…inte ens fast jag fan grinat framför alla mina vänner sista åren, men att gråta för att en annan människa berör mig så otroligt mycket, det händer i princip aldrig.

 

Idag var vi med skolan på en föreläsning av Mikael – Unlimited Armlös, benlös men inte hopplös

 

Jag säger bara en sak, om ni någon gång har möjlighet att lyssna på den här mannen, så gör det. Och ta med näsdukar:)

Jag vet inte vad det var som gjorde så tårarna svämmade över och jag plötsligt satt där med en tår som trillade nerför kinden, som sen blev en strid ström, men hela den här killen berörde.

Han pratade först om massa olika saker, hur han spelat bordtennis med hjälp av axeln och hakan tex, om sin fru och fyra barn, väldigt intressanta saker om allt möjligt rörande hans handikapp, och hans livssituation. Hans jävlar anamma har tagit honom långt i livet 🙂

Sen pratade han om när han föddes, efter en till synes helt normal graviditet, och sen togs ifrån sin mamma på förlossningen utan ett ljud, mer än att hon fått en liten gosse, för att sen inte få träffa sin mamma igen förrän efter EN MÅNAD. Han hade ju då alltså varken armar eller ben, och ansågs som ett hopplöst fall, och att det var ingen idé för mamman att knyta an, han skulle liksom inte överleva. Som mamma så knöt det sig i bröstet, för något så fruktansvärt att behöva uppleva, som nyförlöst, att ens barn tas ifrån en och läkarna säger att han ska dö och man inte får träffa honom. Detta var alltså 1964, och det var så då. Man kan väl kanske inte säga så mkt just om det, för man visste inte då vad man vet idag, mer än att nog alla mammor helt intuitivt vill ha sin unge hos sig, oavsett.

Men man mopsade inte mot läkarna. De var nästintill jämställda med gudar;)

De fick strida för att få hem sin son, och efter ett år fick han flytta hem. Ett år..fatta.

Så där kände jag hur det gjorde ont i mammahjärtat, första gången.

Sen berättade han om hur han som liten åkte iväg för att träna med att gå med benproteser och använda armproteser. Han bodde nånstans vid Göteborg, och fick åka till Stockholm, där han fick bo i TVÅ MÅNADER i sträck, från det att han var drygt ett år och många år framåt.. Och mamma och pappa fick inte vara med, de fick åka hem igen.

Så var det förr. Här föll tårarna, för jag mindes när jag var liten, och opererades, relativt okomplicerade ortopediska operationer, men ändå någon/några, jag vet inte, veckor på sjukhus. Jag var väl en fyra år kanske, detta var mitten av 70-talet, och mamma och pappa följde med mig, packade upp mina kläder i ett skåp, precis så som Mikael berättade om idag, och sen var tvungna att åka hem.

” Vi måste åka nu Carola, men vi kommer tillbaka i morgon” Jag var fyra år. Nästa gång var jag fem eller sex, och sen 12. Förstå hur vidrigt det var..!

Mina föräldrar bodde ju i samma stad som jag låg på sjukhus i, Uppsala, och mamma kom på varje besökstid, men det var en timme om dagen eller möjligen två. En timme gånger två. Fast jag vill minnas att hon var där mer…? Jag hörde henne alltid i korridoren:) Mamma hade högklackade stövlar och hon gick alltid fort med smattrande smällande klackar på de hårda golven i de långa korridorerna, och jag blev så glad varje gång, samtidigt som jag blev ledsen eftersom jag visste att hon skulle åka sen igen. Man kan ju undra vad det här gjort med mig, kanske bottnar min rädsla för att vara till besvär, för att ta plats, för att visa känslor där? Vad vet man.

De här minnena kom tillbaka, och jag kunde verkligen känna det Mikael kände, det han berättade om, men samtidigt kunde jag känna min mamma och pappas sorgsenhet, för jag antar att de måste ha tyckt att det var lika vidrigt att lämna en gråtande liten unge där, som jag skulle tycka om jag vore tvungen till det. Så jag tyckte så fruktansvärt synd om Mikaels föräldrar, och mina föräldrar, och om honom, samtidigt som jag med isande klarhet mindes den där känslan av övergivenhet. Tårarna flödade.

Säga vad man vill om sjukvården, men nog har den förbättrats avsevärt gällande barnsjukvård! Det är kanske inte så jättekonstigt att jag valde att bli just Barnsköterska, för att kunna jobba med sjuka barn på sjukhuset, jag har träffat fantastiska sådana som patient. Och jo, jag har träffat deras raka motsats åxå, men de har jag förträngt så gott det går;) Själv vill jag minnas att jag var en av de fantastiska 😉

Vet ni att man förut, för kanske 25-30-35 år sen, opererade spädbarn utan någon som helst narkos? Hjärtoperationer tex.. det gick ju fint, man trodde inte att bebisar hade någon känsel när de var så små, eftersom de inte reagerade. Det som hände var ju att hela systemet i kroppen stängdes ner, för smärta känner spädisar väldigt väl, men de blir apatiska i stället för att skrika hysteriskt. Vedervärdigt. Men man visste ju inte bättre!

Intill mig i bänken snyftade mina bänkgrannar de med vilket inte gjorde det direkt enklare att sluta, och så hann jag bara precis samla mig så körde Mikael igång en inspelning där han läser en dikt, som var tonsatt, och där hans dotter sjöng refrängen, en dikt han skrivit till sin pappas begravning och som handlade om att han då hade förstått att det var lika jobbigt för hans pappa att lämna honom, som det var för honom att bli lämnad.

Men herregud. Hela sjalen var våt av tårar, och jag och kurskamraten intill for ner på toa för att snyta oss och skölja ansiktet så fort det blev paus.

Nu låter det ju som en föreläsning man blir ledsen av, men det var det ju inte, tvärtom! Men otroligt berörd, och jag blev så imponerad. Hans förutsättningar är ju inte de bästa, men han har verkligen gjort det han kan med det han har, och så ännu lite till. Och lyckats. Han tycker att han lever ett fantastiskt liv idag, och han klarar sig helt på egen hand. Han lever med fru och barn, jobbar, kör bil och är som vilken människa som helst, med lite mindre av kroppsdelar helt enkelt.

Han pratade om Tankens kraft, och hur det till stor del sitter i huvudet, det man tror är omöjligt, är det det på riktigt eller är det man själv som sätter upp de största hindren? Eller samhället.

Jag kommer definitivt att gå på fler föreläsningar med honom om jag har möjlighet, för det här är viktigt.

Han har, förutom att skapa sig själv ett liv han är nöjd med och lycklig över, så hjälper han till att bryta ner fördomar. Han klarar sånt som ingen trodde att han skulle kunna göra. Han ger med all säkerhet hopp till människor i liknande situationer, och han verkar vara en helt fantastisk människa.

Se honom, eller köp hans bok!

 

Nu måste jag sova, jag slumrade en stund i bussen på vägen hem, annars hade jag sovit för länge sen, men nu är klockan snart midnatt

I morgon kommer jag hem:) Jag saknar mina skruttungar ♥

 

Natti natti

Om man helt seriöst, och på riktigt faktiskt glömmer bort att man fyller år…då räknas inte det året va?

Nånstans runt lunch så kollade en av mina kursare sin Facebook och frågade sen om jag fyllde år, och jag stod som en fågelholk en stund innan jag insåg att jo fan, det är ju den 10 december dag. Fast jag är på Hola folkhögskola, där det känns som tiden står stilla:)

Fram tills dess hade jag inte kollat min egen telefon, som ju hade ett och annat grattis, men eftersom jag inte har nån täckning så händer det liksom inget jag akut måste kolla på, och instagram var det enda jag hade kikat in på, så jag hade verkligen glömt av att det är min födelsedag. Härligt, då kan man fylla 23 år nästa år igen då 🙂

Eftersom det tar tvåhundra år att ladda upp bilder här, wi-fi är inte det bästa, så illustrerar jag min 23-årsdag med en annan 23-åring:)

 

Jag har firat min dag ihop med Paolo, såklart, 15 minuters träning inne på rummet, och man kände sig som en ny människa. Sen lite praliner som en av kurserna gjort själv, helt underbart goda, med mörk choklad och ädelost, eller mjölkchoklad och messmör från den egna gården, eller kanske jordgubb och nåt jag glömt? Jag tog en av varje, fyller man år så gäller det att passa på.

Annars var jag extremt trött idag. Det vackra vita som låg på marken var puts väck borta i morse och i stället har det småregnat hela dagen, lite trafikkaos på vägarna tydligen, och allmänt grått och tråkigt. Ungefär som hemma med andra ord. Det blev inte ens ljust utan bara lite mindre mörkt en stund på förmiddagen, då är det fan illa.

Vi skulle ut på vandring men den ställdes in då det var så halt, och inget lockande att gå ut i naturen och njuta, nästa gång pratar de om att åka skidor. På längden. Jippie;) Jag har inte stått på ett par längdskidor sen jag gick i tvåan och det är ju en herrans massa år sen, så antingen får jag lov att träna hemma innan eller så får jag mygla mig ur det sen, för jag vägrar att utsätta mig för något dylikt offentligt:)  Kanske kan man staka sig runt med slalomskidor?? Ja, det funkar nog 😉

Å andra sidan, så kan man ha sina slalompjäxor uppknäppta för att kunna gå när man ska köpa liftkort, och sen glömma bort det, sätta på sig skidorna, ta stavarna i vardera handen, kolla in den långa kön av folk som står i kö precis intill, le lite extra mot den snyggaste mannen där, och sen ta ett rejält och kraftfullt tag med stavarna samtidigt som man sen lutar sig bakåt, väl medveten om att med slalompjäxor fastspända på slalomskidor så står du stadigt som en fura…om man kommer ihåg att knäppa dem vill säga 😉 Annars blir det platt fall bakåt, med fötter som åker ur pjäxorna och sen svårt att komma upp för man håller på att storkna av skratt, och skam;)

Jag säger inte att det var jag…men det är väl kanske rätt troligt 😉

Slalom är kul, men det gäller att fixa sin utrustning.

 

I morgon ska vi åka buss in till Ö-vik, vad är det för förkortning nu då, Örnsködsvik va?  Typ Foppas stad, eller? Där ska vi lyssna på en föreläsning av en kille som heter Mikael, Mikeal Unlimited, och det ska bli väldigt spännande. Sen hemfärd och mera skola ända till 20-21, så det är långa dagar. Idag fick vi sluta tidigare, runt 16.30 istf som i morgon, för att vandringen utgick.

Vi har nu suttit några timmar i vardagsrummet här, kollat på handboll, och sen Bonde söker fru, som jag aldrig sett ett avsnitt av, men det var visst sista nu? Fint att man hänger med 😉

Nu har alla gått in till sig, och snart snarkar nog alla gott, så även jag, ska bara kolla runt lite först, så är det sovdags sen. (lägg märke till att klockan är 22.07, typ….JAG ska sova nu…då fattar ni att det är tufft att vara på skola*s*)

Vi hörs snart!

 

Natti natti

Haha, det här inlägget hann jag glömma av att jag skulle göra från den sekunden jag skrev att jag skulle göra det tills jag klickat iväg förra inlägget…jag sa ju att jag var trött:)

 

Nåväl, vinnaren är meddelad iaf, och det blev Petra! ( inte min syrra)

Skulle vilja vinns lovley hearts tunics till minsta i storlek 74/80. Skulle passa henne perfekt.

 

Ni andra får fler chanser:)

Sådär ja, framme på folkhögskolan Hola, och sitter nu i min nybäddade säng ( bäddad av mig, så det är ordentligt gjort*s*) och äter Dumlekolor som jag hittade i väskan. Märkligt det där, under resans gång är jag sällan hungrig, men väl framme skulle jag kunna äta en häst.

Den här gången hade jag sällskap av två kursare och det var väldigt mkt roligare än att åka själv, mycket babbel blir det 🙂

Jag har sett att någon länkat i kommentarerna, men  för er som inte läser dem så kommer en länk till UpsalaNyaTidning som gjorde ett reportage om hur man hinner med alla barnens aktiviteter. Någon tyckte det var en väldans negativ artikel och att det var kul att göra saker för sina barn, och det är det ju! Men kanske att det inte är det som det är frågan om utan om hur i hela friden man hinner med. Jag tycker det är jättekul att barnen har aktiviteter som de gillar, men det utesluter ju inte att det blir en jäkla massa jobb för mig. Och med handen på hjärtat, jag vet inte jag, men de som tycker det är svinkul att avbryta matlagningen för att hämta ett barn på gympan, när man måste klä på en, två, tre eller valfritt antal barn, skrapa rutan och värma upp en iskall bil samt skotta garageuppfarten…de är nog rätt få:)

Jag är nöjd med artikeln, tycker att den är fint skriven.

 

Sen måste jag bara tipsa er om en sak, och det är LOPPI! Ni är ju inne på deras sida nu, eftersom jag bloggar här, men har ni kollat ordentligt på den? Gör det, och glöm inte att Gilla Loppi på Facebook, det har jag gjort enkelt för er, klicka så kommer ni direkt dit: Loppi

Det finns flera härliga tävlingar nu, kanske kan biljetter till Disney on ice vara något? Åh jag kan varmt rekommendera det, vi var förra gången, och kanske kan vi komma iväg igen, barnen älskade det:)

De har även startat upp lite shopping, så kika in där med, bla Disney-shopen…OMG jag kan köpa allt där..

 

Idag åkte jag till Hola:)

Började dagen med julkalender och så packa väskan, för att sen dra iväg på träning. Hann bara komma hem så kom en rörmokare, en tjej, och pluggade elementet som är trasigt. Det tråkiga är ju att det måste sitta ett element där ute, så nu väntar jag på nån slags offert för att få veta exakt hur fattig man blir 😉 Men eftersom vi har en vattenkran där, som inte går att stänga av, så måste jag, alternativet är att chansa och ev få en fet vattenläcka..Nja.

Jag har ju inte ordning och reda någonstans kan man lugnt säga, men de regioner av huset som är absolut värst är tvättstuga, pannrum och bastu…och exakt där var jag tvungen att släppa ner henne idag för att greja:) Det ser inget annat än för jävligt ut, men så är det. Bättre en jäkla massa skit i hörnen än ett rent helvete 😉

Nu har vi iaf tryck i ledningarna igen och förhoppningsvis lite värme.

Jag vet inte för jag har ju lämnat boet, och nu är det mamma och pappa som är i ledningen där. Denna vecka fick de massa extrauppgifter, det är ju sista veckan på både gympa och kyrkis, och det innebär avslutningar.

Jag har nog aldrig missat en kyrkisavslutning och det sörjer jag, det är alltid mysigt. Inte heller har jag missat att gå på körens Luciauppvisning för föräldrar kvällen innan, men det blir det inte heller nåt med, så alla saker jag brukar göra och som får mig att fatta att det snart är jul, missar jag. Alltså kommer jag att tro att det är september ett tag till;)

Vädret luras ju dessutom.

Här uppe ligger det faktiskt lite snö, eller mest frost kanske svårt att avgöra i mörker, på marken, och träden är täckta av rimfrost, otroligt vackert

Resan gick bra, och det var tur att jag åkte med två kamrater, för av nån anledning hade min bokning på taxi sista biten fallit bort, men deras fanns, så jag fick ju åka med:) Hade kunnat bi spännande…;) Hua!

 

Nu kommer vi ha ett fullspäckat schema här uppe, kanske att jag hinner in hit och prata lite, jag hoppas det.

Styr hemåt igen på fredag, och sen börjar julstök deluxe hemma hos Familjen Wetterholm:) Då går vi all-in.

Nu ska jag göra ett inlägg med vinnaren av me&i, snart tillbaka, men tills vi ses och hörs:

Natti natti:)

 

Lite där bostadspriserna ligger i Uppsala;)  Så ni kanske fattar grejen med att min halva miljon efter en försäljning inte räcker så långt.

Jag tackar er från djupet av mitt hjärta, ni som fattar. Ni som inte fattar, ni kommer aldrig göra det heller:)

 

Jag kommer återkomma i detta, eftersom det liksom är där mitt liv kretsar just nu, och har så gjort under väldigt många månader. Efter 22 månader får jag höra att han inte ”orkar ta det här just nu” och man kan ju ängsligt undra vad som är så förbannat jobbigt för honom? Som gick, som bestämde, som dikterar villkor, som har alla rättigheter på sin sida…men ändå inte orkar ta det här just nu. Jag orkar, say no more:D

 

Skit samma, jag älskar er! I går var artikeln om mig och familjen i UNT, men jag hittar den inte på nätet, inte har jag nån papperstidning heller så jag hade ingen koll att den var ute. Lovelia kom hem och sa att en av granntjejerna sagt att vi var i tidningen och sen ringde mamma och skrattade och sa : Jaha, det är till att frottera sig på förstasidan på UNT minsann:)

Förstasidan plus ett helt uppslag, man tackar 🙂

Det kanske var tur att jag inte hade några ärenden ute igår, mer än träna på Friskis, kanske att fler tittade lite fundersamt igår, kanske inte. Det är ju så med folk att de oftast är rätt diskreta, så jag märker sällan av om någon känner igen mig. Själv fattar jag inte att jag är igenkänd:) Ofta så hejar folk och jag ser att de ser fundersamma ut, som att de känner igen mig men inte kan placera, så där som man gör med ungarnas kompisars föräldrar osv. Jag å min sida gör exakt samma sak. Hejar nån på mig hejar jag tillbaka, övertygad om att det är nån jag känner men inte kan placera:)

Så gjorde jag med Frank Andersson för många år sen 😀
Det var nåt jippo i stan av nåt slag, så det var massor av folk överallt, och där kom Frank med nån tjej, och han var ju så fruktansvärt bekant, så jag hejade glatt helt övertygad om att det var en pappa från jobbet. Jag jobbade på sjukhuset då och det ramlade ju runt några föräldrar där;)

Frank hälsade glatt tillbaka, och jag fortsatte nöjd och glad när mitt sällskap frågade: Känner du honom????

Eh, alltså, ja… eller känner och känner, vi är väl mer bekanta ( tystnadsplikt, you know)

Mitt sällskap blev oerhört imponerad och jag var tvungen att fråga vad som var så speciellt, och fick då höra att det ju var Frank Andersson, brottaren. Jahaaaaa:) Okey. Det var under hans aktiva karriär, eller strax efter..shit han slutade ju för en miljon år sen..jaja, jag är gammal som gatan, men han är äldre 😉

Jag fick ju lov att erkänna att jag kanske inte var sådär jättebekant med honom .

 

Hur som helst, jag ska se om jag kan fota av artikeln om ni vill??

 

Dagarna som gått har verkligen rusat förbi! Jag har häcken full med det ena och det andra, men det rullar på. Intressant som tusan är det ju när det bara måste jäklas..

I fredags var jag less på ungarnas gnäll om att det var kallt inne. Vi har ett gammal hus där det alltid är kallt på golven och jag har accepterat det och har tofflor, och en kofta. Eller två;) men nu var det faktiskt dags för elementen att hoppa igång ordentligt,de brukar vara lite sega när vädret är så här halvruskigt.

Nåväl, eftersom de är gamla så tog jag en sväng med luftningsnyckeln häromdagen, men vissa skruvar var runddragna och det gick inte att lufta, så i fredags hade jag funderat ut att min lilla tång kanske kunna funka, och det gjorde den. Luftade de elementen, och det var väldigt vilken tid det tog innan det kom vatten? Gick ner till värmeväxlaren och se där! Inget tryck i systemet, inte så konstigt då att det var kallt..

Öppnade kranen och fyllde på, gick upp och luftade och nu kom det först sånt där svart äckelvatten och så fint vatten sen. Nöjd och glad gick jag ner igen, och jaha? Inget tryck igen…?  ” Det läcker nånstans” viskade det en liten röst, men jag hade ju gått runt och kollat alla element så jag visste att det inte läckte vid dem…alltså måste en sån läcka vara i väggen? Eller?  Ignorerade och fyllde på, och sen ytterligare en gång till efter en stund när det återigen var dåligt tryck. Jaha…måste felsöka, hur fan gör man det då?

Googlade:) men fick inga bra svar. Tänkte att jag ringer pappa sen, men nu hade jag inte tid, jag skulle plocka ihop loppisgrejor till Robbans klass.

De har stått i poolrummet så jag var där ute och grejade en stund och så gick jag in i garaget för att hämta det som står där…och det var rysligt vad blött det var på golvet?? Och droppade det inte lite?? Fast från var? En snabb titt på elementet som jag just precis då kom på att vi har där,  och jag såg inget konstigt, men en kastrull ( ja, på arbetsbänken i garaget?? Vad??*s*) var det massa vatten i? Jag fattade inte ett skit. Läckte det från taket? Det var ju mycket vatten. Vi har en vattenkran där, men där var det torrt. Men droppandet visade mig tillbaka till elementet och där var det ju två små hål. Högst upp på elementet sipprade det vatten, ner på golvet, på kartonger och under en sängstomme och fan i helvetesförbannadeskit.  Kliade mig i huvudet för sånt här är jag inte bra på, element är inte min grej, speciellt inte sådana med hål i 😉

Ringde pappa. Som kom efter några minuter ♥

Då hade jag klurat på om man kunde silikona igen hålen eller helt enkelt köra med silvertejp?

Han kan ju allt så han skruvade av vattenkranen på elementet och så var problemet löst tänkte vi, och jag skuttade ner till värmeväxlaren för att fylla på, och mamma ropade STOOOPPP!

Tillbaka in i garaget och där sprutade det två små vattenstrålar så tjusigt så över hela bänken, en bra bit ut på golvet och fyllde en vas, kastrullen..osv:) Aha.. Jag fattar 🙂

Givetvis var ju den där jäkla kranen trasig, varför inte liksom, så det går ju inte att stänga av. I stället kan man välja på att stå med två fingrar över varsitt hål resten av vintern eller ringa en rörmokare. Jag ringde en rörmokare. Motvilligt. Men man måste ju. Det blir skitråkigt att stå i garaget ju. Fast varmt om man står precis vid elementet 😉 Så nu kommer de på tisdag eller så.

Kan sånt här tänkas gå på hemförsäkringen tro?? Måste kolla det. Ett element lär sitta där eftersom vi har en vattenkran som annars fryser…och det är kul nästan alltid.

Extra roligt är det ju att ta hand om all skit som nu var blöt … Har man inte jobb så kan men ge sig på att man får, och har man mycket annat att göra så kan man ge sig fan på att man får massa mer;)

Jag älskar mitt hus, men sådana här gånger känns det väldigt lockande att bo i en hyresrätt där man ringer nån gubbe. Fast just det ja, det finns inga tillräckligt stora, så var det ju.

 

Jag packade klart loppisgrejorna, och sen packade jag in dem i bilen, sen fortsatte jag med att packa in all återvinning som blivit blöt, det var mest sådant, för att ta det till tippen dagen efter.

Sen var jag tvungen att åka och handla mat, och sen var det skönt att Patricia lagade mat ♥ medan jag röjde med diverse i garaget. Syrran kom som vanligt, och innan det var färdigt var klockan halv två på natten innan hon får hem. Vi hade hemliga diskussioner i köket som inget fick höra 🙂  ( tomteverkstadsdiskussioner)

 

På lördag så klev jag upp och åkte med grejorna till skolans parkering där de togs emot av några föräldrar, och sen vidare till sopstationen för att tippa av all skit. Fatta vad mkt återvinning det blir!

Sen hem för att göra klart min skoluppgift som skulle skickas in senast idag, och fick iväg den efter några timmar, skönt. Till träningen, och så hem igen och fortsätta med andra uppgifter till skolan, och göra Paolos utmaning, och tvätta samtidigt som jag rotade i klädkammaren efter nån julgrej. Blev förbannad på nån unge som bara ställt ut en kasse med diverse kläder där. De vill inte ha dem, men det är svårt för mig att veta vad det är när de bara dumpar ut dem….arghhhh.

Hittade albumen med ungarnas fotografbilder från när de var små:) Vilka kan det här vara då?

 
Hur galet är inte det här? Att de här småtvillingarna nu är längre än mig båda två…

Sex månader gamla är de på bilden, Robban och Corrinda ♥

Nästan alla barn är fotade hos fotograf vid 6 månader och 1 år…inte Jordan och Jamie, för det blev svårare och svårare att komma ihåg det, och motivera kostnaden….när jag har en bra kamera själv. Men nog är det speciellt ändå. De är fotade de med, bara inte vid just samma ålder.

Vissa av ungarna har jag skitsvårt att se vem det är… Lovelia och Novalie tex…funkar att lägga bilderna intill varandra då ser man, men jäklar vad lika de flesta av dem är som små. Skapta ur en och samma form helt klart 🙂

Så småningom så gick jag upp till soffan och fortsatte med att genomsöka internet efter julklappar 🙂

 

Idag har jag varit på vift hela dagen, jag åker till skolan på tisdag och det är massor som måste fixas innan, och sen blir det jul….galet.

Nu ska jag hoppa i säng, fast först måste jag duscha, efter mina 15 med Paolo som jag gjorde för ganska många timmar sen, men sen liksom har skjutit på;)

Smart va…eller inte.

 

Nåväl…

Natti natti 🙂

 

Jag har ju inte haft riktigt tid med nånting alls, tycker att jag mest bara påbörjar saker för att sen gå vidare och påbörja nåt mer;)

Men nu så, här är vinnarna till tävlingarna!

 

Den fräsiga handångrengöringsmaskinen från Philips får flytta hem till Gullan:)

24/7 Tiobarnsmamma som kämpar med allt mellan himmel o jord på egen hand. De senaste åren har hälsan urholkats och nu fått gravt sjuk skelett som bonus. Vore som en skänk från ovan och Tacksamt att få chansen och vinna denna fantastiska,moderna hjälpreda! 🙂

Gullan

 

 

Och den där lilla mojängen man samlar alla sina foton och filmer och sånt på, San Disc Connect, den kommer få ligga i nåns julklapp hemma hos Jennifer:

 

Aaa men, vilken perfekt tävling! Vi har precis flyttat och nu är den jäkla dataladdaren borta! Den och tre tekoppar, hur är det möjligt?! Nu har jag massor av foton på mobilen som jag inte kan ladda över! Det är extra många foton det här året för vårt första barn kom i mars.:) hon kom 8 veckor tidigt och var pytteliten men frisk och stark! Jag vill verkligen inte bli av med de första bilderna på henne. SanDisks smarta minne vore guld!!

Jennifer

 

Grattis och God Jul till er!!

Jag har mailat er, men annars mailar ni mig: carolawetterholm@gmail.com

 

Jag har ju lovat er bilder på ungarnas paketkalendrar, och nu ska ni få se dem:)

Här kommer först Patricias. Janelles är hemma hos henne, och jag kanske kan fråga henne snällt om att lägga upp en bild på sin blogg för jag glömde att fota den när vi for iväg igår och jag skulle hämta den så hon kunde få den. Det hade nämligen varit muskalas i potatislåren där kalendrarna bor… Jaja…suck.

Patricias alltså:

 

Sorry för kassa bilder, det var mörkt, och sen har jag inte haft tid att redigera dem…

Robbans:

 

Corrindas:

 

Novalies:

 

Trixies:

 

Lovelias:

 

Jordans:

 

Och så Jamies:

 

Alla kommer från Panduro, utom Jamies, den har mamma pysslat ihop på frihand, med hjälp av mallar och inspiration från övrigas:)

Det fanns liksom ingen fin att köpa. Lovelias kalender fick jag låna mönster av en fin bloggläsare av. Nu hänger det ju en massa paket på en del av dem så de syns inte…tänkte inte på det.. Men de är superfina! Jag vet inte alls hur jag ska klara mig utan dem när alla kidsen flyttat hemifrån? Men då får väl jag göra egna kanske 😉

Jamie har såklart varit och plundrat sina syskons kalendrar lite, och fick sig en rejäl utskällning, få se om han kommer ihåg det i morgon ..Jordan däremot har fattat att man har EN kalander och det är sin egen.

 

Vet ni, jag har åxå fått paketkalender:)

I fredags så knackade det på dörren och jag fick inte mindre än TVÅ olika bud. Någon måste ha varit väldigt snäll:)

Det första var en adventskorg från Milda och Becel med ingredienser till både Janssons frestelse och saffranssnittar.

Jag har väldigt svårt för ansjovis, gillar ju inte sill och liknande, men om man utesluter själva fiskbitarna och bara häller på spadet så blir det kalasgott:) Jag har faktiskt aldrig gjort Janssons frestelse så det är väl på tiden…:)

Tusen tack:)

 

Nästa bud var från Tassimo, och där höll jag på att trilla baklänges när han gav mig en stor säck och ett stort paket.

Holy smoke! 🙂

Vad säger man? Ett stort stort tack Tassimo:)

Kikade in i säcken:

Och förstod att det var en STOR paketkalender, 24 fina klappar låg i säcken, och idag har jag öppnat det första:

Jag älskar ju att fika, och jag älskar ett riktigt gott kaffe så detta kommer att förgylla många dagar ♥

 

Idag hade sen McDonalds skickat en liten adventskalender med sex små kuvert:

I det första låg en värdekupong på en ny meny:)

Jag känner mig väldigt bortskämd, men tänker inte sticka under stol med att det är superkul!

 

Förutom att öppna alla kalendrar så har jag ägnat dagen åt plugg några timmar, det är dags att åka till Hola nästa tisdag och hög tid att få arslet ur vagnen och göra klart läxorna. Det mesta är nästan färdigt, så det borde inte vara några problem. Ta i trä;)

Lite städande fick jag gjort åxå, jag stod på huvudet en lång stund nere i pannrummet för att leta efter överdragsbyxor till tjejerna i lådorna, men hittade inte de jag sökte, tills jag kom på att de nog låg i klädkammaren. Jobbigt att sprida ut sakerna.. Men det tar ju sån plats med vinterkläder!

Sen meckade jag med lyset i badrummet, det är en lysrörsarmatur och det sitter ett sånt där plexiglas framför lysrören och det är ta mig fan omöjligt att få loss! På den andra lampan lyckades jag ha sönder det, så den är nu fasttejpad, syns inte ( så mkt, hihi)   Efter skjutsen svordomar och ont i fingrarna fick jag äntligen loss den, och hur det någonsin ska kunna hamna på plats igen är en gåta, men ett senare problem 😉

Nu måste jag bara köpa lysrör, och helst de rätta…

Gick ner för att kolla värmeväxlaren, det är fan skitkallt inne, och jag har skyllt lite på att vädret inte är så kallt än, och att det är så här vid omslag, men nu har jag ledsnat. Plockade bort dörren och stod där och kikade lite. Pappa har visat mig var man fyller på vatten i systemet, det är gammalt och kasst tryck i det så man får lov att fylla på mellan varven. Trycket var ju nära noll, och då blir det ju ingen vidare fart på värmen ut i elementen så jag fyllde på så det är som det ska. Återstår att se om det hjälper.

Det är inte jag som haft ansvar för sånt här i vårt hushåll. Jag är förvisso inte direkt tappad bakom en vagn, men vissa saker är mindre kul än andra och de kan man ju överlåta med varm hand 😉

Rensa avlopp kom jag inte undan, dessutom är jag ju asbra på det;) men värmeväxlaren och ventilationen, samt vattnet har jag dålig koll på eftersom någon annan haft det på sin lott.

Någon annan bor ju inte här längre, så då är det bara att lära sig det med. Man kan ju ängsligt undra om Någon annan lärt sig att tex fläta hår, laga trasiga kläder, vems tröja som är vems osv…men troligheten på det är väl ungefär noll;)

Men jag har outstanding hjälp av min pappa i sånt här, han kan ju allt. Och kan han inte så är det inte värt att veta;) Han ska guida mig så jag kan byta lampa nere utanför tvättstugan tex, jag vägrar betala 350kr för ett lysrör som sen ramlar ur hållaren eftersom Bravida satte den i taket, fast den är menad att sitta på en vägg…När ett likadant lysrör kostar 119kr i standardutföranade 😉

Jag kan nog själv egentligen, men det är skönt att ha honom där, som kan dubbelkolla, och som kan se till så elen verkligen är avstängd ..

 

Jaja, nu ska jag hoppa i säng. Jag är trött och har träningsvärk och fryser om fötterna, så det är väldigt lockande med sängen, men måste förbi badrummet och borsta tänderna först…

Och släppa in Smulan…

Natti natti 🙂