Allmänt

Nu finns Nextory äntligen som Familjeabonnemang!

I samarbete med Nextory

 

Som ni vet så samarbetar jag med Nextory sen urminnes tider, eller i alla fall sen de lanserades på marknaden:)

Nu har Nextory tagit ännu ett steg och som första boktjänst på nätet lanserar de nu ett Familjeabonnemang!

Jag har längtat så efter det, för ungarna har kommit på det smarta med att läsa så här de med, och min surfplatta har ofta en av deras pågående böcker. Nu kan vi läsa/lyssna samtidigt!

Äntligen:)

Nu kan jag vika tvätt med ljudbok i öronen samtidigt som Jordan läser sin bok uppe på rummet. Perfekt och jag bara älskar att de tagit fram det här.

nextory

 

Ungarna får en egen profil, så att man kan spärra olämpliga böcker;)

 

Jag har tidigare berättat att jag var en riktig bokmal innan barnen, men sen tappade jag bort läsandet. Jag hade inte tid, eller så slarvade jag bort boken, eller så sabbade nån av ungarna den. Både en och två gånger har jag läst en bok, och så kommit fram till urrivna sidor mitt i… och ilsket kastat både bok och förhoppningen om att få läsa klart den i soporna;)

Jag saknade mitt läsande, men ni vet hur det är med saker man inte hinner med, man glömmer av det till sist.

Man prioriterar bort det.

Och tänker att barnböcker är också kul, och kör högläsning av Harry Potter från det att ungen i fråga var aningens för liten, men allt för att få läsa liksom;)

Haha, nä det har inte varit någon uppoffring som svidit, men jag kan ärlig säga att när jag kom i kontakt med Nextory för första gången så återinträdde böckerna i mitt liv.

 

Men i en annan form än pappersböcker.

Numera läser jag 90% av mina böcker på mobilen, antingen som ljudbok eller som e-bok. Ibland, som i somras när jag glömt pappersboken jag höll på med hemma, så laddade jag ner samma som e-bok, och bläddrade fram till var jag var:)

nextory

Händig man sökes, av Jöns Hellsing. Den var så bra att jag inte kunde påbörja nån annan där ute i husvagnen. Det är hans debutroman, första delen av en trilogi och den utspelar sig mycket i den skotska övärlden, där han ska sköta om en stuga mot betalning. Han ska samtidigt skriva sin bok har han tänkt, men det blir såklart inte som han planerat. Haha, den är både rolig och charmig och lite spännande:) Dessutom utspelar den sig under den tid när Margaret Thatcher styrde Storbritannien, så den är ju liksom från min ungdom, jag flinade glatt åt hur han beskrev Samantha Fox, och funderade på hur många av dagens unga som direkt fick upp en bild av den bystiga utvikningsbruden, samt hennes kassa låt i hjärnan;) Antagligen inte en enda.

Jag är inte klar med den än, så spoila inte om ni läst den!

 

Ni vet nog sen tidigare vad Nextory är och hur det funkar, men här kommer en sammanfattning.

Nextory är en boktjänst på nätet, där du kan lyssna eller läsa tusentals olika titlar, för både barn och vuxna.

Man laddar ner en app till sin mobil eller surfplatta och sen är det bara att välja bok. De finns som e-bok och/eller ljudbok.

När man laddat ner boken så kan man läsa den offline, och behöver inte bekymra sig om man har täckning eller surf så det räcker.

Du kan läsa obegränsat antal böcker inom det abonnemang du valt:)

 

Jag trodde länge att jag inte gillade att lyssna på böcker, för jag vill läsa om vissa stycken ibland och är det spännande läser jag snabbare, haha. Dessutom tyckte jag nog att det var lite fånigt, men jag har ändrat mig helt! Jag älskar att lyssna på böcker idag:)

Det är supersmidigt, och nu när jag inte behöver ha mina öron påkopplade på vad ungarna gör (eller inte gör) hela tiden så är det enkelt att läsa en stund när tillfälle ges.

Jag trodde också att det var helt värdelöst att läsa på mobilen och de första böckerna läste jag på surfplattan. Nu föredrar jag att läsa i just mobilen, den är alltid med och lika gärna som jag sitter och slöbläddrar bland apparna eller surfar random så kan jag läsa:)

Så tänker ni som jag gjorde är det väl värt att prova det här, jag kan nästan garantera att ni kommer uppskatta det.

 

Ni som ännu inte testat det här ska såklart göra det, och nu får ni 30 dagars gratis prova-på hos Nextory.

Ni hittar erbjudandet HÄR, ange kod Carola

(Gäller nya medlemmar, och går att säga upp när som helst.)

 

Kommentera

  1. Svara
    Karin

    Älskar Nextory och har haft det sedan du tipsade första gången!
    Dock upplever jag en del tekniskt strul sedan någon månad tillbaka, just nu blur det tex dubbelt eller trippelt av varje bok man läser/lyssnar på och den lilla mätaren där man ser hur långt man kommit funkar inte. Blir det så gör dig med?

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Nej? Det låter konstigt, har du testat att avinstallera appen och installera igen? Det testar jag så fort nåt knasar:) och det är inte alls nåt kunnigt råd, bara min första åtgärd 🙂
      Har du testat det? Eller starta om mobilen… haha det löser massor av mina problem 😉
      Annars – kontakta dem:)
      Och vad kul att du gillar!!

  2. Svara
    Mumintrollet

    Min mor gjorde tyvärr en riktig björntjänst för mig genom att inte riktigt vilja släppa mig som var yngst av sju syskon. Jag var otroligt blyg och osjälvständig när jag började skolan. Hade verkligen mått bra av att få gå i förskola. Detta var dock på stenåldern så det kanske är annorlunda nu.

    1. Svara
      Anette

      Har liknande erfarenheter som Mumintrollet… Min mamma var hemmamamma och hon var alltför ’fast’ vid mig. Jag blev också osäker och osjälvständig. Så mitt råd till alla mammor är att släppa taget om det yngsta barnet även om det gör ont… Ni gör bara det barnet en björntjänst genom att hålla fast vid hen.

Allmänt

Jag är ledsen, det gör ont nu..

Okey, en del av er kommer sucka så gardinerna fladdrar nu, men det struntar jag i. Jag behöver få skriva av mig.

Jag har så gräslig ångest över att lämna ifrån mig Jamie i morgon. Han börjar förskoleklass, och i och med det så är det inte längre något barn hemma om dagarna.

Livet som jag haft det i 23 år nu, är slut. Över, Passe´. Finito.

Jag har verkligen älskat att vara hemmamamma!! Jag skulle kunna vara det resten av livet, och det är ju inte som att jag kommer sluta vara mamma, men det här att ha ett eller flera barn med mig överallt är slut.

Visst är det skitskönt att kunna åka och handla i fred nån gång, eller pysa iväg och åka slalom ensam med syrran eller så, men sen vill jag tillbaka till mina barn. Jag vill inte det här!

Jag skulle vilja stanna tiden. 

Jag ogillar förändringar, speciellt de jag inte får välja själv, eller de som inte är positiva.

I 23 år har jag haft barn med mig, i princip vart jag gått, ofta tre stycken – en fyraåring en tvååring och en bebis. Det är så jag trivs som allra bäst.

Att börja jobba på förskola är inte samma sak, det är inte mina barn och alla vet ju hur andras ungar är;)

Jag har haft dagar när jag velat sälja alla ungar på Blocket, absolut, men de dagarna är ytterst få. Jämfört med alla dagar jag känt en glädje över att få vara med mina barn är de nästan inga.

Jag kan lugnt säga att jag är evigt tacksam över att med planering och prioritering så har jag kunnat vara hemma så här länge, kunnat vara med mina barn dagligen och se dem växa upp, uppfostrat dem så som jag vill att de ska uppfostras. Tröstat dem när de varit ledsna, skrattat med dem när de gjort tokigheter, gapat på dem när de gjort dumheter. Suckat över att de sabbat, och ibland önskat att jag haft avlastning.

Men mest har jag fanimej älskat det! ♥

Jag, och tidigare vi, gjorde uppoffringar för att slippa dagis. Vi har på allvar prioriterat att jag ska vara hemma., och det har varit värt det.

 

Jamie är, förutom att han är minst, dessutom bara MIN. Han och jag har ett speciellt band i och med att hans farsa drog, men även för att vi varit hemma ensamma bara han och jag i två år nu. Sen Jordan började förskoleklass. Det är han och jag. Jag och Lill-Fjant. Vi. Ett supertajt team.

Jag menar inte att jag älskar honom mer än nån av de andra, men de som fattar fattar. Det är extra speciellt med honom. Att han sen är världens gosigaste och mer än gärna myser ihop sig hos mig, kramas och säger att han älskar mig hundra gånger om dagen gör inte det hela enklare.

Han vill dessutom inte börja förskoleklass. Han vill vara hemma med mamma. Jag har bara talat positivt om det så det är inte mitt ”fel”, Han trivs hemma han med. Han kommer säkert gilla det, det är jag inte orolig över. Jag är mer ledsen över att inte få ha honom med mig överallt.

 

Så okey, jag erkänner, jag grät i duschen för en stund sen. Fulhulkade. Innan dess grinade jag när jag röjde i köket efter middagen. Jag skulle säga nåt till Patricia, och började snyfta nu igen.. Hon vet exakt hur jag känner och fattar. Och då grinar jag ännu mer.

Jag vet att jag är smått hysterisk, men vafan, det gör ONT.

Nånstans tror jag att många av er kan relatera, tycker jag hör att de flesta har separationsångest när det är dags för dagis.

 

Många tycker småbarnstiden är jobbig och längtar tills den är över, men jag gör inte det. För mig är det fantastiskt med barn, allt som rör dem, minus alla sjukdomar, det är inte det minsta kul. Jag har stora barn, jag har vuxna barn och jag har skolbarn i allt från lågstadier till gymnasiet, och jag älskar att vara med dem med. Men jag tycker inte om när saker tar slut.

Som nu, min tid som småbarnsförälder är slut och kommer aldrig mer igen. Fuck that.

Jag är extremt känslostyrd i tankarna, även om jag sen rationellt fattar att jag kommer över de här ledsamma känslorna. Jag begriper att det kommer bli bra, bara annorlunda, men just nu… i den här stunden så känns det som om hjärtat brister lite.. Och jajamen tårarna trillar igen;)

 

Jag önskar att jag inte var så förbannat jävla …vad jag nu är, som gör att det känns så här. Tänk att bara se framåt med positivism och glatt ta emot alla förändringar med öppna armar. Oavsett om de är bra eller mindre bra.

Men jag, ska minsann deppa ihop som en annan fjollmoster. Nu har jag förvisso haft lätt ångest över det här hela året, den har eskalerat ju närmare vi kommit, och så har jag liksom försökt förtränga den…och så ploppar den upp nu eftersom det oåterkalleliga är här.

 

Vissa kommer sucka som sagt, och tycka att jag låter som om nån dött och så är det ju tack och lov inte, men det liv jag levt och älskat i så många år, det försvinner nu.

Jag skulle kunna låtsas som ingenting, men det här är jobbigt, och det gör ont och jag är inte alls på topp just nu. Samtidigt känner jag mig som sagt fånig.

 

Jaha, så vad ska jag göra nu då?

Jamen jag ska plugga, heltid, och det kommer bli kul såklart. Jag kommer ha tid till det när alla är i skolan och så kan jag ägna mig åt barnen när de kommer hem. Om de har lust att hänga med morsan, vilket de inte kommer ha. Jag vet ju det, och det är ju därför det svider, att i och med skolan så blir de så stora på en gång, och vill hänga med kompisar. Även Jamie, min buddy.

Ärligt igen, jag har funderat på att ha honom hemma ett år till…. och jag kommer kanske att låta honom gå färre än fem dagar per vecka…för jag älskar att vara med honom. JAG är inte redo att släppa iväg honom! Ego, jag vet.  Jag vet att minsta lilla han visar att han vill vara hemma så kommer jag ta hem honom. Och så kommer jag ha fetaste ångesten nästa år igen.

Nä, för hans skull är det nog bra att han går förskoleklass, och han kommer nog gilla det så jag får bita i det svinigt sura äpplet. Fast just nu känns det som en liten tröst att veta att jag KAN göra så. det är inte obligatoriskt med förskoleklass…. en liten respit till att mitt älskade liv förändras.

 

Äh vafan, jag kan inte begära att ni fattar! Jag är en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa just nu. Det finns inget som kan ändra på det, just nu, så därför ska jag bädda ner mig i soffan och gråta lite till.

 

Jag hoppas att ni inte kommer med en massa pekpinnar och taskiga kommentarer om att alla mångbarnsmorsor har nåt behov av att känna sig behövda, och därför skaffar massa barn. Det är liksom inte det som det handlar om.

I mitt fall så älskar jag barn, jag har känt att det finns plats för så här många. Jag har ju dessutom utbildat mig för att jobba med barn:) Dels på förskola och sen på sjukhus, så det är vad jag tycker om. Det har alltid varit mitt mål, barn. På alla sätt.

Om jag blivit uppsagd från ett jobb jag älskade, efter 23 års trogen tjänst, så hade ingen höjt på ögonbrynen över att jag var ledsen. Det är ju typ samma sak. Bara det att jag inte kan få ens ett liknande ”jobb” igen.

Det är bara så.

 

De som fattar, de fattar som sagt.

Jag behöver inte få veta att jag är knäpp, det är jobbigt ändå just nu. Jag behöver mer få lite uppåtpuffar, få höra att jag inte är ensam och att det kommer kännas bättre. Ni får supergärna trycka på det lilla hjärtat här under om ni vill skicka lite kärlek till en tragisk och ledsen människa. Det behöver jag.

Nu ska jag avsluta det här svamliga, deppiga ångestladdade inlägget, och gå och gråta i en kudde så jag inte väcker kidsen.

Puss på er och tack för att jag fick skriva av mig ♥

 

 

 

Kommentera

  1. Svara
    Mia

    Hej! Förstår precis, lite i liknande sits, men tänk vad han kommer behöva dig i tonåren, mycket bekräftelsebehov och läxläsning och samtal ……lika intensivt som småbarnstiden, även om den fysiska närheten inte är likadan. Vad roligt det måste vara att ha så många barn, och du, tänk vad många små barnbarn du i framtiden kommer att få och få ta hand om! Kramar

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Har du nån att avvara ;)? Jag tror jag kan tänka mig det i framtiden faktiskt, eller familjehem eller nåt, men just nu måste jag bara landa i det här :/
      ❤️

  3. Svara
    Jenny

    Det är självklart att du får känna sim du gör, Carola.
    Det är ju en stor omställning och förändring som sker, både för dig och Jamie.
    Hoppas att du samtidigt kan glädjas åt de framsteg Jamie gör, att han blir mer självständig och får kompisar att leka med 🙂
    Tur ändå att du kommer hålla dig sysselsatt med studier, annars hade det nog blivit väldigt tomt.
    Du har ju alltid din pälsbeklädda vapendragare Doris, kanske dags för lysnadskurs? 😉

  4. Svara
    Jenny

    Förstår dej!! ! Hade inte du lite funderingar på att bli familjehem? Kanske dags för det nu, behovet av familjehem är stort. Ha det bra?

    1. Svara
      C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

    2. Svara
      C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

  5. Svara
    Helene i Härnevi

    Jag har ju inga barn, men läser bloggar där det skrivs om familjeliv med barn, för att få en uppfattning om en del av livet som jag inte har levt. Jag älskar dina beskrivning av dina barn och ert liv tillsammans. Blev glad när jag läste ditt inlägg nu om att bli ”ensam hemma”. Jag får så ofta en känsla av att många upplever sina barn som en belastning, att man önskar man hade egentid och fick göra saker ifred. Visst, jag förstår att man behöver få vara ifred ibland, men det får mig ändå att undra ibland, om man inte förstod vad det innebär att ha barn? Jag har medvetet valt att inte ”skaffa” barn och får ofta höra att jag ”inte vet hur det är” och ”inte ska uttala mig när jag inte varit där själv”, men, det är ju just det, jag förstod ju tidigt (16 år ca) att jag inte var lämpad att ha barn, att jag inte skulle klara av det, på det sätt jag hade velat, och valde att avstå. Det har jag fått mycket skit för genom åren och fick höra ända upp i 45-årsåldern att det inte var för sent än. Jag tycker nog personligen att det är bättre att avstå från något man känner att man inte är lämpad för, än att ge sig in i något man inte kan göra på det sätt det förtjänar att göras? Jo, jag hade gärna haft barn, men inte till priset av barn som inte hade mått bra! Jag älskar dina beskrivningar av din kärlek till dina barn och ja, jag förstår hur du känner med Jamie nu, faktiskt! Du är en otrolig mamma!

  6. Svara
    Lina

    Kände EXAKT likadant när sonen skulle börja på dagis när han var 3 år. Jag hade inget jobb så jag tyckte att han gott kunde vara hemma. Men svärföräldrarna samt sambon tyckte annat och bestämde detta. Jag som han mamma hade fanimej inget att säga till om tydligen. Jag grät och grät och grät. Bodde 30 mil från min familj och skulle nu lämna bort han som var mitt allt. Jag skulle inte få spendera varje heldag med honom. Jag skulle missa flera timmar av hans liv. Så tänkte jag då. Det var hemskt! Men det blev bättre. Men det sved – länge!

  7. Svara
    Karin Frid

    Känner som Du! Jag har mjukstartat med tre dar i veckan i fklass för mina äldsta. Haft mina hemma heltid som du. Tyvärr kommer det bli obligatoriskt om inget under sker redan HT 2018 så mina yngre barn kommer inte få den mjukstarten. Det sörjer jag. Jag kommer gråta floder när sista barnet ska iväg också! Ta hand om dig! Kram!

  8. Svara
    Caroline, mamma till 4

    Jag förstår.. jag gillar inte heller när saker och ting blir annorlunda, såna saker man inte kan styra och måste släppa innan man är redo.
    Speciellt inte att barnen växer upp.
    Det går alldeles för fort!
    Jag vill för alltid ha de hemma med mig, de är det bästa i livet och jag vill inte vara utan dem en sekund.
    Småbarnsåren är de bästa någonsin ❤️

  9. Svara
    Tonårsmamma

    Av diverse anledningar men mest pga att jag höll på dö efter jag fickbsista lillskrutten så är det slut med bebisar här. Jag har varit själv på heltid med de jag har & är singel så inte aktuellt iallafall. Men vetskapen om att jag aldrig mer få vara i den där mysiga bebisbubblan som jag älskar, aldrig mer har en liten kring benen som älskar vara med mamma över allting här på jorden . Den får mig med att gråta & ha ångest. & handarbeta som tusan för att inte tänka på det. & tvinga med ungarna på äventyr vare sig de vill eller inte. & det är absolut förbjudet för den äldre att prata om att det är bara 5 år tills hon kan flytta hemifrån ?. Får mamman en ångestatack & gråter ??. Så jo, förändringar suger. Även om jag logiskt vet att det blir bra. Att sova på nätterna är bra. Att de inte försvinner då det är mig de växt upp med & är deras klippa. & att det innebär att det dyker upp nya äventyr & att jag överlever det här med. Gråter ändå…

  10. Svara
    Petra

    Tycker att du fortsätter vara en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa ett tag, du behöver det just nu. Snart vänder det och ledsamheten lättar. Resten tycker jag du behåller det gör dig till den du är idag!

  11. Svara
    Åsa

    Ett par år sen jag kommenterade sist, så nu är det väl dags igen 😉

    Var ledsen du och sörj detta i din egen takt. Ofta tycker jag det är värst innan förändringen, sen rullar det bara på. Jag brukar alltid försöka trösta och se fördelarna i allt som känns tråkigt, men nu känner jag att sörj du detta, så länge du måste!!
    Kram!!

  12. Svara
    Lena E

    En mammas innerliga & varma kärlek till sina barn, kan aldrig vara fel <3 tycker dom orden räcker <3

    Stor varm kram till dej Carola!!! <3 <3 <3

  13. Svara
    Amanda

    Du verkar vara en så bra mamma på alla sätt❤️ Önskar att min mamma kunde känna så här för oss lite oftare..! Och önskar att det gick att trycka på hjärtat flera gånger❤️❤️❤️

  14. Svara
    Helahea

    Visst har du rätt att sörja att småbarnsåren är slut. Lika mycket som man sörjer att ett barn flyttar hemifrån. Att slutet på en era är slut.
    Omvälvande känslor som bubblar runt o kokar över.
    Det kommer gå en tid och ni kommer in i nya rutiner men tills dess sörj och välkomna de känslorna lika mycket som du välkomnar glädjen i att se Jamie ta ett steg till i livet ❤️

  15. Svara
    Ida

    Du har all rätt att känna precis som du gör, det är en klart att det blir en stor omställning och det är jobbigt med negativa förändringar som man inte själv har valt. Det kommer bli jättebra för Jamie att börja i förskoleklass men samtidigt är det ju sorgligt också. Beundrar dig för att du är så ärlig och säger precis som du känner. Är övertygad om att många har känt på precis samma sätt.

  17. Svara
    Ulle

    Förstår hur du känner men tycker att du samtidigt kan tänka på att Jamie kommer att utvecklas, få nya utmaningar, nya jämnåriga kompisar att skapa relationer med och mycket mycket mer

  18. Svara
    Lisa från Skåne

    Känner med dig har i alla år sen barnen kom arbetat hemma som dagbarnvårdare. Barnen har tyckt det var jätteskönt att komma hem och veta att jag var någonstans i närheten. Kände precis som du när sista barnet flyttade hemifrån för att plugga på universitet, hon inte bara flyttade utan det blev 60 mil iväg, då blev jag deprimerad och ledsen kunde inte sova. Man vänjer sig vid allt nu bor barnen 22, 60 och 60 mil ifrån gäller att ta vara på stunderna vi ses och njuta av barn och barnbarn då.

  21. Svara
    Sanna

    Förstår precis hur det känns. Min unge har gått på förskola och byter till förskoleklass, men jag har känt och känner exakt såhär. Kram till dig❤️

  22. Svara
    Annica

    Du är inte ensam om att känna som du gör, som du skriver har du varit hemma med barn i 23 år, det är jättelång tid.
    Det kommer gå bra för lillfjant och för dig <3 Tillåt dig att känna som du gör.
    Kram från en 4 barnsmamma (dock är min minsta 11 år)

  23. Svara
    Malin

    Förskoleklass blir nog jättebra för Jamie.
    Ett tips är ju att istället för att låta han vara hemma då å då, så är du med honom i skolan! De brukar både barn och föräldrar tycka om. Istället för att han missar massa saker där, så får han vara med, och samtidigt också med dig och du i din tur får större inblick i Jamies nya värld ?

  24. Svara
    Nennen 25

    Ingen kan förminska dina känslor oavsett ❤️ Att livet förändras drastiskt kan vara otroligt tufft och tungt! Oavsett vad det handlar om! Förhoppningsvis kmr livet leda dig vidare och ge dej mening med vad som nu kommer. Och snart kanske en hög med barnbarn behöver en dagmamma att hänga hos?! ?❤️
    (Det dyker alltid upp en bild på en mörk tjej vid mina kommentarer men jag antar att det är en bugg eller ngt för det är inte jag iaf!)

  25. Svara
    Linnea

    Åh, det kan aldrig vara fel att uttrycka en känsla som tynger en. Och det är extra modigt att våga öppna sig om något som man vet att många kanske kommer att ha en åsikt om. Du vill inte ha några tips kring detta och inget kommer att hjälps just nu, man får ta sig igenom det jobbiga och precis som du skriver, tillåta sig att vara ledsen. Det kan dock vara skönt att höra att det kommer att bli bra! Jag ska börja jobba snart efter ett års föräldraledigt med barn nr 2. Jag behöver också tänka att det kommer att bli bra. Värst är ju nästan att ha något framför sig. När man väl är inne i det känns det bättre.
    Jag tror att Jamie i slutändan kommer att tycka att det är kul med skola och kompisar.

  26. Svara
    Tant H

    Du klarar det här och det är aldrig fel att sätta ord på sina känslor! Vi är säkert många som gråtit i smyg och förträngt hur ont det gjort!
    Det gör ont även när ens barnbarn lämnar förskolan för schemalagda dagar och blir skolbarn – jag har varit med om den resan och nu gläds jag åt att älskade tonåringar kramar mormor!

  27. Svara
    Annika

    Så grät man en skvätt såhär på morgonkvisten.
    Jag förstår precis hur du tänker!
    Här hemma har vi ingen skolstart längre – min yngsta tog studenten i somras. Konstigt men jag tycker att det är enormt skönt. Nu ska lillflickan bara få jobb också – även om hon har extrajobb.
    Stor kram – det ordnar sig såklart och du är så smart så du vet det.

  29. Svara
    Mia

    Du är knäpp, men jag gillar’t ❤️ allt har sin tid bara att det är svinsvårt att vara rationell när man inte riktigt är ”där” ännu. Du är bäst ?

  30. Svara
    Mb

    Det är upp till dig att tycka precis vad du vill och känna som du gör, men för inte över din ångest på barnet,
    Det är få förunnat att ha kunnat vara hemma så länge med sina barn så redan där har du haft en ynnest.
    Vad ska du läsa och får man fråga om du ska läsa på distans och med studiestöd.
    Jag läste med stöd på heltid när ett av mina barn börjat skolan men det blev inte nån ”sötebrödstid” vill jag säga utan att avskräcka dig, att läsa på heltid betyder verkligen heltid.
    Det kommer för övrigt gå bra lämna gossen ska du se.

  31. Svara
    P

    Har bara 1 barn o gravid i v31 …o redan panik att detta är sista bebisen…..inte gjord för o va gravid mkt komplikationer ?….. paniken av att inte ha bebis som behöver mej ingen liten som bara är söt luktar gott börjsr trotsa ja allt som.gör till…… alla säger tänk va tid va du får för dej själv…. hmm ja sant men inte d ja vill……

  32. Svara
    Mamma med stor familj

    Hej Carola
    Jag gör samma idag. Lämnar min bebis på förskoleklass. Min sista, min minsta!
    Jag har också varit hemmamamma med mina 6 barn och känner att nu är det slut. Det är en sorg så jag förstår dig precis❤❤❤❤

  33. Svara
    Jenny

    Jag tror att det är fler än du tror som känner igen sig i det du känner. Hoppas du inte får några elaka kommentarer! Jag kan definitivt relatera,jag känner så väl igen smärtan du beskriver. Nu har inte jag några barn,men jag har hamnat i andra situationer där det välbekanta och trygga bytts ut mot något okänt och jobbigt. Jag har alltid varit väldigt känslig inför förändringar,jag får en gigantisk klump i bröstet och tårarna är väldigt nära under ganska lång tid. Klumpen i bröstet blir så stor att jag tappar andan ibland.
    Men till slut går det ju över,fast det är ju ingen större tröst för när man är mitt i det så gör det ju så ont.
    Stor kram!

  34. Svara
    Stina

    Hej! Jag är en fritidsförälder och har varit en dagisförälder. Men jag förstår ändå din känsla! Vi gör olika val här i livet, och du/ni valde att hoppa dagis. Då blir den här känslan såklart starkare. Även om man har haft barn i förskola så känns det lite vemodigt i hjärtat när de ska börja skolan. Lite vemodigt när de ska börja högstadiet osv osv. Så att det känns vemodigt för dig förstår jag så väl! Det kommer att gå bra! ❤️

  37. Svara
    Birgitta

    Känslor som rör sina barn kan aldrig vara fel oavsett om man har 1,2 eller 9! Minns när ja körde hem från Uppsala efter att ha lämnat min äldsta till studier på universitetet i Uppsala???. Känslorna är verkligen dubbla, man vill att de ska bli självständiga bra vuxna människor men samtidigt….ja du förstår!
    Önskar Jamie all glädje i förskoleklassen, jag har jobbat med det i 10 år. De var nog mina bästa yrkesår – så underbar ålder. Kram till dig

  40. Svara
    Karin

    Tänk om fler tänkte som du! Du har lyckats att ge dina barn den allra bästa starten i livet. Genom att låta de få vara hemma de första åren och att alltid finnas till hands för dom. Jag förstår dig till fullo. ❤

  41. Svara
    Cecilia

    Åh vad jag känner med dig Carola!❤
    Är lite grann i samma sits som du fast ändå inte. På onsdag ska jag åka och lämna min tjugoåriga dotter i Uppsala där hon ska plugga och känner samma som du att en tid av mitt liv är över och jag vet ju att det är så det ska vara men det gör ändå ont. En liten del av mig hoppas även som du att hon ska vilja komma hem igen fast jag också vill att hon ska trivas och jag peppar henne när hon deppar och inte vill åka.
    Jag tror bara att man måste få tillåta sig att vara ledsen över något som tar slut även om jag som du inte gillar förändringar.
    Men tillåt dig att vara ledsen och att sörja över något som du känner att du faktiskt förlorat. Det kommer jag att göra och någon gång i framtiden hoppas vi på att det känns bättre. Kramar till dig!

  42. Svara
    Mie

    Hej där Carola!

    Spot on!
    Jag har ETT barn. Och jag höll på att brista när hon började f-klass. Jag ville inte! Jag ville inte att den underbara tid vi haft tillsammans skulle ta slut. Men jag kunde ju inte vara ego och förvägra henne att börja skolan. Dessutom sa skolan ”att 100 % av eleverna har fritids”. Ännu värre! Jag signade t o m upp ungen på fritids pga det. Nästan varje dag bad min dotter mig att hämta henne ”efter skoldagen” och ganska snabbt sa jag, i samråd med dottern, upp fritidsplatsen. Hon är verkligen den ENDA som inte har fritids. Skolan fortsatte hävda att det var bra för barnen att vara på fritids att det kunde skapa ett utanförskap om hon inte var där. Pyttsan – VAD kan skolan ge som inte en engagerad förälder kan ge bättre?!
    I f-klass tog jag mig friheten att hämta henne lite tidigare vissa dagar, så att vi skulle kunna gå på teater på biblioteket osv…
    Nu går hon i tvåan. Det är skolplikt. Fortfarande är hon den enda som inte har fritids. Hon vill verkligen inte gå på fritids och tycker inte att skolan är någon höjdare heller… Det hon kan (och det är mycket!) är till 99% sånt som vi lärt oss genom när vi varit tillsammans.
    Hon började skolan förra veckan (Skåne) och jag känner sorg varenda dag. Jag saknar henne, jag vet att jag skulle ge henne mer kunskap, trygghet och stöd än vad skolan kan.
    Det är hemskt. Jag saknar sommarlovet. Jag saknar all tid vi hade tillammans innan skolan började.

    Du skrev att alla tror att du fött många barn för att få vara hemma länge. Jag kan få höra att jag knutit an för hårt, pga ”bara” ett barn. Jag tror att det är samma uttryck för samma sak; oförståelse. Det är inte alla som kan känna denna enorma glädje och tillfredsställelse att vara med sitt/ sina barn, Jag föraktar inte dem och då ska de banne mig inte förakta mig heller!

    Jag är fortfarande en ”hemma-mamma”. Har en make som tjänar så pass mycket att jag kan vara hemma. Jag hämtar ”tidigt” från skolan. Klockan 13.50 är dagen slut. Numera märker jag att klasskompisarna är avundsjuka att vår dotter alltid har en närvarande mamma. Jag tycker ärligt synd om de barn som är i skolan från 7 – 17 varje dag….

    Jag förstår dig. Helhjärtat!

    Kram och lycka till!

    1. Svara
      Stina

      Varför tycker du synd om dom barnen? Det finns föräldrar som inte har något val, som hur än de prioriterar måste jobba för sin försörjning. De kanske mår dåligt för det, Men de är inte sämre föräldrar för det. Det är ju lite det du hävdar när du säger att du tycker synd om barnen. Man kan väl istället enas om att vi för olika val i livet, frivilliga eller ofrivilliga. Det är inte synd om barnen som är på fritids. Barn som far illa av olika anledningar i hemmet, våld, alkohol, droger, DOM är det synd om.

      1. Svara
        Mie

        Jag tror du såg att det är JAG som tycker så – utifrån mina åsikter om att barn mår bäst i hemmamiljö. Jag frågade inte om din åsikt?
        Jag tycker synd om de barn som måste vara i skolans miljö mellan 7 – 17. Det är stora grupper, det är hög ljudnivå, det är få pedagoger, det är torftigt mellanmål i stressig miljö och för många är det dessutom dåliga lokaler med undermålig ventilation. Det blir många konflikter på fritids pga ovanstående faktorer. Det är få vuxna som skulle tycka att det är en trevlig miljö att vistas i.
        Jag vet väl också att många inte har något val utan måste ha fritids långa dagar. I kommunen, samhället jag bor i är det så gott som 100% akademiker, många sätter sin karriär före barnens väl. Många av dessa föräldrar skulle kunna lägga tider annorlunda, men gör det inte. Jag anser att det är synd om de barnen. Jag anser att barn som slipper långa dagar på fritids och förskola kan skatta sig lyckliga.

        Att det är mer synd om barn som far illa är självklart. Det är en helt annan fråga och känns bara patetiskt att dra upp i detta sammanhang.

        1. Svara
          Stina

          Jag (jag) tycker det är lina patetiskt att hävda att det är synd om barn som går på fritids. Det finns kanonbra fritids så synd att du verkar ha bara dåliga erfarenheter (eller info) om fritids. Jag har haft två
          Olika som fungerar alldeles utmärkt bra trots många barn!

      2. Svara
        Sassan

        Det finns faktiskt barn som knappt vill gå hem från fritids för att de har det så bra! En del barn som är väldigt utåtriktade får mycket energi av att ha andra barn omkring sig. På samma vis som vissa vuxna laddar batterierna genom att umgås med folk och vissa laddar batterierna genom att vara ensamma.

          1. Svara
            My

            Barnen har vänner och roliga aktiviteter på fritids…..,har definitivt inget med hemmiljön att göra. Men spm sagt, vi ser livet genom olika ”glasögon” den saken är klar och JA jag är helt övertygad om att både Stina och jag är minst lika bra mammor som du. ??

  48. Svara
    pernilla holmen

    Hej Carola, jag tycker absolut inte att du är knäpp på något sätt eller att du tänker eller känner fel, jag har precis samma ångest med mina barn, jag älskar att vara med dom o ha dom nära, vill inte lämna bort dom, jag har varit hemma med dom i 21 år, det känns både svårt o jäääätte jobbigt, när dom inte är liten längre,,, som du sa när små barns åren är över, o allt det underbara med det försvinner, jag förstår precis hur du känner o hur ledsen du känner dig, med all rätt, jag har också gråtit mycke av just samma orsak som du, förstår dig så väl, sänder många styrke kramar till dig o du ska göra det som känns rätt för dig o dina barn, vad än andra tycker,,,

  49. Svara
    Ida

    Tack för att du är så ärlig. Har 2 barn och efter varje lov kommer den där känslan tillbaks. Jag vill vara med mina barn och dom med oss.
    Vi har husvagn som för övrigt barnen älskar och anledningen är att vi få är nära och tillsammans. När Vi är på semester springer inte våra barn likt många andra barn och letar kompisar…… funderade en del på det nu i sommar…. kom fram till att anledning är ju den att vi är tillsammans med barnen. Vi badar med dem, spelar spel osv….. de har inget behov av kompisar just då. Vi tycker alla om det och har behov av varandra. Förstår dig och kan känna din smärta. Du och Jamie blev.ju tvingade att få ett starkt band för att överleva den sorgen. Klart som fam det känns extra hårt. Minnen och känslor blossar upp och förändringar ska ske..ni ska lära er att stå på egna benet efter att varit ett starkt vi i flera år.du har rätt till dina känslor. Styrka och kram till dig.

Visa alla 59 kommentarer
Allmänt

Per Gessle ❤️

Igår var det dags för konsert igen:)

Per Gessle spelade i Botaniska trädgården i Uppsala. Skönt att få vara på hemmaplan som omväxling till alla konserter i Stockholm.

Alla vet vem han är. Jag vågar nästan påstå att alla har minst en låt som han gjort som en av sina favoriter. Om det sen är Sommartider, Här kommer alla känslorna på en och samma gång, Flickan i en Cole Porter sång, Listen to your heart, It must have been love, Jag går och fiskar, Flickorna på TV2 eller nån annan av alla tusentals låtar människan skrivit 🙂

Och har man det inte som favorit så kan jag iaf lova att typ alla kan texten till minst Sommartider?

Jag hörde Gyllene Tider första gången nånstans tidigt 80-tal, det var Flickorna på TV2, När vi två blir en, och de där gamla godingarna. Sen dess har jag älskat dem som grupp och Per Gessle i allt han gjort. Jag hade lite svårt för Marie Fredriksson när de bildade Roxette, tyckte liksom att hennes röst inte riktigt var i min smak, men det gick över snabbt för jäklar vad bra de funkar ihop.

Jag var för liten för att kunna gå själv på Gyllene Tider back in the old days, speciellt som inga artister kom till Uppsala förr, och jag missade Roxette när de spelade i ishallen här och det grämer mig lite fortfarande för jag hade velat se dem.

Men tack och lov så återförenas ju GT mellan varven så jag har sett dem några gånger. Och kommer lugnt jaga biljetter till alla eventuella kommande spelningar:)

Kvällen igår var toppen!

Vädret klarnade upp, från ösregn till kvavt till en superfin kväll, inte ens kallt för en gångs skull denna märkliga sommar. Nånstans läste jag att den ÄR den sämsta sommaren sen 50-talet, med minst sol och värme.. så jag har rätt i mina åsikter ?

Men igår stilade sommaren till sig och hela Uppsala strömmade till Botan. Alla var verkligen där, även om jag inte såg en kotte jag kände 😉

Det beror mest på att vi parkerade oss längst fram, och alltså inte hade folk framför oss:)

Jag tycker om att stå längst fram, och är villig att komma i tid och vänta. Jag vill SE och jag vill vara där det är som mest action.

Jag vet att andra hellre sitter och har det bekvämt men för mig är det som att kolla på tv 🙂

Jag kan sitta på artister jag inte älskar som Depeche, men är det favvisar vill jag uppleva med hela kroppen, alla sinnen.

Att känna basen i hela bröstet, att gnuggas mot folk, att dansa i takt och sjunga med högt och antagligen fruktansvärt falskt 😉

Då är jag som gladast?

Igår var inget undantag, förutom att ljudet var så makalöst bra att öronproppar knappt behövdes. Så trippelcheckades alla instrument och mikrofoner innan åxå:)

När man har minnen och kopplingar till ALLA LÅTAR så är det bara som en enda stor fest:)

Det var allsång gång på gång, Gessle fick ordentlig hjälp av publiken, och han ser så jäkla lycklig ut där på scenen❤️

En liten bonus i form av denna man:

Micke Syd.

Gyllene Tiders trummis:) Som kom in och ruskade på en tamburin under Sommartider.

Härligt!

Det var en fantastisk kväll igår.

En superhärlig konsert med en av mina favoriter sen barnsben. Han har skrivit låtar i 40 år sa han, och är BIG i världen men ändå känns han så ödmjuk och jordnära.

Dessutom delar han födelsedag med min förstfödda – Janelle 🙂

På min instagram finns några korta videosar, jag ville hellre skråla med än filma igår:)

Har några av er sett honom i sommar? Några som ska se? Ni har i så fall en magisk kväll framför er ?

Kommentera

  2. Svara
    Cecilia

    Ville bara säga att jag tycker jättemycket om att läsa dina lång långa inlägg och jag tycker Per Gessle har en underbar röst och är en väldigt bra låtskrivare…….!

  4. Svara
    Kicki

    Jag såg honom i Stockholm, så bra och underbar konsert. Gick därifrån med ett leende på läpparna. Skulle gärna sett den igen!/ Kicki

  5. Svara
    Jenny K

    Var o såg konserten i år när han spelade i Töreboda. Han är grym! Wow,älskar hans röst! Har gillat honom sen ja var barn. När ja var i 12-14 års åldern o såg han på tvn blev ja visst som tokig o kysste tv-rutan. Ha ha…riktigt så beter ja mig ju inte nu? Med tanke på hur många låtar han har skrivit under så många år o spelat överallt runt om i världen så har han nåt ”speciellt” när det gäller musik,han vet vad han gör kan man ju lugnt säga. Hoppas kynna gå på nån av hans konserter snart igen…helst redan nu,Bums???.

  6. Svara
    Lill

    Orkar inte läsa dina lång långa inlägg och vill bara säga att jag sldrig gillat Per ! Den där tunna barnsliga rösten som än IDAG låter hos nån som ute hamnat i målbrottet

      1. Svara
        Carola

        Du orkar inte läsa ”långa inlägg” Lill ? Men du orkar skriva det iallafall… Tror inte heller någon är intresserad utav vad du tycker om Per G!

        1. Svara
          Lill

          Måste alla tycka lika ? Han
          är ingen favorit och det kan väl inte vara ”farligt”
          att säga. Alla måste väl inte hålla med. I mina öron låter han ff som en gubbe som försöker sjunga som en pojke. Andras röster växer till sig med åren men tyvärr inte hans. Jag är glad för er (och för honom) att så många gillar honom.

  7. Svara
    Micks

    Jag såg honom i Stockholm, en bra konsert! Inte så att det är den bästa konserten jag varit på, men väldigt lagom och jag var glad i hela kroppen när jag gick därifrån. Det är som du säger, man kan låtarna och det är en bra stämning i publiken 🙂

Allmänt

Dagarna som gått:)

Jösses vad dagarna går snabbt nu! I 180 susar de förbi, man hinner knappt slå upp ögonen innan det är sovdags liksom. Och förvisso sover jag länge, men jag är även uppe l ä n g e 🙂

De allra sista dagarna på sommarlovet, sen börjar allvaret.

Jag har tidigare skrivit om att jag är ledsen över att min tid som småbarnsförälder är över, och orkar inte ens gå in på det, för det är jobbigt. Jag ignorerar. Men det gör att jag ser fram emot hösten om möjligt ännu mindre än vanligt.

Det kommer roliga saker med, och jag ser fram emot att börja plugga:) men jag är ledsen över att en era i mitt liv tar slut, och det finns inget som går att säga om det som tröstar. Så vi lämnar det.

 

Igår så åkte vi hemåt från campingen i Norberg. Faktiskt hade vi helt okey väder:) Låg en dag på stranden, eller halva dagen sen frös vi… Dagen efter besökte vi Visentparken som jag fortfarande är varm i hjärtat av, de där lurviga sakerna man inte fick röra ♥

Vi sov ju inne i vagnen allihopa, den här gången var varken Trixie eller Novalie med utan ville stanna hemma med stora syrrorna. De hade planer, som jag ska visa er sen:)

Husvagnen är nog för sex personer ursprungligen, men pappa tog bort nån hängmatta så det finns fem sovplatser kvar, som jag ju trängt in sju ungar på;) Finns det hjärterum ni vet..

bröder

Jag sover uruselt där inne, för det är för hårt, eller jag för tung;) det är en bedömningsfråga. Men när termometern visar sex jävla plusgrader så kan man ta att sova hårt framför att krypa in i ett fuktigt tält;)

Sex grader…var varmare på julafton liksom;)

Första natten sov jag och syrran dåligt och vaknade med ont överallt, men körde en McGyver och tog in dynorna till solstolarna. De är lagom långa för att man ska kunna ha axel och höft på dem, och det hjälpte massor. Sista natten sov vi från midnatt till elva…haha. Man blir ruggigt trött av att göra ingenting.

Min tanke var att sova som en drottning hemma i min egen säng, men tvärtom…jag låg och skruvade på mig till fem, sen sov jag rätt dåligt några timmar. Märkligt det där.

 

Natt tre så skulle jag precis slumra in när det började prassla precis utanför fönstret där jag sov. Om ni någonsin hört en liten pyttemus prassla med en påse kanelgifflar, så vet ni hur mycket det låter:D

Omöjligt att sova, dessutom blir jag ju så nyfiken och vill liksom SE den, ta den på bar gärning, som om det skulle hjälpa,) Men det gick ju inte. I stället dunkade jag lite försynt i väggen.

Syrran flög upp i andra änden av vagnen.

–  Vad var det?

– Det är nåt i förtältet..

– Ihhh det är det va?

-Ja, kan inte du öppna dörren och se om du ser nåt?

-Nääää jag törs inte, det lät ju som det var jättestort! Kanske är räven??? Jag hörde ju hur det brakade!

-Alltså det var ju JAG som knackade i väggen för att jaga bort musen…..;)

En av oss är mindre mörkrädd än den andra, hehe.

 

När vi åkte hem så körde vi via Avesta och tog en sväng in på deras outlet, tror det är Intersport(?) Ligger vid Dalahästens köpcentrum.

IMG_2688
Kom ut därifrån med fyra par gympaskor från Bagheera, för 680kr. Lovelia två par, ett till gympan, och killarna ett par i var – check. Övriga barn har skor så de klarar sig, så det känns bra. Jag kände mig så nöjd att jag slog till på glass på Burger King innan vi åkte hem.

dalahäst

Och seriöst nu…. den här sommaren har inte varit bra för valkarna…Det blir till att göra något riktigt drastiskt som att börja träna regelbundet igen för att få nån slags ordning på det här;)

Jag väger nog samma, men har inte direkt samma mått, och det märks på kläderna. Det stramar, det sitter åt, det tar emot när jag ska knyta skorna…. Men vafan när solen inte skiner så kan man ju alltid åka och fika nånstans. Och när solen skiner så måste man hetsfika för att hinna med att fika i solen. Attackfika liksom;)

Jaja, det är snart ordning på Friskis schema igen så det går att planera sin träning. Får bli strikt till första december, för då ska jag äta pepparkakor och dricka glögg. Och kola, fudge,mozartkulor, lussebullar, chokladdoppade marsipanfigurer, chokladaskar, ris a la Malta…..hehe.

 

I dag sken ju solen igen, så syrran kom hit och vi packade in oss i min bil och drog till Fjällnora. Älskade Fjällnora, det är så fint där.♥

trio

Kallt i vattnet, typ 19 grader såg jag nånstans,( samma som i närmats havsbad) men det var badbart. Jag letade reda på två flytvästar i garaget, precis så killarna kunde ha dem, nåt kilo till godo men eftersom de är långa så stramade banden mellan benen hyfsat obekvämt. Men det kändes jäkligt skönt att ha när vi simmade ut till hoppflottarna:) Svår att ta av när den är blöt;)

jamie

Märkligt storlek förresten, 10-25 kilo, rätt stor skillnad i hur stor unge det är.

Det blåste satans kallt så det var inte så härligt att vara där. Det är väl märkligt att det inte är varmt i luften än? Det är liksom bara i solen det är varmt. Ligger man på stranden är det härligt, men ute på flottarna blåste det.

Trixie och Lovelia badade tappert på, och Jamie for i och ur och så värmde han sig på filten, medan Jordan nog bara var i en gång, sen frös han så han skakade.

Lovelia

badvakt

Vi stannade tills klockan blev halv sex, då åkte vi och köpte korv med bröd till middag. Trixie älskar de här tjockare korvarna och de får gärna vara starka, medan övriga älskar Hot dogs….;)

Vi käkade ute, fast det började bli lite för kallt.

I morgon ska det regna så det gäller att passa på  varenda sekund som det är möjligt att njuta av den så kallade sommaren..

 

I morgon kommer Per Gessle till Botaniska trädgården här i Uppsala:)

Det ska bli så härligt, jag har älskat hans röst sen jag första gången hörde Gyllene Tider. Det var i skolbussen, fyran, femman eller sexan. Vår busschaufför hade fattat galoppen och spelade in den grupp som var populär och så fick han lugn och ro på bussen, eller allsång;)

Regnet kan sabba, men som det ser ut just nu så ska det klarna upp till eftermiddagen, så vi håller tummarna för det.

Nu ska jag sova:)

Natti natti ♥

 

 

 

Kommentera

  1. Svara
    Nina

    Åh jag förstår sorgen över småbarnstiden. Det är en period som inte kommer tillbaka. En del av mig längtar dit men en annan vill behålla barnen små för att de är mysiga och roliga. Små barn har sina nackdelar men många fördelar också. Jag förbehåller mig också rätten att sörja när en fin fas i mitt liv är över även om nästa fas blir lika fin.

  2. Svara
    Therese

    kollade på gamla avsnitt i dag och jisses vad du har förändrats!!
    Vad självständig och självsäker du har blivit!!
    ✌????

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Jodu ?Livet hände liksom och tvingade mig ?
      Men jag har aldrig varit nån mespropp bara att det är skönt att ha nån att luta sig emot som man ju har när man är i ett förhållande. Jag har dock kaxat på mig ordentligt, och resten fejkar jag ?

      1. Svara
        Stina

        Men då är det väl inget att gruva sig för ?. Då slipper du (och han) ju både tidiga mornar och sena eftermiddagar.
        Men visst känns det på när småbarnsåren tar slut, det har inget att göra med att känna sig behövd tycker jag! Är ju en tid i livet som är över man sörjer.

        1. Profilbild
          Svara
          familjenannorlunda

          Tidigt är relativt 😉 Han och jag har ju haft lugna lååååånga morgnar så även om han börjar 8.15 är det överjävligt tidigt med mina mått mätt ??

  4. Svara
    Lill

    Din småbarnstid är över ? Sen liksom sätter du PUNKT? Otroligt många mer eller mindre ”längtar” tills den tiden är slut.
    Det blir mer kontinuitet på allt och ungarna blir mer självgående OCH behöver en som föräldrar på ett annat sätt.
    Kom INTE och säg att den dokumentär som gick för nåt år sen HAR rätt?
    Där bevisade de att mammor med många ungar skaffade fler för att så långe barnen var små, ammades och inte kunde ta vara på sig själva då kände sig mamman BEHÖVD. Man behövs faktiskt mer ju äldre de blir så snälla överbevisa motsatsen

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Jag har stora barn. Jag vet vad som krävs. Därmed kan jag väl sörja att en period är över? Jag älskar små barn, jag har alltid arbetat med små barn, jag trivs med det. Jag älskar att hänga med stora barn med. Men jag känner mig inte less på småbarnstiden. Tänker inte motbevisa ett skit, det är ointressant. Jag tycker så här, är det fel? Nä. Knappast:)

  6. Svara
    Ida

    Kan du inte berätta mer om vad det är du ska plugga till hösten. Är det en distansutbildning? Vad skulle du helst vilja jobba med framöver?

  7. Svara
    Ann

    Hej carola, är det bloggandet som är din försörjning eller har du ett jobb bredvid? Vad har du för utbildning, har du något jobb att gå tillbaka till. Det du studerar är det något som gynnar dig till ett arbete i framtiden.

Allmänt

På väg hem

Idag åker vi hemåt igen 🙂
Just nu ösregnar det utanför husvagnen så det lockar inte direkt att packa bilen … men det ska avta säger prognoserna …
vi får väl se.
Jag har inte skrivit något här, lite ovanligt ändå för jag brukar ju göra det nästan varje dag, men syrran är med och jag har haft kul och sällskap. Hoppas ni har överseende😘
På instagram finns bilder iaf:)

Igår var vi och kollade Avesta Visentpark, och vilket ställe! Hur fint som helst, med massor av lekmiljöer för kidsen, de ville aldrig åka hem. Massa infon om Visenter och deras arbete med att återinföra dem i det vilda. Jag skulle älska att jobba med sånt! Vilket fantastiskt jobb och vilken grej man gör för artens fortbestånd i det vilda och för vår planet. Nu finns inget sånt i Uppsala, möjligen med mindre coola djur 😉
Jag blev helt förälskad i de här gigantiska lurvarna. Den här donnan återgäldade vår kärlek och traskande efter oss när vi skulle gå, ropade på sin kalv att komma men den vägrade 😉 så tills sist gick hon tillbaka❤️


Visenter kan bli STORA. Upp till två meter höga och snudd på ett ton tunga. Den stora tjuren var skitstor och man backade snabbt när de kom nära staketet med de enorma huvudena med horn på..:)
De går bakom rediga staket och en rad av stora stenblock de inte kan/vill kliva över så det är liksom ingen fara men känslan är att de kommer mosa en🤣
De är väl medvetna om sin storlek och backar aldrig för en fajt om så krävs.
Gäller väl mest hanarna förstås 😉
Först gick de bara på håll och det var mäktigt
men när de kom nära så fattade man vad riktigt mäktigt är:)

Vi fikade helt ljuvliga kakor, en citronkladdkaka to die for bland annat.

Och ungarna lekte och lekte och lekte. Här i stallet för Visenter.

Dehar mockat
Och pysslat om käpp-visenterna😍
Så fint gjort för ungarna.
Fanns ett äldre hus som visade hur de bott på 30-40 talet
Sånt är ju jag en sucker för

Så nu har det slutat regna för ett ögonblick, måste passa på att gå på toa 🙂
Jag ger Avesta visentpark toppbetyg!
Kostade 90kr för vuxen , barn under 12 gratis.
Man kan fördriva flera timmar här men vädret bör vara ok.

Vi hörs snart som vanligt igen 😘😘

Kommentera

  2. Svara
    Birgitta S

    Hej!
    Vilket mysigt ställe du hittade och sen att det kostade multum. Finns så mkt runt om i landet a tt se o göra som ingen tänker på och du är verkligen bra på att leta upp ställena. Vi gjorde samma när våra barn var små men nu är det ca 18 år sen så mkt har hänt. Allt måste inte vara Gröna G o Liseberg .
    Hälsningar Birgitta S

Allmänt

Trotsar regnet..

… och drog till husvagnen
blä vilket skitväder..
Men det klarnade upp ju närmare Norberg vi kom:)
Husvagnen stod kvar, tältet ser fint ut.


Men nu är det svinkallt!! När solen försvann tog det en sekund innan man var genomkyld.
Nu vid midnatt är det 6 plusgrader… alltså det är vintertemperaturer!!!
Alla sover inne i husvagnen i natt, tältet lär vara rått och fuktigt..☃️🌧❄️
Och apropå rått…(a)

En hel kubb, ni vet, mandelkubb 😉 har musen satt i sig 😎😜

Nu sova 😘
Natti natti

Kommentera

Allmänt

I år var sommaren på en fredag:)

Igår ♥

sommarÄ N T L I G E N en klarblå himmel med en stor härlig strålande S O L!!!

Jag kände hur glad jag blev, hur hela kroppen sprittsprattade av liv och lust, och hur full av energi och vill-göra-saker jag var:)

Packade ihop barn och matsäck, badkläder och saronger och styrde till Fjällnora. Vårt friluftsområde en bit utanför stan. Alla var där:)

Parkeringen var som en stor strålande spegel, alla bilar reflekterade solen så det blixtrade av solkatter, och det var många bilar där. Det är det alltid och ofta suckar jag lite när jag ser det för det innebär att det är trångt nere på stranden, men nu smajlade jag bara. Inte bara jag som längtat:)

Corrinda, Marcus, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie hakade på, och så syrran såklart. Typ första riktigt vackra sommardagen på hennes semester….

Jag var ju lite osäker på kidsens hälsotillstånd, men eftersom ingen kräkts på långt över 48 timmar och dessutom var pigga och energiska så hade jag inga dubier på att låta dem hänga med. Dessutom, är man utomhus så bryr jag mig inte speciellt i smittor, det mesta blåser bort:)

Jordan hade lite ont i halsen, men det gick över.

Alla kastade sig i vattnet, jag var lite mesig först, tyckte det var kallt, men de har en ny flytmojäng ute i vattnet som jag var sjukt nyfiken på. Tror den gamla flytbryggan med hopptorn är utbytt den med, och så hade de byggt en handikappramp ner i vattnet – kanonbra:)

Efter att ha fegat mig ut tills vattnet nådde till låren så kastade jag mig i och följde efter Marcus som hade både Jordan och Lovelia på släp. Satte kurs på flytmojängen och plötsligt tog vi liksom över den.

”Välkommen till Wetterholms flytande studsmatta” 😉

Det var en studsmatta i mitten, med en rutschbana på sidan ner i sjön.

fjällnora

Ingen av mina på den just här.

Den var så kul!

Jag tycker om att bada, och att leka i vatten:) Har alltid gjort, men efter att jag bröt näsan när jag var 12-13 så har det blivit väldigt mycket fritt flöde in där, sådär så att det gör ont. Jag kan ibland ha problem med att det värker när jag dyker djupt. Eller vafan djupt och djupt;) När jag typ går ner några meter under ytan så kan det göra ont. Jag har dykt 14-15-16 meter med utrustning och då gick det alldeles utmärkt så det är ju en fråga om tryckutjämning. Sen har jag linser, och de blir inte superfräscha av att bada, eller duscha för den delen, de klibbar till sig, blir torra och jag får ibland vatten bakom dem. Plus att jag är rädd att tappa dem såklart;)

Det här, ihop med att jag ju faktiskt har nio barn som varit små i omgångar och behövts vaktas noga vid vatten har gjort att jag kanske inte badat och lekt så mycket som jag velat de sista 20 + åren;)

Nu kan sex av nio simma som fiskar. Lovelia simmar bra, men orkar kanske inte så att jag kan släppa henne, Jordan simmar med armpuffar men har inte riktigt fått till hur man håller sig flytande i vågrätt läge, och Jamie är rädd och vågar inte ens försöka:)

Sätter man på Loppan, Jordan och Jamie armpuffar och tilldelar de en varsin vuxen så är det bara att leka sen:D

Sjöar är lite läskiga ändå, de är djupa och mörka. Sjunker man så syns man inte, och kan dessutom driva iväg. Det är DJUPT och finns liksom inga livvakter redo att agera. Jag som är noll hönsmamma har stor respekt för vatten och allra helst sjöar. Själv vet jag mina begränsningar, men ungarna har inte samma förstånd. Jag har det yttersta ansvaret för dem, alltid och överallt. Och det är alltid lite oroligt i vatten. Men, jag tutar i dem att ALLTID ha en badkompis. ALLTID: Som i dykning, du har din divebuddy och du dyker inte en meter utan your buddy. Du har koll på din buddy, och han har koll på dig.

De tycker jag är fånig, men jag vet att det inte är det minsta fånigt och jag skräder inte orden när vi pratar om sånt här. Jag berättar detaljerat om hur illa det kan gå, riktigt avskräckande:)

I går såg jag några våghalsiga killar, typ 12 år, som hade nån form av flytväst på sig, och kan man ha det? Jag skulle ju känna mig ungefär 200% säkrare i sådana här situationer med flytväst på de minsta. Tankar om det? Några av er har säkert tvärkoll:)

 

Nåväl, vi klättrade upp på den här, och så åkte vi kana ner. Jag hade badshorts i nåt material som inte direkt gled på galonet i banan, tvärtom så var de som sugproppar, som sen plötsligt släppte taget;) Mycket skrik och plask blev det.

Alla utom Jamie åkte, han satt däremot och tyckte det var alldeles galet häftigt att ens få följa med ut, Han brukar ju vara ”för liten” och får titta på;)

Efter att ha plaskat runt där ute i sjön så var vattnet riktigt behagligt och solen värmde ju så skönt. När man klättrade upp så frös man inte en enda liten sekund utan kunde bara sitta och njuta. Underbart.

Nån timme senare klev vi upp på stranden och mumsade i oss bullar och saft. Syrran hade med sig kaffe ♥

Vi skämtade båda två, med massor av allvar, att det var tvunget att gå All-in på allt, nu när det äntligen var sol och varmt;) Alltså hade jag tryckt ner massor av bullar och kakor, man vet aldrig när man får chansen att fika ute igen.. Glass köpte vi också, såklart:)

IMG_2470

Kolla himlen!!! Det är så här det ska se ut.IMG_2472 IMG_2471

Jag fick inte lägga ut bilderna på de större barnen…. och så är det ju, man får lov att respektera.

Trixie har lärt sig dyka. Och hon är, som de flesta av ungarna, en riktig säl. Hon hoppade från alla höjder på hopptornet, jag har ingen aning om hur högt eftersom jag inte var ut dit, men tippar på 3-5 meter kanske. Hon dök från bryggan och flotten, och snyggt är det också:)
badande barn

Alla barn utom Jamie har babysimmat, och sen fortsatt simma på familjebad varenda söndag. Klart de har vattenvana deluxe. När Jamie var bebis hade de lagt ner vår förening, eller minskat den drastiskt. Den enda tid som fanns var lördagar typ 9…och eftersom jag alltid varit ensam alla helger på höstarna så kunde jag liksom inte då. Jag hade kunnat släpa mig upp, men att begära att syskonen skulle vakna och passa Jordan och Lovelia kunde jag liksom inte begära. Jodå det finns andra babysimföreningar , men ingen jag gillade:)

Nu har han fått massor av vattenvana han med så det är liksom ingen större skillnad.

 

Vi låg och njöt i solen, småsnackade och hade det bara hur härligt som helst.

Sen mera bad:)

Kommer ni ihåg Islands ”vulkan”? Vi har anammat det som ”vår grej” när vi ska heja på någon av oss:) Den eller så börjar vi banka i bordet och skanderar personens namn, efter nån nykterhetsreklam: Men vulkanen är kul, och igår körde vi den på flytmojängen när Marcus skulle göra en bakåtvolt:D

Perfekt för att få allas uppmärksamhet liksom. Vi är ju rätt många så det låter lite.

https://youtu.be/PVq0MrmezpI

(Verkar som att ni kanske får markera, kopiera och klistra in länken(?), men gör det för den är mäktig, och kort)

 

Vi höll dessutom på att skratta oss fördärvade åt Corrinda. Hon satt på toppen av rustchbanan, redo att åka ner, när tre stora killar kastade sig iväg från flotten, när de dök i så sköt de i från med fötterna och hela flytmojängen flyttades åt sidan. Så även Corrinda. Liksom i en tecknad film for hon en meter åt sidan, och föll sen i samma sittande ställning, pladask ner i vattnet.—> ↓ 🙂

Hon skrek så hela stranden hörde, och kom upp ur vattnet frustande av skratt : ”Jag fick inte åka!!”

Det var lite meckigt att ta sig upp på den, och nu fick hon göra om proceduren.

 

Framåt kvällen fick vi flytta oss ur skuggan från träden, men vi åkte inte hemåt förrän vid sex-draget. Då var det fortfarande varmt och skönt och man hade lugnt kunnat bada, men nu var jag torr:)

Åkte hem, med hela kroppen och själen fylld till brädden av solsken och värme.♥ Som jag älskar sådana här dagar! Det var kanske 26 grader, och blåste lite, och det skulle kunna vara ”normalläge” /”utgångsläge” på alla sommardagar tycker jag. Sen kan det lugnt få gå uppåt, och neråt med nån gång ibland.

Jag smorde inte in vare sig mig eller ungarna med solkräm, och inte minsta lilla tendens till rodnad:) Killarna hade solskyddströjor på, men det mer för att jag enkelt ska känna igen dem;) Det är ruskigt skönt att de är hyfsat tåliga.

På vägen kör vi förbi ”min” kyrka. Danmarks kyrka.

Återigen….himlen, klarblå och ett litet stråk av ett moln bara, Ett vitt sånt, inte grått.

danmarks kyrkaDen är så fin:) Här har jag haft skolavslutningar, konfirmerats, döpt sju ungar ( två av dem döptes i Gamla Uppsala eftersom vi bodde där då, där är även jag döpt f.ö) gift mig och varit på diverse julspel. Det är min kyrka helt enkelt.

Vi stannade hemma och alla kids hoppade ur, så drog syrran och jag till Ica för att handla middag, sen hem, laga tacos….haha det var ju fredag;)

Och sen duka och äta ute. Som sagt, det gäller att gå All-In på sommaren när den visar sig.

Sen blev det kyligt framåt åtta….bah.

 

Men vi hade en så otroligt härlig dag! Så underbart att alla kids var krya och pigga. Så kul att alla ville följa med, så trevligt vi hade. En sån dag, helt enkelt. Har ni sett Pistvakt så vet ni vad jag refererar till;)

Blåkupa-dag deluxe.

Det är så här sommaren ska vara. Tyck vad ni vill, men så tycker jag:) Och jag fattar att det för vissa är jobbigt och eländigt, men så har jag det resten av året liksom….Jag på riktigt avskyr hösten, och vintern ska vi överhuvudtaget inte prata om. Jag står ut eftersom det inte finns något alternativ som funkar. Men det är en jävla transportsträcka tills värmen kommer tillbaka, och när den inte gör det…. Som det varit de sista tre somrarna… så är det tungt.

 

In i det sista så hoppades man ju att det skulle fastna. Att Lucifer-värmeböljan skulle parkera här, men icke. I morse vaknade jag till ljudet av regn på fönsterblecket… och det har förvisso varit hyfsat varmt idag, men även kvavt och tryckande. Grått, molnigt och kvavt. Jorrå, skitsommar var det ja.

 

Men, tack den vädergud som ansvarar för sol och värme, för att du i alla fall försökte ge oss lite av den varan. Jag levde upp, barnen levde upp, alla andra människor på stranden levde upp.

Och som sagt, i år var sommaren på en fredag;)

 

Kommentera

  2. Svara
    ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Så bra skrivet det där med att lida resten av året, det gör jag med! Framförallt under vintern och i synnerhet när det är iskallt -20 och man känner att det är inte mänskligt att gå ut idag, men man ändå måste för man ska jobba :-o.
    Har heller aldrig gillat begreppet det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det finns inga kläder som står emot piskande spöregn eller iskallt väder och får mig att tänka: ÅH det är minus 20 grader ute JIPPI nu ska jag ut och leka… Eller åh så härligt fint väder det är idag när regnet står som spön i backen :[.

  3. Svara
    Loppan

    Jag arbetar delvis med simundervisning och säkerhet kring vatten. Visst är flythjälpmedel en extra trygghet, framförallt för den vuxne som tillåt ”slappna av” lite mer. Men vi avråder faktiskt från puffar, flytvästar och dyl då risken är stor att det invaggar barnen i falsk trygghet. Den vuxne har ofta lite sämre koll, flythjälpmedel hjälper inte i alla situationer samt det kan komma ett tillfälle där barnet badar utan men inte själv tänker på eller är medveten om det och en incident inträffar. Är barnen alltid utan är de bättre införstådda med det faktum att man måste röra sig för att hålla sig flytande samt är generellt mer riskmedvetana i vattnet och det bidrar till att minska incidenter. Så mitt råd är att bada utan men som du säger med en ”badbuddy” – det är toppen! Och då helst så vuxen som möjligt.

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Fast jag menar inte bada vanligt, utan när man ska ut till badflottar tjugo meter ut i sjön. Enbart i vuxens sällskap men som en extra försäkring .
      Vad som helst kan ju hända, och om JAG av nån anledning sjunker så är ju ungarna helt oskyddade. I sådana lägen tänkte jag att flytväst kanske kunde vara ett alternativ 🙂
      Annars håller jag med dig.

  5. Svara
    Birgitta S

    Instämmer en toppendag som jag tyvärr inte kunde njuta av jobbade hade 3v semester tidigare i sommar o har nu jobbat 3v o missar denna toppendag jag o ena sonen kom ut till landet runt kl20 men då är det över shit men det var en varm kväll i varje fall och idag har vi inte haft något regn bara mulet men varmt Åh vad nöjd jag blir. Kräver inte +30 för det pallar jag inte men sol +20-25 så är min sommar toppen. Härligt att du o barnen fick till en riktigt bra strand o bad dag det behövs.
    Hälsningar Birgitta S som läser dig varje dag bra blogg.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting