Expressen, 8/1-2020

Tillhör kategorierna:

Folk som inte har några riktiga problem.

Folk som aldrig läser nyheterna.

Folk som borde skämmas

Oh my fucking God? Är folk galna på allvar? En död fågel? En död kaja som det finns miljontals av, en fågel som är ganska jävla jobbig. Belive me, Uppsala har ett gigantiskt bestånd och de hörs, skymmer himlen så man tror det är solförmörkelse, skräpar ner och alla som sett Hitchcocks Fåglarna ryser av obehag.

En död fågel på marken??

En icke utrotningshotad pippi, som förvisso är ganska vacker, men i naturen så dör fåglar. Och ingen fågelanhörig tar sitt ansvar och gräver en grop och trycker ner dem, eller eldar upp dem utan de hamnar på marken. Tills nån asätare hittar den eller en människa städar undan den.

Om en människa blir så skärrad vid åsynen av EN död fågel så hon måste lugnas av förbipasserande…. och sen kräver KOMPENSATIOOOOOON!! Då kanske det är dags att öppna ögonen och se vad som händer i den riktiga världen. Kanske få lite perspektiv. Eller aldrig gå ut.

Fy fan vad jäkla barnsligt. Trams. Pinsamt.

Heja kommunens svar!!

Jag har förresten en död fågel i mitt poolrum som legat där ett tag, jag plockade upp den döda musen precis intill men fågeln är så stor att den inte fick plats i en hundbajspåse som var vad jag hade till hands. Och okey då. Jag såg Hitchcocks Fåglarna och är lite rädd för dem??. Döda eller levande så är de obehagliga, de är alldeles för lätta och spretiga. Tror att jag kanske måste skriva till min kommun och begära kompensation. Fatta, i mitt eget hus! Man kan inte ens vara säker i sitt eget hus längre. De jävlarna bara dör och ligger där. Helt utan respekt för att jag tycker det är läskigt. Jag är kränkt och skärrad och bör kompenseras.

Va, kolla!! Det är fanimej skandal!

Där ligger den. Och eftersom jag glömde den så lär den ligga kvar 😉

Om inte räven varit och ätit upp den förstås…;)

Men ska verkligen JAG behöva ta hand om den? Den är ju inte min, jag har inte bett den dö där, jag röstade för att sätta upp fågelskrämmare(okey det är en lögn, men om vi hade haft en sån omröstning hade jag röstat ja) jag gillar inte fåglar, jag betalar för avfallshantering och ja, ni fattar. Ska det verkligen vara så här? Vems är ansvaret?

Jag kräver kompensatiooooooon, ta mej faaan!

??

.

Sådärja. Alla skolbarn som ska i väg är iväg:)

Alla kom upp som de skulle och det var en bra morgon. Vissa dagar hör jag knappt ett pip men idag var det sådant där mysigt småtjatter, och alla var trevliga mot varandra. Novalie, Trixie och Lovelia åkte samma buss och höll på att fixa sig delvis tillsammans, och småkillarna sköter sitt.

Jag fick en fråga om hur våra kvällsrutiner såg ut en vanlig vardag, och tja:)

I alla år så har jag tillämpat Frihet under ansvar, Learning by doing, och Eget ansvar. Det har resulterat i att jag har en skara ungar som sköter sig själva:) Nu är Jamie, som är minst åtta år, och då tycker jag att man ska klara av det mesta på egen hand, men det kräver ju att de fått öva.

Kvällens rutiner ser ut så här: Vid 21 ska killarna ligga i sina sängar. Vad de gör fram till det bryr jag mig inte så mycket om:) De spelar dator eller ser på TV, ibland grejar de på med nåt annat, men automatiskt så lugnar allt ner sig.

Tjejerna lägger sig runt 22, men det är flytande, lite beroende på om de har sovmorgon eller inte dagen därpå, ibland är de uppe till midnatt, ibland är de trötta och lägger sig före killarna.

På morgonen har alla sina egna alarm som de vaknar efter, om jag vet att nån borde vara vaken men inte är det så väcker jag, men det är det där med sovmorgnar och olika bussar beroende på var de ska vara i skolan, så jag har ingen koll längre. De får ta sitt egna ansvar. Killarna börjar alltid 8.15 så där vet jag:)

Barnen är väldigt olika på morgonen, en del är osociala och vill inte prata medan några gärna småsnackar, några vill inte äta frukost och andra sitter länge med den, nån äter det första de gör och nån vill göra sig helt klar innan, nån kanske vill ha en macka på vägen.  Precis som vi vuxna alltså. Jag åt i många år inte frukost, för jag var inte hungrig förrän jag varit vaken några timmar, men nu kan jag ofta vakna och vara svinhungrig.

För många år sen så dukade vi fram gemensam frukost och ropade upp kidsen, men det funkar inte eftersom de är så olika, så det slutade vi med:) Smöret och osten åker in och ut ur kylen i stället:)

Keep it simple.

Så, vad gör jag då på morgonen? Inte mycket. Håller lite koll, det är allt. Ibland behöver de hjälp med något men väldigt sällan.

Som man bäddar får man ligga och man ligger ganska bra här:D

 

Nu börjar det bli aningens  ljusare på morgonen, det där kompakta beckmörkret har gett sig. Nu, strax efter åtta, så är det ljust, inte fullt men dugligt. Det är så skönt när det går åt rätt håll! Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet med böckerna travade runt mig och ska snart sätta igång med mitt, men måste samla lite fart först:)

Jag ska skriva läsrapport, ett helt gäng diskussioner om kurslitteratur och sen försöka sparka igång inspirationen för ett nytt skrivprojekt, samt skriva klart essä-planen och kanske en bit på det.

Det knöliga är att jag har så ont i armarna att jag har lite svårt att skriva:D Träningsvärk är ju härligt ändå;) men sen är det nog lite spända muskler överlag. Och hudkostymen måste ha krympt för det stramar alldeles väldeliga över bicepsen….;)

Kanske inte borde duscha så hett….

.

Jaha, torsdag alltså. Hur långt är det till sportlovet egentligen? Fem veckor typ? Det kan man väl klara av kanske. Jag föredrar vårterminen alla dagar i veckan, för det är inte ett enda stort sjok av dagar utan splittas upp av röda dagar lite här och var, och det märks på barnen att det är välbehövligt. Under höstterminen är de riktigt trötta när jullovet närmar sig, men en bra vårtermin får de lite pauser mellan varven.

Ja. Det var det, nu måste jag börja skriva annat!

Vi hörs lite senare:) Ha en bra dag nu:)

Hujedamig men i morgon så drar skolorna igång igen…

Jag ska absolut inte klaga för vi har haft ett härligt lov, alla har varit friska och inga incidenter av något slag har inträffat. Alla har varit glada överlag:)

Jag har kunnat ta mig ledigt från studierna ganska bra, och till stor del ägnat mig åt den skönlitterära läsningen. Nu kommer jag få köra pannan i kaklet några dagar bara, så är jag i kapp med det jag ska sen:) Så jag ber om inga distraktioner och konstigheter, tack:)

I morgon ska jag inte träna utan planerar att sitta och skriva hela dagen. Planerar:) Men det kan precis lika gärna bli så att jag somnar om … haha:)

En vilodag kommer sitta som en smäck, för jag har sån djävulsk träningsvärk plus den där härliga nackmuskeln som måste sluta värka.

Och apropå ont…

Lovelia spelar basket, det är mycket träningar och mycket matcher. Sammanlagt spelar hon en fem, sex gånger i veckan. Hon är tolv år och växer. Som så många andra före henne så har hon nu fått ont i knäna. Det är ju en klassiker. Alltså behöver hon att någon kikar på det, och jag har via 1177 bett om en tid till lämplig profession. Läkare, sjuksköterska eller sjukgymnast. Antar att det är sjukgymnast som är mest lämplig i det här fallet. Men…ska det ta flera dagar att få en tid? Jag var inne på 1177 i måndags, som ju var en röd dag, men sen har det gått två arbetsdagar. Det är förvisso inte akut, men eftersom det sen brukar ta några veckor innan den tid man väl får infaller så kommer ju det här att dra ut på tiden. Hon har massor av matcher framför sig och för att kunna spela dem så måste hon träna. Om hon behöver vila sig i form så är det ju skitdumt att fortsätta, men det kan likaväl vara att hon kan träna men inte spela matcher.

.

Jaja. Nu när jag kom hem från träningen, vid halv åtta, så sken månen som en strålkastare. Det måste vara helt klart för det är ju inte varje gång man blir bländad av månen:) Jag gillar det, det är trolskt och lite mystiskt med det där kalla skenet. Den såg inte helt fullt ut, men kan kanske ändå vara förklaringen till att jag sov dåligt i natt.

Eller så var det bara Sellmans fel. Jäkla katt, han låg och slaggade helt utsträckt på min säng hela kvällen med dörren stängd. När jag gick och lade mig, tidigt som sjutton på morgonen;) så fick jag flytta honom lite för att få rum men han kurade ihop sig och somnade om. En tonåring satt och spelade dator till ännu tidigare, och jag somnade. Vaknade till när tonåringen lämnade rummet, och stängde dörren. Somnade om och vaknade sen några minuter senare av att Sellman absolut måste ut. NU! Krafsade på dörren och jamade. Det är ingen ide att låtsas som man inte hör för han ger sig inte, så det var bara att kliva upp, och släppa ut honom. På köpet blir man lite sur:) och kan sen inte somna om.

.

Idag skulle Elvis Presley fyllt 85 år. Och eftersom Corrinda bröt benet på hans födelsedag så vet jag att det i år är 14 år sen dess. Hon och Patricia fick för första gången gå själva till isplanen och åka skridskor, tog kanske tio minuter från där vi bodde, och de hade en mobil med sig. Trixie var två månader och den andra föräldern hade inte återhämtat sig från den dubbelsidiga lunginflammation som han slog till med samma dag som hon föddes. Han var ung och fullt frisk, och det tog flera månader innan han var tillbaka. Vi var ganska slitna båda två, eftersom jag aldrig fick vila upp mig efter graviditet och förlossning utan i stället blev själv med sex ungar och hela hushållet.

Man kan säga att de kommande sex eller åtta veckorna inte direkt var nån jävla dans på rosor de heller;) Jag har nog aldrig sjåat så mycket som då.

Först Trixie i babyskydd, sen Novalie i bakåtvänd bilstol, Robban i framåtvänd och så Corrinda i rullstol som måste bäras överallt, och in i bilen och krånglas med stöd hit och dit. Jag körde då en buss med tio platser och vi kunde möblera sätena hur vi ville så det var ändå gott om plats. Men som jag släpade. En sexåring är ju ganska stor och med ett helbensgips även ganska tung. Jag var helt ur form efter en inte jättejobbig graviditet men en hel del foglossning och den var lång, hon föddes på trettonde övertidsdagen.

Jag minns hur jag på sporlovet var på kyrkis med fyra småkids, och det var sådana där härliga vinteraktivtetsdagar. Det var svinmycket snö, och de hade gjort en bana i skogen som man skulle gå, tror det var nån form av tipsrunda. Corrinda ville såklart jättegärna gå den, så jag knöt in Trixie i en sjal under jackan, hon var stor, vägde 4,5 kg när hon föddes och gick stadigt upp i vikt:) Sen hade jag Corrinda i en pulka som jag drog och det var så mycket snö att Novalie inte kunde gå själv utan behövde hållas i handen och dras upp ur snödrivorna mellan varven. Robban klarade sig själv i alla fall:D

Har ni sett när Rocky tränar i snön inför sin boxningsmatch mot Dolph Lundgren/Drago? Springer i knädjup snö med stockar på axlarna? Han kan slänga sig i väggen:D

Han var vältränad dessutom, jag var som sagt ganska sliten.

Och den som sen säger att man inte gör allt för sina ungar….;)

.

I år är det ingen snö alls och jag tror inte att det finns ens tillstymmelse till is på planen.

Eftersom det inte kom nån snö till jul så kan den hålla sig undan nu tycker jag. Om den inte kan samarbete till det så vill jag inte ha den överhuvudtaget. Vädret är rätt ok nu, temperaturmässigt då. Vi har kanske tio plusgrader, och när det inte blåser är det skönt, men onödigt blött. Doris är som ett träsktroll efter varje promenad, grus långt upp över öronen.

Jag är lite sugen på att åka slalom. Ni som bor runt Kungsberget, hur ser det ut? Tror att en del av kidsen kanske vill haka på, men det är ofta bara innan man bestämt nåt. När det väl är dags att de inser att vi åker ganska tidigt så struntar de i det. Patricia har snackat om det, och hon och Janelle har åkt en del förr, och Corrinda har åkt några gånger. Övriga har möjligtvis på sin höjd provat på i skolan, och är inte så intresserade. Jag vägrar att harva i nån barnbacke, så ego är jag, så ska det med ungar som inte kan åka så får de lära sig fort som fan. Och det gör de:)

Jag menar, så fort de behärskar att åka lift, (och sittlift gör det ganska så enkelt,) så är det ju som så att upp kommer man utan problem, och ner kommer man alltid:)

Learning by doing, kallas det och är något jag gillar.

.

Nä, nu ska jag hämta kaffe, de mindre skolbarnen sa precis godnatt, de större sköter sig själva, och jag och Patricia och Corrinda ska se på Prison Break.

Jag älskar att det märks att Corrinda är mitt barn, för igår så utbrast hon att Alexander Mahone ju var så snygg nu, och även Patricia är helt klart min unge för hon instämde med ett: Det är bara för att han är svettig och skitig, alla män blir lite extra snygga då;)

Men det är väl lite märkligt ändå, män i valfri uniform och svettiga, skitiga, lite farliga, halvklädda män gärna med ett redskap av valfri sort(hammare, pistol) i nävarna är lite extra attraktiva. Måste vara nedärvt i generna, att de är bra på att beskydda och skaffa käk;)

Och nu efter dessa djupgående filosoferande tankar – kaffe!

I morgon är det en ny dag, vi hörs då:)

 

 

Jag har sex döttrar och tre söner. Det är coolt. Ännu coolare är det att de är ganska så lika varandra. Jag har ganska svårt att se likheter, att peka ut specifika saker och så, men jag fattar ju att de är lika för jag får ofta kika en extra gång på vem det är som står intill mig.

 

Lovelia 12, Trixie 14, Novalie 16 och Corrinda 19

Lovelia och Novalie har glasögon och är nästan precis lika långa och har ofta håret likadant…. Trixie är kortare och Corrinda är lång, men för att sen krångla till det hela ännu mer så låter de likadant när de pratar också. Om jag inte ser dem, utan de står i köket och jag är i vardagsrummet och jag frågar vem det är och de svarar Jag, så vet jag inte vem:)

De har nu äntligen lärt sig att svara med namnet;)

Patricia och Janelle är inte med på bilden, men Janelle har lite mörkare hår så henne ser jag skillnad på, plus det faktum att hon inte bor här och alltså inte dyker upp vid min sida utan att jag vet vem det är. Hon och Trixie är superlika i både utseende och sätt. Patricia ser likadan ut som tjejerna ovanför:)

Jag tänkte i mitt stilla sinne att det skulle bli enklare att skilja på ungarna när de blev större, som små så hade alla rosa kläder, men icke.

Självklart ser jag skillnad på dem, ni fattar hur jag menar, men de är väldigt lika på så många vis.

Killarna då? Jodå, Robban och Corrinda är väldigt lika, de är ju tvillingar;) men det märker man inte av så mycket för de är verkligen pojke/flicka. Jamie och Jordan är lika tjejerna men inte så mycket varandra.

Jaja:)

Idag är det inte kul. Vädret suger. Inte ens Doris vill gå ut, vilket inte säger så mycket iofs för hon är en riktigt diva och vägrar gå ut om det inte passar.

Jag har kvar den förbannade huvudvärken, och armarna är som spagetti. Det var en viss ledare igår som ville fira att det var hans första cirkelfyspass för året med att köra hårt med oss, så han kommer vara nöjd när jag stapplar in i kväll på HIT;)

Sen tror jag att jag ska skippa onsdagens tmi, för jag sover hellre:):):) Och kroppen är rätt trött den med. Vilodagarna är viktiga.

 

Men loops, nu kom tjejerna och slog på Jurrasic World, med Chris Pratt….omöjligt att inte titta!

Återkommer:)

 

Ni vet det där med att om inte mamma hittar något, då är det borta på riktigt. Lite som att om inte silvertejp funkar så är det trasigt på riktigt:)

Mina barn suger på att leta. Jag har svinigt ont i nacken, rent självförvållat men det gör ju inte det hela mindre smärtsamt 😉 och öppnade lådan i sovrummet där vi har vetekuddar.

Tomt.

Aha..men då får de väl leta reda på dem då. Inga problem kan man tycka men inte fan har de hittat nåt. Jag får fortsätta ha ont, och åka och köpa en ny i morgon. Ja, jag vet att man kan hälla diverse saker i en strumpa eller örngott, men riktigt så ont har jag inte. Än.

I morse klev jag upp early birdy, tidigt som fasen, redan före nio:) Seriöst, så vaknade jag EN minut före klockan, och sen käkade jag och drog iväg. Inte en unge var vaken så jag lämnade en liten lapp.

Väl där så råkade jag kanske berätta att jag i normala fall, på lediga dagar ställer klockan på 10.15. Ställa klockan till då? Ja, de morgonpiggelina får håna bäst de vill, forskarna har ändå kommit fram till att vi morgontröttisar är bäst.

Träningen var mellan 10-11, och det var samma grispass han serverade oss sista gången innan jul. Med tolv minuter långa intervaller är man inte så kaxig. Jag vet att jag sa att jag saknade honom, men nu är jag inte så säker längre;) Skoja bara, han är bäst.

Flera av oss hade bokat dubbelt så vi sa hejsvejs ses i kväll, och åkte hemåt. Jamies kompis pappa messade och undrade om Jamie ville komma och leka hos dem. De har flyttat ut en bit från stan, så jag fick köra honom dit. Mitt emot där Mirka bodde förut och jag hade ingen aning om att de byggde hus där. Jag hade pappan i telefon som guidade mig, men lyckades ändå köra förbi, såklart det är ju faktiskt en paradgren att köra fel.

Sen behövde jag inte hämta honom för de skulle in till stan och hämta kids så Jamie fick skjuts hem.

Jag åkte hem, duschade och satte mig med plugg. Deadline idag och alla uppgifter och kommenterar som skulle in är det, förutom en. Det är en bok vi ska diskutera som jag inte hunnit läsa, så den får jag skriva om i morgon. Jag gillar inte att missa deadlines, men ibland blir det så. Den här boken tog tid att få från bibblan, så jag hade inget direkt val.

Min ekfras som jag skrev i går blev jag nöjd med, jag googlade konstnären, Caravaggio, och målningen heter Judith Beheading Holofernes

Judiths bok, Gamla testamentet, hon förför honom och skär sen huvudet av honom, för att rädda sitt släkte som han håller på att underkuva.

Jag får se vad läraren tycker, men jag är som sagt nöjd med att få skriva om blod som sprutar och slippa dikter. Och apropå dikter…igår googlade jag svenska översättningar på en dansk poet och gick tokbet. Så med hjälp av dansk-svensk ordbok och den minimala kunskap jag har i danska fick jag till sist nån slags ordning på vad fan dikten handlade om.

Alltså poeter….ett släkte för sig. Obegripligt. 🙂 Men all respekt för att de fattar nåt. Eller….? Gör de det? Hm… Det kanske är lite Kejsarens nya kläder….:)

Jaja.

Nu har jag nästa deadline den 10 och sen skitstora gånger flera den 17:e så jag kommer få sitta här mest hela tiden. Förutom när jag drar och tränar då. Det är ändå tur att man har nåt vettigt att varva med.

Jag tänker inte göra mer i kväll för jag är trött och har ont, så det ska bli serier. Om tjejerna har tid, det var lite oklart, så blir det Prison Break, annars tar jag en annan favorit:)

Nämligen remake av Magnum:D

Har en kompis(man) som inte begrep varför i hela friden jag tittade på Magnum, så jag fick googla fram en bild på dagens Thomas Magnum och skicka till honom.

 

 

” Aha, jag fattar” var hans svar:D Han måste ha missat den här för annars är han ganska duktig på att tips om serier, han vet ju mina kriterier:)

Action, inte massa sex, våld, gärna snabba bilar, mycket gärna fantasy och framför allt snygga killar. Uppfylls det sistnämnda kan jag tänka mig det mesta:)

Nej men okey, lite seriöst. Jag gillar Magnum, och jag gillar Hawaii 5-0 för det är framför alltfantastiska miljöer och alldeles lagom tramsiga storys. Man kan titta på dem med ett halvt öga och sen glömma bort dem. Krävs noll engagemang, men ger en stunds förströelse. Och snygga människor:)

.

Hörrni, jag vill veta om någon av er fastat. Inte ramadanfasta utan mer i hälsosynpunkt. Jag har flera hälsocoach-kompisar som pratar om det och jag är nyfiken.

Varför? Jo, främst för att jag är less på mat. Det är den krassa sanningen. Jag är tokless på att äta mat. Det värsta är att det är precis lika kul som alltid att trycka i en chokladkaka eller varför inte en påse chips, men det tänkte jag komma till bukt med genom att fasta. Jag behöver nog avskräpifiera mig lite. En av syrrans arbetskompisar, en man på 50+ som tävlar i Ironman över hela världen, och tränar minst två gånger om dagen, fastar en dag/vecka. Dels för att ha stenkoll på vikten, ska man göra Ironman är varje gram viktigt, men även för hälsan.

Det är jag sugen på att göra. Skjut mig inte nu. Jag har alldeles för ont i nacken för att orka ta nån vikthets-diskussion. Jag vill bara höra om ni har några erfarenheter av det, innan jag googlar mig klok:)

Jag menar alltså inte massa juicer eller annat jox utan bara låta bli att käka en dag. Dricka vatten och kanske kaffe för annars blir det ju onödigt tråkigt:)

Nej men hörrni, jag tror jag måste se vad skafferiet har att erbjuda i form av ris-aktiga saker, för jag måste ha nåt varmt att lägga på den där onda nacken… alternativet är spikmattan men då behöver jag klä av mig lite och det är alldeles för kallt inne för det.

Sen messa tjejerna och se vilken snygging vi ska kika på. Magnum i min ensamhet eller Michael och Lincoln tillsammans?

Vi hörs i morgon! Förhoppningsvis har huvudvärken från nacken gett sig då också så jag kan tänka lite mindre svamligt:)

Natti natti på er!

 

Jag har laddat upp. Kaffet står i fönstret, ja alltså på fönsterbrädan som är min avställningsyta vid fåtöljen:) jag har alla studiepapper och böcker runt mig, och ska snart skriva en ekfräs. Nä, det blev rödmarkerat, en efräs då? Nej…? Vad fan ska jag skriva då? Måste kika…

Ekfras! Med utgångspunkt i valfritt bildkonstverk.

Jag hade ingen aning om vad det är, men längst ner på pappret stod att läsa förklaringen: Ekfras är en skönlitterär text som omgestaltar/relaterar till ett bildkonstverk. Okeeey….Jag antar att det är ungefär det jag alltid gör, ser en bild och skriver utefter det:) Det allra bästa i skolan, på dåtiden, strax efter stenåldern, var att skriva uppsats. Jag vill minnas att vi kunde få bilder att välja mellan, som vi skulle göra en berättelse runt, eller att vi fick några olika fraser att utgå ifrån. Om jag blir styrd på det viset så kan jag skriva ihop en historia på en kvart, då undgår man problemet med att själv hitta inspirationen:)

Jag hittade en bild på en tavla inlagd på skolans portal igår som jag tänker sno, för inte har jag nån koll på bildkonstverk. Skriet, Mona-Lisa… Jag är inget konstfan direkt. Dessutom tilltalade bilden mina lite mer morbida drag, det var en man som fick halsen avskuren av en kvinna med svärd:)

Så just nu försöker jag få igång hjärnan och fingrarna, och vad är bättre uppvärmning än att prata lite med er:D

Barnen, de fyra minsta, blev precis upphämtade av sin andra förälder. De ska åka och köra go-cart tror jag de sa. Så jag har några timmar ostört på mig att skriva. Hela kommande vecka kommer ägnas åt skriva också för som sagt, prokrastinera är lite av en paradgren. Men det är det den här gången värt varenda sekund, för jag känner att den enorma stressen jag haft i kroppen och knoppen är borta. Givetvis finns den där, men jag har fått vila på riktigt. Jag har kopplat bort och nu är det dags att koppla på:)

 

Fredag till lördag var jag barnvakt åt miniprinsen Jack. Som alltid är det mer mysigt än besvärligt, men han slog till med att inte sova så bra. Han led nog inte så speciellt av det, för han gnällde mest till, satte sig upp, och fick tillbaka den tappade nappen av mig och sen somnade han om. Men somnade jag om då? Nope, så det blev inte mycket sömn. Det tog jag igen med att somna i fåtöljen igår, för att orka se en film;) och idag har jag sovit som en gris.

I morgon är det träning klockan tio, äntligen är David tillbaka från semestern, och jag förstår inte hur jag ska orka upp….:) Ja…på allvar:) Det är tur att det är han för det finns nog ingen annan ledare jag skulle offra sömn för. Men eftersom han tränar på ett sätt som passar mig utmärkt, med inga ursäkter och lite piska så masar man sig dit. Vi är ju en klick människor som ofta ses där, och i morgon kommer vi träffas igen efter några veckors ledighet, det ska bli precis lika kul som själva träningen:)

Det är en oerhört blandad grupp människor, både åldersmässigt och, tja på alla vis faktiskt.

Sen kör flera av oss dubbla pass i morgon, och går även på Davids cirkelfys senare på dagen, love it.

.

Men tillbaka till Jack då:) Det är så enkelt att ta hand om honom. Han älskar sina morbröder och mostrar, och Jamie är en storfavorit. Jamie, som ju är den enda av mina barn som aldrig fått ett småsyskon, älskar Jack innerligt. De busar, och busar och Jack skrattar så han kiknar, och så börjar de om. Rent krasst så gör jag egentligen ingenting. Säger jag att det kanske är dags för lunch, så plockar ungarna fram mat, tallrikar, bestick och går och tvättar händerna på Jack och sätter honom vid bordet, på med hakklapp och sen sitter de intill och håller koll, och hjälper till om det behövs. Jag står intill och undrar vad som hände? Vad ska jag göra liksom?

När han ätit klart tar de ungen under armen och tvättar av honom, sen är det full rulle igen. Det jag får göra är att byta blöja. Om ingen av de stora tjejerna är i närheten för då gör de det. Det är ju inte som att de aldrig gjort det förr liksom. Jag snodde honom när det var dags att sova, och tog en promenad båda dagarna, men annars får man mer vara i bakgrunden:)

Så kom de och hämtade hem honom, och huset blev tomt och tyst. Jag kommer alltid att sakna att ha småbarn i huset, men för den delen så är jag ju inte så dum att jag inte begriper att uppskatta att slippa vara så låst som man då är. Med små barn bestämmer man inte själv, även om man gärna vill tro det;) men allt utgår från deras behov och dagsform.

Det är perfekt att kunna låna hit en liten ibland.♥

 

.

Nämen hörrni…om man skulle ta och skriva en ek..öh…? Ekfras, nu då? Och sen ta resten av uppgifterna…

Klockan fem är det Intervall flex som vi ska gå på, och innan dess bör jag vara klar med det mesta. Såååå dags att köra igång!

Vi hörs snart igen:)

 

 

 

 

Eftersom Jack inte kan sova:) Jag surfade runt på tråk-Facebook och hittade denna…läs eller låt bli:)

?Äktenskap: Ett. Såhär i efterhand rätt onödigt, för vad var vitsen? Inte ens sex år… sen vet vi alla vad som hände. Helt meningslöst och bortkastade pengar?

Skulle jag göra om det?

Jag tror inte det. Men mest troligt inte.

? Skilsmässor: En, och som jag ogillar att det står SKILD, på ex kreditupplysningar. Borde aldrig gift mig bara av den anledningen

Jag är mer Ogift. Eller Makalös, kanske makelös;) ?

? Förlovningar: En, men den var å andra sidan 20 år lång 🙂

? Barn: Nio fantastiska❤️Sex döttrar, tre söner.

? Barnbarn: Ett ❤️ Världens finaste Jack

? Husdjur: En hund, två katter och shitloads av stora(alltså STORA jag överdriver inte) spindlar på fri fot. Inga importerade varianter utan inhemska husspindlar på anabola. Snabba är de jävlarna också…

? Operationer: fyra, fem förresten. Jag har ett långt ärr från baksidan av knät upp till rumpan. Förr i tiden skar man upp och kollade det man undrade över. Idag använder man sig av finare metoder som inte ger några ärr;)

Jag har opererat foten och knät och lagt ett brutet näsben tillrätta. Nej, jag förlorade inte slagsmålet ??

✒ Tatueringar: två små delfiner på utsidan av axeln, en större bak på ryggen med mottonas motto ””What doesn’t kill you makes you stronger ”

Börjar bli dags för en till helt klart, en stor rackare så man känner att man lever 😉

? Piercingar: vanliga hål i öronen räknas inte, så noll.

? Skjutit med hagelbössa: Nej, men med luftgevär och vanlig revolver. Bra dessutom ??I am a very good shooter:)

? Bett till Gud: Ja när det kniper tar man till allt möjligt. Tror inte han lyssnar däremot…

? Någonsin varit på tv: Ja:)

? Varit på en ö: Ja

? Kört på ett rådjur: Nej, tack och lov.

? Gråtit över någon: Ja

❤ Blivit förälskad: Ja, hela tiden. Just nu ligger Michael Scofield och Lincoln Burrows bra till, vi kollar ju Prison Break. Det gäller att välja förälskelser så man inte riskerar att få ett brustet hjärta ?

? Sett någon dö: Nej ingen människa, men mina tre katter.

?? Varit i USA: Ja några gånger. Är inte klar och kommer återvända igen och igen 🙂

? Åkt ambulans: Ja, men inte för egen del. Fick åka med en kompis på Gran Canaria som fick stryk av vakter. Fick även assistera läkaren när såret i huvudet efter batongen syddes… jag borde kunna kalla mig läkarassistent med andra ord 😉

? Sjungit karaoke: Nej! Så full har jag aldrig varit 😉

? Åkt utförsåkning: Ja, det enda roliga med vintern.

? Ätit snigel : Japp, Edward Bloms snigelsoppa. Den var god men den fantastiska sjurättersmiddagen han bjöd på försvann i snigelrapande…Det räcker med en gång 🙂

❄ Åkt skridskor: Ja, men inte sen de tvingade en i högstadiet. Det är lite för högt upp från marken ?

? Fått fortkörningsböter: Nej

? Åkt mc: Ja, bakpå. Och kört själv utan körkort. Det är preskriberat nu och dessutom finns det inga vittnen 😉

? Ridit på en häst: Ja. Islandshästar är fantastiska. Precis som en bil, man bara rycker lite här och trycker där så går de exakt dit man vill:) Att det mest troligt är precis dit de själva tänkte gå ändå behöver man inte låtsas om;)

? Ridit på en elefant: Nej

? Tränat på gym: Ja, det händer ju ibland???

? Åkt i baksätet på en polisbil: Nej. Om det skulle inträffa tror jag inte jag skulle erkänna det?Beroende på anledning såklart… och om det var med eller utan handfängsel?

.

Så, listan slut!

Vill ni veta mer får ni fråga 🙂