Jag beställde ju de där byxorna och jackan från Cellbes, och det är svinigt kassa bilder, men på söndag kanske det är finväder så jag kan posa i backen;)
Eftersom det var länge sen som jag beställde härifrån så lusläste jag storlekstabellerna, och då jag har bra koll på mina egna mått ( en ”bieffekt” av att träna, skiter i vågen, och kollar måtten i stället) så var det inte svårt att hitta rätt storlek utan att behöva resa sig från soffan och hämta måttbandet.
Som synes sitter de som en smäck:)
Jackan är grymt bra, jag kunde sträcka armarna över huvudet utan att den åkte upp, kalasbra! Lite tunna förvisso, men det visste jag och har räknat med. Massa fickor, så jag behöver inte ha mobilen i en benficka som jag haft tidigare, och det var bara tur att den höll när jag gjorde min generalvurpa förra säsongen;)
Brallorna sitter toppen. Jag hade jeans under och under jackan en tunn tröja, som jag sen gick på hundpromenad med för att kolla om jag frös. I minus åtta grader kändes det lagom, så det är lovande,
Jag ser så fram emot att åka slalom på söndag att det är inte riktigt klokt!! Inte bara för att jag har snygga kläder;) utan för att det är så roligt. Jag småler redan nu bara av tanken på att plöja runt i pisterna. Förra året hann vi åka tre, eller om det var fyra omgångar och det kanske inte hinner bli fler i år, men det är bättre än noll. Det är ju umgänge varannan söndag och då passar vi på.
Ihhhhh!!
Ikväll ska jag och Helen åka till Stockholm och se Dannys krogshow:) Jag blir glad av att se den killen, med det där leendet och charmen så är det svårt att vara oberörd. Helen frågade mig i höstas om jag vill gå och jag sällskapar gärna på allt möjligt så jag sa jajamensan, och sen glömde jag bort när… Men det är ikväll:)
Vi tar tåget, jag har inte bestämt mig än för om jag ska ta bil ner på stan eller inte. Är lite grinig för att de på min ”tågparkering” minsann gjort om så det kostar pengar dygnet runt, mycket pengar dessutom. Så pass att jag nästan står billigare i dyra p-huset beroende på hur länge jag ska vara borta, och det ligger precis vid stationen i stället för att gå en väldigt mörk väg som tar en kvart ungefär. Det är ju ett parkeringsbolag som tagit över såklart och då försöker jag välja bort dem. Står hellre på kommunens så pengarna går tillbaka till oss som bor här. Avskyr privata p-bolag överlag. Det spar ju dock tid om jag åker bil, bussen går helt fel tider och chansar man så kan man ju missa tåget som jag gjorde när vi skulle på Workout parties…
Så det ska jag klura på nu, medan jag gör mig i ordning.
På instagram kan man livsända, alltså så att ni som följer kan se det i realtid, och skicka frågor och ”delta” i konversationen i form av skrift.
Det har vi planer på att göra på fredag, tänker att alla vill ju se våran fabulous tacomiddag;) Jag har inte fått ok än av alla ungar, så det ska kollas, men det är en god ide av er att gå in och följa mig där så ni inte missar detta exklusiva..;) (carolawetterholm)
Det försvinner sen, och kommer aldrig mer igen, och det är lite roligt. Jag har sett några livesändningar och det är märkligt nog väldigt fascinerande. En av mina bloggvänner hade en i förrgår, och de satt och tjattrade runt bordet och käkade semlor, och på nåt mysko vis kändes det som att jag var med där runt bordet:)
Jag skulle iväg och träna, men hade svårt att slita mig, haha.
Härligt att du är så levande och gör så mkt roliga saker, det är du värd. En fundering om du skulle vilja ha tbx det livet som du hade innan skilsmässan? Jag tycker du verkar mkt gladare nu?
Nej. Och missförstå inte:) Jag har haft ett fantastiskt liv innan med, jag har varit mamma fullt ut och älskat det. Jag gjorde saker då med, men tex konserter gick jag bara på mina absoluta favoriter. Jag hade bebis, småbarn, större barn och tonåringar och ofta gravid eller ammande. Det var inte rätt tid att fröjda sig med annat. Jag trivdes med det då och tycker inte att jag direkt försakat något jag verkligen velat. Nu är kidsen större och jag kan göra mer bara för att det är kul. Det är rätt tid för det:) Snart blir det kanske även rätt tid att resa mer 😉
Åh som jag längtar efter att åka slalom, det var ett tag sedan.
Med så snygga kläder kan det ju inte bli annat än succé :))
Ha så skoj ikväll, hoppas det löser sig med parkering.
Sådärja. Jag har en ny favorit:) Som lovat att vi får coachsurfa hemma hos honom ”nästa gång” vi åker till New York. Tog mig hela kvällen att fatta vad coachsurfa betyder, vet ni?
Karin kom hem till mig på eftermiddagen, jag stod och sminkade mig och hon dök upp nyfriserad och snygg♥ Vi har känt varandra i evigheter, och haft sjukt mycket kul under åren. Vi började som jobbarkompisar och blev supertajta dödspolare. Allt dumt jag gjort, har jag gjort med henne;) Nästan…hehe
Jag gjorde mig klar, lagade mat till kidsen och sen drog vi. Först en burgare på McD eftersom det var roligare än spagetti och köttfärssås. Jag har haft ont i magen i några dagar, inte speciellt allvarligt, men det är ju jävligt irriterande när den inte är i topp. Jag har ytterst sällan problem med min mage, den tål det mesta och säger inget ens om den bara får kaffe en hel dag, så det är ovant att ha ont. Tror det är för att jag är lite förkyld, inte mycket men det har väl satt sig där. Att äta lite och ofta hjälpte, en banan här, en burgare där;) Efter all öl i går så är den nu i form igen:D Jo på allvar.
Vi messade med syrran och Karro som skulle möta upp oss vid Svandammshallarna och sen kvistade vi dit. huttrande för det var inte alls rart ute, och vi bestämde oss kvickt för att gå in. Jag messade dem deras biljetter:)
Älskar teknik när den funkar som jag vill:)
Messade dem båda att messa när de kom så skulle jag möta upp dem. Sen kom jag på att jag glömt mina öronproppar… Vissa 😉 tycker att det är töntigt med sånt, men jag är rädd om mina öron. Jag har gått på massor av konserter förr utan proppar och det är inget vidare när det ringer i öronen flera dygn efter. Jag vägrar sabba hörseln, och ska jag chansa ska det inte vara Takida;) Frågade i baren och fick varsina par, sådana där skumgummiploppar som gör att man hör uselt, men man får putta in dem bara lite så de sitter som ett litet filter så funkar det. En öl och sen ställde vi oss vid scenen, lika gott som vi stod och hängde nån annanstans kan vi ju stå där, typ näst längst fram
Syrran dök upp och vi skulle fota mera. De klagade på att det blev smurffärger;)
Här blev syrran suddig, men det var ju ändå lördag så det var hennes suddiga dag helt enkelt;)
Karro kom hon med och vi stod där och snackade.
Ungefär på utsatt tid satte All is Left igång. Ett Sundsvallsband som var helt okey. Jag brukar oftast tycka att förband är skräp…;) men de här var bra. Tre gitarrer, och då brukar allt låta fint;) En vänsterhänt och det ser så coolt ut. Jag önskade alltid att jag var vänsterhänt när jag var yngre men fattar ju att det kanske är bökigt när allt är anpassat efter höger.
Stampa, stampa, stampa sen då. Det är tufft att stå rakt upp och ner länge så det var lite gnäll på oss alla om att det var ont här och var.
Och lite drama.
Publiken var rätt blandad men det gemensamma för många var arrogans, egoism och fylla. Den kombon funkar dåligt på konsert. När stora gubbar äldre än mig börjar hoppa och bryr sig noll om vem de hoppar på…. eller står och viftar okontrollerat med armarna. Nja. Och gamkärringar som är så fulla att de inte är med, och spiller ut vin över folk.. Det var väldigt gruffigt på många håll.
Intill mig stod ett gäng tjejer. Ålder okänd men inte purunga. Den närmsta dansade fram och tillbaka, och varje gång hon drog åt höger så knuffade hon mig ordentligt. Varje gång. Och flera gånger så såg jag att hon tittade på mig, sådär som att hon ville ha en reaktion. Även hennes kompis gjorde det. Jag skiter i om folk bumpar in i mig på konsert. Jag tycker det hör till om man står på ståplats, och jag är inte alls sån att jag brukar klaga. Men detta blev liksom till sist för besvärligt. Hon var upp i mig hela tiden, en höft som tryckte undan mig, armar som viftade och så höften och armbågen igen. Hon hade gott om plats att dansa utan att knuffas så jag bad henne vänligt att försöka hålla sig på sin plats.
Och vad händer? Tror ni hon bara nickar och gör så, som det alldeles normala vore?
Nä. Hon spänner ögonen i mig, knuffar mig och vrålar att hon får väl för fan dansa om hon vill??
Eh, ja? Varsågod, men du dansar ju liksom PÅ mig.?
En rad okvädingsord ramlade ur hennes mun, ” om hon gick på konsert så skulle hon minsann får göra som hon ville, jag skulle hålla käften, jag var dum i huvudet, och jag borde för fan flytta på mig då!!”
Hon var så jävla mycket ute efter att bråka. Efter att ha tagit emot ett antal knuffar av henne så lackade jag ur och knuffade tillbaka. Moget nä, men vafan man kan inte ta vad som helst av nån bitchig slampa som muckar gräl. Är det nåt jag inte gör så är det att ta skit och vika ner mig.
Hon blev ju totalt vansinnig såklart. Givetvis, det ingick ju inte i hennes plan att jag skulle bli förbannad, hon ville ju skrämmas och jävlas. Hon började knuffas och riva tag i mig. Och ja, jag försvarade mig. Funderade på om jag skulle praktisera en uppercut eller rak höger;) men då höll hennes kompisar tillbaka henne. Ordentligt, hon var helt galen, och nån höll även tillbaka mig så det såg väl ut som att jag kunde ge henne en match;)
Folk flyttade sig och lämnade plats, ni vet så där som det blir vid ett slagsmål.
Karin var bredvid mig, och det var alldeles för nära en töntig catfight där. Mitt framför vakterna dessutom.. idiotiska brudar.
Jag fräste åt henne att ge upp för helvete, titta på bandet och lyssna på musiken för det var väl ändå det vi var där för båda två? Sen vände jag mig bort och ignorerade henne. Vad hon gjorde?
Jo men gissa? Givetjävlavis så fortsatte hon att knuffas. Men inte riktigt lika mycket.. Jag hade inte förväntat mig något annat av en sån person. Enbart ute efter att jag skulle bli störd, och jajamensan jag vägrade såklart att flytta på mig. Och vann på uttröttning;) Rätt var det var hade hon försvunnit.
Och bara för att klargöra. Jag har absolut inget emot att hon dansade, inte alls. Men om man inte är ensam så måste man ta hänsyn till andra människor. Jag stod där och då kan man inte bara vräka undan mig. Jag har stått i många publikhav tätt hopträngd med folk, men aldrig någonsin träffat på en sån här apa som inte kan anpassa sig. Är det trångt så är det.
Jag slåss inte heller. Aldrig. Men om jag måste försvara mig så gör jag det. Och jag backar inte.
Så är det bara:)
När Stiftelsen spelade var folk hyfsat i gasen:) Det hoppades, det tjoades, det sjöngs med.
Jag har nog sagt det förr, men upprepar mig väl. Jag är inget fan av vare sig Stiftelsen eller Takida. Men jag tycker de är helt ok, och jag älskar att gå på konsert:)
Det är ändå väldigt roligt att stå där med folk som verkligen gillar de här killarna. Det blir röjigt och golvet sviktade härligt när alla hoppade.
De spelade sina låtar, och det var inga överraskningar med det, de levererade som de skulle:) Man blev glad.
Lite paus igen då. Syrran och Karro hade ramlat bak i publiken lite eftersom det trängdes rätt friskt, så de kom fram när Stiftelse-fansen gick för att dricka öl eller vad de gjorde, för det försvann massa folk. Vi stod där och snackade igen, berättade om idiotbruden och fick höra om andra idioter där de stått. Det var många orutinerade och egoistiska konsertbesökare helt klart.
Det släcktes ner lite och nästa artist började kliva på, plötsligt så blev det värsta kaoset framför mig, Jag tittar precis bort och fattade inte vad som hände, men Karin sa att nån dam framför tuppat av. Oj då.
En minut senare var det dags igen, hon föll ihop och tjejerna runtikring vrålade på vakterna som av nån anledning inte var precis där de varit hela kvällen, exakt framför den här tjejen, Det tog ett tag innan de kom rusande och då hade hon redan tagit sig därifrån, skapligt vinglig och matt, generat leende. Ingen aning om anledningen till svimningen, men det kanske var för mycket stå = allt blod i benen, som gjorde det för hon verkade inte berusad.
På scen stod då plötsligt en ensam kille vid keyboarden. Ryan Star ♥
Aldrig hört talas om som artist,, mer än att han hjälpt tAkida med sitt ”amerikanska sound” men oj så jag gillade:)
(Inte bild från konserten.)
Ja, och förutom att han var stilig så var det bra drag i hans uppträdande, det var fart när han rusade runt och hoppade varvat med stilla toner när han stod vid pianot. Bra röst. Whats not to love? Att han dessutom varit förband åt BON JOVI gör ju att det är omöjligt att inte gilla honom, om Jon gillar honom så gillar jag honom. Det är sen gammalt;)
Jag har alltså en ny favorit:) Hey Ryan Star welcome ♥
Han var rolig också, kunde snacka och här kom alltså det där coachsurf in:) Han sa att vi alla givetvis fick coachsurfa hos honom när vi kom till New York. Efter långt och länge fattade jag att det är nån form av sätt att resa, att man kan hyra in sig på folks soffor alltså. Nån form av Bed and breakfast typ. Möjligen minus frukost jag vet inte;) Men jag funderar på att ta honom på orden, för i så fall kan vi åka till NY i höst;)
Ryan sjöng sina låtar och sen råddade de om på scenen igen för Takida.
Och Takida är Takida:)
Jag hade slut på mobilbatteri som vanligt och den låg och laddade i väskan med powerbanken, men när Ryan kom ut som lite förstärkning var den färdigladdad;)
Förra gången jag såg Stiftelsen så lade jag ut en bild på killen längst till vänster på instagram och frågade vem det var? Han kom in och det blev sånt jubel och jag hade noll koll, men fick svar direkt från flera att det var Chris Rehn, som då alltså spelar i Takida. Mixar friskt mellan de olika banden:)Takida var bra, inget snack om den saken. Jag kan absolut se dem igen:) De är riktigt grymma. Älskar hans röst, den är som len honung.
Och….:)
För en gångs skull stod jag perfekt och kunde praktiskt taget bara ta emot plektrumet.
Syrran har ett från Robbie Williams och det smäller ju liiite högre, men jag får vara nöjd med Takida;)
Vi samlade ihop oss och gick till baren och drack tre glas vatten var, typ. Och sen ner till tröjförsäljningen där Ryan som av en händelse stod och var trevlig;)
Jag är ju inte den som tycker det är så speciellt att snacka med ”kändisar” Jag tycker alltid att det känns så fånigt på nåt vis? Och jag törs inte:) Men Karro är inte den som är den och gick fram och började snacka. Han signerade ett kort hon hade, och jag stod och skulle fota dem, när han plötsligt kom och ställde sig supernära, ( ja han luktade gott) visade kortet och frågade hur hon stavade sitt namn. ”She refuse to tell me her real name!” Have I spelled it wrong?”
Ehh men öhhhh? 😉 Jag vet inte, och det hela utmynnande i att han i stället målade ett helt konstverk.
Han stod en lång stund och ritade små figurer på kortet och vi snackade, och han var ruskigt trevlig:)
Ska kanske överväga att prata med folk i framtiden.
När vi gick därifrån så vet jag inte riktigt vad vi pratade om men jag sa ju nåt om att han var lite het;) och Karro stannade direkt. ”Men vaddå? Är du allvarlig, tycker du det?? I så fall går jag och skaffar hans nummer nu”
Nämen han är ju typ gift, svarade jag men till hennes rygg, för hon gick tillbaka och snackade med honom. Jag ska se till att ha med mig Karro oftare, för nu är ju jag och Ryan ihop:)
Eller nä kanske inte, men det hade kunnat bli så, om han nu inte varit married;) Han tyckte att jag skulle komma så kunde vi festa hela natten allihopa och nu i efterhand undrar jag ju varför vi inte gjorde det? Var väl det där med Married som hejdade kanske 😉
Nåväl jag ska ju coachsurfa på hans soffa snart så… Fan borde med andra ord verkligen ha fått det där numret…! Tänkte inte på det;)
Jag fick precis den här skickad från Karro. Den är riktigt usel om man ville ha en selfie med Ryan;) men det var inte så det var tänkt, utan mer för att se att han stod och ritade… och DET misslyckades ju kapitalt;)
Syrran bakom;) och man ser ju att han håller i en penna i alla fall;)
Jag gillade alltså All is Left, Stiftelsen och Takida, men Ryan Star var fan bäst:) På alla sätt och vis.
Vi traskade därifrån och till O´Connors för här skulle stängas pub.
Karins kompisar hakade på och vi gick in, och direkt på toa. Sen letade vi reda på våra pub-polare, två av dem, som satt där och genast fixade stolar till oss. Beställde öl och satt och uppdaterade oss på vad som hänt sen sist, och sen började kvällens liveband spela. Nåt irländskt coverband, som var riktigt bra, Irländsk musik är härligt:) Klämkäckt och smittande.
Sen satt vi där och snackade och drack öl tills de kastade ut oss som vanligt. Alltså stängde puben.
Vi var såklart hungriga, vid närmare eftertanke hade jag ätit frukost, en banan, en dubbelcheeseburgare och pommes på hela dagen…. så det var ju inte så konstigt.
Inga problem att klämma i sig en Döner Kebab alltså.
En tjej i kön, som talade turkiska frågade om vi visste vad Döner betydde? Nä det gjorde vi ju inte, men nu har vi lärt oss att det är ”något som rullar”. Och även korrekt uttal, som vi genast praktiserade när vi beställde och fick cred av killen i kassan:)
Sen var det taxi hem och direkt i säng, där vi låg och snackade en kort stund innan vi tvärslocknade.
” Nu sover vi va?”
”Ja”…..snark.;)
Karin var ju uppe på skaplig övertid och skulle dessutom upp och iväg för att vara barnvakt idag, ska bli kul att höra om hon somnade när kidsen sov middag. Hon klev upp vid nio eller så, och jag vaknade till strax efter och klev upp jag med. Under över alla under, jag stiger upp när det fortfarande är morgon;)
Men jag ville ju snacka med henne så länge det gick innan hon skulle åka, så vi käkade frukost och drack kaffe innan hennes skjuts kom. Jag funderade på att lägga mig igen, men var ju pigg så det har jag inte gjort, och nu får det vara. Nån måtta får det vara:)
I stället har jag suttit och segat, kollat instagram, alla taggar från igår och nu sitter jag här med datorn. Inte så där vansinnigt pigg längre, men ska snart laga middag.
Lovelia har bakat chokladbollar till efterrätt:)
Vi hade som vanligt inget pärlsocker, så nu har vi tömt hushållets hela lager av strössel i stället:)
Jag ser på bilden att jag verkligen borde gå in in i killarnas rum och röja upp, de är värdelösa på det. Men det är ungefär där min nivå ligger just nu, så det blir utmärkt.
Sen blir det väl soffa och film och rimligen borde jag kunna somna innan midnatt idag, Man vet aldrig förvisso, men chansen borde vara hyfsat stor.
Men om ni nu stod och slogs mitt framför vakterna, varför ryckte de inte in o slängde ut er båda? Alternativt: varför gjorde inte du vakterna uppmärksamma på hennes beteende?
Carola: Ja nu skrev jag ju inte att vi slogs, men att det var ytterst nära att det gick så långt. Det var hårda knuffar och tillbakahållande. Jag vet inte hur du funkar i ett skarpt läge, men mitt första prio är inte att försöka få en vakt som står förvisso nära, men det var folk i mellan oss, och det var hög musik dessutom, att fatta vad som händer. Mitt första prio är att försvara mig, att inte åka på stryk.
Åh, så avis på att ni var där – verkade som en bra spelning!
Haha, och nej – man kanske kan undvika att dansa på någon annan – eller iallafall inte bli sur när man blir ombedd att sluta 😉
Kram till dig <3
Carola: Det var en kul kväll helt klart:) Kram tillbaka:)
Var på Stiftelsen för något år sedan i Svandammshallen. Tyckte redan då att det var lite speciella människor där, tyvärr. Så denna gång kändes inte så lockande att gå. När konserten var slut så tog HA på sig jackorna. Hörde då att dom var inbjudna gäster av en i bandet… Gillar Stiftelsen musikstil och kommer nog försöka se dem igen ?
HA som i mc-klubben ? Spännande 😉
Jag var nog på samma spelning som du förra gången då och förstår EXAKT vad du menar ?
Och i mitt stilla sinne undrar jag vart de gömmer sig mellan spelningarna 😉
Japp MC-klubben. Dom stod längst bak, vid baren. När spelningen var slut så gick vi dit för att släcka törsten och då tändes lamporna å vips så var jackorna på. Vet du, jag såg dig då men ville inte gå fram å störa ?
Mähhh! Du hade inte stört!!! Jag blir bara glad:)
Jag har inte så stor erfarenhet sv mc-gäng?men nog är väl Uppsalas rätt snälla? Vet att jag och syrran vis olika tillfällen cyklat ensamma förbi deras klubbhus och alltid blivit schysst bemötta. ”Bra att ni tar den här vägen, här finns det inget bus”
?
Det spelar ingen roll hur jävlig en människa är, det är aldrig okej att kalla en tjej slampa. En kvinna i din ålder borde veta det. Så onödigt och smaklöst. Gör om, gör rätt….
Äh jag kommer aldrig att fatta varför man inte får använda vissa ord utan att folk blir kränkta och tar illa vid sig?
Hon var en bitchig slampa. Varken mer eller mindre.
Från svenska synonymer:
(vard., neds.) slinka, hora, lösaktig kvinna; slyna, slamsa, subba; (vard.) slarva, slarvmaja, flamsmaja
Ganska dubbel betydelse alltså, och jag kunde lika gärna skriva subba. Men valde ett annat ord:)
Du får tycka vad du vill om det men en tjej som attackerar mig på det där viset förtjänar att få kallas slampa.
Och jag menar alltså inte hora.
Åh, hoppas ni hade det toppen! Ser så ut ?. Haha, jag har också varit med om såna där människor som inte tar hänsyn. Såna som bara står å viftar å slänger och dänger utan att bry sig om att andra existerar.
Åhhh Ryan Star….diggar honom. För ganska många år sen var han med i nån tv-show där ett nyskapat rockband sökte ny sångare. Rockstar supernova har jag för mig om att programmet hette. Det var lite som idol,fast bara rocklåtar:-) Och den person som till slut vann fick då alltså bli sångare i rockbandet. Ryan kom tvåa har jag för mig,minns att jag blev så besviken för jag tyckte han förtjänade vinsten. Lyssns pä hans låt losing your memory,den är grymt bra:-)
Hej Carola, vill bara ”tacka” för en bra och underhållande blogg! Gillar ditt sätt att skriva på o inte minst din humor som du får in både här o där. Skratta gott åt dina rader ska du veta både nu o då, Du är en kvinna helt i min smak, inget grussidullit o tillgjort på nåt sätt o det är så kul att få följa dig o dina sköna kids! Rakt på sak o du står för dina åsikter utan att vara varken dum eller elak mot någon! Så proffsigt!
O när du i några inlägg ibland har tyckt o tänkt vissa saker som har väckt ”uppror” i kommentarsfältet så har jag bara tänkt ; hur kan man bara ens missförstå hur hon menar?. O vrida så dant på dina tankar att man ”går i taket”?!?! Jag hajjar direkt hur du menar o tänker när du berättar o jag har inte minsta tendens att få det till något annat än det du säger.
Kort o gott jag gillar din blogg skarpt, sånt nöje att få läsa dina proffsiga och roliga rader!
Kram Nettan
Åhhh tack ❤❤
Vad glad jag blir:) och så skönt att läsa det du skriver om att du inte missförstår! Ibland undrar jag om jag har nån form av afasi eftersom folk verkligen tolkar helt annorlunda mot hur jag menade.;)
Tack 🙂
Jag var ju i Stockholm förra torsdagen, på en liten AW. Det är så roligt att Loppi samlar ihop oss toppbloggare för små sammankomster:) Det kan vara väldigt ensamt som bloggare, man sitter ju med sin dator hemma eller var man nu är, men utan att direkt träffa sina kollegor. För det är ju det vi är, alla som bloggar:)
Denna gången fick vi en grymt god buffe´helt vegetarisk som jag är så usel på. Jag tycker mycket om det, men vet egentligen inte vad jag äter;)
Detta var jalapeno med ostfyllning, tror jag.
Några wraps som var starka som satan;) Jag som är så fesig med stark mat lät den ligga efter en liten smakbit. God, men stark!
Det där längst hitåt som ser ut som kyckling var nog quorn. Har aldrig ätit det som bitar, bara färs och den är inte god, men de här smakade som just kyckling. Jag måste testa att göra det hemma, tror inte ungarna skulle fatta att det inte var det. Ni som har bättre koll på veggokäk, tipsa mig gärna! Jag är totalt usel på det, men vill verkligen lära mig, Bara det att jag liksom inte mäktar med att sålla i det enorma utbudet:)
Bubbel en torsdag… Varför inte? ♥ Alla dagar förtjänar bubblor.:)
Men vafan? Syns ju på lång håll att jag behöver läsbrillor;) Armarna räcker inte till ett endaste dugg;(
Satu med Olivia, Linnea Linda och Acrilex Anna
Linnea och Linda, en av våra Loppibossar ♥ Det nya LoppiMagasinet är supersnyggt så får ni tag i ett ex, kolla in det noga.
Det är de här två tjejerna som flankerar Linnea som gjort Loppi Magasin.
Detta är Teresa, som skrivit boken Ett päron till morsa. Eller ritat och satt klockrena korta dialoger på dem:)
Teresa kan vara en av de mest ödmjuka och trevliga människor jag träffat på mycket länge! Hela hon är bara vänlig och snäll:)
Charlotta välkomsttalade 🙂
Tina Sayed gav oss en crashcourse i sociala medier. Grymt! Det är därför ni alla måste gå in och följa mig på intsgram nu, så ska vi ha livesändningar där:) Då kan ni få svar på era frågor direkt, eller se hur jag gör fuskmiddagar eller så;) Haha.
carolawetterholm alltså. Instagram. 🙂
Och Satu ♥ som hade med sig Olivia. Vi har sagt så länge att vi måste ses ordentligt och snart får vi nog till det:)
Det här är mitt Jag-lyssnar-och-försöker-lägga-på-minnet-fejs 🙂
Ni kanske känner igen vitaminerna? Kids Zoo. Ser ut som och smakar som godis, men är alltså vitaminer.
För de som ger sina kids sånt är det toppen:) Jag som inte ens kommer ihåg att ge mina bebisar AD-droppar eller D-droppar eller vad de heter nu för tiden kommer definitivt inte ihåg att ge dem vitaminer som större. Men det är ett bra sätt att få i barnen allt de behöver, speciellt om de inte äter riktigt som de ska.
Kids Zoo vitaminer. Finns som multivitamin och som Kalk och D-vitamin. Som sagt, GODA som att äta godis, så det är bäst man gömmer burken efter att ha gett barnet sin dagliga dos:)
Det jag tycker är ännu mer spännande är att de nu lanserar en helt ny hudvårdsserie för barn.
Tillverkas i Sverige, Baserade på ekologisk olivolja och superbäret Acai
Innehåller bara ekologiska ingredienser,
Naturliga råvaror
Inga mineraloljor, inga parabener
Sulfat och silikonfri
Endast testad på människor
Och den luktar gott:)
Finns Schampoo, Badskum och hudkräm. Snygga att ha framme och fina att ge bort.
Heter Monkids.
Loppi har sina egna små apor:)
Man hittar deras produkter på Apotea.
Det var så trevligt att få komma och umgås med alla härliga människor:) Att man dessutom kan få en massa info på köpet är bara en bonus.
När vi åkte hemåt sen så hade jag sällskap av Jessica, Angelica och Linnea som guidade mig rätt i tunnelbanan, och sen hade vi en lång pratstund med en varsin Starbucks kaffe på stationen då vi båda fick vänta lite på våra tåg.
Snart är det dags för fler sammankomster med bloggänget, och det ser jag verkligen fram emot:)
Mitt tips för att laga god vegetarisk mat är att följa Sanna Bråding på instagram samt hitta inspo på Zeinas Kitchen. Zeina är min husgud. http://www.javligtgott.se är också flitigt använt här!
Vi testade att laga Quornbitar förra veckan, känns som vi är typ sist på bollen som inte gjort det tidigare.
Iaf ville jag tipsa om att jag googlade quorn och hamnade på quorn.se där det finns recept.
Quornbitarna såg ut och smakade som kyckling, behöver kryddas rätt bra.
Det är ju inte pga av att du behöver läsbrillor som du håller tidningen så långt ifrån…
Näe det är ju för att de andra också ska kunna kika i din tidning =)
Eller hur då, visst var det ju egentligen så 😉
Kram från mig
Vi lagar mycket vegetarisk mat och ett superenkelt tips är att köpa kikärtor (färdigkokta), köra dem i ugn med olja och peppar och sedan servera till spagetti. Supergott med riven parmesan eller fetaost som extra smaksättare. Ett annat tips är broccoligratäng som serveras med ris – en riktig favorit här hemma.
Hörrni, jag vet att ni ibland efterfrågar specifika saker ni vill att jag berättar om. Jag har ju minne som en guldfisk, superbra men kort;) så jag glömmer alltid bort det dessvärre.
Har ni något ni vill att jag ska skriva om? I så fall – shooooot:)
Det kan väl gälla vad som helst tänker jag, Alltså inte en frågestund utan önskeinlägg.
Barnens namn, förlossningarna, amma/inte amma, inredning (hahahahahaha) vad vi gör på helgerna, semesterplaner, osv. Inte vet jag:)
Hur en dag ser ut från början till slut. Tid ni går upp, tid när barnen lägger sig, rutiner under dagen, kvällsrutiner.
Bilder från huset, planlösning, hur rummen ser ut.
🙂
Jag undrar om det är bloggen du lever på? Hur har det gått med din utbildning? har du tänkt att jobba med det du utbildar dig till eller är det bara för skoj skull? Umgås du med någon mer familjen annorlunda familj än mirka?
Jag önskar läsa om dina erfarenheter av att barnen börjar potträna och bli blöjfria, att vänja av med napp (om de haft det) och vänja av med välling. Även om du har några kloka råd gällande nattningsrutiner 🙂 Nu är ju dina barn lite större, men har en dotter på 2,5 år och berörs av allt det nämna ovan
Massa önskeinlägg härifrån 🙂 är själv emotofob därför skulle ja vilja att du skrev ett inlägg om det och hur du gör /hanterar allt då de blir både fysiskt men mest psykiskt .
Sen ett inlägg om allt detta me Perra , hur funkar allt idag? Har ni kontakt? Träffar han barnen? Hans nya barn/fru? Farmor? Ja allt kring det vore super spännande att höra..
stå på dig och fortsätt vara den du är ❤ är sååå impad av att du fixade allt me alla barnen själv (fast va fan hade du för val iof!?) jag personligen tror att exet på riktigt har fått en knäpp. Alltså man kan bara inte göra som han mot sina egna barn om de vore rätt där uppe menar jag. Pränta in i barnens huvud att det har hänt något med pappa i huvudet så de aldrig tar på sig skuld och att Hannibal faktist ej så förr.. har en liknande situation själv me mitt första barn och ja tror eller konstaterade att det är en störning i hjärnan då man bara kan vända ryggen åt sitt eget kött och blod sen har ja oxå konstaterat att blod inte är tjockare än vatten! Min make som jag träffade då barnet var 4 år (idag vuxen ) har tagit till sig min son som sin egen! Det är så fantastiskt 🙂 jag kan aldrig förstå hur det kunde bli såhär men jag har lärt mig leva med det och insett att han är störd och förtjänar fan inte min son! ( för de e inte hans i mina ögon) min nuvarande däremot förtjänar att bli kallad pappa som funnits där i hela pojkens liv i med och motgångar. Men jag tror på Karma.. jag är säker på att det kommer en dag då de visar sig att min tro på Karma är sann ?? Lev gott och må väl fina Carola
Jag är lite nyfiken på hur du ser på framtiden, vad du har för planer, vad du drömmer om att göra i framtiden. Har du något drömyrke eller utbildning du vill satsa på? Skulle också vara intressant om du ville dela med dig av dina erfarenheter som ensamstående mamma, hur får du ihop vardagen och har du några bra tips till andra i samma situation?
Skulle vilja vad som hände mellan dig och Pär, hans beteende efteråt och hur det är nu mellan er. Har läst lite om vilket elände det var men skulle önska att du skrev ett inlägg om vad som hände 🙂
Läser din blogg ofta , och är helt fascinerad av din styrka efter att bli lämnad med allt. Har gått igenom en liknande skilsmässa , faktiskt lika brutal , jo det är möjligt, tyvärr, vill läsa mer om hur du tänker kring svartsjuka, hämnd ,bearbetning och ev förlåtelse …. jag jobbar varje dag med detta och det går sådär 😉 kram till dig medsyster 🙂
Amning! Jag vill veta allt. Har tidigare mejlat till dej och fått svar men vill höra mer om dina erfarenheter. Ammar andra barnet just nu som snart är fyra månader. Det har krånglat en period men vi verkar ha kommit över det. Kan du skriva om dina erfarenheter av amning, vad har fungerat bra/dåligt, har något krånglat, har alla barn varit likadana att amma osv.
Hur du tänker i ekonomiska frågor: konsumtion kontra sparande, investeringar i livet, pension osv. Jag tycker att en del i att vara en stark och självständig person är hur man tänker kring detta viktiga ämne. Är själv väldigt intresserad av detta i mitt liv. Vore intressant att höra din syn.
Hur passar hunden in I familjen med så mycket aktiviteter? Har ni gått någon hund kurs? Tycker du skriver så bra och variert!
Blir det mera skola /utbildning?
Hur du ser på dina barns utbildning/framtida jobb/dylikt. Skulle du vara ok med om de inte ville gå klart gymnasiet, hur tänker du kring vidareutbildning, är det viktigt för dig? Skulle du peppa eller försöka avråda från att försörja sig på något mer ”instabilt” yrke, exempelvis inom konst? Är det något du absolut Inte skulle vilja att dina barn arbetar med? Något du skulle tycka att det vore skoj om något av barnen jobbade med? Osv 🙂
Men jag funderar på din utbildning som hälsocoach har du tänkt att utöva den eller utveckla/ plugga mer?
Jag fattar att du har en inkomst och är bara nyfiken på om du fortfarande tycker att det är kul och vill jobba som det eller hur tankarna går för framtiden.
Tack för en bra blogg!
Jag läste precis ditt förra inlägg och tänkte direkt att det var så spännande att se lite mer av erat hus. Så mitt önskeinlägg vore att få se mer bilder från hur ni har det hemma 🙂
Dag fyra i London var en lördag, och vår näst sista dag.
Det började kännas ”stressigt”. Fattar ni hur jag menar? När jag åker bort nånstans så känns det oändligt innan man kommit ungefär halvvägs, då är hemresan så nära, så nära och det finns så mycket man vill göra och hinna med.
Vi hade planerat att gå på bio när vi var här, vi ville se Fantastic beasts and where to find them. Vi gjorde ett försök på fredagkvällen, men då stämde inte tiderna alls som vi ville. Förra gången vi var här såg vi Harry Potter på en stor biograf som heter Odeon och den ville jag gå på igen, för i mitt minne var den gigantisk och enorm och ascool.
Men först inledde vi lördagen som alla andra dagar med att vakna, sega och trötta och så masa oss ner till frukosten.
Eftersom vi nånstans tänkt fort och fel gällande adaptrar till kontakter så hade vi inte med oss någon sådan, vi hade fått för oss att det gick att trycka in våra i deras urtag…det funkade inte ett endaste dugg:) Jag undrar om det är i USA det är så då? För det är typ där jag varit, England, Usa, och Thailand iofs.
Jaja, hur som helst så det enda vi behövde ladda var mobilerna och min powerbank, och det fick vi låna en adapter till i receptionen. Men vi hade ju två mobiler och bara en laddare så det var till att dela. Min skitmobil har ett uselt batteri, det är ju några år gammalt…men syrrans är ännu äldre och håller betydligt bättre. Surt. Jag försökte sätta min på flygplansläge så ofta det gick då håller batteriet, men å andra sidan så ramlade mail och mess in lite huller om buller och vissa har jag missat helt. Jag laddade sen upp min fullt under tiden som vi var nere och åt frukost, så jag har inga bilder därifrån.
Annars hade det varit rätt kul:) Jag tycker om att lyssna på folk, och titta på dem. Här fanns det lite av alla möjliga nationaliteter, men roligast är ju de som talar engelska. Nu har ju inte jag en så värst stor vana vid att äta hotellfrukostar men lite ändå, och det som jag gillar är att det är en härlig stämning. Folk är nyvakna, inte helt fixade och väldigt trevliga. Lägg till det att engelsmän är artiga, som jag skrev tidigare. Otroligt najs start på dagen.
Att solen skiner gör även det att det känns väldigt härligt:) Utsikten från vårt hotellrum. Så lika hemma, och ändå så olika hemma.
Jag älskar de här smala höga husen! Kanske skulle jag hata att bo i dem för evigt eftersom jag är en lat jävel och mest troligt skulle ledsna fett på trapporna, men så här på besök är de underbara. Och ett ROSA hus mitt i:) Måste stå mitt namn nånstans på det! Vi hade inte tid, men nästa gång vi åker hit, så ska vi avsätta en dag till att bara strosa omkring bland bostadshusen, det är så charmigt!
Vi bodde i Kensington, det är ett lite sådär halvflådigt ställe. Kollade man mäklarnas annonser när man gick förbi deras firmor så kostar det en sisådär 20-25000kr/månad att bo här, i en tvåa, trea. Men de är stora och flotta:) (Har jag fel syster yster? Visst var det ungefär så?)
Återigen, det är december. Kolla blomlådorna.
Jag älskar gamla saker. Jag är en romantiker av rang, och kunde man förflytta sig i tiden skulle jag lugnt vilja återuppleva 17-1800talets London, och även ”Vilda västern” 🙂
Fatta att få gå omkring i krinolin och snörd midja och bara vara vacker. Eller skita i normerna och bli nån slags Calamity Jane och skjuta skarpt:)
Eller vara en lady i 1800-talets London.
Givetvis var det ett elände på många vis, men romantikern i en hoppar liksom över det;)
Det här är tunnelbanestationen vid Earls Court. Även tåg går här.
Så här ser det ut i tunnelbanan. De här kartorna är busenkla att följa. De olika linjerna är utmärka med olika färger, och så står slutstationen på tåget. Så enkelt att även jag klarar av det:)
Nä, fy fan vad jag vill åka tillbaka! London har något visst. Har man en gång uppfattat vad det nu är, men det där speciella så finns den här staden i ens hjärta. För evigt.
Detta är inne på Earls Court station. Tunnelbanan i London har en historia. En lång historia som innefattar både krig och bränder.
Och det är vackert!
Det är fantastiskt vackert till och med.
District Line är det som går förbi här, och som ni ser är det så enkelt att leta sig fram:) Kartorna är enkla och svåra att missförstå.
Vi bytte ofta tunnelbana här, på värsta turiststället Notting Hill. Nu hittar min syrra i London som i sin egen bakficka, så oftast så går jag bara med.
Tror att jag har koll, men egentligen är det hon som har det. Jag bara följer efter. Det tog flera dagar innan jag liksom hade en överblick över London, och det har jag glömt redan;)
Vi har vänner som heter Bond i efternamn, så detta är ett måste att fota.
Den här kartan visar mer övergripande och det var väl här jag fattade lite vart, hur och varför 🙂
Att åka tunnelbana kanske inte är nån big deal för er som bor i städer där det finns, men jag bor i Uppsala. Vår stad ligger på lerjord och det finns inte en möjlighet att vi skulle kunna ha nåt undergroundsystem. För mig är det exotiskt:) Och jag känner mig ascool när jag kan ta mig fram här.
Hela lördagen ägnade vi åt att åka tunnelbana och gå i affärer.
Framåt kvällen tog vi oss åter till Odeon och köpte biljetter.
Och fy farao vilken bra film det här var.
Fast Odeon var ju inte alls lika fabulös som jag hade i minnet. Den är fortfarande stor, men inte så gigantisk som jag mindes, även om den har cirka tusen platser:)
Filmen var i 3D något som varken jag eller syrran gillar, men de här glasögonen man fick köpa här var fan bra. Jag som brukar tycka att det skaver och är mest obehagligt. De fick följa med hem:) (möjligen blandar jag ihop dem med mina senilbrillor så småningom, de är väldigt lika)
Jag är inte jättebra på engelska, Jag är inte dålig, men när man alltid har en textremsa på tv:n så blir man lite lat. Jag hade väldigt bra betyg i engelska i skolan, men har tappat otroligt mycket i ordförråd och förståelse. Trots det hade jag absolut inga problem med att hänga med i den här filmen. Och den hänger ju på sått och vis ihop med Harry Potter, Se den!
En perfekt avslutning på vår vistelse som ju gått lite i HPs spår:)
När filmen var slut så åkte vi hem till Earls Court, och köpte nåt att äta i nån av butikerna. Det är rätt schysst att de är öppna så länge som till 23-24, och vi tar alltid hundra år på oss eftersom de i minsta lilla kvartersbutik har så annorlunda utbud mot hemma.
Gatuskylten på vår gata:
PÅ rummet hade vi en vattenkokare och vi drack ofta en kopp te innan sängdags. Perfekt.Att ha möjligheten att koka kaffe eller te när man kommer sent hem är guld. Nu fanns det en likadan nere i receptionen också så det fanns flera möjligheter. Suveränt.
När vi gick och lade oss hade vi packat ihop våra saker rätt bra. Vi åkte hit med nästan tomma väskor, så det var bara att shoppa:) När vi uppskattade vikten på dem så jämförde vi med de kettlebells vi brukar lyfta och konstaterade att de borde väga mindre än de 23 kg som SAS tillåter. Runt 18kg tippade vi på, och faktiskt var vi väldigt nära, det insåg vi på Heathrow dagen efter när min vägde 18.1 och syrrans ungefär lika mycket.
Jag bor i Storbrittanien och älskar det, bor förvisso på landet. Vad härligt att ni hade en fin resa. 🙂 Kram
Carola: Åh men landet måste ju vara som valfritt avsnitt av Morden i Midsomer? 🙂
Jag kanske kommer och hälsar på dig;) om du lovar att det inte är så hög mordfrekvens förstås:)
Jo, man kan använda svenska stickkontakter i engelska uttag . Uttaget har tre hål, så man kan använda typ en smal penna i det hålet som ser annorlunda ut. Ingen elektricitet i det.Du tar bort pennan när du satt i kontakten. =)
Vi bodde på ett hotell som heter Ibis Style, det är en kedja och om alla hotell är som detta så kan jag varmt rekommendera det. Det stod i recensionerna att det var lite små rum, och det var det kanske, men alldeles tillräckliga. Rena, fräscha och inte iskalla:)
Jag gillar hotellfrukost. Det är en himla tur att jag med åren lärt mig att äta frukost så fort jag vaknar för jag vill sova så länge det går OCH äta så länge det går:)
Förra gången vi var i London hade vi en märklig hotellupplevelse. Jag tjatar lite, sorry:)
Syrran har bott på det hotellet, det kan ha hetat Notting Hill, det låg i alla fall där, och var tjusigt från utsidan. Vi fick först ett mögel och cigarett-stinkande rum och bad om att få byta. Och då fick vi världens minsta rum;) Men det luktade inte (så) illa.
Frukosten var vi ensamma om att gå ner till, och vi förstod varför när vi såg den tråkiga filmjölken, med dammig mûsli och torra rostmackor. Smör och marmelad i engångsförpackning.
Vi kunde inte äta där, det var inte bara enbart tomma kalorier utan de var dammiga dessutom;)
Så vi åt alla frukostar ute, det var gott men blev svindyrt.
Denna gång var det så fint!
Ja, engångsförpackningar även här, men fräscht och både grönsaker och frukt. Och så det absoluta måstet för min del – croissanter. Två varianter:)
Standardfrukosten för oss var yoghurt, två rostade fullkornsmackor med ost och kalkon på. Philadelpiaosten istf smör var godare insåg vi efter dag ett:) Och om inte grönsakerna ramlade av så toppade vi med dem. Äppeljucie. Vattnet var helt ok det med, så började med ett eller två glas vanligt vatten.
Croissanter med NUTELLA! Har aldrig ätit förr, men borde väl begripit att det var svinigt gott…och så massa kaffe (latte/cappucino) och till sist en actimel:)
Frukosten serverades från halv sju eller nåt men då var vi inte direkt där, utan våra klockor ringde halv nio, och så var vi snabba att göra oss i ordning och kom ner vid nio, då hade vi en timme på oss. Tio stängde de men man fick sitta kvar tills man var färdig:)
Sen gick vi tillbaka upp, eller åkte hiss, för matsalen var i källarplan och vi bodde på plan fyra…med miljoners smala trappor. Sista dagen fick vi gå för då var hissen trasig och vi fasade lite för att släpa våra svintunga väskor ner för trapporna, men de hann laga den innan vi skulle checka ut;) Pust.
Dock gick vi nästan alltid ner, hissen var långsam och stannade ofta på alla våningar, så det gick snabbare, och sen är det mysigt att gå i trappor i sådana hus:)
Dag tre var en fredag och vi var otroligt trötta på morgonen, men släpade oss upp.
Och ner:)
Käkade frukost och sen drog vi direkt till Primark.
Det är massor av svenskar där, vilket gör att både syrran och jag automatiskt nyper igen truten, man vill ju liksom inte avslöja sig;)
På Primark finns typ allt. Eller iaf i kläder, smink och sånt. Det är alltid mycket folk, som släpar på stora tunga varukorgar, och det är personal överallt som står och viker ihop det som kunderna vikt upp. Folk beter sig inte från sin bästa sida, utan kastar runt saker, tappar på golvet och tar inte upp det, trampar på saker, och hänger inte tillbaka utan lämnar högar med saker här och var så det behövs massor av personal. Det är billigt. Riktigt billigt, men det gäller att ha lite koll för allt är inte billigare.
Vi tillbringade ett antal timmar här:)
Och sen åkte vi raka vägen hem med kassarna för vi hade ingen lust att släpa på dem.
Det tog lite tid att åka hem, men det var det värt.
Här hängde alltså de här fantastiska dräkterna och som jag ville visa dem, men eftersom vi nu tänkt oss att ”överraska” med dem så fick jag vara tyst.
Jag köpte jultröjor till alla de sex minsta, med bjällror på till småkillarna:) Ett par varsitt par av nån form av stickade tajts/leggings till mig och alla ungar utom Robban som aldrig skulle ta på sig något liknande;)
Tofflor, strumpor med Batmantryck och mantel:) Fanns ’även med WonderWoman:)
Smycken, smink, underkläder, Harry Potter tröjor till Janeller. Det fanns onepiece i fleece, med tryck av svampbob fyrkant, spindelmannen, batman, pikatchu, my little pony…alltså allt.
Dock inte en sån t-shirt jag skämtat med Corrinda om att hon skulle få, den hittade jag på en turistbutik sen men vägrade köpa då den gick loss på typ 175kr. Såååå kul är det inte;)
Det var jättelustigt att köpa sådana här på 80-90-talet till dem hemma som inte fick följa med;)
Efter att vi åkte hem med väskorna så åkte vi tillbaka ner till stan och bara gick omkring. Vi letade efter en annan Disneybutik än den vi varit i, för de hade inga fina julkulor som var ett primärt mål att köpa. Men man skulle kunna säga att vi liksom inte hittade den:)
Trots att vi körde (gick) på GPS och traskade runt och letade. Enligt kartan var vi exakt rätt. Det visade sig sen att det verkade vara en pop-up butik och att den visst inte var kvar. Och var den det så hittade vi den alltså inte.
Jag är lite osäker på vad vi gjorde här på fredagen, har frågat syrran och hon har inte heller full koll, dagarna flyter ihop lite:) men vi tror att det var då vi äntligen gick till syrrans favoritkaffehak. Bar Italia. Hon har pratat sig blå om ett oerhört mysiga ställe med charm och myselimyspys. Jag förväntade mig något storstilat, men det var tre äpplen stort;)
Som en korridor rakt in, och inga lediga stolar. Kaffet var gott, men jag har druckit godare;) Men syrran var lyrisk. Faktiskt så satt vi ute och fikade! I december:) Klockan var rätt mycket, runt 20, och på väg ut krockade vi med två poliser som fotade sig med turisterna. Eller det var nog så att det var turister som ville fotas med dem:)
Den där lilla bakelsen var god:)
Vi hade inte ätit middag, som vanligt och som jag sa innan vi åkte, så är det alltid så här. Vi har fullt upp med annat, och så slår hungern till och då dämpar man den med en kaffe, eller en chokladkaka;)
Nu blev det en bak och fram-middag deluxe, och efter att ha fikat så tog vi oss tillbaka till Leicester Square och gick på Pizza Hut.
Och sen var jag proppmätt och mådde inte helt bra:)
Haha, vi åkte hemåt med tunnelbanan och somnade sött. Det är jobbigt att gå hela dagarna.
Här är vi i Covent Garden, som hade en fantastisk juldekoration. Först en enda mistel, som vi skulle ta en bild under.
Syrran fick en highfive av en kille i alla fall, så ganska nära en julpuss:)
Inne i Covent Garden hade de sen mistlar i hela taket men det gick inte att fota så det gjordes rättvisa ett enda dugg. Ni får tänka er:)
Deras fantastiska julgran gick inte heller av för hackor direkt. Ser ni att den står i en stor kruka?Otroligt vackert.
Ja, jag vet att jag är seg, men det kom liksom en december i vägen med allt vad det innebär av stress och press. Jag har inte haft tid att skriva om London. Men nu så. Här kommer dag två:)
Vi hade bokat biljetter till Warner Bros Tour, där de alltså har flera stora studios uppbyggda med miljöer från Harry Potter. Jag vet inte om man kan köpa på plats, men det får ni kolla om ni ska dit. Däremot så kan priserna skilja oerhört, så kolla och dubbelkolla. Syrran tittade först och biljetterna kostade runt 400kr styck, helt okey. Men dagarna innan vi skulle åka så kostade de 850kr styck och det är inte ok. I efterhand så hade et varit värt även de pengarna, men vafan det är shitloads med slantar. Vi avvaktade och så kollade hon igen och då kostade de nånstans runt 350-400kr.
Studiorna ligger en bit utanför centrala London nånstans och vi åkte tåg. Här kan man komma billigare undan genom att planera sin resa lite och undvika vissa zoner.
När man klev av tåget så gick man ut till transferbussar som tog en de sista kilometrarna. Tog kanske 20 minuter.
Det var strålande sol, och vi var så taggade:) Jag är inte alls ett Harry Potter fans, men han har funnits med högst påtagligt i våra liv i många år nu, Janelle är lika gammal ungefär och de följdes åt under uppväxten:) Han på Hogwarts och hon i Bergsbrunna;)
Vi ställde oss i kön för att bli visiterade innan vi gick in. Med metalldetektor:) Syrran gled igenom, och jag pep. Som vanligt. Den glada vakten pekade på min kappficka och sa att där hade jag minsann något som pep. Jag plockade upp ett dörrkort och jo, det kunde det vara. Men nä. Det pep fortfarande. Jag grävde lite till och hittade en knapp av metall och visade glatt upp den och han nickade och höll med om att nu skulle det nog funka.
Icke. Lite lätt panik i kroppen eftersom fickan var TOM. Men rafsade runt och fick tag i en huvudvärkstablett i en foliepaket. Kunde lika gärna varit nån narkotika;) Men det slutade pipa och jag fick gå in:) Puh:)
Eftersom det var jultema så möttes vi i entrén av en fantastisk julgran. Bilder på huvudpersonerna prydde väggarna.
En slingrande kö började i ena kanten och vi ställde oss där, Det tog evigheter. De släppte in folk i grupper,
På vägen fanns Harrys lilla skrubb. Jag rös i hela kroppen, för hur det nu än är så är Harry Potter liksom en riktig person på många sätt i mitt huvud. Här inne hade han fått bo alltså, stackars lilla unge.
När det var vår tur att komma in så förstod vi anledningen till att man släpptes in i grupper. Först samlades vi i en stor hall där det visades lite filmer, och sen visades vi in i en biosalong och fick sätta oss. En resumé av alla åtta filmerna och sen kom Harry, Hermione och Ron i bild, och berättade att de ju faktiskt i princip vuxit upp i de här lokalerna. I tio års tid spenderade de nästan mer tid här än hemma. Sen öppnade Harry dörren in till Hogwarts och då hissades filmduken upp, och där var den. Dörren in till Stora Salen.
Jag erkänner villigt att tårarna vällde upp i ögonen:) Väldigt känslosamt, väldigt mäktigt. Dörren öppnades och så klev vi in i en julpyntad stora salen. Jag behöver ett vidvinkelobjektiv på kameran helt klart för det var svårt att fota. Men ser ni?
Här är deras första klädnader… så pyttesmå de var!
Guiden berättade massa kuriosa och vi lyssnade andäktigt.
Helt makalöst maffigt. Den här salen förekommer så ofta i filmerna att den alltid stod uppbyggd, till skillnad från andra scener. Här har det firats födelsedagar för skådisar och produktionen:)
Fatta att få jobba här liksom:)
Sen släpptes vi ensamma, och fick gå runt som vi ville. Det är one way, men man får stanna hur länge man vill, och i snitt tar det tre timmar att gå runt. Vi var här i fem:)
Jag beundrar på allvar de som jobbar med film. Inte så mycket de som data-animerar och sånt, det är fräckt det med, men detta är så på riktigt:) Inte allt, men väldigt mycket är riktiga grejor byggda bara för detta. Det är detaljer som är helt otroliga.
Killarnas sovsal:
Den där spegeln som visar vad man vill ha:)
Jag såg två snyggingar, så tja;)
Och det här är deras vardagsrum. Pyttelitet, men allt finns där, och det är också en miljö som var mer eller mindre bestående under alla filmer.
Professor Dumbledores arbetsrum. Tre runda etage. Massor av detaljer överallt.
Några av alla de trollstavar som använts
Och Kvicken, Tidsvändare och andra detaljer.
Och här har vi Professor Snapes domäner. På skyltar och tv-skärmar intill alla scener så fanns det massor av info, tex så berättade de att innehållet i alla de här trolldrycksflaskorna är riktiga saker. Bland annat har de fått dem från en slaktare som de sen rostat i ugnen så de blev i rätt skick.
Ja sleven i kitteln rörde sig av sig själv:)
Det fanns så mycket att se. Det var så intressant.
Man kunde givetvis flyga kvast framför en greenscreen, men det hoppade vi över:)
Men att ”springa igenom” väggen på perrongen gjorde vi såklart:)
Full fart framåt bara:)
Quidditch och kvastar fanns det såklart:)
Ungefär halvvägs fanns ett fikaställe. Där kunde man dricka honungsöl. Något de dricker ofta i filmerna, och det både ser och låter gott.
Det var det också. Syrran tyckte det var för mycket, men jag har liksom inga problem med att det är sött och slibbigt för det var det, så jag svepte hennes med:)
Jag har absolut ingen aning om vad det är, men jag vill väldigt gärna dricka det igen. Skummet hällde de på efteråt, och konsistensen på det var ungefär som mjukglass fast det var inte kallt. Mysko:)
Jaha, bilderna kom lite som de ville, det här är Rons familjs stuga. Allt är snett och vint och den finaste kommentar jag någonsin fått är nog att min familj skulle påminna om Weaslys:) Lite annorlunda och stökiga men med massor av kärlek och där det är sammanhållningen som betyder mest.
Detta är på Trolldomsministeriet. De öppna spisar som folk kommer till jobbet via:)
Och syrran på perrongen såklart:)
Det här var riktigt mäktigt. Tåget.
Ett riktigt tågset, gammalt och maffigt. Man kunde gå in i det och kika in i kupéerna där de suttit i de olika filmerna:)
Efter honungsölet var det en bit av utställningen som var utomhus.
Privet Drive, där Dursleys bodde.
Och huset där Harry bodde med sina föräldrar innan Voldemort dödade dem.
Schackpjäserna.
Och Dobby:)
Efter utomhusdelen så var det en lång bit med filmfejk:) Massa info om hur saker var uppbyggda, hur de planerat och tänkt och byggt och grejat. Den här filuren andades:)
Så kom vi till Diagongränden! Woooooow!
Nån som behöver en kittel?
Och givetvis Ollivanders, där man skaffar sig sin trollstav.
Om man inte visste det så står det på dörren: Det är förbjudet att sälja enhörningsblod så fråga inte ens:)
Detaljerna! Det ser på riktigt ut som en gränd utomhus, lite skitigt och slitet.
Något som fascinerade mycket är alla ritningar. Det fanns ett helt rum med ritningar på allt. Och de är ju i skala och fulla av detaljer. Allt är med. Allt.
Om jag fattade saken rätt så byggdes det modeller av de olika husen för att man skulle kunna placera ut minifolk och även se var kameran skulle placeras, så att vinklarna blev som önskat. Även det här var mäktigt, vilka modeller!
Dumbledores arbetrum
Och som slutkläm så kom vi fram till Hogwarts i snöskrud. Så vacker att det nästan fick oss att börja gråta igen:) Eller nog föll det en tår:)
Lamporna är gjorda och inställda så att det ska se ut som att det tänds och släcks och som om det går personer inne i slottet.Gosh! ♥
Inne på Ollivanders.Trollstavar från golv till tak. På varje låda står namnet på medlemmarna i filmproduktionen:)
Så var det slut.
Määähhhh, vill inte! Vi hade gärna gått där än idag, för det var så pampigt och så fantastiskt.
Givetvis fanns det en shop man gick igenom på slutet, och där vi inte köpte något, men åhhhade en hel del. Bland annat över detta:
Så söta bodysar:)
Den här hade jag funderingar på att köpa men gjorde det aldrig.
Så var vi tillbaka i foajén med den fantastiska granen.
Vi gick på toa och sen ut för att vänta på bussen hemåt. Trötta men upprymda,
Kan man sitta på övervåningen så måste man göra det, det är sen gammalt:)
Klockan var runt sex och vi kom halv tolv, så det var några timmar vi var här. Både syrran och jag tokslocknade på först bussen, och sen efter att ha virrat runt lite på stationen för att hitta rätt tåg så kvartade vi in där med:) Helt slut.
Tåget tog cirka en timme så det var en ovärderlig powernap, även om man liksom inte sover så djupt. Dreglade i alla fall inte;)
En kväll fick värsta hysteriska fnitteranfallet över en tjej som sov på tunnelbanan. Vi fick hela vagnen att le där vi satt och verkligen på allvar inte kunde låta bli att titta på henne, och så skrattade vi så tårarna rann. Kämpade för att låta bli, gömde oss i halsduken och händerna:) Hon sov något så otroligt snyggt! Med aningens av ett leende över munnen, välsminkad, och med frisyren perfekt så bara sjönk huvudet ner längre och längre framåt, Plötsligt tog hon fram mobilen i ett försök att hålla sig vaken. bara för att sen somna om med den i näven. Vem som helst hade kunnat norpa den av henne. Och så, när det var hennes station så kvicknade hon till och klev av:)
Överlag så äter och sover folk var som helst i London:;) Gärna på tunnelbanan.
Vi hade en dejt med en tjej på kvällen, och det var en himla tur att vi sovit den där stunden på tåget annars hade vi aldrig orkat, men nu satt vi på en restaurang och babblade i fyra timmar:)
De hade så fina servetter.
Jag må ha varit trött, men att läsa douchbag är väl ändå lite väl fel;) Och som jag funderade på varför?
Vi beställde pizza, och den var grymt god.!
Och sen kom servitören med efterrättsmenyn. Han konstaterade för övrigt efter en mening att vi inte var från England;)
Vi beställde in varsin efterrätt som de kallade för snöbollar typ, och in kom detta
Nån slags degboll som man skulle doppa i choklad. Jag fattade verkligen inte varför syrran och min kompis började lägga servetten ihop med bollarna och fota….tills polletten äntligen trillade ner!
Aha! Degboll. inte skithög;)
Om det var gott? Ja, men väldigt väldigt mäktigt. Efter en pizza var det inte helt lätt att få rum med dem i magen:)
Plötsligt fångades min blickar en text över dörren:
Haha, vi skrattade en stund över att detta måste vara John Does favvoplace, men så kikade jag runt och det var fullt av filmcitat på väggarna:) Så kul! En fondvägg, men även spridda citat.
Känner igen de flesta i alla fall:)
Och så var det över midnatt och dags att dra oss hemåt. Vi vinkade av Isabelle och tog tunnelbanan hem. Trötta som små gnuer tog vi oss hemåt, och sen stöp vi i säng.
En helt fantastisk dag:)
För er som funderar på att ta med er barnen till den här Harry Potterutställningen så kan jag lugnt rekommendera den. Eftersom det ger väldigt mycket mer om man förstår engelska så skulle jag nog inte ta med allt för små kids, utan i alla fall vänta tills de är 12-13 år. Och gärna att de sett alla filmerna. Jag har gjort det, men kände att jag vill se om allihopa och ska se om vi får tid till det under jullovet:)
Sen, boka i förväg, då betalar man samtidigt och då behöver det inte kosta mer än kanske en butterbeer där inne:) Att fota/filma sig vid greenscreen kostade en del, vet inte hur mycket dock, och i shopen utanför var det dyrt. Det fanns inga saker som man inte kan hitta på nätet betydligt billigare:)
Ta er hit med tåg, och undvik de dyrare zonerna. Vi betalade ungefär en tredjedel av vad de sa att det skulle kosta från Earls Court, för vi tog tunnelbanan till en station utanför dyra zonen och tåget därifrån. Nu var det inte jättedyrt ändå att ta tåget, tror det skulle kostat strax över en hundring, men det är roligare att betala typ fyrtio eller så:)
Och sen, planera inget mer den dag ni ska vara här, det går inte att stressa sig igenom för det finns så mycket att se, så mycket att läsa, så mycket att förundras över. Det är som att kliva in i filmerna, på riktigt:)
Ge det tid.Det är det värt.
Och jag kan absolut följa med som er guide om ni vill;)
Så, det var dag två i London det. Dag tre kommer förhoppningsvis snart:)
Man kan inte köpa biljetter på plats, de måste bokas i förväg!
Det går att göra både på svenska och engelska ”biljettsidor” men det billigaste tror jag är att göra det direkt på deras egen hemsida. Dock får man då fixa transporten själv (biljettsidorna hade även biljetter med resan inkluderad, men personligen tycker jag att det liknar röveri att ta runt 400kr för en buss eller tågtur på en knapp timme, när man kan fixa det själv för ca 100-150spänn). Kan vara en bra ide att vara ute i god tid, det finns bara ett visst antal biljetter/dag, och man vill ju inte bli utan!
Gud vad roligt det verkar!
Jag har länge drömt om att besöka London…
Reflekterade du något om hur det var med tillgänglighet?
Ja om det går att ta sig fram med rullstol på många ställen 🙂
Det fungerar brs med rullstol (tittar alltid på det, lätt ”skadad” 😉 då jag har en bror som använder rullsto) men kan vara väldigt mycket folk på sina ställen så det blir trångt. Londonbor är väldigt hjälpsamma och tillmötesgående medan turister har svårare att flytta på sig.
Ja, det är helt ok:)
Jag såg flera rullstolsburna personer som på egen hand tog sig fram i tunnelbanan:)
Vissa tåg annonseras med inga nivåskillnader från gatuplan till gatuplan. Alltså att man bara rullar på tåget efter att ha åkt hiss och samma på vägen upp. Massvis av barnvagnar:) Butikerna har nästan alltid entré helt i gatuplan och även många restauranger.
Folk hjälper till också. En hjälpande hand utan att man behöver be om det, och man låter rullstolar och barnvagnar gå före.
Så det blir inga problem! Dock massor av folk på vissa ställen så att det säkert kan vara svårt att se om man sitter ner, men som sagt – de är trevliga och hjälpsamma 🙂
Åk?
På Warner Bros var de väldigt duktiga på att försöka få alla att känna sig välkomna, även om man har någon form funktionsnedsättning. De fixade tillexempel så att även de som är rullstolsburna kunde flyga kvast (greenscreen), olika hjälpmedel för de med nedsatt hörsel och så vidare (det finns information på hemsidan). Generellt tror jag London är en hyfsad stad att besöka även om man är rullstolsburen, känns som att man i kollektivtrafiken och större butiker är mån om att alla ska kunna ta sig fram. Sen finns det ju förstås butiker/restauranger som är mindre tillgängliga på grund av utformningen på själva huset, men som Carola säger så är de otroligt hjälpsamma, så om man ber om hjälp så får man det!
Åk! 🙂 London är en underbar stad!
Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com
Som synes sitter de som en smäck:)
Härligt att du är så levande och gör så mkt roliga saker, det är du värd. En fundering om du skulle vilja ha tbx det livet som du hade innan skilsmässan? Jag tycker du verkar mkt gladare nu?
Nej. Och missförstå inte:) Jag har haft ett fantastiskt liv innan med, jag har varit mamma fullt ut och älskat det. Jag gjorde saker då med, men tex konserter gick jag bara på mina absoluta favoriter. Jag hade bebis, småbarn, större barn och tonåringar och ofta gravid eller ammande. Det var inte rätt tid att fröjda sig med annat. Jag trivdes med det då och tycker inte att jag direkt försakat något jag verkligen velat. Nu är kidsen större och jag kan göra mer bara för att det är kul. Det är rätt tid för det:) Snart blir det kanske även rätt tid att resa mer 😉
Lite sent, men jag brukar parkera i Knivsta och ta tåget därifrån. En bit att åka men åt rätt håll. Billigare parkering och man slipper åka buss.
Hm tål att tänkas på:)
Åh så kul 😀
Åh som jag längtar efter att åka slalom, det var ett tag sedan.
Med så snygga kläder kan det ju inte bli annat än succé :))
Ha så skoj ikväll, hoppas det löser sig med parkering.