Och där sjönk jag ner i soffan:)

Jag har suttit här tidigare idag faktiskt, för jag har skrivit mellan 11 och 14 ungefär, men sen var det dags att röra på sig.

I går kväll när jag stod och borstade tänderna så slog det mig plötsligt. Fan jag har tandläkartid i morgon! Alltså idag. Jag hade en tid redan i början av september men fick ett akut möte i en av ungarnas skolor så jag fick avboka på morgonen. Och fick en ny tid som jag hade lust att avboka, för jag känner alltid så:) Jag gillar min tandläkare väldigt mycket, men jag vill inte träffa honom. Make sense:)

Patricia ville åka och sola så vi bestämde att om de kunde skjutsa mig och bara droppa av mig utanför så jag slapp leta efter parkering, så hann hon innan. Sagt och gjort så drog hon iväg, och sen följde Corrinda med. Jag blev avsläppt och lommade upp. Jag är inte rädd för tandläkaren, men jag är rädd för kostnaden. Man vet aldrig. Jag har inte haft några problem med tänderna någonsin men sånt kan ju ändra sig. Mentalt förberedd på tusenlappar.

Jag har samma tandläkare som mamma, pappa och syrran, och han har koll på oss alla.

”Du är ju inte här i onödan du inte.” hälsade han mig med ett leende, medan tandsköterskan tog med mig för att ta bilder. Brrr, jag är oerhört lättkväljd och det krävs stålsättning för att klara av röntgenbilderna, även om de är lätta på handen. Så kom Lasse in och satte sig. ”Du är en sån där dålig kund, man får aldrig göra nåt kul med dig, jag vill ju borra och rotfylla och sånt där.”

Haha, ja det är säkert roligare än en vanlig undersökning men jag föredrar att vara en dålig kund. Övriga i familjen är ”bättre” så de nån kan ju få slinka igenom:)

Han började kika, skrapade lite här, petade där och så suckade han. ”Näe, det ser bara fint ut!”

Han kollade röntgenbilderna en extra gång för att kanske hitta något kul, men icke:) ”Men du jag är nyfiken, är det här ditt normala status, eller har du gnuggat extra mycket på tänderna för att du ska hit?”

Jag hade ju förvisso precis borstat tänderna innan jag åkte, som väl alla gör om man har möjlighet, men annars var det mitt normala förfarande. Så jag fick med beröm godkänt och hejsvejs vi ses om två år då:)

Snabbt ut därifrån och gjorde en liten segergest för mig själv i trapphuset;) Jag känner att jag gladeligen betalar 656kr för att få veta att allt är bra. Betydligt surare att behöva åtgärda något.

Tjejerna satt i bilen och väntade och frågade mig om det var marknad på Vaksala torg? Patricia hade sett nån gå förbi med churros. Jag är nu ingen marknadskalender och har glömt bort allt om dem för jag går inte längre på sådant. Jag är noll sugen på att undvika exmaken och är inte heller så intresserad av allt krimskrams, eller för den delen något annat. Det enda är soppåsar, och det brukar jag skicka Robban att köpa:)

Men vi tog ett varv och kikade och det var fritt fram från ex så jag okeyade att vi gick dit. Insåg direkt att det var nån form av matmarknad. Patricia frös och sökte upp solen.

Notera skorna….

Och nästa donna då:)

De hade ju inte tänkt att visa sig offentligt, och Patricia hade myssockor i sandalerna medan Corrinda rockade uggs. Ingen av dem hade sminkat eller fixat sig. De löste det hela med att dra på solbrillor och upp med huvan, så de var väldigt inkognito. Ingen såg dem nog överhuvudtaget 😉

Vi trampade runt, kikade på mat från Frankrike, England, Polen, Grekland, Spanien TRANSYLVANIEN:) och allt vad det nu var.

Tjejerna velade mellan churros och crepês, men till sist blev det churros. Jag är osäker på om jag ätit det förut, men shit vad gott det var:)

Jag är ju värsta fikagrisen, skulle lugnt välja bort mat om jag fick bakelser i stället.

Undercover Corrinda.

Och secret agent Patricia;)”Ställ er nu så jag får ta en bild.”

   ”Ni fattar att den kommer på bloggen va? Ska ni se ut sådär?”

Tydligen:)

.

Haha, de tyckte att churros var goda men att det räckte med två, vi delade på sex, medan jag inte hade haft några problem alls att trycka i mig alla:)

Det var superhärligt väder, om man hade kunnat ta bort blåsten. Den här lilla pluttvagnen var minst av alla tror jag:)

.

Bläckfisk… kan vara så ljuvligt gott, men även så fruktansvärt tråkigt. Den här SÅG god ut:)

Och godsaker i mängd…:)Jag hade ingen aning om den här marknaden, för jag har ingen koll på nånting ju:) Men det var ganska mycket folk där och trevliga försäljare.

Vi frös och skulle träna så vi avvek efter våra churros, och åkte hemåt. Där hade Jamie och Jordan kommit hem. Jamie har vaccinerats idag, och tyckte inte att jag behövde vara med. Jag blev lite snopen för han är ganska mammig och vill gärna att jag ska vara med på det mesta. Så ett stick i armen var jag övertygad om att jag behövde vara med på. Nu är jag noga med att uppmuntra barnen till att våga, och klara sig själva, ge dem självförtroende. Behövs jag så kommer jag, men jag går inte dit om de sagt att de klarar sig. Det hade gått toppen, men gjort lite mer ont än det nyp i skinnet som jag demonstrerat på morgonen. Men bara lite:)

Vi bytte om och for iväg igen. Jag skulle på HIT men Patricia avbokade det och bestämde sig för att gymma i stället. Hon smet undan David men sen fick hon lite ”skäll” för att hon dissat honom;) Men hon kommer med på instruktörspasset i morgon så hon är nog förlåten. Jag älskar HIT, samtidigt som jag hatar det. Det är högintensivt, och pulsen skenar hela tiden. Idag var jag inte helt i form och höll på att flåsa ihjäl mig. Men det är så ibland. Jag kämpade i alla fall. Sen blev vi kvar en lång stund efteråt och snicksnackade i hallen, innan vi lyckades bryta tamburförlamningen och åka hemåt. Corrinda skulle ha bilen till sin träning.

Jag känner att en till bil inte skulle sitta fel i det här hushållet! Samtidigt som JAG har en bil så jag tänker inte köpa en till, det får tjejerna göra.

Hem och laga middag, och sen pratade jag med mamma i telefon en stund innan jag gick och duschade. Snodde upp håret i en knut för jag ska ju svettas snart igen, orka tvätta det varenda gång.

Och sen hamnade jag här. Jag ska skriva klart en uppgift, och läsa igenom dialogen jag skrev igår. Jag har läst den en gång redan och blev lite förvånad över hur bra den var, haha. Jag kanske har en framtid som pjäsförfattare. Eller inte. Men det kändes helt ok, och det är bra, då känns det ok att lämna in.

I morgon är det först träning, sen fransar hos Dau och sen ska jag på utvecklingssamtal med Jamie.

På torsdag blir det earlybirdy rise and shine för då ska jag till Växjö, och som jag ser fram emot det! Det ska bli så kul att ses igen. Jag måste bara komma ihåg att skriva ut kursernas texter för jag måste läsa igenom dem och kommentera dem innan. Vi ska diskutera våra texter, och det är skitjobbigt när det gäller mina egna. Plötsligt känns de helt värdelösa och jag får dessutom hjärnsläpp och vet knappt vad jag själv tänkt:)

Jaja, men nu ska jag göra det då….skriva:)

Vi hörs snart igen då!

Natti natti

Jaha, för några dagar sen visade jag er mitt fabulösa dykcertifikat, 20 år gammalt. Och igår dök det upp nåt på instagram, #10yearchallenge. Jag scrollade vidare och tänkte att sånt där orkar jag inte greja med. För den delen så har jag knappt några kort på datorn från 2009, för den datorn har ju kraschat för länge sen. Mest troligt hade jag ingen backup, det är stört. På så vis är jag extremt glad över att ha bloggat så länge, det blir 12 år i år:) Där finns bilderna. Förutom de år jag hade min blogg på Mama, för de har plockat bort dem, texten finns kvar, tror den finns här kanske, men alla bilder är en tomt ruta. Det gillar jag INTE alls, och är fett sur på Bonniers. Men 2009 så bloggade jag på….? Hm,nån annanstans:) Bloggplatsen heter det! HÄR finns den. Jag bloggade där mellan 2007-2011, sen var jag på Mama i några år innan jag flyttade till Loppi och nu är jag egen:) Fast med allt understöd man kan behöva från Cure.

I alla fall, jag hittade bilder från Jordans dop, och det var 2009:)

Jag är definitivt ingen fotomodell, varken utseendemässigt eller vad det gäller att vara bekväm framför en kamera:D

Den största skillnaden kanske är att jag aldrig hade dragit på en tomteklänning för tio år sen;)

Och för 20 år sen:

Nånstans så känns det ju som att det är jag och Benjamin Button som lever våra liv baklänges;) Jag är oavsett i betydligt bättre form nu än för 20 år sen, då hade jag konstant ont i ryggen. Jag har problem med nacke och fötter och hejsansvejsan idag med, men väldigt sällan ryggproblem. De krämporna hade jag förresten då med. Patricia hade ryggskott här förra veckan, det är bättre nu, men jag kommer ihåg det som det var igår när jag drogs med det flera gånger om året. Jag tänker inte säga att det var evigheter sen, för då smäller det till, men kan säga att det värsta jag någonsin varit med om var när jag lyfte Jordan på hans ettårsdag och det smällde till. Jag kunde knappt ta mig till sängen och sen låg jag där, med en smärta som aldrig tidigare. Då var jag helt övertygad om att jag haft sönder något på riktigt. Kunde inte röra på mig alls utan att grina, och först efter timmar av värme och värktabletter kunde jag komma upp. Det som hjälper bäst är ju att vara i rörelse, men när man inte kan röra sig utan att svimma av smärta då är det inte så lätt, hur envis man än är:)

 

I går åkte jag och tränade, det var Olle i stället för David, de har varannan gång, och David var väl sjuk kanske, eller nåt. Olle är favorit han med, men inte fullt lika krävande, man kan fuska lite mer:) Jag försöker såklart allltid att jobba på, men det är enklare när nån pushar, jag behöver ha nån som har koll. Är jag helt slut och ingen ser så är det enkelt att bara sluta. David har ögon i nacken och en grym känsla för när man behöver pepp. Nu kan jag inte säga att jag fuskade igår, och det känns idag:)

Åkte hem, käkade och duschade, Doris började skälla som fasen så jag fattade att det var nån som kom hem. Mellan varven så kommer diverse larmföretag och knackar på dörren, vissa är lika jobbiga som en svärm myggor, jag avskyr dörrförsäljare bara lite mer än telefondito. Men jag behöver inget larm, jag har en Doris:) En Doris och inget att stjäla, för är det något som inte finns i det här huset så är det värdesaker. Inga antikviteter, inga arvegods, inga fancy guldsmycken eller dyr elektronik.  Det vet ju inte tjuven innan de kollat förvisso, men då finns Doris. Liten med stor i skallet. Hörs även i källaren under strilande dusch:)

Lovelia hade basketträning som hon behöver skjuts till, men hade ont i halsen så hon hoppade över den. Både hon och Trixie har slutat på gymnastiken, tyvärr. Loppan har inte tid för basketen tar massor, men Trixie är för stor för sin grupp och kan inte få plats i någon mer avancerad eftersom de som gått i den tidigare har förtur, det är ju bra för dem men omöjliggör för henne, och andra, att få komma med. Så efter att ha haft barn på gympa inom Uppsalaflickorna sen 2000, så puttas de ut:/ Det är inte riktigt ok. Nu funderar Trixie på vad hon kan tänkas vilja pyssla med, risken är ju att hon inte hittar något och slutar med fysisk aktivitet. Hon är 13, så det är ju ofta så det blir. Just nu är det bara Lovelia som har nån sport. Men den tar å andra sidan mycket tid.

 

Jag ska skjutsa till sjukhuset snart, så jag lär väl resa mig ur fåtöljen och göra mig i ordning. Min termometer säger minus 12, så jag fryser redan vid bara tanken på att gå ut:) Det kändes inte så kallt när jag skickade iväg barnen till skolan, men så är det ju ofta. Värst är det runt nollan när det blåser, brrr.

Sen är det plugg på agendan. Och träning. Men nu – dags att klä på sig:)

Vi hörs snart!

I går så hörde jag den igen på radio, ungefär varenda gång jag klev in i bilen:) A star is born – låten Shallow. Första gången jag hörde den hade jag absolut ingen koll på vem som sjöng, bara att det krullade sig under tårna för det var så bra. Jag gillar Bradley Cooper, tycker att hans filmer oftast är bra, och så kan han sjunga också, karlfan. Jag plockade fram hela soundtracket på spotify, men resten av låtarna är inte lika bra, så det finns väl en anledning till att just den är på radio:)

Nu ska jag se filmen tänkte jag, jag trodde att Corrinda sett den men så kom hon igår och klagade på att hon inte hade sällskap, alla hade redan sett den. Men oj så tråkigt, jag kan ju ställa upp:D

Hon säger att alla gråter, är det så, ni som sett den? Jag måste vara förberedd:) Nu grinar jag ändå, när jag var med mamma och syrran på Mamma Mia 2 så strömmade tårarna mest hela tiden. Fattar inte vart allt det här blödiga kommer ifrån? Jag har väl alltid varit lite så, men kunnat behärska mig, men kanske bryr jag mig mindre nu om att folk ska tycka att man är mesig?;)

Lyssna på det här, det tar nog priset ändå.

Ni vet Fast and furious filmerna? Med Vin Diesel och Paul Walker, snabba bilar och fräcka stötar. Paul Walker körde ihjäl sig 2013. Kanske är det för att det var ett skitår för mig personligen som hans död tog hårt vad vet jag. Men jag tror mycket beror på att även Vin Diesel är mycket personlig på sin instagram, de var supertajta, som bröder, och han lägger ofta upp saker om Paul där man utan problem kan känna hans sorg. Och sen låten från filmen, som Paul inte hann göra klart, utan hans brorsa ställde upp som look-a-like. Lyssnar man på texten så gör det ont när man vet vad den handlar om. Den lockar alltid fram minst en liten tår, oavsett hur ofta jag hör den.

Kanske beror det på den oerhört sorgliga men vackra slutscenen som är en hyllning till en helt uppenbart mycket älskad vän. Vad de säger. Hur de kör jämte varandra för att sen ta olika vägar, där Pauls leder ut i solsken, upp i himlen. Mäktigt.

Jag kunde inte se den här filmen förrän ganska nyligen och då hade jag tårar i ögonen mest hela tiden för att sen, när den här scenen ovan kom, storböla. Nu när jag länkade så trillade tårarna igen.♥

Igår så kom Novalie och frågade om jag sett Fast and furios filmerna, och de är ju liksom favoriter, så vi pratade om dem och hon hade ju ingen aning om att Paul var död, så då skulle jag kort berätta hur det gick till. Och döm om min förvåning när det stockade sig i halsen och ögonen blev blöta. Va?

Sen kom Corrinda och vi började prata om Benjamin Buttons fantastiska liv..eller vad den heter. Filmen där Brad Pitt föds som gammal, lever sitt liv baklänges och dör som ett nyfött barn. Jag har sett den en gång för många år sen, och grät så jag fick gå och stänga sovrumsdörren för att inte väcka barn och exman;) Corrinda och jag var överens om att man fulbölar av den, ni vet sådär att man hulkar, snorar och bara buuhuuuööööäää. Fruktansvärt sorglig och jag tänker inte se den igen.

Senare på kvällen kom Corrinda upp, med tårarna strömmande, så hennes brun utan sol blev alldeles randig, hon snyftade så Doris kom och ville trösta. Hon hade sett sista avsnittet av The Vampire diaries, och dels var det visst sorgligt och dels för att serien är slut.

Det ligger i familjen helt klart:)

Annat som jag gråter av är ju Nu tändas tusen juleljus. Den hade vi på Patricias dop och av någon anledning triggar den tårkanalerna, även Den blomstertid nu kommer och I denna ljuva sommartid. Det behöver inte vara sorgligt, tvärtom så startar tårproduktionen lika snabbt av lyckliga och vackra saker. Sveriges matcher i fotbolls-Vm exempelvis:) Helt otippat.

Musik är värsta triggern ever! Jag kan inte höra Passengers Let her go utan att det gör ont, för den spelades massor på radio för sex år sen när jag blev dumpad, eller Pinks Just give me a reason. Slående texter, som säger så mycket, sätter ord på de känslor som snurrade.

 

Jag är absolut ingen som slår på en sorglig film för att gråta till, tvärtom så undviker jag det i det längsta. Jag vill inte se sorgliga filmer om folk som dör eller mår dåligt, för då mår jag dåligt. Jag vill inte läsa tragiska böcker, eller ens artiklar. Jag VET att det händer massa fruktansvärda saker utan att behöva frontas med det. Jag kanske missar massa nyheter när jag inte klickar in på artiklar om försvunna barn eller styckade kvinnor men jag behöver inte veta. Jag kan inte engagera mig för även om det är hemskt så blir inte situationen bättre i världen för att JAG mår dåligt över det.

När man grinar till Skönheten och odjuret så känns det klokt att skydda sig själv från det riktiga 😀

Fattar ni? Jag frossar inte i elände. Jag är fullt medveten om att det finns och jag följer såklart nyheter, men jag grottar inte in mig, utan läser kortvarianten.

 

Ja, en bölgroda helt enkelt:D

Säg att jag inte är ensam? Vad triggar igång era tårkanaler?

Barnen skrattar åt mig men ändå så sitter vi i soffan och snyftar ikapp, så de är lika goda kålsupare de med:D

Haha, jamen det här blev positivt va? Jag är inte det minsta deppig, men det var bara en reflektion kring känslor som övermannar en utan att man är beredd. Och en fråga om jag kan se A star is born utan att ta med hela toarullen att snyta mig i?

 

Nej nu måste jag sätta fart, snart får jag besök!

Vi hörs snart:)

Såklart går det inte alls att skriva idag, bara för att jag skrev det igår. Men, jag har ju lite tid kvar, drygt ett dygn:)

Jag är totalt ofokuserad, sitter och tittar ut, tänker på att jag måste skotta för jag ska iväg med bilen snart. Handla, hämta böcker på biblioteket, hämta barn och kanske träna.

Men snön ser jobbig ut så jag drar mig för det. Det är minusgrader nu, och det har snöat efter att jag skottade sist, då var det plusgrader så eländet har ju frusit nu. Min förra granne hade en enkel lösning på skottning – han backade fram och tillbaka med bilen tills det var platt:D

Nä, jag ska skotta, men ni vet hur det är när man tappar fokus.

I morgon har Jordan tandläkartid. En sån där som jag skjutit upp och skjutit upp och skjutit upp och så blev han sjuk så den fick lik förbaskat flyttas. Jag försöker alltid att avboka i tid om jag måste göra det, för det underlättar för alla, och helst inte alls får det är lika bra att ta det direkt.

Han ska dit halv fem, och det kan passa rätt bra. Lovelia spelar basket, och på fredagar mellan 16-18 så har de stadslagsträning i en skola långt bort från där vi bor. En urkass tid, även om jag vet att det finns sämre;) men jag är oftast upptagen den tiden på just fredagar. Alla nio barnen med respektive försöker ju komma hem och äta tacos då:) Nu måste jag köra i värsta trafikrusningen och det tar löjligt lång tid. Men i morgon kan jag slå två flugor i en smäll. Skjutsa henne, ta med Jordan till tandläkare och sen hinner jag förvisso hem en kortis innan hon ska hämtas, men ändå.

På förmiddagen har jag sedan länge ett inbokat besök av en kompis, det är inte helt lätt att få ihop det när man inte bor i samma stad. Inte ens då förresten 🙂

Jag funderar på om vi ska äta lunch hemma eller på Ikea.

Ja, lite sånt där sitter jag och klurar på i stället för att författa:D

 

Janelle messade igår och frågade om någon av oss ville läsa något, eller sjunga något, på Jacks dop.

Även om jag hade kunnat sjunga så hade jag aldrig klarat av det på ett dop eller liknade för jag blir så galet rörd att rösten bryts och tårarna rinner av musik i kyrkan. Det går bara inte. Jag står med tårar i ögonen på alla skolavslutningar, jag torkade en tår i St Patricks katedralen i New York för att de sjöng så vackert,

och jag kan inte ens höra Nu tändas tusen juleljus på radio utan att börja gråta för det är så magiskt:)

Nu var ingen så sugen på det, alla ogillar att prata inför publik, förutom Lovelia. Hon är elva år och ville läsa något men kunde inte komma på vad. Eftersom vi har haft någon som läst Evangeliet om Jesus och barnen, på alla våra dop, så visade jag henne den och hon gillade den.

Folk kom till ho­nom med barn för att han skul­le röra vid dem. Men lärjung­ar­na vi­sa­de bort dem. När Je­sus såg det blev han förar­gad och sa­de: ”Låt bar­nen kom­ma hit till mig och hind­ra dem in­te: Guds ri­ke tillhör såda­na som de. San­ner­li­gen, den som in­te tar emot Guds ri­ke som ett barn kom­mer ald­rig dit in.” Och han tog dem i fam­nen, la­de händer­na på dem och välsig­na­de dem.

Markus evangeliet va? Jag kan absolut inget om evangelierna, men tror det stod så på Google:)men det lät ju som jag hade koll, eller hur.

Man inser att tiderna förändras för Lovelia hade aldrig hört ordet Förargad:) Kanske för att jag säger att jag blir skitförbannad ..;) men det kanske blir konstigt: Jesus blev skitförbannad…Njä.

I alla fall så ska hon läsa den och jag är mycket imponerad av att hon vågar. Min lilla Loppa.

Jack ska döpas i Gamla Uppsala Kyrka, och det är kul för där är mina föräldrar gifta, (för 50 år sen!), jag och syrran är döpta där och så även Janelle och Patricia. Novalie konfirmerades där i somras, så den är lite ”vår”.

 

Jaha, återkommer nån skrivinspiration då? Nej. Jag får skjuta på det, jag har fått till 1,5 sidor i alla fall, och korrläst det tidigare, så jag ligger bra till ändå.

SÅ hellooo snöskyffeln, här kommer jag! Det är ju också en sorts träning:)

Vi hörs senare!

 

Ja, i mitt hus så stinker det alltså. Det stinker bränt, och anledningen är en vetekudde som micrades för länge. Jag var på bio och skulle precis gå in och sätta mig när Patricia ringde.

”Mamma, det luktar så bränt och jag hittar inte vad det är! Det liksom bara ökar och ökar…”

Jaha…vad gör man? Hon berättade att inga proppar gått, och inget brann som hon såg, och hon hade luktat sig igenom hela huset. Nere var det mindre, mest i köket och det luktade vidrigt.

Till saken här att för nån vecka sen så väckte Trixie mig strax före halv sju på morgonen och sa att det var svart i hela huset. Yrvaken och trött som en gnu masade jag mig upp. Klockan halv sju är det kolsvart ute och man såg ju knappt handen framför sig. En hoppfull blick ut genom fönstren mot grannarna och sen dog det hoppet. Alla andra hade ljus utom vi, alltså inget generellt strömavbrott som ju är att föredra, då behöver man bara luta sig tillbaka och vänta. Nu måste jag felsöka och åtgärda. Bah.

Ner i källaren till proppskåpet, och eftersom jag var så trött och yrvaken så var det ovanligt trögtänkt så jag stod där och glodde på alla proppar. 30+ stycken… Ingen såg konstig ut och jag skruvade ur en huvudsäkring och bytte den, en som det brukar kunna vara, men nope. Kolus svartus deluxus.

Efter att ha kliat mig i huvudet såg jag att jordfelsbrytare slagit av..aha.. Jag har bara haft den sen vattenskadan i källaren så jag är inte helt van vid en sån, och visst är den bra, men det suger ju att allt, precis allt, slocknar. Förr gick en propp, så åtgärdade man det och så var det klart:) Jag VET. Jordfelsbrytare räddar liv. Men just när man står där så känns det inte så värt;)

Slog på den och det verkade ju funka, tills jag gått upp för trappan, då slocknade den igen. Ja såklart. Inget var ju fixat. Det var tomt i huvudet och jag funderade på hur man gör nu…tills jag kom ihåg att man ju helt enkelt skruvar ur varenda propp och sen slår på jordfelsbrytare igen. Därefter skruvar man i dem igen, en efter en, och kan på så vis få reda på vart felet är. Okey, skruva, skruva, skruva. Alla ur och så i med dem igen då. Nummer nio var den felande länken, det är vardagsrummet uppe. Jag gick upp och ryckte ur varenda kontakt, men strömmen bröts ändå? Vafaaaaan?

Kom ihåg att det sitter kontakter i poolrummet som kanske går på samma säkring, så ut och ryckte ur dem med. Och nu funkade det:) Tog en halvtimme i arla morgontimma.

Jag vet inte VAD som är fel ute i poolrummet, det är en kontakt som aldrig strulat men en som jag behöver till julbelysningen. Så därför har jag inte kunnat sätta upp den. Jag orkar helt enkelt inte greja. Jag är rädd att det blir följdfel liksom, om jag bryter strömmen femtioelva gånger så kan man ge sig på att någon apparat dör av chock.

 

Men, det jag ville komma med denna långa utläggning var att när Patricia ringde och det luktade bränt, bara dagar efter att detta hände, så blev jag jäkligt orolig. El är inte så bra när det blir fel. Medan jag funderade i luren så hittade de vetekudden i micron och gåtan var löst och jag slapp åka hem från bion.

Och nu stinker det. Vi har skurat micron, Patricia gjorde det direkt, och sen dess har vi gjort det säkert tio gånger till. Det står ättika och citron i den, och vi kör den lite då och då med ättikan så den ska saneras, men kanske är den rökt? (hehe) Den luktar illa hela tiden men ännu värre när man micrar något. Är det någon som har ett supertips? Den är nästan ny, var svindyr och jag har ingen lust att kasta ut den så jag testar gärna först. Den har den här veckan på sig, sen åker den ut i alla fall och jag drar och köper en billig en. Utan tror jag inte jag överlever en vecka ens:)

Så, kom igen nu, bränt ris i micron, det stinker satan – vad gör jag??

Tipset som får det att sluta lukta belönas med offentlig publicering:)

Hjälp !!