Ja herrejösses vilken skrik och panik natt det blev!
Jag fattar inte varför Jamie blir så ledsen heller och det är ju så frustrerande.
Han somnar och sover gott för att plötsligt vakna och vara hysteriskt ledsen? Sen kan han illvråla och gråta med stora tårar hur länge som helst och inget hjälper , inte ruska i vagnen, gunga i famnen, klappa rumpan, stryka ryggen… Amma vill han absolut inte då så min universallösning funkar inte heller 😉
Läget spelar ingen roll , upprätt liggande halvliggande sittande – allt är värdelöst.
Så kan han somna och sova en stund igen för att sen upprepa samma mönster.
Jag har funderat på massa diagnoser , barnkirurgi har jag ju jobbat med en del, men ingen stämmer.
Skönt det såklart men man känner sig ju så maktlös när man inte kan hjälpa .
Det lustiga i det hela är att dagtid är det inte alls lika …?
Då är han glad eller lite gnällig inga panikskrik.
Ta i trä.

Så vi tillbringade natten på soffan , tätt ihop, halva natten sov han på min arm och resten så nära han kunde komma , mysigt iofs men mycket sömn blev det inte för nån av oss. Hoppas att övriga i huset inte stördes .

Perra åkte i morse och stängde in Jordan med mig och han satt tyst och stilla och kollade på tv så jag kunde sova en stund , kors i taket 🙂

Väl uppe så är Jamie glad , lite snuvig men inget allvarligt . Det får gärna hålla sig så!!

Nu ska vi hämta Lovelia på kyrkis 🙂

Ja det gick ju käpprätt åt skogen med att försöka lägga sig. Jamie blev tokledsen och skrek i högan sky.
I sin säng bredvid hörde jag Jordan :
– Schhhhhhhhhhhh…!
Till slut ledsnade han och morrade lite högre:
-Mämmii tyyst då!
Då tog jag mitt täcke i ena handen och Jamie i den andra och gick ut till soffan 🙂
Nu blir det Wordfeud 😉

Jamie är lite krasslig 🙁

Vanlig förkylning, men det är ju jobbigt nog när man är en liten ( nåja) bebis. Han har väl känt av den i några dagar kanske, och därav varit gnällig. Nu ligger han här intill mig och är tjolahoppsan hejsan glad. Viftar med armarna som en liten väderkvarn, och så nyser han så det stänker mellan varven, mysigt värre;)

Lite feber har han åxå, men bara en aning.Jag tempar inte speciellt ofta längre, man lär sig utveckla en väldigt bra känsla för hur hög tempen är bara genom att känna på barnen, och det stämmer alltid med ytterst lite felmarginal. Det spelar ju liksom ingen större roll om de har 39 eller 39,5, man får ju gå på allmäntillstånd och känsla:)

 

Jag känner mig lurad.

På fyra och en halv centimeter!

För den där formeln som BVC sköterskan visade…enligt den skulle jag vara 173,5 och inte 169.

Syrran min är 175 så det var väl hon som snodde åt sig de där extra centimetrarna 😉

Nåväl, jag tror det beror lite på miljö och arv och kanske kost och motion, hur lång man blir till slut.

 

Nej men nu vill inte Jamie vara med längre…han kanske kan tänka sig en ny blöja och sen sova, om man har tur förstås…

Jag lade mig på soffan med honom i eftermiddags medan Jordan sov, för jag var supertrött efter en vaken natt med gråt och gnäll, och det var samma visa då, han somnar, sover en stund och vaknar och är ledsen.. Han har inte ont i öronen, men det är väl allmänt eländigt att vara förkyld kanske. Vi får väl se hur det blir, men gör ett försök!!

 

Så här såg det ut i sovrummet när Pera gick och lade sig:

Liten kille tar stor plats 🙂

 

Natti natti 🙂

 

Inga hål, jo kanske ett litet i en visdomstand, ev kanske, eller så var det inget, han hade lite svårt att bestämma sig 😉

Men skrev upp det så han kommer ihåg till nästa gång.

Han brukar skrapa tandsten med idag hade han visst ingen lust med det för jag får komma tillbaka nästa vecka till en tandhygienist…:/  Jaja, men de ska väl tjäna pengar de med 😉

Jag gillar inte tandläkare  i allmänhet, för det är obehagligt och DYRT, men min är suverän, Han tar emot nya patienter åxå, om nån i Uppsalatrakten är i behov av en tandis, han heter Lasse Eriksson.

När de skickar faktura så står det som avsändare Lasse Eriksson, Borr och tång 🙂

Jag skrattar alltid åt det för det låter så roligt .

 

Jamie är inte sig själv riktigt, de sista dagarna har han varit makalöst gnällig, av ingen synbar anledning, och han vill inte sova.

Om man lyckas söva honom gör man klokt i att sitta still med honom i famnen för annars vaknar han, och dristar man sig till att trots bättre vetande lägga honom i vagnen ( för att man kanske behöver göra lite saker??) så vaknar han efter en stund med panikvrål och illvrålar tills man tar upp honom.

Inatt har han bara gråtit och skrikit, inte vaken, men sådär halvvaken. Jag har inte sovit så värst många kvartar i natt, för så fort jag slumrat till gormade han..

Jojo, så kan det vara 🙂

Bebisar gör som de vill, och de styr sin familj med järnhand 😉

  Men han är go och glad mellan varven

Igår ledsnade vi på att ha en skrikande unge i famnen och lade ner honom på golvet, och där låg han sen hur lycklig som helst i en timme, rullade runt och sprattlade med benen så han tog sig en bra bit på golvet.

Där ser man, han var visst less på oss….:)

Gofis i kycklingbody..:)

 

Jag har en så envis huvudvärk och börjar ledsna nu, den kommer och går, och har varit så typ hela månaden. JAg är väderkänslig så det beror säkert på vädret för de soliga fina dagarna har jag minsann inte ont.. Ännu en anledning att byta land ju 🙂

Janelle har likadant, och det är ju sådär halvkul att knapra i sig massa alvedon i tid och otid..Kaffe är roligare .

 

Nu har jag roat mig med att betala räkningar , och det blev väldigt tomt på kontot, det är ju inget roligt alls. En massa dyra räkningar som jag inte brukar ha, skolfoton, matkasse, ett TVspel till Robban, och så nåt mer, blä.

Den stora posten här hemma är annars telefonräkningar… Hemtelefonen känns ju hyfsat onödig nu förtiden när sex av elva personer har mobiler, och det vi ringer på den är försumbart, det är abbonemanget som kostar..måste kanske se över sånt där, men det är så trökigt att vi drar oss 🙂

 

Nu är Trixie och Novalie hemma från skolan, de har ätit lite mellis och nu vill de ha hjälp med ett spel de fick igår, ska visa er det sen för det är ett finfint julklappstips 🙂

Jag återkommer 🙂

 

Jag försökte med att vi kanske kunde photoshoppa ihop nåt snyggt collage i år, istf att fota en gruppbild, men Janelle protesterade 🙂

Hon är den av barnen som är mest traditionsbunden, och hon tycker det är roligt med sånt här, och vill inte alls bryta den tradition vi haft sen hon var liten 🙂

Av de övriga så suckar Patricia, Robban och Corrinda, men fogar sig för grupptrycket och ställer upp sig och ser glada ut, och det är faktiskt fantastiskt roligt att ha den här gruppbilden av barnen varje år!

Vi borde verkligen boka tid hos en fotograf för en familjebild… jo, det måste bli så . Sen 😉

 

I år blev julkortet så här:

  Haha, en liten kik, resten får ni sen 🙂

Bakom kulisserna såg det ut såhär:

Minsta tomtenissen kollar om strumporna är goda.

De äldsta nissorna och den minsta:

Jamie var så trött redan innan vi började fota, och efter massa blixtar och ”hej hej , titta hit!” så ledsnade han och illvrålade, men Janelle vyssade och  vaggade och så somnade han 🙂

Jordan satt riktigt stilla och fint, kors i taket 🙂

Han är så söt, gick och satte sig längst fram och var bara underbar, synd bara att inte alla andra var på plats…

Jamie var himla gullig han med 🙂

 

Jaja, det färdiga julkortet kommer sen 🙂

 

Idag har vi varit på BVC och vägt honom, och nu stannar vågen på 8160gram.

INte undra på att det var jobbigt att bära runt på honom när jag adventsfixade!  8 kg som inte hjälper till ett endaste dugg, på armen…lång är han dessutom så man får inget riktigt bra tag om han ligger ner, och sitter han upp blir han rätt vinglig.

Fortsätter han på sina kurvor så kommer han sluta på 186 ståtliga centimeter, sa bvc sköterskan, och sen roade vi oss med att räkna ut hur långa barnen kommer bli, enligt sina gener…

Man tar mammans längd, lägger till 13 för pojkar, drar ifrån 13 för flickor, plussar på pappans längd och delar på två:)

 

För våra döttrar blir det då; Min längd: 169cm – 13 cm = 156

Perra är 182 cm så då blir det 182+156 = 338

338 delat på två= 169

 

Hm, fast på BVC fick vi fram 167,5…?

Det var INTE jag som räknade då, men det kan väl stämma, jag har säkert glömt nåt..

Strunt samma, tjejerna blir ungefär som jag, och med den formeln så blir killarna 182 cm. Får man tio barn så stämmer det på 8 av dem, övriga kan brås på släkten 🙂

Min mamma är lång men övriga i släkten är rätt normallånga, så det ska bli spännande att se i slutänden.

Som det är nu så är Janelle och Patricia 163 och 164 cm.

Siffror siffror…..

 

Nu ska jag hoppa i säng, ska till tandläkaren imorgon…hua.

Natti natti 🙂

Ibland , eller om sanningen ska fram – ganska ofta, så svarar jag Nej på ungarnas frågor om de får göra si och så . Skittrist , jag vet .
Ofta tänker jag efter och inser att jag svarar rent slentrianmässigt och så ångrar jag mig 🙂
Jag försöker tänka på att kunna motivera mitt nej , både för barnen och för mig själv men som sagt … Även solen har fläckar 😉
Nyss frågade Lovelia om hon fick blåsa såpbubblor och jag sa nej , men tänkte efter och varför inte ?? Finns ju ingen som helst anledning ?
Så en lycklig loppa är nu ute och blåser bubblor i kylan 🙂

Jamie är för liten i år och får ingen adventskalender, så det blev ”bara” 192 små paket 🙂

Jag tänker inte ta åt mig nån slags ära för att ha jobbat med att vare sig planera,inhandla eller slå in, för det mesta var gjort, eller förberett.

Det har mamma,pappa och syster gjort, och som vanligt med bravur.

Här snackar vi exel kolumner och avprickning allt eftersom, det är jäkligt svårt att felsöka när man ska leta bland så många paket i så många kassar .

 

Mamma sydde/pysslade en varsin adventskalender till Janelle och Patricia när de var små, och jag frågade då om evig påfyllnad ingick, och det gjorde det ju. Mamma trodde ju knappast att det skulle bli så många barnbarn 🙂

Förra året skrev jag om det stora bekymret vi har nu, och det är att det är svårt att hitta nya kalendrar att göra, vi har sex olika idag, och då fick jag låna av en av er bloggläsare en mall och beskrivning på en som vi inte hade 🙂

Det var tur att du skrev att vi kunde behålla den några år eller så, för den har inte hunits med av olika skäl, men till nästa jul borde den vara klar!

 

Hur som helst så har vi gjort advetstfint i huset, Jordan har ju som vanligt saboterat och förstört, så till den milda grad att han nu har ”undervåningsförbud” 🙂  jag blir gaaalen på den ungen. Det är en jäkla tur att 2 åringar är så enormt charmiga och goa, annars hade han, och flera av de andra ungarna i sanningens namn, åkt ut med huvudet före,blivit sålda på Blocket eller bara glömda på nåt köpcenter i en annan stad 😉

Idag lyckades han välta ner en gigantisk kartong med ungefär 4 miljoner småpärlor på golvet. Det var inte ens nån idé att försöka rädda dem utan det var bara dammsugaren direkt.

Ja förresten, det där med undervåningsförbud är ju inte så enkelt, vi har nämligen en akrobatisk utbrytarkung till son 🙂

Vi har grind ner, två stycken, men tro inte att det stoppar honom, nejnej, han tar en stol/pall/kartong/ vad som helst som gör honom lite längre, och skjuter fram den till grinden, stannar en halvmeter ifrån och därifrån gör han nån slags säldykning över grinden..!

Helt galen. Det går fort, det är i princip ljudlöst och det är väldigt väldigt svårt att hålla honom på den sida som jag anser är den rätta.

Jag såg en dokumentär om sexlingar nån gång, och de hade TRE grindar i höjd, deras barn var väl som Jordan, fast gånger sex då…pust;) och de hade bara fyllt på med en grind ovanpå den förra när kidsen började klättra över.. Jag fattade inte då, men jag gör det nu 🙂

När jag letade efter den som vi sen köpte, på engelska och amerikanska sajter så hittade jag ett flertal extra höga grindar, och ohh vad jag ångrar att jag inte slog till på en sån 🙂 En hel gallerdörr kanske vore nåt 😉

När jag ledsnade på honom idag,( en av gångerna..) så ställde jag in honom på hans rum och sa att där kunde han stanna istf att göra dumheter och så stängde jag dörren om honom. Jordan sjöng en sång för sig själv och jag hörde hur han kastade ner sina bilar i lådan de ska vara i, och så gläntade han på dörren : Färdi nu, mamma, komma ut??

Charmtroll! Han vet att städa är bra 🙂

  Han gillar tomteluvorna vi tog fram igår till fotograferingen, han går och hämtar en och sätter på sig hela tiden, här försökte han se lite arg ut, han är ganska nyvaken och sur för nåt jag glömt 🙂

Ser ni min lilla gran? Köpte en sån förra året och den höll sig så fin ända till långt in på våren, den slog nya skott överallt, och sen tvärdog den. Jag hoppas på samma tur med årets. Köpte den på Ikea 🙂

Här en annan luva, munnen full av kattmat…

  Novalies nintendo, jag tror han klarar av att få lite poäng ibland…

Duken är ny den med, vaxduk från Rusta. Jag har totalt fastnat på vaxduk nu, har aldrig tyckt att det varit så mkt att ha förr, mest för att det bara funnits skitfula med stora blaffiga mönster, men det kommer ju mer och mer fina nu.

Den här får duga som julduk i år, själva juldagarna byter vi nog mot en i tyg av nåt slag, men annars får den ligga där.  Hade köpt lite för lång så jag klippte små dukar till övriga bänkar åxå 🙂

 

Trixie var på ett kalas på 4H idag, det måste ju varit höstens sämsta väder, men de hade haft roligt ändå. Hon pratar om 12 grisar och kaniner och nån ponny, och tuppar, lite svårt att hänga med i svängarna. Novalie gick till en kompis och Lovelia följde med när Perra skjutsade Trixie, Corrinda åkte på basket och Patricia till Fyrishov för att bada, så det var nästan bara Jamie kvar hemma. Jordan sov. Men ibland är ”bara Jamie” mer än nog, och idag var en sån dag när han faktisk inte alls hade lust att vara ensam. Jag flyttade med honom dit jag gick, men han ville helst vara i famnen, och det är tungt med en tjockis, jag borde knutit in honom i en sjal, men orkade inte hämta sjalen…den var inne hos Jordan iofs.

Men Robban förbarmade sig över sin lillebror och bar omkring på honom så jag fick fixat det sista – bära ut massa saker i garaget för julförvaring, och en massa sopor i carporten, dammsuga och sen var det klart.

Härligt.

 

Det blev beställd mat till middag, och tända första ljuset. Novalie ville att vi skulle sjunga en adventssång så det gjorde de, vackert 🙂

Sen susade jag till mamma och pappa, det ösregnade, blåste som sjutton men var inte speciellt kallt, så förvåningen var stor när mamma ropade: Det snöar!!

Marken var alldeles vit 🙂

Plusgrader ute ger ju bara slask, men det blir ändå så mkt ljusare, och faktiskt kommer julstämningen som ett brev på posten med snön .

   Mamma och pappas framsida.

Och baksida:

Förra året var jag i London, och det var svinigt kallt, när vi kom hem var det löjligt mkt snö och jättekallt, och den snön låg ju sen kvar till april…

Jag är kluven, jag vill ha de vitt ute, men jag vill inte ha det kallt….svårt det där.

 

När jag kom hem så hade Corrinda lagt en hög med kläder på köksbordet och skrivit en söt lapp med hjärtan på:

Snälla mamma kan du tvätta det här till i morgon?

Hon vet åxå hur man charmar sin mor, och såklart ligger det i maskinen och snurrar nu, jag hoppas den är klar snart så jag kan stoppa det i tumlaren innan jag lägger mig, vilket jag borde göra nu.

Corrinda brukar tvätta sina egna kläder, så jag vet egentligen inte varför hon inte gjorde det, men hon hade väl en bra anledning.

 

Jaja, nu ska jag borsta tänderna och sen ner i tvättstugan.

Natti natti 🙂