de kunde inte göra det förrän efter helgen men ville informera .

Jag ger alltid mina döttrar full frihet att ge tillbaka i sådana här lägen. Helt icke PK. Men det är självförsvar. Min rekommendation är ett knä i skrevet, alternativ två är ett finger i ögat. Om det sen blir så att hon blir uppkallad till rektorn och pojkens föräldrar så kommer jag gladeligen att stå för det. Håll dina händer i styr eller var beredd på mothugg helt enkelt. Aldrig vika ner sig.

Mina små söner fick ett långt förmaningstal de med 🙂 Jag talade om att om nån tjej knäade dem pga av att de tafsat så skulle hon få en High five och ett Thats the way to go girl, av mig. De skulle inte ens få is på det onda 😉

Jag anser att det allra bästa är en omedelbar reaktion och agerande. Våld är aldrig att föredra men den kille som får ett knä uppkört där det känns, eller som får stå där och skämmas när tjejen högt och tydligt talar om för alla vad han just gjorde… den killen får en näsbränna som känns. Att ta det den kanske mer pk vägen och gå till läraren som sen går till rektorn som kontaktar föräldrarna som kanske får komma till skolan på möte,eller så bara hörs de på Mail/telefon, någon/några dagar senare… det sätter inte lika mkt spår. Man ska göra det OCKSÅ såklart. Men säg ifrån direkt. Där och då. På det sätt som krävs.

Sen beror det såklart på, det finns tusen olika scenarion och det kan ju bli efterspel och hämnd och allt möjligt. Men tjejerna har alltid min fulla uppbackning om de försvarar sig.

Jag hoppas att ni fattar nu, så jag slipper hamna i blåsväder där folk har allvarliga problem med läsförståelsen:) Tror ni förstår vad jag menar🙈😂

Ta ingen skit! Är mitt ständiga råd:)

Och nu jäklar ska vi öva knän i helgen 😉

.

Nu är det sovdags. Eller läsa lite först. Läsa mycket kanske för det var väldigt spännande:)

Vi hörs i morgon 🙂

Två timmar och 44 minuter lång. But why? Om de inte kört alla scener med lim under dojorna så hade filmen varit en halvtimme. Storyn håller för max 45 minuter. Max. Och det är snällt tilltaget.

En åtta av tio i betyg? Betygsättarna måste varit stenpackade. Jesus! Alltså nej, bara nej. Se den inte och gör nåt vettigare av två timmar och fyrtiofyra minuter. Kolla på färg som torkar kommer att framstå som värsta punkriffet. 😅

Möjligen eventuellt kanske är det enbart Ryan Goslings hysteriska fanclub som bedömt. För han är ju stilig. Men man hade lika gärna kunnat kika på en affisch av honom. Så mycket ändrade han sitt minspel 😂

Själv väntade jag på Harrison Ford. Och inte ens han hjälpte.

Jag har sett originalet Blade runner men kan inte säga att jag minns den, så den kanske är kass den med?

Nej, nu är jag så besviken😜Dags för lite riktig action så Heeeeej, Jack Reacher 🙂

Natti natti med er 😘

Godkväll!

Jag har landat i fåtöljen efter att ha fått klart delar av det jag föresatt mig. Det som var absolut nödvändigt:) Eller det där lät inte helt korrekt, jag menar att jag hade en lista i huvudet, där det viktigaste var en deadline i skolan och en på ett samarbete. Det är klart:)

Sen hade jag nästa punkt på listan att gå en långpromenad med Doris och det är minsann också avklarat. Lagat mat stod långt ner, men även det kan jag bocka av, pannkaka. Tar sin lilla tid att grädda, men jag tycker ju att det är gott så det får gå. Jag lyssnade på bok mestadels, men sen kom Patricia och snackade:)

Pannkaka är en vattendelare har jag förstått på senare år. Jag har alltid trott att det är middag. Att alla äter det så. Jag har väl umgåtts med folk som tycker som jag:) Nu har jag insett att väldigt många tycker det är nån slags efterrätt eller mellis eller så, absolut inte mat. Det är ju helt galet. Pannkaka är mat, möjligen med soppa som förrätt. Så åt man det när jag var liten, och det var ofta ärtsoppa före. Det är gott, men barnen totalvägrar. Med tanke på att det om något ser ut som ”har jag ätit, eller ska jag äta?” så förstår jag dem;)

 

Vet ni vad jag är mest förvånad av allt över idag? Jo, att det är torsdag. Igen! Och att det är den första jäkla oktober… Det var ju sommar nyss. Om en liten vecka, om allt går som planerat, Ta i trä osv, så har jag foten i paket. Jag kan inte ta in det, och inser att jag inte fattat att det är planen. Men det har blivit uppskjutet så många gånger, om än inte i sista sekunden, men å andra sidan har det inte varit en pandemi tidigare;) Jag tror på fullaste allvar inte att den här operationen kommer att bli av, så vaknar jag med gipsad fot, (eller hela benet vem vet?), så kommer jag bli extremt snopen.

Bra inställning va, snacka om att prokrastinera:D

Vad ska göras då? Jo det ska flyttas en sena för att få till lite bättre funktion i foten.

Det har varit turer hit och dit. Först gick det inte att göra något alls. Sen skulle det här göras. Sen var det helt förkastligt att göra det. Och nu ska det göras. Det har gått från ortopedernas bord till plastikkirurgen. Jag har kalla fötter kan jag lova:)(hehe) Jag vet vad jag kan idag, och jag är ju inte begränsad mer än att jag får ont av ortosen. Utan den snubblar jag.;) Så det ska såklart bli skönt att kanske slippa  allt sånt. Och begränsad kommer jag ju alltid vara, om än att jag är en tjurskalle som inte ser det så:)

Men, det finns ju liksom inga garantier. Jag bara antar att det inte kan bli sämre, men bättre, annars borde de inte göra det. Rent krasst vet jag inte om det kan bli så jäkla mycket sämre, för att citera en av ortopederna jag träffade ”Jag tror inte att jag sett en så dålig fot någonsin” Nä, såklart inte, jag brukar ha rekord i sånt som inte är så positivt;)

Det som nu spökar allra mest är att jag inte ska kunna träna som jag vill på evigheter. 6-8 veckor i gips, viktigt att senan får läka fast ordentligt på sitt nya ställe, och sen… ett halvårs rehab. Men hallå, HIT, Cirkelfys, plaza…? Tmi antar jag att jag kan sitta med på ett hörn, och veva med nån vikt, men bara tanken på att inte få träna som idag gör att jag funderar på att strunta i det:D

Det är ju liksom det enda jag gör. Sorgligt kanske, men det är så:) Kunde varit värre, kunde vara att det enda jag gjorde var att äta godis;)

Nejdå, jag fullföljer så länge de inte säger att det kan bli katastrof. Våga vinn, typ:)

Jag strutsar vidare, så får vi se.

För att tala om träning, så har jag stenhårda överarmar, de riktigt känns i allt jag gör, så kan det bli när det är mycket armar på schemat;)

Igår dubbla pass, idag vila, i morgon dubbla pass.

Sen är det helg! Jag ska släpa ris och passa barnbarn, det blir kul:)

Jack ska sova här, så det blir extra mysigt ♥ Han är två år gammal nu, och det finns få saker som är så himla härliga som tvååringar. Jag vet att jag många gånger sagt att en sån skulle man alltid ha i huset, för de ger så otroligt mycket glädje. De har en jävla vilja också, och energi för en hel bataljon:)

Jag borde läsa lite litteratursociologi också, och skriva en läsrapport om den, men det är inte riktigt dags för det än. Däremot ska jag sätta fart och skriva vidare om Martin, honom längtar jag ju efter nu. Han och jag har haft en break hela sommaren så det tar lite tid att att hitta tillbaka till varandra:D

Nu ska jag kolla på Blade Runner 2049 eller nåt, hittills är den apkass. Hur jävla mycket kan man dra ut på scener? Ryan Gosling och Harrison Ford, borde kunna vara ok, men nja:)

Vi kanske hörs senare, annars i morgon:)

 

Igår fyllde min andra dotter år. Hon som kom som en virvelvind och visade att det visst går att älska lika mycket ännu en gång. För som de flesta så undrade jag hur i hela friden jag skulle kunna älska ett barn till lika mycket som det första. Man tror nånstans att kärleken är begränsad men så fel det är:)

Man delar inte kärleken mellan sina barn, den bara ökar och ökar. Jag har nio underbara ungar och jag älskar dem alla lika innerligt och mycket. ❤️

Det där är svårt att fatta innan man upplevt det, men det öppnas upp ett nytt rum i ens hjärta för varje barn:)

Patricia Christina, andranamnet ett släktnamn. Syrran heter så och det kommer från min pappas sida av släkten. Patricia för att det inte dög med något annat än ett ståtligt namn när man börjat med en dotter som heter Janelle, och var först i Sverige med det:)

På dåtiden visste man sällan vad för slags sort man väntade på, en gosse eller en flicka. Ultraljud gjorde man men dels var de svåra att tyda, dels fanns det nån slags policy att man inte berättade för de blivande föräldrarna. Det för risken att det blev fel, och att det tydligen var många aborter som gjordes för att det var fel kön. Fråga mig inte om sanningshalten i det men så sades det.

Jag har många bekanta som fått veta att de väntade det ena eller det andra och sen visade det sig vara tvärtom. Det är lite jobbigt, att ha bondat med en son och kanske inrett i blått med byrån full av sjömanskostymer:) Nej, men allvarligt så har det för flera varit svårt att knyta an när de så länge trott det varit det andra könet. Inte så konstigt alls.

Jag ville inte veta så för mig spelade det ingen roll. Det tog ända till barn nummer sex innan vi tog reda på det i förväg:)

Jag har alltid trott att jag skulle få en son först, sen en dotter. Och därefter trodde jag inget mer. Två barn var liksom det man hade🙈

Första barnet blev en tjej, så då måste ju andra vara en kille, det var jag helt på det klara med. Först när barnmorskan höll upp Patricia så insåg jag hur väldigt gärna jag önskat en till flicka:) Det var verkligen en extra bonus. En tjej till! Två döttrar❤️

Hon är mörkhårig till en början, för att sen bli blondare än blondast:)

Jag var orolig för vad Janelle skulle tycka om sin syster. Hon var 21 månader gammal och alltså inte ens två år. Det var svårt att veta hur mycket hon förstod. Och det hade jag inte behövt oroa mig en enda sekund över:)

När hon fick se Patricia så pussade hon henne på kinden, strålande av lycka och sa: Nellis bejis😍 sen lämnade hon helst inte hennes sida. Så mån hon var om henne. Hon älskade verkligen sin bebis:) Hon kunde inte säga Patricia utan det blev Pisa, som sen blev Pisan som hon sen fått heta:)

Bland familjen då, ohana, kompisarna kallar henne för diverse annat. Men för oss är hon Pisan😍.

Hon och jag har ofta varit på kollisionskurs under åren. Det finns ingen som kan reta upp mig som hon kan, samtidigt som hon mest troligt tycker exakt detsamma 🙈Hon är impulsiv och gör saker som hon sen ångrar, och så står jag där och nickar när hon säger att hon borde lyssnat på mig:)

Vi är lika i väldigt mycket och så vansinnigt olika i annat. Som det brukar kunna vara:) Jag kan oftast läsa henne som en öppen bok. Vi kan sitta och snacka i timmar om allt och inget.

När han som var mannen i mitt liv bara försvann, lämnade hemmet en natt för att sen aldrig komma tillbaka, eller ens prata med mig😳så steppade Patricia in som den andra vuxna i familjen. Hon har axlat en tung börda. Hon har alltid varit en liten Lill-mamma, som pysslat med syskonen och hemmet. Hon gillar ordning och reda, så till den grad att hon faktiskt är pedant. Just där krockar vi väldigt ofta fortfarande 😂för jag är slarvig och tycker att Good enough är alldeles tillräckligt. Det måste inte skina om köksbänkarna;) Men hon får ont i själen av stök.

Patricia är väldigt duktig på att laga mat, hon pytsar ihop saker som sen blir jättegott, eller så följer hon ett recept hon hittat. Hon har ett gott öga för inredning även om hon inte själv tycker det:) Hon älskar att fixa med hår, smink, naglar och allt vad det är, och älskar kläder 😂För att sen mestadels skrutta runt här hemma i mjuka myskläder eller träningskläder:)

Att hon fyller 25 när jag är 23 är ju högst märkligt, men så är det. Hon är en alldeles fantastisk unge (alltid min lilla unge!)och jag älskar henne till månen och tillbaka. Forever and a day❤️

Alltså jag brukar kolla hur mina inlägg ser ut efter att jag publicerar dem. Det för att ibland så kickar autokorrekt in en stund efter att man skrivit. Det ser bra ut och man skriver vidare, publicerar och sen är det hejsansvejsan. Ganska ofta är det ändå begripligt, men ibland blir det konstigt.

Som igår:)

”Helt onödigt att kasta sommarnatt vore fallet”

Om jag vore en poet vore det kanske inte helt märkligt för som sådan kan man ju formulera sig helt som man vill. Bara slänga ut ord helt random men säga att man värkt fram dem under helvetesplågor😜

Dessutom har det blivit massa olika storlekar på texten? Ibland alltså 🙈😂

Fattar ni vad det ska stå?