Först, tack för era kramar och all kärlek på mitt förra inlägg!

Jag bara skrev, glad för att jag sover gott igen, och tänkte inte på att det kanske blev lite deppigt..

Det är på allvar en riktigt ful historia, jag har förträngt massor av galenskaper som han gjort eller sagt, men ibland påminner någon mig om det och är ofta fortfarande väldigt illa berörd av det, och då ser jag på saken med nya ögon. Och varenda gång så blir jag precis lika förvånad, förbannad och frustrerad. Det är så stört sjukt! Jag tror att jag måste skriva ner det, från början till slut, med allt, även det mindre briljanta jag gjort eller sagt;) För min egen skull, och kanske för barnens skull. Jag vet inte.

 

Nåväl. Skit i det!

Idag hade jag bokat in en Ikeadejt med Helen och Mio:) Jag behövde köpa fler förvaringsbackar, och i kombination med att utfodra kidsen för noll kronor, och låta dem insupa Ikea som de faktiskt längtar efter blev det en utflykt.

Vi träffades vid 12 och så fick ungarna greja lite i lekhörnan, och så gick vi och käkade/fikade. Sen så storshopping, ordagrant för backarna är de största de har:) 130 liter. De rymmer två soffklädslar till Ektorps soffor:) Jag har två sådana soffor, och älskar dem, tycker det är toppen att man kan tvätta dem, och förnya rummet med klädseln. Just nu har jag en grå, som jag har svårt att slita mig ifrån för den är så snygg!!!! Men brukar dra på en rosa till våren:)

Fyra nya sådana backar, jag hade två sen innan, och det bör räcka ett tag.

Efter Ikea så drog vi till Bauhaus för att köpa dekorplast. Jag köpte ju en duschvägg till tvättstugan, och eftersom snåljåpen slog till och jag inte ville pröjsa flera tusen för att få en frostad/mönstrad så blev det en i klarglas. Ingen vill ju duscha där, speciellt inte som vi har fönster med full insyn till grannen, allra helst så här års när buskarna är tomma på löv;) Jag ska sätta upp nån gardinstång där så man kan dra för fönstret med, men vill ändå ha duschen lite mer enskild. Dekorplast äger:) Man kan byta ut den när den blir sunkig eller man ledsnar på den. Vi hade svårt att välja, men till sist bestämde vi oss för en med små fåglar på en rad. Jordan och Jamie tramsade runt, men Lovelia och Trixie var seriösa medhjälpare:)

Hem, och packade ur, och så en kopp kaffe i solen! Man måste passa på, idag var det rätt trist väder, men klarnade upp på eftermiddagen. Fick lite energi av solen, och började packa runt i kartongerna i poolrummet. De som alltså egentligen borde stått kvar på magasinet tills återställningen var färdig…men som de skickade hit för typ två månader sen. Morr, Det möglar fort, om det står i poolrummet…. Inte för att vi har nån pool där, men utrymmet är tydligen väldigt fuktig. Det verkar ha klarat sig, jag har vädrat och sen packat ner det i plastbackarna, och nu när jag öppnade och sniffade i de jag redan fixat med så luktar det bara tvättmedel, inget mögel. Pust! Jag har varit orolig.

Jag älskar de här nya backarna! Jag har nu fått dit soffklädslar, täcken, filtar, överkast, kuddar och stolsdynor. Ordning och reda. Och det kan svämma över bäst det vill, ta i trä! Corrinda tyckte det blivit så fint där inne i pannrummet att hon ville att vi skulle ställa ner en av datorerna där;) Jag fattar grejen, nu står de i mitt sovrum.. och det blir varmt och luktar fotsvett där inne när kidsen spelar…så det vore najs att flytta ut dem. Men jag måste ha koll på dem, småkillarna är hopplösa på att sabba saker, så de får stå kvar ett tag.

I pannrummet hade vi tidigare tre trådbacksstativ, där jag knölade ner massor av vinterkläder och sen ett gäng flyttlådor med …. skit i. Typ gardiner… som jag kastade iväg 95% av:) Vinterkläder behöver jag fortfarande förvara, men nu blir det i plastbackar. Sen hade vi klädställningar där vi hängde kläder…mest tjejernas klänningar…som vi slängt iväg 90% av….. och så huvtröjor…hur många som helst, och nu är de urrensade så de har mer normalt antal. Sen var det väskor, filtar, kuddar, täcken, slalompjäxor, byråer med massa småtjafs i…jamen alltså, ni hör ju. Jag har kvar mycket, men det är rensat och sorterat. Mycket kvar att rensa och sortera, massvis av böcker tex. Jag har kvar mycket böcker som jag läste som mindre, och vissa kommer jag aldrig göra mig av med, som Lilla huset på prärien-serien tex, eller Fem böckerna, alla Astrid Lindgren osv men alla miljoners hästböcker ska väck:) Tjejerna ska få vara med och välja tänkte jag.

 

Novalie lagade middag, hon tycker det är rätt kul, och jag tycker att det är toppen att de lär sig, och lämnar gärna över:) ( och så gillar jag ju inte att laga mat..hehe) och jag fortsatte fixa nere.

Skruvade dit en skåplucka, och fixade dit dekorplasten

 Det var inga problem, bara spraya lite vatten och trycka dit den, och så pressa ut vattnet åt sidorna.

Och ja… jag måste haft totalt hjärnsläpp när det gäller rören! Ni ser att de är mässing, eller vad man nu kallar färgen? Rörmokaren frågade på telefon vilken färg jag ville ha, kromade eller mässing, och jag sa att det blir toppen om det liksom följer upp det övriga, som ju då alltså är krom. Sen när jag kom hem och snackade med honom face to face, så hade han tagit med de här i mässing, och jag liksom reagerar inte utan bara : Jamen de där blir skitbra! Varpå han såklart sätter upp dem, och  jag storknar lite… men det är ju så dags nu. Jag kan ju alltid måla dem, eller leva med dem…. suck. Å andra sidan ser de övriga gamla rören ut som skräp, så det är väl inte hela världen kanske…eller jo;) Men är man dum så får man stå sitt kast. *mutter*

Putsade fönstren….holy smoke, är ni redo för årets sunkigaste erkännande?

Okey… Vi har bott här i typ 10 år. Jag har ALDRIG putsat de fönstren;)

Å andra sidan var de inte speciellt smutsiga heller, de sitter väl skyddade under ett tak, och på insidan har vi haft en rullgardin nerdragen mest hela tiden, men i mellan rutorna hade ju spindlarna haft partaj;) Massa spindelnät och fluglik. Insidan var ju  full av byggdamm såklart, men nu är de så fina:)

Jag dammsög golvet i tvättstugan när jag ändå höll på, men avvaktar med att försöka få rent ovanpå rören där byggdammet ligger tjock, och hoppas på att få svar på om de tänker byggstäda:/ Nån gång kanske…

Ställde ner de nya tvättkorgarna. Jag köpte ju en svart och en vit, och tänkte att det var uppenbart att ljusa kläder skulle i den vita och mörka i den svarta…. Frågade barnen.. och de började dilla helt galet;) så jag måste nog ha en lektion.

Sen skurade jag av hela lilla toan. Torkade tak, väggar och golv och nu är den helt i ordning. Jag måste ha en handdukshängare bara.   Lade dit en ny liten matta vi köpte på Rusta häromdagen, så man slipper frysa om tassarna:) Dammsög golvet i hallen, pannrummet, lilla hallen, bastun/klädkammaren och sen började Maria Wern på fyran så då fick jag avbryta:)

Pust, fick massor gjort, och i morgon tänker jag prova min nya tvätt och tumlare. Jag sätter de på en förlängningssladd! De har varsin stickkontakt, men det inte finns rätt urtag att koppla dem i där, så måste jag  fortsätta v ä n t a på elektrikern… men nu är jag less, förlängningssladd löser det mesta:)

Lite läskigt, tänkt om något inte funkar? Brrr.

 

I morgon kanske jag har noll fart under sulorna, men idag känns det som jag fick lite gjort i alla fall:)

Vi ska på en invigning i morgon kväll, syster yster och jag, och innan dess ska jag försöka träna med Helen, ett pass jag inte kört tidigare.  Få se om jag orkar upp;) Annars eller och, så ska vi till soptippen, och behöver säkert handla med. Känns jättekonstigt att det redan är torsdag i morgon… men så blir det ju med röd måndag.

Nu ska jag ut med Doris, den lilla jäkla skithunden har ätit upp ett kasslernät idag:/ Nån hade ställt soppåsen utanför dörren, och inte orkat gå med den till soptunnan. Det är absolut förbjudet eftersom gör man så så kommer antingen skatorna eller räven och river sönder den, och man får plocka sopor över hela gården… och nu mera även Doris. Förbannade jycke, jag hann inte på henne innan hon slukade allt. Googlade såklart:) och ringde veterinären. Fortsättning följer på detta.

Ska se hur många kids som är vakna och behöver puttas i säng först bara:)

Men vi hörs snart igen!

Natti natti 🙂

 

Jag har fått veta att det blir en fortsättning på den första Hälsocoachutbildningen jag gick, uppe i Hola.

Jag hade nog tänkt att jag var klar med just det, men nu är det ju de ämnen som jag saknar… det är den fördjupning jag saknar och efterfrågat. Den är på halvtid den med, och flera av mina kursare där kommer söka. Jag gillar ju dem! Jag gillar mina nuvarande kursare med, men eftersom vi hade en mkt mindre grupp där, så lärde man känna folk på ett helt annat vis, och vi blev tajtare. Vissa av tjejerna blev sådana där vänner for life. Det var härlig miljö, fantastisk skola, och jag tror att jag redan har bestämt mig för att söka fast jag inte fattat det än;)

Det är förvisso enklare att gå på skola nära hemma, men jag gillar ju att åka tåg… Äh måste fundera på det!

 

Idag är det vanlig dag, en tisdag om jag inte har helt fel. Jag får alltid svårt hela veckan när den börjar med en röd dag;) Vet liksom inte vilken dag det är alls. Jag känner mig seg som sirap idag, det är kallt och blött ute, och lockar inte ett endaste dugg att gå ut. Doris får sina prommisar men sen är det raka vägen in. Det hör till så här års, och nånstans är det okey, men det är ju roligare med sol.

Jag ska försöka greja lite mer nere i tvätteriet i dag. Mailade i natt om tider och planering för veckan, för jag känner nånstans att det bör inte dra ut på tiden längre nu. Det är fan typ inget kvar så jag kan inte begripa varför de inte bara gör det. Det är iofs mitt huvudintryck av hela denna återställning. Varför tar det sån tid?

Jag fattar att de har massa uppdrag samtidigt, men ändå. Vill man inte göra klart?

Jag jämför med när vi gjorde om vårt kök. Det revs ända in på betongen, och byggdes upp med helspackling, puts, radontapet + tapet, bröstpanel och fuktspärrar, golv,  tak, kakel…bygga upp alla skåp, all el allt vatten…. och det tog tre veckor.

Här är det samma sak fast i ett annat utrymme, och det har tagit åtta månader. Och de har inte ens tapetserat;)

Men jag har inte fått nåt svar på mitt nattliga mail så jag vet inget. Som vanligt;) Denna vecka är ändå nån stor unge hemma mest hela tiden så jag kan dra iväg med de mindre på saker, men jag behöver ju snacka med hantverkarna åxå. Mutter.

Jag fattar att ni är less på att höra om denna förbannade tvättstuga, jag är ledsen, men det har tagit upp så jäkla mycket av min tankekraft och tid.

 

En annan sak som jag plötsligt reflekterade över, var det här med att sova på natten:)

Jag har sällan haft sömnproblem. Jag är nattuggla, men somnar sött när jag väl går i säng, men sen har det såklart varit perioder i livet som varit sämre. Att amma hör dit;) Jag har sovit otroligt lite under de perioder när jag ammat, och det är ju ganska många år, men då har det ju funnits hormoner som sett till så att det funkar ändå. Efter att bebisen börjat sova ok på natten så har jag däremot haft några månaders problem med att sova. Tror det är är rätt vanligt, iaf har jag hört det från många håll.

Men, sen hände ju det här med att min man sen massor av år, började vara otrogen. Det började på något vis strax efter att Jamie föddes, och förändringen i hans beteende kom ganska snabbt. Sådär så att jag direkt reagerade med att fundera, men inte trodde att jag hade rätt.

Det resulterade i att min nattsömn, som ändå var störd i och med att jag ammade, blev ännu sämre. Normalt har jag liksom tvärtslocknat när bebisen somnat, men då snurrade tankarna.

Hans beteende gentemot mig var fruktansvärt. Han lade all skuld på mig, anklagade mig för saker när det var HAN som var otrogen. Fick mig att känna mig som den som gjorde fel. Och jag är normalt en klarsynt person, men när mannen man levt med hela sitt liv manipulerar en så är det svårt att på allvar förstå att det är just det. Det var en sida jag aldrig sett förr, och därför så svårt att genomskåda. Det är psykisk misshandel, på en rätt hög nivå. De som tycker att jag ska glömma och förlåta, skulle ni tycka samma sak om han spöat upp mig? Gång på gång? Jag tror inte det. (Och psykisk misshandel sa familjeterapeuten, inget jag hittat på direkt)

Nåväl, i gott och väl ett drygt år innan han drog så betedde han sig som en jävla arsle på ren svenska. I efterhand är det rätt enkelt att anta att han ville driva MIG till att lämna honom…så att han skulle vara utan skuld. Men eftersom jag trodde att han var utbränd, sprungit med pannan in i väggen och var sjuk, så tog jag ju det. Det gör man i en familj, man stöttar och bär den som mår dåligt.

När han sen reste sig och gick för att aldrig komma tillbaka, och egentligen aldrig mera prata med mig, så var jag ju redan tämligen slut psykiskt. Jag sov i princip ingenting. Jag höll masken på dagarna inför kidsen, och grät hela nätterna. Slumrade nån timme mellan 6-7 och så upp och hålla masken igen. Tankarna spelade flipper där inne i huvudet, studsade runt runt runt och så plingade det till och nån ny insikt slog till. Om han hade sagt vad han ville, hur han tänkte sig det hela, och vad han kände, så hade han besparat mig så förbannat mkt ångest. Men det gjorde han som bekant inte, och har fortfarande inte gjort.

Den enda vila min hjärna fick från alla hysteriskt snurrande tankar, var när jag tränade:) Jag fick 50 minuters frid, eftersom jag tränade så hårt att inget annat fick plats i huvudet än tanken på att det är tungt, jag ska ha upp den här vikten en gång till…och en gång till.

Efter alla samtal jag haft med folk, vänner,  bvc-sköterskor, livscoacher och allt jag läst om stress i mina utbildningar så fattar jag att det var min livlina. Min räddning, hur muppigt det än låter;)

Sömnen var katastrofal under ett år ungefär. Jag sov hyfsat de gånger vi var i husvagnen, för där var det en frizon från allt. Inga jobbiga brev på posten, knappt några mail eftersom täckningen var sisådär, och jag kände bitvis frid. Så mkt frid som det var möjligt. Idag skulle jag inte kalla det frid, snarare ett vakuum kanske, där jag kände mig lite skyddad. Ett ställe utan massa minnen av honom och vårt liv.

Ahhh längtar till sommarens camping nu:)

 

Sen sov jag gott på Hola, det var nog första gången sen han drog som jag sov en hel natt. Eller tre nätter i rad med bra sömn:) Men det var ju inte förrän efter 1,5 år som jag började där.

Jag snittade länge 3-4 timmars sömn per natt, och det var inte sammanhängande direkt. Jag behöver sova! Jag mår som bäst på 7-8 timmars sömn, och detta var en halvering. Jag försökte lägga mig igen efter att ha skickat barnen till skolan, och hade jag tur kunde jag sova nån timme till innan pojkarna vaknade.

På nåt jäkla vis så klarar man det man måste, men jag har aldrig varit så mkt sjuk som denna period. Både förkylningar ( som jag iofs hävt med ColdZyme;) men de har varit på väg) och annan skit.

Sommarlovet förra sommaren vände det, och i höstas när de började med återställningen/renoveringen, så kunde jag inte sova min extra timme där på morgonen, men eftersom det inföll precis med att skolan började så var det ändå upp tidigt och jag tänkte aldrig på det. Jag hade ju dessutom skaffat Doris som ville ut där på morgonkvisten ♥

För ett tag sen fick jag ett helt vanligt mess från en kompis – Godmorgon, sovit gott?

Och svarade – Ja, som en stock.

Och insåg att jag faktiskt sover gott nu igen:) Jag har fått tillbaka en vettig sömnrytm, och även om jag fortfarande tar en powernap rätt ofta;) så är jag inte helt off om jag inte gör det. Jag kliver upp sju på vardagarna och är kanske inte piggelin men fullt fungerande och den enda tanken är inte hur jag ska ta mig tillbaka till sängen så fort som möjligt.

Det hjälper såklart till att det är sällan som jag blir väckt av barnen, är de friska så sover de.

Sömn är sjukt viktigt, och man fattar det inte på allvar innan man inte kan sova. Det är då kroppen och själen återhämtar sig. Jag har ju nätter nu med när jag inte kan sova, fullmåne tex…vafan liksom? men jag har aldrig de där förbannade ångesttankarna som mal. De är borta. Problemet är INTE borta, och min situation är fortfarande likadan som den alltid varit, men jag skiter i det. Strutsar. Stoppar huvudet i sanden och oroar mig inte i förväg, utan tar problemen när de dyker upp. Och då blir jag mer arg än ångestfylld.

Det är tre år sen som han drog. Jag missade r:et när jag skrev nu, och det blev DOG … och det är ungefär så det känns. Helt ärligt hade det varit enklare att bli änka, på alla sätt och vis. För alla.

Men, hans val får stå för honom. Jag saknar honom inte.

 

Jag sover gott:)

Jag mår bra:)

Jag har ett härligt liv:)

Jag har massor att se fram emot:)

Jag har en familj som är tajtare än någonsin:)

Jag har en massa bekymmer åxå såklart, det har vi alla.

Det är vår, och jag älskar den här årstiden som kommer nu:)

Och nu ska jag dricka kaffe och kolla instagram, och bara njuta av att solen faktiskt börjar ta sig igenom molnen, så min och Doris prommis om en stund blir härligt:)

Och vara tacksam över allt bra jag har i mitt liv ♥

Hörs:)

 

Ska det vara ett S där i Annandag-S-påsk?

Jag har nog alltid skrivit Annadagpåsk men då skriker autokorrekt, och den vet man ju hur den gör lite som den vill;)

Men nu sa den så, och jag gör så.Det ser ju rätt ut:) och det är liksom mina kriterier på grammatik. Jag suger på pluskvamperfekt och inskjutna bisatser..fattar inte ett skit, men jag ser oftast om det är rätt eller fel. Dock, det blir fel extremt ofta på datorn, det sitter i muskelminnet när man skriver på nåt vis:)

På samma sätt som jag ser stavning och ord, så ser jag INTE siffror. Alltid när jag skriver att jag har sjukt svårt för matte så är det några som säger att det sitter i mitt huvud- att jag kan men inte tror det. Jag KAN INTE på riktigt. Jag är hyfsat normalbegåvad i stort vill jag tro ( eller hoppas, hehe) men räkna kan jag inte.

Jag hängde med på plus och minus och klarar hjälpligt av division och multiplikation, men jag kan inte alla tabeller…. måste alltid tänka efter ordentligt. Huvudräkning kan jag inte alls, inte ens enkla tal, siffrorna hoppar omkring och byter plats och ger mig inget sammanhang jag kan använda mig av. Jag kan använda en miniräknare:) men jag får hålla mig till de fyra räknesätten, det räcker långt iofs. I många år skämdes jag satan för detta, för det är definitivt inte accepterat att inte kunna räkna, men så fick Patricia svårt med det i skolan. Hon fick träffa en fantastisk speciallärare och ”diagnosticerades” med dyskalkyli.

Lite som dyslexi men med siffror. ( Autokorrekt har nu ändrat ordet Siffror till soffor varenda gång jag skrivit det???) Och hon är inte diagnosticerad efter konstens alla regler och har inga papper på att det är så, för det krävdes en utredning som inte fanns här då, och som tog tid och var svår att få göra, men specialläraren var specialist på just det. Jag kände igen mig på precis allt. Fanns inte en enda grej som inte stämde. Och det kändes supernajs, jag var inte korkad, bara lite dyskalylisk;)

Barnen har inte ärvt mina gener där, ( bara Patricia) men fick inte heller den andra förälderns supersifferhjärna. Han kan räkna det mesta i huvudet på nolltid, och jag fattade nog inte exakt hur bra han var innan jag fick klart för mig att när han spelade poker så visste han procentuellt hur stor chans/risk det var att motståndarna hade det och det kortet, att det skulle komma just precis ett sånt eller sånt. Han bara visste. För mig totalt obegripligt, men nåt ska väl även han vara bra på;)

Jordan visar iofs de tendenserna, han jonglerar med siffror i huvudet och räknar tresiffriga tal utan större problem, men han är riktigt, riktigt vass med bokstäver åxå så han är väl kanske bara en professor 😉

 

Okey, nog om siffror, jag somnar ju snart;)

Jag fick nåt energiryck igår och satte upp klädstängerna i gamla bastun, det som nu ska vara klädkammare. Eller vänta….Walk-in Closet, så klart:)

Jag har ett system som man spänner mellan golv och tak, från Ikea, men det finns inte längre, nu har de bara Stolmen, som jag har i hallen. Detta är mer industriellt, med plåt och ser ut som garageförvaring. Billigare var det dessutom;) så det var väl därför de plockade bort det… Jag hade det i pannrummet innan, och var orolig att det skulle vara för kort för där inne är det lågt i tak, knappt jag står rak där, och bastutaket är nu på typ två meter. Men det passade, och jag fick ringa hit syrran för lite assistans när det gällde finliret, det var svårt att båda lyfta och skruva fötter på samma gång. Sen hojtade jag ner Lovelia och Trixie för att sortera och rensa sina kläder, innan vi satte in dem på sin nya plats. Det blev några kassar återigen till insamlingen…. trots att vi rensade stenhårt när vi flyttade in det i deras rum för åtta månader sen, och sen gjort minst ett röj till. Nu har de fått varsin trådbacksställning med sju backar tror jag, och så kan resten hänga. De här bilderna säger ju inte ett skit, men det är ett rätt stort utrymme. Tror det var typ 120 brett och hur långt det är vet jag inte, men rätt så.

Här är ingången, och där står nu trådbackar.

Vita väggar och grått golv:)  Här mellan dörren och hörnet sitter nu klädstänger, en högre och en lägre. Måste måla runt listerna bara, av nån anledning är inte det gjort. Det satt ju bastupanel överallt här och det ser inte jättekul ut på sina ställen, men det ingick väl inte i återställningen;) Jag har en hel del målningsarbete kvar, elementen och massa lister, tur jag tycket det är rätt kul:)

Det syns ju inte så värst bra, det går inte att fota där inne utan vidvinkel, och det är för mörkt eftersom det inte finns nån lampa i taket än. Väntar på elektrikern. Jag ska försöka fota hur det blev åxå men måste vänta på ljus. Det finns ett fönster här inne som gör att det är hyfsat dagsljus, och det blev bra.

Robban fick flytta ner sina kläder hit med om han ville, men han valde en liten garderob i hallen i stället, så nu har även hans ”hängkläder” kommit på plats.

I de här utrymmena är det inte dammigt och skitigt, det är värre med rummet utanför och tvättstugan… måste kolla om de tänker städa som sagt.

I pannrummet har jag nu burit ner soffklädslar och täcken, en del kuddar och sen insåg jag att vi måste till Ikea:) för att köpa fler stora plastlådor.

Jag höll på med det här på dagen, så kom syrran och vi fortsatte, och sen drack vi kaffe ute i solen!!! Underbart, ljuvligt, fantastisk. ♥

Vi tog en promenad med Doris och sen åkte syrran hem, då var klockan sju och kändes som tre:) Det är alltid lika lurigt med sommartid, speciellt de dagar när solen strålar. Vi plockade ner min julbelysning åxå, så nu är det officiellt slut på julen, som ju som bekant varar ända fram till påska:)

Ungarna har ju målat tusen ägg, och de lär ju ätas upp, så de fick vackert äta köttbullar, makaroner och kokta ägg till middag;) Jag åt rökt lax, och småkillarna gör mig gärna sällskap där. Jag kan inte för mitt liv äta färdigköpta köttbullar, tror på allvar att jag hellre svälter ihjäl, de är sjukt obehagliga att tugga på, men ungarna älskar sådana…Brrr.

I år målade de äggen med kritor… de tyckte det funkade bättre:)

Jag tipsade ju om att man kunde köpa formar som formar om ägget….och givetvis var jag tvungen att testa själv.

Och jag ska visa er resultatet på Youtube:) så fort jag lyckats redigera klart filmen;)

 

Efter maten var det soffläge och kolla på Foppa när han äntligen rakade av sig fulskägget i Mästarnas mästare och blev den stiliga snubben han är:) och så en Bruce Springsteendokumentär om hur det gick till när hans spelade in The River albumet, det han åker på turné med nu.

Och jag satt alldeles stum i soffan, han har ju liksom bara blivit snyggare med åren. När han var ung var han ett blekt sugrör med lockar, som syrran sa:) och nu är han en makalöst stilig man. Jag älskar att se att folk tar hand om sig, att man inte förfaller och sunkar ihop för att man åldras. Finns liksom ingen anledning, med rätt kost och motion så kan man hålla sig i fräscht skick till den dag man kilar vidare. Varför må sämre än man måste liksom? Nä, heja Bruce!

När det var slut hade jag spetsat in mig på att se Joel Kinnaman i Snabba cash- livet deluxe. Antar att det är tvåan? Jag var noll impad av Snabba cash, som folk totalhyllade, och jag fattade inte ett skit, den var rätt kass. Men jag gillar Joel:)

Men…. alltså, han var ju med i en minut i början, sen tre minuter i slutet och så dog han. Tjena. Snacka om ovärt;)

Filmen igenom snackas det serbiska och spanska (?) och den var ju så hoppig att Pulp fiction känns som en enkel story att följa i jämförelse. Och att ens ta upp de två filmerna i samma mening borde det var spöstraff på..förlåt! Jag fattade inte ett dugg. Skitfilm. Två timmar bortkastad tid, för givetvis trodde jag att den skulle stila till sig, och jag har svårt att stänga av filmer.

När den var klar var jag så rastlös att jag satte igång att städa. Klockan 00.10:) Röjde köket, kastade blommor, vek tvätt, hängde tvätt, grejade nere i pannrummet, tvättade, städade kökslådor…halv tre kände jag att det kanske var dags att hoppa i säng om man skulle ha nån nytta av den här dagen åxå.

Idag har jag inte samma drag under galoscherna kan man lugnt säga;) men jag ska dricka lite mer kaffe nu och sen så.

 

Igår skulle vi tränat, men fick mess om att Peter var sjuk så det blev ingen cirkelfys utan skivstång i stället… Ingen av oss gillar skivstång, så vi avbokade, och ser i stället fram emot Killer- David i kväll:) Träningsvärken har precis lagt sig så det är bara att fylla på…hehe.

Jag fick nya fina träningstights av syrran i mitt påskägg ♥ de är från Casall och sitter som en smäck, supersköna. Jag ska inviga dem idag tänkte jag.

Men nu är det kaffe som lockar!

Ha en toppenbra dag nu:)

Bye bye

 

Har ni det bra? Äter ägg och lax och Gooodis;)?

Här rullar det på,  vi softar och har det gott i största allmänhet. Märks att vi alla behövde lite ledighet, även om det inte var länge sen sportlovet. Vi har ju mer eller mindre varit sjuka sen dess! Just nu är slla friska och det vorefint om det får fortsätta.

Igår var det påskmiddag hos mamma och pappa. Alla var där;) utom Janelles Simon som var hos sin pappa. Skilda föräldrar ger dubbla firanden för vissa 😉

Men eftersom Patricia hittat en Simon hon med så var det ändå en sån där:) Det är så lustigt;) Vi skämtar nu om att det är lika bra att köra på Simon/ Simone för alla, ingen får skaffa en partner som inte heter så;) För enkelhetens skull.

Även vår hittepå-syster Maria var där med sin man och bebis. Mina stora barn insåg att de saknade att ha ett bebissyskon att mysa med <3 och tyckte att jag letat dåligt i bebishyllan på Ica där jag sagt att jag köpt ungarna 😉

Syster yster hade bakat påsktårta.. Och håll i er nu:

   
 
Som vanligt lika snugg som god:)

Hon hade lemoncurd, grädde/ Philadelphiaost och Amarula .

Gott!

Mitt nätverk strular!! Måste kolla, och så hoppas jag få ordning på det, brukar lösa sig:)

Ville bara kolla till er:)

Ha det fortsatt bra!

Natti natti 🙂

Detta med PK….;)

När lilla prins Oscars födelse annonserades av hans far – prins Daniel så lade jag  inte märke till det, men tydligen hurrade de manliga journalisterna högt över det faktum att det var en pojke, och det snackades en del om det sen. Att det inte var PK. Men….gahhh, hur många barn har inte våra kungabarn fått? Typ tre och två är töser. Det är väl hur kul som helst med barn av båda sorterna? Eller menar man på allvar att journalisterna  tyckte det var bättre med en kille? Nä, det tror jag inte faktiskt. Speciellt inte som den lille prinsen inte kommer bli kung, såvida hans storsyrra inte avsäger sig tronen så kommer vi att få en rad av drottningar här framöver.

Jag är rätt less på detta med att man inte får uttrycka sin glädje över att ha fått en pojke/flicka. Jag är övertygad om att de flesta av oss först och främst är glada över att ha fått ett friskt barn. Det är väl det primära som alla önskar och längtar efter. Men sen är det väl klart att man även kan önska sig ett specifikt kön. Utan att det på något vis behöver betyda att man inte vill ha det andra. Men som det blivit i dagsläget så är det så fult att säga att man skulle vilja ha en pojke eller en flicka. Fattar inte. Mest troligt, och allra oftast så älskar man sen det barn som kommer, oavsett kön och ev handikapp.

Jag snackar om folk i I-länderna där det inte spelar någon livsavgörande roll vilket kön barnet har, där det inte tex innebär en ekonomisk förlust att få en flicka som ska ha med sig en hemgift så småningom, det är kulturellt och går inte att applicera på alla länder. Och det behöver vi INTE ta hänsyn till här hemma. Det får liksom stå för de länderna.

Samma sak med barn med någon form av handikapp, jag vet att har man ett handikappat barn så älskar man  det, men när man sitter där och är gravid så är det nog få som verkligen önskar sig något annat än ett välskapt, friskt barn. Och jag vet att folk kan dra denna diskussion in absurdum… Jag vet inte hur jag ska slippa undan alla arga kommentarer, men hoppas och tror att ni fattar vad jag menar. Jag tror på allvar att man älskar sina barn när de väl är här, oavsett kön, handikapp osv och att även om man önskade sig en flicka och fick en pojke så kommer kärleken. Kanske inte direkt, jag har flera vänner som varit helt inställda på att få det ena könet och sen fick det andra, och det kräver  en omställningsperiod. Har man trott att man väntar en flicka och det ploppar ut en gosse så har man nånstans ”förlorat” en dotter. Hänger ni med? Det behöver inte innebära något alls, mer än ”Oj då, men jahopp, hej älskade unge” men kan även innebära ett trauma. Våra hjärnor är inte alltid våra vänner;)

Men till sist så brukar det rätta till sig, och kanske att det inte hade varit så jobbigt om det var okey att få sörja det barn som man trodde skulle komma, men fick ett annat. I stället för att låtsas vara glad över det man fick. Även om det är ett perfekt barn.

Okey helt ärligt nu…När jag väntade Jordan ville jag ha en tjej till:)

(Jag har sex döttrar och tre söner. )

När de sa på ultraljudet att det var en gosse så blev jag ledsen. Jag var fortfarande lycklig över att få ett barn till, men jag var ledsen över att det skulle bli en pojke. Varför? Tja, säg det. Det fanns inga fina killkläder i butikerna… jag var inställd på en tjej till.. jag hade aldrig fått bara en kille, Robban kom ju i par med en syrra;)

Och, kanske det viktigaste, det var annorlunda mot det jag var van vid.

Han var frisk och fin, men det spelade ingen roll, jag ville ha en dotter.

Det tog några veckor, där alla andra jublade över att det var en kille och jag sörjde min dotter. Sen gick det över, och jag var genuint lycklig över att vänta en son. Jag var glad över att ha fått reda på det på ultraljudet så jag deppade de där veckorna under graviditeten, i stället för när han var född. För mig hade det varit jobbigare. Jag säger inte att alla är som mig, men jag tror att man måste få acceptans för sin sorg, även om den i andras ögon är störtlöjligt. ”Vaddå? Du väntar ett friskt barn men är sur för att det är en kille? Tänk om han varit sjuk då??? Va? Va? Va?? ” Det hjälper liksom inte, tvärtom det bara skuldbelägger.” Fan jag är ju dum i huvudet på riktigt…”

Jag kunde inte prata med alla om det här, definitivt inte fadern;) men jag hade några som förstod, och det var otroligt skönt att få ”gnälla”.

När Jordan föddes hade jag för länge sen glömt bort att jag velat ha en tjej och han är och har alltid varit otroligt älskad. Han är en av mina prinsar ♥

När Jamie var på väg, var jag helt inställd på att det var en gosse, och hade inte alls samma känslor, tvärtom så tror jag att jag hade blivit lite deppig om det varit en tjej då;)

Känslor är ju inte de mest intelligenta eller relevanta, de bara ÄR 🙂

Förstår ni hur jag menar? Kan ni känna igen er?

 

Nu ska jag koka ägg, men var liksom tvungen att delge er mina djupa funderings så här på långfredagen:)

Hörs snart!

 

 

 

Egentligen vill jag ha biljetter till alla, för alla ni borde få en guldkant på tillvaron, men så funkar det ju tyvärr inte:(

Men, en lycklig vinnare har vi och det är Sven-Olof Johansson:)

Åh, det här skulle passa farfars lilla prinsessa Linnéa som hand i handske. Hennes favorit bland alla sagofigurer är just Snövit och hon brukar klä ut sig och spela henne. Hon är verkligen fascinerad av den elaka styvmodern och det förgiftade äpplet och skulle älska att få se sin idol och skyddsling Snövit i ”verkligheten”. Hoppas så på tur nu!

Glömde i ivern att svara på frågan. 7 dvärgar har Snövit omkring sig.

 

 

Grattis!!  Maila mig så fort du kan, jag behöver namn, adress, telefonnummer och mail:)

Jag har mailat dig redan så just den uppgiften har jag, men resten behövs så fort som möjligt så biljetterna hittar sin nya ägare:)

Hoppas att ni får en trevlig kväll!!

 

Nä jag bara skojade;)

Jag har inte gjort vare sig det ena eller det andra, om man inte räknar att köpa ”inredning ” till tvättstugan.

Var in på Rusta och köpte två tvättkorgar, en vit och en svart. Tänkte göra det enkelt för kidsen – antingen är tvätten mörk och då ska den i den svarta korgen. Eller så är den ljus och då ska den i den vita. Kan var överkurs för mina slarvfisar men eftersom mitt gamla system inte får komma in igen i de nya fina utrymmena så gör jag ett försök. Sen ett duschdraperi, en matta att stå på utanför duschen och rakhyvlar:)

Hårdvaluta att ha en fräsch rakhyvel i det här huset! Antingen så är det slut, men påsen ligger kvar och ser full ut;) eller så ligger de oskarpa och skräpar på hyllan i duschen. Ibland försöker jag gömma EN så jag ska ha, men nope, den hittas alltid;) Nackdelen med många tjejer i huset.

Sen till Citygross där vi köpte flera kilo godis…jag tycker alltid det känns jobbigt att köpa godis, chips, läsk osv i stora mängder, känns mig som en osund jäkla frossare;) men med tanke på att det är till typ elva kids, och så några vuxna så blir det ju inga gigantiska mängder. Och sen fick jag sjukt bråttom till träningen, körde i racerfart hem och kastade mig in och rafsade ihop mina träningskläder medan Corrinda bar in varorna, och sen körde jag på tio minuter till Friskis, blev tidigt till och med:) Det går inte att köra snabbare än så, men eftersom alla var på Citygross och handlade så var det rätt tomt på gatorna:) Fy farao så mkt folk det var där, och hur trött blir man inte på sig själv när jag gått och dragit på att åka iväg?

I stället för att dra direkt efter kyrkis vid 13 så var jag tydligen tvungen att avvakta till 15 när alla slutat jobba och skulle handla påskkäk, och godis. Jag och pensionärerna kan ju liksom handla tidigare på dagen, men nope;)

 

Barnen har nu påsklov! Helt underbart! De behöver det, och jag behöver det jag med, även om jag väl lär upp och passa hantverkare;/ men jag ska maila lite och få tider. Nån som vet om det ingår städ efter att de är klara? Som det är nu så ligger ett lager byggdamm överallt, de kaklade väggarna är dammiga, golvet har de ju gått ut och in med skor på sig. Det är ju ingen hit att dammsuga upp sånt där fint med vanliga maskiner, de geggar ihop då. Jag vill ju inte vara grinig och gnällig, men om jag slipper städa så är jag ju glad:) Det är alla gånger en hel dags göra.. Å andra sidan är jag rätt trött på dem nu;)

Men först ska vi ha påsk! Mina små påskkärringar i år, lite bortfall pga sjukdom.

Glad påsk!!
Detta är deras kap i gårdarna:)

Och jadå, de delade med sig ♥ Jag ser att tavlan jag fick av Corrinda i julklapp sitter kvar uppe, det är julmotiv på så den kanske ska bytas ut nu;)

Vi har inga planer för påsken, det är det som är det fina. Lugnt och skönt bara glider man runt och gör det man känner för. Jag ska ju plugga såklart, och sen är det massa jobb med tvätteriet, men förutom det – nada. Jättehärligt. Det vore trevligt med lite sol och värme, känner att jag verkligen behöver sol på näbben nu. Råkade se mig själv i flera speglar i dag, både bilens rutor och inne på butikerna och satan i gatan så rädd jag blev;) Ett helt vanligt grått spöke som kollade tillbaka….Brrr. Gråblek är inte vackert.

Snart så kan jag lyfta ut en stol och sitta och jäsa, det finns absolut inget i hela världen som ger mig så otroligt mkt energi som att sitta i solens försiktiga första vårstrålar! Man känner hur skinnet ändrar färg från vitt till rosa;) och måste sätta sig i skuggan en stund. Jag är ju inget fan av solkräm, så det blir ut och in i skugga. Eller keps. ( som om det skulle hända…hehe)

Barnen tjatar om studsmattorna, men det får vänta lite till, men däremot börjar det väl bli dags att röja trädgården. Robban har släpat ut en soffa från sitt rum, som nu står i hallen och väntar på att jag ska demontera den på nåt vis, mest troligt med hjälp av en yxa och ett koben;) och sen till tippen, så nån vända dit lär det bli.

Jag börjar få lite kläm på min videokamera så nu ska jag bara lära mig att redigera filmerna åxå… måste nog fråga nån unge hur man gör;) men sen ska ni få rörliga bilder från Wetterholms vardag:)

I morgon ska jag sortera mina tankar vettigare, just nu är det flera deadlines som ligger och skaver i bakhuvudet så jag får inte ihop det nåt bra, blir mest svammel. Men i morgon ska ni förhoppningsvis få ett vettigt inlägg! Jag ska träna 11, om vi inte bestämmer oss för att sova vidare, och det är en bra start på dagen. Håret har precis torkat efter kvällens träning och dusch så det är bara att blöta ner det igen;)

Natt i natti 🙂