I samarbete med Disney så tänkte jag nu ha en liten tävling:)

 

En vinnare får ett litet kit med ett pennfodral, ett klisterark och en fin drake, en sån man flyger ute med, så det är perfekt till våren:) och två biobiljetter.

Andra och tredje pris är två biobiljetter.

 

Av nån jäkla anledning vill inte min dator ladda upp bilder idag, det funkade inte att få in bilderna på kitet:(  det enda jag fick till är bilden ovanför, men ju roligare för den som vinner 🙂

 

Vill ni se en trailer? Klart ni vill, den kommer här:

 

 

Som vanligt så kör vi med att ni lämnar en kommentar här under bara, och vi kör till på måndag den 16/2 kl 24.00

Lycka till!

Äh vafan, jag orkar inte ens vara ironisk. Jag kan bara konstatera att med manipulation kommer man långt, och det är inte jag som ägnar mig åt det. Jag fick som alltid en avhyvling gällande bloggen, ujuj som den är en fet pinne i röven på nån;)  Guess what……;)? Jag har bloggat sen 2007, och jag kommer mest troligt fortsätta så länge jag lever. Det var dessutom inget problem de första sex åren….

Det märkliga är att det inte görs en faktakoll, det tar två klick och så kommer man hit, och kan själv kolla om det är så fruktansvärt, eller om det bara är en rätt alldaglig beskrivning av en hyfsat normal människas liv, som kanske inte låtsas som att allt är ok när det inte är det.

Jag tror att bloggare låter suspekt. Hade jag kallat mig för krönikör hade det varit respektabelt.

Nu skiter vi i det. Mötet med parkeringsvakterna är avklarat;)

Dagen började med att packa i ordning två matsäckar, med bulle och varm choklad. Lovelia och Novalie skulle på utflykter. Sen pluggade jag lite, innan killarna vaknade och det var dags för kyrkis. Idag åkte jag hem när jag lämnat dem, för att fixa köket, och lite tvätt, och så for jag tillbaka sen efter en timme för att fika med en av de andra mammorna, och satt utanför sista timmen. Sen hem, packa träningsväskan, och så kom mamma och pappa.

Jag fick låna pappas bil, och dessutom parkera gratis, eftersom två killar i reflexkläder stod med hela p-automaten i famnen…

– Eh…är den där trasig eller?

– Ja, vi har bökat med båda maskinerna hela dagen, så vi säger till folk att det är gratis.

– Bara ni säger det till p-vakterna åxå…;)

Det lovade de, och ingen bot på rutan, tackar. Pappas bil är så snygg, och najs att köra, så det lättar upp det mesta. Han och mamma var barnvakter hemma, till småkillarna till en början och så droppade det in lite tjejer sen åxå.

Efter det första mötet åkte jag hem, hämtade Corrinda, hann säga några ord till mamma och pappa, så kom det ”folk” och vi for därifrån och till hennes skola. De har gjort som så att de avsätter en hel dag åt utvecklingssamtal, alla elever är lediga och så kommer man in en halvtimme på samtal. Superbra. Eleverna är ju såklart nöjda, men även lärarna, skönt att slippa dra ut på det i veckor.

Corrinda sköter sig, och har ett mål, ett visst betyg som minst i alla ämnen, och det kommer hon nog fixa, bara hon bestämt sig så brukar hon vara fokuserad. De har fått en ny mentor, så det var ett okänt ansikte, men han var väldigt trevlig, och verkar bra. Klassen hon går i är suverän, alla funkar bra ihop, och det är ju bara härligt.

 

När vi var klara där, skjutsade jag hem henne, fick lite (jäkligt mycket) bråttom, och släppte av henne vid Ica, för att sen hinna till träningen. Vi hade med flit bokat in ett HIT-pass med Anders, för att verkligen kunna göra av med all irritation som samlas efter sådana möten som det första, och det funkade 🙂

Nåt som bara ökade på min irritation är att jag fan suger på att fickparkera. En stor ruta, iofs massor av trafik bakom som blir stoppade och det stressar ju, men ingen jäkel ska ju tro att jag fick in bilen! Satan vad jag svor..Om man hade fått parkera med halva bilen på trottoaren, och gärna med nosen ut mot gatan och bakpartiet mot Friskis fönsterrutor  så var det en klockren placering, men det får man ju tyvärr inte 😉 Nåväl, jag kan väl bjussa på lite underhållning till de som står på löpbanden och tittar ut. Efter två försök gav jag upp, och åkte runt på baksidan, där jag fickparkade elegant i en öppning på sisåsdär 8 meter, inga problem;)

Fasen, jag måste öva med syrran, hon har utvecklat värsta skillsen!

Janelle och syrran kom lite efter mig, men eftersom hon gled in snyggt i en ruta så kom ju jag in senare än dem, så det var bara till att riva av alla kläder och på med träningskläderna och så in till passet.

Det var Janelles första Hit, och hon var rätt trött ♥ men det var å andra sidan vi med, fast det är säkert ett halvår sen sist jag var på ett sånt här pass. Bra övningar, lätt att få flyt, skitjobbigt och kul.

Vi snackade länge efteråt, innan det var hemåt för sista gången idag, och kramas med ungarna i tv-soffan. Jamie satt som ett ljus och tittade på Älva:)

Sen blev det lite ledset, Jamie och Jordan hamnade i luven på varandra, den ena knuffade den andra in i badkaret så det blev tårar och skrik, och mitt i så kom Lovelia och var jätteledsen. Patricia sa att hon varit det tidigare idag med, och det visade sig bero på det där ”folket”. Det var en väldigt ledsen och rödsvullen tjej som satt länge i min famn och snyftade 🙁 Till sist var hon så trött att hon nästan somnade, så då fick hon sova i min säng, och där somnade hon på två sekunder ♥

 

I morgon är det tacos med hela familjen, och det är lika härligt varje gång vi samlas hela bunten. Janelle och Simon kommer, och vad jag vet ska ingen iväg, det kan ju ändras förstås, men det ser bra ut nu. Jag och killarna måste iväg innan och handla, och sen har vi faktiskt blivit inbjudna till ett litet event här hemma, en lekpark i Tegnerparken som ska ljussättas och på så vis locka till utomhuslek året om. Bra initiativ!

Det var ett band som spelade och det bjuds på hamburgare, men tiden är så fel, men om ni blir nyfikna är det 15.30:)

Jag ska försöka komma iväg, men hur det blir visar sig.

Nu är det sovdags för mig, i morgon ska jag upp och väcka barnen, och sen blir det back in bed, jag riktigt längtar redan nu:) Finns inget härligare än att vinka av ungarna vid dörren, och sen krypa ner en stund igen bredvid Jamie.

Novalie kände sig skruttig, så vi får se om hon blir sjuk eller om hon vaknar frisk, jag hoppas på frisk, såklart.

 

Natti natti 🙂

Jag ska på möte. Ett sånt där ni vet som jag inte har så värst mycket till övers för eftersom jag känner mig extremt obekväm och ifrågasatt. Jag VET att jag gör rätt, alla andra vet det åxå, men så ska det blandas in myndigheter och då blir det väldigt orättvist. Jag vill inte sitta där och kasta skit, jag har aldrig velat bråka eller tjafsa, men vad gör man när man bemöts med idiotier? Floskler, och väldigt mycket Det-är-ju-synd-om…..

Sorry:)

Om jag ska säga vad jag tänker, och det ska jag:) så är det ett ord som återkommer och det är Resursslöseri.

Lägg de resurserna där det verkligen behövs.

Men vi kör väl den här svängen åxå, det är väl lika bra, och jag kan inte låta bli att se lite längre fram. De här mötena gör så att jag får svar på saker, även om svaren är helt uppåt väggarna rubbade så kan man med mycket fantasi få ihop bitarna lite 🙂 Så var det sist, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var grejor som gav paranoia en ny innebörd.

Jag pratar ju nu såklart om eh…parkeringsvakter, det fattar ju alla;)

De är bra jobbiga de däringa p-lisorna…  P-LISA förresten? Varför kallas det så? Var det bara tjejer som fick bli p-vakter, eller har de manliga något motsvarande? P-Kalle? P-Jocke?

För övrigt måste jag berätta att jag har träffat en trevlig p-vakt. Han fick mig att omvärdera att alla är ”dumma i huvudet”,( man blir ju grinig oavsett om man har själv har gjort fel ibland)  eftersom han rev min p-bot. Bara sådär:) Så nu vet jag att det visst är möjligt, de bara låtsas att de inte får göra det….*mutter*

Det här var för ett år sen, och jag har inte vågat berätta det förr, för jag tänkte att det kan inte vara möjligt, det kommer säkert en påminnelse i brevlådan, och sen tänkte jag att han kanske skulle hamna i blåsväder… 🙂

Han inte bara rev boten, utan han tipsade om en parkering i närheten, (andra sidan huset, ) som var gratis eftersom det blivit nån miss mellan två aktörer, och inga skyltar var uppsatta 🙂

Plötsligt händer det, och han gjorde min dag, min månad 🙂 ♥

 

Så, jag återkommer ikväll!

Bye bye:)

När Apotek Hjärtat hörde av sig och frågade om jag hade lust att samarbeta lite med dem, så var jag inte direkt svårövertalad:) Jag älskar apotek. På riktigt. Jag kan gå dit för att köpa tandborstar och kommer därifrån 45 minuter senare med tandborstar, handdesinfektion, nässpray, hudkräm, våtservetter, myggmedel, smink, Coldzyme såklart, värktabletter, vitaminer, acnemedel,  och ett och annat paket tuggummi åxå:)

 

Vi bestämde en tid som jag skulle komma dit och få lite information och få ställa alla frågor man kan tänkas ha, så idag åkte pojkarna och jag dit. De finns ju lite överallt, men det enklaste för mig är det som ligger i Gränby centrum, med öppettider mellan 9-20 alla dagar, något som Jordan tyckte var bra, för hade det varit så att de stängt senare så hade de som jobbade där fått sova kvar, sötnosen ♥

Vi blev mottagna av två trevliga tjejer:

 

Presschef Erika och Apotekschef Nurcan,  jag kände mig väl omhändertagen:)

Här står de framför en av deras nyaste serier, för barn, och den heter då såklart Lilla hjärtat ♥

 

Jag tyckte förpackningarna var så fina, jag köper ju lika mycket med ögonen, och så fick jag höra att de är illustrerade av barn, hur gulligt är inte det då? På baksidan står det vem och hur gammal illustratören är. Tex så har nån liten sjuttonmånaders tjej som heter Viva gjort teckningen som blev mall för schampot:)

 

Jordan och Jamie hittade ju såklart ett prång att trycka in sig i:

Och där hittade Jordan en skylt:

Hihi:)

Jag fick så himla mycket bra information! Dels om barnserien, och jag är ju nu sån här att jag inte använder krämer och grejs innan jag absolut måste, men när det blir nödvändigt så vänder jag mig i första hand till apoteket. Inotyolsalvan tex, kan man inte leva utan:) Fö apotekschefens favorit åxå.

Apotek Hjärtats barnserie är ju helt utan silikon, parabener, färgämnen och sånt där onödigt skräp, och det gillar jag.

Jag fick en rundgång genom deras sortiment, och blev faktiskt förvånad över hur stort det var, förutom receptbelagda mediciner edyl, har de massa skönhetsprodukter av olika märken och i alla prisklasser, även ekologiska, nagellack, massor av barnprodukter, djursaker, lusmedel ( det är jag ju storkonsument av mellan varven..) smycken, accessoarer, solprodukter och massor av nya märken jag inte sett. Nytt är även hårfön/locktång:) Känslan var väldigt mycket som att kliva in på ett Boots i London, som är en favoritbutik när jag är där, för där finns liksom allt. Lite kul att få veta att de samarbetar med just Boots, och bland annat har deras serie No:7.

Såklart har de en egen serie med, den heter Apolosophy, den har tex detta

 

Och make-up :

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något som är nytt, men som jag vet att många av er kommer uppskatta, det är att de har en egen Startbox, babybox, som man kan hämta ut, man måste bara bli medlem i deras kundklubb, och det är ju bara fördelar att vara med i den:)

( Jag är med i alla klubbar som finns, typ 😉 )

Hjärtats startbox är för dig som står inför ett av livets stora förändringar. Du ska få barn! Vi vill finnas här för dig och stötta er på resan. I startboxen hittar du fina produkter för dig och din nya bebis. Du får också ”Lilla Hjärtat”, en bok för nyblivna föräldrar och andra nyfikna. En samling tips och råd från våra farmaceuter och från helt vanliga föräldrar. Hjärtats startbox innehåller: Tommee Tippee napp, Hjärtats bomullspinnar baby, Hjärtats våtservetter baby, Minicare Baby Wash Mousse, Bamse våtservetter by CCS, Salvemed plåster Aqua Cover Kids, Tröstisar gosedjursplåster, hemlig gåva från Apotek Hjärtat. Du får även fina varuprover från Multi-Mam, Sophie La Girafe, Bepanthen, Windi och Medela. Boxen innehåller även rabattkuponger på produkter hos oss på Apotek Hjärtat som du kan behöva under den första bebistiden.

Love it! Skynda er beställa, ni som snart får barn:)

 

 

En service de har, inte på alla sina apotek, men på många och det i Gränby, är kontroll av födelsemärken. Det har jag sett när jag gått förbi, men eftersom jag inte har några jag är orolig över, utan bara vill ta bort ett antal för att de är fula;) så har jag bara noterat det i förbifarten. De tar foton med en specialkamera och så skickas det iväg för granskning och kontroll, och är det något som ser knasigt ut får man gå vidare, annars kan man släppa sin oro:)

Även mätning av blodtrycket erbjuder de, och sånt där är ju verkligen kanon. I stället för att behöva vänta på en tid på sin vårdcentral. Tumme upp på det!

Bor man i Stockholm kan man även vaccineras mot både det ena och det andra på flera ställen:)

De har en hel hög med tjänster utöver att handla, se hemsidan för mer info – Apotek Hjärtat

Killarna och jag var där i över en timmes tid, och de blev ”bortskämda” av den fina personalen och fick ballonger, och hoppade hage.

De ledsnade ju såklart när morsan bara pratade och pratade, men då blev de bjudna på bullar, och så kunde jag få prata lite till:)

 

På frågan vad jag tycker är viktigast när jag besöker Apotek Hjärtat, så funderade jag en stund, men sen svarade jag att det är ju såklart produkterna, men det är minst lika viktigt med duktig och kompetent personal. Jag har ett antal gånger stått och klurat på vilka migräntabletter jag ska köpa till Janelle, och ibland fått superbra råd och tips, och nån gång tog personalen dem ifrån mig eftersom de ju var från 18 år, och hon hade typ en månad kvar innan hon fyllde eller så..suck, sånt är ju både bra och dåligt, såklart. Just den gången blev jag mest bara sur, och åkte till en annan butik;)

Här måste jag säga, och det gör jag inte för att jag måste på nåt vis, utan för att det är sant, så fick jag kloka, kunniga svar, och  bra adekvat information:)

Jag hade kunnat stå kvar där än och pratat, för dels var det trevligt, och dels lär man sig nya saker. Jag ska skicka dit mina tonåringar för att checka sminket, jag vet att de kommer ha en lång önskelista:)

Man behöver ju inte ens gå dit, för man kan handla via nätet åxå, leverans på 2-5 dagar om man väljer att få det med posten, annars kan man beställa där och hämta ut i butiken, perfekt:)

( just nu fraktfritt såg jag när jag länkade)

 

Jag och killarna tackar för att vi fick komma och fråga tusen frågor och för all information:)

Och det här inlägget är ju då i samarbete med Apotek Hjärtat🙂

 

 

Idag undvek jag med flit att gå ut, det är inte rart att gå på min oskottade gång, och jag ångrar lite att jag struntade i den igår, men det är fortsatt mildväder så..;)

Jag öppnade ytterdörren på vid gavel när solen tog sig dit och sen fick jag i alla fall lite sol på näbben. Härligt!

I stället städade jag och killarna, eller om man så vill: jag städade och de stökade ner… Men de hjälpte till lite med det de hade lust med. Jamie hjälpt mig att plocka ur städskåpet, där jag har två kassar, en för pappersinsamling och den andra för plastförpackningar. Ingen i det här hushållet tror att de får ta ut de där kassarna när de är fulla och sätta dit nya, vilket innebär att man i stället bygger torn av plastburkar;) Samma med tidningarna, ni vet att man kan stapla tidningar gott och väl en halv kasse ovanpå den fulla va?

Alla fattar ju vilka ord som hoppar ur munnen på mig sen, det behöver man inte vara ett snille för att kunna föreställa sig. Om man utesluter svordomarna så är jag knäpptyst;)

Det blev några vändor ut i garaget, det värsta är att jag verkligen måste till sopstationen nu…det räcker inte med en vända heller..Fy farao, alla julklappspapper/kartonger står kvar, massor av tomflaskor, en miljard ursköljda hopvikta mjölkförpackningar, plast, tidningar och blä. Massor. Får nog bli på söndag. Finns barnvakt då;)

Massor av kassar med kläder  som ska till nån second hand, och massor av annat urrensat jox. Jag är så in i bänken bra på att röja, men sen att få iväg sakerna, där failar jag, big time. Det är samma med ALLT.

Beskär jag äppelträden – grenarna ligger kvar.

Byter jag bilbatteri – batteriet står kvar på uppfarten ( borta nu)

Bär jag ut återvinningen i garaget – återvinningen står kvar i garaget.

Ställer jag ihop alla julsaker – står de kvar länge innan jag får in dem i matkällaren.

Har vi kalas med massa pappersskräp som följd – står det kvar svarta sopsäckar.

Rensar jag bort någons kläder – står de kvar i vedboden…fast just DET var ju inte mitt ansvar 😉 de kanske är borta nu förresten.

Byter jag gardiner och hänger ut de andra på vädring – så hänger de kvar där.

Röjer jag ungarnas rum, och samlar ihop saker som inte hör dit i en korg/låda – jajamen det står kvar, tills de är där och river ut det igen.

Ibland är det enklare att lägga tillbaka grejorna man tänkte kasta i nån låda, så slipper man fundera på det.

Jag är så jäkla dålig på att slutföra sånt som innebär att jag måste åka iväg. Det är i de lägena skitdåligt att ha ett poolrum och garage man kan ställa skiten i. Så tar man tag i det, fixar allt på en dag, och känner sig bäst i världen på att greja, och tänker att nu jäklar ska jag inte samla massa skräp utan åka iväg en gång i veckan…Eller huuuur 😉

Funkar aldrig. Diagnos på det, någon? Samlarmani? Soptipps-fobi? Svårt att släppa taget? Bäst att spara så man har reserver för en dålig dag?

Jag vet inte, och jag önskar jag var mer rationell och konsekvent, och inte så förbannat sentimental.

”- Åhh här lilla skallran fick ju Janelle när hon döptes, inte kan man slänga den! Ja, den är i tre delar, och det som låg inuti och skallrade är uppdammsuget för ett decennium sen, minst. För den delen så saknas det ju två av tre delar, men de ligger säkert här nånstans, jag kan nog limma ihop den så den blir fin 🙂 ”

Janelle själv skiter högaktningsfullt i sin skallra:D

 

Jag jobbar på det 😉

När jag var klar med städskåpet, för hela fick sig ju en genomgång, och tänk så snyggt det blir bara av att sakerna står på sin rätta plats…*suck*, så fortsatte jag med sopskåpet.

Helt ärligt, det är rätt sällan jag städar där. Mellan varven jävlas avloppet så då får jag lov att böka där inne, och det är jättebra med ett sånt här skåp man drar ut, (blir det en låda då kanske?) utom när man ska in där och bara skruva lite på avloppet, för då når man inte in utan får lyfta av hela skåp/lådan. Inga problem, när man väl fattat hur man gör;)

Nu var det länge sen jag ägnade det en tanke, en liten sekund snuddade jag vid det i julas, men struntade i det, så det var verkligen dags nu.

 

Ja det är EFTER, fasen om ni trodde det var före….

Vårt kök gjordes om helt, totalblåstes och byggdes upp nytt, 2011, och sopskåpet har haft den här ”inredningen” sen dess, saftdunken har tillkommit den är för använt matfett, urk.

Idag funderade jag på varför jag inte har två stora kärl till? Jag avskyr att tömma soporna, det tar ju en sekund, men det är något jag drar mig för, i likhet med resten av huset (återigen), och ännu värre är det att tömma de små vita lådorna jag har batterier, glas och glödlampor i, de blir fulla så fort man tömt dem. Det ryms ju två stora kärl till, så nu blir det Ikea och shopping. Ja, batterier kan jag ju inte ha i en stor rackare då blir den ju aldrig full, men en för glas och en för glödlampor kanske.  Detta måste tillhöra kategorin: Hemmablind.

 

Patricia kom hem, hon hade jobbat, och sen kom Lovelia. Killarna klädde på sig och var ute en stund, men det var väldigt halt, och blött så de kom in efter nån timme.

Rätt var det var så tittade jag på klockan och den var 16.55. Shit, Loppans gympa börjar ju fem, så snabba ryck på med kläderna och iväg, släppte av henne och vidare för att hämta paket och handla. Hann bara till paketutlämningen så ringde de från gympan, de kom inte in i hallen för hela kommunen hade bytt nåt säkerhetsblabla så där stod de. Bara att hämta hem henne igen 🙂 Hon fick följa med på Ica i stället, och vi handlade middag, idag var det soppa och efter att ha funderat länge valde hon minestronesoppan, påsvarienten. Jag nappade åt mig en påse med sparrisoppa, som var färdig bara att värma men stod bland torrvarorna, till mig och Patricia. Den var inte speciellt god.

Gott bröd till, och sen gjorde vi egna semlor. Mums!

Jamie var inte alls kladdig runt munnen:)

 

När Novalie kom hem hade hon med sig en pall hon jobbat länge med på slöjden:

Fin va:)

Den heter Kono, för det är en ko och hon heter Novalie:) KoNo. Så klart ♥

 

I morgon ska jag och killarna handla, det kom massa städ iväg för det idag, men i morgon ska jag på ett spännande informationsmöte, berättar mer om det sen, så det passar utmärkt.

Nu ska jag plugga lite, och sen sova!

Natti natti 🙂

 

Idag tog jag bort mina adventsljusstakar:)

Jajajajaaaa, jag vet att det är sent, men det är ju så fint, och de vanliga lamporna lyser så starkt jämfört med ljusstakarna. Så här sen var det dock länge sen jag var, men jag skyller på att jag varit bortrest. Förvisso i februari, men…;)

Det blir ju följder av att plocka undan, så det har fejats och städats idag, solen skiner och det är ju underbart på alla sätt och vis, förutom den lilla detaljen att allt damm och skit syns extremt väl.

Jag hoppas att jag inte är ensam om att tycka att mitt hem ser rätt okey ut, för att en vacker dag när vintern börjar ge sig plötsligt se att ett lager damm täcker allt. Ett rätt tjockt lager på sina ställen…. Men jag har påbörjat kampen för att få bort det nu, och idag har det varit spridda skurar av insatser över hela huset. Inget som märks, men som måste göras för att kunna fortsätta. Matkällaren har plockats i ordning efter att alla ljusstakar och stjärnor lagts tillbaka i sina lådor, lampor har ställts ut, och det har dammats fönsterbräden och dammsugits.

Det blir bra till sist, jag är bara inte riktigt där än:)

 

Plusgrader idag, och riktigt blött ute. Det snöade igår igen så det var massa att skotta, men jag tänkte ta det efter träningen, men sen struntade jag i det och hoppas att det inte fryser på. Jamie har lekt tåg, han ställer upp de tre barnstolarna på rad och sen skjuter han runt dem i hela köket. Klättrar upp på en och sitter sen och pratar i sin mobil ♥ – Ja, jag är snart där, kommer snart.

Jordan var lite seg och trött idag, han och Jamie busade mellan varven men han drog sig gärna in i soffan och kröp ihop och vilade, vet inte riktigt vad det är, men kanske bara lite allmänt trött. Jag känner igen mig:)

När Lovelia kom hem, ensam eftersom Trixie ringde och ville leka med en kompis, och Novalie gick direkt till en kompis efter skolan, så åt vi lite mellis. De brukar alltid dricka varm oboy, och det  fanns vispad grädde kvar sen gårdagens våfflor, så hon blev så glad över det och satt där länge och lät sig väl smaka.

I morgon måste killarna och jag åka och handla, det ska förutom vanlig veckohandling kommas ihåg att Novalie har friluftsdag på torsdag och nåt annat på onsdag då de fick ha med sig fika…pränta in det i hårddisken:)

 

Jag läste min lokaltidning på nätet idag, unt.se, och där kan man förutom att läsa om att en ensamstående fembarnsmamma blir vräkt från sin bostad för att huset ska rivas, och får noll hjälp från socialen och blir erbjuden att hyra en etta…en jourlägenhet…känns ju betryggande och skönt att veta..eller? Nu lät det lite märkligt, en konstigt skriven artikel, tror inte att journalister av idag är som de var förr, stava och sånt där har de glömt att undervisas om;)

Jaja:)

Förutom det läste jag om att dejta som singelförälder. Jag läste den lilla rutan om tips och råd hur man liksom gör när man har barn, och första rådet ingav ju inget hopp direkt..

Tips När du träffat någon

Innan ett nytt förhållande är seriöst – dejta under den period som barnet inte bor hos dig.

Okey, jag låter dejtandet ligga på is en sisådär 15 år eller så då;) Eller kanske kan jag dejta varannan söndag mellan 12-18? Undrar hur lång tid det tar att få ett sådant ”förhållande” att komma till nästa steg:

Om ni bestämmer er för att ta er relation vidare – prata ordentligt med varandra innan och var förberedda på att det kan bli jobbigt.

Haha, tja dit lär jag ju som sagt inte ta mig, med några timmar lediga varannan söndag, så förberedd på att det kan bli jobbigt lär man ju vara 😉

Sen ramlar det på :

Var känslomässigt närvarande för barnet. Visa att du lyssnar och är tillgänglig. Ställ öppna frågor till ditt barn: Hur kändes det för dig att möta den här personen? På vilket sätt kändes det i bröstet eller magen? (små barn uttrycker ofta känslor med kroppen). Barnet får inte bestämma över din nya relation men visa att du står på barnets sida oavsett.

Låt introduktionen vara en process som får ta tid. Kanske behöver barnet upp till ett år för att landa i den nya situationen. Det kan också komma bakslag efter det.

Har den nya partnern också barn gäller samma sak – ge känslomässigt stöd oavsett hur han eller hon reagerar. Forcera inte. Tänk på att det här inte är relationer som barnet själv har valt.

 

Tills:

Finns det flera barn på båda sidorna kan man låta två av barnen träffas först. Alla barn behöver inte träffas vid samma tillfälle.

Källa: Magdalena Bluhme (TT)

Nu har det ju med den takt jag kan hålla säkerligen tagit flera år att komma hit, men man kan ju bara hoppas då att den mannen inte har många barn…snacka om att det då tar tid att introducera alla;)

Nä, jag tror att dejting är inte för mig.

Och för att inte riskera att låta som en bitter försmådd dumpad kvinna, även om jag är det;) så skojar jag. Jag har inte tid, plats eller rum för nån ny. Jag har fått höra att det i vissa, väldigt små, kretsar;) anses att jag borde läkt vid det här laget, att allt vore mycket bättre om jag träffade en ny man.

I call that bullshit. För det första…hur kan man läka när såret är smutsigt, infekterat och slits upp hela tiden? Det blir bara en varböld som så småningom måste skäras upp och tömmas innan den ger blodförgiftning.

För det andra…hur skulle en ny man hjälpa? Även om självaste Jon Bon Jovi kom och föll på knä framför mig, så ändrar ju inte det ett endaste dugg i den soppan jag lever i. Eller? Fast just HAN skulle förstås lösa det mesta när jag tänker efter, rik och berömd som han är;)

Men nä. Jag tror inte på det. Nu kommer det ju från mindre empatiska människor så vad kan man vänta sig;) Det finns inga quick fix, inte ens en ny snubbe gör det hela rumsrent.

Artikeln finns att läsa på unt.se om ni vill.

 

Vi lagade middag, Lovelia hjälpte mig, och idag blev det kyckling i ugnen, med broccoli och ris. Quinoan som jag och Patricia skulle ha slängde hon i en buljongtärning i, och det blev så salt, så den åkte i soporna…attans.

Sen åkte jag och tränade, och det gick ju rätt ok. Lite stelt i baksida ben, och den där matta tunga känslan i benen är inte alls behaglig. Både jag och syrran är i en fet jäkla svacka gällande träningen just nu. Det är inte kul. På ett sätt är det rätt skönt att vi är synkade, för då kan man faktiskt få ta det lite lugnt ett tag. Jag vet att det blir bättre snart.

Om jag kikar tillbaka så är det så här den här tiden på året, varje år. Det är ett återkommande mönster. Det handlar inte om någon depression, utan mer om att krafterna är slut. Det är långt sen sommaren, länge sen man satt i solen och tankade energi, många virusattacker har passerat, och depåerna är bara tomma. Det ekar:)

Snart kommer solen tillbaka, och jag är så beroende av ljus och värme för att må riktigt bra, det har jag insett med åren. Mörker och kyla är mina värsta fiender. Så att se att det är ljusare på morgnarna när jag väcker ungarna, det är underbart! Det går åt rätt håll nu 🙂

 

Nu ska jag hoppa i säng!

Natti natti:)

 

 

Härlig dag idag! Vädret var ju kanonfint, konstigt att det inte satte käppar i planerna, men man ska ju ha tur ibland åxå:)

Vi sov länge, och masade oss så småningom upp, åt frukost och sen packade jag in fem barn och kanske tio olika åkdon i bilen. Snowracer, min och syrrans gamla:), pulkor av olika slag, en åkmadrass, stjärtlappar, tefat. Iväg till Sunnerstagropen eller Sunnerstabacken, som den kommer heta i folkmun oavsett vad kommunen döper om den till.

Den är inte platt som det ser ut, utan rätt så brant, men just här är det som mest flackt.  Jag fick först inte parkering, suck, men efter att ha stått en stund och väntat vid tre bilar där folk stod och klädde av sig slalompjäxor, eller lade in ryggsäckar i bagaget, skidorna i takboxen för att sen GÅ DÄRIFRÅN…! Eller ta en fika i bakluckan..men för fan..fika kan man väl göra nån annanstans;)

Jag stod enträget kvar, och till sist åkte en bil iväg, och jag kunde backa in, och sen packa ur kids och åkdon.

Novalie:)

Jamie:)

Den här overallen fick hål på rumpan efter idag, så jag måste leta efter en annan i mina gömmor.

Jordan min lilla skrutt, han satte sig på ett tefat och så åkte han, nerför där det var som brantast…och det gick ju såklart väldigt mycket snabbare än han trott, plus att han lyckades köra ihop med nån annan så det hela slutade med praktvurpa… Sen ville han inte höra talas om att åka. Efter att ha suttit och tittat i över en timme så vågade han sig ner i slutet av backen, och där kunde han tänka sig att sitta på madrassen medan jag drog den uppåt…och så vände jag på den och lät den glida ner för den sista metern, och det var ju roligt. Så avancerade vi nån meter i taget, för att till sist åka hela vägen uppifrån. ♥

Jamie är en galenpanna, inga hämningar, tuff som få. Han åkte ensam eller med något syskon, eller med mig, Petra eller Janelle, och fort skulle det gå.

Han körde omkull några gånger, men lyckades parera och klara av att hålla sig kvar för det mesta. Han tog sin pulka/snowracer/ tefat och traskade uppåt igen, gång på gång på gång. Uthållighet:)

Ibland vilade han lite 😉

Trixie:

 

 

Jag, Janelle och Novalie gör oss klara för att tävla:)

 

De där tefaten är ju spännande, de snurrar och har sig, och jag vill gärna se vart man är på väg;) Helst ville jag köra snowracer, men den kunde jag se mig i stjärnorna efter, alla gillade den. Madrassen är bra den med, och då fick jag ofta sällskap av Jamie. Det är sjukt jobbigt att gå uppför backen igen…gosh!

 

Vi var där i 3-4 timmar, sen var det kallt om fötterna, och vi kände att det var nog dags för hemfärd, så vi packade in oss igen. Barnen ville väldigt gärna åka hit igen. Vi har nog inte varit här med dem på många år… Vi har en bra backe hemma, men på bil avstånd, om man inte vill ägna 45 minuters promenad enkel väg åt att ta sig dit. Men vädret är ju så veligt att det är inte helt lätt att hinna med att få med sig alla kidsen. Förra året vete fasen om vi åkte pulka alls..?

Det är kul, men kräver en del i tid och planering. Men är vädret bra är det kalas, utflykter är alltid kul. Jag skulle gärna lära dem att åka slalom, men det funkar inte här i Uppsala. Nog kan man skava runt i Sunnersta, vi har väl ett alpint gäng,  men det är inte kul. Slalom ska åkas i stora skidanläggningar, som Idre fjäll eller så. En vecka till snön kostar åt helvete för mycket för att det ens ska funderas över, speciellt eftersom de sen inte kan åka på hemmaplan.

Dock funderar egomorsan på att smita iväg en dag till Kungsberget och åka…ensam..hehe;) Men det får vi se hur det blir med.Troligen inte.

Men men, åka pulka om snön håller sig kvar – absolut:)

 

Barnen ville ha våfflor, så det gjorde jag när vi kom hem. Det är ju så enkelt, och smeten är ju lätt att veva ihop, tar tid att grädda bara…men till sist var alla mätta. Jag trodde de skulle komma efter en kvart och vara hungriga igen men så blev det inte. Sen var det ett gäng rödmosiga ungar som satt i soffan och kollade på Så ska det låta. Jag hoppade in i duschen först för jag frös så, och sen kröp Jamie upp i knät på mig medan vi kikade. Mysigt ♥

Jag och Patricia kikade på nån deckare, Corrinda kom och pratade lite, men var trött efter sin baskethelg, så hon gick och lade sig, och Robban höll sig inne hos sig. Lugnt och tyst.

Nu är det så illa att jag sitter och har Melodifestivalens repris på….och jag gillar inte ens den…suck, men fjärrkontrollen ligger för långt bort;)  så jag ska nog avsluta nu och hoppa i säng.

 

Natti natti:)