Så, jag överlever nog, struntar i papperspåsen över huvudet:)

Det är lustigt det här med riksradio på nåt vis. Jag är ju inte den mest begåvade människan vad det gäller allmänbildning och kunskap om sånt jag inte är intresserad av, min begåvning sitter i annat. Som empati, förmågan att kunna se med andra glasögon på en jobbig situation, sunt förnuft och lite så:)

Det finns massor av människor som vill förminska sånt, som anser att bara högskolepoäng spelar nån roll, och att sämre utbildning på nåt vis är lika med sämre människa. Det får stå för dem. Men iaf.. Jag är på nåt sätt väldigt fascinerad av att jag kan sitta i en studio här i Uppsala, teknikern sitter i Stockholm och programledarna kan sitta vart som helst i Sverige och det ändå liksom blir ett program:)

Jag visades in i en studio, fick ett par lurar och ett glas vatten och sen försvann teknikern.

– Jag kommer inte vara här:)

– Nähä? Jaha:)

Så där hade jag hela studion för mig själv. Fick vänta lite på min tur, för jag var ju i god tid och det var tur för jag tog trapporna upp. Dåligt beslut, och jag kom ihåg det sen jag var där till Mors dag..de är inte många men man blir andfådd. Nu hann jag hämta andan, och sen försöka hålla andningen under kontroll tills det var dags att prata.

Det var svårt att hinna med någon vettig utläggning för det är ju kort tid, och i ärlighetens namn minns jag inte riktigt vad jag sa…:)

Men det som jag nånstans tycker framkom var att anmälan är gjord för att föräldrarna tycker att det visas för mkt film, och att de tidigare påtalat detta för personalen utan att få gehör. ( Återigen, här verkar det  handla om att just de här föräldrarna måste ha sin vilja fram. NU. Kan inte acceptera att det är på ett annat vis än de vill ha det?) Lite senare säger Sofie att det var EN GÅNG I VECKAN det visades film.

Alltså, jag fick ingen replik där, det var synd, för då hade jag meddelat att jag tycker att det inte vore fel med en film om dagen ens. Ni vet, där efter mellis när många barn går hem, när skaran tunnas ut, personalen går hem och det kanske är,  inte vet jag hur många ungar som är kvar sent, men säg fem,sex,sju stycken och en personal. Är det rimligt? Jag tänker per avdelning, så var det när jag jobbade på dagis för hundra år sen.

Att då få varva ner, få sitta och mysa ihop med sin pedagog och kolla på en vettig barnfilm vore väl supernajs. Att få ha den där dippen innan mamma eller pappa kommer och hämtar, och kanske orka vara vakna en stund hemma med… Att kunna umgås med sina föräldrar lite. Nä, skjut mig, men jag ser inget fel i det.

Mer film åt ungarna helt enkelt:)

Det är inte Disney som sabbar barndomen direkt.

Min Mac är död:( Jag saknar honom så jag känner mig lite halv. Jag har såklart ingen säkerhetskopia…ingen minns en fegis;) och massor av viktiga dokument och bilder. Ja, jag är en idiot. Jag har nu lämnat den i min kompis ömma vård, kan inte han återuppliva så är det kört. Jag håller tummarna, men har inte så stort hopp. Jag förlorar alltid mot tekniska dyra grejor. Fan.

Att skriva på den stationära PC:n är annorlunda mot bärbar, jag skriver fel hela tiden, fingrarna slinter hit och dit. Skyller stavfelen på det;)

I mitt poolrum står det en miljon grejor, i kartonger och kassar. Det är mitt skräp från de rum som håller på att återställas.. när jag trodde jag tömt nästan allt, så fyllde de en stor lastbil med ingenting. Mest skit, men allt nedplockat i kartonger, noga uppmärkt och jag har fått listor så jag kan hyfsat ”enkelt” gå igenom det… HAHA; det är många timmars sorterande och ett antal vändor till tippen innan det är klart. De kom med det idag… så jag har lånat kärran för att försöka få nån ordning de närmsta dagarna. Beror på vädret!

Nä, nu ska jag kolla vad jag missat på skolan idag, har inte kunnat logga in som jag bör…gahhh. Men så blir det ibland.

I morgon ska vi nog ta en annan debatt;)

Natti natti 🙂

Idag ska jag åka ner på stan, leta reda på radiohuset och sen ska jag debattera:)

Jag suger på debatt men det vet de inte, utan tror att jag är en fena, hehe. Vad ska jag prata om då? Jo, det är ju Alfons Åberg som spökar vidare, och det är (nog) en för och emot curling debatt. Ni får gissa vilken sida jag är på;)

Radio ville ha Alex Schulman eller Fredrik Virtanen som motpoler, och jag kände ett tag där hur jag skulle bli totalt uppäten. De där två är jag lite rädd för;)

Inte så, men de är slängda i käften och bra på att argumentera, debatter är lite av deras jobb ju. Nu tackade båda nej, jag undrar varför:)? Kanske att de inte är för curling..vem är det liksom? Eller så var det inte ballt nog att argumentera emot en liten bloggare;)

Men radio har lyckats hitta någon annan, som är väldigt för att curla:) Jag vet inte vem, så det blir en överraskning, och jag kan bara hoppas att den personen är sämre än mig på att snacka. Min primegrej är att skriva, där är jag vass men jag är inte direkt bra på att snabbt formulera mig i tal. Radio är dessutom svårt tycker jag, då man inte kan ta gester och minspel till hjälp. Å andra sidan ser ingen de blossande röda kinderna och svetten i pannan heller;)

Jag gör egentligen inte sånt här. Det förvånar mig lika mycket varenda gång jag tackar ja. Första tanken är alltid : Aldrig i livet, det törs jag inte! Och eftersom det automatiskt triggar igång motvallskärringen i mig så säger jag Ja. Snabbt innan jag hinner ändra mig:)

Helt stört jag vet. Men utmaningen måste antas och sen får det bära eller brista. Jag tänker att ingen jäkel bryr sig om hundra år, men att jag växer minst två meter av stolthet över mig själv som vågar:) Få se om det känns bra eller kasst i kväll..

– Lokalradio? Riksradio? frågade syrran och jag bara… Ehhhhh, vet inte? P1? Vad är det?

– Vaddå? Studio Ett?? frågade hon med en uppsyn som gjorde att jag anade att det var lite ballt.  Och ja det är det. Jag lyssnar inte jättemycket på radio, märks det;)

Men Studio Ett är det, och typ 16.20.  Om de nu inte ändrar sig med kort varsel, man vet liksom aldrig med sånt här. Lyssna och berätta sen om jag kan visa mig på stan elelr om jag ska beställa en stororder av papperspåsar att ha över huvudet resten av året;)

Fan nu blev jag nervös ju…..

Huuuu… Jag återkommer ikväll!

Tillägg: Sofie Dahlstedt, krönikör på Sydsvenskan, Malmö blir min motståndare. Hon såg ut att kunna äta upp mig och såga mig längs med fotknölarna hon med 🙂
Bye bye:)

I dagens UNT (Uppsala Nya Tidning) är jag med, det där reportaget de gjorde för ett tag sen, om livspusslet. Jag läste det på mobilen i morse, och först nu när jag skulle kolla för att kopiera länken såg jag att det ju är ett TV-inslag med. Det hade jag glömt, och nästa gång jag är med på rörliga bilder ska jag ta av mig tofflorna;)

Haha;) Ni hittar det på unt.

Jag sammanfattar mina sex bästa tips för att få vardagens pussel att gå ihop åxå, och jag klipper in dem här, ifall ni inte orkar klicka på länken:)

1. Prioritera

– Är det på allvar viktigt att hallen är fri från grus alla timmar på dygnet? Att barnens tröjor är klanderfritt strukna? Eller kan man kanske leva med att dammsuga en gång om dagen och vika in kläderna direkt från tumlaren, och få tid för roligare saker?

2. Delegera

– Låt barn/partner ta ansvar över vissa saker. Bilen kanske, eller disken, hundpromenaden, åka med återvinning, skjutsa på träningar, laga mat, skura badrummet, vika tvätt.

3. Sluta curla

– Det finns inget som stjäl så mycket tid som curling. Låt barnen gå till och från skolan själva, det är bara fördelar – du hinner annat, de får frisk luft och motion. Samma med träningar, kan de så låt dem ta sig dit och hem på egen hand. Man kan med fördel dela på skjutsningar med andra föräldrar. Om man låter barnen själva se till så de har med sig rätt saker till skolan så kommer de snart att ha tvärkoll. Låt dem ta ansvar över sitt, givetvis under diskret övervakning.

4. Hjälps åt

– Även de minsta barnen kan bära sin tallrik från matbordet till diskbänken. På köpet får man glada ungar som stolta bidrar med hushållssysslor.

5. Ordna det praktiskt

– Se till så att allt har sin speciella plats så slipper man leta efter det varenda gång. Det här är min svaga punkt. Häng upp jackor, lägg vantar och mössor i en låda, en för varje familjemedlem, lägg mobilladdaren på samma ställe och så vidare.

6. Andas

– Vad gör det om hundra år om du inte hann idag? Stressa inte, vem tackar dig för det?

Sådärja:)

Jajamen, jag ligger fortfarande på plus  här hemma, det gäller att ha rätt ”vänner”:)

I ärlighetens namn har jag och Samir varit på fest ihop.  Det  var väldigt trevligt. Bra drag och klackarna i taket, sprängd bar och allt sånt där. En kväll att minnas:) Eller tja..kanske var vi inte där IHOP, men vi var i alla fall på SAMMA fest, man behöver ju inte vara helt ordagrann kanske? Kan vara så att även Viktor var där, så jag räknar oss därmed som best buddies:)

Nädå, jag bara skojar. Men det är extremt roligt att skämta lite med kidsen, se hur de blir grymt impade samtidigt som de inte är helt säkra på att jag inte driver med dem.

Vi fortsätter Bada nakna här hemma, igår blandade vi med lite Hasse Kvinnaböske Andersson :/

Igår hade jag fullt upp, dels den där faktaartikeln som skulle fixas. Jag hade totalt hjärnsläpp helt uppenbart, den skulle vara max 2000 ord, och jag synade den, räknade tecken ( ja inte för hand såklart, utan i Word) och skickade  den, supernöjd över att ha 2200 ord. De 200 extra räknade jag iskallt med att skala bort när de andra gett sin feedback. Så påpekar de att den kanske är lite väl lång med över tusen tecken för mycket..jag fattade ingenting? Men inser att jag som vanligt kört på tretusen ord som max. Det är vår vanliga gräns.

Tjena, i stället för att skala bort 200 ord så var det plötsligt 1200… Tog sin lilla tid, och jag blev klar precis NU.

Sen hade jag en dejt med Jenny. Äntligen. Det går alldeles för lång tid mellan vi får ihop det, men nu hade vi planerat en fika med semla:) Det var ju ändå fettisdagen.

Hon kom hit, och vi promenerade i ösregn till Trillers bageri som ligger en bit härifrån, som har de godaste semlorna. Och de största. De har på allvar som sitt signum att göra STORA bakverk, det grundar sig i att en gång i tiden när Lotta startade det hela var hon kass på att baka bullar. Hon lyckades alltid få dem gigantiska, men sålde dem ändå, och det blev ju succé. Nu har de en gigantvariant av flera av sina bakverk. Stora semlan kunde man lätt dela på fyra:)

Nu körde vi en vanlig i var, och travade hemåt i lite mindre ösregn, fixade kaffe och satt sen länge och fikade.

Dagens lunch:)

Jag älskar semlor. Alla varianter, utom att äta den med varm mjölk det går fetbort. Jag doppar å andra sidan inte bröd i kaffet heller, tycker det är högst osmakligt med uppblött bröd. Tror att jag skulle kunna leva på semlor, och wienerbröd. Synd att de inte platsar jättebra i nån diet;)

I och med vår promenad så ansåg vi oss ha gjort plats för kalorierna, men jäklar så mätt jag blev. Hade inte behövt äta mer mat den dagen.

Hon åkte för att hämta kids vid 14 och jag röjde, hängde tvätt, dammsög ( tror halva Doris låg på golvet i form av hår..) och stökade runt. Jag hade tre olika killar i källaren idag, först en som spacklade…eller det heter kanske nåt annat? Han gjorde golven och väggarna klara för att målas iaf. Han var visst lite speciellt enligt Doris för det är den enda hon nästan har tolererat. Övriga skäller hon ut efter noter varenda gång de visar sig.

Lite senare så kom två nya, tror de kanske är snickare? och rev ur bastun. Den ska ju inte vara bastu längre, och eftersom det känns extremt fånigt att ha kvar en tjock isolering som tar bort säkert en halvmeter i plats, så revs den väck. De slipper å andra sidan slå upp ny bastupanel, och spar väl nån krona på det hoppas jag. Jag blir nöjd med vanliga vita skivor på väggarna. Det ska ju vara en klädkammare.

Det kommer bli så bra där nere när det är klart, nu går det framåt för varje gång de är här och grejar:)

Det enda som är lite mindre kul när de är här och jobbar är ju att jag inte kan lämna Doris. Annars går det alldeles utmärkt att lämna henne nån eller några timmar ensam, men när de är här så skäller hon konstant. Jag har skrivit det förr, men det känns bara taskigt mot både dem och henne.

Jag vill passa på att tacka åxå:)

Tusen tack:) Underbara människor:)

Jag önskar att jag kunde samla ihop er allihopa och tacka för allt ni ger mig, både sådana här överraskningar i brevlådan och allt er stöd och pepp. ♥ Men får nöja mig med ett TACK!!

Ni vet att jag uppskattar er, det hoppas jag verkligen:)

Eller en bättre mening, lite mer korrekt kanske skulle vara : Jag uppskattar er, det hoppas jag verkligen att ni vet:)

Nu ska jag ta min värkande kropp och släpa mig till diskbänken för att göra lite kaffe. Tre tuffa träningspass på raken känns härligt i ungefär hela kroppen. Cirkelfys, powerhour, cirkelfys. Peter, David, Olle. Tre favoriter:) Jag fick ett mail från nån lista jag visst är med på, där de visade de bästa knäböjarna för just MIG, och idag så känner jag att de bästa för mig är de som inte blir av..;) Det är väldigt långt ner till marken, lår och rumpmusklerna är väldigt korta, och även armarna stramar så jag inte direkt ser fram emot att lyfta upp dem för att ta ner saker ur överskåpen. Jag älskar att ha träningsvärk är det väl bäst att tillägga:)

Idag är det dock vilodag, helt beroende på att det inte fanns några kul pass vi ville gå på… *mutter* men man behöver sådana med.

Vi borde höras senare ikväll:)

Bye bye!