Jag har ju ibland noll koll på livet, och idag blev en såndär dag när jag trodde jag hade koll:) Och sen uppenbarade sig den ena ändringen efter den andra. Jag skulle fixa mina fransar hos Dau och det såg jag fram emot:) Men så talade kalandern om att jag hade ett utvecklingssamtal samtidigt, så det gick ju inte.

Sen var David sjuk så lunchens träning ställdes in, och jag hoppas nu att folk avbokar så jag och syrran får plats på ett annat pass. Annars får det bli typ löpintervaller…. Bah. Men bra det med förstås.

Jaja, vidare var Jordan risig i morse och stannade hemma, och Lovelia börjar sin prao idag. Hos Corrinda, fast på en annan avdelning, så det är väl bara en tidsfråga innan hon är sjuk…

Hörrni, har vi pratat om prao förut? Vi kanske kan göra det igen isf:)

Jag minns mina egna prao-platser med värme. Då fick skolan tilldelat olika platser inom de tre olika grenar man skulle vara. Typ vård, handel och vad det nu kan ha varit:) Jag var på Skogsvårdstyrelsen, Mälardalens lantmän och en förskola. På Skogsvårdstyrelsen var det svinbra anordnat, vi var typ tio elever från olika skolor som bussades ut till en lokal ett par mil ut i skogen. Där fick vi dels lära oss om skogsvård, och sen praktiskt göra saker. Vi planterade skog, körde med röjsåg och motorsåg, körde traktor i ett sandtag och testade att lasta med lastare. SÅ JÄKLA KUL! Jag var helt inne på att välja jägmästarutbildningen på gymnasiet:D Fortfarande idag är det något jag minns väldigt tydligt, och som sådde ett frö, jag skulle inte banga en sekund för att jobba med skogsvård.

Men nu? Ungarna ska fixa sin egen plats, vilket till stor sannolikhet innebär mamma/pappa/släktings/grannes jobb. De flesta jag hör om är hos nån de känner. Och gör saker de redan känner till. Lovelia är för andra gången på samma förskola exempelvis, för det finns liksom inga ställen som vill ha/kan ta emot prao-elever. Och när alla ska ut ungefär samma veckor fattar ju vem som helst att det är svårt. Vad hände med det där att kommunen delade ut platser?

Nä. Jag tycker att prao har spelat ut sin roll i skolan. Det är ju meningslöst. Tanken är väl ändå att man ska få prova på olika yrken/verksamheter så man ska ha ett litet hum vad man gillar och kan ta med sig det i vidare utbildningar? Inte bara tillbringa två veckor nånstans utanför skolans väggar. Det här har jag tagit upp ett antal gånger och de flesta lärare håller med. Delvis, för de kan ju inte säga det rakt ut;) Jag tycker synd om ungarna dessutom. En sån jäkla stress att hitta en plats!

Nä, inför den slags prao som var på dåtiden, under kommunens vingar, eller skrota den. Ja, kommunen kan fasen ansvara för de platserna även för friskolorna.

Friskolor sen då. Jag har barn utanför den kommunala, och det är för att den som mina barn tillhör i högstadiet var en katastrof. Inte bara lite halvdålig utan en ren jävla katastrof. Janelle och Patricia gick där, och förutom att ligga efter i kunskap när de började gymnasiet, var det stökigt som fan. Och en rektor som jag misstänker var djävulens avkomma. Bara en sån grej som att Patricias jacka blev stulen i skolan, på skoltid, från en låst skåp, och rektor bara skickar hem henne till fots, i 25 jäkla minusgrader. Utan jacka…. Hon hade kunnat ringa mig, skjutsat hem henne, bett vaktmästaren skjutsa henne, eller bara lånat ut en jacka. Men nä – inget av det. Kan säga att jag aldrig varken förr eller senare, stått på Coop och skällt ut någon i telefon, som jag gjorde då. Herrgud så förbannad jag var. Varför jag stod där kan man ju undra? Det gör jag med;) Men jag var väl där och handlade när Patrica kom hem och ringde mig, och brinner stubinen av så gör den😅

Det händer ytterst sällan att jag blir sådär arg, men i det fallet var det berättigat. Det följdes sen av möten och samtal och den rektorn försvann sen. Just saying…

Men tillbaka till friskolorna. Jag tycker de som sköts bra, som mina barns då:) är ett suveränt komplement till de kommunala. Men, alltså, de som drivs som nån slags vinstdrivande företag där eleverna och deras kunskap är sekundär, de borde ju brännas ner. Jag har haft barn på exempelvis Praktiska Gymnasiet i Uppsala, och där kan jag inte direkt hylla dem, utan tvärtom. Aldrig mer, om ungarna ens andas om Praktiska så får de en lång föreläsning om hur kass den är.

Men det jag egentligen ville säga tror jag, är att jag tycker att kommunen bör ha koll på friskolorna. 🤷‍♀️ Nån slags övergripande ansvar är väl inte för mycket begärt när man talar om deras egen framtid, för förhoppningvis så stannar i alla fall en del av ungdomarna kvar i staden. Och gör de inte det så vill man väl att Uppsalas ungdomar ska ha en vettig kunskapsgrund, så man slipper skämmas:)

Jag är dödsless på Uppsala kommun, det kanske märks? Men de gör så mycket konstigt, som kostar massor av pengar, som deras invånare ska betala. Att slösa med andras pengar är liksom en paradgren de behärskar till fullo. Som den här förbannade spårvägen de ska bygga. Kostar miljoner, om det inte slutar på miljarder kanske, och den kommer förstöra vårt grundvatten för evig framtid. (Läs igen!) För en spårväg som ska knyta ihop en liten pyttedel av Uppsala. Att det dessutom är två problemområden gör ju inte det hela vettigare. Förenkla knarket och busets väg… är det klokt?

Vi hade flest skjutningar i hela Sverige förra året. Det skjuts folk till höger och vänster nu här för tiden. Förr var det ju värsta grejen, det hände aldrig, men nu… Hela tiden. Gärna i området som gränsar till där jag bor, och jag har liksom vant mig…. Hur illa är inte det?

Trots det så vill kommunen bygga Shitloads av bostäder här, som ingen kommer ha råd att bo i för det första, men varför måste en stad som har rätt stora problem med kriminalitet och våldsamheter, nödvändigtvis byggas ut och växa på bekostnad av de invånare som redan bor här? Det behövs fler billiga bostäder här, inte dyra. Och det behövs att man får gängen under kontroll. Brottsligheten minskar knappast av fler invånare utan tvärtom. Jag vill att mitt Uppsala ska vara den lugna trygga stad som jag växte upp i, där man fasen kunde gå naken på gatan utan att något hände. Där våldsbrott var ovanliga.

Och kom nu inte med att jag väl vill att mina barn ska kunna flytta hemifrån, för det funkar inte så med de här nybyggena. En etta för 8-9000kr i månaden är inget alternativ för en ungdom. Jag har skrivit om vår fullkomligen maktgalna Erik Pelling förr. Han har mailat mig och mansplainat hur fel jag har… och förklarat vad bra allt kommer bli. Eller hur? Jag ogillar honom så jag får rysningar.

Ok, men nu hoppar vi vidare! Jag är allmänt tjurig på kommunen nu bara. Av anledningar som jag inte orkar ta upp😅 Vi tar en gåta i stället:

Vad sa den gröna druvan till den blå?

”Fan, andas, mannen!”😂

Jag vet, men det skrattade vi åt så vi grät igår. Jag var så jävla less på det där vinet att jag mest ville hälla ut det. Det skulle svalna under 30 grader för att sen hällas i jäst, och det tog timmar! Varje grad tog flera timmar på sig, trots att vi rörde och rörde för att veva ner lite kall luft. Inte förrän efter elva på kvällen var det dags….

Vi kokade glögg samtidigt och den är helt klar nu. Står några flaskor på bänken och ser goda ut. De ÄR goda! Och helt alkoholfri, som glögg ska vara. Inte så fasligt söt heller, utan bara svingod. Jag ska kolla så att den fortfarande är det om ett tag och återkommer med recept då:)

Vinhinken har jag och Trixie baxat in i badrummet, för jag har ingen annan plats för den. Jag har absolut ingen aning om det är bästa stället för den, men tänker att det är där alla andra jag sett har den😅

Jag misstänker att vinet inte kommer bli nån tiopoängare, jag har nog aldrig druckit ett suveränt hemgjort vin…? Har ni? Men det kanske blir ok i alla fall, och det känns himla bra att ha använt alla vindruvorna.

Jag tänkte att jag gör ett helt inlägg om det sen, när jag liksom har facit hela vägen:)

Ni kanske skiter i det, men jag använder ju även bloggen som en dagbok, det är enkelt att hitta det jag behöver, som recept exempelvis:)

Nä, nu ska jag göra lite nytta. Kanske att jag ska ta tag i skolarbetet som släpat efter, jag har alla kommentarer kvar att göra. Det är hela tiden akuta saker före, men idag ska jag hinna lite av det i alla fall:)

Ha en fin måndag, vi hörs snart igen 🙂

Reklam för Cellbes

Doris gillar inte när det är kallt ute, och jag gillar inte allt grus som fastnar på henne när det är regnigt. Så därför har hon regnkappa, som håller henne hyfsat torr i alla fall, och är det kallt ute har hon en tröja.

Den här är ny:) Och hon tycker om den, hennes tveksamma blick är för att hon helt plötsligt fick sitta på bordet:) Ibland vill hon inte ta av den när vi kommit in, det märks att den är varm och skön för då springer hon och bäddar ner sig i sin korg. Annars väntar hon snällt tills jag tar av den. Det är en modell man bara drar över huvudet, och sätter i tassarna, så inga spännen eller knappar, det passar bra med den sele jag har till henne.

Den är på rea nu, tillsammans med lite andra hundtröjor, så har ni funderat på det, så är det bra läge nu🤗

Jag har också beställt ett par nya vinterkängor. Sen min operation kan jag inte ha mina gamla vanliga🤷‍♀️ Det är som det är, bara att gilla läget.

Oj, svårt att fota, vänta, här är produktbilden.

Det är Riekers, och de är plain and simple. Varmfodrade med rejäl sula och väldigt enkla att få på foten. Jag skulle väl egentligen behöva ett helt gäng vinterskor, men vi börjar med de här, som jag tror kommer bli kalasbra till vardags.

Anledningen att jag inte får på mig skor är att foten är i ett mer eller mindre 90-gradig läge. Inga skor jag har med klack, även sådana här kilklackar, funkar längre. Det är lite surt, men med tanke på hur sällan jag gått i sådana så är det väl ok. Fördelarna överväger stort. Dock har jag flera kilklacksskor som jag använt väldig lite som jag nu egentligen borde göra mig av med, men inte riktigt än….jag lever på hoppet att det ska kännas bra igen😅 lite till… En liten lutning är okey, de här skiljer det ungefär 0,5 cm på fram och bak, det går toppen, men börjar det bli mer än 2 cm så är det kört. Hela mitt normala tänk när det gäller skor har kastats omkull, och nu måste jag lära om😂

Jag skulle vilja ha ett par högskaftade kängor/stövlar också, som passar till kjol, men riktigt så långt fram i planeringen är jag inte än. De måste i så fall ha dragkedja på insidan eller gå att snöra upp ordentligt.

Cellbes har otroligt mycket bra grejor på sin outlet nu, så glöm inte att kika in där!

Ni hittar till Cellbes här

Reklam för Cervera

Jag har fått så många frågor på Instagram om vad jag har hittat den smarta hackaren som jag använde för att krossa vindruvorna.

Det är en sån här, heter Hackit, och finns HÄR

Jag använder det till allt som behöver mosas, men primärt till köttfärsen. Fick den i julklapp av syrran för flera år sen och älskar den. Den är stadig och man får kraft bakom mosandet:)

Den funkar även när jag vill mosa till soppor eller grytor, eller potatismos. Jag har använt den när jag gjort raggmunkar för att krossa potatisen ännu mer efter att jag rivit den, till guacamole när avokadon ska mosas och bär till tårtfyllning osv. Den funkar på det mesta som ska hackas och mosas ihop:) Och nu använde jag den för att mosa vindruvorna till både vinet och glöggen.

Den lilla raringen kostar 119kr, och det är den lugnt värd.

Ni som kör julklappspel, eller ska ha en liten julklapp till någon – det här är en asbra grej! Hackit:)

Reklam för Matsmart

Det enda som är en aning besvärligt med Matsmart, det är att packa upp varorna:) och det, mina vänner, är ett kärt besvär❤️ Jag älskar att ha förråden påfyllda:) Egentligen är det inte ens besvärligt att packa upp, utan det handlar mer om att mina skåp konstant ser ut som nån öppnat och kastat in sakerna bara…vänta…? Det är ju exakt det ungarna gör…🤦‍♀️ Så jag har nu ägnat en lång stund av kvällen åt att städa i mina skafferiskåp. Men nu är det ordning, och det är ju faktiskt tack vare Matsmart:)

Jag kollar alltid in kategorierna Skafferi, Hygien&Apotek och Hem&städ först av allt. Inom det handlar jag definitivt mest. Nu hade de en hel del av de schampo och balsam som gillas här hemma:)

Sen de här topsen med träpinne. Jag gillar dem inte, men det är ju plastbantning som gäller nu och det är bara att gilla läget. Det här märket är iaf bland de bästa:) Rakhyvlarna ÄR bäst. Jag har alltid använt dem och återkommer alltid till dem. Lika bra under armarna som när man måste noppa en tröja:D

Sen har jag kunnat fylla på med fröer, jag gör ju av med en del i och med att jag gör egen müsli. Solrosfröna var slut sist hemma så jag saknade dem, de smakar ju väldigt mycket och jag tycker om dem.

Melonkärnor är oväntat gott, för att vara något man suckar över när man käkar melon:)

Och mandlar, alltså det är ändå en favorit bland alla, det är ju så gott! Nötter är också väldigt nyttigt, massor av bra fetter bland annat. De verkar vara slut dessvärre, men ha lite span.

Jag måste också, som vanligt, bara hylla Matsmarts By Motatos. Märket som görs av de lite skruttigare frukterna, eller den där chokladen man annars använder för att skölja ren maskinen mellan vit och mörk choklad, eller ölen på bröd som blivit torrt.

Och den här granolan är jag nyfiken på! Såg den inte förra gången jag beställde så den måste vara skapligt ny. Jag älskar ju granola så jag testar alla som verkar goda:) Sen kanske jag tar efter i min egen;) Ibland hinner jag ju inte göra egen och då är det kalasbra med köpes.

Jag har inte provat ölen heller, men återkommer när jag smakat:) Peston har däremot seglat in här hemma på en stadig pallplats, den är sjukt jäkla god. Har ni inte testat den än så gör det!

Jag ska gå och sova nu… men Hörrni, vi hörs i morgon! Jag och syrran har grejat med det där vinet hela dagen, men nu äntligen är det klart för att bara stå och bubbla:)

Ha en fin start på veckan, snart är det fredag igen! Natti natti

Jajamensan idag lade vi grunden för syrrans och min vinkarriär. Vi ska göra vin. Och glögg av vindruvor. Och sen kanske vi slår oss på sprit och öl, men har förstått att just starksprit inte gillas av lagens långa arm;) Tråkigt för dem, man behöver ju en alternativ inkomstkälla i tider som dessa. Kanske odla lite gräs också.

Ja, gräs, som i gräsmatta då, vad trodde ni? 😜

Vi plockade ner runt 15 kilo vindruvor.

De små kartongerna var kanonbra att ha som kärl. De blir ju tunga och krossas av sig själva om de ligger för många på varandra. Väldigt många druvklasar hade möglat, det är väl så att jag skulle behöva gallra, men sånt håller jag inte på med. Jag var uppe på taket och plockade uppifrån de som vi inte nådde från marken/stege och det tog inte speciellt lång tid. Sen tvättade vi av dem noga, och rensade bort att som inte såg toppfint ut, och lade ut dem på tork. Jag fattar att det inte är bra med mögel i jäskar osv, och det är det inte heller.

Sen hann vi inte mer, för vi behövde dels åka och köpa ett jäsrör och socker, och sen behövde mamma hjälp. Så morgondagen kommer ägnas åt att koka vatten och hälla över dem, och sen i med socker och jäst antar jag. Har ni några tips och råd får ni gärna komma med den innan lunch i morgon, efter det vill jag inte ha några som rör den här delen av tillverkningen.😅

Det är superfina druvor, och de är jäkligt goda. Blir vinet kasst beror det inte på druvorna, det är helt säkert.

Mamma och pappa har gjort vin förr, och det mesta som behövdes hade syrran på sin vind, deras gamla hus. Sen köpte jag nåt kit på Eko med jäst och vad det nu var. Problemet är väl flaskor så det måste lösas, men det är några veckor innan det är aktuellt.

Herregud, vad har det blivit av mig? Jag bakar bröd, kokar soppor, lagar kläder och gör vin…? 😅 Jag har förvisso alltid varit en slags hemmafru, men nu är det värre än vanligt:)

Hos mamma hittade iv en rolig bok i just det ämnet.

Det är så förbannat intressant att för bara nån generation sen så var hemmafru något man respekterade och som var väldigt viktigt. Att ta hand om hem, barn och förvisso även mannen;) det var något som det fanns böcker om hur man skulle göra. Kolla förslaget på tvätt- och städschema 🙂

Det fanns stycke för stycke beskrivet hur man gjorde alla förekommande sysslor och göromål i ett hem. Jag älskar den. Jag tycker nämligen att det viktigaste man kan göra är att ta hand om sina barn, uppfostra dem till kloka medmänniskor och se till så det går så bra för dem som möjligt i livet. Jag ser det som lika viktigt som valfritt annat yrke. Boken var från 1953, eller 1058 nångång och då borde ju jag varit född. Läs själva, ”Utom yrkesskicklighet…” Läser man vidare så är det som om jag stått mall för det här:) Väsentliga och oväsentliga sysslor, löpa lätt, planering, finna den bästa metoden… Japp, thats me

Läs nu stycket som börjar med Barn och ungdom ganska långt ner.

Jag ska rödmarkera det och lägga ut det i barnen och min chatt:)

Seriöst nu, det var en förbaskat bra bok. Den tog upp allt man behöver kunna om hemmets skötsel, något som inte direkt är en självklarhet idag. Framför allt inte för de curlade barn som en dag ska reda sig på egna ben. Det fanns massor om mat, näringslära – och den var korrekt än idag, jag har ju läst massa sånt, vikten av rätt kost och motion, vila och sömn. Den var en guldgruva på många vis.

Syrran tog hem den till sig och jag får nog lov att låna hem den ett tag, låta den ligga på köksbordet och bara bläddras i:)

Nå, i morgon drar vi igång med vinet på riktigt, och nu ska jag hoppa i säng och sova:) Natti natti på er:)

Var det någon mer än jag som inte hängde med på att veckan swishade förbi? Jag vet att Corrinda inte håller med mig, hon har haft en helvetesvecka. Hon jobbar på förskola och efter att ha haft det friskt i två år under pandemin när folk inte fick lämna sina sjuka ungar, eller vara sjuka i familjen, så är det nu tillbaka i gamla hjulspår. Ungar lämnas in med feber och snor som rinner. Magsjuka ungars föräldrar tar en evighet på sig att komma och hämta dem ”För man kan ju kräkas av så många anledningar, det behöver ju inte vara magsjuka” Nä. Vissa behöver verkligen en high five. I ansiktet. Med en jävla stol 🤦‍♀️

I veckan var sex eller sju kollegor sjuka. Resten går på knäna. Är det schysst?

Nä, jag kommer fan aldrig att tycka det. Det här har varit min röda flagga under så många år, och det för att det är så vidrigt jävla egoistiskt. Jag skiter faktiskt i om inte DU kan vara hemma med dina sjuka barn, det är DITT problem. Har du inte råd med att vara hemma med sjuka barn så borde du faktiskt inte ha skaffat dem. Hårt, men sant. Barn kostar i både tid och pengar, och det är du som förälder som får avsätta det kapitalet. Inte personalen på förskolan, som ju också får avdrag på lönen sen när dina barn smittat ner dem så de blivit sjuka. Deras jobb är LIKA VIKTIGT SOM DITT.

Samma sak med folk som går till jobbet sjuka. Men gå hem för helvete. Det finns inga ursäkter.

Det här var inget problem under pandemin. Jag är inte det minsta förvånad över att folk är tillbaka i ego-vanorna, men besviken. Vi såg ju klart och tydligt hur förbannat bra det blev när alla tog sitt ansvar. Vi utrotade vinterkräksjukan. Influensorna har lyst med sin frånvaro. Men vad är det mot att få lämna in sjuka barn på förskola? 🥵

Jag har också så extremt svårt att fatta hur man som förälder vill göra så mot sitt lilla barn? Hur kan man med vilje lämna ett barn som mår risigt? Jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger jag blivit inringd till skolan för att hämta sjuka barn, och de gångerna var det olyckor, eller migrän. Jag har förvisso haft möjligheten att vara hemma, men även jag har jobbat en gång i tiden och haft barn på förskola. Om man är lyhörd så fångar man upp det innan.

Sen händer det att man blir sjuk akut, som med just magsjuka som kan slå till från en timme till nästa, men även där finns ofta tecknen innan. Barnet är ledset, vill inte äta, krånglar, kan inte sova osv.

Fan, jag ska bli FöräldraCoach! Vad tror ni om det:D Jag tänker att jag stationerar mig på exempelvis Corrindas förskola och sen tar jag och hugger de föräldrar som behöver ett pepptalk. Med eller utan stol i fejset;) Men seriöst nu, det kanske vore nåt? Så många föräldrar idag har ingen släkt i närheten som kan råda och stötta. Kanske en online-tjänst, så jag slipper deras baciller;) Haha, min slogan kan bli: ”Kom till mig och få en fet utskällning. Jag dissar ditt föräldraskap men ger dig finfina nya värderingar och verktyg för att fostra fina medborgare”

Japp. Lite så tänker jag. Men det är faktiskt lätt att hålla sig för skratt när Corrinda är så slut efter jobbet att hon i princip gråter och somnar så fort hon sätter sig ner. Hon är världens mest tålmodiga och vänliga person på jobbet, men hon är trött nu. Snart orkar hon inte mer 🤷‍♀️

Jamie och hon låg i varsin hög och slaggade när jag kom hem efter träningen i går. Jag får ofta frågan om barnen har egna rum, och det kan man inte tro när man ser det här;)

Jamie somnar i princip alltid i soffan eller fåtöljen. Jag säger åt honom att gå och sova, han kollar på klockan och säger nej. Tre sekunder senare sover han som en stock. Men jo, alla har egna rum utom de två minsta killarna som delar en stor gillestuga. Och ja, ni noterar säkert att tapeten ser ut som skit, nån har rivit loss en bit, det hände inte direkt igår;) men hela det här rummet står på To do listan:) Men det är fortfarande taket som är en bidragande orsak att det inte händer nåt, det och att jag inte orkar plocka undan allt. Har flera stora skåp fullproppade med foton och allsköns tunga saker. Men taket är ett sånt där spänntak, som jag egentligen vill ta ner, men då måste ett nytt innertak upp och…. Jamen ni fattar 🙂 Jag har tapeter, de köpte jag för flera år sen:) Men de ligger bra där;)

Ute i köket låg Doris i kökssoffan, som också är ett ställe där Jamie somnar ofta. Den är hård som sten men faktum är att även jag tar en och annan powernap där, som Kronblom;)

Hon bäddar med kuddarna som ska vara ryggstöd:) och här ser det ju otroligt skönt ut:)

Senare på kvällen låg Doris och Sellman i en salig röra intill mig:)

Även Stumpan kom, hoppade upp i min famn och tänkte nästan lägga sig till rätta när hon ångrade sig. Hon är ju inte en katt som vill ligga i knät, eller bli buren. Jag försökte maka åt mig så hon fick rum intill mig men de andra två låg kloss mot mig så det gick inte.

Idag har jag varit iväg och tränat. Jag känner mig stark för tillfället vilket är skönt. Det har känts segt länge nu. Jag tror att det är all rörlighet och balansträning som gör sitt. Jag har, ta i skitmycket trä, inte haft ont i nacke/axlar på länge…och det bör vara därför. Jag tänker tro det iaf. Det är ingen mesig träning utan tvärtom rätt knepig, inte minst för att man behöver koordinera sina rörelser. Tänk er att snurra en pinne som en Ninja, eller stå på ett ben på en halvboll och jonglera med två andra bollar, eller kanske göra armhävningar mot gummiband:D

Både förra veckan och denna så lyfte jag plötsligt tjugo kilo mer i marklyft än vad som känts görbart på länge. Jag har inte pallat lyfta mer än runt 55-60 kilo, allt över det har suttit som fastlimmat i golvet. Inte en chans att det gått upp en ens millimeter. Nu kändes det som att det fanns en aning marginal på de 80 som åkte upp. Och det på sista varvet av jobbiga cirkelfyspass. Jag var sjukt förvånad, och var tvungen att fråga David om han kunde kontrollräkna vikterna åt mig😂

I dagarna har det gått ett år sen min operation. Rehaben beräknades ta ett halvår ungefär, och jodå, efter kortare tid än så kändes det mesta bra, förutom att styrkan fattades. Sen fick jag ju covid i januari eller vad det var och efter det var flåset helt borta. Det gick bara inte. Så fort pulsen ökade så kändes det som att hela kroppen stängde av, och jag har stått så många gånger helt dubbelvikt och kippat efter syre, som en jäkla fisk på torra land. I somras nångång började det släppa, och nu tänker jag inte på det längre. Så jag antar att det är borta? Men kondisen är inte bra, så det är en prio att få till.

Jag blir fortfarande trött i benet mycket snabbare än förr, och att köra långa sträckor är inte skönt. Dels för att jag blir trött och dels för att det kommer dagen efter i form av att foten då känns domnad.

Jag har tejpat mina ärr tills nu. De sa ”så länge du orkar” och jag tänkte att det gör jag ju, och sen tejpade jag. Jag vet att man bör undvika solen första året för att få fina ärr så jag tänkte köra tills sommaren var över. Men det gör ont av skor på två av de tre ärren, så lite beroende på så tejpar jag fortfarande, för att få ett skavskydd. Foppatofflor till exempel går inte alls att vara barfota i. Ingen stor förlust förvisso:) Jag skulle behöva nya träningsskor, och jag har ett par, men de är högre i sidorna och klämmer på precis fel ställen, så jag har kvar mina gamla ett tag till.😅

Ärren är otroligt fina! Det längsta ligger ju i det gamla, som var fult, och det är ju lika fult fortfarande, men det nya är som en tunn, tunn linje i det, och de andra två syns knappt. Det jag mest ”lider” av är att senan som de flyttade, från sidan av foten till ovansidan, nu bullar upp i vecket mellan fot och ben, så där är det väldigt obehagligt att ha skor som trycker, jag kan inte snöra skorna hårt. Men det är inget i det hela. Jag slipper den där förbaskade ortosen som skavde och gjorde ont och alltid var usel i kardborrefästena. 🙌 Det är värt massor:)

Summa summarum – operationen var guld värd ⭐️ Men, jag vill fortfarande ha en vad. Om det tvista de lärde, det vill säga plastikkirurgen, och jag.

Nu ska jag åka med syrran och handla! Det gäller att samåka, dels för soppapriserna men mest för att jag ju inte har nån bil hemma😜 Den står här och ser ledsen ut, men i början av november ska den in på verkstan och bli fixad. En ny begagnad motor ligger och väntar i alla fall. Det kostar att ligga på topp, eller nåt.

Det är förbannat lätt att hålla sig för skratt. Sen ska det till en kamkedja och massa annat, plus arbetet. Men summan blir ändå mindre än att skrota den här, få noll kronor för den och köpa en ny. Bara att bita ihop.

Jaja, Hörrni, ha en fantastiskt fredag 😘 Hörs snart!