Igår var det ju torsdag, och på torsdagar är det kyrkis.

Jag och Jamie fick ju promenera dit, och det såg skitkallt ut, frost på marken och allmänt burrigt. På med vantar och vinterjacka. Men det var inte så kallt, solen sken och det var en skön promenad. Jamie som förra veckan tyckte cykeln var jobbig på väg hem, beslöt sig för att bara ta med en pinne:)

Idag kom alla ”mina” mammor samtidigt, jag brukar annars vara lite senare än dem. Mer för att de är tidiga än jag sen vill jag tro. Vi är fyra mammor som oftast sitter kvar och snackar, och så ett par till som har yngre syskon som går på musikleken, så de kommer ut lite senare.

Efter tre koppar kaffe och två timmars snack så kom barnen ut, de fikade och sen vill de vara ute. Eftersom solen strålade så var inte mammorna så svåra att övertala, och vi satt kvar där extra länge igår.

Till vårt sällskap kom plötsligt dessa:

Hönorna, och tupparna, bor på bondgården intill och tar sig friheter:) Det är så himla charmigt när de kommer trippande. De går helt lösa och styrs av tuppen som bestämmer när det är dags att gå hem.

Är det här en tupp? Större än de andra, men inte herre på täppan, han kommer sist i raden bilder.

Finns lite olika varianter av hönor.

Och de är orädda, bara traskar fram, lite på sin vakt men inte mer än så.

De litar väl på den här snyggingen, tuppen 🙂

När han bestämde att nu var det klart, nu skulle de gå hem, så satte han av. Galandes för fulla muggar var tredje meter. Runt huset hörde vi hans galande, och det lät verkligen som Kom nurå hönsena!

Ingen brydde sig ett endaste dugg, förrän de hörde att han var ganska långt bort, då sprang de efter:)

Jag vet att många tycker höns är läskiga, och med fågelinfluensan och sånt där skit, så kan jag förstå det, men jag tycker bara att det är väldigt härligt. Och lärorikt för barnen att få se dem på nära håll, bara sådär-

Efter att vi suttit med våra näbbar  mot solen både länge och väl så gick vi hemåt igen.

Jamie konstant några meter bakom:) Han kan verkligen dra benen efter sig.

Sen så käkade vi lite, innan han återigen for ut och lekte med Doris. Han älskar verkligen att vara ute, och han är så jäkla duktig på att hitta på saker på egen hand. ( Även sattyg , hihi)

Det är något jag är stolt över att alla mina barn kan.

Visst kan de gnälla över att ”Det fins ingenting att göra” men låter man de bara ha tråkigt en stund så hittar de på något, ensamma eller ihop med syskonen eller letar reda på en kompis.  Ur tristess föds kreativitet, måhända värsta klyschan men så himla sann!

Samma när vi åker bil. Jag har inga dvd-skärmar eller allsång eller uppstyrda aktiviteter. Har aldrig haft. Jag har satt in barnen i bilen och så har vi åkt. På sin höjd har de fått ta med nån egen leksak, en Barbie eller ett Nintendo eller så. Någon gång lyssnade vi på ljudkassettband, men det ledsnade de på direkt, så fort vi skulle vända sida protesterade de och ville höra på musik i stället. Nu har jag ju Nextory som vi lyssnar på ibland, det är bra iofs. Men vi har inte haft det förr.

Det är aldrig tjat om när vi är framme eller den andra klassikern – kissnödig. Hur mycket jag än tänker efter nu så kan jag inte minnas att vi fått stanna akut en enda gång för att kissa. De är duktiga på att gå på toa innan vi ska nånstans,  och annars så håller de sig tills det finns en toalett.

Ska vi åka nånstans så sätter de sig på sina platser, de kan tjafsa lite innan de är fastspända men sen är det faktiskt tyst. Jag ljuger inte här, jag lovar:) Sen somnar de ofta om de vet att vi ska åka en bit, eller bara tittar ut genom rutan. Nu har de ofta sina mobiler som de lyssnar på musik i.

Det är länge sen vi åkte riktigt långt, sådär så det krävs en ordentlig bensträckare. Taktiken då är alltid att köra så länge det går innan man stannar, oftast så har det hängt på bebisen i familjen när det är dags att rasta.

Min övertygelse är att man aldrig ska börja med några mutor eller jobbiga rutiner, utan bara lugnt tala om att nu är det såhär, det är skitråkigt, men så är det. Och sen kanske ta en paus på eget initiativ en stund senare. Inte låta dem vinna, för då kommer det alltid att tjatas. Och det gynnar ingen:)

Bebisar är alltid undantagna, men var konsekvent från så tidig ålder som möjligt så kommer du att tacka dig själv en dag.

Till middag idag var det chicken nuggets. Jag kan liksom inte äta sånt som är nedmalet och panerat, det går bara inte. Men jag hade falafel i frysen, så det blev alternativt. Ris, soyabönor, morötter och broccoli till, och så de här supergoda såserna vi fick igår från Schysst käk.

På med alla bara, och det blev så god mat att jag inte ens fotade mitt mästerverk.

Ni får tro mig på mitt ord:)

Sen kaffe, och en prommis med Doris, innan vi ÄNTLIGEN kom fram till klockan 22 och kunde titta på säsongspremiären av Prison Break! Jag erkänner, jag satt med en liten svärm av fjärilar i magen av nervositet:)

Har ni inte sett den här serien, så gör det. Jag vet att den finns på Netflix, men säkert på andra ställen med. Ni kommer inte bli besvikna. Så bra, och även det här avsnittet var precis lika nervkittlande och spännande som de första säsongerna.

Det enda nu är att det bara är ett avsnitt i veckan, så retro, so old fashion 🙂

Nu ska jag ta med mig lite barn ut i trädgården och klippa lite påskris. Jag kom ihåg att vi köpte fjädrar för ett tag sen, som vi kanske sätter ute i nån buske, eller i riset inne. Vi får se.

Vad ska ni göra i helgen?

Jag kan inte släppa Linneas fantastiska cheesecake, så det kanske måste bli en sån:) Men annars har vi inget inplanerat.

Nä, ut och klippa lite var det!

Ha det gott:)