Sådärja! I am home. Hemma. IRL. Verkligheten:)

Det är som en bubbla när man är på skolan, och det är helt makalöst fantastiskt härligt på alla sätt och vis. Som en All inclusive-vistelse:) Man kliver upp på morgonen, just precis bara så man har tid att fixa sig hjälpligt ( man tänker efter ordentligt kvällen innan ” Hur lång tid behöver jag för att vaska av mig och kamma håret, klä på mig? Typ en kvart. Max. OK. Så ställer man klockan en kvart innan vi går och masar sig upp. Sen travar man upp till frukosten som är som en liten hotellfrulle, om än lite mindre lyxig, och plockar på sig månadens frukost – yoghurt, smörgås med fint pålägg och ägg, juice och kaffe. Jag äter aldrig så mkt hemma, men på skolan är det annat. När man är klar bara ställer man ifrån sig disken och går till lektionen. Fikapaus – man tar en kopp kaffe och ett äpple, sen lunch som är serverad, bara att ta för sig och ställa iväg disken. Fika igen, middag. Mat var tredje timme typ, som en bebis;) Lite promenad kanske, eller träning. Denna gång en ljuvlig massage. En timmes rygg, axlar och nacke…jag har träningsvärk idag:) och och så skönt det var. Ett eget rum, med tjock-tv, eller lite umgänge i soffan tillsammans med de tre kursare man delar stuga med på kvällen en stund innan man toksomnar i den sköna sängen och sover ovaggad som en stock.

All-inclusive när det är som bäst, inklusive ny kunskap, och sol och härliga människor. ♥

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen – jag tänker gå på folkhögskola tills jag dör. Typ. För vilken jäkla energiboost det är.

Att det sen är rätt tunga pass i emellanåt är bara kul, vi hade näringslära igår från 8.30-19.30, bara avbrott för mat och fika, och det var rätt trögt att få in nåt i hjärnan sista stunden, men oj så intressant. Idag har vi varit på studiebesök på Väddö gårdsmejeri, och det var jättefint, det är stor skillnad på café och café. Något jag varit på med liknande verksamhet ( småskalig tillverkning av nån slags ätbart plus gårdsbutik) är sunkigt deluxe med gamla korkmattor och ett ihopplock av möbler, sura tapeter och noll klass,  medan detta var rent, fräscht, tilltalande och så hemtrevligt. Jag börjar nästan fundera på att starta mejeri. Eller ysteri…eller vad det kan heta;) och nä förresten, ska jag ha nån form av gård ska den ligga i Australien, möjligen Nya Zeeland. Men jag är imponerad av den fina verksamheten, toppoäng. Givetvis köpte jag med lite ost, som jag gav till mamma och pappa, och syrran fick en kakburk.( med kakor)

Det enda som inte var riktigt bra denna gång var maten…det var husmanskostvecka…och där har jag mina tveksamheter alltså. Vi började med kålpudding. Jag äter inte varm kål, för jag mår illa av både lukt, smak och konsistens, så jag laddade med massor av sallad, men så tänkte jag att jag måste ju smaka. Jag är ju ändå vuxen och kan kasta det om jag inte klarar av att äta det. Med stor tveksamhet tog jag en pyttebit och smakade, och det var ju ätbart:) Inte det godaste jag ätit, men absolut inte speciellt ”kåligt”. Dagen efter var det oxbringa och där blev halva klassen plötsligt vegetarianer;) för kött som är illrött, och stenhårt med fett i det går visst bort för fler än mig. Hellre då nån linsbiff eller vad det var, som var supergod. Idag då så serverades isterband och stuvad potatis. Jag har inte ätit det på många år. Ett otroligt starkt minne jag har sen jag var liten, nånstans runt 4-5 för vi bodde i stan, är att mamma ”tvingade” mig att äta upp en portion sånt och att jag sedan reste  mig från bordet och returnerade det över golvet. Jag klarar inte av lukten av isterband ens, och får rysningar bara av att tänka på det, så jag valde…tadaaaa — kålpudding! Då är det illa, men av två onda ting liksom;)

Men man behöver inte direkt vara hungrig, det finns salladsbuffe och smörgåsar, om man skulle råka ha plats efter den stadiga frukosten:)

Vi skiljdes åt, och jag tog bilen hem, i strålande solsken. Vädret har varit otroligt vackert, solen har verkligen gassat och folk har ätit lunch ute, och även om det var jobbigt att köra dit med solens låga strålar rakt i ögonen, och hem med solens låga strålar rakt från sidan in i ögonen, så klagar jag inte. Varenda sån här dag gör att det är en dag kortare vinter:)

Hemma väntade mamma och pappa, och de flesta av kidsen, och det blev kramkalas i en minut innan de återgick till sitt.

Doris har börjar löpa. Vad fan liksom? Hon är drygt fem månader gammal, och nog för att jag vet att hon är en tik och att de löper så hade jag trott att de skulle bli typ ett år. Men nix pix. Och passa på när jag är borta. Mamma och pappa skaffade sånt där tikskydd, som barnen kallar blöja, och Janelle har förklarat lite biologi för ungarna. Det blöder för mycket för att ha henne utan något, och jaha… nu då? Jag googlar och frågar Anna:) men har ni något klokt att säga/råda/berätta så kör bara! Jag har förstått att det är klokast att INTE släppa ut henne lös på tomten ensam som vi brukar kunna göra, men sen då? Och hur länge?

Syrran har köpt ett duschdraperi till mig:

Produktbild, och så min bild från mitt stökiga badrum, inte helt lika, men close enough;)

Jag hängde upp det utan att någon såg och alldeles nyss så kom Corrinda upp, och gick in i badrummet. Jag sitter i köket och har full utsikt åt det hållet, och såg när hon hoppade högt och sen ryggade tillbaka under ett – Ihhhh, vad faaaan?

🙂 Jag älskar att skrämmas:)

Nu är det Robban och Patricia kvar, de är inte hemma någon av dem så jag tänker sitta här tills jag sett

deras reaktion;)

Syrran köpte det på Dollarstore i Sveg. Jag kräver att vi får ett Dollarstore i Uppsala NU, vi behöver ett sådant.

Jag älskar den butiken ju, men kan ju inte försvara att åka många mil för att shoppa onödiga prylar..;)

( HIhi, nu kom Patricia hem, öppnade badrumsdörren, tittade in och hoppade tillbaka med ett pip:) – Nää, mamma sådär kan vi inte ha! Jag kommer inte våga gå på toa;) Love it)

I år tänkte jag köra Halloween hela oktober, jag har börjat så smått med en varningsskylt för zombies och en RIP sten:) plus ett duschdraperi och sen kanske det stannar där eller så går vi all in:)

Nä, nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen, dra täcket över örat och sova lite:) I morgon är en annan dag.

Natti natti 🙂

föreläsning idag om Näringslära. Började 8.30.. Slutar 19.30:)

Så intressant och så stort ämne!

Ännu större är ju att Trixe  fyller 10 år idag !! Min stora lilla tjej ❤️
Grattis älskade unge !

Jag är lika ledsen över att missa den här födelsedagen som de andra, det suger att inte få fira mina ungar på rätta dagen 🙁

Men så är det.. Jag ringde henne i morse, hoppade över att sjunga dock, för hennes skull;) och grattade henne. Hon var nöjd med sina presenter, en skateboard till har flyttat in, och det är ju kul att vädret håller sig ok så hon kan testa lite:)

Nu är det dags att fortsätta lyssna 🙂

Bye bye!

Eller i morgon bitti. Väskorna är packade, jag insåg redan första gången att det finns väldigt mkt mer packutrymme när man åker bil..bara att kasta med ”lite extra”. Å andra sidan så saknar jag mina tågresor väldigt mkt…det är så härligt att åka tåg. Jag tror bestämt att jag ska boka hotell nånstans, en sisådär 4-5 timmars tågväg bort, bara för att få åka lite:) Göteborg kanske, så kan jag shoppa loss på Missäy och åka hem sen…;)

Jag har preppat det jag kan här hemma, köpt presenter till Trixie, men inte hunnit slå in dem, för hon fyller år på torsdag. Ja, någon har fyllt år varje gång jag åkt iväg och det suger:( men de löser det så bra ändå på hemmaplan. Kanske kan mormor slå in paketen, eller Patricia.

Jag hann med att fixa mina fransar idag åxå, hos min fantastiska Linda på Beauty By Celeste

Så nu är de fina igen:)

Jag tror att jag hade gnuggat bort mer eller mindre varenda frans när jag var sjuk och bara låg som en trött trasa;) så den här gången är skillnaden enorm. Jag älskar mina fransar, och nu vet ju inte jag hur ”alla andra” gör, men jag VET att Linda är toppen, så jag rekommenderar så klart henne, hon har ett bra öga för vad som passar ♥ och det känns alltid så fint, och naturligt.

Igår hann jag inte med mycket, men jag och barnen tog en promenad ute i solen, det gäller att passa på. Doris var med, och kameran, men det får ni se en annan dag. Jag måste i säng:)

Förhoppningsvis hinner jag skriva lite i morgon innan ögonen ramlar ihop, men tills dess, ha en fantastisk onsdag, och natti natti 🙂

Så, nu har det gått en sjuk vecka, och jag känner att det är tillräckligt, nu är det nya vindar som blåser i det här huset, nämligen FRISKA:)

Jag har inte tid med något annat, och inte lust heller. Någon frågade var pappan var i allt det här, och om han hjälper till något, och svaret på det är, kanske inte helt förvånande: Nej. Inte med det heller;)

Han var här på umgänge i torsdags, sina tre och en halv timme varannan vecka, men det är det. Jag låg som en manglad räv i en fåtölj och läste näringslära med lurar i öronen, och hade helt glömt bort vad det var för dag, det är inte som att det är viktigt för mig direkt;) när han dök upp. Eftersom ungarna var sjuka fick de vackert lov att vara kvar här, och först gick det ju rätt bra, när de gick på promenad med Doris. Min irritationsnivå var på Låg. Sen ökade den successivt för att till sist vara på Hög. Jag upphör aldrig att förvånas över hur saker som tidigare suttit i ryggmärgen plötsligt försvinner, och möts med total häpnad, som att man aldrig hört talas om det förr. Märkligt. Kan det bli så om man kör en omprogramering på hårddisken kanske? Man tycker ju att vissa saker borde sparas i internminnet;) Nån bugg? Virus? Härdsmälta;)?

Men någon hjälp att vänta från det hållet finns alltså aldrig. Och nej, jag skulle inte be om det heller, för han är en människa jag inte känner överhuvudtaget, och vem vill ha hjälp av totala främlingar? Som beter sig som att de hatar en…

Nog skulle det vara otroligt skönt att bara kunna lämna över allt ansvar, men nu är det inte så. Det är väldigt länge sen jag insåg att jag är ensam i allt, och det tog tid att verkligen acceptera det, ni vet att jag har pratat om Bobby Ewing-känslan; att en dag skulle jag vakna och allt bara varit en väldigt intensiv och levande dröm;) Det kan ju liksom inte vara så att en förälder bara säger upp sig.  Men så plötsligt en dag så inser man att jahaja, ja just det ja, det är me myself and I  nu ju, och nio ungar 😉 man kunde visst säga upp sig, och så är det inget mer med det. Konstigt, men jaja. Och att inte längre hoppas på någon hjälp gör att man inte heller blir besviken. Jag är anpassningsbar, och det är bara till att gilla läget.

Jag kan själv:)

Men ensam är inte stark, och jag blir precis lika rörd varenda gång som Helena skickar mig trisslotter ♥

Tusen tack, Helena, du är underbar! Vi känner inte varandra men jag lovar dig att kickar storvinsten in så ska vi fira tillsammans du och jag ♥

Idag har jag städat, röjt här och var och plockat. Plockat, plockat, plockat. Diskat, dammsugit, tvättat, hängt tvätt. Handlat. Lagat mat.Gått på promenad med Doris. Servat de sjuklingar som inte får vara i köket. Pluggat.

Tja, lite så;) Jag åkte ensam och handlade, lite magisk egentid där på Citygross, hihi. När jag åker helt själv så inser jag hur mycket jag pratar för mig själv om dagarna;) Jag för en konstant dialog med mig själv, och inte tyst utan högt. Som en helt vanlig papegoja. Eller knäppgök;) Det går ju an om man har lurarna i öronen för då tror folk att man pratar i telefon, men det har jag sällan om jag inte just snackar i telefonen. Ungarna skickar ett sms, som jag ska svara på och då kommenterar jag det de skrivit medan jag svarar….;) Jag frågar mig själv vart sjutton de gjort av de salta kexen, och går runt och muttrar tills jag hittar hyllan, och när jag inser att den sort jag tänkte på inte finns, så måste jag välja en ny – under en liten diskussion med mig själv om vilken som kan passa? Jag funderar högt på om fyra 1,5 liters mjölk räcker eftersom vi nog hade 3,5 liter hemma väl? Och hade vi smör?? Ja det hade vi nog. Eller? Vid köttdisken är det ofta samma mening dessutom: – Kanske skulle jag göra en såndär …eller nä, den är tråkig.. Och så en pust vid falukorven över hur trist det är med korv;) Vid frysdiskarna måste jag alltid fråga mig själv om vilken av kycklingarna som är skitkass och vilken det är som är fin? Kronfågel har varit aptråkiga länge nu, men nån annan svensk har varit bättre., vilken? Och vart är de stora förpackningarna? Va? Inte räcker ju den lilla… och ska jag köpa frusna hallon eller hade vi det? Äh, det går alltid åt. Och just ja, Doris ska ha sådana där tuggpinnar, och då måste ju katterna få sina godbitar åxå.

Och så klassikern, som alltid, alltid sägs när jag går mot ställningen där scannern ska sättas tillbaka :

– Det känns som att jag har glömt något? Hm…?

Om någon skulle ta rygg på mig i affären så skulle de får höra ungefär det här:)

SÄG att ni gör likadant??

Jag har iaf slutat vagga kundvagnen fram och tillbaka, alltid något:) och jag kan lämna den åxå, behöver inte dra den med mig överallt, så den inte blir ledsen om den inte ser mig;)

Nä, jag är inte helt normal, det är nog bara så:)

Hemma sen så var det laga mat, äta och röja, innan jag duschade och gjorde klart mina plugguppgifter i journalistiken, de som hade deadline idag, och så kollade jag igenom Hälsocoachuppgifterna. Jag har en kvar, och några sidor att läsa, som jag gör i morgon.

Jag åker till skolan på onsdag, och ser fram emot det. Vi ska göra ett studiebesök på Väddö gårdsmejeri, det låter spännande, och så massa annat såklart. Ett eget rum med en dörr att stänga om sig, och ingen som kräver min uppmärksamhet…alltså, det är så nära total avkoppling man kan komma:) Att dagarna är fullspäckade är bara roligt, för det är ju helt självvalt och intressant.

Jag ska komma ihåg att boka massage i morgon åxå, de som studerar till Hälsopedagoger lär sig massage och det får vi som kommer utnyttja till en väldigt låg peng:) Jag har så förbannat ont i ryggen efter att ha legat still i flera dagar, nån härlig låsning där bak i bröstryggen, plus att jag varit stel i nacken länge nu. Kanske kan de lösa upp det.

Nu ska jag sjukanmäla lite ungar, det är möjligtvis Corrinda som går till skolan i morgon, övriga blir hemma. Vi tar en, eller två extra dagar hemma beroende på hur det utvecklar sig, även om de flesta skulle kunna gå tillbaka, så bestämmer jag enväldigt att vi avvaktar:)

Natti natti 🙂

Jag har lärt känna så många härliga människor via min blogg, och innan det via nätet på andra sätt.  En av dem är Sarah:) som jobbar på Harper Collins Nordic.

Hon har skickat ett signerat ex av den här boken: Vem av er vill ha den?  🙂

Handlingen kanske ni vill veta? Jo, det är en modern Flugornas herre. Bara det låter ju lovande, eller hur:)

Det ska bli den största svenska satsningen inom reality-tv någonsin. Ett antal extrema personligheter anländer till den isolerade paradisön Palawu, och Åse Nordenskiöld ska styra upp produktionen. När kontakten med fastlandet oförklarligt bryts blir det psykologiska spelet mellan deltagarna allt tydligare. En skrämmande händelseutveckling tar sin början. Snart går sanningen upp för alla: i detta dödliga spel kan man inte lita på någon annan än sig själv.

Åh detta är en bok helt i min smak, jag älskar psykologiska thrillers! Att den sen utspelar sig på en paradisö…tja, ni känner ju mig, sol och värme – I love!

Sarah skickade en till mig med som jag ska börja läsa asap. Plus en annan, som står på kö:)

Nå, är ni läsmalar? Ge mig en kommentar här under varför du vill ha den, så skickar jag den hem till nån av er:)

Tack Sarah:) och såklart tack Harper Collins Nordic 🙂