Jag vet inte vad det är, men just mellan september och oktober har jag alltid svårt att hänga med. Jag kan bara inte fatta att september går så snabbt:) Det är ju ibland en riktig sommarmånad, ofta en fin höstmånad, men nu kliver vi ju verkligen in i vintereländet.

Som världen ser ut nu, så kan jag bara hoppas och be till Gud och alla andra högre uppenbarelser, om en extremt mild vinter. För en gångs skull har jag jäkligt mycket fog för att avsky snö och kyla:)

Vi sitter alla i samma båt, och har så gjort nu sen pandemin började. Lockdowns och elände, virus som härjat och dödat, sen ett förbannat krig och på det en elkris och inflation som heter duga. Jag kan väl inte vara ensam om att inte riktigt begripa mig på vad fan en inflation är? Jag vet ju, men ju mer det snackas om det ju mer slängs allt jag vet och kan omkull. Jag biter ihop, kör ner huvudet i sanden och hoppas att det går över snabbt. Prokrastinerar. Hoppas. Lider. Det är inte kul.

Men bara att ta sig igenom, med förhoppningsvis förståndet i behåll.

.

Idag har jag först tränat, och sen tagit tag i massa surdegar som legat här hemma, i form av helt vanligt hushållsarbete. Jag har flera surisar att sätta tänderna i i morgon, men det var skönt att få iväg det här. Jag har bäddat rent och städat i sovrummet, och plockat reda på massa saker som alla ställer in där. Mitt sovrum blir liksom en station för saker som ingen vet var de ska vara. Utom synhåll så finns de inte, det vet ju alla;) Men nu har jag lagt allt på sina rätta ställen igen, för nu:)

Jag har vikt ett ton tvätt, dödat flera fetstora gigantospindlar, så trött på dem nu, rensat kläder, och grejat lite här och var. Lovelia har basketträning mellan 20.30 -22.00 och det är inte smidigt att ta sig dit med buss, så jag brukar försöka hämta, eller lämna om de får skjuts hem av nån annan. Idag blev det bara hämta, så i klädd stickade långkalsonger (fast de kostade 599kr i originalpris, så det är ju några märkestajts, som jag köpte för 50kr:) en fluffig huvtröja med öron;) och mina fula brillor för jag hade tagit ur linsen när jag skulle läsa, åkte jag och hämtade dem. Jag sa precis till en kompis att jag aldrig blivit stoppade av polisen, men OM så skulle det vara just en sån här gång. Helt säkert:D Jag hade i alla fall håret nedfällt och inte i en skitful sned knut som det ofta är;)

Hemma runt halv elva, och då först kunde jag sätta mig och skriva. Det är ingen större lugn och ro på eftermiddagar och kvällar direkt. Det är alltid nån som ska stöka i köket, några ska bråka och tjafsa, nån av killarna sitter och skriker vid datorn, och den andra ska kolla på Youtube eller spela PS i vardagsrummet. Jag brukar kunna fokusera bort dem med hjälp av lurar och musik, men allra bäst skriver jag på sena kvällar och nätter.

Jag har ju också nästan slutat att se på tv. Va? Jag som älskar att se på TV! Men det är ju för fasen hopplöst att försöka följa något på vanliga tablån, de byter tider och dagar på program hej vilt, sänder två, tre avsnitt på en vecka, för att sen göra uppehåll pga nåt sportevenemang eller val eller sånt;) Jag orkar inte längre. Förr visste jag att det var Grannar alla dagar kl 19.30. det var Cityakuten på tisdagar kl 21.00, Doktorn kan komma… och vad jag nu kollade på. Men det var fasta tider, dagar och man fick se en säsong från början till slut sen fick man vänta. Tills de spelat in en ny, ett år senare eller så.

För övrigt! Han kompisen som jobbar i Australien sa sist att de slutat spela in Grannar! Inga nya avsnitt görs, den är nedlagd. Fast jag inte sett den sen de slutade sända den på 3:an för många år sen, så drabbades jag av sorg. Jag har försökt leta reda på den under åren utan att lyckas, och i ärlighetens namn så är det ju många år sen jag letade nu;) Men det är den första serie jag såg på kabeltv. Började när jag satt barnvakt, och sen följde jag det i alla år. De var mina vänner, och varje vardag hängde vi en halvtimme:D

I alla fall, nu har jag sällat mig till den stora skaran av folk som streamar. Gillar det egentligen inte, för jag vill ha nåt att se fram emot som förr. Jag vill ha en fast tid som jag anpassar mig efter. Men så får man inte göra nu för tiden. Allt ska vara för alla, hela tiden, ingen kan vänta. Jävla stressamhälle. Och sen att det finns ett utbud som är så enormt att det inte går att ha överblicka:/. Jag saknar tiden när ALLA kollade på Dallas, Familjen Machahan och Twinpeaks, Nöjesmassakern och sommarmorgon. Och sen diskuterade man det på måndagmorgon i skolan eller på jobbet:) Svinbra!  Nu är det ju så förbannat många serier att man omöjligen kan se alla. Jag har ju i alla fall börjat se Game of Thrones, och helt ärligt fattar jag inte hypen. Den är bra, men SÅ bra är den inte.

Jaja, man får väl försöka hänga med:):)

Nu ska jag avsluta och gå och sova. I morgon är det träning, och sen ska Jimpa komma och fixa i mitt badrum, se om det blir klart. Det är lite hyllor som ska upp och nån lampa, sen började kranen på bidén läcka, och eftersom dels min tvättmaskins vatten sitter där, och rent krasst…men skenade priser kanske den kommer behövas;) Jag hade tänkt ta bort den men nu vete fan. Iofs är ju inte vattnet gratis heller… Äh, men den får vara kvar, så kranen ska bytas.

Nu är det sovdags, vi hörs i morgon! Natti natti 🙂

 

Reklam för Zcooly

Jag vill bara ta tillfället i akt att påminna er om att ni kan testa Zcooly helt gratis fram till årsskiftet 🙂 Tryck här så kommer ni dit direkt.

Jag kan inte tala varmt nog om Zcooly, och bilden här är ett talande bevis för hur bra det är. När vi var på musikal nyss och satt och väntade på våra platser, så bad Jamie om att få spela lite Zcooly:)

”Får jag köra lite Zcooly mamma?”

Jag har massor av andra spel på mobilen som han också spelar, men Zcooly är verkligen en favorit🤗 Det funkar lika bra på mobilen, och är ett alldeles utmärkt tidsfördriv överallt.

Ni vet vad det är: Zcooly är lärande mattespel, som är utvecklade i nära samråd med erfarna pedagoger. Det är flera olika spel och följer skolans läroplaner, årskurs för årskurs. Zcooly är tänkt för barn mellan 5-12 år, men en intresserad 3-4 åring kan ha stort utbyte av det, på samma vis som de äldre barnen (och jag😜) tycker det är roligt.

Det här under lär barnen multiplikation på ett kul sätt:)

Alla spel är fina i färgerna, snälla mot ögonen, inget flimmer och absolut inga hetsiga ljud och stressig musik.

Jamie har lite svårt att koncentrera sig på saker han inte tycker om, men dit hör inte Zcooly. Faktiskt, jag inser att det låter fejkat, men jag lovar : Det är så!

Jag tror att det beror på att det just är så pedagogiskt upplagt, på det där bra sättet som gör att det blir lockande. Man vill spela vidare för att få lite belöningar och bonusar.

Det i sig är ju inget ovanligt i spel, men här får man ta tid på sig. Man hinner fundera och behöver inte ta blixtsnabba beslut. Man får heller inga straff om man misslyckas utan det är bara att försöka igen:)

Jag har gett min dyskalkuli i arv till Patricia, men övriga har ett normalt förhållande till matte. De tycker inte om det någon av dem, men det är ju kanske inte så konstigt;) Givetvis har jag varit orolig över att barnen ska ha det lika jobbigt som jag har haft det. För rent så, det är inte riktigt socialt accepterat att inte kunna räkna. Det är något man bara ska kunna. Det tog mig massor av år att våga erkänna det, innan det så låtsades jag räkna efter i huvudet och väntade på att någon annan skulle komma upp med det rätta svaret:)

Nu har jag förstått att det inte är dumhet som gett mig svårigheterna med matematik, och det är skönt. Men jag har oavsett svårt att hjälpa barnen, så där spelar Zcooly en stor roll i vår familj.

Jag vet att en del av er brukar säga att barnen ledsnar, och inte vill spela mer. Och ja, det är ju så barn funkar 😅 Det har hänt här med, men jag fortsätter att säga att de får spela dator/kolla på Youtube/film eller vad det nu är, EFTER att de spelat Zcooly en kvart. Och då gör de det, och nio gånger av tio glömmer de sen bort tiden och spelar på betydligt längre 🙂

Så ibland får man putta på dem, och det gör jag för Zcooly är så himla bra! Jag önskar att det skulle komma för äldre ungdomar med🙂

Prova själva! Just nu kan ni få testa helt gratis hela vägen fram till årsskiftet! Det är så bra:)

Ni hittar Zcooly här 🙂

Började på fredagen med att vi åkte och tränade, sen kikade vi in till Patricia på hennes jobb, hon hade lunch. Hon fyllde ju år då, min stora lilla dotter:) Nummer två i raden, och min sidekick i livet på många vis.♥

Sen hem och käka för att sen dra och handla, och sen hem igen för att duscha och göra mig i ordning för kvällens Soultrain. Jag mötte upp med Helen strax efter sex och vi traskade dit och satte oss lite avsides för att kunna snacka. Det gick utmärkt tills de dukat av, jag visste inte ens att det var mat och grejer, men det är inte min grej med buffe….så det är helt ok:) Men så fort det dukats bort så ökade de musiken till Icke talbart. Fucking hate it. På allvar alltså. Vem vill ha det så, förutom på dansgolvet, men varför i hela friden ska det vara så högt att man bara kan prata med en i taget och då genom att vråla rakt i örat? SÅ DUMT. Speciellt där, det är liksom ett yttre rum där det skulle gå utmärkt att ha lägre musik. Men nej. Alla ska bli döva, och alla är dumma i huvudet som har pub/nattklubb.

Ha:)

I alla fall, vi träffade på Sussie, gammal kompis sen evigheter och snicksnackade lite, och dansade lite innan vi drog oss åt andra hörnet av dansgolvet. Massor av folk och massor av ohyfsade människor som inte tar hänsyn till andra. Ja, jag kanske är gnällig i överkant nu;) men när man ska ta sig fram i ett folkhav, så behöver man ju bara vara lite smidig för att det ska gå bra, inte bete sig som en jävla buffel i en porslinsaffär och bara gå rakt på, oavsett om det står nån där eller inte. Jag kanske borde skaffa vassare armbågar helt enkelt;) och gå upp lite i vikt så man inte flyttar så lätt på mig.

Helen pekade ut en snubbe för mig, som en bekant till henne, och det hela slutade med att vi blev upptagna i det gänget. Massor av killar i alla möjliga åldrar. Det visade sig att få ihop ett killgäng för att gå vidare, det var värre än att få ihop en hel förskolegrupp med tvååringar som skenar åt alla håll och kanter. Men jesus vad hopplöst;)Jag har aldrig varit med om maken. I vimlet så stötte jag också ihop med en snubbe jag träffade sist, och han hakade också på. Vi skulle gå till ett ställe som heter Mjesto, jag har aldrig varit där, och tveksamt om jag någonsin kommer gå dit:) Det var KÖ. Alltså, jag köar inte;) Det är under min värdighet. Är man en diva så är man. Hihi. Vi köade faktiskt en stund, men sen blev det ändrade planer och vi hamnade på Harrys. Aldrig varit där heller tidigare och behöver nödvändigtvis inte gå dit igen…. Vet inte ens vad det är för ställe, om det är nattklubb, bar eller karaokeställe? Corrindas uttalande var att det är bara luffare som går dit;)

Beställde en öl i baren, och hamnade öga mot öga med en tjej som utbrast: ”Men det är ju du!”

”Ja, det är ju jag” 🙂

”Det är ju Carola!!”

”Jajamensan, det är jag det.”

Det visade sig vara en lång och trogen läsare/följare, som hängt med mig länge. Jag blir så glad när ni säger hej! Jag blir alltid skitförvånad, och tror att jag borde känna igen er, men det är något så himla härligt med att få träffa er, som liksom gått vid min sida. Ni betyder mycket för mig. Jag vet exakt hur ni känner när ni ser mig, för jag känner likadant när jag ser någon jag följer/känner till. Man tycker att man är bekant med personen i fråga på ett personligt plan och hejar instinktiv och glatt. Jag har för många år sen Hejsansvejsat på en kille vi mötte på stan, han hejade glatt tillbaka och mina kompisar gjorde stora ögon: ”Känner du HONOM?”

”Eh ja??” Men vafan är det med dem, det är ju ingen särskild, typ en pappa från jobbet bara? (Jag jobbade på barnsjukhuset och träffade så mycket folk.)

Visade sig vara Frank Andersson, och det här var ju förr i tiden när han var stor. Jag erkände inte för kompisarna att jag inte alls kände honom;)

Han var ju känd på riktigt, medan jag är bekant på ett annat vis:) Ser ni mig, så kom gärna fram och snacka lite:) Jag tycker om det, och jag blir glad.

Tjejen på Harrys var så trevlig, världens mysigaste, som var på dejt med nån snygging. Hoppas den gick bra:)

Sen skulle vi gå en trappa upp. I ljudnivå smärtgräns, och där nånstans var det väl slutlyssnat för min del. Kan inte säga att jag direkt kommer ihåg ett enda vettigt samtal, för det fördes inga. Det var bara vrål i öronen. Luta sig nära, skrika, fråga VA? och sen upprepa. Bah. Men, det var ändå roligt, på sitt sätt. Dansa och dricka öl är kul:) Ytterligare en som kände igen mig, visste vad jag hette osv, men lite oklart från var. Jag har ingen aning, han var kanske lite lik nån, men jag tror inte vi träffats förr. Helens bekant kände också igen mig, medan jag vet att jag aldrig sett honom förr. Han klurade på det där länge och väl, och när jag berättade hur många barn jag hade, så ramlade polletten ner.

”Aha, du har varit med i Familjen Annorlunda!”

”Ja, alltså, för…skitlänge sen, men ja.”

Det visade sig att han ju jobbade ihop med Helens ex, som då alltså pratat massor om mig. Jag frågade om det var bra saker han sagt och det var det.:D Tur för honom det! Den stackarn blev uppringd där mitt i natten, för att det skulle väl till nåt slags bildbevis på att jag var jag och han var där med mig, eller nåt, jag vet inte;) Ber om ursäkt för det:)

Ja, det var en stökig kväll, men en kul kväll. Jag fick fyra förslag om att gå hem och ligga lite…bara en sån sak;) Från en kille lika gammal som Patricia,(27) som för övrigt trodde jag var max 35 så jag måste ha lyckats bra med makeupen;) och från en några år äldre än mig, och sen två typ 45-åringar. Jag gick hem solo:D Eller gick och gick, jag cyklade. Och fy faaaaan vad tråkigt och långt det var utan syrran! Trodde aldrig jag skulle komma hem och fick snacka lite med mig själv där över det långa gärdet för att inte ramla av cykeln av tristess.

Jag var hemma vid fyra kanske, och insåg att jag inte ätit mer än kvarg, en halv banan och två pizzaslicer som de kom ut med på Soultrain, och käkade en macka. Men var mest skittrött så Doris fick det mesta, jag drack upp mjölken och gick och lade mig i stället.

Vaknade och var såklart svinhungrig sen. Mådde bra, tack och lov, för det var en del öl där på kvällen, och duschade och käkade, och sen hämtade syrran upp mig för att vi skulle köpa presenter till släktkalaset vi hade idag. Hon är dränkt i jobb och kunde inte haka på Soultrain utan satt och jobbade till tjugoett på fredagkvällen.

Vi körde Jysk, Cervera, Åhlens Outlet som vi fått hit precis, Ikea och nåt mer här i krokarna innan vi bytte och drog till Gränby. Där var det Pandora, Kitchen home, och några mer, innan vi avslutade med McD på väg hem. Jag var ju hungrig som en jäkla varg, och klockan var runt 20. Allra sist sprang vi in på Citygross för att köpa fikabröd till idag.

Väl hemma sen så städade jag lite, och sen gled jag ner i soffan och såg på två Beckfilmer.

.

Idag vaknade jag av värsta regnskuren som slog rakt på rutan, nånstans vid halv åtta. Sen kunde jag inte somna om, men låg kvar och halvslumrade iaf. Klev upp och röjde köket, vardagsrummet, badrummet, slog in paket, bakade och dukade.

Nej, jag delegerade en del också så vi hjälptes åt:)

Märkligt nog var jag klar över en timme innan kalaset började? Alltså, va? Jag hade till och med sminkat mig, fixat håret OCH bytt kläder. Och fick ändå bara sitta och vänta. Vem är jag och var har jag tagit vägen?

Patricia dök upp först och jag snackade lite med henne, vi har alltid massor att avhandla. Nu ses vi ju inte varje dag längre och det suger. Sen kom mamma och syrran, samtidigt som Janelle, Simon och Jack. Eftersom jag planerade bra, eller dåligt, det är en smaksak, så har jag fyra barn födda mellan 2/9 och 15/10, plus att Simon fyller nu också. Det blir alltid ett gemensamt kalas. Något jag inte alls gillade förr, för jag tycker man ska få ha sitt eget kalas, men med tiden älskar jag det. Bättre att få samlas en gång ordentligt än att alla ska stressa för att få ihop det. Den här gången var det bara familjen, jag kände att det var bäst så. Jag brukar ju bjuda hit farfar med fru, men det blev så snabbt bestämt vilken dag vi skulle ha kalaset att det inte riktigt hanns med att planera. Det är synd för jag uppskattar ju verkligen att vi ses ♥

Just nu är jag också fett irriterad på pappan till barnen, men det är som det är. Jag försöker förtränga det, för det gör mig bara sur och tjurig. Han är inte värd det helt enkelt. Men kanske att hans pappa fick en släng av den sleven just den här gången, utan att det var meningen! En annan stor anledning är ju corona. Jag har inte riktigt vant mig vid att man får bjuda hem folk igen, eller för den delen gå ut och festa natten lång, det känns fortfarande lite förbjudet. Kanske aldrig riktigt kommer över den känslan.

.

Vi hade det trevligt! Satt länge och snackade och fikade, jag hade frysta bakeoff-bullar:) och hade gjort smördegsinbakade chokladkakor. Sitter på datorn idag och den är så trött att jag inte kan visa några bilder, får ta dem senare:) Sen var det prinsesstårta också och nu är det färdigfikat för resten av året. Trixie fyller iofs snart så det blir väl lite då med, men inte mer än så.

Sa jag fullt medveten om att jag älskar fika och mest troligt snart kommer sitta där med en tårtbit eller bakelse eller nåt;)

.

Vet ni, vi pratade om Monty Python idag:D så nu är jag så sjukt sugen på att se Den heliga graal, eller vad den nu kan heta. Jag kommer inte ihåg det som Janelle och Simon berättade om den, men det slutade med att vi alla garvade så tårarna rann. Min favorit med dem är annars Life of Brian, som jag inte sett sen Jesus gick i kortbrallor förvisso. Jag tror jag kollar på den i morgon, och lägger mig och läser en stund nu:)

Nej, nu ska jag städa upp det sista, ska plocka ur diskmaskinen som snart är klar så jag kanske slipper börja dagen i morgon med att plocka disk i hela köket. Barnen är hopplösa på att bara ställa  ifrån sig muggar och tallrikar. Om diskmaskinen står öppen, så kan det hamna där i, men det är absolut inte möjligt att öppna luckan själv och kika in. Ibland undrar jag om jag bor med en flock apor;)

Hörrni, ha en härlig måndag! Eller om ni är vakna nu, en fin anslutning på söndagkvällen 🙂

Natti natti 🙂

 

 

Igår släpade jag in ett skrivbord som vi haft i uterummet, jag har tänkt på det länge och väl. Jag skriver ju allra oftast sittande i en fåtölj och gillar det, men ett skrivbord, en arbetsplats, känns ju vuxet och bra:)

Parkerade det framför fönstret, och här kommer det få stå kvar. Tanken är att ljuset från fönstret kanske kan påverka mig lite positivt. Tveksamt men man kan ju prova. I den bästa av världar så borde jag ta bort brudkistan också men det lär ju inte hända 😉

Jag sov rätt ok i natt, om än inte bra. Vaknade vid fyra och kunde inte somna om direkt utan vred och vände mig en bra stund. Men sen när klockan ringde var jag såklart trött som en zombie. Jag var uppe och väckte barn vid sju men sov sen till strax efter nio. Då var det upp, försöka se ut som jag inte var helt nyvaken, och sen kaffe och plats vid bordet. Workshopen började tio.

Sen dess har vi suttit och diskuterat varandras texter och det är ju så roligt och så givande. Jag var nervös för min egen. Det är ju första gången i den här gruppen som vi lämnar in text och man vet ju aldrig. Gillar ingen våld och action och snabba ryck så kommer den inte falla i god jord. Men alltså 🤗 de hade så fina saker att säga. När en av tjejerna, är bara tjejer förutom läraren, säger att det är som en helt färdig bok, tryckt och klar, finns inget att anmärka på i syfte att förbättra, så blir man en halv meter längre av stolthet. Bra driv i språket, filmiskt och spännande. Någon tyckte att början var lite för otäck och jag bara njöt av att höra de orden, för jag har tyckt att det varit för mesigt:D Just filmiskt är något som ofta sägs om mina texter, ibland negativt och ibland positivt. Jag ser det för det mesta som en positiv sak, att jag lyckas beskriva så bra att det är som att se det framför sig. Det är ju mitt mål, med dofter, intryck, karaktärer. En av mina karaktärer blev de arga på:) Och jag älskar det! Det är min gamla Martin, som får vara med på ett hörn här, specialstyrka-killen som blev svårt sårad i ”förra boken” som nu rehabar och är sur för att det går för långsamt:)

Överlag positiva omdömen. För det är ju så vi ger feedback, det viktigaste är historien. Om den är korrekt grammatisk direkt från början är sekundärt, det hinner man ändra på under tiden.Jag har dock lärt mig min läxa den tuffa vägen, att sitta och redigera ett helt jäkla examensarbete på 50 sidor, rensa i röran av alla dessa förbannade osynliga tecken som Word har….Det gör jag helst inte om, utan försöker vara noga från början.

De andras texter var rakt av skitbra. Olika, men spännande. Oavsett om det handlar om en vardagshistoria eller en från andra världskriget, det märks att vi är bra. ”Strålande författare allihopa”, sa vår lärare, som är professor i litteratur:)

Nå! Nu ska jag författa ihop lite mer, sen ska jag åka och träna. I och med att det var ett möte via Zoom så satt jag här och var proper på överkroppen medan jag har fleecepyjamasbyxor och tofflor på underkroppen:) Så skönt.

Idag blir det rörlighet, ska bli skönt för igår var det tufft med både flås, intervaller på crosstrainern, springa i trappor och övningar med paus, så att få lite flöde på blodet kommer göra susen. Jag har såklart träningsvärk:)

Hörrni, vi hörs snart!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Fick precis se att Cellbes kör en popup-kampanj!

Cellbes varumärke är min favorit 🙂 Så exempelvis kan ni shoppa mina favoritjeans

Jag har dem i mörkt blått och svart, och älskar dem innerligt. De töjer sig, så gå gärna ner en storlek för perfekt passform:) De svarta dock mindre.

Den här jackan beställde jag precis !

Perfekt med 30% Rabatt🙌🏼 Jag har en jacka jag slitit på i flera år, men dragkedjan börjar krångla mer och mer. Knappt värt att försöka byta. Dessutom har den inte huva, som den här har 🙂

Cellbes här och glöm inte koden 30H322

Snabba ryck !!

Inte kul! Alls. I går mumlade jag ju om att det kanske var så att det var min nervskada som spökade, och det kan jag nu med säkerhet säga att det är. Föreställ er en molande envis tandvärk, fast från höften ner via baksida knä och sen längs vaden ner i foten. Molande molande molande. Japp, så är det. Svårt att sova när det värker. Jag tror jag behöver lite TENS i kväll, men främst så behöver jag träna. SÅ, det får nog bli dubbla pass. Och sen TENS.

Nåväl. Det är som det är, det är inte första gången och knappast sista heller. 🤷‍♀️ Bara gilla läget och vänta ut det, förr eller senare går det över. Jag har sökt läkare, en neurolog som tyckte det var rätt fascinerande med min skada, men upplyste mig om att mot nervsmärta finns inget bra smärtstillande. Om man inte äter kontinuerliga doser. Han skrev ut Tegretol, som främst används mot epilepsi, och som alla läkare därefter försynt frågar om;) Jag åt exakt noll tabletter, som vanligt. Grejen var ju att det inte går att lindra den akut, och då kan det vara. Jag får ont i bland, men att äta rätt starka mediciner dagligen för att undvika de här ändå rätt kortvariga smärtskoven känns väldigt onödigt. När TENS-apparaten lindrar hyfsat och vanliga värktabletter funkar ibland. Han menade på att jag skulle bygga upp en koncentration i blodet av Tegretol som väl är muskelavslappnande kanske, och på så vis undvika de onda perioderna, kanske behövde jag laborera med hur många tabletter per dag, för det är ju individuellt och blablabla. Nej tack. Jag vill helst inte äta medicin alls, och så länge jag kan undvika dagliga intag så gör jag det. Varför jag ens löste ut medicinen är en gåta, för jag visste ju redan då att jag inte tänkte äta dem:) Men det är typiskt mig. Jag fick ju utskrivet en jäkla massa värktabletter efter operationen, och piller för magen eftersom det morfinbaserade preparaten gärna ger förstoppning. Och jag käkade tre morfintabletter, sen drömde jag att jag flög och var inte helt säker på att jag inte gjort det när jag vaknade för det var så verkligt och sen var det slutätet;)

Kvar i gömmorna finns pillren, tills jag lämnar in dem till apoteket. Värt;) Jag borde vetat bättre, jag är skapligt smärttålig, av förklarliga anledningar. Som att jag alltid har ont, och som att jag opererat fem gånger, och vet att jag klarar av den. Men jag vet också att läkningen hämmas av att man har ont, så det är dumt att lida. Funkar panodil och ipren så kan man hoppa morfinet:)

Summan av denna långa klagolåt är att jag inte kunde sova i natt heller. Så två sömnlösa nätter på rad, och livet känns lite luddigt. Jag har inte tid med massa powernappar så det får bli kaffe:D

Jag skulle vilja ha lite hjälp från er!

I helgen ska vi ha kalas, för alla höstbarnen och även Simon som fyller år nästa vecka. Jag har förut sett massor av tips på olika superenkla bakverk med smördeg. Men nu, allt sånt är helt bortblåst från mitt minne och jag kommer inte ens på ett namn :;) Ja wienerbröd då, men det vill jag inte göra. Utan nåt enkelt som är supergott:)

Har ni något på lager så dela med er:) Jag kan googla också men ni brukar ha de bästa grejorna:)

Nu ska jag ta och röra på mig så jag inte somnar här framför skärmen! Sen ska jag läsa och kommentera texter så behöver lite hjärna 🙂

Vi hörs snart!

Reklam och annonslänk för Matsmart

Två nya favoriter i skåpet är de här. Den ena har har jag visat förr, olivoljan, och Soyasåsen är ny. I mitt skafferi:)

Och de båda är här för att stanna. Så goda! Jag gillar inte all slags olivolja, en del är för oljiga, andra smakar för skarpt av oliv, men den här är mild och fin. Soya är något som alla använder när de lagar mat här hemma, jag har alltid använt den som smaksättare och i stället för salt. Samma sak med soya, en del är inte goda, men den här- japansk, är suverän. Båda från By Motatos:)

Lovelia har en favorit hon med, och det är jordnötssmör. Men inte vilket som helst, utan det här med lite extra protein

Båda är goda, och den med kokos är finfin att smälta och ha som sås. Jag ska baka i helgen, vi ska ha kalas, och då kommer jag använda den med Salted caramel, det kommer bli sjukt gott! Tror jag, och då ger jag er såklart receptet:)

Sen har det ju blivit nån slags härdsmälta i mitt smakcentra, och allt jag tidigare avskytt, är nu hur gott som helst. Som dadlar exempelvis…. De här med kanelbullesmak var inte alls tokiga:)

Helt sjukt, jag har tyckt att dadlar är riktigt obehagliga men nu…seriöst så kan jag mugga in en påse om dagen. De här olika smaksatta rackarna alltså….😍 Men sen lär man ju borsta tänderna extra noga, söta torkade frukter fastnar typ överallt. Det här är något jag försöker sälja in till barnen. Tandborstar i bambu och plantbaserade

Det ÄR lite knepigt till en början, men nu har jag vant mig och älskar faktiskt de här. Det känns bra att inte bidra till mer plast än nödvändigt. Det finns också mellanrumsborstar i plantbaserat, tror det är majs, material

Och tops i trä:)

Det är något som verkligen går åt som smör i solsken här, dels för att rensa öronen, för det är kanske inte bra men det struntar jag i. Man måste vara ren i öronen. Jag får panikrys om jag ser folk med öronvax. Sen använder vi dem mycket till makeup. Torka bort, sudda, använda som pensel. De här, är precis som tandborstarna lite knepiga att vänja sig vid på nåt vis, men det får man bara acceptera.

Jag vet faktiskt inte var man hittar någon av dessa hygienprodukter förutom hos Matsmart? Men det behövs å andra sidan inte för de brukar finnas där:) Små steg, det är vad man får lov att ta, mot att byta ut allt plast mot annat. Jag kan köpa det mesta, förutom sugrör i papper, det går inte. Det blir bara sunkigt:) Men bambu är ok, och även de här i vetestrån

De funkar finfint:) Och, för att vara fyndig då – varje strå man drar till stacken är bra:)

Hela Matsmarts sortiment finns HÄR