Ok, jag har precis slutat darra:) Typ.

Min bil, min älskade lilla pärla, har en varningslampa som blinkat lite, i någon dag, och idag på väg till träningen så började den lysa. Eftersom jag har världens bästa kompis, aka Jimpa, som jag dessutom träffade på träningen, så frågade jag honom. Det är nån speciallampa för Dacia, och den lyste i våras när Corrinda skulle hämta sin resekompis på Arlanda inför deras Costa Rica tur. Då fixade Jimpa vad det nu var, så han visste ju vad det var idag med. Jag har såklart glömt det redan😬 Nåt med sot nånstans. Han skulle fixa det på lördag. Han har ju massor av kontakter inom allt, och kan dessutom det mesta. Bilar exempelvis bygger han själv:)

Han kom och hällde i något i tanken som skulle vara bra för bilen:) och sen skulle jag tanka. Jag åkte och tränade först, och på vägen hem tankade jag. Sen åkte jag vidare de tjugo meterna till ICA för att handla till Corrinda. Kom ut igen och startade bilen. Min bil startar alltid som en klocka, bara spinner igång. Nu lät den trött, som en gammal häck med taskiga tändstift..? Jaha, men ok… tur den ska få fix på lördag. Jag körde ut från parkeringen och sen direkt höger kommer man till en rondell, som jag var tvungen att stanna för trafik i. Inser att gasen inte tar….! Whaaaat?? Vafan? Bilen tvärdog. Jag försökte starta, och den visade att precis alla lampor i den funkade, men inte motorn. Okey….? Vad fan gör jag nu? Pulsen uppe på trehundra, och stod i vägen, men klockan var runt 20.00 så det var iaf inte så mkt trafik. Började rulla bakåt och bromsen var stenhård, jag fick verkligen trampa hårt för att få den att ta. Men helvete! Men ok, bättre att rulla bak lite till så jag inte stod så mkt i vägen, så jag lät den långsamt rulla, och bromsade sen in precis innan utfarten, på ett övergångsställe, men nöden har ingen lag. Varningsblinkersen var på sen direkt:D

Jaha. Och vad fan gör jag nu? Paniiiik. Första tanken var att ringa pappa. Ok, det går inte. Andra tanken var Jimpa:D Jag ringer aldrig honom, utan messar alltid, så jag visste att han skulle fatta att nåt var fel. Han svarade inte. Ringde syrran som jag precis släppt av.

”Du måste komma och hjälpa mig rulla bort bilen, den är död!”

Ok, jag kommer sa hon och lade på och då ringde Jimpa.

”Vafan är det nu då? Du ringer???? ”

Jag hasplade ur mig att bilen var död, och han sa att han kommer direkt. Var är du? Ja🤷‍♀️han är verkligen världens bästa. Jag vet det:)

Samtidigt så stannade en mötande kille, vevade ner rutan och frågade om jag behövde hjälp.

”Eh ja? Jag tror jag behöver hjälp att flytta på den…? Typ?”

”Ok”, sa han, ”Jag parkerar och kommer!”

Ytterligare en kille snirklade förbi, stannade och frågade om jag behövde hjälp? ”Jag måste flytta på den, men han där skulle hjälpa mig.”

”Ok, men du, jag hjälper till jag med, jag tar ett varv i rondellen och kommer tillbaka.”

Tack 🤗

Jag har tacksamt nog råkat illa ut med bilen väldigt få gånger, men kan säga att ingen någonsin stannat och erbjudit sin hjälp, och nu två. Jag bor i ett bra område helt klart:D Och kanske för att jag stod i vägen också då;) Båda killarna och den enas son var snabbt framme igen, och jag stod där som en annan blondin och var helt chockad och visste inte riktigt vad jag skulle göra😂 ”Ska jag sätta mig och styra, eller hur fan funkar sånt här?”

Ja, det skulle jag och medan de knuffade så backade jag, trögt som fasen utan servo men jag gled iaf in snyggt och prydligt på en ruta. Inga snedparkeringar… tack och lov. De frågade om jag var okey och om jag hade hjälp och jag sa att min bilkompis var på väg. Tackade tusen gånger, hade kunnat kyssa deras fötter kändes det som:)

De åkte iväg och jag ringde syrran och sa att hon inte behövde komma, jag hade fått hjälp att rulla in bilen och Jimpa var på väg, men hon sa att hon kommer och sällskapar ändå. Tacksamt nog:) Jag tror att det tog tio minuter innan han rullade in, och då bor han en bit ifrån, men motorväg. Han hade snackat med sin kompis på vägen och de gissade på bensinpumpen. Först så knackade han under bilen, på tanken kanske, men inget hände. Kollade säkringar och grejer. Han kan sånt här så det kändes jäkligt tryggt och bra.

Det blev till att bogsera hem den, och på lördag kommer hans kompis Bärgarn och hämtar min pärla och kör den till Jimpas andra kompis Bilmekanikern:) Sen löser han det. Förutsatt att det går att lösa då. Jag ser ju bara att jag kommer få beskedet: Inget att göra, allt har skurit, bara att skrota, och fasar ju för det. Jag älskar min bil! Jag hoppas innerligt att det är nåt som är enkelt och billigt att laga.

Jag har ju bytt bensinpumpen en gång, så för mig låter ju det konstigt, men jag kan inte ett skit om bilar heller 🤷‍♀️

En tjej på cykel stannade till och frågade om vi behövde hjälp. Jag fick alltså tre hjälperbjudanden på kort tid, och det var inte mycket folk som rörde sig. Tack alla❤️

Jaha, bogsera alltså. Eller bogseras. Jag var ju fortfarande skakig och uppe i varv, och frågade om syrran kunde köra Jimpas buss. ”Ja, du är ju traumatiserad ju”, sa hon:) Och så kändes det. Så fånigt egentligen ju!

Jag borde ju varit så kvicktänkt att jag klev ur och stoppade nån som fick hjälpa mig knuffa undan bilen, istf att ringa, men tänkte inte ens så långt. Jag är normalt rätt högfungerande i kris, men när det gäller bilar som jag kan inget om, så blir jag tydligen blond. Intressant ändå. Chock kan drabba även mig alltså;)

Jimpa körde min bil, syrran hans och jag satt bredvid och klappade hans hund, det var bra arbetsfördelning. Sen rullades den in hemma på min uppfart i väntan på lördag. Och nu står han där, min älskling.

Nu får ni alla väldigt gärna hålla alla tumma och tår att det går att fixa och att det inte kostar skjortan.🙏

Ja, det var onödigt mycket spänning på kvällskvisten. Alla barnen har frågat, och givetvis inte samtidigt plus att mamma har ringt så jag har återberättat det här ett antal gånger nu, plus för syrran och Jimpa då:D

Jag sitter inte i sjön, jag har tillgång till pappas bil ett tag till innan den säljs, och Jimpa erbjöd mig sin buss också. I morgon åker jag med syrran till träning och kan antingen åka och handla med henne, eller så får jag låna hennes bil, om Hondan är på Corrindas jobb. Det löser sig. Jag vet det, på nåt sätt löser det sig, men det är oavsett en jobbig känsla i kroppen nu.

Den ska jag ta hand om genom att skriva lite action, mord på Ica Maxi-parkeringen minsann, så trovärdigt att jag tror på det själv😂

Hörrni, ha en fin natt och en god morgon 😘

Yes…. Ett litet glas vin, datorn, paddan och så mobilen. Det är så här jag jobbar;)

I går körde jag Hondan, pappas bil, när vi åkte in till tandläkaren med Jamie. Eftersom vi kom en halvtimme tidigt och man inte direkt någonsin kommer in en halvtimme före sin tid, och parkeringen är skitdyr, och jag mot alla odds fick plats precis utanför dörren, så satt vi kvar en stund. Jag passade på att kasta lite sopor, för jag vet inte varför men det är tydligen svårt. Jag har alltid en påse i min bil där jag lägger soporna, men det är inte så det funkar för alla. Jag är ju den som kör bilen minst🤷‍♀️

I alla fall, så såg jag en illande gul lapp i facket mellan sätena, och fick lite skrämselhicka. Vem av tvillingarna har fått en p-bot, och varför i helvete ligger den här och skräpar? Är den betald? Tänker de att mamma ska pröjsa…? Fick upp den och:

Det ÄR ingen bot! Det är en informations lapp. Jag har aldrig hört talas om det? Jag har i mitt liv träffat exakt en trevlig p-vakt också, de flesta förvandlas till grinrövar omgående. Men den här, nummer 141, struntade i att skriva en bot, och skrev i stället en information❤️

Corrinda hade kommit till parkeringen och den var nästan tom. För att enkelt kunna köra ut om det blev fullt, det är väldigt trångt och bökigt, så backade hon in ungefär mitt på. Bara det att just precis där, på mitten, så är det en bit där man inte får stå. Det är nåt friskluftintag eller dörr eller nåt, jag minns inte nu, men ungefär två bilars bredd är det inte parkering. Lätt läge för att ge en saftig p-bot! Men i stället så informerade p-vakten om att det var förbjudet. Nu kanske det är det nya? Vad vet jag? Kanske kommer det hem en faktura i mammas brevlåda? Så man blev först glad och sen sur som ättika? Men så kan det väl inte vara?

Jag tror att p-vakt nummer 141 har fattat vad jobbet går ut på, att se till så att bilister parkerar på ett icke trafikfarligt sätt. Det var det inte i Corrindas fall, och då kom hon undan med blotta förskräckelsen. Jag är helt förbluffad över att det finns p-vakter med hjärta. Pappas bil är ju rätt vräkig, så det skulle ju kunna tänkas att man vill trycka till en förare i ett fräsigt fordon som inte bryr sig om regler, men det gjorde inte nr 141. Det känns varmt i hjärtat och jag hoppas att personen bakom numret har ett fint liv, med mycket värme. Det måste ju vara så, en glad person som mår bra i sig själv behöver inte lappa bilar, utan kan i stället bjussa på lite info🤗

Jag tycker att i Uppsala så parkerar folk relativt bra. Inte så att de tänker på andra eller så, man ställer sig gärna snett och vint, men ändå på anvisade platser. Det är inte så ofta man råkar på en katastrofdåligt parkerad bil. Merparten av botarna är då antagligen där man råkat hamna lite utanför rutan, eller att tiden gått ut. Eller att man gömt betala. Eller, vilket irriterar mig så jag blir grön, att man inte begriper sig på anvisningarna. Jag är rätt smart ändå, men det känns som att p-skyltar sätts upp för att förvilla, för att vara otydliga. Idag på Friskis så var vi flera stycken som stod och funderade på vad skylten egentligen betyder….? Och så enades vi om att det var avgiftsfritt. Vilket det verkar ha varit😅

Grejen är ju att jag mer än gärna betalar 20-30-40-50-150 kr i parkering jämfört med att få en bot på hundratals kronor. Plus att mitt blodtryck slår i stjärnorna då, jag blir sällan så omedelbart skitarg som när jag får en p-bot. Många år sen sist nu, och jag hoppas jag aldrig får en igen.🙌 Jag gör mitt yttersta för att förstå och göra som man ska:)

Men visst blir man glad av sånt här? Det finns hopp för mänskligheten🤗

Eller vänta, heter det ens så? Insomnia? När man inte kan sova?

Wikipedia listar som Wikipedia vill😂

SÅ, en roman av Stephen King, en film med Stellan eller Pacino eller lite olika låtar. Sen kommer psykiatrin:)

Jaja, det spelar ingen roll, jag kan inte sova, det går över snart men just nu är det rätt tröttsamt. Hehe, sorry för omedveten ordvits;)

Jag kan inte somna helt enkelt, och i natt var jag vaken, vaken, vaken tills jag somnade efter sex-draget, och klockan ringer sju. Då sov jag såklart supergott. Allt annat vore galet;)

Dagen har gått i gäspningarnas tecken. Jag hämtade upp Jamie på skolan 12.15 för att åka till tandläkaren. Han har mjölktänder som sitter som kapsyler ovanpå de riktiga, och har försökt vicka loss dem utan framgång. Vi har varit där säkert fyra gånger nu. Nu var det tvunget att ta loss speciellt en, och Jamie fick frågan om de kunde göra det direkt, med lite salva som bedövning? Nej, sa han och stängde munnen. Jag försökte övertala honom, muta lite och tandläkaren likaså men han var envis. Så sa hon: Får jag kika igen? Och vips var tanden borta:D Sen lyfte hon ut tre till, utan större problem och så var det löst. Bra tandläkare ! Jag gillar när de inte ger barnen massa alternativ. Vem fan väljer smärta liksom, även om den är kortvarig? Nope det funkar inte. Det blödde lite, men slutade snart och han var glad och nöjd igen, om än en smula förvånad;) En enda tand kvar och den måste ut innan den nittonde för då ska han visas upp för tandregleringsspecialist.

Vi åkte hem, och där var Patricia kvar, hon kom precis innan jag skulle åka, för hon behövde låna en dator. Vi snicksnackade om allt och inget, tills Mirka ringde. Då bytte jag samtalspartner och vi pratade på och Patricia åkte hem:)

Jag har ett utkast som ska in för granskning i morgon som jag suttit med, men till sist var jag så korsögd att jag lutade mig bakåt i fåtöljen och powernappade en halvtimme. Sen var livet lite roligare igen, speciellt eftersom Corrinda kommit hem under tiden och lagat så god mat som jag kunde snika åt mig lite av. Mätt och belåten, men fortfarande rätt trött drog jag och tränade. Ett cirkelfyspass med en för oss ny ledare, helt ok. Det är trevligt ändå med någon som berömmer en för allt man gör, i stället för att pusha och hetsa:) Missförstå mig rätt – jag älskar att bli pushad! Men ibland, speciellt när man är seg och trött är det najs med beröm för att man fuskar:) En okänd ledare vet ju inte vad jag normalt kan, som de som vi går hos ofta.

I går hade jag lite samma, kunde inte sova, men sov iaf lite bättre än i natt. Jimpa kom efter jobbet och fixade i badrummet, bytte en kran, och monterade fast mitt avloppsrör från tvättmaskinen på ett mycket bättre sätt. När jag hade översvämningen här, för många år sen nu, typ sju, så var det en tillfällig lösning att flytta upp tvättmaskinen till badrummet. Men jag ville ju ha den kvar, så den blev kvar:D Rören var ju tänkta att vara provisoriska, men man vänjer sig ju vid allt. Nu går de på ett annat sätt, och det ser mycket cleanare ut. Sen bestämde jag vilka hyllor jag vill ha upp, och eftersom de var i fel färg, så ska Jimpa lacka dem vita. Han är bra han 🙌

När vi fikat sen och han åkte hem så skulle jag gå ner i tvättstugan med något, insåg att det såg ut som skit och sen blev jag kvar där i timmar. Städade, tvättade, vek tvätt, plockade, dammade, rensade och till sist var det ok. Och klockan var halv ett. Då insåg jag att jag var svinhungrig. Jag hade bara ätit en tallrik kvarg efter min träning på förmiddagen, sen en bulle och tårta🙈 så det var ju akut hungrig. Löste det med …. Kvarg såklart, vad kan man annars äta sådär mitt i natten:)

Satt en stund och läste innan jag avslutade med att laga Jamies keps som gått sönder som han ville ha dagen efter.

Nu är jag trött. Inte så jag kan gå och sova men typ snart. Jag ska jobba klart med det jag kan, se om jag hinner skriva lite också, men snart sova. Ska försöka passa in det där sömntåget som åker förbi ibland.

.

Förresten så skickade Helen lite bilder som tagits i vimlet på Soultrain.

Jag var hungrig då med😂 Jäkla goda pizzor de kom ut med! Det är fint med svartvita bilder:)

Nej Hörrni, i morgon återkommer jag med nya krafter! Jag ska träna 11, så även om jag måste sova middag sen så hinner jag kika in här som sig bör:)

Natti natti på er:D

Jag vet inte vad det är, men just mellan september och oktober har jag alltid svårt att hänga med. Jag kan bara inte fatta att september går så snabbt:) Det är ju ibland en riktig sommarmånad, ofta en fin höstmånad, men nu kliver vi ju verkligen in i vintereländet.

Som världen ser ut nu, så kan jag bara hoppas och be till Gud och alla andra högre uppenbarelser, om en extremt mild vinter. För en gångs skull har jag jäkligt mycket fog för att avsky snö och kyla:)

Vi sitter alla i samma båt, och har så gjort nu sen pandemin började. Lockdowns och elände, virus som härjat och dödat, sen ett förbannat krig och på det en elkris och inflation som heter duga. Jag kan väl inte vara ensam om att inte riktigt begripa mig på vad fan en inflation är? Jag vet ju, men ju mer det snackas om det ju mer slängs allt jag vet och kan omkull. Jag biter ihop, kör ner huvudet i sanden och hoppas att det går över snabbt. Prokrastinerar. Hoppas. Lider. Det är inte kul.

Men bara att ta sig igenom, med förhoppningsvis förståndet i behåll.

.

Idag har jag först tränat, och sen tagit tag i massa surdegar som legat här hemma, i form av helt vanligt hushållsarbete. Jag har flera surisar att sätta tänderna i i morgon, men det var skönt att få iväg det här. Jag har bäddat rent och städat i sovrummet, och plockat reda på massa saker som alla ställer in där. Mitt sovrum blir liksom en station för saker som ingen vet var de ska vara. Utom synhåll så finns de inte, det vet ju alla;) Men nu har jag lagt allt på sina rätta ställen igen, för nu:)

Jag har vikt ett ton tvätt, dödat flera fetstora gigantospindlar, så trött på dem nu, rensat kläder, och grejat lite här och var. Lovelia har basketträning mellan 20.30 -22.00 och det är inte smidigt att ta sig dit med buss, så jag brukar försöka hämta, eller lämna om de får skjuts hem av nån annan. Idag blev det bara hämta, så i klädd stickade långkalsonger (fast de kostade 599kr i originalpris, så det är ju några märkestajts, som jag köpte för 50kr:) en fluffig huvtröja med öron;) och mina fula brillor för jag hade tagit ur linsen när jag skulle läsa, åkte jag och hämtade dem. Jag sa precis till en kompis att jag aldrig blivit stoppade av polisen, men OM så skulle det vara just en sån här gång. Helt säkert:D Jag hade i alla fall håret nedfällt och inte i en skitful sned knut som det ofta är;)

Hemma runt halv elva, och då först kunde jag sätta mig och skriva. Det är ingen större lugn och ro på eftermiddagar och kvällar direkt. Det är alltid nån som ska stöka i köket, några ska bråka och tjafsa, nån av killarna sitter och skriker vid datorn, och den andra ska kolla på Youtube eller spela PS i vardagsrummet. Jag brukar kunna fokusera bort dem med hjälp av lurar och musik, men allra bäst skriver jag på sena kvällar och nätter.

Jag har ju också nästan slutat att se på tv. Va? Jag som älskar att se på TV! Men det är ju för fasen hopplöst att försöka följa något på vanliga tablån, de byter tider och dagar på program hej vilt, sänder två, tre avsnitt på en vecka, för att sen göra uppehåll pga nåt sportevenemang eller val eller sånt;) Jag orkar inte längre. Förr visste jag att det var Grannar alla dagar kl 19.30. det var Cityakuten på tisdagar kl 21.00, Doktorn kan komma… och vad jag nu kollade på. Men det var fasta tider, dagar och man fick se en säsong från början till slut sen fick man vänta. Tills de spelat in en ny, ett år senare eller så.

För övrigt! Han kompisen som jobbar i Australien sa sist att de slutat spela in Grannar! Inga nya avsnitt görs, den är nedlagd. Fast jag inte sett den sen de slutade sända den på 3:an för många år sen, så drabbades jag av sorg. Jag har försökt leta reda på den under åren utan att lyckas, och i ärlighetens namn så är det ju många år sen jag letade nu;) Men det är den första serie jag såg på kabeltv. Började när jag satt barnvakt, och sen följde jag det i alla år. De var mina vänner, och varje vardag hängde vi en halvtimme:D

I alla fall, nu har jag sällat mig till den stora skaran av folk som streamar. Gillar det egentligen inte, för jag vill ha nåt att se fram emot som förr. Jag vill ha en fast tid som jag anpassar mig efter. Men så får man inte göra nu för tiden. Allt ska vara för alla, hela tiden, ingen kan vänta. Jävla stressamhälle. Och sen att det finns ett utbud som är så enormt att det inte går att ha överblicka:/. Jag saknar tiden när ALLA kollade på Dallas, Familjen Machahan och Twinpeaks, Nöjesmassakern och sommarmorgon. Och sen diskuterade man det på måndagmorgon i skolan eller på jobbet:) Svinbra!  Nu är det ju så förbannat många serier att man omöjligen kan se alla. Jag har ju i alla fall börjat se Game of Thrones, och helt ärligt fattar jag inte hypen. Den är bra, men SÅ bra är den inte.

Jaja, man får väl försöka hänga med:):)

Nu ska jag avsluta och gå och sova. I morgon är det träning, och sen ska Jimpa komma och fixa i mitt badrum, se om det blir klart. Det är lite hyllor som ska upp och nån lampa, sen började kranen på bidén läcka, och eftersom dels min tvättmaskins vatten sitter där, och rent krasst…men skenade priser kanske den kommer behövas;) Jag hade tänkt ta bort den men nu vete fan. Iofs är ju inte vattnet gratis heller… Äh, men den får vara kvar, så kranen ska bytas.

Nu är det sovdags, vi hörs i morgon! Natti natti 🙂

 

Reklam för Zcooly

Jag vill bara ta tillfället i akt att påminna er om att ni kan testa Zcooly helt gratis fram till årsskiftet 🙂 Tryck här så kommer ni dit direkt.

Jag kan inte tala varmt nog om Zcooly, och bilden här är ett talande bevis för hur bra det är. När vi var på musikal nyss och satt och väntade på våra platser, så bad Jamie om att få spela lite Zcooly:)

”Får jag köra lite Zcooly mamma?”

Jag har massor av andra spel på mobilen som han också spelar, men Zcooly är verkligen en favorit🤗 Det funkar lika bra på mobilen, och är ett alldeles utmärkt tidsfördriv överallt.

Ni vet vad det är: Zcooly är lärande mattespel, som är utvecklade i nära samråd med erfarna pedagoger. Det är flera olika spel och följer skolans läroplaner, årskurs för årskurs. Zcooly är tänkt för barn mellan 5-12 år, men en intresserad 3-4 åring kan ha stort utbyte av det, på samma vis som de äldre barnen (och jag😜) tycker det är roligt.

Det här under lär barnen multiplikation på ett kul sätt:)

Alla spel är fina i färgerna, snälla mot ögonen, inget flimmer och absolut inga hetsiga ljud och stressig musik.

Jamie har lite svårt att koncentrera sig på saker han inte tycker om, men dit hör inte Zcooly. Faktiskt, jag inser att det låter fejkat, men jag lovar : Det är så!

Jag tror att det beror på att det just är så pedagogiskt upplagt, på det där bra sättet som gör att det blir lockande. Man vill spela vidare för att få lite belöningar och bonusar.

Det i sig är ju inget ovanligt i spel, men här får man ta tid på sig. Man hinner fundera och behöver inte ta blixtsnabba beslut. Man får heller inga straff om man misslyckas utan det är bara att försöka igen:)

Jag har gett min dyskalkuli i arv till Patricia, men övriga har ett normalt förhållande till matte. De tycker inte om det någon av dem, men det är ju kanske inte så konstigt;) Givetvis har jag varit orolig över att barnen ska ha det lika jobbigt som jag har haft det. För rent så, det är inte riktigt socialt accepterat att inte kunna räkna. Det är något man bara ska kunna. Det tog mig massor av år att våga erkänna det, innan det så låtsades jag räkna efter i huvudet och väntade på att någon annan skulle komma upp med det rätta svaret:)

Nu har jag förstått att det inte är dumhet som gett mig svårigheterna med matematik, och det är skönt. Men jag har oavsett svårt att hjälpa barnen, så där spelar Zcooly en stor roll i vår familj.

Jag vet att en del av er brukar säga att barnen ledsnar, och inte vill spela mer. Och ja, det är ju så barn funkar 😅 Det har hänt här med, men jag fortsätter att säga att de får spela dator/kolla på Youtube/film eller vad det nu är, EFTER att de spelat Zcooly en kvart. Och då gör de det, och nio gånger av tio glömmer de sen bort tiden och spelar på betydligt längre 🙂

Så ibland får man putta på dem, och det gör jag för Zcooly är så himla bra! Jag önskar att det skulle komma för äldre ungdomar med🙂

Prova själva! Just nu kan ni få testa helt gratis hela vägen fram till årsskiftet! Det är så bra:)

Ni hittar Zcooly här 🙂

Började på fredagen med att vi åkte och tränade, sen kikade vi in till Patricia på hennes jobb, hon hade lunch. Hon fyllde ju år då, min stora lilla dotter:) Nummer två i raden, och min sidekick i livet på många vis.♥

Sen hem och käka för att sen dra och handla, och sen hem igen för att duscha och göra mig i ordning för kvällens Soultrain. Jag mötte upp med Helen strax efter sex och vi traskade dit och satte oss lite avsides för att kunna snacka. Det gick utmärkt tills de dukat av, jag visste inte ens att det var mat och grejer, men det är inte min grej med buffe….så det är helt ok:) Men så fort det dukats bort så ökade de musiken till Icke talbart. Fucking hate it. På allvar alltså. Vem vill ha det så, förutom på dansgolvet, men varför i hela friden ska det vara så högt att man bara kan prata med en i taget och då genom att vråla rakt i örat? SÅ DUMT. Speciellt där, det är liksom ett yttre rum där det skulle gå utmärkt att ha lägre musik. Men nej. Alla ska bli döva, och alla är dumma i huvudet som har pub/nattklubb.

Ha:)

I alla fall, vi träffade på Sussie, gammal kompis sen evigheter och snicksnackade lite, och dansade lite innan vi drog oss åt andra hörnet av dansgolvet. Massor av folk och massor av ohyfsade människor som inte tar hänsyn till andra. Ja, jag kanske är gnällig i överkant nu;) men när man ska ta sig fram i ett folkhav, så behöver man ju bara vara lite smidig för att det ska gå bra, inte bete sig som en jävla buffel i en porslinsaffär och bara gå rakt på, oavsett om det står nån där eller inte. Jag kanske borde skaffa vassare armbågar helt enkelt;) och gå upp lite i vikt så man inte flyttar så lätt på mig.

Helen pekade ut en snubbe för mig, som en bekant till henne, och det hela slutade med att vi blev upptagna i det gänget. Massor av killar i alla möjliga åldrar. Det visade sig att få ihop ett killgäng för att gå vidare, det var värre än att få ihop en hel förskolegrupp med tvååringar som skenar åt alla håll och kanter. Men jesus vad hopplöst;)Jag har aldrig varit med om maken. I vimlet så stötte jag också ihop med en snubbe jag träffade sist, och han hakade också på. Vi skulle gå till ett ställe som heter Mjesto, jag har aldrig varit där, och tveksamt om jag någonsin kommer gå dit:) Det var KÖ. Alltså, jag köar inte;) Det är under min värdighet. Är man en diva så är man. Hihi. Vi köade faktiskt en stund, men sen blev det ändrade planer och vi hamnade på Harrys. Aldrig varit där heller tidigare och behöver nödvändigtvis inte gå dit igen…. Vet inte ens vad det är för ställe, om det är nattklubb, bar eller karaokeställe? Corrindas uttalande var att det är bara luffare som går dit;)

Beställde en öl i baren, och hamnade öga mot öga med en tjej som utbrast: ”Men det är ju du!”

”Ja, det är ju jag” 🙂

”Det är ju Carola!!”

”Jajamensan, det är jag det.”

Det visade sig vara en lång och trogen läsare/följare, som hängt med mig länge. Jag blir så glad när ni säger hej! Jag blir alltid skitförvånad, och tror att jag borde känna igen er, men det är något så himla härligt med att få träffa er, som liksom gått vid min sida. Ni betyder mycket för mig. Jag vet exakt hur ni känner när ni ser mig, för jag känner likadant när jag ser någon jag följer/känner till. Man tycker att man är bekant med personen i fråga på ett personligt plan och hejar instinktiv och glatt. Jag har för många år sen Hejsansvejsat på en kille vi mötte på stan, han hejade glatt tillbaka och mina kompisar gjorde stora ögon: ”Känner du HONOM?”

”Eh ja??” Men vafan är det med dem, det är ju ingen särskild, typ en pappa från jobbet bara? (Jag jobbade på barnsjukhuset och träffade så mycket folk.)

Visade sig vara Frank Andersson, och det här var ju förr i tiden när han var stor. Jag erkände inte för kompisarna att jag inte alls kände honom;)

Han var ju känd på riktigt, medan jag är bekant på ett annat vis:) Ser ni mig, så kom gärna fram och snacka lite:) Jag tycker om det, och jag blir glad.

Tjejen på Harrys var så trevlig, världens mysigaste, som var på dejt med nån snygging. Hoppas den gick bra:)

Sen skulle vi gå en trappa upp. I ljudnivå smärtgräns, och där nånstans var det väl slutlyssnat för min del. Kan inte säga att jag direkt kommer ihåg ett enda vettigt samtal, för det fördes inga. Det var bara vrål i öronen. Luta sig nära, skrika, fråga VA? och sen upprepa. Bah. Men, det var ändå roligt, på sitt sätt. Dansa och dricka öl är kul:) Ytterligare en som kände igen mig, visste vad jag hette osv, men lite oklart från var. Jag har ingen aning, han var kanske lite lik nån, men jag tror inte vi träffats förr. Helens bekant kände också igen mig, medan jag vet att jag aldrig sett honom förr. Han klurade på det där länge och väl, och när jag berättade hur många barn jag hade, så ramlade polletten ner.

”Aha, du har varit med i Familjen Annorlunda!”

”Ja, alltså, för…skitlänge sen, men ja.”

Det visade sig att han ju jobbade ihop med Helens ex, som då alltså pratat massor om mig. Jag frågade om det var bra saker han sagt och det var det.:D Tur för honom det! Den stackarn blev uppringd där mitt i natten, för att det skulle väl till nåt slags bildbevis på att jag var jag och han var där med mig, eller nåt, jag vet inte;) Ber om ursäkt för det:)

Ja, det var en stökig kväll, men en kul kväll. Jag fick fyra förslag om att gå hem och ligga lite…bara en sån sak;) Från en kille lika gammal som Patricia,(27) som för övrigt trodde jag var max 35 så jag måste ha lyckats bra med makeupen;) och från en några år äldre än mig, och sen två typ 45-åringar. Jag gick hem solo:D Eller gick och gick, jag cyklade. Och fy faaaaan vad tråkigt och långt det var utan syrran! Trodde aldrig jag skulle komma hem och fick snacka lite med mig själv där över det långa gärdet för att inte ramla av cykeln av tristess.

Jag var hemma vid fyra kanske, och insåg att jag inte ätit mer än kvarg, en halv banan och två pizzaslicer som de kom ut med på Soultrain, och käkade en macka. Men var mest skittrött så Doris fick det mesta, jag drack upp mjölken och gick och lade mig i stället.

Vaknade och var såklart svinhungrig sen. Mådde bra, tack och lov, för det var en del öl där på kvällen, och duschade och käkade, och sen hämtade syrran upp mig för att vi skulle köpa presenter till släktkalaset vi hade idag. Hon är dränkt i jobb och kunde inte haka på Soultrain utan satt och jobbade till tjugoett på fredagkvällen.

Vi körde Jysk, Cervera, Åhlens Outlet som vi fått hit precis, Ikea och nåt mer här i krokarna innan vi bytte och drog till Gränby. Där var det Pandora, Kitchen home, och några mer, innan vi avslutade med McD på väg hem. Jag var ju hungrig som en jäkla varg, och klockan var runt 20. Allra sist sprang vi in på Citygross för att köpa fikabröd till idag.

Väl hemma sen så städade jag lite, och sen gled jag ner i soffan och såg på två Beckfilmer.

.

Idag vaknade jag av värsta regnskuren som slog rakt på rutan, nånstans vid halv åtta. Sen kunde jag inte somna om, men låg kvar och halvslumrade iaf. Klev upp och röjde köket, vardagsrummet, badrummet, slog in paket, bakade och dukade.

Nej, jag delegerade en del också så vi hjälptes åt:)

Märkligt nog var jag klar över en timme innan kalaset började? Alltså, va? Jag hade till och med sminkat mig, fixat håret OCH bytt kläder. Och fick ändå bara sitta och vänta. Vem är jag och var har jag tagit vägen?

Patricia dök upp först och jag snackade lite med henne, vi har alltid massor att avhandla. Nu ses vi ju inte varje dag längre och det suger. Sen kom mamma och syrran, samtidigt som Janelle, Simon och Jack. Eftersom jag planerade bra, eller dåligt, det är en smaksak, så har jag fyra barn födda mellan 2/9 och 15/10, plus att Simon fyller nu också. Det blir alltid ett gemensamt kalas. Något jag inte alls gillade förr, för jag tycker man ska få ha sitt eget kalas, men med tiden älskar jag det. Bättre att få samlas en gång ordentligt än att alla ska stressa för att få ihop det. Den här gången var det bara familjen, jag kände att det var bäst så. Jag brukar ju bjuda hit farfar med fru, men det blev så snabbt bestämt vilken dag vi skulle ha kalaset att det inte riktigt hanns med att planera. Det är synd för jag uppskattar ju verkligen att vi ses ♥

Just nu är jag också fett irriterad på pappan till barnen, men det är som det är. Jag försöker förtränga det, för det gör mig bara sur och tjurig. Han är inte värd det helt enkelt. Men kanske att hans pappa fick en släng av den sleven just den här gången, utan att det var meningen! En annan stor anledning är ju corona. Jag har inte riktigt vant mig vid att man får bjuda hem folk igen, eller för den delen gå ut och festa natten lång, det känns fortfarande lite förbjudet. Kanske aldrig riktigt kommer över den känslan.

.

Vi hade det trevligt! Satt länge och snackade och fikade, jag hade frysta bakeoff-bullar:) och hade gjort smördegsinbakade chokladkakor. Sitter på datorn idag och den är så trött att jag inte kan visa några bilder, får ta dem senare:) Sen var det prinsesstårta också och nu är det färdigfikat för resten av året. Trixie fyller iofs snart så det blir väl lite då med, men inte mer än så.

Sa jag fullt medveten om att jag älskar fika och mest troligt snart kommer sitta där med en tårtbit eller bakelse eller nåt;)

.

Vet ni, vi pratade om Monty Python idag:D så nu är jag så sjukt sugen på att se Den heliga graal, eller vad den nu kan heta. Jag kommer inte ihåg det som Janelle och Simon berättade om den, men det slutade med att vi alla garvade så tårarna rann. Min favorit med dem är annars Life of Brian, som jag inte sett sen Jesus gick i kortbrallor förvisso. Jag tror jag kollar på den i morgon, och lägger mig och läser en stund nu:)

Nej, nu ska jag städa upp det sista, ska plocka ur diskmaskinen som snart är klar så jag kanske slipper börja dagen i morgon med att plocka disk i hela köket. Barnen är hopplösa på att bara ställa  ifrån sig muggar och tallrikar. Om diskmaskinen står öppen, så kan det hamna där i, men det är absolut inte möjligt att öppna luckan själv och kika in. Ibland undrar jag om jag bor med en flock apor;)

Hörrni, ha en härlig måndag! Eller om ni är vakna nu, en fin anslutning på söndagkvällen 🙂

Natti natti 🙂