Kan ni eran Imperiet?

Fast han sjunger iofs inte så, men vafan, jag kom att tänka på den här fantastiska videon, om man nu gillar Imperiet då… Det är en makalöst bra låt hur som helst om man lyssnar på texten, Nu får jag ju inte prata om män här för då var jag visst tantsjuk;) haha, men det skiter jag i, för alltså…..SATAN vad jag älskar Thåström, hans utseende, hans röst, hans scenspråk. Det håller än idag fast han blivit aningens äldre. Jag håller de konserter som jag varit på med Imperiet vansinnigt högt på skalan över bästa konserter ever. Det var alltid på rätt små ställen, intimt, gapigt, rå rock och massa gitarrer, och så Thåström med sitt omande och kråmande. Love it.

Det har jag sagt förr, men so what:)

(R.I.P Christian Falk)

 

Hur som helst, om jag ska försöka hålla mig till det ämne jag påbörjade…gahh, så är det idag kväll två här på kursen. Jag kom ju i tisdags så det blir tredje natten, men två kursdagar, och jag är slut som artist. Totalt. På ett bra sätt!

Jag visste att jag var intresserad av hälsa, men att det är så enkelt att ta till sig något man tycker om hade jag nog glömt bort. Timmarna flyger iväg, det är ändå en mjukstart tror jag, men upplägget är nog som det kommer vara. Nu är det ju ”lärakaännavarandra” dagar:)

Att sitta stilla är ju inte min grej direkt, nog för att jag kan sitta en hel dag hemma med ibland, men det är på ett annat sätt, här krävs det ju fokus, och det är lite ovant, och så får jag ont i rumpan av att sitta still för länge 😉

Men det är ju avbrott för kaffe, mera kaffe, kaffe igen, lunch och ännu mera kaffe. Eller ungefär så, idag avstod jag sista koppen kaffe på eftermiddagen för jag tyckte jag druckit mer än nog, och då är jag duktig på att hinka i mig hemma. Men pausen behövs absolut. Maten här är helt fantastisk, så vällagad och god! Idag var det tomatsoppa och pannkakor…Mmm

Idag fick vi läxa åxå,det kan vara den enklaste läxan någonsin, men samtidigt den absolut svåraste; vi ska ägna 15 minuter om dagen åt Avslappning. Det ni! Easy peasy…eller? Jag vet att jag kommer kunna hitta tiden, det finns gott om stunder på dagen, men jag har en tendens att skjuta upp saker till ”sen”. Kanske blir det bättre att göra det sen, för då har alla gått och lagt sig/ gått till skolan/ är ute och leker/ eller vad det nu kan vara 🙂 Men det ska nog gå bra, som kursledaren sa; det gäller att få det till en vana. Och så är det ju.

 

Solen strålar här uppe, dimmigt som sjutton på morgnen och lite svalt, men sen kommer solen och värmen och det har varit kalasväder. Fantastisk och bara att sticka näsan mot solen och njuta.

 

Idag var det träning på schemat, och jag hade längtat! Dels för att jag inte tränat sen i måndags, men åxå för att det blir mkt sitta stilla.

Cirkelträning. Friskis Cirkelfys är ju en variant av det, och det var alltså stationer, tror det var åtta stycken, med olika övningar som man skulle göra i ( håll i dig syrran!!) TVÅ MINUTER. Friskis har 45 sek, och jäklar vilken skillnad! Även om det var betydligt enklare övningar, helt utan vikter, så var det sjukt jobbigt. Ett varv med två minuter och nästa varv en minut det kändes mer hemtamt. Jag var inte slut efteråt, men ordentligt trött och svettig. Jag kommer inte ha träningsvärk i morgon, men det tyckte jag mig höra att övriga kursare såg fram emot 😉

Jag siktar på Peters pass på söndag, efter det har man garanterad träningsvärk deluxe:)

Förstår inte varför jag fortfarande är så slut i armarna? Var det efter Peters förra pass i söndags, och det har liksom inte släppt..Men eftersom jag har känningar av nacken, det är stelt och rappligt så kanske det hänger ihop. Dags att ringa naprapaten kanske? Idag gjorde jag en sex, sju armhävningar på tå, inte de snyggaste jag åstadkommit men hyfsade, och så tio dips på det, och sen var det helt kört att göra en enda armhävning till, knappt att det gick på knä ens och då är det fan illa.

 

En snabb dusch efter träningen och sen var det grillning med klassen, och lite samarbetsövningar. Det är väldigt vackra omgivningar här, och vi satt ute ända tills knotten blev för jobbiga. Då kilade jag och en kursare ner till älven, för att fota lite, men det är ju svårt att återge skönheten med en mobilkamera..

Älven låg spegelblank, och motsatta sidan speglade sig i vattnet:)

Jag hade med systemen åxå få se hur de blir, det hade behövt vara lite mer ljus.

 

Nu är det snart sovdags här, och klockan är alltså bara strax efter 21 🙂 Inte likt mig, jag vet 😀 men jag ska se om det går att se en film på datorn, igår var nätverket här väldigt segt så jag gav upp.

I morgon åker jag hem!

Men eftersom det inte fanns något tåg som passade bra så blir jag kvar här till halv fyra eller så, men det får vara så. Nästa gång ska jag boka annorlunda om det går, har diskuterat med de andra tågåkartjejerna om smartast sätt, och har lite rutter att kolla upp..

 

Just ja, någon frågade vänligt i kommentarerna varför jag inte pluggat tidigare, och låtit citat: ”Skitstöveln” Slut citat 🙂 passa barnen.

Ja det är ju en bra fråga, men svaret på det är så enkelt. Jag har velat vara föräldraledig med mina barn. Jag vill verkligen ta tillvara på deras småbarnsår, för de kommer aldrig igen! En kurs, en utbildning eller vad det nu kan vara, kan återkomma, kanske varje termin, men det gör inte tiden med barnen. Jag har nio barn, men tiden med dem är precis lika viktig ändå, det är ju en ny person och inte en repris på den förra 🙂

Jag har länge haft tankarna på att plugga så småningom, inte vetat riktigt till vad, men tankarna har funnits där, och jag har vetat att jag ville byta inriktning på mitt yrke, jag vill inte vara kvar i sjukvården. Men det har inte varit rätt tid för det. NU är det rätt tid:) Och det beror inte på att jag är dumpad å det fulaste, utan på att det är dags nu.

Ni vet, en del kör sitt pluggande först, skaffar sig en karriär, jobbar, kanske vidareutbildar sig och sen skaffar de barn. Jag valde annorlunda.

Och det är ju fantastiskt att möjligheterna att plugga inte tar slut för att man klivit över en åldersgräns, utan man får göra som man vill. Jag valde att skaffa barn som 24 åring, inte speciellt ungt då, men ganska tidigt om man ser till dagens förstagångsmammor. Och därmed hann jag få många barn som jag önskade 🙂

Jag ångrar inte en enda sekund de stora val jag gjort i livet. Jag önskar att mitt liv inte blivit så hastigt och abrupt sönderslaget på det personliga planet, men jag kunde inte gjort något annorlunda, det låg inte på mig. Det var något som stod utanför min makt att fixa, men tro mig, jag försökte.

Men jag ångrar inget som jag valt med hjärtat ♥ och det är jäkligt skönt.

Jag har måhända ingen fancy fancy karriär, men jag har något som är värt så oerhört mycket mer än så i slutänden – en fantastisk familj, nio underbara ungar. Det är svårt att kramas med en karriär när livet är tungt och jobbigt, eller i sitt slutskede, men kärleken från och till barnen ger stöd, tröst och livslust ♥

 

Och med det tänker jag säga godnatt!

Natti natti 🙂

 

För er som missat det så har jag börjat en kurs ( eller egentligen tre totalt ) på Folkhögskolan. Den här heter Hälsocoach, och är på 50% under två terminer, och jag läser på distans, men det är sex stycken obligatoriska träffar. (De andra två kurserna är helt på distans)

Det hade ju inte varit så svårt om det varit i Uppsala, möjligen Stockholm/Gävle, men så enkelt ska det inte vara, utan det är uppe i närheten av Kramfors – Sollefteå:D

Fyra timmars tåg, sen buss och sist en anslutningstaxi.

Jag har säkert sagt det förr, men jag är inte så där värst berest och när jag reser så kan jag oftast luta mig emot mitt sällskap.Mamma, pappa och syrran är extremt resvana, och har åkt över hela jorden fram och tillbaka, men jag skaffade barn och sen ett till och så två till och så vidare, sen har jag helt enkelt inte haft vare sig tid eller lust att åka med allmänna kommunikationer utan valt bilen eftersom det varit enklast så:)

Alltså var själva resan ett stor kliv att ta sig över, men eftersom jag sökte kursen väl medveten om att det var tvunget att resa hit, så fick det vara så. Och igår kände jag mig rätt oövervinnelig som lyckats boka rätt och komma rätt och landade här.

Utan omvägar 🙂

Det var så fint ordnat här, med portkod och sen ett kuvert i en brevlåda med mitt namn på och med en nyckel till rummet och karta. Det är flera olika byggnader här, ser ut som en herrgård med fristående flygelbyggnader och de var en promenad på två minuter bort till sovhusen, där jag kom in, och sen landade på mitt rum.

Ni hade lite klagomål på inredningen;)? Färgerna…?  Fattar inte alls vad ni menar, hoho. Nån av tjejerna har grönt golv i samma fräna mönster, men det är rent och fräscht och det är huvudsaken.

Det bor elever hela terminerna här, på internat, och så kommer vi och säkert andra distansläsare lite då och då.

Om det inte var så att det låg mitt ute i ödemarken, med 8 km till närmsta ICA, så skulle jag flytta hit, till skolan alltså, för jösses vad fin den är. Påminner väldigt mkt om Danmarks skola där jag gick mellanstadiet, och även om Vaksala, min högstadeskola. Det är charm ut i varje vrå. Fantastisk, och jag måste nog sluta åhhhha mig hela tiden innan de andra kursdeltagarna tror att jag är knäpp;)

 

Idag började vi med frukost, förjävlatidigt klockan 7.30, men den var god och sällskapet trevligt, så det funkade, och sen samlades vi, för att bli visade det rum vi ska hänga i den här gången, högst upp i en byggnad, med halvrunda stora fönster…..:)

Där har vi presenterat oss, och sen försöker vi komma ihåg vad vi heter, och vart vi kommer ifrån, vem som är vem helt enkelt, och nu har jag hyfsad koll på iaf de flesta…eller åtminstone namnet. Massa tjejer och en kille, som det tydligen brukar vara. Känns som vård, omsorg, hälsa har få män, när ska de vakna och fatta att det är kalasyrken:)?

Just ja, LÖNEN….glömde den 😉

Nåväl, vi fikade, pratade, fick info om portalen man jobbar i, men den hade jag redan lärt mig så det var inga problem med den, och så var det dags för lunch.

Så gott! Vanlig korvstroganoff, men riktigt god! Kan bero på att jag inte lagat den själv, och att de som lagat den såg väldigt glada och trevliga ut:)  En superfin salladsbuffé fanns det åxå, och mätta och belåtna kunde vi sen lyssna lite till och jobba lite.

En trevlig promenad ner till älven, där vi fikade kaffe och sockerkaka, samt frukt avslutade dagen.

 

Jag kan bara säga som så att det här är hur trevligt som helst!

Alla är trevliga, och det är skitkul. När de gör urvalet till den här kursen ser de till att deltagarna är blandade, i både ålder och erfarenhet, och det personliga brev som man sökte in med spelar stor roll. När läraren, som är supertrevlig han med, berättade att det var 63 sökande och vi är en sisådär 17-19 stycken som kom in, är det liksom inte utan att man känner sig lite utvald och speciell:)

 

Eftersom vi som bor kvar här missat att det inte serveras middag, man kan köpa matlådor dock, så enades vi om en tur till Ica, 8 km bort, och sen av bara farten åkte vi förbi ett häxmuseeum.  Tydligen är det i de här krokarna  som flest kvinnor (och tre män), avrättades som häxor på, jag tror det var 1500-talet..obehagligt, och svårt att begripa hur de tänkte på den tiden, men så var det ju. Och är väl fortfarande i delar av världen…

Sen hem, krascha lite i sängen för jag var löjligt trött, och sen äta middag, och sitta och babbla lite.

Nu är det meningen att jag ska läsa och fördjupa mig i Sveriges Folkhälsomål, så jag lär väl göra det då…så jag slipper sitta och skämmas i morgon:)

 

Jag har absolut noll täckning på mobilen, och har förstått av er att det är Telia som gäller, även Halebop? Kan man köpa kontantkort då tro?  I min vanliga vardag lever jag i en storstad, och där har 3 bra täckning, och den funkar i nästa by, Nyland, men här är det stendött.

Kanske ska skypa lite med mina kids? Eller det får nog bli i morgon för de har väl lagt sig kanske, men det känns som att jag vill höra lite om hur det är hemma. Löjligt egentligen:) Men så är man.

 

Nu så ….plugga lite 🙂

 

Natti natti 🙂

Och NU känner jag mig lurad av 3, för jag har absolut ingen täckning på mobilen alls…det har typ aldrig hänt förr..:(

Får lov att greja nåt till nästa gång.

Mamma, pappa! Jag kom fram ordentligt, tåget var lite försenat till Kramfors, ca 30 min, men bussen gick ju inte förrän 22 🙂

Hoppas allt går bra hemma!

 

Jag fick sällskap av två killar i Gävle, den ena kollade på film efter att han skrivit massa kloka saker om depressioner eller så, såg ut som nån avhandling, inte för att jag kikade då 😉 ( bara lite) och den andra snackade jag med en en lång stund innan han sen jobbade vidare med sitt hyperspännande jobb – att göra dataspel 🙂

Han hade gått på Hola Folkhögskola, och talade varmt om den, skönt att höra. Till min stora lycka visade det sig att han skull med samma buss som mig efter tåget, och jag fick alltså finfin handledning hela vägen:) Tack:)

Och så stod taxin och väntade när jag klev av bussen, och chauffören  skjutsade mig hela vägen ner till skolan, i stället för att lämna av mig vid vägen. De är trevliga här:)

Jag hittade alltså hela vägen från Uppsala till Hola, jag är nöjd med mig själv. Att lyckas boka tåg biljetter som faktiskt gick de de skulle, och komma fram som man ska, det är inte dåligt:) Pappa fick följa med mig och sätta mig på rätt tåg, jag har ju aldrig rest nåt, men det har ju han, både i jobbet och privat 🙂

 

Portkod, och sen ett kuvert i en brevlåda med mitt namn på, en nyckel och karta till mitt rum, och nu är jag här:)

Slut som artist, sur över att telefonen har Ingen service, men annars nöjd och glad. Jag ska packa upp och bädda sängen, borsta tänderna och sova!

Har bestämt träff med några av de andra via mess ( tack apple för iMessage !!) till frukosten klockan 7.30 ..brrr tidigt!

Och förresten, det är kolsvart här, men det jag sett av skolan….my God! Fantastisk 🙂

Återkommer i morgon med mer sammanhängade tankar 🙂

 

Här ska jag bo!

Natti natti 🙂

 

Vi är laddade vi är tända 🙂

Eller JAG är på väg, till skolan- Hola Folkhögskola nånstans i Kramforstrakten. Att säga att jag är cool och lugn är en grav överdrift, tvärtom rätt stissig:)

Detta är så långt från min comfortzone som det går att komma, men det ska bli kul!!

Jag blir yr i huvudet av att skriva när det skakar så jag återkommer ikväll !

Ville bara se lika buzy ut som killarna bredvid mig som jobbar på varsin dator 😉

hörs !

🙂

Avlusningshelg i Uppsala, och jag hoppas att alla luskammat sina ungar nu, för mina är helt lusfria:)

Jag vill inte ha hit de små odjuren. Mina tjejer har ju långt hår allihopa, och det tar tid att kamma igenom det ordentligt, men det är ju bara att kamma på. Men som sagt, tidskrävande.

Jamie fixade till sin egen frilla igår, med hjälp av en sax..han kapade lugg 🙂 Jag som frågade flera gånger när vi klippte Jordan om han vill klippa sig han med, men nix.. Själv är bäste dräng tydligen.

Jag bad Patricia fixa till det så gott hon kunde och nu är han Gustav Vasas okände son;) men fin såklart ♥

 

Igår så drog jag på mig blåstället, som är lila, och väntade in mamma, pappa och syrran.

De kom strax efter tio och vi åkte med dubbla bilar till Årsunda, jag och syrran i Simons och vi hämtade upp kärran hos Anna och Lasse på vägen. Väl där så packade vi ihop. Mitt och Jamies tält, allt i förtältet, själva förtältet och sen golvet. Vi trodde inte att vi skulle få med allt på en kärra, och funderade på att hyra en liten lastbil, men bestämde oss för att köra två vändor. Nu fick vi in den stora dynlådan i pappas bil, och ställde kylskåpet upp på flaket i stället för att det låg ner, och vips fick vi rum med all trätrall åxå:) Najs.

Vi skrattade åt skillnaden på vår och Helen och Lars plats:) De två är pedantiska och ordning och reda är deras mellannamn ♥ och jag är ju mer…jaja, det blir bra så här, orka överjobba saker och ting 🙂

Det syntes VÄLDIGT väl på våra platser. Lars har grundat för sin altan med massa grus, planat ut, vägt av och jobbat massor, och helt uppenbart klippt gräset runt om kring med nagelsax:)

Min plats, syns lite dåligt på fotot, men den är lite grus, lite jord, lite brädbitar, sådär halvbra avvägt, men hyfsat, och golvet låg skitbra där, förutom på ett enda ställe där vi inte fick till det så det gungade lite, men i det hela var vi supernöjda med vårat jobb. Och runt vår altan har ingen direkt klippt gräs, det var en fin hög gräskant runt hela 🙂

 

Fast å andra sidan, jag har en stor jäkla trädgård där jag klipper gräs hemma, och här kommer en kille på åkklippare nån gång i veckan, och nån gång i emellanåt klippte jag ner det som störde med en kökssax:)

Jag har inte som prio ett att sköta om min campingplats 🙂 Där har jag semester.

Vi åt lunch i restaurangen, och när vi var ute på vägarna som små så fick vi alltid grillkorv med pommes frites, och igår kändes det som att vi var tillbaka i vår familj igen, så syrran och jag åt grillkorv med pommes, och jäklar så gott det var 🙂 Mamma och pappa åt fisk, som de vuxna de är 🙂

Vi fixade och grejade, tog ner förtältet och vek ihop det snyggt och prydligt, ställde in det vi fick rum med inne i husvagnen, grillen, möblerna från förtältet och sådär, och så upp med kyl, trätrall, lastpall, stenar och allt på kärran, säkra och åka hemåt.

Men först….Jag har alltid Årsundas strand på näthinnan, sen jag var liten, bilder härifrån finns för alltid i hårdisken, men det skadar aldrig med en till:)

Det är ett underbart ställe.

Jag önskar att vattnet inte blev grönt. Men vi kommer tillbaka, nån gång 🙂

Årsunda är nästan bara fina minnen, från barndomen – vi hade alltid så kul här, vi träffades fyra familjer, alltid v 32. I flera år. Så jäkla mkt knas vi hittat på, och herrejösses vad många avsnitt av Familjen Macahan vi sett, åtta ungar i våran husvagn för vi hade bäst om plats, och vi låg tryckta mot varandra som packade sillar, i en bestämt ordning:)

De två minsta, Petra och Hans fick ligga i rad två, och luta sig mot mina och Björns knän. Jag vill minnas att det var samma på morgnarna, det var ju Sommarmorgon, och alla ungar traskade in till oss. Ja tills vi hellre sov en stund extra på morgonen förstås;)

Sen förra sommaren blev det min fristad. Där inga svinjobbiga brev nådde mig, eller det var jobbigt att gå och handla på affären för att folk tittade medlidsamt och snackade bakom ryggen på mig… Inget var offentligt än, för hur säger man? Vännerna visste, men alla dessa bekanta.

-Vad är han då?

-Ja, jag vet inte

-Vaddå, vad menar du?

– Alltså, han reste sig och gick och så kom han inte hem igen..

– Meh? Vaddå?

– Tja, jag vet inte, han pratar inte med mig

– Efter hur många år sa du att ni varit ihop? 25, men vad hände? Han träffar väl barnen iaf?

– Jag vet inte. Nej han träffar dem inte.

– Va, varför då?

– Jag vet inte.

 

Alltså, snacka om partypooper 😉

Alla som råkade fråga efter honom utan att veta nåt fick ju ont i magen och hjärtat och gick hem och var deppiga, det vill man ju försöka undvika. För deras skull. Alla, utan undantag, även hans kompisar, har reagerat på exakt samma sätt, utan att jag ens sagt speciellt många ord.

– Det är inte likt honom. Fy fan så gör man inte. Hur fan kan man lämna sin familj? Utan en förklaring.

Jaja, ni vet ju, men eftersom han inte själv berättat för nån, mer än nån pokerkompis, och då fått det att låta som det var i sämja som vi separerade,(??) så fick ju jag stå där med alla frågor. Ibland är man ju stark och orkar, ibland inte, och de gångerna önskade jag att jag haft en påse på huvudet så ingen känt igen mig:)

Men hur är det nu det står på min rygg?

What doesn´t kill you makes you stronger.

Det har jag upprepat miljarders gånger, och så ett djupt andetag och så kör vi på ett tag till.

I Årsunda kände jag inte blickarna i ryggen, eller det där obehaget inför att plötsligt möta någon jag måste förklara för, jag kunde i lugn och ro bara vara, och faktiskt börja läka.

Sen jag var 6 månader gammal har jag bott i husvagn på somrarna som barn, inte alla, men väldigt många. Jag har varit scout och bott i vindskydd, paddlat kanot i hundra mil i ösregn för att sen slå upp tältet i en vattenpöl och äta vattenskadad limpa, för det gick inte att få fart på stormköket..Jag gillar campinglivet.♥ Kanske inte ensam, det är alltid roligare med kul sällskap, så när syrran varit med har det såklart varit roligare, men lugnet och friden är svårslaget. Det finns inga måsten att göra mer än att laga mat och diska. Man tar dagen som den kommer,  och stressen rinner av. Balsam för själen.

Årsunda har alltid inneburit glädje, och nu även en fristad där jag mådde bättre än på länge.

Så klart att det är svårt att lämna detta paradis på jorden! Men, som sagt, det kommer bli bra nästa sommar med, på ett annat ställe:)

( jag intalar mig det stenhårt*s*)

Hur som helst, vi rullade iväg, och efter några mil på lite skumpig väg, jag tycker det är astrist att köra motorväg, och kör hellre den lilla Gysingevägen, får ju ändå bara köra 80 med släp, så varför tugga på motorvägen..så kändes det att lasten lossnat lite på släpet, golvsektionerna rörde sig en del när jag svängde så vi stannade till för att säkra om dem, och tja….

Om det är fluglöst mellan Årsunda och Uppsala, så kan det bero på att jag dödade alla med kylskåpet:

 

Jag har ingen lust att skrapa loss dem, men jag hörde inga erbjudande röster när jag frågade om frivilliga hemma heller, så det lär bli jag 🙂

Bilrutan har inte en fluga, så de måste övat höghöjdsflygning 😉

 

Vi kom före mamma och pappa som körde motorvägen med husvagnen, och jag fick bevis för att min väg är snabbast, och så började operation flytta fordon.

På min uppfart har jag en mazda längst upp, den ska nån förbarma sig över, helst ska bilmekanikern göra hembesök för den måste bogseras annars…så den står där. Det är övningskörninsgbilen.

Sen har pappas gamla merca stått i väntan på killen som ska köpa den, men han bor i Karstad och har haft svårt att hämta den. Jag kanske säljer den till högst bjudande snart 😉  Sen står min buss.

Nu backade jag ut min buss, sen mercan som lät fan med skrikande fläktrem och trasig ljuddämpare, och så rullade vi in husvagnen, sen min buss, och sist släpet. Uppfarten är full:)

Mazda, husvagn Wwbuss, släp.

Mercan körde jag hem till pappa, och fläktremmen tystnade och den är jäkligt majsig att köra alltså. Som ett stort skepp. Smidig, mjuk och stor:)

Sen packade syrran och jag av allt på släpet och sen fick det vara nog.

Kollade på Taken med Liam Neeson, och sen First blood….att jag aldrig kan låta bli, men det är omöjligt att stänga av de gamla klassikerna 🙂

 

Idag sen då, packa släpet fullt med skräp, och köra till tippen. Strålande sol, underbar dag:)

Syrran körde idag, och mitt i en mening så började hon ohhhha….och så Neeeeeej!

Jag fattade inget alls, tyckte hon överreagerade på det jag berättade, men hon hade ju sett i backspegeln hur en av de stora skumgummikuddarna plötsligt börjat hoppa och vips, flugit över gallren på kärran. Hm. pinsamt..;)

Eftersom kärran har höga gallergrindar så brukar det inte behövas press och spännband, utan vi lägger det tunga överst, och det har alltid funkat, det är inte långt och det går inte fort, men idag blev det pinsamt. Jag bestämde att i egenskap av chaufför var det syrran som fick hämta den tappade lasten, och jag klättrade upp och säkrade resten (= skrattade så jag grät)

Syrran skrattade hon med 🙂 Resten av vägen gick utan missöden.

Robban har en soffa som gått sönder, han vill inte gärna kasta den men jag tror att jag ska ta den i morgon, när kärran ändå är hemma. Annars blir den stående, och funkar ett tag till, men sen hamnar den i carporten resten av året.Han får en fåtölj i stället tror jag.

Ska fundera lite, men sen lämnar jag tillbaka kärran, och Simons bil.

 

Nu är det sovdags:)

Natti natti 🙂

 

 

 

 

Mina barn har inga allergier, eller bokstavskombinationer, eller just några andra problem heller, men de har slagit till med lite talproblem i stället.

Det började med Robban och Corrinda, som våran hispiga BVC-tant vi hade då, skickade iväg till logoped för de pratade så dåligt, och eftersom tvillingar ALLTID kör ett eget hittepåspråk sinsemellan,(enligt henne) så var det tvunget med logoped direkt.

Den här BVC tanten hade en stresströskel strax över golvnivå, och en hjärna så förvirrad att hon med stor säkerhet inte kom ihåg vad hon ätit till frukost samma dag. Om tvillingarna hade varit mina första barn, och jag inte varit barnsköterska och jobbat med sjuka barn, så hade jag garanterat varit ett uppstissat nervvrak, för det minsta hon gjorde var att inge trygghet. Allt var konstigt, allt var fel, allt måste kollas upp, helst igår.  När jag kom på allra första besöket med dem, de var väl fem sex dagar, så flippade hon ur över att Robban var så gul! Ojojoj, det var ju farligt, han måste omedelbart in för att behandlas! Eh, fast…BB på väg hade ju kollat bilirubinvärdena och de hade varit ganska höga men absolut inte i närheten av att behandlas, och nu var de på väg ner..

Mina protester hjälpt inte och jag blev akut uppskickad på barnakuten, och satt där med mina nyfödda små varav den ena var aningens gul, och såklart låg långt under alla farliga värden:)

I samma stil fortsatte det. Robban har alltid varit mindre än Corrinda, det har skiljt 400gram och 2-3cm. När han började sova över nattmat när han var två månader, och jag var skitlycklig – bara en unge att amma hela nätter 🙂 så skulle jag absolut väcka honom och tvinga i honom mat….Här hade jag fattat hur hon var, den här tanten, och vägrade. Sov han, åt och gick upp i vikt i sin takt, så fan att jag väcker. Inte heller gav jag honom den rekommenderade rapsoljan iblandad i vällingen när han blev runt ett år…då hade jag kämpat hårt med att få honom att äta välling för jag skulle börja jobba nätter så aldrig att jag tänkte sabba det med olja…brrr.

 

Men tillbaka till talet. Alla mina barn har varit lite sena med att börja prata, det var jag med som liten, men när jag väl började så pratade jag tydligen långa meningar direkt. När tvillingarna var knappt tre år, skickade hon alltså upp dem till logopeden, och de fick göra ett test. De failade stenhårt 🙂 och jag blev deppig, vafan? Men så visade det sig att de ju var för små för testet, det skulle tidigast göras vid 3,5 år, och vid återbesöket klarade de det galant.

Alltså hade aldrig de två några talproblem, men sen kom Novalie, och hon pratade ju inte som man ska, och Trixie sen då….jo man kan stoppa in ett K i allt, det blir asbra…eller inte;) Och nu Lovelia som nog faktiskt är värst av dem alla. Novalie och Trixie fick gå på en ”pratgrupp” på logopeden, och det lossnade för dem under förskoleåret. Alltså trodde vi att samma skulle gälla för Lovelia, men där är det tvärstopp.

Hon har inte gått dit eftersom vi alla trodde det skulle lösa sig ändå, och det såg fint ut i höstas, men sen backade det tillbaka under våren.

Att situationen är som den är för henne på hemmaplan är ju en stor bidragande orsak, psykologi på hög nivå som jag inte orkar gå in på, men så är det. Hennes värld, hennes grundtrygghet har skakats om, mattor har ryckts bort och framtiden är osäker, sånt påverkar mer än man tror. Alldeles ärligt får jag ta på mig en del här åxå, för jag har inte haft den ork som krävs för att jaga folk för att få hjälp, på något jag trodde skulle lösa sig, för jag har liksom varit rätt under isen, det har varit massor av annat som tagit fokus. Men nu är det på gång:)

Jordan har inga problem, och vad det verkar så är Jamies tal ok. Tjejgrej alltså 😉

 

Idag var Trixie på besök på logopedin.

Eftersom hon haft talproblem, så frågade ett par logopedstudenter om hon kunde tänka sig att vara med i en studie de gjorde på hur de här barnens läs och skrivförmåga utvecklades. Det kunde hon 🙂

Jag ställer alltid upp på sånt här, det är skitviktigt med forskning och studier, för hur ska det annars bli några framsteg. De där läkarkandidaterna kan man ju fan bli galen på alltså, men de måste ju få lära sig 🙂

Kan tala om att man lackar rätt bra på dem som personal åxå ibland, men de är ju liksom nya. Har de varit ute och praktiserat lite så blir det ordning på dem med, och så småningom så är det ju den läkare vi träffar när vi söker vård, och då krävs det ju att de har fått vara med om allt möjligt och skaffat sig erfarenhet.

Jag har kompisar som vägrar ha med en läkarkandidat i rummet, men jag har hittills aldrig sagt nej. Jag har haft diverse olika yrkeskårer under utbildning under mina förlossningar, och de har utmärkt sig genom att stå längs med väggarna och se vettskrämda ut, för det har ju alltid gått i hundratio:)

Jag har tillåtit folk att öva på att stickas, och blivit sönderstucken som en nåldyna, blivit sydd av icke färdiga läkare/barnmorskor, och fått tipsa en läkarstudent om att släppa på stasen så jag slapp förblöda 😉

Haha, det sista är inte riktigt sant, men jag skulle sövas för nåt, minns inte vad men det var säkert en knäoperation, och en tjej som presenterade sig som LÄRARKANDIDAT  skulle sätta infart, Jaja, jag var lullig av premedicineringen och reflekterade över det märkliga i att en blivande lärare skulle sätta nål, men mer var det inte 🙂 så hon drog åt stasen över min överarm, och fick i nålen på andra försöket. Jag kan heller inte låta bli att titta, och i lulligt tillstånd gärna tala om hur man gör;) så hon var väl lite stressad och när hon glömde släppa på stasen så började det ju forsa blod ur infarten:) med den påföljden att hon blev sjukt stissig och trodde hon satt den i en stor artär så som det pumpade blod. Jag var vid det laget väldigt trött, och mina försynta ord försvann, så det rann ur ganska mkt blod, innan jag själv knäppte loss den och det slutade blöda. Vätska som rinner ut ser alltid ut att vara väldigt mkt mer än det är, och blod är ju så färgglatt att det var röda pölar på golvet och i sängen, på täcket och på henne.  Misstänker dock att hon aldrig någonsin mer glömmer stasen 🙂

För mig är det en självklarhet att låta studerande vara med, i alla sammanhang inte bara vården, men ännu mer där eftersom de verkligen måste lära sig by doing.

Barnen har fått vara försökskaniner på Spädbarnslab, men det handlar aldrig om saker som kan vara farliga eller ens gör ont. Men nog tillåter jag en läkarkandidat att undersöka mina barn, även om det innebär dubbla undersökningar. Hur ska de annars bli bra läkare?

Ibland går de dock med läkare som är mer inriktade på att kandidaterna ska undervisas än att patienten ska få hjälp, och nån gång när jag sökte för att få en remiss till att få inlägg i skorna, för min onda häl, så fick tre kandidater undersöka , klämma och känna och jag gå fram och tillbaka i underkläderna för att de skulle se hur jag satte i fötterna och blahablaha, läkaren passade på att gå ut och ta ett samtal och sen kallade han bara ut sin kandidatrar…men hallå? Jag var ju inte här enbart som undervisningsobjekt 😉 kan jag kanske få min remiss?

Men oavsett är det viktigt att de får öva.

 

Givetvis fanns det inga parkeringar på Akademiska, det finns det typ aldrig, och eftersom jag har för stor bil för att komma ner i garaget så får vi parkera långt ifrån, på Studenternas IP , klassisk Uppsalamark:)

Fördelen är att det kostar 10 kr /dygn, det är man inte direkt bortskämd med .

Men det är en bit att gå, och det var skönt att det är så härligt väder för det var en mysig promenad idag, med Trixie och småkillarna. Hon fick börja med att lyssna på ord, rena hittepå-ord, och sen försöka härma dem, och det gick utmärkt. Sen skulle hon lyssna på ord, och se om hon kunde urskilja vissa ljud, och efter det lyssna på ord och skriva ner dem. Jag tror att det gick bra, hon var väldigt snabb. Trixie är duktig på att läsa och skriva, och stavar oftast rätt, men vissa ord i dag var svåra.

Som tack fick hon välja ett spel och en penna, och fyra i rad, och en blinkande penna blev det:)

Jamie hade bestämt sig för att han ville ha en chokladkaka när vi gick förbi cafeterian, men jag baxnade inför priset, en 100g vanlig marabou för 22 kr…när 200g kostar 17 kr p ica…nädu:) De fick en varsin glass i stället, och jag tog en kopp kaffe, hade inte druckit nån hemma och såg fram emot den så,

Och det smakade rävgift. Fy farao, gammalt bryggkaffe på såndär platta, dessutom ljummet. Urk. Odrickbart, och jag är ändå inte så värst kinkig med kaffe, det mesta går i;)

En promenad tillbaka till bilen, och en tur till affären innan vi kom hem och jag kunde få dricka riktigt kaffe ute i solen. Den är ju här nu, värmen ♥ Efter några veckor med långbyxor och tröja är det idag linne och halvkorta brallor som gäller, samma igår, och jag njuter, suger in varje solstråle och lagrar i kroppen.

De där gässen håller på att samla ihop sig för att flyga söderut, och jag skulle gärna följa med. I stället måste jag skaffa vinterdäck till bilen och försöka se om man kan byta kontakten till motorvärmaren på nåt vis.

Jag säger det igen, jag gillar inte kyla och mörker överhuvdtaget. Det är dessutom en dyr årstid till råga på allt!

Nä, fy farao vad najs att ha sommar året om, bara sticka fötterna i ett par sandaler och ha linne med en tunn munkjacka över.  Men men, tills jag flyttar till Hawaii så är det väl bara att härda ut 🙂

 

I morgon åker vi till Årsunda och hämtar hem husvagnen, vi kör med två bilar, en med släp och en med husvagnen efter. Simon och Janelle lät oss låna deras bil och det innebär två vändor istf tre. Vi får med oss det mesta i morgon, men måste tillbaka efter trägolvet. Det kommer kännas i hjärtat, eftersom vi inte kommer tillbaka dit nästa år. Men det kommer bli bra ändå, tror jag:)

Syrran tar med badkläderna, men jag vet inte var mina är…måste leta lite tror jag, ett sista dopp där vore najs:)

Nu ska jag dra mig mot sovrummet, där den här lilla sötnosen ligger och värmer upp sängen:

Det finns inga katter som är så gosiga och mysiga som våra.♥

 

Natti natti 🙂