Jag är ledsen för frånvaron senaste tiden, det har varit en del saker som släpat efter…några uppgifter i skolan bland annat. Jag pluggar ju heltid, men tre olika kurser, och de två förutom Hälsocoach har tagit stryk av Hola-vistelsen, men nu börjar jag komma ikapp där:)

Och vad har jag pysslat med då, kan man fråga sig?? Och svaret är rätt enkelt: Julen:)

Det ska fixas massa saker, lucialinnen som ska strykas (vilket innebär att jag måste leta reda på strykbrädan, strykjärnet hade jag koll på dock) till ett julspel i skolan, det ska bakas och tvättas och rensas och grejas. Mitt upp i allt sånt ska ju elementen tjafsa och bildäcken ska bokas tid för att bytas, vilket jag inte hunnit än:) Kommer bli akut sen när det är halt..

Idag och i går var jag iväg med min syrra för att köpa gran, som jag ju fått i födelsedagspresent:) men hittade ingen som dög. Jag hade århundradets vackraste gran förra året och det är svårslaget…

Fast nu ser jag ju att den är ju inte riktigt lika vacker som i mitt huvud;)

Men det var svårt att hitta nån, de var vackra, men för låga, för smala, för vida, för långa, för yviga, för lite grenar, för mkt barr osv…Vi får köra en vända till helt enkelt:)

Ingen är förvånad för välja gran är ett mission impossible, jag strävar efter den perfekta Disneygranen.

 

Ikväll har jag och syrran dessutom varit hos mamma och pappa och kokat knäck. Jag är totalt värdelös på knäck, har försökt många gånger men det blir inte bra. Nu brukar jag inte ge upp, men eftersom det verkligen inte går bra så har jag sen några år tillbaka åkt hem till eliten, de som kokar svingod knäck, och så rör jag lite i grytor och kastruller ( de kokar i micron så det är en glasskål)  och hjälper sen till att hälla upp den. Häpp, så kan man nästan säga att man kokat den själv:) Kola blir det åxå när vi ändå är i gång, även om just den funkar, den har jag kokat ett antal gånger med bra resultat, men det är roligare med sällskap. När det kommer till sådana här grejer som bränner fast som napalm om man råkar få det på sig, så vill jag inte ha med barnen, det räcker så bra med att bränna sig själv.

 

I måndags var jag på logopedmöte med Lovelia. Det går framåt med hennes tal, men är långt kvar, och det är skönt att höra att det projekt hon ingår i kommer vara kvar under nästa termin och hon alltså får fortsatt hjälp på samma vis.Jag har ju trott att det ska lösa sig med hennes tal, precis som det gjorde för både Novalie och Trixie när de började skolan, men efter att ha gjort lite framsteg så tog hon hundra steg bakåt, och det funkar inget bra att lära sig läsa när man inte kan uttala orden rätt. Hon kommer behöva mycket hjälp och stöttning, och den här logopeden är fantastisk:)

Tisdagens träning med Björn som jag sett fram emot var ju bara att ställa in, riktigt redig förkylning satte käppar i hjulet för det, och jag avbokade med en suck. Syrran är risig hon med, säkert samma baciller, så det är ju bra att vi synkar våra virus;) Blir ingen träning i morgon heller insåg vi idag. Jag mår rätt ok, har hosta och är hes, låter som Zeb Machahan mellan varven 😉 men värre än så är det inte, men det är bäst att krya sig från halsbekymmer. I stället tog jag ett race på Gränby med syrran och killarna, träffade mamma och pappa en sväng åxå. Köpte lite julklappar, postade julkort, fikade, och lackade på ungarna som verkligen inte är rumsrena shoppare…shit vad de stökar, bökar och krånglar.  De lovade så fint att sitta på en bänk och vänta utanför H&M för de ville inte med in, och visst sitt här då. Några minuter senare så går jag mot kassan, ser en stadig vakt, två, tre mammor med barnvagn och så fyra fötter som sticker ut under en hylla med strumpor som de alla tittar på…jomen fan vad roligt. Bara att gå dit och erkänna att de är mina, även om jag funderade på att fortsätta gå, raka vägen ur butiken;)

Då hade de ju åkt upp med rulltrappan och lekte och fjantade sig. .. Jag fick minsann en liten tillrättavisning av vakten och kände mig rätt tillplattad. Men, okey, man ska inte lämna barnen utanför butiken, men vafan de ska väl kunna sköta sig i fem sekunder.. Nästa gång kedjar jag fast dem i en kundvagn:)

Varsågoda att skjuta mig.

 

Killarna har en ”härlig” period nu, de är båda extremt aktiva och triggar varandra något så makalöst. De liksom utmanar varandra i dumheter och det blir mellan varven rätt drygt. Spelar ingen roll om vi handlar kläder eller mat, allt är en möjlighet till att spela apa. Jag försöker lämna dem hemma om jag kan, bäst för alla så, men nu är det ju så att jag inte alltid har något val utan de måste följa med.

 

Idag så hade vi då en brunchdate med Mirka och hennes tjejtrio inbokad på Ikea. Jag har inte ätit deras brunch innan, men det kommer jag lätt göra om, för oj oj oj vad mkt gott. Billigt dessutom:)

Jag fick födelsedagspresenter ♥

Nellie hade valt doften ,och det gjorde hon bra, det finns få saker som luktar så gott som jordgubbar:) Jag tycker väldigt mkt om doftljus men de måste dofta lagom, och det gör detta, perfekt.

Oj så liten bilden blev, och mörk…men det är en jättefin julgrupp. Tusen tack, sötnosar ♥

 

Barnen åt och sen röjde de…de här fyra, Lilja får sitta kvar med oss, trivs verkligen ihop och jäklar så de kan röja. På gott och ont:)

En sånär säng/soffa skulle jag vilja ha hemma! Om nån känner sig manad att komma och bygga en, känn er välkomna:) Ta med egen såg, min är värdelös;)

Efter att vi ätit och snackat, fortsatte vi babbla på gående fot och handlade lite ljus innan vi skiljdes åt. Jag hade fått meddelande om en leverans så jag fick rappa på hemåt för att hinna ta emot den. Lite märkligt att förra leveransen från samma ställe kom till utlämningsstället, medan detta kom med bud hem? Det handlar om julklappar så mer än så säger jag inte:)

Försökte få lite ordning i mitt hem i några timmar innan jag for iväg till mamma och pappa på kvällen. Det gick sådär;)

 

I morgon ska jag städa. Skitkul, not, men lär ju göras och jag tänker att det är lika gott att köra på. Det är ju inte många dagar kvar till jul, även om jag mentalt fortfarande ( ja FORTFARANDE!!) är kvar i september.. Nu kom det lite snö iaf så kanske att det sjunker in, Lucia gjorde så den första lilla aningen att det är jul tändes, nu snö, så kanske kommer medvetandet ikapp;)

Sen lite ärenden och så får vi se helt enkelt.

Nu ska jag sova!

 

Natti natti 🙂

Idag lämnade jag över ansvaret på de små barnen till Patricia, och åkte med Corrinda på basket:)

Hon var sugen på att baka pepparkakor med dem och eftersom jag starkt ogillar det så var jag snabb att säga att det var helt okey, det gäller att vara smart;) Jag tycker det är jättemysigt att baka ihop med dem, de första tre minuterna innan de börjar skrika på hjälp..sen blir det mest ett irritationsmoment. Jag är ju ingen bullmorsa, det är bara så.

Tur att Patricia är en perfekt stand-in:)

I år hade vi Gilles pepparkaksdeg, och den var suverän. Jag vet ju inte, men Patricia sa att det var enkelt att baka med den, lagom smidig och fastnade inte på bordet, de hade inga bakplåtspapper. Att hon lyckades bränna en plåt var inte degens fel, mera att de snackade för mycket;)

Av sex paket använde de tre…vilket innebär att det finns tre kvar, så jag åker kanske på att baka en sväng jag med:)

 

Bra deg!

Glada barn 🙂

Resultatet:)

Nä, de är inte så snygga, men väldigt goda, förutom de där som är en halv centimeter tjocka;)

Kanske kan man baka ensam en kväll…? Eller så gör jag ett pepparkakshus…eller nä. De får baka upp de här med:)

Så illa är det inte, jag överdriver ju.

 

Jag skjutsade Corrinda till Fyrisskolan, där jag släppte av henne och åkte och tankade eftersom det pep så jag höll på att köra av vägen, hatar ljudet när någon lampa tänds i bilen, det är ett högt piiiiiip.. Tankade och sen åkte jag till Max för att köpa en kaffe, det var en timmes förträning innan det började och den hade jag ingen lust att sitta och titta på. Jag är förkyld, och den där näsan som droppar är rätt dryg, men jag mår fortfarande bra förutom den.

De har så förbaskat gott kaffe nu på Max:)

Åkte tillbaka till skolan och satte mig på läktaren och så började matchen. Redan från start var det här en helt annan match än de jag sett tidigare, då har de dominerat rätt mycket, men nu var det tokjämt, och de låg jämsides hela tiden, det skiljde bara några få poäng. Det gick snabbt, snabbt, snabbt, anfall,försvar, anfall,försvar Fasen jag blev alldeles svettig där uppe på läktaren bara av att titta på:)

Till sist vann de med två poäng:) 🙂

 

Corrinda har gjort illa en fot och dessutom varit förkyld, och hon hade ont mellan varven, det såg jag, och hon sa att hon kände att hon inte var tillbaka efter förkylningen, men det gick bra att spela ändå. Det är så roligt att se dem, men jag kan inga regler… Jag får alltid fråga tusen frågor:) Nu har Corrinda (återigen) haft basketregler-lektion med mig. Jag har aldrig spelat basket mer än i skolan och där var det liksom typ inga regler, så jag har verkligen noll koll.

Jag vet iofs det viktigaste, och vem som vinner märker man ju alltid;)

 

På väg hem så stannade vi på Willys för att handla middag, som Corrinda valde och skulle laga, och det blev chicken bits och potatiskroketter…och det var väl ok. Jag hann bara hem och hämta de fyra minsta för att sen åka tillbaka till kyrkan på avslutningen med gudstjänst, fika, dans runt granen och så kom tomten;)

Tomten i vår kyrka pratar arabiska, det ni;)

Ungarna var svettiga och varma efter att ha dansat när vi åkte hemåt mot en färdig middag, vi käkade och sen tog jag med alla ner i tvätteriet för att sortera huvtröjor…ni vet de där jag har en halv miljon av. Det blev visst inte så många som de kunde tänka sig att skiljas ifrån, men iaf några var för små.

Installerade ungarnas tvbox, som legat i en kasse sen husvagnen…och den ska ha nån jävla mottagarkod, och jag vet inte vad det är?? Jag har provat alla koder vi normalt har, och tusen andra, men nix. Jag vet att det var lika när jag fick dem och skulle installera från första början, då fick jag ringa Boxer och få reda på att koden var typ 4478 edyl, och hur i  helvete man ska komma ihåg det? Det finns säkert uppskrivet på ngn pappperslapp, men tja;) Jag får väl ringa i morgon. Dit med.

Måste få på nya vinterdäcken, de här suger verkligen, så jag måste boka tid för det, och sen ska jag på logopodmöte, ringa boxer tydligen, handla, och julshoppa. Borde till Ikea och Rusta och Gränby, hej och hå.

Jag hinner det jag hinner. Mest av allt ska jag dock kurera mig, för på tisdag ska jag träna med Björn. Han lovade att vi skulle få testa ett nytt pass, och det vill man inte missa, så är det bara.

 

Nu ska jag hoppa i säng:)

Natti natti 🙂

Nä, jag ska inte dra in den stackarn i det hela, Gud alltså, men faktum är att jag känner mig lite som en såndär amerikansk frikyrkopastor som kastar upp armarna i luften och mässar, men inte om religion i mitt fall, utan om….

– Coldzyme!

Jag har rekommenderat den till så många människor och fått dem att prova och bli lika nöjda som jag är, att jag rimligen borde få en massa aktier som tack, men det lär väl utebli 😉 och jag börjar känna mig som en riktig preacher 😉

Jag känner mig nu djupt besviken och sviken av min vän, för jag är förkyld. Jag mår förvisso inte dåligt, men jag är täppt i näsan, eller så takdroppar den, och jag har haft lite ont i halsen. Detta TROTS att jag sprayat med Coldzyme:(

Alltså : Min Coldzyme, varför har du svikit mig??

*sursomättika*

Slutsats: Kramforsbaciller är skitfarliga 😉

 

Hur som helst, jag är HEMMA!

Borta bra men hemma bäst, det är så sant som det är sagt. Jag älskar verkligen att åka iväg till skolan, det är toppenmänniskor, kul att lära sig, intressanta saker, och bara jäkligt roligt. Men, lika kul som det är att vara där, lika härligt är det att få kliva in i hallen här hemma.

Pappa hämtar mig på stationen, och jag känner hur jag börjar le fånigt när jag ser hans bil genom glasdörren in till garaget:)

Tågresan hem gick bara bra, vi tre som åkte med samma tåg dit, åkte samma även hem, och vi hade inte platser bredvid varandra nu heller, det måste fixas nästa gång. På vägen dit hängde vi i första klass och insåg att det är där man ska sitta:) men på väg hem var det spridda platser och hoppa runt lite för att kunna snacka.

Funkar det med, men som sagt, nästa gång ska vi planera lite mer.

Hemma hade jag fått fina, fina blommor från Loppi ♥

Jag har aldrig någonsin sett så stora rosor, och de doftar alldeles fantastiskt, tusen tusen tack!! ♥

Sen hade jag fått brev från en bloggläsare, Evabritt i Göteborg, med present i form av supergulliga mini-triss ♥

 

Jag ska rama in kortet, ängeln är så himla fin:)

Tusen tack!! ♥ Jag har skrapat tre lotter, och har många kvar, man måste dra ut på det roliga 🙂

 

Idag hade jag inga stordåd planerade, mer än en liten fika för mina föräldrar, barn och Janelle och Simon. Eftersom jag inte orkade skrapa bort den lilla snö som kommit under natten (premiär) för att åka och köpa fikabröd och mjölk, så messade jag Janelle och bad henne fixa mjölk på vägen, och så bakade jag en kaka i stället. Lite snabbröj innan  de kom, och sen fikade vi och snackade. Jag fick presenter, ugnsformar och plastbyttor av mamma, hon har ledsnat på mina extremt kassa ugnsformar;) och jag har gjort det för länge sen men inte tyckt att det varit kul shopping:) Janelle och Simon kom med paket från alla barnen, en fin tomte, och jag har fått en flanellpyamas av dem med, och så världens finaste julkulor av min syrra. Plus en gran, men  den får jag välja själv, alla vet hur petig jag är:)

Janelle och Simon hämtade hem den rosa plastgranen som de har klätt nu i kväll, jag ligger lite efter känner jag, men hoppas det ordnar upp sig till jul.

Lite middag, fiskblock som jag kokade en gratängsås kryddad med curry och paprika och hällde över, in i ugnen en halvtimme, och serverade med potatismos, trodde aldrig de skulle äta, de är inte jätteförtjusta i fisk, men det gick i, bara lite kvar. Sen var det ju Lucia på Tv, här ser vi det på kvällen, orka gå upp i ottan;) och det var ju mäktigt som vanligt. Jag är lite svag för Anders Ekborg, han sjunger härligt, och det blir väldigt pampigt i en kyrka med luciakör och solosång. Lite lustigt att vi på tåget stod och diskuterade just honom, men då inte kunde komma på vad han hette, och så är han solist där:)

Vi såg faktiskt Holas eget lussetåg åxå på morgonen igår så jag kan nog faktiskt börja förstå att vi är halvvägs in i december.

På vårt bord står vårt alldeles egna luciatåg:

 

Ni har nog sett det förr om ni hängt här ett tag. Det är en figur för varje unge, och jag har köpt fler allteftersom  det kommit fler:)

Janelle är Lucia, eftersom hon är äldst, sen är tjejerna en varsin tärna, Robban och Jordan är en stjärngosse medan Jamie får vara den lilla pepparkakan med tomteluva ♥

Den stora Lucian är jag (äntligen får JAG vara lucia, *s*) och den stora stjärngossen var ju mannen i mitt liv, som valde att förstöra livet för både mig och ungarna, så förra året tänkte jag låta honom ligga kvar i sin låda, men kom på att det var ju lite taskigt, så han är numera Jon Bon Jovi i stället, funkar för mig ♥ 😉

 

Sen då, ungarna åkte på att städa, och jag gick ner i pannrummet och tvättstugan och röjde, fick undan en massa kläder som ska iväg på olika håll. Nu står de förvisso fortfarande kvar där, men paketerade i kassar.

Och sen tog jag slut, och gick och satte mig i soffan och kollade på TV:) Här är jag kvar, och slöglor på Wolverine…en annan snubbe jag är svag för:)

Jag ska snart gå och sova, men ska bara greja lite till först, gå rundan och släcka och låsa.

I morgon är det stor avslutning på kyrkis på eftermiddagen så lite ska jag väl hinna innan dess tänkte jag, men man vet aldrig, vissa dagar lallar jag bara runt med min kaffekopp och får inget gjort:)

Nu är X-men slut, dags att sova, natti natti:)

 

 

…inte ens fast jag fan grinat framför alla mina vänner sista åren, men att gråta för att en annan människa berör mig så otroligt mycket, det händer i princip aldrig.

 

Idag var vi med skolan på en föreläsning av Mikael – Unlimited Armlös, benlös men inte hopplös

 

Jag säger bara en sak, om ni någon gång har möjlighet att lyssna på den här mannen, så gör det. Och ta med näsdukar:)

Jag vet inte vad det var som gjorde så tårarna svämmade över och jag plötsligt satt där med en tår som trillade nerför kinden, som sen blev en strid ström, men hela den här killen berörde.

Han pratade först om massa olika saker, hur han spelat bordtennis med hjälp av axeln och hakan tex, om sin fru och fyra barn, väldigt intressanta saker om allt möjligt rörande hans handikapp, och hans livssituation. Hans jävlar anamma har tagit honom långt i livet 🙂

Sen pratade han om när han föddes, efter en till synes helt normal graviditet, och sen togs ifrån sin mamma på förlossningen utan ett ljud, mer än att hon fått en liten gosse, för att sen inte få träffa sin mamma igen förrän efter EN MÅNAD. Han hade ju då alltså varken armar eller ben, och ansågs som ett hopplöst fall, och att det var ingen idé för mamman att knyta an, han skulle liksom inte överleva. Som mamma så knöt det sig i bröstet, för något så fruktansvärt att behöva uppleva, som nyförlöst, att ens barn tas ifrån en och läkarna säger att han ska dö och man inte får träffa honom. Detta var alltså 1964, och det var så då. Man kan väl kanske inte säga så mkt just om det, för man visste inte då vad man vet idag, mer än att nog alla mammor helt intuitivt vill ha sin unge hos sig, oavsett.

Men man mopsade inte mot läkarna. De var nästintill jämställda med gudar;)

De fick strida för att få hem sin son, och efter ett år fick han flytta hem. Ett år..fatta.

Så där kände jag hur det gjorde ont i mammahjärtat, första gången.

Sen berättade han om hur han som liten åkte iväg för att träna med att gå med benproteser och använda armproteser. Han bodde nånstans vid Göteborg, och fick åka till Stockholm, där han fick bo i TVÅ MÅNADER i sträck, från det att han var drygt ett år och många år framåt.. Och mamma och pappa fick inte vara med, de fick åka hem igen.

Så var det förr. Här föll tårarna, för jag mindes när jag var liten, och opererades, relativt okomplicerade ortopediska operationer, men ändå någon/några, jag vet inte, veckor på sjukhus. Jag var väl en fyra år kanske, detta var mitten av 70-talet, och mamma och pappa följde med mig, packade upp mina kläder i ett skåp, precis så som Mikael berättade om idag, och sen var tvungna att åka hem.

” Vi måste åka nu Carola, men vi kommer tillbaka i morgon” Jag var fyra år. Nästa gång var jag fem eller sex, och sen 12. Förstå hur vidrigt det var..!

Mina föräldrar bodde ju i samma stad som jag låg på sjukhus i, Uppsala, och mamma kom på varje besökstid, men det var en timme om dagen eller möjligen två. En timme gånger två. Fast jag vill minnas att hon var där mer…? Jag hörde henne alltid i korridoren:) Mamma hade högklackade stövlar och hon gick alltid fort med smattrande smällande klackar på de hårda golven i de långa korridorerna, och jag blev så glad varje gång, samtidigt som jag blev ledsen eftersom jag visste att hon skulle åka sen igen. Man kan ju undra vad det här gjort med mig, kanske bottnar min rädsla för att vara till besvär, för att ta plats, för att visa känslor där? Vad vet man.

De här minnena kom tillbaka, och jag kunde verkligen känna det Mikael kände, det han berättade om, men samtidigt kunde jag känna min mamma och pappas sorgsenhet, för jag antar att de måste ha tyckt att det var lika vidrigt att lämna en gråtande liten unge där, som jag skulle tycka om jag vore tvungen till det. Så jag tyckte så fruktansvärt synd om Mikaels föräldrar, och mina föräldrar, och om honom, samtidigt som jag med isande klarhet mindes den där känslan av övergivenhet. Tårarna flödade.

Säga vad man vill om sjukvården, men nog har den förbättrats avsevärt gällande barnsjukvård! Det är kanske inte så jättekonstigt att jag valde att bli just Barnsköterska, för att kunna jobba med sjuka barn på sjukhuset, jag har träffat fantastiska sådana som patient. Och jo, jag har träffat deras raka motsats åxå, men de har jag förträngt så gott det går;) Själv vill jag minnas att jag var en av de fantastiska 😉

Vet ni att man förut, för kanske 25-30-35 år sen, opererade spädbarn utan någon som helst narkos? Hjärtoperationer tex.. det gick ju fint, man trodde inte att bebisar hade någon känsel när de var så små, eftersom de inte reagerade. Det som hände var ju att hela systemet i kroppen stängdes ner, för smärta känner spädisar väldigt väl, men de blir apatiska i stället för att skrika hysteriskt. Vedervärdigt. Men man visste ju inte bättre!

Intill mig i bänken snyftade mina bänkgrannar de med vilket inte gjorde det direkt enklare att sluta, och så hann jag bara precis samla mig så körde Mikael igång en inspelning där han läser en dikt, som var tonsatt, och där hans dotter sjöng refrängen, en dikt han skrivit till sin pappas begravning och som handlade om att han då hade förstått att det var lika jobbigt för hans pappa att lämna honom, som det var för honom att bli lämnad.

Men herregud. Hela sjalen var våt av tårar, och jag och kurskamraten intill for ner på toa för att snyta oss och skölja ansiktet så fort det blev paus.

Nu låter det ju som en föreläsning man blir ledsen av, men det var det ju inte, tvärtom! Men otroligt berörd, och jag blev så imponerad. Hans förutsättningar är ju inte de bästa, men han har verkligen gjort det han kan med det han har, och så ännu lite till. Och lyckats. Han tycker att han lever ett fantastiskt liv idag, och han klarar sig helt på egen hand. Han lever med fru och barn, jobbar, kör bil och är som vilken människa som helst, med lite mindre av kroppsdelar helt enkelt.

Han pratade om Tankens kraft, och hur det till stor del sitter i huvudet, det man tror är omöjligt, är det det på riktigt eller är det man själv som sätter upp de största hindren? Eller samhället.

Jag kommer definitivt att gå på fler föreläsningar med honom om jag har möjlighet, för det här är viktigt.

Han har, förutom att skapa sig själv ett liv han är nöjd med och lycklig över, så hjälper han till att bryta ner fördomar. Han klarar sånt som ingen trodde att han skulle kunna göra. Han ger med all säkerhet hopp till människor i liknande situationer, och han verkar vara en helt fantastisk människa.

Se honom, eller köp hans bok!

 

Nu måste jag sova, jag slumrade en stund i bussen på vägen hem, annars hade jag sovit för länge sen, men nu är klockan snart midnatt

I morgon kommer jag hem:) Jag saknar mina skruttungar ♥

 

Natti natti

Om man helt seriöst, och på riktigt faktiskt glömmer bort att man fyller år…då räknas inte det året va?

Nånstans runt lunch så kollade en av mina kursare sin Facebook och frågade sen om jag fyllde år, och jag stod som en fågelholk en stund innan jag insåg att jo fan, det är ju den 10 december dag. Fast jag är på Hola folkhögskola, där det känns som tiden står stilla:)

Fram tills dess hade jag inte kollat min egen telefon, som ju hade ett och annat grattis, men eftersom jag inte har nån täckning så händer det liksom inget jag akut måste kolla på, och instagram var det enda jag hade kikat in på, så jag hade verkligen glömt av att det är min födelsedag. Härligt, då kan man fylla 23 år nästa år igen då 🙂

Eftersom det tar tvåhundra år att ladda upp bilder här, wi-fi är inte det bästa, så illustrerar jag min 23-årsdag med en annan 23-åring:)

 

Jag har firat min dag ihop med Paolo, såklart, 15 minuters träning inne på rummet, och man kände sig som en ny människa. Sen lite praliner som en av kurserna gjort själv, helt underbart goda, med mörk choklad och ädelost, eller mjölkchoklad och messmör från den egna gården, eller kanske jordgubb och nåt jag glömt? Jag tog en av varje, fyller man år så gäller det att passa på.

Annars var jag extremt trött idag. Det vackra vita som låg på marken var puts väck borta i morse och i stället har det småregnat hela dagen, lite trafikkaos på vägarna tydligen, och allmänt grått och tråkigt. Ungefär som hemma med andra ord. Det blev inte ens ljust utan bara lite mindre mörkt en stund på förmiddagen, då är det fan illa.

Vi skulle ut på vandring men den ställdes in då det var så halt, och inget lockande att gå ut i naturen och njuta, nästa gång pratar de om att åka skidor. På längden. Jippie;) Jag har inte stått på ett par längdskidor sen jag gick i tvåan och det är ju en herrans massa år sen, så antingen får jag lov att träna hemma innan eller så får jag mygla mig ur det sen, för jag vägrar att utsätta mig för något dylikt offentligt:)  Kanske kan man staka sig runt med slalomskidor?? Ja, det funkar nog 😉

Å andra sidan, så kan man ha sina slalompjäxor uppknäppta för att kunna gå när man ska köpa liftkort, och sen glömma bort det, sätta på sig skidorna, ta stavarna i vardera handen, kolla in den långa kön av folk som står i kö precis intill, le lite extra mot den snyggaste mannen där, och sen ta ett rejält och kraftfullt tag med stavarna samtidigt som man sen lutar sig bakåt, väl medveten om att med slalompjäxor fastspända på slalomskidor så står du stadigt som en fura…om man kommer ihåg att knäppa dem vill säga 😉 Annars blir det platt fall bakåt, med fötter som åker ur pjäxorna och sen svårt att komma upp för man håller på att storkna av skratt, och skam;)

Jag säger inte att det var jag…men det är väl kanske rätt troligt 😉

Slalom är kul, men det gäller att fixa sin utrustning.

 

I morgon ska vi åka buss in till Ö-vik, vad är det för förkortning nu då, Örnsködsvik va?  Typ Foppas stad, eller? Där ska vi lyssna på en föreläsning av en kille som heter Mikael, Mikeal Unlimited, och det ska bli väldigt spännande. Sen hemfärd och mera skola ända till 20-21, så det är långa dagar. Idag fick vi sluta tidigare, runt 16.30 istf som i morgon, för att vandringen utgick.

Vi har nu suttit några timmar i vardagsrummet här, kollat på handboll, och sen Bonde söker fru, som jag aldrig sett ett avsnitt av, men det var visst sista nu? Fint att man hänger med 😉

Nu har alla gått in till sig, och snart snarkar nog alla gott, så även jag, ska bara kolla runt lite först, så är det sovdags sen. (lägg märke till att klockan är 22.07, typ….JAG ska sova nu…då fattar ni att det är tufft att vara på skola*s*)

Vi hörs snart!

 

Natti natti

Haha, det här inlägget hann jag glömma av att jag skulle göra från den sekunden jag skrev att jag skulle göra det tills jag klickat iväg förra inlägget…jag sa ju att jag var trött:)

 

Nåväl, vinnaren är meddelad iaf, och det blev Petra! ( inte min syrra)

Skulle vilja vinns lovley hearts tunics till minsta i storlek 74/80. Skulle passa henne perfekt.

 

Ni andra får fler chanser:)

Sådär ja, framme på folkhögskolan Hola, och sitter nu i min nybäddade säng ( bäddad av mig, så det är ordentligt gjort*s*) och äter Dumlekolor som jag hittade i väskan. Märkligt det där, under resans gång är jag sällan hungrig, men väl framme skulle jag kunna äta en häst.

Den här gången hade jag sällskap av två kursare och det var väldigt mkt roligare än att åka själv, mycket babbel blir det 🙂

Jag har sett att någon länkat i kommentarerna, men  för er som inte läser dem så kommer en länk till UpsalaNyaTidning som gjorde ett reportage om hur man hinner med alla barnens aktiviteter. Någon tyckte det var en väldans negativ artikel och att det var kul att göra saker för sina barn, och det är det ju! Men kanske att det inte är det som det är frågan om utan om hur i hela friden man hinner med. Jag tycker det är jättekul att barnen har aktiviteter som de gillar, men det utesluter ju inte att det blir en jäkla massa jobb för mig. Och med handen på hjärtat, jag vet inte jag, men de som tycker det är svinkul att avbryta matlagningen för att hämta ett barn på gympan, när man måste klä på en, två, tre eller valfritt antal barn, skrapa rutan och värma upp en iskall bil samt skotta garageuppfarten…de är nog rätt få:)

Jag är nöjd med artikeln, tycker att den är fint skriven.

 

Sen måste jag bara tipsa er om en sak, och det är LOPPI! Ni är ju inne på deras sida nu, eftersom jag bloggar här, men har ni kollat ordentligt på den? Gör det, och glöm inte att Gilla Loppi på Facebook, det har jag gjort enkelt för er, klicka så kommer ni direkt dit: Loppi

Det finns flera härliga tävlingar nu, kanske kan biljetter till Disney on ice vara något? Åh jag kan varmt rekommendera det, vi var förra gången, och kanske kan vi komma iväg igen, barnen älskade det:)

De har även startat upp lite shopping, så kika in där med, bla Disney-shopen…OMG jag kan köpa allt där..

 

Idag åkte jag till Hola:)

Började dagen med julkalender och så packa väskan, för att sen dra iväg på träning. Hann bara komma hem så kom en rörmokare, en tjej, och pluggade elementet som är trasigt. Det tråkiga är ju att det måste sitta ett element där ute, så nu väntar jag på nån slags offert för att få veta exakt hur fattig man blir 😉 Men eftersom vi har en vattenkran där, som inte går att stänga av, så måste jag, alternativet är att chansa och ev få en fet vattenläcka..Nja.

Jag har ju inte ordning och reda någonstans kan man lugnt säga, men de regioner av huset som är absolut värst är tvättstuga, pannrum och bastu…och exakt där var jag tvungen att släppa ner henne idag för att greja:) Det ser inget annat än för jävligt ut, men så är det. Bättre en jäkla massa skit i hörnen än ett rent helvete 😉

Nu har vi iaf tryck i ledningarna igen och förhoppningsvis lite värme.

Jag vet inte för jag har ju lämnat boet, och nu är det mamma och pappa som är i ledningen där. Denna vecka fick de massa extrauppgifter, det är ju sista veckan på både gympa och kyrkis, och det innebär avslutningar.

Jag har nog aldrig missat en kyrkisavslutning och det sörjer jag, det är alltid mysigt. Inte heller har jag missat att gå på körens Luciauppvisning för föräldrar kvällen innan, men det blir det inte heller nåt med, så alla saker jag brukar göra och som får mig att fatta att det snart är jul, missar jag. Alltså kommer jag att tro att det är september ett tag till;)

Vädret luras ju dessutom.

Här uppe ligger det faktiskt lite snö, eller mest frost kanske svårt att avgöra i mörker, på marken, och träden är täckta av rimfrost, otroligt vackert

Resan gick bra, och det var tur att jag åkte med två kamrater, för av nån anledning hade min bokning på taxi sista biten fallit bort, men deras fanns, så jag fick ju åka med:) Hade kunnat bi spännande…;) Hua!

 

Nu kommer vi ha ett fullspäckat schema här uppe, kanske att jag hinner in hit och prata lite, jag hoppas det.

Styr hemåt igen på fredag, och sen börjar julstök deluxe hemma hos Familjen Wetterholm:) Då går vi all-in.

Nu ska jag göra ett inlägg med vinnaren av me&i, snart tillbaka, men tills vi ses och hörs:

Natti natti:)