God kväll:)
Jag sa häromdagen att i Uppsala har vi flera olika dagar runt Valborg. Som för övrigt heter Sista april:)
Skvalborg, Kvalborg, Valborg och Finalborg. (jag sa festivalborg, det tyckte jag lät bra, men det är sålklart final, efter kval. Kvalborg vill jag ha efter, för i min värld tänker jag kvalfull, som i att man ångrar alla alkoholhaltiga drycker man intog dagen innan;) )
I alla fall så har de alla i år ersatts med Karantänborg. Och vad det såg ut som när Polisen i Uppsala lade ut på Facebook, så höll sig folk till reglerna. På dagen i alla fall, hur det ser ut nu vet jag inte. Men man får ju hoppas att folk begriper.
Vi här hemma har firat …inget alls. Orka.
Jack kom i morse, och sen har det varit häng med honom, vilket har varit mer än trevligt:)
Han fick åka med i vagnen när jag skulle hämta böcker på bibblan, och somnade fint. Sen mötte vi en häst på vägen som tyckte att barnvagnen var ungefär det läskigaste han sett på hela dagen, och började ta snedsteg över vägen. Då vaknade han till och kikade lite på den stora (fast lilla) hästen.
Han somnade om och vaknade inte när vi gick in på bibblan, utan inte förrän vi landade hemma igen. Sen var det full rulle hela dagen.
Han gillar yoghurt, men vägrade äta maten, som var jättegod. Jag gjorde mig till och gjorde egna potatisklyftor och kycklingfileer med färskost och basilka på:)
Svingott:)
Men han åt inte den mat han fått med sig heller så jag känns mig inte så olycklig:) Däremot klämde han i sig ett antal Finn Crisp, så det där krispiga är smaskens.
Han har varit ute med killarna och Lovelia flera gånger om, och han var så övertrött på kvällen att han inte alls ville sova. Men efter Babblarna på mobilen så somnade han till sist. Att ta till filmer….det är inte riktigt min grej egentligen. Mina barn har inte alls fått massa förströelser om de tjafsat, men ibland så får man ta den enklaste vägen:) Det är inte mitt barn, klart att det är annorlunda än när han är hemma. Bara han somnar nöjd och inte är ledsen så är jag glad:)
Innan jag gick in med honom för att sova, så slängde jag ihop en rabarber/jordgubbspaj.
Det skulle kunna vara så att jag plockat rabarberna på baksidan och sen gjort den från scratch, men det kan även vara så att jag hade en påse i frysen. Färdig smulpaj:)från Ica.
Gott som sjutton i alla fall:) Även om jag inte fikade med övriga i familjen utan kom en timme senare eller så… Men vad gör det:)
Nu sover han i alla fall, han ligger i min säng, för han vägrade sin. Fine by me, jag tycker det är mysigt:)
.
I normala fall skulle vi ha kommit hem från en majbrasa så här dags, frusit och luktat rök. Fulla av intryck från elden. Jag älskar ju eld. Under kontrollerade former då såklart. Men nåt sånt blev det inte. För första gången på många år, och det känns lite tomt. Men vafan. Jag klarar mig.
Jag känner lite såhär:
Ska vi köra Level fem då? All in, och vi kan ju hoppas att den här banan är lite enklare än april. För nu börjar det kännas väldigt evighetsmässigt med det här eländet. Men som i alla andra dataspel så levlar man upp och det blir svårare:)
Men nu hyllar ju WHO Sverige så man kan ju i alla fall klappa sig lite på axeln. Det vi gör funkar.
Jag kan inte låta bli att undra, men alla som bunkrade toapapper och makaroner…känner man sig nöjd nu? Så här med insikten att butikerna är öppna och att det faktiskt ställde till det för andra mer än det gynnade en själv? Att många blev utan och fick leta stad och rike runt efter skithuspapper, medan några satt på en hel tron av det…. Jag för min del skulle tycka det var ganska pinsamt.
Men egoister kommer aldrig fatta. Kriser visar de fulaste av vissa människors sidor och tvärtom, vissa människor bara öppnar upp och ger och ger. DET är underbart att få bevittna:)
.
Jamen, jag har inte riktigt koll på svamlet idag:)
Jag tror att jag ska antingen mysa ner mig i soffan med en film, eller med Jack Reacher. Jag vet inte riktigt vem/vad jag föredrar. I morgon är det första maj, och jag antar att alla demonstrationer är inställda också. Inte för att jag tänkt demonstrera;)
Jag ska kanske träna, beror lite på om Jack tycker det är ok att jag lämnar honom till de stora tjejerna eller inte. Janelle och Simon har okejat det, så det är lugnt. Sen måste jag ta tag i att redigera femtio sidor text, som ska in på måndag. Det är min c-uppsats:)
Det är rackarns stora inlämningar så här på slutet av terminen. Det är tur att de är roliga i alla fall:) Men det är tufft och tar en massa tid. Plus att det är mängder av texter att läsa och kommentera från kursarna. Så, det ska jag göra i morgon. Och resten av helgen;)
Nu – natti natti 🙂
Med tanke på att du har gamla dåliga föräldrar och så många barn tycker jag du lever oansvarigt.
För du vet väl inte mer än smittospecialisterna?
Nä gör du? För JAG följer rekommendationerna till punkt och pricka. Jag gör exakt som rekommenderat. Tar mitt ansvar fullt ut som alltid. Jag träffar inte mamma och pappa, så vad har de med saken att göra?
Du skriver att det börjar kännas evighetsmässigt, jag undrar lite (i all välmening) hur du egentligen påverkas i det vardagliga med tanke på att du verkar leva life precis som vanligt. Handlar i affären, tränar på gym, träffar kompisar, går till Bibblan, gör ögonfransar o.s.v. Allt detta gör du ju i vanliga fall med så vad är det du avstår? En annan, som visserligen tillhör riskgrupp men ändå, sitter i karantän sedan en månad tillbaka, har inte träffat någon annan än min sambo (som jobbar hemifrån) på flera veckor och går inte ens till affären 😉
Mitt sociala liv är även i normala fall väldigt ynkligt. Jag jobbar och pluggar hemifrån. Men jag tänker mer på ekonomin, på att behöva oroa sig över den. Jag kan inte bli permitterad eller få några slags bidrag och det är jäkligt ovisst. DET tär. Ja sen handlar jag, för vem ska annars göra det? Jag går till bibblan för att jag måste hämta böcker till mina studier. På båda dessa ställen är det glest med folk och alla håller avstånd. När jag gör fransar är det jag och Dau, ingen annan. Jag har träffat Mirka EN gång under hela den här tiden och hon är den enda kompis jag dejtat med överhuvudtaget. Så allt det är under helt tillåtna former och till och med betydligt mindre än vad många många andra gör. Sen har vi gymmet.. som sticker så i folks ögon. Det har aldrig varit så rent någonsin, alla är friska, alla tvättar händerna och passen anpassas efter restriktionerna. Det är mindre folk, vi håller avstånd, och använder mindre redskap/ har personliga vikter vi släpar med oss runt, som sen torkas noga. Det finns Kem-medel och papper överallt och tvål till händerna:)
Det erbjuds utomhuspass och promenader i grupp, med avstånd.
Så summan av det hela är att mitt liv är ungefär som innan, men valen att göra saker finns inte längre. Allt ställs in, allt hänger i luften och ekonomin oroar som fan.
Allt är oroligt och det sliter.