Tänk vad snabbt helgen går! Varje gång. Sällan så suckar man av leda liksom:)

Jag älskar lediga dagar med familjen. Lata sega och tråkiga, I Love it!

Idag började vi dagen med att sjunga för våran Trixie som fyller 12 år idag ♥

Älskade lilla unge.

Hon är vårt sista höstbarn, och med tanke på att jag med all säkerhet skrivit ”Jag fattar inte hur snabbt tiden går” vid varje unges födelsedag så hoppar jag över det:)

Men jag fattar det inte;)

Den är lilla damen är av den easypeasy sorten. Aldrig något drama, aldrig något större tjafs. Hon är förnuftig och klok, empatisk och ärlig.

Hon har inte bråttom utan tar det piano och i sin egen takt, men jag behöver sällan eller aldrig stressa på henne eftersom hon har koll på när hon ska vara klar och vart hon ska. Jag undrar när hennes trotsiga period ska inträffa, men sen tänker jag att hon är otroligt lik Janelle, som faktiskt aldrig hade någon jobbig tid, och hoppas att det blir lika här:)

Trixie är mitt sjätte barn, och hon var beräknad att komma den 2/10. Tjena. Fröken Maklig låg där inne i magen och funderade på om det verkligen var så bra att byta miljö. Kanske var det obehagligt där ute, bättre att ligga kvar och jäsa. Och jäste gjorde hon. I tretton jäkla dagar och 23 timmar:) Jag hade tid hos BM på måndag förmiddag, men Trixie behagade till sist komma 23.55 på söndagen.

Hon vägde in på 4,5 kilo, och var en riktig tjockis. Störst av alla kidsen, och senast. Men lugn och fin:)

Och en underbar unge ♥

Och för er som inte visste vart Trixie fått sitt namn ifrån, I present to you – Familjen Flax:)

Det här ÄR min Trixie. En förnöjd unge som sitter i solen och njuter.

Trixiebelle. Eller som det till sist blev – Trixie Belle Vera

Hon fick lite presenter av oss på morgonen, och sen blev hon bjuden på bio av en kompis. Tillsammans med henne och några andra tjejer valde hon sen att gå på stan istf att fika med släkten:)

”Vi ska ju ända ha storkalas snart” Ja, om jag får till nån ledig dag för det så ska vi ha det:)

Framåt december kanske?

Nu ligger min lilla stora snart tonåring och sover, och jag ska väl kanske börja fundera på det jag med.

Natti natti ♥

Idag fyller min lilla loppa, Lovelia, 10 år ♥

Det är så ofantligt konstigt det här med tid, eller hur? När man var liten så kändes tio år som en evighet. Längre än en evighet! Man kunde inte begripa hur i hela friden mamma och pappa kunde referera till saker som hände för tio, femton eller tjugo år sen, för hur var det ens möjligt att komma ihåg sånt?

Idag så känns det som att saker som hände för trettio år sen var igår;)

Skumt.

Nåväl, vi ”väckte” henne vid tio ( hon hade varit vaken sen åtta, haha) med skönsång på sängkanten, och hon fick paket.

Hon var så nyfiken i går kväll på vad de innehöll:)

Det var en svart bomberjacka, ny mobilladdare,och en bakvåg, bland annat.

Nöjd och glad tioåring. Tio år…..? Omöjligt:) Kolla tavlan i bakgrunden… det är för drygt tio år sen alltså:)

Lovelia var så liten när hon föddes!

Bara precis som en liten loppa. 2,7 kilo och 47 centimeter lång. Två veckor tidig. Det är ju svårt att inte jämföra, framför allt sina egna barn, och Trixie som är före henne kom tretton dagar och tjugotre timmar efter BF, vägde 4,5 kilo och var drygt 50 cm lång. Det är stor skillnad:)

Framför allt hade jag inte alls förväntat mig att Lovelia skulle komma så tidigt, för i min bok blev det ju nästan en månad före:)

Hon påbörjade en pannkaksgräddnings-frukost, men vips var klockan elva och hon skulle på baskettränig klockan halv tolv, så det blev bråttom. Tänk att det så lätt blir så när man har hur mycket tid som helst på sig. Hon susade iväg, och hon är så happyhappy över basketen. Som hon har längtat efter att den ska börja:)

Jag åkte och köpte tårta, och allvarligt nu, men ibland undrar man ju hur det står till med den metall hälsan på en själv;) Det är sällan som jag handlar på Ica Maxi men nu åkte jag dit, Med andra ord är jag inte bekväm och van i deras självscanningsystem. Själva scannadet är ju samma överallt, men när man ska betala skiljer det sig lite åt. Jag gick där i mina egna funderingar, tårtan var tung och det var bökigt att förutom den även bära två påsar med wienerbröd, plus scannern så jag bara gick fram till första bästa betalstation och lade ifrån mig allt, och sen drog jag kortet och stod sen och funderade på varför i hela friden det kände så konstigt och annorlunda? Varför tog det sån jävla tid?

Killen som pratade över min axel struntade jag fullständigt i, och när han fortsatte tjata blev jag mer irriterad än att jag lyssnade, men tredje gången han påkallade min uppmärksamhet med sitt: ”Ursäkta? ” och sen sa att den inte var i funktion så fattade jag:)

Ahaaaaaaa. Men vafan?? Insåg att själva stora skärmen var svart, men den bryr jag mig inte så mkt i eftersom man oftast sköter betalningen via kortdosan. Godmorgon. Mupp.:)

Jaja, jag bytte väl maskin, betalade och åkte hem. Gräddade mina wienerbröd;) och sen kom Patricia, mamma, pappa och syrran på fika. Janelle var sjuk:(

Tio ljus på tårtan…det är ju galet:)

Hon fick lite mer presenter men sen kör vi ju ett ”storkalas” för alla september och oktoberbarn, dvs Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie, Två har fyllt, två kvar:)

Av mina ungar så är en född i januari, tre i maj, en i juli, tre i september och en i oktober. Det blir med andra ord fyra storkalas om året. Och med det innebär att även farfar och hans fru och Anna och Lasse,Joel och Matilda kommer.) Det är Ohana.

Nu ligger Lovelia och sover, Min lilla stora fina tioåring:)

Lucky number seven ♥

Innehåller adlinks

Sådär. Då har jag landat i soffan hemma efter dagens firande.

Vi tog ju med Jamie när vi hade släktkalas för majbarnen, eftersom jag var lite seg på att hitta ett datum som passade oss alla, så på ett sätt så känns det lite som att han redan fyllt år. PÅ samma vis som det brukar bli för Trixie som fyller sist av höstbarnen.

Den här veckan som varit har ju vi varit på campingen, men vi ville åka hem så att syskonen kunde får fira honom. Och för att det ska bli lite ”mer” av hans dag. På campingen blir det mindre speciellt.

Vi åkte hem redan i fredags, eftersom jag skulle passa på att fixa mina fransar hos Dau innan hon går på semester. Det är riktigt vansinnigt svårt att fota sina fransar och fast jag ber ungarna om hjälp blir det katastrofdåligt:) Men på instagram finns en liten film.

Den här gången satte Dau dit lite kortare fransar än vad jag brukar ha, de sitter lite bättre (längre) på mig och det är ju fint så jag slipper åka efter henne till London dit hon ska på semester, även om jag gärna hade tagit en tripp dit. Som vanligt låter jag henne bestämma helt eftersom hon har ögat för vad som blir snyggast.

Hon är så bäst:)

Efter det drog jag till Toys r us för att köpa present till Jamie. Han hade varit väldigt tydlig i vad han önskade sig – Nerf gevär ( ett sånt som Thor har, mamma) lasersvärd, surt godis, och badmintonrack.

Okey:) Jag hittade direkt badmintonset så det plockade jag ner i korgen, så ett Nerfgevär som är olika Thors men som både skjuter vatten och pilar. Det är bra eftersom jag vet att pilarna komma vara pust väck borta efter några dagar. Sen soltröjan jag skrev om tidigare idag, och eftersom jag länge avsett att köpa en ny pool till ungarna så fick det bli en sån med:)  Och såklart ett lasersvärd. Massa rea så det blev ovanligt billigt, och sen hittade jag det sura godiset på Citygross så man kan säga att jag lyckades.

Jamie har alltid, ända sen han var liten, ogillat att stå i centrum. Fast han är en riktig spelevink och teaterapa, märkligt hur det går ihop? Detta att vi kommer in och sjunger för honom på morgonen framkallar alltid samma reaktion, han gömmer sig under täcket. Sen dyker han fram så småningom och flinar med hela ansiktet, happyhappy som få:)

Han öppnade sina paket under glada tjoande 🙂 Givetvis måste allt testas direkt och Nerf-pilarna ven runt knutarna. Soltröjan åkte på och var tydligen det han skulle ha som vanlig tröja under dagen. Han for runt och grejade, medan Lovelia tog itu med att baka.

Hon hade bestämt att det skulle bli en chokladbollstårta, alltså samma smet som till det bara att man trycker ut den i en form.

I fredags så frågade Janelle och Simon om vi inte kunde fika hemma hos dem när Jamie fyllde, så det kunde vi såklart. Ingen blir ju lyckligare än mig över att slippa städa och greja;) Nu var det ju bara familjen förvisso.

Loppan bakade, och så småningom åkte vi dit. Där var även mormor och morfar, och Patricia och Simon.

Det blev mer paket.

Och sen massa fika:) Jag var så fikasugen! Jag har helt klart en speciell mage för just fika och godsaker, och den tar det sällan stopp i ,. tyvärr,)  Mat däremot….nja.

Lovelias tjusiga skapelse

Och lite längre bort Janelle och Simons goda chokladtårta. Vi är ju många så det blir inga jättemängder per person, så ni vet;) Vi hade jordgubbar och glass också.

Såklart ska det sjungas innan födelsedagsbarnet får blåsa ut ljusen på tårtan, och så klart är det lite besvärande för lille herrn, men han skulle aldrig vilja att vi hoppade över det. Skräckblandad förtjusning:)

Ungarna åt upp snabbt och sen försvann de ut, Jamie fick bland annat en fotboll som de skulle testa, och det är ju alltid kul med nya lekparker. Vi satt där och snackade länge och väl, kom vid 14 och åkte vid 18…så härligt.

Vi passade på att ge Janelle och Simon deras inflyttningspresenter, det var ju bara ett halvår eller så de flyttade in:) Två stycken Uggle-lampor från Cellbes 

Janelle är förtjust i ugglor, det kan ha att göra med att hon älskade Hedwig, Harry Potters uggla:)

Alltså kör vi ofta på uggletemat.

Tavlan kan nog vara en julklapp från mig när jag tänker efter:)

Ju mer jag har kollat på de här lamporna, de har ju stått hemma hos mig i ett halvår…ju mer förtjust har jag blivit i dem. Jag tyckte de var sådär från början men nu funderar jag på allvar om jag ska köpa ett par jag med. De finns även i vitt, men svart blev så kanonsnyggt hemma i deras sovrum.

Vi tackade för oss och åkte hemåt, och käkade lite rester innan vi har grejat på med olika saker. Nu har vi samlats här i soffan hela familjen för att kolla på The lone ranger, med Jonny Depp. Den är superbra, så slå på femman om ni har den, den börjar NUUUUU.

Ha det så bra så hörs vi alldeles snart igen:)

Idag är det då äntligen dags.

Min Lill-Fjant,min Jamie fyller sex år ❤️

Han har längtat och väntat och frågat och räknat dagarna. Och DET är inte det enklaste  ska jag säga när man inte riktigt har kläm på ordningen på veckodagarna;)

Igår var det en förväntansfull kille som minsann inte alls skulle kunna somna, men som sen däckade på två minuter i soffan;)

Jag hade ett gäng extrabarn här under dagen ( mer om det sen) så han var trött.

I morse vaknade han först av alla och låg sen och suckade och pustade lite försynt för att väcka mig 😉

Facebook kan man lita på i alla lägen, de håller koll och serverar tillbakablickar 🙂
Och fem år senare…:)

Köpte presenter på Toys r us i fredags och den här solskyddströjan var nedsatt till 50kr. Ett kap tänkte jag och tog två:)

I kassan visade det sig att den gick in för 10kr

Ett riktigt ordentligt KAP med andra ord.

Den har en huva som är rätt onödig och mönstret ska visst ge illusion av muskler 😉

Jag älskar solskylddskläder! Eftersom jag avskyr att kladda med solkräm och dessutom glömmer det så är detta kanon. Jag har haft det i olika varianter sen de kom ut på vanliga marknaden och inte kostade en miljon. Solkräm och solskyddskläder borde vara gratis eftersom det ju blir så djävulskt mycket dyrare med vårdkostnader om man drar på sig skador/sjukdomar.

Nu har Lovelia bakat en chokladbollstårta och vi ska snart packa ihop för att åka till Janelle och Simon där vi kör födelsedagsfikat:)

vi hörs sen !!

Idag, för sjutton år sen….

Alltså vi tar det igen, det blev lite för svårt för mig att greppa helt plötsligt:)

Men idag för SJUTTON år sen (???) föddes mina efterlängtade tvillingar ♥♥

En som alltid skrek, precis som på bilden;) det var Corrinda och en som bara tog små microslumrar, det var Robert. ”Se till att synka dem så de äter och sover samtidigt” stod det i alla böcker och sades det överallt.Att synka de här två var som att försöka synka ihop sol med ösregn. Det lyckades nån gång ibland helt utan att man visste vad man gjorde för att få det att funka:;)

Sämsta rådet jag ever fått.

Jag försökte, det gjorde jag verkligen. Jag väckte den som sov för att äta, jag lade båda i vagnen och rullade även trösklar, jag höll ut i flera veckor. Jag sov inte på flera veckor;) Sen gav jag fan i det. Tänkte att jag har ju två ungar tidigare som jag gjort som jag velat med, så varför skulle jag börja lyssna på folk utan personlig erfarenhet nu?

Och vips så sov Robban hela nätter och Corrinda ammade hela nätter. Jag sov. Livet blev 100% enklare.:)

Folk beklagade, de berättade massa skräckhistorier om tvillingar. Jag fick höra så mycket elände under min tvillinggraviditet. Mitt liv skulle bli miserabelt.

Öhh, jomen alltså kan säga som så att jag  väntar fortfarande på allt det där skitjobbiga som skulle inträffa.

Jag säger så här: Att få den stora äran att bli tvillingförälder, det är det coolaste och ballaste jag varit med om:)

Det är, och var stort.

Jag lovar.  När jag väntade barn nummer fem, och det visade sig vara bara en bebis, så blev jag så ledsen. Jag ville verkligen ha ett par till, eller varför inte trillingar 😀

Idag fyller de alltså sjutton år, men det känns som igår de föddes.

Lika älskade nu som då. Kanske mer besvärliga nu än då;) Nä, de är faktiskt rätt så enkla att ha att göra med.

Så lika, men så olika.

Tvåäggstvillingar för er som inte kan er biologi;)

Mina millemiumbebisar ♥ ♥ mina tvillingar.

Grattis på sjuttonårsdagarna, älskade ungar  ♥ ♥ ♥ ♥

Idag fyller mitt första barn, min äldsta dotter 23 år.

Janelle blir med andra ord lika gammal som mig:D

Usch vilken dålig bild det blev, den såg fin ut som liten,. Jag ger er genast några till:)

Julafton

Gröna Lund i somras.
Jag brukar skoja och säga att även jag stannat vid ett barn så hade det barnet varit perfekt, men att jag såklart ville ha ett gäng till likadana. Janelle är, trots att hon är mitt ”övningsobjekt” klok, empatiskt, rättvis, snäll, glad, humoristisk och allt sånt där. På minussidan kan möjligen vara att hon är sinnessjukt långsint. Och håröm;)

Om man råkar dra henne i håret så blir hon sur en vecka;) men förutom det så är hon väldigt lättsam.

Hon har ju flyttat hemifrån, men kommer gärna hem och hänger med sina syskon, och mig (hoppas jag) och hon tycker det är kul att ta hand om ungarna de gånger jag åker hemifrån. Även om det var sådär halvkul för henne när jag var i London och de däckade i magsjuka:/ Men hon fixade det med!

Hon är inte speciellt sjåpig utan gör det som måste göras.

Nu jobbar hon på förskola, och jag vet att hon är omtyckt av både föräldrar och barn, vi har stött på ett antal familjer när vi varit ute och handlat edyl tillsammans, och de bara älskar henne. Jag är inte ett dugg förvånad:)

Vilken arbetsplats som än får låna den här tjejen kommer att bli  en lite bättre, vänligare, ärligare och trevligare arbetsplats. Hon är bara sån. Och jag är grymt stolt♥

Jag är precis lika stolt över alla mina barn, såklart, men idag är det hennes födelsedag.

Hon är dessvärre sjuk, med feber. Något hon haft väldigt mycket nu på sista tiden, så idag sa jag att hon kanske skulle ringa och kolla med nån. Ja, JAG sa så, trots att jag alltid är den som väntar ut saker;)

Hon ringde och fick prata med en sköterska som sa att det var normalt, det kunde vara så ibland att man drabbades av virus på virus. Och eftersom det är massa snuvor och skit i omlopp är det bara otur.

Vi ringde och sjöng för henne efter att de flesta skolbarnen kommit hem. I den här familjen väcks man med sång och paket på sängkanten när man fyller år och jag saknar väldigt att inte få uppvakta henne så, men det är ju svårt att åka dit, för att sjunga en sång och ge några paket:)

Men på söndag kommer hon hit och har kalas!

Det är dels för att det är enklast så, men även för att de ska flytta igen och har börjat packa.

Bah. Att få lägenhet i den här stan är inte enkelt Detta är fjärde gången på lika många år de flyttar. Nu har de bestämt sig för att köpa, i stället för att bo i andrahand som de gjort. Det är otryggt och jobbigt, och inte för att tala om att det är jobbigt för morsan att behöva bära saker;)

Men, då kommer vi till banken. Herregud för att få ett jävla banklån ska man ju typ vara miljonär!

Simon har fast jobb, Janelle ett vikariat till sommaren, men sen timmar som vanligt. Hon har jobbat i princip heltid på sina timanställning men ingen ska ju tro att det räcker för banken. Inte ens med en medlånare så godkänner banken dem. Det är lite olika anledningar, Länsförsäkringar sa att det  var för att de inte var kunder i banken…. eh..? Nä, men de kan väl bli? Nån annan sa att det var för att Janelle inte har fast jobb… Nån sa att medlånaren måste vara en förälder..? Varför? Huvudsaken är väl att medlånaren kan betala?

Jag fattar inte, för de köper en lägenhet som då blir säkerhet. I den här stan kommer det inte att bli en förlustaffär för banken oavsett om de inte kan betala lånet, eftersom lägenheterna bara ökar i värde.

Sen har de klarat sig i fyra år på högre hyror och mindre inkomster än vad de skulle betala på ett lån, men det tittas det ju inte på.

Nä, jag fattar att bankerna inte kan låna ut osäkra pengar, men å andra sidan kan man ju aldrig vara säker. Även en miljardär kan råka i elände.

Att få en hyreslägenhet är svårt, de har såklart även kollat på det. Men det löser sig, det gör det alltid.

De är duktiga de där två:)

Redan på lördag tänker hon försöka komma hit, och baka lite med småkidsen. Jag tycker det är en utmärkt ide´- jag kan sitta och dricka kaffe och titta på, medan de bakar och har mysigt. Perfekt.

Om hon är frisk förstås, annars får hon hålla sig hemma så får jag lov att fixa.

Nu ska jag posta iväg det här och sen hoppa i säng, för under över alla under – klockan är knappt midnatt och jag är lite trött? Märkligt men helt okey, även min dygnsrytm börjar ställa om sig:)

Hörs snart igen!

Natti natti ♥