Jag skrev ju igår, eller snarare inatt;) att Lovelia var sjuk, med huvudvärk och halsont. Jag hann inte mer än posta det så vaknade Jamie och började gråta. Han hade så ont i den där stackars blåa tummen som han klämt i bildörren:(

Och när han gråtit ett tag fick han ju jätteont i magen och bad om en hink, men bara han lugnade ner sig så blev ju magen bättre. Han låg och snyftade länge, stackars lille gubben. Han vägrar att ta värktabletter. Flytande har jag för länge sen rationaliserat bort ur huset för det kommer upp igen lika snabbt som de eventuellt sväljer det. Tabletter som krossas funkar hyfsat för vissa, men allra bäst funkar supparna. Alltså i rumpan. Men Jamie  tror att de gör ont. Till sist gav jag honom inget val utan hämtade en supp och petade in. Det kändes såklart inte:)

Sen låg han på min arm, snyftandes och illamående och med tummen upp i luften innan han äntligen somnade vid halv fem. Jippe. Går toppen det här med att vända tillbaka dygnet:) Vi kan ju snarare vara vakna några timmar till och sen köra en ny dag direkt. Dygna kallar kidsen det.

Men tillbaka till tummen. Lite irriterande är det allt att den förälder som inte var vaksam, och som helt uppenbart inte gjorde ett toppenjobb med att kyla ner den, liksom slipper efterverkningarna. Han lär knappast ha varit vaken till halv fem i morse med en gråtande unge. Det här är anledningen till att jag vägrar låta dem åka på lekland med honom, för de blir så ofta sjuka efteråt. Folk har ju ingen hyfs utan släpar dit sina krassliga kids, eller sitter där själva och mår skit för att underhålla ungarna…sprider sina smittor. Bah.

Och jag har ingen lust att behöva ta hand om sjuklingar när jag inte var med och hade roligt;)

Men Lovelia då. Hon somnade ungefär samtidigt som Jamie, och sen har hon sovit hyfsat. Druckit te med honung och sniffat på en förkylningsspray jag köpt i London. Jag hade glömt dem, men de är ungefär som Coldzyme och funkar faktiskt.

Men nu har hon fått öronvärk:(

Jag gjorde som alltid ett vitlöksomslag. Ni frågar alltid hur jag gör, så här kommer det:

Ta fram nån form av gasbinda. Funkar med en tunn handduk, tygnäsduk, kompress edyl, Ta vad du har:)

Tejp, kniv och vitlök.

Hacka vitlöken och lägg den i gasbindan. Det för att få fram saften som är dunderkuren. Går utmärkt att pressa vitklöken med.

Jag har ett antal stengamla, oelastiska lindor som legat i första-hjälpen väskor i skyddsrum. De är alltså från andra världskriget mest troligt. De är (var) sterilt förpackade, och tänkta att linda sår med, men eftersom de är oelastiska så är de värdelösa på det. Men att klippa till sår duger de utmärkt. Och vitlöksomslag:)

Vik ihop och tejpa ihop så inte vitlöken ramlar ur:) Jag brukar göra paketet ungefär så stort att det ligger fint mot örat.

Och så letar jag reda på något som kan hålla fast det, en mössa, ett pannband eller som när ungarna var små, ett huvudförband jag snott från jobbet;) (Det hade hamnat på golvet och skulle kasseras så ingen riktigt stöld, lika bra att skriva det så ingen går i taket)

Kniper det, som när vi var i Danmark på semester och badade i vår bubbelpool, som visade sig vara genomskitig och full av bakterier, när vi frågade så gjordes den ren…men då hade alla barn fått antingen ögon eller öroninflammation:( Två familjer – tio ungar, alla blev sjuka… Inget av barnen har varken förr eller senare haft problem. Trixie var åtta månader och jag var tvungen att åka till läkare för hon var helt genomsvullen i ögonen och hela ansiktet. Min danska suger, men det gick utmärkt, smidigare läkarbesök har jag aldrig varit med om:)

Ja just ja:) Kniper det, så har jag rivit remsor av en frottehandduk och knutit Rambo-style:)

Idag blev det en mössa.

Jag lade dit den för en liten stund sen, och Lovelia säger att det känns bättre redan:) Smärtan brukar avta väldigt snabbt.

Vitlök är antibakteriellt och drar ut infektionen. Gammalt husmorsknep. Jag är osäker, men det kan vara så att vanlig lök funkar ungefär lika?

Men, man ska aldrig stoppa IN något främmande i örat!! Vitlöken är stark och lägger man den direkt mot huden fräter den lite och man får ont. Det är ruggig kontraproduktivt så gör inte det, utan lägg in den i ett omslag. Ångorna ska komma ut, men ingen saft.

Jag brukar låta den sitta mot örat tills de plockar bort den. Ibland somnar de och gnuggar bort den, ibland säger de att det gör inte ont längre och tar bort, och ibland står man bara inte ut med lukten;)

Några timmar ungefär.

Så där, förhoppningvis slipper man en utvecklad öroninflammation. Jag kan bara tala av egen erfarenhet såklart, men med mina nio ungar så har jag sökt hjälp för ÖIF två gånger. En gång för Patricia som liten, efter att jag hackat vitlök och lagt emot örat, men då skulle man absolut söka läkare för det enligt dåtidens rekommendationer. När jag kom in, med en unge som stank vitlök;) konstaterade läkaren att det här hade jag fått att vända på egen hand, det behövdes inga ytterligare åtgärder. Han fick ju såklart inte rekommendera huskurer men jag fick en tumme upp:)

Andra gången var Robban som när han var knappt ett år hade en ÖIF som jag aldrig märkte av, han är makalöst smärttålig den ungen, förrän det rann var ur öronen på honom. Urk. Han fick äta ett antal antibiotikakurer, men har sen dess aldrig haft problem med öronen igen.

Övriga ungar har sagt att de haft ont, jag har hackat vitlök och sen har det varit bra.

Vi får se hur det går denna gång:)

Med det säger jag hejsan svejsan och dyker ner i böckerna igen:)

Vi hörs snart!