Jag har skrivit ena halvan av en årskrönika, den bör publiceras senare ikväll, men nu började bloggen strula så jag törs inte fortsätta.

I stället så ska jag göra mig i ordning för att avsluta det här året, 2015, och skåla in 2016, som jag ju har en del förväntningar på, både stora och små.

Jag ska fan bli kaxigare, det är en sak. Inte ta nån skit vare sig privat eller annars. Så är det bara, ni får gärna påminna mig:)

Nu tackar jag för mig, och återkommer nästa år. Jag vill tacka er alla som läser här, det är så ofantligt svårt att förstå att ni vill återkomma och läsa mina svamliga inlägg om allt och inget, om högt och lågt, men jag är väldigt glad att ni gör det, för det ger mig styrka.

Ni vet inte om det, men bara att ni finns där ute är ett stort stöd ♥

Jag vill tacka er var och en personligen, men det är svårt, men ni ska veta att jag uppskattar varenda en av er. För det allra mesta är det en schysst och trevlig ton i kommentarerna, både mot mig och mot varandra och jag är nästan säker på att jag har Sveriges bästa och trevligaste bloggläsare. ♥

Jag tänker återkomma nästa år, och jag tänker med största sannolikhet blogga om 20 år åxå så ni som vill kan få veta svaret på om kidsens framtidsspekulationer stämmer.:)

Men för nu, så kopplar jag ner, säger hejdå till ett år som varit helt okey, och välkommen till ett år jag hoppas ska bli fantastiskt.  Fake it till you make it heter det ju, och tror man att det ska bli bra så är det större chans att det faktiskt blir det:)

Till er vill jag bara återigen säga Tack för att ni finns, jag älskar er ♥ vi ses 2016!

Gott Nytt År!!

När vi var på invigningen på Andys lekland som ju Loppi höll i, så fick barnen goodiebags med två fribiljetter i var. Vi var där i lördags, och eftersom biljetterna räcker till och med årets slut så tänkte jag att de sista väl blev oförbrukade. Lite tråkigt, men så är det. Men så sa Janelle att hon och Simon gärna ville följa med ungarna. Jag skulle slippa:) Men så blev det så att jag hakade på ändå, jag har ju testat att köra fel alla möjliga och omöjliga vägar dit, och nu hittar jag faktiskt:)

I dag var enda dagen på veckan som båda de två var lediga, så vi bokade in oss för en dejt. Och så for vi. Ytterligare en medveten kalkylerad risk. Som kändes jävligt onödig när det första som händer när vi kommer dit är att en unge kräks…. Skjut mig.

Mamman gormade på honom att inte äta godis, men tja… vem vet. Det är ju av exakt den anledningen som det är så förbannat tråkigt att vara på ställen med massa folk, speciellt ungar så här års. Folk är liksom oförmögna att hålla sina smittor för sig själva. Jodå han hade kanske ätit för mkt godis och det var anledningen, eller….och det här är så äckligt vanligt att jag nästan får horn i pannan, man ignorerar att ungen ser hängig ut för har man bestämt att göra något så gör man det. Alternativt så skiter man i de rekommenderade isoleringstiderna efter att man varit sjuk. Jag vet att det är surt som satan att ställa in saker, men sånt är livet.

Gör det bara och all vabb i samhället skulle fan minskar med minst hälften! Och det mina vänner gynnar alla:)

Nåja, visar sig om min risktagning bär eller brister…

Vi har haft en kul dag i alla fall!

Vi kom vid tvåtiden, och det var alldeles för mkt folk för att jag skulle tycka det var kul, men framåt kvällen avtog det. Janelle var och lekte med sina småsyskon nästan hela tiden, medan Simon och jag satt och tittade på:) Till slutet när det var glest i labyrinterna, då hoppade vi in åxå.

Jag tror att La Familia Wetterholm kan fundera lite på att öppna en pizzeria:) Det var rysligt roligt.

Här satt vi länge och beställde olika pizzor:)

De har ett antal rum med olika teman, typ pizzeria, veterinär, teater, bilverkstad, bibliotek och de är fint gjorda med rekvisita och det är jättekul att leka där, så det blir en bra kontrast mot att bara kuta runt och gapa och skrika i klätterbanorna.

Suddig bild eftersom jag var så fartfylld;)

Shiiiit vad jobbigt det är att springa i de här labyrinterna! Jag och Trixie jagade varandra, och eftersom jag bara totalvägrar att åka i de rör som skruvar sig ner så kunde hon komma undan där. Tur det för då fick man en liten andningspaus…Efter några ruscher upp och ner var jag totalt slut. Men det är kul, man får slingra sig och använda alla muskler. Undrar jag om det här kanske är något man skulle kunna utveckla för vuxna?

Hälsocoachen rekommenderar tre till fyra träningspass i labyrinten per vecka;) Kanske kan bygga en anläggning för vuxna? Med fränare utmaningar, högre klätterväggar, längre rutschbanor.. Så man utmanar sina rädslor samtidigt som man tränar. Som höjdskräck tex….

Fritt fall rutschbana…satan så läskigt ! Jag och Simon skulle åka, och han bara åkte över kanten, medan jag liksom höll mig fast i kanterna så långt det gick:) Väl nere så var det bara att springa upp igen, och inte förrän jag satt ner igen för att åka gång två kände jag hur adrenalinet kickat in och hela jag darrade:) Gång tre så vågade jag åka utan att hålla i mig alls, och sen fick det vara nog:)

Janelle vågade först inte, men sen så åkte hon massor:)

Vi gav upp vid halv sju, och hade då ränt runt där knappt fem timmar, ungarna var trötta och Lovelia hade slagit i huvudet, alla var törstiga och stället stänger sju:)

Körde inte fel på hemvägen heller, wow. Sist tog vi en sväng via Rinkeby och Tensta:) men denna gång blev det raka spåret hem.

På väg dit körde jag med strålande sol rakt i ögonen, och modd från framförvarande bil som smutsade ner rutan – typ noll sikt, och skitjobbigt. På väg hem var det kolsvart och det är ju jobbigt det med. Man inser ibland vad otroligt skönt det är att köra i dagsljus, men inte solsken utan nederbörd eller dimma och noll trafik:)

Men vi kom hem utan några problem, lämnade av Janelle och Simon hemma hos dem och så for vi via Ica hem till oss. Barnen käkade lite smörgås, jag tog risgrynsgröt, och sen ramlade jag ner i soffan och där sitter jag kvar. Kollar med ett halvt öga på 2012 på tv, och funderar på att gå ut en sista sväng med Doris när den är slut, om jag inte kan muta nån tonåring;)

I morgon är det dags att shoppa mat inför nyårsafton. Herregud. Ett helt år har gått igen!

2016…. Ett oskrivet blad. Jag gillar det gamla vana och trygga, så jag är inte alls speciellt förtjust i nystarter:)

Men jag har på något vis ändå förhoppningen att det ska bli ett bra år. Jag känner nånstans att det liksom är dags nu. Nej, inget har förändrats, jag har fortfarande ett helvete med att någon kniper igen och inte ger ett enda rakt besked. Det enda raka vore att göra det jag bett om sen start, men eftersom det är just jag som ber om det så är det omöjligt. Det är hopplöst, tröstlöst, menlöst, vettlöst och allt annat -löst man kan tänka sig, och det är klart att det skär som en jäkla kniv i mig. Jag tänker fortsätta att undvika att se honom så mycket jag bara kan även i fortsättningen, så mår jag bättre. Jag accepterar inte att jag ska stå i givakt och tillfredsställa idiotiska nycker, när inte samma sak gäller tvärtom. Så är det bara.

Men jag kan inte sluta leva, utan trots allt elände så måste jag göra det bästa jag kan.

Jag väljer att strutsa lite, köra huvudet i sanden, och låtsas som att vissa saker inte finns.

Exakt så är det. Jag kan inte göra något åt mina bekymmer, för det skulle i så fall vara jäkligt olagligt och innebära ett fett långt fängelsestraff:) och det känns som overkill. Det funkar inte för kidsen behöver åtminstone en förälder. Men att oroa mig över det jag inte kan påverka hjälper ju inte utan det gör bara att jag mår dåligt. Jag tar det allt eftersom.

En strid i taget. Just nu är det nån slags märklig vapenvila, men det kan ändras lika fort som en gris blinkar, så jag sover med mina vapen under kudden;)

Undantar man skräpet så känns det som att 2016 kan bli bra. Jag fick en fråga från en reporter vad jag förväntade mig under det kommande året, och såklart stod det tvärstill i huvudet, men en sak hoppas jag verkligen på och det är SOL och VÄRME! Det kanske är två saker..;) men alltså, sol. värme, friska ungar det räcker för mig:) Jag vill ha en härlig husvagnssemester, och jag vill ha lite medvind. Eller vafan, jag vill ha MYCKET medvind!!

Men vi börjar väl med att fira ut det gamla och in med det nya, och vi gör det i all stillhet hemma. Om nån känner sig ensam och vill hänga med oss så är det bara att hojta:) Vi laddar med god mat, bubbel av olika slag, massor av tomtebloss och så äter vi, kollar på Grevinnan och betjänten, spelar spel och är tillsammans. Det kommer en tid när barnen inte vill vara med morsan på nyår, men tills dess så tänker jag njuta.

Nu är filmen slut och Doris ska få gå ut:)

Natti natti 🙂

Corrinda gav mig och syrran varsin biobiljett med tillhörande barnvakt i julklapp:) Och ett litet påpekande att om vi skulle se Bond som vi snackat om, så slutar den visas sista december. Alltså gick vi idag.

SPECTRE, 2 timmar och 28 minuter lång. Som alltid är en Bondfilm sevärd, man vet liksom vad man får. Det är action, snygga scener, snygga människor, snygga kläder, smokingar och en hyfsad story:)

I många år gick jag inte på bio, för jag led svårt av kräkfobi. Bara tanken på att sitta instängd med massor av potentiellt sjuka människor fick mig att må illa, och jag avstod. Det var massa saker jag inte gjorde pga det, och jag begriper idag hur otroligt mycket det begränsade mitt liv. Jag vet inte hur det gick till, men den ligger på en mer normal nivå idag. Jag söker inte upp sjuklingar, men jag får inte grov ångest av bara tanken på det. Jag är väldigt tacksam över det.

Varje gång jag gör saker som förr var psykiskt jobbiga så känner jag en ilning av segerlycka:) Jag övervann det. Fy fan vad bra jag är:)

Nåväl, vi bokade biljetter i eftermiddags, salongen var nästan full trots att den gått länge. Förvisso en liten salong, men ändå. Körde in till stan, parkerade i p-garage:) Love it, jag har ju kört stor buss som inte kommit ner dit, så nu parkerar jag så ofta jag kan där. Fast det är svindyrt. Och lite läskigt, eftersom jag sett för många filmer där det händer saker i p-garage.. Nu är det visst billigare efter 19, så det kostar bara 9 kronor/timme istf de löjligt många kronorna annars, så det är överkomligt.

Det har ju liksom blivit vinter, med både snö och kallt, vi har tio minus! Från plus 12 till 10 minus på några dagar, det svänger fort. Då är det extremt skönt att parkera inomhus.

Mötte upp syrran därnere under jorden, och så traskade vi till biografen, hämtade ut våra biljetter och gick på toa som är obligatoriskt innan bio. Oavsett om man var där precis innan man åkte hemifrån så måste man gå igen, det är som med Pavlovs hundar. Kissar man inte innan man blir sittandes illa till, så blir man akut kissnödig. Biomiljö triggar blåsan, helt klart;)

Sen köpa popcorn och så in och ta våra platser och göra sig hemmastadd. Jag hade mjukisbrallor på, för en gångs skull utomhus, jag visar mig sällan i annat än jeans, men vafan med tjock vinterjacka och höga stövlar syns det ju ändå inte, och så mkt skönare att sitta i:) Och en poncho som filt, kunde inte bli mkt bättre.

Filmen var bra, jag gillar Bond. Daniel Craig är inte min favoritBond, men han klättrar på listan helt klart. Jag gillar Sean Connery, och så Pierce Brosnan. Vilka är era favoriter?

Daniel Craig vinner i längden, första filmen med honom var jag rätt besviken, tyckte han mest var vek och klen, men han har spottat upp sig, Nu är han brutalt cool.

De där 2, 28 timmarna gick snabbt, och så var det slut. Hade gärna fått vara ännu längre. Grejen med Bondfilmerna är på nåt vis att actionscenerna inte är så ofantligt långa. De är många, och intensiva, men inte tio minuters biljakter eller sprängande. Jag kanske bara är gammal, men jag har väldigt svårt att hänga med i det snabba tempo som allt filmas i nu för tiden, det är slagsmål mellan folk som ser likadana ut, eller evighetslånga biljakter med snabba klipp och kameraåkningar. Jag ledsnar, och kopplar bort. Det är ju ingen ide att försöka hänga med ens. Men Bond funkar i mina ögon:) Tack för det.

Vi travade tillbaka till bilarna, konstaterade att det var svinkallt, och stod inne och snackade en stund i garaget, innan vi for åt varsitt håll. Jag hem, och tog ut Doris på en midnattspromenad.

Alldeles tyst och stilla i hela området. Ofta när jag går ut sent med henne så känns det som att jag är den enda människan vaken. Ja och så busschaufförerna då. I kväll var det ju sent, men även om jag går ut vid 22 – 22.30 är det öde. Det är kanske bara jag som är kvällspigg:)

Hemma var det lugnt och tyst i huset, och jag har suttit och jämfört TV på nätet. Vi ska ha en ny, jag vet på ett ungefär vilken, det var jag på rekognosceringstur i söndags nämligen och kollade ut. Men så är det massa saker att ta hänsyn till, tex…vill jag betala nästan lika mkt för en 43 tum som för en 49 tum? Om de är helt jämförbara..? Nä det vill jag såklart inte. Så nu ägnar jag mig åt seriös efterforskning:)

Jag släpade ju upp en gammal rackare, och det är väl inga större fel på den, mer än att den är väldigt liten, ljudet är kasst och den bara har en scart. Jag kan koppla boxen, men inte vare sig DVD eller TV-spel, och det gillar ju inte barnen som fått tv-spel och dvd i julklapp. Det är bara dags att uppgradera sig nu, jag har ju hela tiden sagt att den gamla ska gå sönder först, och nu har den gjort det. Jag gillar inte att välja, och sådana här val har jag alltid med glädje överlåtit på nån annan, jag har sagt vad jag vill ha, vad som är absolut nödvändigt och vad som skulle vara trevligt, och sen har jag gillat läget. När jag går in i butikerna för att kika, vara sådär förklok, så är det så många val att jag blir trött i huvudet och bara vill åka hem, dricka kaffe och skita i det:)

Sån blir jag när jag inte har koll, och på ny teknik erkänns det villigt att kollen är noll. Jag har ju varit den i hushållet som kopplat och fixat de här tekniska prylarna, så helt korkad är jag ju inte, men det är så förbannat mycket med allt nu. Det räcker ju sällan med att bara koppla in en sladd, utan det ska installeras massa skit, och vara specialgrejor till allt, och så tar det TID. En förbannad evighet för att göra nåt som förr tog en minut.

Det var kanske inte bättre förr, men lite mindre prylar;)

Nåväl, det kommer hamna en ny TV på vår tv-bänk inom en snar framtid, så är det bara.

Nu ska jag gå och sova, och ladda för ännu en dag i morgon, få se om planerna håller. Man vet aldrig, och jag tar inte ut nåt i förskott:) Men blir det om tänkt så är det lekdejt med Janelle och Simon som gäller, och det ska bli kul. Det är så härligt att hon vill hänga med sina småsyskon ♥

Natti natti 🙂

Gabriella Joss är ny toppbloggare här på LOPPI. Hon är 20 år gammal och bor i Göteborg (men ska snart flytta upp till Umeå) med sin man och deras lille son Jason. De har även 2 små vovvar. Gabriella har över 159 000 följare på instagram och uppdaterar ofta, hon heter @gabriellajoss där. Ni hittar Gabriellas blogg här ›› 

Foto: Sandra Rogers Photography

När jag kom hem en dag så låg det en lapp på bordet.

Ungarna har ägnat sig åt lite förutsägelser:)

De hade börjat snacka om hur många vi potentiellt skulle vara på framtida julmiddagar.Det är tur att de bara har en varsin man/fru/sambo, det hade varit jobbigt om de ägnat sig åt månggifte…men alltså…. varför har inte Jamie fått nån tjej? Innebär det att han kommer byta tjejer som underkläder? 😉

(Och jaja, jag är fullt införstådd med att barnen kanske mer känner för tjej/tjej eller kille/kille-förhållanden, eller nån annan variant för den delen, men det är ändå mindre vanligt än det traditionella. Jag skiter högaktningsfullt i deras läggningar så länge som de inte skadar sig själva eller nån annan, bara de är lyckliga.)

Men framför allt…..varför har inte jag och syrran fått några snubbar??? Va? Innebär det att vi kommer bli två tokiga systrar som campar på Ullared och gör ”klipp” i likadana träningsoveraller? Och sitter och hånar alla män inom synhåll, klankar ner på dem och betygsätter deras rumpor;)?

Nä vafan, kanske är dags att börja dejta lite snart..? Eller inte:)

Något som är lite lustigt är att de flesta bara har ett barn i var, här hemma låter det ofta: – nä, jag ska inte ha så många barn, bara fyra eller fem stycken;) Janelle tyckte det var snålt att hon bara fått en unge, hon har tänkt sig typ tre, och att Patricia har tre blev hon å sin sida förvånad över. ” Varför ska jag ha flest för??”

Jag tycker nog att de kan slå till på nio barn var, så 81 barnbarn är det minsta jag förväntar mig:)

Och så en Johnny Depp till mig, och Brad Pitt till syrran, så är alla nöjda sen. Funkar med George Clooney åxå;) Givetvis står Jon Bon Jovi högst upp, det gör han alltid. Men nu har jag väntat så länge på honom att jag börjar surna till;)

Lappen sparar jag i jullådan, så ska vi se hur det ser ut om 20 år:)

När jag var

Jag har inte hunnit med att ens öppna datorn de sista dagarna utan bara umgåtts med mina nära och kära:)

Det är en bra anledning tycker jag:)

Men nu så är juldagarna över, mer eller mindre, och det känns som alla år lite tomt. Blev det inte mer än så här? Efter allt körigt man haft? Jaha.

Men så är det, och nu är det bara nyår kvar så kan man sluta låtsas att man har ett umgängesliv sen 😉

(Jo jag  HAR vänner*s*)

Förra julen hamnade inte på topp tio-listan över de bästa jularna,  snarare hamnade den på sista plats, med en Jamie som började kräkas några minuter efter att jag sjunkit ner i soffan med hela huset välfejat, och sen fortsatte bara eländet. Så med det i allt för färskt minne så taggade jag ner alla förberedelser. Jag har en bild i huvudet av hur jag vill att det ska se ut, och den bilden kan aldrig uppfyllas, men jag har i alla år försökt nå dit;) Ni gör det ni med, erkänn;) Men nu får det bli som det blir. Ungarna skiter högaktningsfullt i om det är renskurat under badkaret, och jag har nu slutat stressa ihjäl mig över sånt. Vafan, skurar jag inte där annars så varför i hela friden ska det vara kliniskt rent till jul?  Nope, det får bli som det blir, och resultatet är att jag är pigg och på bra humör på julafton istf att vara som en urvriden trasa. Det är stress ändå, med alla julklappar som ska fixas, och sånt, och det får räcka med det. Koncenterar mig på det som är viktigt helt enkelt.

Nåväl, jag kom i säng i ( för mig) normal tid, och sov hyfsat gott, för att sen vakna till barnens förberedelser i köket. De ville ha storfrukost och ville gärna fixa den själva, och vem är jag att säga nej till en kvarts extra sömn;)? De fixade så fint, och det enda som fattades var strösocker till gröten, som jag glömt köpa flera gånger. Jag brukar normalt inte ha socker på gröt, utan bara kanel, men lyxade till det med pärlsocker;)

Jag äter inte gröt till frukost heller, men när ungarna dukat fram så äter jag:)

De hittade små julklappar i sina julstrumpor, lite olika varianter på IQ-grejor/pyssel

De mindre fick varsin orm, minns ni dem? Jag var imponerad av min egen fingerfärdighet när det gällde att vrida ihop de här figurerna, de satt liksom kvar i fingrarna:) Fågel orm och hund. Häpp. Övriga får jag nog googla:)

Nån fick en kub med fyra rutor per sida, en fick nån annan variant av knåp. Några lade det åt sidan direkt, medan andra sysselsatte sig länge, precis som det brukar vara:)

Vi grejade på lite här hemma, innan det var dags att åka till mormor och morfar. Syrran som hämtat upp Janelle på vägen kom och hämtade upp två till av mina kids, så jag slapp åka dubbla vändor. Vi hjälpte till med att fixa fram maten, och så satte vi oss för att äta.

Det snackas mycket om VIT JUL, i den bemärkelsen att man inte dricker alkohol. Jag ställer mig bakom det initiativet, men kan inte någonstans känna att det är fel att jag om jag skulle vilja, dricker en snaps eller vin till maten. Så länge som det stannar där.

Jag dricker sällan alkohol, Det händer absolut, och det handlar då om vin till maten, eller liknande. Mina barn har sett mig påverkad av alkohol exakt noll gånger. Alltså aldrig. Jag tänker därför inte ha ett enda dugg dåligt samvete över om jag vill dricka alkoholhaltiga drycker, oavsett om det är jul. Så är det bara. Nu gör jag inte det, av den enkla anledningen att julmust är godare:) Jag skulle hata mig själv om jag förstörde barnens glädje genom att vara påverkad. Alla har inte den gränsen, och där är hela grejen med VIT JUL betydligt viktigare. Eller ? Min jul var alltså vit, utan en droppe sprit av något slag, inte ens vinglögg, men det är inte ens  ett val, utan det är bara det normala för mig:)

Vi åt och drack och snackade massa skit, och hade det trevligt, och sen är det ju Kalle Anka:) Traditioner är kul, och barnen tycker faktiskt att det är lite speciellt med Kalle. Vi sitter där, i soffan, på stolar och på golvet och sjunger med i de välkända sångerna, och rabblar repliker. Life is good.

Sen röj i köket medan kidsen kollar på Kan du vissla Johanna, som jag tycker är mest bara sorglig och undviker, innan vi packar in oss i bilarna och åker hem till oss.

På vägen såg vi minsann Tomten! Whihooo:) Det måste ju betyda att han snart kommer till oss???

Och det gjorde han ju:)

Massor av paket delades ut, det snyggaste fick jag:

Min syrra är inte bara bra på tårtdekorationer, hon äger på att slå in paket åxå. Av alla mina som jag slår in är de som är till henne de absolut fulaste i hela högen, jag drabbas av prestationsångest;)

När alla paket delats ut så utbryter stora papperskriget, det öppnas till höger och vänster, och papper yr runt ikring, och det är glada pip och tjut när de ser vad de fått:) Golvet ser ut som ett sopupplag:)

När alla öppnat klart så trycker vi ner allt omslagspapper i kassar, alla kartonger viks ihop och läggs i en kasse och så slänger jag ut allt i poolrummet, för väntan på transport till tippen…när nu det blir;)

Sen meckar vi ihop leksaker, sätter i batterier osv. Jag hade köpt två radiostyrda bilar till killarna, och varit så förutseende att jag pillat upp kartongerna och tagit fram batterierna som skulle laddas i åtta timmar, på så vis var det bara att sätta tillbaka fullt laddade batterier och tuta och köra:) Jag är så smart, ibland.

Barnen fick ett spel, Vampyrjakten, tror jag det heter, som vi spelade med de mindre. Och sen gick vi över på nåt som Robban fick, där man skulle svara tvärtom. Galet kul:) Sen fortsatte vi med Med andra ord, och satt och spelade spel till två på natten;)

Lovelia fick sin önskade Olafmössa:) och ett par brillor;)

Janelle sov kvar, det är så mysigt att ha alla barn i huset, om så bara för en natt ♥

Hon och Simon delar på sig på julen, och det är bara att tacka och ta emot, för då får jag ju ha mina barn samlade.

Juldagen är det mera tradition, en middag med oxfile och potatisgratäng. Min mormor hade den middagen i alla år, och när hon gick bort så föll det på mig att anordna den.

Det gör inte direkt ont att äta oxfile:)

Och så efterrätten då….den oslagbara och enkla kombon hallon, blåbär, glass och grädde.

Det är så jäkla gott! En lyxigare variant på bär och kvarg, som jag åxå gillar:)

Mätta, och belåtna på juldagen åxå alltså. Mera spel, nu kom några av Corrindas kompisar och vi spelade Rappakalja. Det går ju ut på att snacka skit, typ, och tydligen är jag inte så bra på det som jag tror för jag kom toksist;) Men det var kul.

Doris promenader har räddat magen tror jag:) för jäklar så skönt att ta en promenad med henne mellan varven. Vi kan promenixa annars med, men då bangar man ju gärna om det är kasst väder. Nu blåste det storm på juldagen med det var ju bara att gå ut ändå. Och det var skönt. Så kan man stoppa i sig ännu mer godis sen;)

Så idag då, annandagen. Och umgänge med pöbeln;) Men ungarna hade berättat att de inte ville åka ut dit och träffa vissa personer, och det fick ju någon lov att respektera.

– Vill ni inte ha några julklappar? försökte han med, men de hade bara sagt att de fick han väl ta med nästa gång de skulle träffas. Hans förtäckta hot föll platt. De är bestämda på vad de vill, och de vill verkligen inte vara där med den sidan av den sk släkten, och absolut inte träffa de nya. Jag tycker inte att det är ett enda dugg konstigt. För att få kärlek och respekt måste man liksom ge det åxå, och det är stor brist på det.

De ville hitta på något annat kul i stället, och eftersom de fick fribiljetter till Andys lekland i Bromma när vi var där på invigningen, så åkte vi dit. Jaja, jag vet att jag ogillar lekland, men den enda som behöver ta hand om ev följder är ju jag, så det valet gjorde jag. Att nån annan tar med dem dit, och de blir smittade av nåt skit som jag sen måste ta hand om det är en helat annan sak. Det är en kalkylerad risk, men jag hoppas att det inte blir några efterdyningar. Ta i trä.

Givetvis körde jag fel….det hör liksom till;) men väl vi var där så lekte kidsen och hade så kul. Syrran och jag hoppade med i leken en stund på slutet, det är ju kul som sjutton, men galet jobbigt att klättra, klänga, ränna och skutta runt:)

Jag är rätt impad ändå av att det går så bra att tråckla sig igenom alla trånga prång och grejor, så helt osmidig är man ju inte direkt och det känns bra. Men jobbigt. Man borde inte ha kjol på som jag hade, men det gick bra ändå, tror inte det blev så värst många rumpchocker;) Grova strumpbyxor hjälper till:)

Det är länge sen vi tränade nu, och det var skönt att få röra på sig. Det är en medveten handling att inte träna just nu, Vi har båda haft grym svacka i motivationen när det gäller träningen, den har inte känts kul alls. Har den ena varit tveksam på att träna så har den andra snabbt sagt att vi skiter i det. Helt tvärtom mot vad vi brukar:) Men efter några veckor utan så börjar det krypa i kroppen, och nu jäklar längtar jag. Vi ska nog avvakta lite till, men efter nyår kör vi hårt. Jag fick ju föresten en fråga från sjukhuset om jag ville ta en avbokad operationstid…de ringde måndag och frågade om jag ville opereras fredag. Den 18 december. Jag funderade hårt i två sekunder, men insåg att det ju inte alls skulle funka:)

Jag har opererats förr och vet ju att man kanske inte är sitt allra fräschaste efteråt, och att då röja runt och få klart inför jul kändes tämligen omöjligt. Jag får vänta vidare. Men med tanke på att det blir åtta veckor i gips, och det kryper i kroppen efter två….så blir det spännande;)

Jaja, vi kör iaf igång snart, så får vi se hur det blir. Man lär väl kunna gå på gym med gips åxå antar jag, men så värst kul är det kanske inte;)

Jaja. nu ska jag hoppa i säng, jag sitter här och slöglor på The Shining…den har man ju aldrig sett förut 😉 Jack Nicholson är så otroligt obehaglig, som han ju ofta är…Brr.

I morgon är det söndag, och jag tror bestämt att det får bli en slödag. Inga planer, inget inbokat vad jag kommer ihåg:)

Har ni haft det bra i jul?

Natti natti 🙂