Allvar
AllmäntAllvar

Avslutar bakningsdiskussionen :)

 

Herrejösses, läs kommentarerna under de föregående inläggen, det finns många kloka ord där!

För att avrunda det hela, jag har ingen aning om hur det är på andra skolor, men vår har vad jag vet den policyn att inga pengar ska samlas in, det respekterar vi, och ställer därför upp på de aktiviter som anordnas.

Att baka och stå och sälja det är enkla pengar om man jämför med loppisar eller sälja kakor/kolor/underkläder/salami/you name it, så det är med stor glädje jag bakar de där kakorna och sen är man av med det. Nästa helg är det ett disco som ska anordnas, och vi är lyckliga över att ist vara ansvariga för kakförsäljningen.  🙂

 

Någon frågar återigen om hur jag har tid med alla barnen och jag länkar till ett tidigare inlägg där jag skrev om det:

http://blogg.mama.nu/familjenannorlunda/2011/10/25/mer-om-funderingen-del-1/

Någon vill spendera minst en timmes enskild tid med varje barn varje kväll, men det här fattar jag inte. Ska man då liksom stänga in sig med ett barn i taget för att umgås, bara det och jag? Jag tror inte nån jag känner gör så, oavsett antalet barn?

Ska man då som vuxen fråga alla barn samma saker : hur har dagen varit, hur mår du, osv? Ett litet husförhör på kvällskvisten 🙂

Nej, men allvarligt, varför är det så extremt viktigt att det blir tid ensamt med ett barn i taget?

Mina barn är liksom grupper i gruppen, det är tonåringarna, tvillingarna ( vi kallar de aldrig ”tvillingarna” har aldrig gjort, det är enbart här på bloggen, för att förtydliga att de är lika gamla, vilket ju kan ha betydelse för sammanhanget)  småtjejerna och nu småkillarna. Jordan hänger ju med småtjejerna, men snart så kan ju Jamie ge lite schysst samvaro 🙂

Småtjejerna ( Novalie, Trixie och Lovelia) älskar varandra högt och vill vara tillsammans, om jag skulle plocka ut dem en och en för att umgås varje kväll skulle de protestera för de vill ju leka med varandra.

 

Nån tycker att Perra och jag har så lite egentid? Men vi sitter ju i samma soffa varenda kväll? Vi avhandlar det som är viktigt och oviktigt och allt därimellan, över en kopp te och nåt uselt tv-program. Vi trivs med det och tycker det är toppen.

Jag vet inte vad mer som avses?

Egen egentid har vi ju när vi tränar.

 

 

Till sist, jag kopierar en kommentar:

”Håller helt med Sussie här nere: förstår inte VARFÖR inte t.ex. du Carola aldrig kan medge att det faktiskt KAN vara svårt att hinna med allas behov när man har 9 barn?? Är det för att du är rädd för att bilden på er med många barn ska ‘spricka’? Helt säkert funkar det ju för det mesta, det gör det för oss med, men t.ex. fastän vi bara har tre barn är jag den första att medge att även då vill inte tiden räcka till för alla! Och då jobbar jag inte ens heltid och ser mina barn från tidig eftermiddag till kväll. Kanske du verkligen tycker att tiden räcker då…

Men jag tror att människor är väldigt olika här också: jag t.ex. kräver mycket av mig som förälder. Jag känner att jag misslyckats om jag inte nästan dagligen hinner tala om något djupgående, eller gör något enskilt, med vart och ett av mina barn. För mig räcker det inte att jag talar en stund med 8-åringen i bilen när jag för barnet till en kompis. Jag vill faktiskt vara närvarande på riktigt och hinna göra nåt med dem så länge de bor hemma.

Skulle gärna vilja veta vad ni andra tycker om detta med att räcka till åt alla barn? För jag tycker att i verkliga livet säger mina väninnor alla samma sak: svårt att räcka till om man har fler barn, känslan av att vara otillräcklig är stor.”

…………………………….

Jag svarar såhär: Vad vill ni att jag ska säga? Vad ska jag klaga på är jobbigt , som jag inte redan ”klagat” på?

Jag skriver om tvätt överallt, matlagning, luskamning på 7-8 huvuden, sjuka ungar, skjutsa hit och dit, tjafs mellan ungarna osv.

Jag tycker inte att det är jobbigt att ha nio barn, för vet ni …..tadaaaa….då skulle vi inte haft nio barn 🙂

Ofta så får jag en känsla av att folk vill vara perfekta. Men Good enough räcker ju! Man måste inte ha djupa samtal varje dag för att barnet ska känna sig älskat, det räcker med att finnas där, vara i vardagen, och då kan det vara att bara sitta och glo på en film ihop, eller duka av ett bord tillsammans efter maten. Kanske att många skulle må bra av att släppa prestationskraven och bara vara.

 

Idag tex så bakade vi ju, jag och tvillingarna, och det drog ut på tiden, mest för att jag inte orkade vänta tills efter middagen utan satte igång med allt samtidigt…;)

Det sista röjet i köket blev kvar tills efter middagen, eftersom det blev äggvitor kvar från en kaka, så tänkte vi göra maränger efter maten, och då är det ingen idé att plocka undan allt.

Corrinda kom tillbaka efter sin basketträning, och fastnade i köket och vi hjälptes åt att stöka undan, samtidigt som vi pratade om än det ena än det andra under en dryg timmes tid. Jättemysigt. Men om jag förstår flera av er rätt, så tycker ni inte att det är tillräckligt?

 

För oss är det hur som alldeles utmärkt, och sådana små stunder, timmar här och var, har jag och Perra tillsammans med alla barn hela tiden.

 

Äsch, nu hann jag ju inget mer än detta….men med det sätter vi punkt för denna diskussion, men ni kan gärna fortsätta prata i kommentarerna 🙂

 

Hua, mitt i natten och jag får frukostbesök i morgon klockan….eh….ja hon brukar komma vid 8.30…så jag måste ju upp och fixa iordning mig lite … Fast egentligen inte, det är en av mina allra äldsta vänner så hon vet hur jag ser ut de allra sämsta dagarna  🙂

Men ändå , man vill ju inte skrämmas 😉

Natti natti på er, imorgon blir det annat på bloggen !

 

 

 

 

 

Kommentera

  1. maria husetfullt

    Har läst alla kommentarerna nedan och det som slår mig är att några av er förutsätter att vi med många barn inte hinner prata enskilt med varje barn. Jag lovar det hinner vi, vi kan precis som alla andra föräldrar se på barnet om det vill prata om något speciellt med bara en förälder eller kanske med båda föräldrarna samtidigt och då får givetvis barnet den tiden. Det gäller att prioritera!! Vad som är viktigt för stunden. Att ha flera barn innebär bara att det är mer av allt, med rätt prioriteringar så hinner vi med varje barn lika mycket som dom med förre barn. Dom vardagliga situationerna som uppstår precis som Carola säger , att duka av bordet tillsammans, läxhjälp, nattning, kram och mys med varje barn får vi också till och tar verkligen till vara på dom stunderna. Varför skulle inte vi med många barn klara det ??? Tycker också som kommentaren Annika att det är för jävligt med vissa kommentarer och varför ska Carola överhuvud taget behöva försvara sitt och Perras val??? Och varför är det fult att ha en helt lyckligt fungerande familj och vara lycklig? varför är det provocerande att skriva om det som Carola här i kommentars fältet undrar. Det undrar jag med??? Carola jag tycker att din blogg är väldigt bra och att du är en super stark kvinna med båda fötterna på jorden, synd bara att du blir påhoppad på detta sätt för att ni har en fungerande vardag och är lyckliga. Kramar !!!!!

  2. maria husetfullt

    Jag håller helt med Jenny. Det är stunderna i vardagen precis som Jenny menar och Carola beskriver som är viktiga, det är jag övertygad om. Att finnas där för sina barn oavsett hur många barn man har. Att se varje barn utan att krångla till det med prestationskrav på sig själv som förälder, det måste vara oerhört stressande. Alla gör vi garanterat ett super bra jobb med våra barn, eftersom vi alla vill det bästa just för våra barn. Att lämna prestationen på sig själv som förälder och ta till vara på stunderna i vardagen tror jag är viktigt. Men som sagt är vi alla olika och gör det som är bäst för den egna familjen.

  3. maria husetfullt

    Jag håller helt med Jenny. Det är stunderna i vardagen precis som Jenny menar och Carola beskriver som är viktiga, det är jag övertygad om. Att finnas där för sina barn oavsett hur många barn man har. Att se varje barn utan att krångla till det med prestationskrav på sig själv som förälder, det måste vara oerhört stressande. Alla gör vi garanterat ett super bra jobb med våra barn, eftersom vi alla vill det bästa just för våra barn. Att lämna prestationen på sig själv som förälder och ta till vara på stunderna i vardagen tror jag är viktigt. Men som sagt är vi alla olika och gör det som är bäst för den egna familjen.

  4. jenny

    Carola!! Skitbra det du skrev om att ta vara på stunderna i vardagen, tror vi är alldeles för dåliga på det. Är det som verkligen betyder något i långa loppet!
    Ha en bra helg nu hela familjen =)

  5. jenny

    Carola!! Skitbra det du skrev om att ta vara på stunderna i vardagen, tror vi är alldeles för dåliga på det. Är det som verkligen betyder något i långa loppet!
    Ha en bra helg nu hela familjen =)

  6. Monica

    Visst att man ska ägna varje barn tid men var kmr de här i från att man varje kväll ska ägna vissa minutrar timmar? Märkligt att de blev så här el nej egentligen inte..JAG TROR att detta har kommit av att dagens arbetande föräldrar har så dåligt samvete över att dom lämnar små barn på dagis jobbar stressar till affären stressar hem o lagar mat stressar med städ tvätt disk osv..Tjatar o gnäller på barnet/barnen för man är såå stressad o vill så mycket i hemmet,helst ny tv,nydammat osv,,sen ska man kompensera de med att NU MÅSTE vi ha egentid!! Förr hade dom ingen egentid med barnen för då fick barnen vara med o baka handla städa osv,,i dag ska allt vara så perfekt i hemmet medans föräldrarna har så lite tid..Så där tror jag fixeringen med egentid kommer..Mina barn umgås jag med dagligen i vardagen där vi äter i hopa sitter i soffan i hopa läser i hopa,är ute o går i hopa…sen behöver vi inte lägga en timme varje kväll på tid för dom för de har vi haft..i bland går vi på bio åker o badar el gör nåt annat med ett av barnen..Men vi finns här alltid..Detta är MIN teori o så som jag kan få fram av denna hysteri med EGENTID…sen har barnen syskon dom leker med dessutom……Monica

  7. Monica

    Visst att man ska ägna varje barn tid men var kmr de här i från att man varje kväll ska ägna vissa minutrar timmar? Märkligt att de blev så här el nej egentligen inte..JAG TROR att detta har kommit av att dagens arbetande föräldrar har så dåligt samvete över att dom lämnar små barn på dagis jobbar stressar till affären stressar hem o lagar mat stressar med städ tvätt disk osv..Tjatar o gnäller på barnet/barnen för man är såå stressad o vill så mycket i hemmet,helst ny tv,nydammat osv,,sen ska man kompensera de med att NU MÅSTE vi ha egentid!! Förr hade dom ingen egentid med barnen för då fick barnen vara med o baka handla städa osv,,i dag ska allt vara så perfekt i hemmet medans föräldrarna har så lite tid..Så där tror jag fixeringen med egentid kommer..Mina barn umgås jag med dagligen i vardagen där vi äter i hopa sitter i soffan i hopa läser i hopa,är ute o går i hopa…sen behöver vi inte lägga en timme varje kväll på tid för dom för de har vi haft..i bland går vi på bio åker o badar el gör nåt annat med ett av barnen..Men vi finns här alltid..Detta är MIN teori o så som jag kan få fram av denna hysteri med EGENTID…sen har barnen syskon dom leker med dessutom……Monica

  8. Ella

    Alla ÄR OLIKA. Vissa vill ha ett barn och trivs med det och att kanske göra karriär!
    Andra vill ha två, tre barn och oxå satsa på jobb utbildning Kanske..
    Andra vill ha många barn och oxå givetvis satsa på karriär.. Andra vill vara hemma med barnen. VI är alla vuxna och kan göra våra egna val, Gör era egna val och kriga inte. Det gäller båda sidor här.

  9. Ella

    Alla ÄR OLIKA. Vissa vill ha ett barn och trivs med det och att kanske göra karriär!
    Andra vill ha två, tre barn och oxå satsa på jobb utbildning Kanske..
    Andra vill ha många barn och oxå givetvis satsa på karriär.. Andra vill vara hemma med barnen. VI är alla vuxna och kan göra våra egna val, Gör era egna val och kriga inte. Det gäller båda sidor här.

  10. Ida

    Helene, du låter inte riktigt normal, ursäkta men hur många familjer som har mindre än tre barn tror du har tid att lägga 5 timmar per dag??? Hur många tror du har råd med städhjälp? Barn mår inte sämre för att de inte får en timmes egentid varje dag, det har aldrig jag fått och vet du? Jag har aldrig varit på ungdomsmottagningen för att prata. Mina föräldrar har alltid funnits där.

    Jag tror att det är du som mår dåligt, kan det va så att du fick gå till ungdomsmottagningen när du var ung för att dina föräldrar inte hade tid???

    Du säger att Carola har för mÃ¥nga barn men själv har du tre egna plus fyra stödbarn? Det blir ju 7`?? Hmmmm…

  11. Ida

    Helene, du låter inte riktigt normal, ursäkta men hur många familjer som har mindre än tre barn tror du har tid att lägga 5 timmar per dag??? Hur många tror du har råd med städhjälp? Barn mår inte sämre för att de inte får en timmes egentid varje dag, det har aldrig jag fått och vet du? Jag har aldrig varit på ungdomsmottagningen för att prata. Mina föräldrar har alltid funnits där.

    Jag tror att det är du som mår dåligt, kan det va så att du fick gå till ungdomsmottagningen när du var ung för att dina föräldrar inte hade tid???

    Du säger att Carola har för mÃ¥nga barn men själv har du tre egna plus fyra stödbarn? Det blir ju 7`?? Hmmmm…

  12. Helene

    Jessica, att vårda sitt äktenskap är inte att bli gravid en gång om året, sex är inte vad jag pratar om alls, det kan man få till men det krävs ju lite mer för att klara att åldras tillsammans, att umgås utan barn som man sen kommer att göra resten av livet när de flyttat ut. Tro mig det är svårare än vad många kan tro när inte allt kretsar kring barnen längre.

    Jag är inte så bra på att skriva det vet jag så empatin kanske inte kommer fram men jag jobbar med barn som inte blir sedda av vuxna som har ett behov av att prata på en ungdomsmottagning och jag är hemskt ledsen men det är flerbarnsfamiljer (mer än 3 barn) som är överrepresenterade oavsett om mamma är hemma eller ej. Jag är nog mer närvarande än många då jag har städhjälp och har all tid för familjen när jag är hemma, lägger all fokus på dem och inte på huset och städning och handlar via internet. Försöker skapa 5 timmar kvalitetstid per dag.

    Vanligaste skilsmässoorsaken är att man glidit ifrån varandra dvs man har inte något gemensamt när man inte har barnen runt sig längre.

    Maria, jag har 3 barn och stödfamilj åt 4 barn där föräldrarna inte orkar med.
    Carola: Fem timmar kvalitetstid om dagen?? Till snart vuxna barn? FEM timmar? På allvar…Fast å andra sidan är jag tillgänglig för mina dygnet runt, utan att behöva boka in och planera timmarna för umgänge. Jag känner att det är lite kontrollfreak över dig, du måste veta ALLT om dina barn, och det tror jag inte är helt sunt. Tonåringar behöver eget utrymme och inte en mamma som hoovrar runt dem, och pockar på uppmärksamhet.

  13. Maria

    Helene och Sussie, hur många barn har ni?

    Egentid, vilket fint ord. Om det nu är min egentid, bestämmer inte jag då vad jag skall göra den tiden?

    Man behöver inte gå på dyra resturanger eller sova på hotell för att få tid tillsammans å visa att man älskar varandra, det räcker gott att tända ljus å krypa upp i soffan tätt tillsammans.

    Sen måste jag få tycka, JAG, att de barn som har karriärs föräldrar eller va jag skall kalla dem, är det väl mer synd om än de med flera syskon. Dom träffar ju förskole/fritids personal mer än sina föräldrar.

    Som flera skrivit, varför läser man bloggen om man inte accepterar Carolas val av många barn.

    Så sluta läs å baka en kaka istället, tar lika lång tid:))

  14. Lisbeth

    Sussie, du skjuter flera meter brevid!
    Om du läser bloggen helt, så får du svar på de flesta av dina frågor. Carola lämnar ju verkligen ut det mesta av deras liv.
    Det handlar inte om att du inte får ”undra” eller ”få förklarat för sig”, det handlar om ditt SÄTT att undra och ifrågasätta. Hade du ställt dina frågor på ett vänligare sätt och utan att framhålla ditt sätt att ta hand om dina barn som det enda rätta, hade nog ingen reagerat.
    Vi som läser Carolas blogg, är intresserade av HENNES och hennes familjs sätt att lösa sina problem på. Faktiskt inte av dina eller att läsa dina nedsättande ord om människor du inte känner. Grymt kanske, men så är det.
    Du kan skaffa en egen blogg och där tala om hur ni har det istället.

    Helene, om du har jobbat med sådant här undrar jag var din empati tog vägen. Och konsten att lyssna på andra människor? Att vara elak och sarkastisk är inget som inger förtroende…

  15. Mia

    Av vad jag läser och har sett av er familj på tv’n så märks det att ni alla är harmoniska och verkligen har tid för varandra! Jag håller med dig – sänk prestationskraven och strunta i att putsa på den ”perfekta” ytan så blir det ju per automatik mer tid över att umgås med barnen! Det är lite märkligt men det är just under den till synes perfekta fasaden det förekommer både det ena och det andra och plötsligt är det skilsmässa osv där det tidigare var sååå perfekt… Nej, hellre en harmonisk röra och tid – det fylls ju på hela tiden med ny tid för var minut kommer det en ny… Tack för en BRA blogg Carola! Kram till dig och en till alla som hackar på Carola också – det kan ni behöva!

  16. Mia

    Av vad jag läser och har sett av er familj på tv’n så märks det att ni alla är harmoniska och verkligen har tid för varandra! Jag håller med dig – sänk prestationskraven och strunta i att putsa på den ”perfekta” ytan så blir det ju per automatik mer tid över att umgås med barnen! Det är lite märkligt men det är just under den till synes perfekta fasaden det förekommer både det ena och det andra och plötsligt är det skilsmässa osv där det tidigare var sååå perfekt… Nej, hellre en harmonisk röra och tid – det fylls ju på hela tiden med ny tid för var minut kommer det en ny… Tack för en BRA blogg Carola! Kram till dig och en till alla som hackar på Carola också – det kan ni behöva!

  17. Carola

    Läste Helenes kommentar här nu och kan inte annat än skratta; HAHAHA! 😀 TUR att hon är så himla perfekt iallafall 😉

    Och såhär annars, varför ska det vara ”fult” att vara lycklig idag? Att inte ha något att klaga på, att vara NÖJD??? Har märkt att det är fruktansvärt provocerande för många…antagligen för att de inte är lyckliga själva.

  18. Carola

    Läste Helenes kommentar här nu och kan inte annat än skratta; HAHAHA! 😀 TUR att hon är så himla perfekt iallafall 😉

    Och såhär annars, varför ska det vara ”fult” att vara lycklig idag? Att inte ha något att klaga på, att vara NÖJD??? Har märkt att det är fruktansvärt provocerande för många…antagligen för att de inte är lyckliga själva.

  19. Carola

    Herregud vad folk orkar hålla på! Borde väl inte svära men jävla dårar! 😀

    Jag har inte läst din bogg på ett tag nu och orkar inte nu gå och läsa vad det handlar om man jag blir så TRÖTT på sånna där människor!! Det bara MÅSTE handla om avundsjuka!??!

    Säkert är det ett organiserat (eller o-organiserat ;)) kaos med 9 barn..men jag tvivlar inte ett dugg på att det är ett UNDERBART kaos!! 😀 Jag tror era barn får all kärlek (och tid) de behöver, ändå kläver över 😉

    Hon som skrev kommentaren i ditt inlägg mår knappast så bra av sina höga krav på sig själv…jessus säger jag, coola ner lite! Klart man ska finnas där för barnen och umgås med dem..men känna att man misslyckats om man inte pratat djupgående (!?) eller gjort något speciellt med dem nästan varje dag!? Hahaha!! De människorna borde kanske som sagt lära sig att slappna av lite och inte ta sig själva på så jäkla stort allvar 😉

    Gillar din blogg Carola och blir impad varje gång jag läser över hur ni lever i vardagen 🙂 Jag som nästan tycker det blir stressigt med ETT barn ibland 😉 hihi! Sköt om er och fortsätt vara den du är!!

  20. Carola

    Herregud vad folk orkar hålla på! Borde väl inte svära men jävla dårar! 😀

    Jag har inte läst din bogg på ett tag nu och orkar inte nu gå och läsa vad det handlar om man jag blir så TRÖTT på sånna där människor!! Det bara MÅSTE handla om avundsjuka!??!

    Säkert är det ett organiserat (eller o-organiserat ;)) kaos med 9 barn..men jag tvivlar inte ett dugg på att det är ett UNDERBART kaos!! 😀 Jag tror era barn får all kärlek (och tid) de behöver, ändå kläver över 😉

    Hon som skrev kommentaren i ditt inlägg mår knappast så bra av sina höga krav på sig själv…jessus säger jag, coola ner lite! Klart man ska finnas där för barnen och umgås med dem..men känna att man misslyckats om man inte pratat djupgående (!?) eller gjort något speciellt med dem nästan varje dag!? Hahaha!! De människorna borde kanske som sagt lära sig att slappna av lite och inte ta sig själva på så jäkla stort allvar 😉

    Gillar din blogg Carola och blir impad varje gång jag läser över hur ni lever i vardagen 🙂 Jag som nästan tycker det blir stressigt med ETT barn ibland 😉 hihi! Sköt om er och fortsätt vara den du är!!

  21. Sussie

    Avslutar detta nu då det tydligen inte passar att man kommenterar ifrågasätter undrar vill ha förklarat för sig hur livet som 9/10/11-barnsföräldrar ser ut. Istället duger tydligen bara ”heja dej” och ”du är bäst” och ”allt du gör är bäst” kommentarer. Fortsätt då och beundra varandra. Det är kanske bäst att ta bort kommentarsfältet helt så ni inte riskerar att ifrågasätta nåt….

    Carola: Du är ju för rolig du…jag gör ju för sjutton inget annat än förklarar och svarar på frågor! Men du,bla, vill ju verkligen inte lyssna och förstå utan förutsätter att ni vet hur det är att ha så många barn, och ur ert eget perspektiv så skulle det aldrig funka, vilket då i er Nappe Puh hjärna är lika med att det inte funkar för Någon. Kanske dags att vakna och inse att andra klarar det du inte klarar? Och för den delen så klarar säkert du nåt som andra inte kan. Alla är vi bäst på nåt 🙂
    Men kom inte och gnäll över att du inte får förklarat för dig! Du kan ju börja med att läsa vad som verkligen står istf att läsa det du tror står mellan raderna….suck

  22. Sussie

    Avslutar detta nu då det tydligen inte passar att man kommenterar ifrågasätter undrar vill ha förklarat för sig hur livet som 9/10/11-barnsföräldrar ser ut. Istället duger tydligen bara ”heja dej” och ”du är bäst” och ”allt du gör är bäst” kommentarer. Fortsätt då och beundra varandra. Det är kanske bäst att ta bort kommentarsfältet helt så ni inte riskerar att ifrågasätta nåt….

    Carola: Du är ju för rolig du…jag gör ju för sjutton inget annat än förklarar och svarar på frågor! Men du,bla, vill ju verkligen inte lyssna och förstå utan förutsätter att ni vet hur det är att ha så många barn, och ur ert eget perspektiv så skulle det aldrig funka, vilket då i er Nappe Puh hjärna är lika med att det inte funkar för Någon. Kanske dags att vakna och inse att andra klarar det du inte klarar? Och för den delen så klarar säkert du nåt som andra inte kan. Alla är vi bäst på nåt 🙂
    Men kom inte och gnäll över att du inte får förklarat för dig! Du kan ju börja med att läsa vad som verkligen står istf att läsa det du tror står mellan raderna….suck

  23. Annika

    Vuxna människor!!???….ja ibland undrar man.
    Måste vara en bunt självplågare här som bara inte kan låta bli att frossa i Carolas liv som är så ”fel” enligt dem.

    Men men……det finns och har alltid funnits de som utsett sig själva till civilpoliser och bara måste skriva folk på näsan!

    Jag hävdar att varje barn behöver bli sedd, och få just sina behon tillgodosedda och varje förälder har nog ganska så bra kläm på vad det är…..jag förutsätter ju att vi känner våra barn.

    Att titta våra barn i ögonen, vara här och nu om det så är i bilen på väg till en aktivitet eller framför spegeln i morgonruschen. Beröring, kramar och närhet…..små ord av förtrolighet på sängkanten. Det hoppas jag verkligen att ALLA gör för sina barn och jag är säker på att Carola och Perra inte är något undantag.

    Barn växer och deras behov skiftar……egentid? javisst och varför skulle de inte få det. Många som läser här förutsätter ju att de INTE får det.

    Hur många ensambarn finns det i världen tror ni som aldrig haft egentid med nån av sina föräldrar FAST de har alla förutsättningar som finns!

    Varje barn formas i och av den familj man föds till. Det man växer upp i ger trygghet och faktiskt så anpassar man sig. Inte av ondo utan för att vi är såna av naturen. Det som är naturligt för mig behöver inte vara det för dig. Människan har fött många barn i alla tider, aldrig har vi haft så få barn per familj som i modern tid.

    Jag tycker det liknar en häxjakt detta…..Carola måste stå till svars för exakt allt hon tänker och skriver och främst för hennes och Perras val i livet. Vilka är VI att sätta oss till doms över dem???????

    Vilka är VI som måste ifrågasätta och kräva svar och ofta med en sur och otrevlig ton?

    Men det är så lätt i skydd av datorn och anonymiteten att kräkas ur sig vad som helst utan en tanke på vad som kan såra.
    Vi förfasar oss över hur våra barn behandlar varandra via den nya tekniken, men är vi vuxna bättre själva?

    Om vi mår så fruktansvärt dåligt över vad carola skriver så är vi fria att välja att inte läsa och gå vidare med våra egna liv, de som vi har valt.

    Och ja….självklart är en blogg ett forum att mötas i och man har rätt att kommentera. Men varför samla en mobb och närapå lyncha en annan människa för att vi tycker olika!?

    Ett par frågor som var och en borde lära sig att ställa innan man öppnar truten är….
    – Är detta kritik riktat mot MIG? Måste JAG försvara mig?

    Om inte svaren utan tvekan blir ja kanske man ska tänka lite innan man klickar på ”skicka”

    Tack för mig!

  24. Annika

    Vuxna människor!!???….ja ibland undrar man.
    Måste vara en bunt självplågare här som bara inte kan låta bli att frossa i Carolas liv som är så ”fel” enligt dem.

    Men men……det finns och har alltid funnits de som utsett sig själva till civilpoliser och bara måste skriva folk på näsan!

    Jag hävdar att varje barn behöver bli sedd, och få just sina behon tillgodosedda och varje förälder har nog ganska så bra kläm på vad det är…..jag förutsätter ju att vi känner våra barn.

    Att titta våra barn i ögonen, vara här och nu om det så är i bilen på väg till en aktivitet eller framför spegeln i morgonruschen. Beröring, kramar och närhet…..små ord av förtrolighet på sängkanten. Det hoppas jag verkligen att ALLA gör för sina barn och jag är säker på att Carola och Perra inte är något undantag.

    Barn växer och deras behov skiftar……egentid? javisst och varför skulle de inte få det. Många som läser här förutsätter ju att de INTE får det.

    Hur många ensambarn finns det i världen tror ni som aldrig haft egentid med nån av sina föräldrar FAST de har alla förutsättningar som finns!

    Varje barn formas i och av den familj man föds till. Det man växer upp i ger trygghet och faktiskt så anpassar man sig. Inte av ondo utan för att vi är såna av naturen. Det som är naturligt för mig behöver inte vara det för dig. Människan har fött många barn i alla tider, aldrig har vi haft så få barn per familj som i modern tid.

    Jag tycker det liknar en häxjakt detta…..Carola måste stå till svars för exakt allt hon tänker och skriver och främst för hennes och Perras val i livet. Vilka är VI att sätta oss till doms över dem???????

    Vilka är VI som måste ifrågasätta och kräva svar och ofta med en sur och otrevlig ton?

    Men det är så lätt i skydd av datorn och anonymiteten att kräkas ur sig vad som helst utan en tanke på vad som kan såra.
    Vi förfasar oss över hur våra barn behandlar varandra via den nya tekniken, men är vi vuxna bättre själva?

    Om vi mår så fruktansvärt dåligt över vad carola skriver så är vi fria att välja att inte läsa och gå vidare med våra egna liv, de som vi har valt.

    Och ja….självklart är en blogg ett forum att mötas i och man har rätt att kommentera. Men varför samla en mobb och närapå lyncha en annan människa för att vi tycker olika!?

    Ett par frågor som var och en borde lära sig att ställa innan man öppnar truten är….
    – Är detta kritik riktat mot MIG? Måste JAG försvara mig?

    Om inte svaren utan tvekan blir ja kanske man ska tänka lite innan man klickar på ”skicka”

    Tack för mig!

  25. Karin

    Jag tycker det låter som du har massor av tid till dina barn, du ser dom! Det är viktigast tycker jag. Är själv uppvuxen med 5 syskon och en mamma som var hemma dagtid och det är jag jättetacksam för, När jag kom hem från skolan så fanns alltid mamma där.

  26. Karin

    Jag tycker det låter som du har massor av tid till dina barn, du ser dom! Det är viktigast tycker jag. Är själv uppvuxen med 5 syskon och en mamma som var hemma dagtid och det är jag jättetacksam för, När jag kom hem från skolan så fanns alltid mamma där.

  27. MIssan

    Hahaha, vilka tokiga människor det finns! Varför följa en niobarnsmammas blogg om man stör sig på familjer med många ungar…?

    Och så lägga sig i ert äktenskap också! Behöver du deklarera om ni gör mer än dricker te i soffan, för att de ska vara nöjda. Men tanke på hur många gånger du blivit gravid får vi ju förutsätta att ni hunnit umgås själva några gånger i alla fall:)

    Äsch, strunt i knasbollarna och fortsätt blogga om er härliga vardag! Kram

  28. MIssan

    Hahaha, vilka tokiga människor det finns! Varför följa en niobarnsmammas blogg om man stör sig på familjer med många ungar…?

    Och så lägga sig i ert äktenskap också! Behöver du deklarera om ni gör mer än dricker te i soffan, för att de ska vara nöjda. Men tanke på hur många gånger du blivit gravid får vi ju förutsätta att ni hunnit umgås själva några gånger i alla fall:)

    Äsch, strunt i knasbollarna och fortsätt blogga om er härliga vardag! Kram

  29. Frida

    Men snälla SUSSIE o HELENE, kan ni inte förstÃ¥ att alla är olika och gör olika??? Jag tror visst att carolas barn fÃ¥r egentid lite dÃ¥ o dÃ¥ men kanske inte pÃ¥ samma sätt som ni gör. Lär er att acceptera att alla inte är sÃ¥ ”perfekta” som ni verkar tro att ni är, herregud!!!

  30. Frida

    Men snälla SUSSIE o HELENE, kan ni inte förstÃ¥ att alla är olika och gör olika??? Jag tror visst att carolas barn fÃ¥r egentid lite dÃ¥ o dÃ¥ men kanske inte pÃ¥ samma sätt som ni gör. Lär er att acceptera att alla inte är sÃ¥ ”perfekta” som ni verkar tro att ni är, herregud!!!

  31. Leah

    Människor verkar inte förstå att vi alla är olika. Jag tcyker själv, av det jag an läsa i bloggen, att du och Perra har funnit den vääg som gör er lyckliga. Och jag har svårt att tro att heltidsarbetande föräldrar har så mycet tid över till sina barn-för jag har själv varit en heltidsarbetande mor och jag har två barn-och det har varit enormt tufft,när jag hämtat barnen från dagis/fritids så är jag oftast helt utpumpad och någon egentid med varje barn blir det sällan. Förutom vissa helger då ett av barnen är hos mormor/kompis.
    Nu är jag sjukskriven för att jag väntar tvillingar och ska alltså bli fyrabarnsmamma-något jag tyckte var otänkbart innan-men jag har nu vant mig vid tanken och känner mest glädje över det, och inte neeeej vad många barn.

    Dock kommer jag aldrig mera jobba heltid! Jag höll på gå under och orkade inte med at umgås med barnen på kvällarna-och de somnade oftast utmattade efter middagen-vad är det för liv egenltigen? Vilken egentid?

    Jag tror att det är mycket bra att små barn får vara hemma med sin mamma el pappa till de i alla fall är runt 3 år.

    Att lämna ettåringar på dagis hela dagarna där djungelns lag råder, där personalen verkligen inte hinner med att ge varje barn egentid är det bästa alternativet? Då tror jag Carolas barn har det bättre som får vara hos sin mor och sitt hem.

    Nu kan ju inte alla ordna det så. Många måste ut och arbeta, men jag tror inte att om man är två, det är nödvändigt för båda att jobba heltid, om ens för båda.

    Och varför så låga/få krav på papporna? De har väl också varit med att skaffa barn? De sa banne mig göra sin del. Jag avskyr när man säger att papporna hjälper till, som de gästspelar i sin familjs liv. De ska väl ta sin del? En del vill ha många barn en del färre-det som är underbart med detta land att kvinnor kan VÄLJA.Så är ju inte fallet för miljoner kvinnor på denna jord.Där är familjerna större än kvinnorna ibland vill eller orkar med. Dessutom tycker jag inte att man ska skaffa fler barn än ekonomin tillåter. På denna jord föds barn till tärande fattigdom jag till svält, för att männen bestämmer och när män bestämmer så är barnkontroll lika med noll.
    Men när det gäller C så har hon och Perra velat/vill ha många barn-då är det väl bra med det-och de har råd med att ha en stor barnskara. Bor rymligt osv.

  32. Leah

    Människor verkar inte förstå att vi alla är olika. Jag tcyker själv, av det jag an läsa i bloggen, att du och Perra har funnit den vääg som gör er lyckliga. Och jag har svårt att tro att heltidsarbetande föräldrar har så mycet tid över till sina barn-för jag har själv varit en heltidsarbetande mor och jag har två barn-och det har varit enormt tufft,när jag hämtat barnen från dagis/fritids så är jag oftast helt utpumpad och någon egentid med varje barn blir det sällan. Förutom vissa helger då ett av barnen är hos mormor/kompis.
    Nu är jag sjukskriven för att jag väntar tvillingar och ska alltså bli fyrabarnsmamma-något jag tyckte var otänkbart innan-men jag har nu vant mig vid tanken och känner mest glädje över det, och inte neeeej vad många barn.

    Dock kommer jag aldrig mera jobba heltid! Jag höll på gå under och orkade inte med at umgås med barnen på kvällarna-och de somnade oftast utmattade efter middagen-vad är det för liv egenltigen? Vilken egentid?

    Jag tror att det är mycket bra att små barn får vara hemma med sin mamma el pappa till de i alla fall är runt 3 år.

    Att lämna ettåringar på dagis hela dagarna där djungelns lag råder, där personalen verkligen inte hinner med att ge varje barn egentid är det bästa alternativet? Då tror jag Carolas barn har det bättre som får vara hos sin mor och sitt hem.

    Nu kan ju inte alla ordna det så. Många måste ut och arbeta, men jag tror inte att om man är två, det är nödvändigt för båda att jobba heltid, om ens för båda.

    Och varför så låga/få krav på papporna? De har väl också varit med att skaffa barn? De sa banne mig göra sin del. Jag avskyr när man säger att papporna hjälper till, som de gästspelar i sin familjs liv. De ska väl ta sin del? En del vill ha många barn en del färre-det som är underbart med detta land att kvinnor kan VÄLJA.Så är ju inte fallet för miljoner kvinnor på denna jord.Där är familjerna större än kvinnorna ibland vill eller orkar med. Dessutom tycker jag inte att man ska skaffa fler barn än ekonomin tillåter. På denna jord föds barn till tärande fattigdom jag till svält, för att männen bestämmer och när män bestämmer så är barnkontroll lika med noll.
    Men när det gäller C så har hon och Perra velat/vill ha många barn-då är det väl bra med det-och de har råd med att ha en stor barnskara. Bor rymligt osv.

  33. Sussie

    Nu var man prentantiös också för att man bryr sig om barnen….suck suck suck. ”Carolas sätt är rätt för henne” jo det är det kanske men är det rätt för barnen? Håller helt med Helene men det verkar vara väldigt känsligt det här med egentid…antagligen bland de som inte ger sina barn någon….

  34. Sussie

    Nu var man prentantiös också för att man bryr sig om barnen….suck suck suck. ”Carolas sätt är rätt för henne” jo det är det kanske men är det rätt för barnen? Håller helt med Helene men det verkar vara väldigt känsligt det här med egentid…antagligen bland de som inte ger sina barn någon….

  35. Jessica

    Helene – ta och ge dig… ALLA människor är olika, ditt sätt är inte det enda rätta, däremot så är det rätt för dig. Carolas sätt är rätt för henne. Och varför detta tjat med egentid…är det inte vad man gör med tiden som är värdefull? Ge er nu alla pretentiösa människor som måste klanka ner på andra och deras sätt – det finns många versioner av ”rätt” sätt!

  36. Jessica

    Helene – ta och ge dig… ALLA människor är olika, ditt sätt är inte det enda rätta, däremot så är det rätt för dig. Carolas sätt är rätt för henne. Och varför detta tjat med egentid…är det inte vad man gör med tiden som är värdefull? Ge er nu alla pretentiösa människor som måste klanka ner på andra och deras sätt – det finns många versioner av ”rätt” sätt!

  37. Helene

    Förstår du inte egentid med maken? jag menar vuxensaker kanske? att ta ett bad med skumpa tillsammans utan kläder? att vara just ett gift kärt par? inte att vistas i samma rum det gör jag ju med en vän med?

    Sen har du svårt för empati, vad jag menar med att umgås med varje barn kan ju vara olika, en pw med dottern där hon får prata bara om sitt och kanske känsliga saker. Gå in på sonens rum och ta en fika i hans säng och småprata och kolla igenom läxor etc. Att övningsköra.

    Jag har jobbat med detta så jag vet att det finns en sak som alla behöver både djur och människor och oavsett vad du tycker och det är att bli sedda och gör man det enskilt har det stor betydelse för hur man är som vuxen.

    Att vara i grupp betyder att den som tar för sig mest syns men alla behöver synas. du kanske inte förstår det nu men när barnen bllir vuxna förstår du nog. Mina är ju idag vuxna och kan många gånger säga att de stunder vi hade ensamma är de bästa i deras liv för de fick prata om sånt som bara de ville och bara jag lyssnade, det är stort för dem.

    Vi har enskilda individer i vår familj, inte grupper!
    Carola: För dig är det verkligen My way or the highway, eller hur? Snacka om att ha problmen med empati och respekt.Jag kan lugna dig med att allt det du räknade upp, förutom skumbad…hu, det förekommer mkt frekvent här hemma. Janelle och snart Patricia övningskör, med mig, och snart med maken åxå. Vi sitter ofta och fikar, jag och ett barn, jag tar ofta med dem en och en och shoppar eller så går jag in till dem och lägger mig på deras säng och snackar skit. Perra och jag är inte de romantiska typerna så vi tycker inte om att göra tillgjorda, planerade saker, det känns för oss bara falskt. Men du, vi har levt ihop i 24 år, så jag tror att det funkar för oss.
    Jag förstod att du skulle hänga upp dig på Grupper i gruppen, men det är nog helt enkelt för att du inte vill försöka förstå hur jag menar. Trist.

  38. Helene

    Förstår du inte egentid med maken? jag menar vuxensaker kanske? att ta ett bad med skumpa tillsammans utan kläder? att vara just ett gift kärt par? inte att vistas i samma rum det gör jag ju med en vän med?

    Sen har du svårt för empati, vad jag menar med att umgås med varje barn kan ju vara olika, en pw med dottern där hon får prata bara om sitt och kanske känsliga saker. Gå in på sonens rum och ta en fika i hans säng och småprata och kolla igenom läxor etc. Att övningsköra.

    Jag har jobbat med detta så jag vet att det finns en sak som alla behöver både djur och människor och oavsett vad du tycker och det är att bli sedda och gör man det enskilt har det stor betydelse för hur man är som vuxen.

    Att vara i grupp betyder att den som tar för sig mest syns men alla behöver synas. du kanske inte förstår det nu men när barnen bllir vuxna förstår du nog. Mina är ju idag vuxna och kan många gånger säga att de stunder vi hade ensamma är de bästa i deras liv för de fick prata om sånt som bara de ville och bara jag lyssnade, det är stort för dem.

    Vi har enskilda individer i vår familj, inte grupper!
    Carola: För dig är det verkligen My way or the highway, eller hur? Snacka om att ha problmen med empati och respekt.Jag kan lugna dig med att allt det du räknade upp, förutom skumbad…hu, det förekommer mkt frekvent här hemma. Janelle och snart Patricia övningskör, med mig, och snart med maken åxå. Vi sitter ofta och fikar, jag och ett barn, jag tar ofta med dem en och en och shoppar eller så går jag in till dem och lägger mig på deras säng och snackar skit. Perra och jag är inte de romantiska typerna så vi tycker inte om att göra tillgjorda, planerade saker, det känns för oss bara falskt. Men du, vi har levt ihop i 24 år, så jag tror att det funkar för oss.
    Jag förstod att du skulle hänga upp dig på Grupper i gruppen, men det är nog helt enkelt för att du inte vill försöka förstå hur jag menar. Trist.

  39. Carina

    Skönt med lite annat för jag var less på bakdiskussionen redan efter första inlägget. Bara att konstatera att vi alla är olika men jag tycker att nästan alla vill ha mer tid. Sen vad det är till varierar. T o m jag som inte har några barn hemma längre vill ha mer tid. Tid att hälsa på barn och barnbarn, tid att fixa i hus och trädgård, tid att ta hand om mig själv, tid att umgås med min man. Gör ju allt det där men vill ha MERA TID!

  40. Carina

    Skönt med lite annat för jag var less på bakdiskussionen redan efter första inlägget. Bara att konstatera att vi alla är olika men jag tycker att nästan alla vill ha mer tid. Sen vad det är till varierar. T o m jag som inte har några barn hemma längre vill ha mer tid. Tid att hälsa på barn och barnbarn, tid att fixa i hus och trädgård, tid att ta hand om mig själv, tid att umgås med min man. Gör ju allt det där men vill ha MERA TID!

AllmäntAllvar

Missförstår ni med flit??

Eller är jag inte så kristallklart ironisk med ett stort leende som jag trodde??   🙂

Alltså, jag menar inte att nån är bättre/sämre än nån annan!

Det handlar inte om att man som kvinna ska baka….herregud, vem som bakar skiter väl jag i!

Och ni fattar att själva bakningen är ett exempel va? Det hade kunnat gälla skjutsa, sälja lotter eller stå i en kiosk för att det krävs av barnets skola/aktivitet.

Jag skulle, som jag skrev, gladeligen slippa allt sånt, och betala bort det, men så får det ju inte vara i skolan.

Vi har ofta sagt att det vore enklare att betala den tusenlapp eller vad det nu rör sig om, som behövs för att de ska kunna åka på sin skolresa , men  man FÅR INTE det, för alla ska kunna delta i sådana aktiviteter, även de som inte har det bra ekonomiskt.

Därför måste det samlas in pengar via olika former av aktiviter i skolan, nåt som alla föräldrar vet, och får lov att acceptera.

Det är ju inte mitt påfund 🙂 nåt som ni verkar tro…Fan jag bakar ALDRIG, och att då göra det till skolans försäljning suger ju…!

Men man gör ju vad som anmodas en.

 

Det jag menade var att det ska klankas så förbannat på oss med fler barn än normen, för att vi inte skulle hinna med att se alla våra barn. Tillgodose deras behov och önskemål.

Men det är vi med fler barn som ofta har mest tid, säger ni i samma mening. Vi är ju hemma och hinner med att baka och skjutsa och vad det nu är…. Ja men om vi nu har tid med sånt, som vi ju oftast har, varför skulle vi då inte hinna med att se och tillgodose barnen?

Hör ni inte att det säger emot sig själv?

Det var det som var det roliga i kråksången, eller mitt förra inlägg 🙂

Att folk vänder kappan efter vinden, och påstår att vi inte hinner med alla barn, men påstår samtidigt att vi hinner  ju allt sånt här som baka/städa/laga mat/osv , eftersom vi ju är bara hemma och har oceaner av tid.

 

Jag menar INTE att de som har många barn är bättre, och att det skulle vara nåt slags krig mellan Oss med många barn och De med färre….kom igen, ni kan inte tro det om ni brukar läsa här?

Jag dömer inte heller nån för som jag också skrev tidigare, det finns undantag, och därmed en historia bakom allt, men jag kan ju inte sitta och skriva en undantagslista.

Blä, ni ska alltid tro att jag anser mig som bättre, vad det än gäller, om det så är bilstolar, amning eller dagis…men jag säger ju vad JAG tycker, och det är ur mitt perspektiv av livet, mina åsikter. Med det inte sagt att jag inte respekterar andra.

Alla gör som de känner är bäst för dem. I allt, Alltid. Och det respekterar jag. Självklart.

Men JAG anser att saker ska vara på ett sätt, precis som DU anser att saker ska vara på ditt sätt.

Om jag skulle försöka  skriva hur ni känner, tycker och anser så skulle det ju bli aningens konstigt, eller?   😉

 

 

Några av er börjar prata om att det blir svårare när barnen blir tonåringar, och hur ska vi hinna då?? Tonåringar kräver ju mer än små barn. Jag håller med, tonåringar kan vara löjligt krävande, eller väldigt självständiga. Det beror nog till viss del på uppfostran.

(Och nej, jag säger inte att jag är bäst på uppfostran 😉  )

Sen tillkommer annat, och tro mig, det är inte så att vi inte har några tonårsproblem, för det har vi.

Jag ifrågasatte hur man inte hinner baka en liten kaka, när man har 4-5 dagar på sig, och ni gapar som om jag sagt att ni skulle öppna ett bageri på fredag?

Låt mig då ifrågasätta hur ni som inte har tid med det nu, kommer att ha tid med krävande trotsande tonåringar?

( Gäller ju främst de som gick på om att det var easypeasy med små barn och att vi nog skulle säga annat den dan de var större..)

Jag säger att planering och prioritering är A och O, och att vi därför inte har några problem med sånt här nu, och förhoppningsvis inte sen heller. I så fall planerar vi dåligt och får skylla oss själva.

 

Nåt som ni ständigt glömmer, det är att jag har faktiskt jobbat jag med 🙂

Jo faktiskt, det är säkert, även jag har fått en riktig (njäää, landstings) lön, och pusslat med dagis, skola, arbetstider och trollat med knäna för att få det att gå ihop. Jag vet hur livet ser ut.  Nå får det att låta som att jag är nån jäkla hemmafrudiva som sitter och filar naglarna och är helt blåst.

Vi hade iofs bara fem barn då, alla under nio år, men de hade massa aktiviteter då med, och även då använde vi oss av Planera och Prioritera.

 

Ja, jag har en fantastisk man, men alla ni mammor som tydligen är ensamma i engagemanget i era gemensamma barn..skyll er själv lite, eller?  Be om  / kräv hjälp.

Är man två så hjälps man väl åt? Det är väl inte den ena som ska gå på knäna och slita sitt hår för att hinna,,medan den andra softar framför TV;n?

Perra jobbar hur mkt som helst borta, så den enda möjligheten han har  att ens träffa de lite mindre barnen är på morgonen.

När han kommer hem, så sover de. Inte alltid, men vissa perioder.

Han planerar och prioriterar  🙂

 

Nu blev det ju värsta rabaldret av en ynka liten mening om ett klassbak, det är ibland väldigt oväntat vad ni hetsar upp er över, men likafullt är det kul att ni är engagerade 🙂

 

Ni får säga vad ni vill, men jag hävdar att det omöjligt kan finnas sååå lite tid över i någons liv att det inte går att baka en kaka, när man vet om det flera dagar i förväg. Om det skulle vara så, så får ni lov att se över era liv, för det är inte sunt!

Hello hjärtattack liksom…

Att man inte VILL, inte ids eller av annan anledning tycker det suger att ställa upp för barnens insamlingar av olika slag, det är en helt annan sak.

 

Och just det ja, det finns alltid undantag 😉

 

 

 

Kommentera

  1. Frida

    Jaa-a, jag tror däremot det är jättefarligt att gå in på den vägen att ”vi i vår familj har det ju jättebra, vi behöver inte förbättra nåt, hos oss räcker det med att behandla barnen som en grupp”. Lite självkritik har faktiskt aldrig skadat nån! Sen kan man ju diskutera när man kräver för mycket av sig själv, men jag tror man ska ifrågasätta hur man är som förälder också och inte hela tiden tro att det man gör är bäst.

    Jo, jag tycker faktiskt att om man har satt barn till världen så får man lov att orka verkligen SE dem. Om inte dagligen så åtminstone så ofta som möjligt. Jag märker att mina barn njuter när de får min odelade uppmärksamhet, alltså när de får vara helt ensamma med mig. De beter sig helt annorlunda mot när de är i grupp med syskonen!

    Jag tror att dessa flerbarnsfamiljer mest har många barn för att de älskar bebisar, älskar att gosa med bebisar och känner nån sorts tomhet när det inte finns en bebis att gosa med.

    Punkt. Nu har jag talat! Nu ska jag gå och tala med MINA barn:)).

    Carola: Eftersom jag är en lågutbildad kvinna så fattar jag ju inte att bebisar växer och blir stora? Eller vad menar du nu? Ja, jag älskar bebisar!! Jag älskar åxå min galna 2 åring som driver mig till vansinne med sina påhitt, och tonåringarna är bara helt underbara att umgås med, eller vedervärdiga beroende på dagsform, men jag har hela spannet på barn, från bebis till snart 18 år, och jag tycker att varje ålder har sin egen speciella charm! Jag SER min barn varje dag, jag har väldigt bra koll på hur de mår,det kan jag avgöra via hur de skickar sina sms, eller hur de ser ut när de kommer innanför dörren.
    Vi gör saker med barnen ett och ett, eller två och två, eller hela bunten. Jag förstod att du skulle haka upp dig på Gruppen, men herregud det får stå för dig, vill du inte begripa så strunta i det.
    Jag vet att jag är en skitbra förälder, jag behöver inte krypa omkring och ha dåligt samvete eller önska att jag kunde vara mer närvarande, för det ÄR jag , till skillnad från många andra. Jag är inte perfekt, tack och lov, men jag är den bästa för mina ungar. Självkritik är mkt bra, men man behöver ju inte granska allt med lupp heller, och misstag gör man, det gäller bara att se till att lära sig av dem.

  2. Ulrika

    Bra rutet Carola! Det är säkert de med det dåliga samvetet som ger sig på dig, så bry dig inte!
    Håller för övrigt med ”ankungar”!
    Kram från Ulrika; fyrabarnsmamma som hatar att baka till och tvingas delta i alla skol/dagisaktiviteter, men gör det för barnens skull (för tid lyckas man alltid fixa på något vis… prioritering som sagt)

  3. Sussie

    Carola: Du ville veta vad egentid för mig var och det är just att till 100% ägna sig åt ETT barn i taget. Finns miljoner exempel här kommer några: gå in på barnets rum och förlora sig i sagoläsning en lååååång stund och låta barnet fråga och kommentera, följa med sonen ensam på fotbolksträning/match/cup och stötta honom utan att ha syskon med som pockar på uppmärksamhet, ta långa promenader i skog och mark med dottern där hon får prata enskilt, hjälpa till med läxor koncentrerat och inte bara titta lite snabbt medan man lagar middag eller hjälper nån annan med läxan samtidigt, krypa upp i soffan med en film som ETT barn bestämt själv och prata och titta på filmen så som barnet vill….jag kan hålla på i evigheter. Och jo jag tror det är oerhört viktigt att barnen får egentid med vuxna och inte bara blir en grupp hemma!

  4. ankungar

    hahaha
    kan inte låta bli att skratta:)
    Kanske dom skulle använt tiden dom hade att läsa här och sen skriva och gnälla till att baka den där kakan istället //fembarnsmamman som både hinner läsa bloggar, baka kakor, plugga OCH stå i kioskerna samtidigt som hon torkar pottrumpor och skjutsar tonåringar 😉

    Du engargerar forsätt med det !

  5. sara

    Heja Carola!

    Fortsätt att uttrycka dina åsikter, det är därför jag läser din blogg.

    Tror (tyvärr) att de som tar illa vid sig är de med svag självkänsla. Man kan aldrig vara/tycka så att det passar alla människor därför är det så skönt att läsa en blogg som är skriven av en som verkar så trygg i sitt val!

    Hur skulle din blogg vara för att passa alla?

    Vi prioriterar alla olika och det måste var och en ta sitt eget ansvar för! Om man tar illa vid sig för att en annan människa tycker att man gör fel val så kanske felet ligger någon annanstans än hos den som säger det….

  6. Gabricia

    Jag har inte hängt med i hela diskussionen så du kanske redan har svarat på detta. Men det ni bakar inför som du säger är till skolan. Är det aktiviteter som skolan kräver att ni ska göra eller är det för aktiviteter som sker utanför skoltid?

    Skolan får ju inte kräva att det ska samlas in pengar på något sätt alls. Gör de det så gör de fel.

  7. Monica

    Om man är två föräldrar som tar sig tid för sina barn så spelar antalet mindre roll..flera vänner med två barn är så sönderstressad o kmr inkörandes på skolan i 90 knyck med andan i halsen o väser hur mycket dom har o göra o vikkens stressig morron dom haft,medans jag blivande fembarnsmamma promenerar i lugn takt till skolan slinker inom parken med mitt barn som inte går i skoan sitter där o studerar henne då hon leker(i bland leker jag med)Går hem fixar till köket slänger i hopa nån kaka kanske,myser i soffan lite slänger i en tvätt,lägger min dotter o sova middag läser lite för henne,när hon sover fixar jag middagen mera tvätt o lite städ,hämtar hem mina barn på em,gör läxor fikar pratar städar lite mm…..vad är de jag inte hinner..Prioritera bort saker o ni ser att vi hinner med våra barn om dom är 2, 5 el 9..Vill man kan man…..dom mest stressade jag möter är dom med ett till två barn…..samma på jobb jag ahft då sitetr personalen o gnäller hur dmo inte hinenr med o så stressigt vi har,medasn dom fortfarande sitter på sina röva ro dricke rkaffe o bara säger hur stressade dom är..Mycket snack o lite verkstad….PRIORITERA MERA///Monica

  8. Sussie

    Precis som Frida skriver här nere så menar jag egentid i den bemärkelsen att man verkligen gör nåt enbart med det barnet östört och alltså räknar jag inte egentid som 5 minuter i bilen på väg någonstans eller medans man ammar eller byter blöja tömmer disken och pysslar med annat.
    Carola : Exakt VAD menar du då med egentid? Berätta gärna hur din egentid ser ut 🙂

  9. maria husetfullt

    Det verkar som du inte ens vill förstå vad jag menar Helena. Jag menar att du och din familj har valt att bo kvar i Stockholm för att det är viktigt för er (vänner, släkt, jobb, barnens uppväxt sen dom var små) Ert val ska du aldrig behöva försvara för mig eller någon annan. Lika lite som vi med många barn ska behöva försvara vårat val och om vi räcker till eller inte för alla barn. Jag är övertygad om att vi alla väljer vad som är bäst för just våran familj och våra barn. Ni har gjort ert val för det är bäst för er, vi har gjort vårt val för det fungerar bäst för oss, Carolas familj har valt det som är bäst för dem. Alla väljer vi utifrån olika förutsättningar och jag är övertygad om att vi alla väljer det som är bäst för våra egna barn./ Maria
    Carola : Kloka ord , enkelt förklarat och precis som jag menade 🙂

  10. Helene

    Jag läste inte ens att du hade flera barn men det är ju så att om man är född på en plats både jag och maken så kanske det inte känns som det lättaste att lämna Stockholm där totalt 5 syskon finns och mor- och farföräldrar, gravar vi besöker och framförallt finns det bra med jobb och inte bara för mig och maken utan för mina barn som börjar bli stora. Vill ju att de ska ha lätt att hitta jobb och bostad och det finns i Stockholm.
    Valet är inte bara för att jag själv vill utan jag vill umgås med min släkt och mina barndomsvänner. Risken är att jag blir hemma i en stad där jag får börja om från noll.

    Och några barn har sångbegåvning
    Tro mig jag har inte alltid varit glad att jag fötts i Stockholm och att jag har så svårt att tänka mig någon annanstans att bo, hade varit billigare och kanske (men inte nödvändigtvis) kortare resväg till jobbet.

    Bodde nåra år i NY också och tyckte jag mitt liv var stressigt här? inte en chans! Allt är relativt!

  11. maria husetfullt

    Hej Helene.
    Jag ville absolut inte trampa någon på tårna,men jag menar att vi all väljer och prioriterar olika. Du vill bo i Stockholm och tycker att det är viktigt att barnen får bo kvar på sin uppväxtplats. NI väljer så för att det är viktigt för er. Det kan ingen på något vis lägga sig i , ni väljer det som är bäst för eran familj medans andra väljer olika. Dom flesta människor väljer att båda föräldrarna ska jobba andra väljer att ha en förälder hemma på heltid. Alla väljer man efter sin egen familj vad som passar bäst. Vi väljer på ett vist sätt och andra på ett annat. Jag respekterar allas val. Det jag i fråga sätter är precis det som Carola menar. Varför vi med många barn alltid får försvara oss över om vi hinner med alla barnen eller inte. Precis som Carola säger så handlar det om val och prioriteringar. (Visst kan det finnas undantag alla väljer inte) Vi har valt att leva på ett sätt medans ni andra väljer ett annat sätt och igentligen så handlar det om att respektera andras val. För mig låter din livssituation väldigt stressig och jag undrar hur du hinner. Det är beundrandsvärt hur du hinner med dina barn, vilket jag är säker på att du gör med ett heltidsarbete och bilköer som tar tid. Jag skulle bli enormt stressad av det och väljer ett annat sätt. Du kanske skulle bli stressad av vårat val, Jag tror absolut du hinner med dina barn, alla vill sina barn bästa och prioriterar det som är bäst för barnen. Skillnaden är att familjer med förre barn inte blir ifråga satta på samma vis som vi med fler barn. Och det är det som vi kan vända oss i mot. Jag svarar gärna på frågar och är van att få både väldigt bra frågor och sådana som är rent kränkande. Det finns väldigt mycket fördomar mot oss som har fler barn än vad som är norm i samhället. Kram på er alla och jag hoppas ni förstår vad jag menar. Det är väldigt lätt att missuppfatta varandra på nätet. Önskar er alla en bra kväll / Maria

  12. Helene

    Håller med dig Frida! jag ser till att vara någon timme med varje barn varje kväll (har 3) och ta en fika och kolla vad de gjort under dagen. Så viktigt att de får prata utan att syskon avbryter eller kommer med sitt utan att de bara handlar om dem just där just då.

    MEN jag vill inte bara hinna med mina barn vill även hinna med mina vänner och jag skulle aldrig hinna det med fler barn. De är så viktiga för mig och ger mig energi. Man måste ju få vara bara vuxen också och bara vara Helene och inte mamma eller fru.

    Man är ju också en egen person.

    Och jag kan säga att jag inte räcker till utan att jämföra mig med någon, varför ska man det? det är ju ingen tävling?
    och sen vill jag att barnen ska bli vuxna så att jag och maken får leva själva, inte för att jag inte älskar mina barn men ser fram emot ett vuxen-hem där vi kan vara tillsammans och äta middagar och bjuda in vänner utan barn (alla våra vänner har inte barn och det är inte alltid yippie yeah för dem att komma till oss)

  13. Frida

    Håller helt med Sussie här nere: förstår inte VARFÖR inte t.ex. du Carola aldrig kan medge att det faktiskt KAN vara svårt att hinna med allas behov när man har 9 barn?? Är det för att du är rädd för att bilden på er med många barn ska ’spricka’? Helt säkert funkar det ju för det mesta, det gör det för oss med, men t.ex. fastän vi bara har tre barn är jag den första att medge att även då vill inte tiden räcka till för alla! Och då jobbar jag inte ens heltid och ser mina barn från tidig eftermiddag till kväll. Kanske du verkligen tycker att tiden räcker då…

    Men jag tror att människor är väldigt olika här också: jag t.ex. kräver mycket av mig som förälder. Jag känner att jag misslyckats om jag inte nästan dagligen hinner tala om något djupgående, eller gör något enskilt, med vart och ett av mina barn. För mig räcker det inte att jag talar en stund med 8-åringen i bilen när jag för barnet till en kompis. Jag vill faktiskt vara närvarande på riktigt och hinna göra nåt med dem så länge de bor hemma.

    Skulle gärna vilja veta vad ni andra tycker om detta med att räcka till åt alla barn? För jag tycker att i verkliga livet säger mina väninnor alla samma sak: svårt att räcka till om man har fler barn, känslan av att vara otillräcklig är stor.

  14. Helene

    maria husetfullt, bara så du inte missförstod mig, jag är glad att ha ett jobb, kan inte välja heltid eller deltid utan kan välja jobb eller inte jobb och jag vill ha ett jobb, måste ha ett jobb, i Stockholm kostar en hyreslägenhet för 5 personer inte mindre än 10000 i månaden och jag kan inte välja att inte jobba. Jag får vara glad för det jag har, ingen karrär och inget jag prioriterar först för att jag vill men det finns inget alternativ.
    Sen i Stockholm är det inte ovanligt med tät trafik, ägnar 3 timmar om dagen till att pendla och önskar jag hade mer tid att vara borta hemifrån 13 timmar om dagen är ingen hit och jag vill inte flytta mina barn från sin uppväxtplats för att jag ska ha närmare till jobbet. Söker många andra jobb för att ändra min situation men inte så lätt och jag trivs, har bra vänner där, det betyder också något som gör att jag är glad.

  15. maria husetfullt

    Jag förstår inte heller varför det är så många med ”normalt” antal barn som tror att vi med fler barn inte hinner med varje enskilt barn. Själv har jag 8 barn i åldrarna 1 – 17 år, 4 pojkar och 4 flickor. Jag har både jobbat heltid och varit hemma . Vi båda jobbade heltid när vi hade 7 barn en period. Det handlar om prioriteringar och vad man vill. Vi satsar helt på barnen och deras behov, tex läxor, fritidsintressen, mm. Ska även lägga till att vi har barn med speciella behov. Alla väljer vi olika. Vi har valt att bo i hyresrätt, inga semester resor ,inga dyra kläder mm som gör att vi måste prioritera våra jobb. Vi vill vara med barnen och det är klart att vi får prioritera bort något som andra väljer att inte göra. Alla familjer väljer vad som är viktigast för dom. Jag anser att vi hinner med varje enskilt barn för att vi har prioriterat bort annat. Alla väljer vi oftast den livsstilen som vi vill ha, Alla utgår vi säkert i från vad som är bäst för den egna familjen. Det gäller att respektera varandras val och tänka vi har valt så, dom väljer så. Alla vill vi leva olika och det är rätt för den egna familjen. Ibland kanske man hamnar i val som man inte ville eller kunde förutspå tex skilsmässor, dödsfall mm. En stor eloge till alla ensamma föräldrar som stretar på i detta krav fyllda samhälle. Vilka är det som sätter kraven på varandra ? Jo, vi föräldrar med våra åsikter. Kram på er alla !!!!

  16. Helene

    Varför måste det bakas i er skola och inte bara samlas in pengar?? I våra barns skolor så har det alltid varit så att klassresan inte har något med skolan att göra utan det är något som föräldrar och elever gör tillsammans och skolan har inte lagt sig i hur det ska göras. Vi har alltid haft aktiviteter som att ex sälja 4 laxar per barn till jul eller betala lika mycket som förtjänsten av dessa 4 laxar, ingen har haft någon åsikt om man inte vill sälja, man har haft ett val och det tycker jag är viktigt, allt passar inte alla och det ska vara ok. Målet är att få in ett visst antal kronor och det får man.

    Jag har upplevt att många varit avundsjuka på att vi kunnat betala istället för att baka eller sälja men det har varit vårt val, vi har respekterat andras.

    Det handlar om respekt och empati och det verkar du ha svårt för? att sätta dig in i att andra har andra prioriteringar? visst kan man svänga ihop en sockerkaka men lite mysstund med maken i stressiga tider kan vara viktigare för att hålla ihop familjen.

    Vi hade aldrig klarat att hålla ihop äktenskapet med så lite egentid som ni har, respekt för det! det riskerar mer att bli AB Familjen och så vill inte jag ha det. Alla är vi olika.

  17. TuvaLiten

    Har inte läst andras kommentarer eller är så insatt i vad ”bråket” handlar om. Men ville bara säga att man visst FÅR samla in pengar, så länge det sköts på fritiden och av föräldrar.
    Här stundar oxå bak till julmarknad för ena sonens klass och där hade vi möjlighet att välja om vi ville baka bröd, göra godis eller strunta i att baka och istället skänka 75 kr. Då borde ju alla bli nöjda ;o)

  18. Sussie

    Skit i bakandet nu. Jag skulle gärna vilja höra varför du tycker det är så konstigt att folk undrar hur ni får tid med varje enskilt barn. Dygnet har ju som bekant 24 timmar vare sig du prioriterar eller ej :-). Menar du att du kan ge lika myckey egentid till alla dina nio barn som någon som bara har 2-3 barn???? Och om man säger att någon har 18 barn kan de också ge tid till alla barn eller har du en gräns för dit resonemang? För mig är det enkel matematik att ju fler barn desto mindre egentid får varje barn, enkel ekvation.

  19. Monica

    JAG blir trött å dina vägnar..så upplever jag mAssor av människor:dom VILL missförstå o dividera o vända o vrida o hålla på till varje pris!!TRÖTTSAMT med folk som inte kan läsa mellan raderna,,Pust!!!Vet precis vad du menaR o vår familj resonerar lika dant!!!!!!!!
    Förklara inte mer nu för fattar inte folk nu lär dom aldrig göra de…Ha de kram Monica(blivande fembarnsmamma)

  20. Josefine

    Jag förstår bara inte varför föräldrarna inte ser det som en chans att umgås med barnen. Baka tillsammans vid just det exemplet. Eller låt barnen baka själva med assistans om ugnen ska användas. Det är ju faktiskt barnen som ska ha pengarna då kan väl de baka och inte bara be föräldrarna.

    Men alla kan inte alltid enas om saker och ting men man behöver inte älta det heller.

  21. Sara

    Bara för att man gillar att läsa denna bloggen så betyder det väl inte att man alltid måste tycka att Carolas åsikter är de rätta i alla lägen? Självklart måste man ju få säga emot….
    Jag måste ju säga att en kaka har väl många tid att baka men….
    I mina barns klasser så handlar det om mycket mer än så. Jag har till exempel blivit satt i julfest gruppen för det ena barnet och pepparkaksgruppen för det andra. Jag har två småbarn hemma varav en tremånaders. Då kan jag tycka att det känns lite värdelöst att min man måste vara ledig från jobb för att gå till skolan och baka och jag måste lägga massor av tid på planering inför julfesten plus kvällen som festen är. Det handlar ju inte om att man inte vill lägga tid på sina barn, jag ser det bara som att jag tar av barnens tid och lägger på skolan.

    Att man väljer att bli förälder betyder inte att man automatiskt älskar att engagera sig i skolan eller barngrupper etc.

  22. Ann

    Tyvärr går inte livet att bara planera och prioritera utan oförutsedda saker och ting händer. När det gäller tonåringar som du skriver kan problem till viss del bero på uppfostran men en del barn i en syskonskara är känsligare än andra. Tycker också att det är fel att man ska låta sina äldre barn sitta barnvakt åt de små, bara för att föräldrarna prioriterar att gå på gymmet.

  23. Angelica

    Dessvärre så räcker det nog att skriva att himlen är blå för att någon ska ta illa upp. Tråkigt att det ska vara så men jag antar att om man som du har en stor blogg är det lätt hänt. Jag tycker ialla fall att det är fantastiskt att du o perra kan jonglera så som ni gör 🙂

  24. Anna B

    Att inte ha tid kan ju betyda väldigt olika. Men att känna att ”mÃ¥ste jag pressa in ett kakbak ocksÃ¥, sÃ¥ spricker jag” är en känsla man inte ska förringa, tycker jag. Speciellt som det där bakandet i stort sett alltid ska in under de veckor dÃ¥ man gärna hade sett till att baka till sin egen familj istället (läs december) dÃ¥ det ocksÃ¥ brukar vara en hel del andra aktiviteter att klämma in. Kanske vi haft ovanligt mycket bakande till skolor och aktiviteter de senaste Ã¥ren, vad vet jag.Fast jag är ju den där som inte säger att jag inte hinner, jag bakar till aktiviteten, sÃ¥ äter vi köpebröd istället, eller inget fikabröd alls, eller kanske köper nÃ¥t av de andras ;)Sen är det ju inte alltid bara en sockerkaka som ska in, utan loppisar som ska stÃ¥s pÃ¥, eller andra saker som tar en speciell tid i ansprÃ¥k och jag kan tycka att det tar för mycket av min tid i ansprÃ¥k, när det hopar sig.. Jag (vi) gör dem med, eftersom jag är uppfostrad sÃ¥n och för att jag tror pÃ¥ att det visar barnen att man fÃ¥r kämpa litet för ett mÃ¥l ibland. Jag är nämligen av den Ã¥sikten att jag tycker att det är DE som ska se till att det blir bakat, eller vad det nu handlar om. Självklart med stöd av oss. Jag kan riktigt irritera mig pÃ¥ att det hela tiden riktas till FÖRÄLDRARNA det här med att det ska samlas in pengar till tex klassresa, eller aktivitet, Jag tycker att man ska engagera barnen MYCKET mer, redan frÃ¥n det hÃ¥llet där förfrÃ¥gan kommer (skolan, idrottsklubben).Sen ska naturligtvis kravet pÃ¥ engagemang anpassas efter Ã¥lder, men känslan av att vara med och fixa och kämpa för nÃ¥t kan man ha redan i lÃ¥g Ã¥lder. Vill man sen ha klassresa pÃ¥ högstadiet, sÃ¥ tycker jag att man är stor nog att dra i det hela själva – med STÖD frÃ¥n vuxna sÃ¥klart, men det är sannerligen inte jag som vill Ã¥ka pÃ¥ klassresa. Blev sÃ¥ glad när näst äldsta hamnade hos en lärare, som helt var pÃ¥ min linje – vill de inte, sÃ¥ blir det ingen resa. De vill ha en övernattning till (hade en i vÃ¥ras) och kämpar själva för att det ska bli av. Vi vuxna hjälper till, som det ska vara – mer sÃ¥nt!

  25. Svandis Ros

    Ha ha ha, slösa inte energi på de som väljer att inte förstå. Jag har en fråga till dig; ”Hur ser du på det här med att de som har många barn lägger FÖR MYCKET ansvar på de äldsta barnen”? Alltså att man skaffar barn och litar på att de äldsta hjälper till med att ta hand om de mindre.

    Diskuterade detta med en som tyckte det var att ställa för stora krav på de äldsta barnen. Själv tror jag inte att barn far illa av ansvar och hjälpa till, men jag tror inte ansvaret ligger på de stora barnen för det är inte så att de behöver fundera på inkomst och utgifter, hela rena kläder, tak över huvudet och mat på bordet.

    Jag kan tycka att barn far illa av att vara LEDIGA hela somrar, utan ansvar… att barn som inte har något för sig riskerar att hamna på fel väg.

  26. maya

    hej
    har inte läst allt men inser att det handlar om klasskassor som skall jobbas till…

    kan säga att man FÅR samla pengar om kontot står på en enskild person/förälder och denna sköter insamlingen.

    vi har till alla våra barn samlat 500 kr per termin sedan åk 3 upp till åk 5 för att slippa detta baka/sälja/lotter krafset.

    SÅ skönt att bara betala in denna summa och inte behöva jobba mer.

    Så se till att någon tex klassförälder tar på sig uppgiften att öppna konto och sedan sköta inbetalningar. Se dock till att ha ett bra ”kontrakt” hur man gör om någon flyttar, vill komma senare till kassan eller annat så man behöver få tillbaka pengar eller betala in allt senare.

    lycka till
    maya

  27. Barnens Hjältar

    Hur du än vrider och vänder på det och förklarar kommer det alltid finnas de som inte hör vad du säger för de har bestämt sig för att ”sätta dit dig” eller vara motvalls käring.

    Jag har sex egna barn och ett bonusbarn och nej, jag tycker inte det är svårt att hinna med. Bara när alla vill något samtidigt och det händer sällan nästintill aldrig.

  28. mamma till 6 barn

    Men hur svårt är det att sno ihop en sockerkaka o ha den i ugnen när man ändå lagar middag.Den sköter ju sig själv!!
    Inte så att man ska stå o glo på den i 45 minuter!!!!
    Håller med dig handlar om att prioritera.
    Men så finns det som MÅSTE klaga för klagandets skull.Kommer man aldrig ifrån.

  29. Leah

    Jag blev mest upprörd över alla kommentarer om att Perra är så fantastisk…..är han fantastisk för att han är man och gör sin del av omsorgen när det gäller barnen? Varför är det fortfarande så att män får applåder när det gör det kvinnor förväntas göra? Jag tycker också Perra verar vara en bra man-men det är snarare så att han gör det som alla pappor borde göra, och jag har svårt att fatta att så många kvinnor verkar acceptera att deras män faktiskt inte tar del i omsorgen av barnen.

  30. Åse

    Skriv din kommentar här!

    Hej Carola

    Bra svar du ger på folks kommentarer angående tid

    Men den här frågan du ställer till oss läsare:Missförstår ni mig med flit?,tror du vi gör det med flit?det är inte första gången du ställt den frågan här i bloggen,tycker du att folk missförstår dina inlägg ibland med flit,så beror det troligen mer på ditt sätt uttrycka dig i just det inlägget, och på hur du hanterar folks kommentarer om just det inlägget,för ibland blir det ju följetonger av inlägg helt i onödan.

    Alla har tid och kan ta sig tid om dom bara vill eller prioritera om för att få tid i sina liv

  31. Veronica

    Hembakat är ju mycket godare! Minns så väl hur mysigt det var med brödförsäljning..man lär sig faktiskt nått också, och det är väl meningen med skolan!? Vill man tjäna pengar så måste man arbeta för det oavsett hur rik/fattig ens föräldrar är. som sagt, att slänga ihop en sockerkaka tar banne mig inte mer tid än att läsa en blogg eller ta en dush (vilket kan vänta tills imorrn)
    Länge leve hembakat!

  32. Lisbeth

    Ja jösses…
    Jag förstår din häpna reaktion på alla kommentarerna i det förra inlägget – det var tydligen väldigt många ömma tår du råkade trampa på? 😉
    Jag har en väldigt enkel lösning på kak/bullproblemet. När föräldern är och handlar, passa på att köpa en påse bullar eller en kaka då så är problemet löst.
    Håller med dig fullständigt fast för mig handlade det om ekonomi när ungarna var i skolåldern – hade jag kunnat hade jag gladeligen betalat för att slippa bakning, försäljning och lotterier! Det var bra för mig då, eftersom jag var ensamstående och hade extremt dåligt med pengar. Samtidigt glömmer folk att det där med att baka kostar också pengar..
    Lite lustigt det här vad folk retar upp sig på. Att förutsätta det värsta hela tiden, tex det här med din man – varför förutsätter man att han går upp med barnen av tvång och inte för att han vill? Och varför förutsätta att barnen inte hjälper till? Och till sist: Om någon curlar sina barn av någon anledning – varför ska man kritiseras för det? Det är ju ett val man gör.
    När jag läser en del av kommentarerna på de senaste inläggen, får man intrycket av att de som skriver inte är speciellt nöjda med sina egna situationer

  33. Cajsa

    Det är väl barnen som ska baka själva? Mina föräldrar hade aldrig ställt sig och bakat åt en 10-åring. Om en 4:a vill åka iväg på en klassresa, så får de väl själva samla ihop pengar. Vi tryckte julkort som vi själva gick runt och sålde- inga föräldrar inblandade. I sexan var det julpapper. Jag bakade själv till mitt körfika när jag var 11 år och bjöd på. Jag började tvätta min egen tvätt som 10-åring också, vilket jag tyckte var jättekul. I överlag tycker jag att det läggs väldigt stort fokus på föräldrarnas roll i det hela- istället för barnen. Om de vill åka iväg på en större klassresa, så får de jobba mer för det också. Räcker bara pengarna till djurparken, jamen då, djurparken it is. Givetvis förstår jag att detta är ett led i en större diskussion kring föräldrarollen, men jag tycker att barnens roll i det hela glöms bort. Visst krävs det i olika utsträckning skjutsning/hämtning/lämning eller annan viss övervakning eller hjälp. Men när det gäller större barn tycker jag att framförallt skolan ska betona att det är barnen själva som ska baka/sälja lotter/you name it. (Jag menar inte att ni curlar era barn, efter att ha läst din blogg är jag ganska så säker på motsatsen!, men tycker att det i överlag läggs stort fokus på föräldrarnas insatser)

  34. Anna

    Nu ids jag inte kommentera just den här grejen med bakning, inser att det håller på bli en följetång? men vill däremot säga att det där med att man inte får betala för att slippa sälja saker inte stämmer…jag har barn i skolor i uppsala, jag vägrade sälja svindyra salamikorvar och amaryllislökar…och då fick jag betala istället! likadant med bakningen…hur länge sedan var det du jobbade? blev så förvånad att ni hade 5 barn då? men du har visst äldre barn än jag trodde:)

  35. Mamma till tio

    Ja så är det hos oss också…..PLANERING & PRIORITERING….men vi har också satt barnen som prio 1….Annars hade jag ju inte skaffat dom allihopa…..sen har ju jag min prio etta….stickningen =) men det är ett annat kapitel…..och nu när vi drabbats av det man inte tror händer en själv…..så sätts verkligen planering & prioritering på sin spets……..

  36. Smulan

    CAROLA TA INTE ÅT DIG, TYCKER DU VERKAR VARA EN HELT UNDERBARA MAMMA / KVINNA / FRU..
    – – – – – – – – – – – – –
    TYCKER ATT DIN BLOGG / DIN FAMILJ ÄR HELT UNDERBAR..
    – – – – – – – – – – – – –
    Folk som skriver negativa saker är endast avundssjuka för att du har en underbar familj, blogg osv. Så dom måste försöka klanka ner på dig så fort du skriver vad DU tycker.. Klart att du ska skriva så som du gör, det är DIN blogg.. Ingen tvingar alla negativa gnällspikar att läsa den..
    – – – – – – – – – – – – –
    Själv tål jag inte beservissar som ska va så mycket duktigare än alla andra.. Tex inte har tid att baka / skjutsa barn men dom har tid att springa rundor på stan och nöjes shoppa (skriva negativa saker i din blogg).

AllmäntAllvar

Mera tid :)

 

Jag satt och funderade över hur det kan komma sig att vissa, ganska många, människor, anser att vi med många barn inte kan ha tid för alla barn, så som de har, de som har ett eller två eller kanske tre barn.

Men varför hinner då inte dessa människor baka en sockerkaka nångång ibland till försäljning till barnens klassresor, eller ställa upp för barnens lag genom att sälja än det ena än det andra, när vi med många barn hinner?

Bara en stilla undran 🙂

Ekvationen går inte riktigt ihop här…och kom inte med att vi är hemmamammor, för det duger ju inte när det gäller att ha tid till varje enskilt barn!

 

Med det går jag och sover 🙂

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. R

    Till Jenny
    16 november, 2011 kl. 17:25
    Självklart ska syskon vara på Dagis med sina vänner, ”fröknar” för lek och bli aktiverad isf att vara hemma med en troligtvis trött nymamma och en spädis som kräver omsorg och ska inte nymamma med nybebis få tid tillsammas som hon hade med barn nr 1.

  2. mathilda

    Slänger in en syn på det hela…
    Jag är en 20 årig tjej. Alltså nyss klar med skolan..och vet hur de varit i skolan.. Med elever som vill komma iväg på klassresa men som aldrig lyfter tummen ur ändan för att hjälpa till att nå dit… Tydligen är deras tid, viktigare än min… Bara en parantes.. Jo, min mamma jobbar hel tid, plus två stora hundar, och börjar laga mat de första hon gjorde efter jobb. Men kom jag hem från skolan och undrade om hon kunde hjälpa mig med ett bak till skolan.. Ja då hjälptes vi åt… Jag vill komma fram till att tid finns, det är en fråga om prioritering.. För jag tror inte man måste ställa sig och baka varje dag ? Gör ett undantag för en dag, det klarar nog alla.. Lägg dig 30 minuter senare ? Skadar nog inte för en dag..,eller köp så ungen får nått till skolan att bidraga med.. Det viktigaste måste ändå va att i slutändan får ens barn komma iväg på något roligt som dom själva skrapat ihop till…

  3. mathilda

    Slänger in en syn på det hela…
    Jag är en 20 årig tjej. Alltså nyss klar med skolan..och vet hur de varit i skolan.. Med elever som vill komma iväg på klassresa men som aldrig lyfter tummen ur ändan för att hjälpa till att nå dit… Tydligen är deras tid, viktigare än min… Bara en parantes.. Jo, min mamma jobbar hel tid, plus två stora hundar, och börjar laga mat de första hon gjorde efter jobb. Men kom jag hem från skolan och undrade om hon kunde hjälpa mig med ett bak till skolan.. Ja då hjälptes vi åt… Jag vill komma fram till att tid finns, det är en fråga om prioritering.. För jag tror inte man måste ställa sig och baka varje dag ? Gör ett undantag för en dag, det klarar nog alla.. Lägg dig 30 minuter senare ? Skadar nog inte för en dag..,eller köp så ungen får nått till skolan att bidraga med.. Det viktigaste måste ändå va att i slutändan får ens barn komma iväg på något roligt som dom själva skrapat ihop till…

  4. Emma

    Skriv din kommentar här!Och där här och nu går vi in i väggen! … Eller vad annat ska få oss att känna sig helt otillräcklig! Värsta högen av kvinnor kacklar om hur vi ska vara duktiga och få ihop 5 min som vi kan lägga på våra barn iform av välgörenhet. Som bäddat! Blir så trött. Vi är redan duktiga och har arbetat och kämpat med våra barn, men vadå? Det räcker inte. Baka kaka måste vi göra. Planera nu in in i det sista så du får gjort detta. Det är för BARNEN!! Annars är du inte tillräcklig som förälder. För helvete slappna av. Man där väl göra som man vill. Alla gör prioriteringar, men de är inte samma för alla. Vi vill olika. Därför är all disskussion som sådan värdelös. Bara ångestframmkallande när andra säger vad man bör hinna/ göra.

  5. an1

    Ser att många verkar bli upprörda och går till försvar…jag förstår ju hur du menar, och jag kan ju förstå vissa av de andras kommentarer att man inte vill baka och så vidare…men frågan eller påståendet handlar ju inte riktigt om det…om man inte duger om man inte bakar en kaka liksom….utan att komma med en sån bort förklaring som att man inte har hunnit baka efter att ha haft flera dagar på sig…visst handlar det om VAD man prioriterar…alla har vi liksom enbart 24 timmar varje dygn…ingen har mer eller mindre..det handlar om hur man väljer att förbruka den tiden…men tyvärr så kommer det alltid finnas människor som åker snålskjuts på andra oavsett hur många barn man har, finns i alla dess sammanhang, fritid, jobb, skola dagis….

  6. an1

    Ser att många verkar bli upprörda och går till försvar…jag förstår ju hur du menar, och jag kan ju förstå vissa av de andras kommentarer att man inte vill baka och så vidare…men frågan eller påståendet handlar ju inte riktigt om det…om man inte duger om man inte bakar en kaka liksom….utan att komma med en sån bort förklaring som att man inte har hunnit baka efter att ha haft flera dagar på sig…visst handlar det om VAD man prioriterar…alla har vi liksom enbart 24 timmar varje dygn…ingen har mer eller mindre..det handlar om hur man väljer att förbruka den tiden…men tyvärr så kommer det alltid finnas människor som åker snålskjuts på andra oavsett hur många barn man har, finns i alla dess sammanhang, fritid, jobb, skola dagis….

  7. Jenny

    Kan förstå din poäng till en viss del, har man inte tid med barn ska man inte skaffa några. Jag kan absolut inte förstå dom som får sitt andra barn men ändå låter det äldsta barnet vara på dagis. Men jag är mest imponerad av dom som är ensamstående, hur sjutton orkar dom!?
    Många kramar

  8. Ulle

    Vilket bittert inlägg, inte riktigt likt dig eller??

    Låter som du drar alla över en kam; ”vi med många barn inte kan ha tid för alla barn”… Är det ”vi med många barn” mot oss med få barn eller??

    Jag skulle vilja påstå att ingen familj är den andra lik, varken stora eller små familjer. Känner till många stora familjer i min omgivning där jag direkt kan se att varje barn definitivt inte får den uppmärksamhet de behöver, känner även till många små familjer med liknande situation.

    Nej, min beundran får alla dessa ensamstående föräldrar som gör jobbet för 2 och ändå hittar tid, pengar och energi för sin familj, stor eller liten.

    Sen måste jag slutligen även ge en eloge till din make som många andra, han verkar ha ett enormt förråd med energi som orkar jobba så mycket och ändå fixa och dona hemma i den mängd han verkar göra. Honom ska du va rädd om =)

  9. Åsa

    Många kanske inte vill baka en kaka. Varför ska jag som mamma/kvinna automatiskt vilja baka kakor till alla skoltillställningar? Är jag en sämre mamma om jag inte vill lägga det i min identitet/värde som mamma? Det kanske inte handlar om tid utan en tanke om att det är inte något jag behöver göra. Jag duger bra ändå! Man kan ju utmana tankeschema mamma=ställa upp på alla skoljippon= annars inte Ok mamma.

  10. Sussie

    Det är inte så att ALLA med få barn ALDRIG hinner tex baka och det är inte så att ALLA med många barn ALLTID hinner göra en massa. På dig låter det alltid så att det bara är ni med många barn som engagerar er och hinner så mycket. Så är det verkligen inte. Och för att vara realist så har dygnet bara 24 timmar så det är väl klart att ju fler barn man har desto mindre egentid får varje enskilt barn, det är ju enkel matematik med eller utan prioriteringar.

  11. Frida

    Hej, måste ju bara kommentera igen. Håller ju helt med Sara här nere: tycker ju att du verkar ha en suverän man som faktiskt orkar stiga upp varje morgon och göra alla i ordning för skola. Inte en liten uppgift i mina ögon i varje fall! Det ger ju dig möjlighet att som Sara skrev, vara uppe länge och t.ex. baka en kaka:))). Alla har ju inte den möjligheten, utan måste lägga sig redan 21.30 för att orka upp kl. 5 på morgonen till jobbet.

    Sen så tycker jag också som någon skrev att större barn kräver också mer på ett annat sätt. Ja, om de inte har några större problem går det väl av sig självt. Men tänk om barnet har problem med kompisar, skolan (inlärningssvårigheter e.d.), psykiska problem osv osv. Listan kan göras hur lång som helst! Då blir det genast värre att hinna med allt runtomkring. Vi har en 11-åring som har jättesvårt att hitta motivation för läxläsning + svårt med kompisar o livet överhuvudtaget. Det kräver mycket av oss föräldrar också att man inte lämnar barnet ensamt med allt detta. Ibland tycker jag faktiskt att det var lättare när de var mindre, då var problemet just att få någon att sova middag:). Stora barn stora problem tycker jag stämmer mycket bra! Där har jag svårt att se mig själv orka gå igenom detta med t.ex. 10 barn….

    Sen så tror jag människor har olika krav på sig själv som föräldrar. Jag är lite fööör krävande och funderar kanske för mycket på om jag gör tillräckligt med alla mina tre ungar! Känner mig ofta otillräcklig, tycker inte jag hunnit göra tillräckligt med den minsta t.ex. just för att det är mycket med de två äldre + jobb + hushåll osv. Har inga hobbys som tar tid heller, utan har satsat på familj o jobb.

  12. Frida

    Hej, måste ju bara kommentera igen. Håller ju helt med Sara här nere: tycker ju att du verkar ha en suverän man som faktiskt orkar stiga upp varje morgon och göra alla i ordning för skola. Inte en liten uppgift i mina ögon i varje fall! Det ger ju dig möjlighet att som Sara skrev, vara uppe länge och t.ex. baka en kaka:))). Alla har ju inte den möjligheten, utan måste lägga sig redan 21.30 för att orka upp kl. 5 på morgonen till jobbet.

    Sen så tycker jag också som någon skrev att större barn kräver också mer på ett annat sätt. Ja, om de inte har några större problem går det väl av sig självt. Men tänk om barnet har problem med kompisar, skolan (inlärningssvårigheter e.d.), psykiska problem osv osv. Listan kan göras hur lång som helst! Då blir det genast värre att hinna med allt runtomkring. Vi har en 11-åring som har jättesvårt att hitta motivation för läxläsning + svårt med kompisar o livet överhuvudtaget. Det kräver mycket av oss föräldrar också att man inte lämnar barnet ensamt med allt detta. Ibland tycker jag faktiskt att det var lättare när de var mindre, då var problemet just att få någon att sova middag:). Stora barn stora problem tycker jag stämmer mycket bra! Där har jag svårt att se mig själv orka gå igenom detta med t.ex. 10 barn….

    Sen så tror jag människor har olika krav på sig själv som föräldrar. Jag är lite fööör krävande och funderar kanske för mycket på om jag gör tillräckligt med alla mina tre ungar! Känner mig ofta otillräcklig, tycker inte jag hunnit göra tillräckligt med den minsta t.ex. just för att det är mycket med de två äldre + jobb + hushåll osv. Har inga hobbys som tar tid heller, utan har satsat på familj o jobb.

  13. Sara

    Jag måste säga att du Carola verkar ha världens arbetsmyra till man. Han verkar gå upp de flesta dagar och skicka iväg barnen till skolan medan du som är hemma för att ta hand om familjen sover. Hade jag haft det så hade jag inte heller haft några problem att tex baka en sockerkaka på kvällen…
    Här där vi har fyra barn, varav den äldsta har läs och skrivsvårigheter och behöver konstant hjälp när han gör läxan och tre småsyskon som stör. Vi har eget företag med mjölkkor som tar massor av tid…
    Det jag vill säga är att jag inte håller med dej. Jag är den föräldern som gör så lite som möjligt av bak till skolan etc. Jag hinner helt enkel inte för jag har så många barn och mycket jobb. Du kan faktiskt inte jämföra dej med andra mammor som jobbar borta och kommer hem och jobbar hemma med allt hushållsarbete. Vet att du har många barn men de stora barnen är ju inte så krävande att ta hand om utan snarare en hjälp i vardagen. Vi andra kanske inte har tonåringar som kan sitta barnvakt åt våra små heller.

    Kram på dej i alla fall.

  14. Ann

    Tycker det talas för mycket om de små barnen. Jag skulle också kunna ha massa småbarn omkring mig, den åldern är inte så jobbig, för det är du själv som formar dem. Men det är när man har massa tonåringar som problemen kommer. Hälften av alla flickor på gymnasiet röker tex. Många har provat på knark. De flesta dricker sprit på helgerna.Man ska lotsa dem på rätt väg in i vuxenlivet. Se till att de får en bra utbildning. Ge dom mycket kärlek mm. Att då ha nio stycken barn att hålla ögonen på är inte lätt hur man än prioriterar.

  15. Ingrid

    Frågan om man hinner med varje enskilt barn kan diskuteras på olika nivåer. Hur svårt är det att få några barn att göra en aktivitet (rita, cykla, hoppa studsmatta etc)? Inte särskilt, även om det rör sig om 4-5 st. Men tänk när barnen blir tonåringar och strax däröver. Då kan ett enskilt barn problem ta oceaner av tid i anspråk. Existens, träning, kost, mobbing, studiemotivation, nedstämdhet mm löser man inte hur lätt som helst. Då kan det plötsligt bli svårare att räcka till!

  16. Linda

    Jag tror att vi med fler barn (ja nu har jag ju inte 9 utan bara femman som är på g) har ett annat sätt att prioritera på och hitta lösningar och ta till vara på tiden, det finns alltid nån liten minut över. Ha det så gott från Linda på Flash 😉
    Carola ; När kommer femman då? Borde väl vara hyfsat snart?? Du hade en jättefin mage s”sist” jag såg dig 🙂

  17. Martina

    Det kan ju oxå vara så att man helt enkelt inte tycker om att baka! 😉 Som jag, jag är inte den personen som ställer mig och bakar i onödan, jag gillar det inte helt enkelt och då är det ju bra med andra som gärna vill det 🙂 Jag prioriterar annat före eftersom jag jobbar och pluggar.. och är det något på dagis eller liknande med sonen, så är jag alltid där oavsett tid och dag!
    Jag har en liten treåring och det räcker gott och väl för oss.
    Men visst hade jag vart hemma för jämnan kanske jag oxå hade gillat det, vem vet 🙂

  18. Karin

    Haha, förslåt. Men vad i helvete, skit i skockerkakan nu. Hon ville bara få fram sin åsikt.

    Man börjar väl inte gilla bara bara för man är ”hemma” som någon skrev. De var det löjligaste.

    Jag är nu två barnsmamma, den ena 2 och andra 3 månader. Jag pluggar 100% och har också hunnit ta körkort. Jag hämtar och jag lämnar på dagis, städar och tvättar och skulle LÄTT klara utav att slänga ihop ett bak. Man gör väl de för sina barn eller? Då prioriterar man det, så svårt är det inte. Jobb, tisdbrist, trötthet och andra orsaker till att inte kunna baka är för mig ursäkter. De är ju inte så att ni bakar för er egna skull, utan för att era barn skall kunna göra något roligt? Kan man inte ta sig tid till det tycker jag synd om era barn …

  19. Sanna

    God morgon!

    Det finns alltid tid om man vill. Så enkelt är det. Det gäller helt enkelt att ha bra planering och logistik. Visst händer det oförutsägbara saker som sjukdomar etc men då får man tackla det när det kommer.

    Jag arbetar heltid, har ”bara” två små barn, tränar varje dag (antingen innan jobbet eller på lunchen) och hinner minsann med det mesta.
    Allting går men då gäller det varje söndag att ta fram kalendern och planera hela veckan och då menar jag HELA veckan: hämtning, lämning, träning, mat, luncher, helgaktiviteter och vem som kan vara hemma vilken dag om det blir VAB.

    Ett inrutat liv kanske men det gör det hela väldigt mycket enklare (och man hinner baka när det behövs 😉 ).

  20. 4 barns mamma

    Jag förstår helt Carolas resonemang. Jag är mamma till 4 barn samt arbetar så gott som heltid. Ändå så är det jag som räcker upp handen i skolan för att vara klassförälder…för att ingen annan har tid. för mig handlar det om att göra något för barnen och inte bara tänka på oss själva……….och förresten så sköter sig sockerkakan alldeles utmärkt själv i ugnen medan jag dukar av middagsbordet. Det krävs inte att man är hemmajobbande, det tar 5 minuter att vispa i hop . Däremot kan jag se ett samhälle där man kräver mer av ”alla andra”. Varför har det blivit så??????

  21. Annika

    Jag tror sockerkakan i denna tanke var en metafor, så varför hänga upp sig på de som kan/vill baka och de som inte vill/kan baka.

    Sockerkakan står nog mer för allt det där som det klagas över att man inte hinner.
    Efter att i många år arbetat i förskolan så mötte jag ofta föräldrar med ett eller två barn som var helt förkrossade över vad de tyckte att de inte hann…tex ta hand om sina barn när de var sjuka och inte fick vara på förskolan…….Jag fick t.o.m frågan – Men vem ska ta hand om dom då, för jag kan inte vara hemma?????

    Eller som pappan som sa att sonen MÅSTE börja med inskolningen då vi hade semesterstängt för han måste börja arbeta och mamman kunde absolut inte ha bägge barnen hemma samtidigt…ja de hade en baby oxå. Planerar man sitt liv med tanken att dagis tar stora barnet så fixar jag den lilla? Varför fler barn om man inte fixar att ha bägge hemma samtidigt??

    Jag har två halvbröder 30-35 år, med fru och två barn vardera. Jag tror inte de någonsin har varit hemma och vabbat…..för det har de mor och farföräldrar till. Det är ofta suck och stön, klagomål över att de aldrig nånsin hinner med nåt annat än barnen……SURPRISE!!!!!???

    Jag kan bara ställa mig själv frågan, och detta gäller alla områden i livet. Varför bäddar man så att det blir så jäkligt obehadligt att ligga?

    Ingen gör dina val utom du själv och man får väl fråga sig själv vad det är man prioriterar i livet och rätta levandet och anskaffandet av barn eller prylar efter det.

    Livspusslet som det klagas så högljutt över har man själv valt att lägga och man behöver inte ha det största tusenbitarspusslet för att bräcka andra….det blir en helt ok bild med färre bitar och ger en tid över till att göra annat än att pussla…..typ stäcka ut sig och vila lite ibland 😉 titta upp på himlen och känna efter hur härligt livet är och vilken gåva man har fått eftersom man är här och har välsignats med en familj.

    Tack för mig……å Carola…..you go girl!

  22. Aneta

    När man jobbar ”borta” så kan man inte svänga ihop en sockerkaka, om man skulle ha en lucka. När jag var ”hemma” och jobbade när barnen var små så hann man faktiskt med att slänga ihop en kaka när dom lekade själv eller så kunde man baka tillsammans med barnen. Börja jobba borta heltid så tror jag att dina funderingar faller på plats. Vi har alla olika förutsättningar. Du gör ett bra jobb inget snack om saken men det tror jag att alla andra ”borta” arbetande föräldrar också gör.

  23. Lisa

    jag vet inte hur det är att ha många barn, men jag förstår att det är ett jäkla jobb och säkert ett heltidsarbete. grejen är ju att du är hemma på ditt ”arbete”. andra med heltidsjobb måste ju åka iväg för att jobba och har kanske restid både till och från jobbet. när man kommer hem hinner/orkar man i stort sett bara laga mat, hjälpa med läxor, umgås med barn och man och fixa det som ska fixas i hemmet! såklart det går att hitta tid till det, det är ju trots allt för en god gärning men jag förstår inte riktigt hur du inte kan förstå att det kan kännas jobbigt och stressigt att faktiskt få till tiden.

  24. Reggi

    Jag har själv inte barn, men har en bonusdotter som vi har varannan helg och jag pluggar heltid och även jobbar några dagar i bland och har vi haft henne en fredag när jag behövt plugg och sambon jobbat. Ja då har man fått göra nå med henne och sen plugga på kvällarna, Man får planera. Men de är något som inte kan och sen finns de även endel som skaffar barn och sen hinner dem inte med dem utan lämnar på dagis eller fixar barnvakter. Men varför skaffar man barn då undrar jag?? Vill man inte ha barn så man kan få tid och vara med de själv, de skulle jag vilja i allafall. Du är en förebild mig och när man läser din blogg och även sett er på tv så är ni toppen föräldrar. Har själv undrat varför inte dem med 1 barn hinner osv medans dem med flera eller till och med ensammstådende

  25. Ewa (mamma till 6 döttrar)

    Ganska ofta får man ju kommentaren ”hur hinner du/hur orkar du?” när man som jag oxå har många barn (6 döttrar)
    Förut så tyckte jag att den kommentaren var ganska irriterande men nu så känner jag att det är en ganska ”sund” kommentar!!

    För det finns ju ingen som kan sätta sig in i ”hur” det är att ha fler barn om man inte har det själv!!!

    Man prioterar ju på ett annat sätt förmodligen. Och sen får man ju även se till att de flesta idag är tvugna att jobba heltid för att få ihop ekonomin pga stora lån och annat som existerar i de flesta familjer.

    Så att baka den där sockerkakan kan faktiskt vara tid de inte har, för den lilla tid de har efter sina jobb vill de förmodligen vara med sina barn.
    Och det är ju inte alla som är ”bullmammor” och älskar att stå och laga allt som krävs till alla skolans projekt.

    Själv älskar jag att baka och fixa men det finns ju en måtta med allt!

  26. Lotta

    Jag tror det är så att du som bara är hemma fixar det. Sen att det finns en anledning till att man valt att vara/arbeta hemma tänker ingen på. I vårt fall valde jag att vara hemma när vi flyttade från släkten och pappa började jobba mer än 40 timmar i veckan i perioder. Men många gånger när det skulle ordnas något så var det alltid någon som tyckte att de som var hemma fixar det för jag jobbar ju. Helt fel tycker jag själv. Likadant när maken råka ut för sin olycka då blev vi klass föräldrar för det var vår tur (gick inte att ändra på), men som tur var så var vi fler och de andra gjorde det mesta så jag slapp.
    Men som sagt du är ju bara hemma tycker nog de flesta idag tyvärr.

  27. Leah

    Jag tror att de som heltidsarbetar har mycket lite tid kvar över till sin familj-och mycket liten ork. Så var det i alla fall för mig.

  28. Leah

    Jag tror att de som heltidsarbetar har mycket lite tid kvar över till sin familj-och mycket liten ork. Så var det i alla fall för mig.

  29. mettemy

    Jag tycker att man måste tänka till inför varje barn man väljer att sätta till världen : Har jag nu tid till den här ungen ,inte bara föda å mata utan även hjälpa med läxor,gå på föräldramöten å engagera sig i aktiviteter som skolan anordnar. Vill man inte baka till sitt barns skolresa så kanske man inte ska skaffa sig fler iallafall….Vissa i mitt tycke ganska unika mammor som du Carola klarar detta med nio, kanske fler vad vet jag? Andra kanske tycker att det blir besvärligt bara med en.När vi skulle anmäla oss frivilligt till att baka till en klass träff så var det jag ( tre barn) och en mamma med fyra barn som anmälde sig, vi hade dessutom båda varsin bebis…Men de andra kanske tyckte att vi kunde hinna det, vi som ”bara gick hemma” 🙂

  30. mettemy

    Jag tycker att man måste tänka till inför varje barn man väljer att sätta till världen : Har jag nu tid till den här ungen ,inte bara föda å mata utan även hjälpa med läxor,gå på föräldramöten å engagera sig i aktiviteter som skolan anordnar. Vill man inte baka till sitt barns skolresa så kanske man inte ska skaffa sig fler iallafall….Vissa i mitt tycke ganska unika mammor som du Carola klarar detta med nio, kanske fler vad vet jag? Andra kanske tycker att det blir besvärligt bara med en.När vi skulle anmäla oss frivilligt till att baka till en klass träff så var det jag ( tre barn) och en mamma med fyra barn som anmälde sig, vi hade dessutom båda varsin bebis…Men de andra kanske tyckte att vi kunde hinna det, vi som ”bara gick hemma” 🙂

Allvar

Rädda Hugo !

 

Nu har jag fått tips om den här lilla killen från flera håll och kanter, och jag tycker att ni åxå ska kika in till hans mammas blogg, Hannas blandning ,  läs, begrunda och fundera. Skriv under namninsamlingen, eller skänk en slant. Framför allt är det viktigt att visa att många står bakom den här familjen, och alla andra familjer som är i samma situation. Ni vet – tillsammans är vi starka 🙂

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Det är inte ok att det finns en chans att Hugo kan bli bättre, få må bättre, ha mindre ont, men i Sverige finns inte den möjligheten, och till USA är det långt och dyrt.

Vem är Hugo nu då??

Jo, men det är en liten gosse, som är född med en obotlig sjukdom som heter Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz.

Överlevnadschansen är inget vidare , och de flesta barn överlever inte sin ettårsdag…Hugo är 8 månader.

  Mamma Hanna skriver i sin blogg att Hugo allt som oftast sover med händerna på magen , hur söt som helst 🙂

 

Den här sjukdomen är plågsam, smärtsam som sjutton eftersom huden är väldigt sårig, och det krävs många onda omläggningar av huden.

Hanna skriver åxå: Det är inte bandage och skyddshandskar Hugo har på sig. Det är svettband och
boxhandskar, för vi ska spöa skiten ur den här sjukdomen!

 

Nu är det inte säkert att den behandling som görs i Usa, en benmärgstransplantation, BMT, funkar, men OM, så inte bara förlänger den livet på det sjuka barnet, utan gör även livet mer smärtfritt och behagligt. Det är ju en gigantisk vinst i sig.

En del barn dör av behandlingen, men de får iaf en chans. En chans som Hanna och hennes man vill ge sin son.

 

Hugos familj kämpar med näbbar och klor för sin lilla gosse, och kan vi hjälpa till, det minsta lilla, så tycker jag att vi gör det, av medmänsklighet, av godhet, av medkänsla.

Kika in till Hugo HÄR!

 

 

Kommentera

Allvar

Fundering om stora familjer, del 2 :)

God afton:)

Jag fortsätter med att försöka svara på det ni frågade, och den som tror att jag försvarar vårt val att ha många barn, kan inte ha mer fel, jag kommer aldrig någonsin att försvara det, för det skulle ju innebära att jag tycker det är fel på nåt vis, men däremot så vill jag gärna förklara hur vi tänker 🙂

 

Hur har man råd, undrar ni, och jag vet att många tror att vi lever på bidrag….men några bidrag har vi inte, förutom barnbidraget då.

Det får alla barnfamiljer i Sverige, och det är lika mkt för varje barn, oavsett om man har ett eller tio. Flerbarnstillägg…jo, det ökar såklart men inse fakta nångång: Man blir fan inte rik på barnbidrag!

Vi har inga soc bidrag, inga bostadsbidrag, inga bidrag alls. Vi lever på kärlek , luft och vatten 😉

Jag tycker att två av era kommentarer säger det mesta:

Alla har inte
möjligheten att vara hemma med barnen, du får det att låta som att alla mammor
som jobbar gör det för att de inte vill umgås med barnen..Jag skulle
gärna vara hemma med min son och eventuella framtida barn, men jag vill inte bo
i lägenhet i hela livet och ska vi ha råd med hus och bättre bil så måste jag
jobba.

Ps. Jag undrar
visst hur dagmammor orkar med alla barn, så bara för du inte undrar det kan väl
andra göra det.

 

Många
frågor handlar ju om ekonomi upplever jag (som också är hemma, visserligen ännu
med bara tre små) men jag tror inte de tänker på att det ju någonstans blir
dyrare om båda skulle att jobba än att en är hemma med så många barn. Avgifter
för förskola/fritids för kanske sex barn plus bensinkostnader att åka till
ytterligare ett jobb.. ett kanske lågavlönat sådant.. Att det blir liksom för
lite över, eller kanske till o med inget alls över. Det är ju inte värt det
alls på något vis! Och att därtill lägga all vab. Nä jag röstar också för att
en vuxen ska vara hemma under småbarnsåren iallafall! Ett underbart liv för
barn att leva!

Det handlar om att prioritera!

Vill man ha en bättre bil och bo i ett dyrt hus så kanske man inte kan vara hemma länge med barnen, och det är ju då ett val man gör. Jag säger inget om att folk är olika, men att sitta och klaga på mig för att du inte kan prioriotera bort en bättre bil, det är inte så snällt 🙂 Nu menar jag inte dig som skrev kommentaren personligen utan folk överlag! Det är så lätt att tro att vi som väljer att vara hemma har nån extra kappsäck med guldpengar under sängen, men det handlar om prioriteringar 🙂

 

Nej, vi åker inte utomlands varje år, eller ens ibland, för det handlar om i runda slängar 150.000kr för EN liten resa. . .

Barnen får väl åka sen, när de tjänar sina egna pengar 🙂

Det finns massor av familjer som inte har råd att åka utomlands , det handlar ju inte enbart om att vi är en stor familj, och faktiskt så är ju inte det livsavgörande huruvida barnen fått leka i Bamseklubben på Mallis under uppväxten…:)

 

Jag har valt att inte diskutera ekonomin vidare än så.

 

Nån frågade såhär:

Jag undrar om ni gör några semesterresor alla tillsammans? Det måste ju bli en
väldigt mycket packning i sådanafall?

Jamen visst gör vi det, bara inte charterresor:) Vi håller oss inom Sverige, en gång bilade vi till Legoland iofs, och det gör vi nog om nån gång. Packning….skoja inte! Även om jag med åren lärt mig att packa lätt och praktiskt så blir det mycket när man är många. Bara 11 sovsäckar är ju liksom fulla bilen 😉  Vi har tex. tältat i High Chapparall, det var två år sen och jag var höggravid med Jordan 😉  Om det inte var så fåniga regler så skulle vi kunna ha en husvagn, men vi får inte dra den med vår bil som väger för mkt och då överskrids totalvikten….blä.

 

 

Sjukdom sen då….Jo men här finns det faktiskt negativa saker med att vara många, och det är ju att det är många som drar hem smittor, det är många kompisar som passerar, och det blir ganska många virusattacker….Värst är ju magsjuka…det behöver vi ju inte gå vidare in på, alla kan ju enkelt föreställa sig det ..

Jag är en tjatkärring och ingen får komma hit som mår dåligt, jag skickar skoningslöst hem kompisar som är här och ens andas om att de mår dåligt och jag hatar folk som skickar sina barn till skolan/dagis/kyrkis/öppna förskolan etc när de är halvrisiga!

Håll smittor för er själva, för vi vill inte ha dem, ni vill knappast ha våra heller, så låt oss alla tänka på vår nästa i vinter, ok 🙂

Så länge jag håller mig på benen så funkar det , men om jag är dålig, det är då det blir riktigt jobbigt, för det är liksom ingen som tar hand om allt och låter mig vara sjuk i fred, utan jag får rådda runt det hela ändå…Jag får lov att tajma mina sjukdagar till när Perra kan vara hemma…hoho, det funkar ju…inte så bra 😉

Men det som inte dödar härdar, och jag är inte sjuk så ofta  * ta i trä!*

 

Lite fler saxade kommentarer:

Min första tanke är; 9 barn är väl ingen grej, det jobbiga måste ju komma sen. Tänk
om alla barn får ca 3 barn var själva, det är 27 barnbarn + respektive = 45
personer…. Hur får man tid till det i sitt liv? Hur har man råd? Hur orkar man
med det och hur delar man in sitt liv rättvist för så många individer?

 

Ahhh, jag hoppas det blir så!! Både jag och Perra ha jättesmå släkter,med kusiner som är mkt äldre än oss, och har absolut ingen som helst kontakt med dem, sen har vi våra föräldrar och syskon, och Perra har sin mormor och farmor, men sen är det slut på släkt.

Tänkt så majsigt att ha släktträffar i framtiden 🙂 Bara för det så kommer ingen unge skaffa ett enda barn,och så flyttar de utomlands hela bunten 😉

Vaddå tid, och rättvist? Man behöver väl inte ha millimeterrättvisa ?? Och råd…återigen prioriteringar!  🙂

 

Sen är ni några som själva har många syskon, och de här kommentarerna är så underbara att läsa:)

 

* jag har 9 syskon och älskar det otroligt mycket vi är emellan 14-30

( du undrar vart Patricias kofta kommer ifrån?? Det är H&Ms barnavdelning 🙂  )

 

* Är själv yngst av 8 syskon, och har bara positivt att säja om det!

Min gubbe har 8 syskon.

Och detta om att det skulle vara jobbigt, det är ju kul!!

Man behöver inte dammsuga varje dag, stryka, baka 7 sorters kakor till Jul mm
mm Det är inte det man minns, utan vad man GJORDE tillsammans. Inte kommer jag
ihåg om Mamma gjorde rent ugnen till Jul? Utan att vi bakade pepparkakor, gick
i skogen och tittade efter fint enris osv.

 

* Jag är själv från en stor familj. Det finns inget dåligt med det, tvärtom så har
man ju alltid varandra. Vi har ganska stor åldersskillnad, men det har bara
varit mysigt att få småsyskon när man har varit äldre. Jag var nitton när den
yngsta kom.

 

Självklart  är det ju olika, en del avskyr säkert att ha många syskon, men det gör mig ändå glad:)

 

 

Städning…det är inte kul att städa, men ett nödvändigt ont.. Om nån sagt till mig när jag bodde hemma att jag skulle dammsuga flera gånger om dagen så skulle jag idiotförklarat den människan 😉

Jag städar hela tiden, plockar, dammsuger, plockar igen…det tar liksom aldrig slut, och jag gillar ordspråket:

Att städa när man har småbarn är som att skotta medans det fortfarande snöar…..

Så vi lever lite mer efter: Hellre lite damm  i hörnen än ett rent helvete 😉

 

Tvätten är det samma med….ett evigt göra som aldrig tar slut…

Och så matlagningen förstås..

Nån sa nångång att jag inte borde ha så många barn för att jag ogillar hushållsarbetet….men det var ju inte för att få möjligheten till att städa och laga gourmetmiddagar som jag önskade mig många barn…det är ju bara en (tråkig) följd 🙂

 

Men, hörrni, jag sitter här mitt i natten nu igen 😀

 

Fråga gärna om ni undrar nåt, men nu får det vara nog för idag.

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Maggan

    Hoppsan texten försvann i förra kommentaren… Känner att jag har en Ã¥sikt ang ditt resonemang om barnbidrag. Det är ju inte hela sanningen att man fÃ¥r samma barnbidrag om man har ett barn eller tio. Man fÃ¥r ju tillägg frÃ¥n barn 2,detta ökar med antalet barn och frÃ¥n och med barn nr 5 är det ju faktiskt ett helt barnbidrag extra/barn. SÃ¥ du kan ju inte säga att ni har 1050 kr x 9 och ”lite till”,det blir betydligt mer än sÃ¥… Därmed inte sagt att ni lever pÃ¥ bidrag,det menar jag inte alls,som du säger,alla har rätt till barnbidrag. Ville bara inte att det skulle bagatelliseras som smÃ¥pengar!
    Carola: Nej det är inte smÃ¥pengar, men i relation till antalet barn sÃ¥ är det inte heller speciellt mkt pengar. Det lÃ¥ter mkt för nÃ¥n som har ett eller tvÃ¥ barn, och det ÄR en stor summa, men det blir inte sÃ¥ mycket mer per unge än vad alla fÃ¥r, förstÃ¥r du hur jag menar? 🙂

  2. Maggan

    Hoppsan texten försvann i förra kommentaren… Känner att jag har en Ã¥sikt ang ditt resonemang om barnbidrag. Det är ju inte hela sanningen att man fÃ¥r samma barnbidrag om man har ett barn eller tio. Man fÃ¥r ju tillägg frÃ¥n barn 2,detta ökar med antalet barn och frÃ¥n och med barn nr 5 är det ju faktiskt ett helt barnbidrag extra/barn. SÃ¥ du kan ju inte säga att ni har 1050 kr x 9 och ”lite till”,det blir betydligt mer än sÃ¥… Därmed inte sagt att ni lever pÃ¥ bidrag,det menar jag inte alls,som du säger,alla har rätt till barnbidrag. Ville bara inte att det skulle bagatelliseras som smÃ¥pengar!
    Carola: Nej det är inte smÃ¥pengar, men i relation till antalet barn sÃ¥ är det inte heller speciellt mkt pengar. Det lÃ¥ter mkt för nÃ¥n som har ett eller tvÃ¥ barn, och det ÄR en stor summa, men det blir inte sÃ¥ mycket mer per unge än vad alla fÃ¥r, förstÃ¥r du hur jag menar? 🙂

  3. Angelica

    Jag undrar om du har ett jobb att gå tillbaka till när du är ”klar” med din mammaledighet? Vill/ska du börja jobba igen någon gång? Jag tänker att det är långt kvar till 65 för dig, och är bara lite nyfiken på vad du vill göra när föräldradagarna är slut och ni inte ska ha fler barn?

    Tack för en superhärlig blogg!
    Carola: Jag har ingen tjänst att gå tillbaka till. Men nångång ska jag väl jobba, men det har jag inte funderat klart över än:)

  4. Angelica

    Jag undrar om du har ett jobb att gå tillbaka till när du är ”klar” med din mammaledighet? Vill/ska du börja jobba igen någon gång? Jag tänker att det är långt kvar till 65 för dig, och är bara lite nyfiken på vad du vill göra när föräldradagarna är slut och ni inte ska ha fler barn?

    Tack för en superhärlig blogg!
    Carola: Jag har ingen tjänst att gå tillbaka till. Men nångång ska jag väl jobba, men det har jag inte funderat klart över än:)

  5. Lisbeth

    Jag blir lite tagen över hur mycket fördomsfullhet det finns runt det här med att vara hemma med barnen. Eller att ha många barn.
    Det handlar ju inte om vems livsval är bäst, eller hur? Det handlar ju om att kunna välja vad som känns bäst för din familj och dig.
    Någon eller några drog in kroppsvikt, utseende och intelligens i den här debatten – tycker mest det är ett tecken på deras egen ointelligens..

    Hamnade i en rolig diskussion om feminism och jämlikhet häromdagen. Den eviga frågan om hemmafruars vara eller icke vara. Jag kan inte förstå varför man inte ska få välja själv om man ska vara hemmaman/fru eller inte. Är det inte det jämlikt och feminism handlar om egentligen? Att få välja själv?
    Vill man vara karriärist och/eller förverkliga sig själv genom jobbet – fine, gör det. Men klanka inte ner på dem som väljer andra sätt att förverkliga sig själv.
    Dessutom: Har man inte råd eller möjlighet att skaffa många barn eller vara hemma med dem man har, trots att man vill, är det ju väldigt tråkigt. MEN ta inte ut det på dem som lyckas med sitt livsval – det är inte ok.

    Intressant nog fanns det en undersökning i dagspressen igår där det visade sig att ca 50 % av både kvinnor och man skulle välja att vara hemmafru/man om de kunde..
    Tankeväckande!

    När det gäller vad jag tänker om att ha många barn: Avundsjuka! Jag hade önskat att få många barn, men av många anledningar blev det inte så. Jag har ”bara” två. 🙂

  6. Lisbeth

    Jag blir lite tagen över hur mycket fördomsfullhet det finns runt det här med att vara hemma med barnen. Eller att ha många barn.
    Det handlar ju inte om vems livsval är bäst, eller hur? Det handlar ju om att kunna välja vad som känns bäst för din familj och dig.
    Någon eller några drog in kroppsvikt, utseende och intelligens i den här debatten – tycker mest det är ett tecken på deras egen ointelligens..

    Hamnade i en rolig diskussion om feminism och jämlikhet häromdagen. Den eviga frågan om hemmafruars vara eller icke vara. Jag kan inte förstå varför man inte ska få välja själv om man ska vara hemmaman/fru eller inte. Är det inte det jämlikt och feminism handlar om egentligen? Att få välja själv?
    Vill man vara karriärist och/eller förverkliga sig själv genom jobbet – fine, gör det. Men klanka inte ner på dem som väljer andra sätt att förverkliga sig själv.
    Dessutom: Har man inte råd eller möjlighet att skaffa många barn eller vara hemma med dem man har, trots att man vill, är det ju väldigt tråkigt. MEN ta inte ut det på dem som lyckas med sitt livsval – det är inte ok.

    Intressant nog fanns det en undersökning i dagspressen igår där det visade sig att ca 50 % av både kvinnor och man skulle välja att vara hemmafru/man om de kunde..
    Tankeväckande!

    När det gäller vad jag tänker om att ha många barn: Avundsjuka! Jag hade önskat att få många barn, men av många anledningar blev det inte så. Jag har ”bara” två. 🙂

  7. Sanna

    Min kommentar försvann nog sist 🙂
    Men jag försöker igen, jag tänker såhär ang stora familjer;
    Klarar man som föräldrar av att uppfostra trygga barn, så fine, skaffa så många barn som helst!
    Men familjer som man ser med massa barn som inte klarar av sin barn har jag noll respekt för!
    Att inte ge barn en grundläggande trygghet för att man är för många tycker jag är helt sjukt!
    (Nu syftar jag inte på din familj för jag tycker dina barn verkar trygga)
    Men ser man en familj i affären med tio ungar som är högt och lågt och föräldrarna bara skriker o gapar på dom så tänker jag iaf white trash!
    Vore väldigt intressant att höra vad du tycker om min åsikt! Kram

  8. Sanna

    Min kommentar försvann nog sist 🙂
    Men jag försöker igen, jag tänker såhär ang stora familjer;
    Klarar man som föräldrar av att uppfostra trygga barn, så fine, skaffa så många barn som helst!
    Men familjer som man ser med massa barn som inte klarar av sin barn har jag noll respekt för!
    Att inte ge barn en grundläggande trygghet för att man är för många tycker jag är helt sjukt!
    (Nu syftar jag inte på din familj för jag tycker dina barn verkar trygga)
    Men ser man en familj i affären med tio ungar som är högt och lågt och föräldrarna bara skriker o gapar på dom så tänker jag iaf white trash!
    Vore väldigt intressant att höra vad du tycker om min åsikt! Kram

  9. jenny

    Stort tack för en bra blogg!
    Min fråga, hur gör du och Perra för att hinna med varandra och vårda kärleken? Jag har inga barn än men pojkvän och jag tycker det känns som om vi knappt får tid för varandra med jobb och annat.. Så jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det!
    Men man märker verkligen hur mycket kärlek som finns i er familj och det är så härligt att se! Många kramar till hela härliga familjen!! //Jenny

  10. jenny

    Stort tack för en bra blogg!
    Min fråga, hur gör du och Perra för att hinna med varandra och vårda kärleken? Jag har inga barn än men pojkvän och jag tycker det känns som om vi knappt får tid för varandra med jobb och annat.. Så jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det!
    Men man märker verkligen hur mycket kärlek som finns i er familj och det är så härligt att se! Många kramar till hela härliga familjen!! //Jenny

  11. Emelie

    Kommer själv från en stor familj (11 barn) och kan ärligt säga att vi syskon nog har upplevt det lite olika med att ha många syskon. Jag har alltid tyckt om det men min storasyster tycker fortfarande i vuxen ålder att det är pinsamt och jag skulle nog säga att de sista 5 gångerna som mamma och pappa berättade att vi skulle få ett syskon var det allmänna protester från alla. När bebisen väl anlände blev den älskad och bortskämd av alla naturligtvis men den första reaktionen var NEJ! inte nu igen.. Men det är ju naturligtvis föräldrarnas val, där hade vi inte så mycket att säga till om. Jag vet inte. Det är svårt. Blöjor och amning tar så lätt över framför de stora barnens lite mer subtila behov så när det alltid finns en bebis är det lätt att de stora hamnar i skymundan tycker jag. Sedan tror jag också att det är väldigt beroende på vilka barn man får. Lugna eller överaktiva är en himla skillnad. det var en lång utläggning det här blev. Jag vill egentligen bara säga att det är skönt att ni finns och bidrar till att normalisera stora familjer (vilket inte alla familjer som var med i FA gjorde kan jag tycka. Inga namn nämnda). Någon gång snart kan jag kanske berätta hur många syskon jag har utan att behöva ägna nästa halvtimme åt att försöka hjälpa dem att komma över chocken 😉 Kram!

  12. Emelie

    Kommer själv från en stor familj (11 barn) och kan ärligt säga att vi syskon nog har upplevt det lite olika med att ha många syskon. Jag har alltid tyckt om det men min storasyster tycker fortfarande i vuxen ålder att det är pinsamt och jag skulle nog säga att de sista 5 gångerna som mamma och pappa berättade att vi skulle få ett syskon var det allmänna protester från alla. När bebisen väl anlände blev den älskad och bortskämd av alla naturligtvis men den första reaktionen var NEJ! inte nu igen.. Men det är ju naturligtvis föräldrarnas val, där hade vi inte så mycket att säga till om. Jag vet inte. Det är svårt. Blöjor och amning tar så lätt över framför de stora barnens lite mer subtila behov så när det alltid finns en bebis är det lätt att de stora hamnar i skymundan tycker jag. Sedan tror jag också att det är väldigt beroende på vilka barn man får. Lugna eller överaktiva är en himla skillnad. det var en lång utläggning det här blev. Jag vill egentligen bara säga att det är skönt att ni finns och bidrar till att normalisera stora familjer (vilket inte alla familjer som var med i FA gjorde kan jag tycka. Inga namn nämnda). Någon gång snart kan jag kanske berätta hur många syskon jag har utan att behöva ägna nästa halvtimme åt att försöka hjälpa dem att komma över chocken 😉 Kram!

  13. Sandra

    Det handlar inte om prioritering eller dyra hus heller..
    Vi skulle inte ens ha råd att köpa ett renoveringsobjekt och med bättre bil menar jag en bil som man kan lita på att den startar och att den inte tvärdör utan anledning när man kommit halvvägs.
    Och du pratar om utomlandsresor, jag har aldrig varit utomlands i hela mitt liv.
    Våra pengar går till räkningar, mat och kläder..

    Jag klagar väl inte på dig men jag blir ledsen när det känns som du klankar ner på folk som inte gör som du.

  14. Sandra

    Det handlar inte om prioritering eller dyra hus heller..
    Vi skulle inte ens ha råd att köpa ett renoveringsobjekt och med bättre bil menar jag en bil som man kan lita på att den startar och att den inte tvärdör utan anledning när man kommit halvvägs.
    Och du pratar om utomlandsresor, jag har aldrig varit utomlands i hela mitt liv.
    Våra pengar går till räkningar, mat och kläder..

    Jag klagar väl inte på dig men jag blir ledsen när det känns som du klankar ner på folk som inte gör som du.

  15. Annelie Rosendahl

    Hej!
    Vill bara säga att jag blir peppad av att läsa din blogg. Har själv 3 barn 4½, 2½ och 3 månader och folk tycker redan att vi befolkar världen alldeles själv. Att jag dessutom är hemma med alla tre gör inte saken bättre. Det handlar om prioriteringar ekonomiskt, men det är guld värt att få vara hemma med barnen och vara delaktig i deras utveckling hela tiden. Det hela handlar om vad som är livskvalitet och det är olika för oss alla. Men som du säger så är det märkligt att det är helt ok att en barnen är på dagis; massa barn med lite personal, men att vara hemma med dem själv är inte lika accepterat.

    Håller på dig!
    Annelie

  16. Annelie Rosendahl

    Hej!
    Vill bara säga att jag blir peppad av att läsa din blogg. Har själv 3 barn 4½, 2½ och 3 månader och folk tycker redan att vi befolkar världen alldeles själv. Att jag dessutom är hemma med alla tre gör inte saken bättre. Det handlar om prioriteringar ekonomiskt, men det är guld värt att få vara hemma med barnen och vara delaktig i deras utveckling hela tiden. Det hela handlar om vad som är livskvalitet och det är olika för oss alla. Men som du säger så är det märkligt att det är helt ok att en barnen är på dagis; massa barn med lite personal, men att vara hemma med dem själv är inte lika accepterat.

    Håller på dig!
    Annelie

  17. Ida

    Hej!
    Jag har tre småsyskon, den minsta är fyra år yngre än mig (17) och så är de ett tvillingpar på 19, jag själv är 21.
    Mamma var hemma hela vår uppväxt och de är först dom senaste två åren som hon börjat jobba lite som vikarie på en förskola.
    Är oerhört tacksam för att hon fanns där när man kom hem från skolan, att man inte behövde bli ivägskickad till skolan när man kände sig hängig för att mamma måste iväg till arbetet.
    Pappa har eget företag i en byggnad 10 meter från huset, kontoret var tidigare inne i själva huset så han var också ofta hemma.
    Har kommit fram till de nu på senare år att jag haft en himla tur som fått växa upp med båda mina föräldrar närvarande i princip 24 timmar om dygnet 🙂

    Fast visst tyckte man att de var rätt pestigt när man kom hem och hade kompisar med sig och dom frågade varför min mamma alltid var hemma. 🙂 Haha och jag tyckte att de var jättehäftigt och spännande att få följa med hem till någon som var ensam hemma. De var ju aldrig jag 😉
    Men de var väl en period där runt 12-13års åldern…

    Hur som helst så är alla mammor som är hemma med sina barn mina idoler!! 🙂
    Måste ju vara bland de viktigaste man kan göra. 🙂

  18. Ida

    Hej!
    Jag har tre småsyskon, den minsta är fyra år yngre än mig (17) och så är de ett tvillingpar på 19, jag själv är 21.
    Mamma var hemma hela vår uppväxt och de är först dom senaste två åren som hon börjat jobba lite som vikarie på en förskola.
    Är oerhört tacksam för att hon fanns där när man kom hem från skolan, att man inte behövde bli ivägskickad till skolan när man kände sig hängig för att mamma måste iväg till arbetet.
    Pappa har eget företag i en byggnad 10 meter från huset, kontoret var tidigare inne i själva huset så han var också ofta hemma.
    Har kommit fram till de nu på senare år att jag haft en himla tur som fått växa upp med båda mina föräldrar närvarande i princip 24 timmar om dygnet 🙂

    Fast visst tyckte man att de var rätt pestigt när man kom hem och hade kompisar med sig och dom frågade varför min mamma alltid var hemma. 🙂 Haha och jag tyckte att de var jättehäftigt och spännande att få följa med hem till någon som var ensam hemma. De var ju aldrig jag 😉
    Men de var väl en period där runt 12-13års åldern…

    Hur som helst så är alla mammor som är hemma med sina barn mina idoler!! 🙂
    Måste ju vara bland de viktigaste man kan göra. 🙂

  19. Johanna

    När jag gick på lågstadiet pluggade min mamma till lärare, och jag vet inte riktigt vad det var för lattjo schema hon hade men det innebar i alla fall att hon var hemma varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Vilken lyx det var!! Att kunna åka HEM efter skolan och inte behöva stanna kvar på fritids till fyra halv fem varenda dag. Många av mina vänner var också hemma på eftermiddagarna och jag minns att vi satt på bussen på väg hem och tyckte synd om de som fick vara kvar på fritids.
    Att min mamma studerade innebar ju såklart att det inte fanns pengar till några charterresor, men vi åkte faktiskt på skidsemster till Sälen en gång om året. Så visst kan man överleva, och mer därtill, med ”bara” en jobbande förälder 🙂

  20. Johanna

    När jag gick på lågstadiet pluggade min mamma till lärare, och jag vet inte riktigt vad det var för lattjo schema hon hade men det innebar i alla fall att hon var hemma varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Vilken lyx det var!! Att kunna åka HEM efter skolan och inte behöva stanna kvar på fritids till fyra halv fem varenda dag. Många av mina vänner var också hemma på eftermiddagarna och jag minns att vi satt på bussen på väg hem och tyckte synd om de som fick vara kvar på fritids.
    Att min mamma studerade innebar ju såklart att det inte fanns pengar till några charterresor, men vi åkte faktiskt på skidsemster till Sälen en gång om året. Så visst kan man överleva, och mer därtill, med ”bara” en jobbande förälder 🙂

  21. Anna-Karin

    Hej!
    Har precis börjat läsa din blogg, men följde er och de andra familjerna i TV när det begav sig!

    Ville egentligen bara säga att jag tycker att ni verkar hur mysiga och goa som helst, och det är spännande att få förklarat för sig hur det fungerar med många barn! (Jag själv har två, tredje på jäsning!) 🙂

    Många gånger får jag mig en tankeställare om vad som är viktigt när jag läser bloggen! Tack för det!

    /A-K

  22. Anna-Karin

    Hej!
    Har precis börjat läsa din blogg, men följde er och de andra familjerna i TV när det begav sig!

    Ville egentligen bara säga att jag tycker att ni verkar hur mysiga och goa som helst, och det är spännande att få förklarat för sig hur det fungerar med många barn! (Jag själv har två, tredje på jäsning!) 🙂

    Många gånger får jag mig en tankeställare om vad som är viktigt när jag läser bloggen! Tack för det!

    /A-K

  23. Maria Förster

    Jag är själv äldst i en skara av 10. Helt underbart. Jag är 30 och min minsta bror är 7 och har downs syndrom. Han är hela familjens sockertopp. När jag var yngre tyckte jag det var jobbigt med många syskon, men nu är jag stolt över att ha många, som kan relatera till mej. Som har samma uppväxt och som kan förstå mej. Är gift med en man som har 7 syskon. Vi har själva 4 barn och fler, eller iallafall 1 till skulle gärna få komma. 🙂 Just nu är jag hemmafru och pluggar ite matte, för att om några år kunna läsa till sjuksyrra. Vi har valt att leva på en inkomst, för att någon av oss alltid ska finnas till hands för barnen. De tre stora går i skolan nu och den minsta på förskola 15 timmar i vecka, för att jag ska kunna plugga och för att hon ska få leka av sig med andra barn, när syskonen ändå är i skolan. Bet här passar oss utmärkt nu och sedan när de är lite större så kommer vi jobba båda två, men båda kommer inte jobba heltid, utan vi ska försöka att någon av oss kommer vara hemma när de kommer hem från skolan. Vi har inte skaffat barn för att andra ska fostra och ta hand om dem åt oss. Vilket i stor del bli om man är två heltidsjobbande föräldrar. Sen förstår väl jag oxå att vissa ”måste” jobba mycket att för att de måste bo fint och resa. Men i våran familj får man växa upp med kärlek och uppmärksamhet.

  24. Maria Förster

    Jag är själv äldst i en skara av 10. Helt underbart. Jag är 30 och min minsta bror är 7 och har downs syndrom. Han är hela familjens sockertopp. När jag var yngre tyckte jag det var jobbigt med många syskon, men nu är jag stolt över att ha många, som kan relatera till mej. Som har samma uppväxt och som kan förstå mej. Är gift med en man som har 7 syskon. Vi har själva 4 barn och fler, eller iallafall 1 till skulle gärna få komma. 🙂 Just nu är jag hemmafru och pluggar ite matte, för att om några år kunna läsa till sjuksyrra. Vi har valt att leva på en inkomst, för att någon av oss alltid ska finnas till hands för barnen. De tre stora går i skolan nu och den minsta på förskola 15 timmar i vecka, för att jag ska kunna plugga och för att hon ska få leka av sig med andra barn, när syskonen ändå är i skolan. Bet här passar oss utmärkt nu och sedan när de är lite större så kommer vi jobba båda två, men båda kommer inte jobba heltid, utan vi ska försöka att någon av oss kommer vara hemma när de kommer hem från skolan. Vi har inte skaffat barn för att andra ska fostra och ta hand om dem åt oss. Vilket i stor del bli om man är två heltidsjobbande föräldrar. Sen förstår väl jag oxå att vissa ”måste” jobba mycket att för att de måste bo fint och resa. Men i våran familj får man växa upp med kärlek och uppmärksamhet.

  25. Sara

    Älskar att ni har många barn. Förr hade man det ohc då var det nästan mer konstigt om man bara hade en eller två st.
    Det där me tvätten tror jag inte spelar någon roll hur många man är i familjen, vi är 4 st och jag tycker jag tvättar förjämnan. Tror att ju fler man är desto mer effektiv blir man med tvätt och städ och dylikt!!!

    Hoppas ni skaffar flera barn så folk kan klaga lite mer, hehe… men jag tycker ni är en super familj utifrån bloggen och teven!!!
    Kramar från Dalarna

  26. Sara

    Älskar att ni har många barn. Förr hade man det ohc då var det nästan mer konstigt om man bara hade en eller två st.
    Det där me tvätten tror jag inte spelar någon roll hur många man är i familjen, vi är 4 st och jag tycker jag tvättar förjämnan. Tror att ju fler man är desto mer effektiv blir man med tvätt och städ och dylikt!!!

    Hoppas ni skaffar flera barn så folk kan klaga lite mer, hehe… men jag tycker ni är en super familj utifrån bloggen och teven!!!
    Kramar från Dalarna

Allvar

Mer om funderingen:) del 1

Okey, ni frågade massor, samtidigt som ni svarade på min fråga, och jag ska försöka svara lite 🙂

 

Många av er undrar Varför??  Ja inte vet jag!  🙂 Det är inte så att vi funderar så mkt över varför vi känner att det finns plats för fler barn hos oss än statistikens 1,8, utan det är bara så.

Vi har aldrig sagt en bestämd siffra över hur många barn vi vill ha, utan det har bara känts som att det fattas nån…eller fattas…att det gärna få komma en till, kanske är rätt ord.

På precis samma sätt som det känns för alla som önskar sig ännu ett barn, ni som sitter med ett barn idag och funderar på ännu ett….den känslan är den samma även när man har många barn.

Så på Varför frågan går det inte att svara..kanske Varför INTE?

 

Är det inte jobbigt att vara gravid så många gånger`? Tar inte kroppen stryk?

För mig har det inte varit jobbigt, jag har haft okomplicerade graviditeter och förlossningar, och fakta är ju att kvinnor är gjorda för att bära och föda barn 🙂  Jag mår bra som gravid, visst har ju jag småkrämpor jag med – foglossning, sammandragningar, ischias, illamående….men inget så jobbigt att det inte är värt det,

Jag har aldrig varit i så bra form som efter Jordan, och dit ska jag tillbaka tänkte jag:)  Jag hade väldigt mkt ryggont innan jag fick barnen..men det är sällan jag har det idag.

Så nej, det är inte jobbigt. För mig. Hade det varit det hade jag säkert inte haft så många. Eller, jo det hade jag nog 🙂

 

Sen undrar nästan alla över hur man hinner med nio barn:)

När jag funderade över hur jag skulle förklara det för er, så kom jag att tänka på en kompis som är dagmamma….hon har 5-6 dagbarn, inklusive sina egna, och de barnen är i ungefär samma ålder allihopa….men inte fasiken är det nån som undrar hur hon hinner med??

 

Varför det då?

 

 

Våra barn är i nuläget 17-16-11-11-8-6-4-2år-och så 3 månader.

Tonåringarna är som de flesta tonåringar, de har ingen större lust att umgås med sin familj dygnet runt utan föredrar att sitta på sina rum och poppa musik och skypa med kompisar.

Tvillingarna föredrar åxå sina kompisar, och det gör faktiskt 8 åringen med.

Kvar är då de fyra minsta , och ingen undrar ju över hur en dagmamma räcker till , så alla förstår ju hur det är.

 

Janelle och Patricia pratar jag med när de kommer från skolan, och om de hjälper till med middagen, efter maten och på kvällarna.

Robban kommer oftast hem efter skolan och då har han en stund i ensamt majestät innan Corrinda kommer, oftast med kompisar, och han sitter ofta med oss på kvällarna och tittar på nån film. Jag skjutsar honom till tennis två gånger i veckan och då har vi ingen som stör oss.

Corrinda behöver man aldrig oroa sig över om hon får tillräckligt med uppmärksamhet för hon ser till att få det 🙂

Hon och Perra åker  på olika sportgrejor ihop, och han följer med på hennes basketturneringar och cuper så ofta han bara kan.

Hon kommer och pratar om hon har tråkigt, är ledsen, glad eller arg, eller bara vill. Även hon sitter hos oss och tittar på tv.

Jordan, Lovelia och Jamie har min uppmärksamhet och mitt eminenta sällskap hela dagarna så de går det ingen nöd på, och när Novalie och Trixie kommer från skolan sover oftast Jordan, så då sitter de plus Loppan och äter mellis tillsammans, och berättar om dagen.

 

Jag är i köket mest hela dagarna, för det är det rum i huset som är hjärtat och där allt utgår ifrån, så när barnen kommer hem så är jag alltid där.

Jag jobbar ju inte, som flera av er påpekar, och det innebär ju att jag finns där för barnen.

De som jobbar väcker sina barn på morgonen, lämnar de på fritids, för att sen gå och jobba, hämta upp sina barn igen framåt 17-tiden kanske, hem, laga mat, äta middag, skjutsa på träning  och sen sova….

 

Jag har hela eftermiddagarna med barnen, sen lagar jag mat, med hjälp av dem i bästa fall:) och sen är det ev skjutsningar till aktiviteter. Är det nära får de gå. Alla barn har två friska ben som ska användas. Här curlas det i minsta möjliga mån 🙂

Ska man räkna tid tillsammans med barnen så är jag ganska övertygad om att jag spenderar mer tid med vart och ett av mina nio barn än vad de flesta andra gör. Räkna efter själva och återkom gärna med hur många timmar /dag ni kan sitta i lugn och ro med era barn:)

Nej, jag kanske inte ägnar timmar varje dag enskilt åt varje barn, men det gör faktiskt inte många som har fler barn än ett.

 

Jag tar ofta med några barn  i taget , ibland bara ett, och gör vardagsgrejor – handlar tex.  Perra tar med nån/några på sina grejor – speedway, fotboll. hockey, basket.osv

Barnen själva är nöjda.

Hade vi haft nio lika gamla barn så hade frågan varit berättigad, men de har så olika tider att det inte är nåt problem.

 

Aktiviteter då? Har barnen sådana och hur hinner vi med det?

Jadå, de får prova på vad de vill, men däremot får de inte har hur många aktiviteter som helst, samtidigt. Det räcker med en eller ett par per unge.

De ska hinna med skolan, kompisarna och att ha lite tråkigt åxå 😉

Helt ärligt kan jag säga att jag försöker styra dem lite till att prova de grejor som finns här ute i området, det finns så mkt att det känns fånigt att pusha iväg dem på badminton som finns i andra änden av stan, tex.

Robban har tennis två gånger i veckan, (skjutsas) Corrinda basket två gånger i veckan plus matcher på helgerna.Ena gången här ute, andra i stan, hon tar sig dit själv tillsammans med lagkompisarna, helgerna behöver de skjuts.

Janelle har dansat, Patricia har tagit sånglektioner..just nu gör ingen av dem nåt sånt, men de tog sig ju dit och hem själva, även fast det var i stan.

Novalie har gympa, och cyklar dit själv, i vinter får hon nog skjuts, eller så får hon gå det är inte långt.

De aktiviteter som de har idag känns inte ens besvärligt att få ihop!

 

Tvillingarna har gått i hockeyskola som små, när Trixie var nyfödd, och det var ingen hit…Dels var det tidiga lördagmorgnar, dels behövde de ju hjälp med att få på hela utrustningen, sen skulle man som förälder stå där under hela träningen som var 90 min…för att serva dem med vatten..Jag hatar att frysa, och det var kallt i ishallen:( plus att jag hade med Trixie som var bebis, och Novalie som var drygt 2 år.

Men det funkade det med. (Jag blev ju inte så ledsen när de slutade 🙂  )

Alla grejor runt aktiviteterna kan ju vara en pain in the ass!  Nu har det inte varit så mkt sånt, inget alls på gympan och tennisen, men basketlaget har sålt Newbody kläder, och det var ju hyfsat enkelt, sen har de kioskansvar vissa helger osv.

Perra jobbar ju nästan alla lördagar under hösten, och många söndagar så det är svårt för oss att kunna då, men det tar han igen under våren. Jag är sällan med på cuper och turneringar, för det är inget jag är intresserad av…tycker sport i alla former är skittrist 🙂 och Perra gillar det så vi delar upp det där så det passar oss.

Så jo, de får ha aktiviteter, fast de är många. 🙂

 

Läsa böcker, och diskutera innehållet med varje barn ,. frågar nån om vi gör?

Nej, det gör vi inte. Jag älskar att läsa böcker, men avskyr att försöka läsa för småbarn som ska vända tillbaka bladet, peka och hindra en när man ska vända till nästa sida, och som river och sliter och hoppar runt 😉

Helt ärligt så blir det inte så mkt läst av oss föräldrar. Diskutera böcker vi läst gör vi aldrig någonsin, det är helt enkelt inte av intresse för nån.

Däremot så läser skolbarnen för de yngre, helt frivilligt, och det får de mkt beröm för i skolan:)  Alla våra barn  har lärt sig läsa på ett kick, och de tycker om det. Så även om vi inte har bokcirkel här hemma så tycker vi om att läsa på olika sätt 🙂

 

Studiero….kan det existera i en stor familj, och läxhjälp?

Ja absolut. Tonåringarna sitter på sina rum och pluggar, och de mindre antingen i köket eller på sina rum, och när det görs läxor så får övriga småbarn gå nån annanstans.

Behöver de hjälp så får de det. Jag var ingen stjärna i skolan, men med en lärobok som stöd så kan jag ge dem den hjälp de behöver, i allt utom matte och språk ( ja engelska och svenska kan jag ju såklart, och matten kan Perra fixa)

 

Nån skrev såhär:

Att man inte kommer vidare i livet , stannar i småbarnsfasen och blöjåldern år efter år efter år, det är nog min åsikt. Det märks också på hur ni skriver ni mammor från fam Annorlunda vars bloggar jag läser.

 

Jag kan ju även här dra en parallell med dagmammor/dagispersonal och andra som jobbar med småbarn, ingen tycker att de har fastnat i blöjträsket? Är det för att det är finare att byta blöjor på jobbet än som mamma,??  Jag fattar helt ärligt inte riktigt sådana här tankegångar, eftersom det inte håller när man granskar den lite närmare…??

 

En annan frågar såhär:

Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?

– Nej jag längtar inte utanför familjen, för jag älskar det här! Jag trivs.  Det finns inte ett arbete som är viktigare än det jag utför 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.   Jag saknar inget från arbetslivet, inte ens att få gå på toa ifred 😉

 

 

Och nu är klockan massor, och jag orkar inte tänka längre, så jag återkommer med resten imorgon eller så 🙂

Ok??

 

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Anna W

    Bra svar!

    Är själv förskollärare och känner att jag nog hämmas lite i min föräldraroll pga mitt yrke, tyvärr. Trivs bra som lärare (tanken var egentligen inte att jag skulle arbeta i föörskolan) men blir lite samma samma. Skulle jag få välja skulle jag absolut kunna tänka mig att skaffa fler barn och vara hemma och ha mitt eget ”dagis” 🙂

    En liten fundering bara…Igår var Maria Montazami med i ett program på svt. Hon är också hemmamamma (men låter ju finare att säga hemmafru…) men ingen som trycker ner henne för det (inte för just det iaf)! Men är väl lite finare att vara det i Hollywood… 😉

  2. Ulrika

    Jättebra svar, som jag visste att du skulle ge. Hade jag inte mått pest under mina graviditeter samt dragit på mig reumatism som tär på mig och min kropp så hade jag säkert haft fler barn jag med. Men nu får fyra räcka 🙂

    Tycker ni verkar vara en helt normal familj faktiskt 🙂

  3. Brysselkålen

    Ramlade över din sida av en slump. Bor utomlands, så jag har ingen aning om vem du är. Men så härligt du skriver om – och beskriver – din familj! Man blir glad, helt enkelt. Det var bara det jag ville skriva…

  4. Ulle

    Jag trodde nog att kommentarerna i sig var grejen med inlägget, inte att du skulle sen ”försvara” varje åsikt. Kändes lite onödigt faktiskt, eller kanske var det det du var ute efter? För om inte du känner att du behöver försvara din familjs storlek så var det nog ingen som förväntade sig det….

  5. Anna

    Det är bara att konstatera att vi alla är olika! En del vill absolut yrkesarbeta och skulle må dåligt av att inte göra det och andra vill hellre ha många barn och vara hemma-de flesta är mitt i mellan.

    Själv vill jag varken det ena eller andra-och har ett stort behov av att vara för mig själv, ha egent tid. göra saker utan barnen-ibland vill jag bara vara med vuxna eller själv.

    Jag har två barn, tätt som sjutton kom de, och väntas nummer tre ocv den sista.

    Jag tycker personligen att det är hemskt att jobba heltid, men hemskt att vara hemma alltid också.

  6. triasmfl

    ”Det jag tänker på är att längtar du inte efter att utvecklas i tex en yrkesroll utanför familjen? Att ha ett annat jobb än familjen som man trivs med?

    – Nej jag längtar inte utanför familjen, för jag älskar det här! Jag trivs. Det finns inte ett arbete som är viktigare än det jag utför 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Jag saknar inget från arbetslivet, inte ens att få gå på toa ifred ”

    Ett så bra svar. Känner precis likadant!!!

  7. Maria

    Jag är hemma med fyra barn, den yngsta 2 år. Jag är också förskollärare och vet hur många barn har det på våra förskolor idag. Jag är helt säker på att Jordan (och även min 2-åring) får mycket mer tid och uppmärk-samhet än en 2-åring som tillbringar sina dagar på förskolan. Där ska man redan som liten 1-åring konkurrera med kanske 20 andra barn om pedagoger- nas tid och uppmärksamhet.
    Jag har därför valt att vara hemma med mina barn så länge jag bara kan!
    Just idag står det i media om en undersökning där det visar sig att en stor del av alla småbarnsmammor VILL vara hemma med sina barn, om det vore möjligt. Jag tror att du Carola, och vi andra hemmamammor kan vara förebilder! Vi visar att det faktiskt går att klara sig utan utlandsresor, fjällsemestrar, nya bilar, märkeskläder osv. Vem blir lyckligare av det? Inte våra barn i alla fall!
    Jag vill inte ge dåligt samvete till alla föräldrar som lämnar sina barn på förskolan. Men man kan tänka efter en extra gång innan man börjar jobba heltid och lämnar barnen 40-50 timmar i vecken på förskolan.
    Jag vet också att för vissa barn är förskolan jätteviktig, och helt nödvändig för att barnen ska må bra och utvecklas. Det kan gälla invandrarfamiljer (för språkets skull) och socialt utsatta familjer.
    Men i en ”vanlig” familj tror jag att barnen mår minst lika bra av att var hemma åtminstone de tre första åren.
    De lär sig samspela med andra ändå, ta hänsyn, vänta på sin tur osv, både hemma och på t.ex. öppna förskolan.
    Oj det blev en lång kommentar! Men det är ett spännande ämne. Många verkar ju tycka att man är lat, inte vill jobba och lever på bidrag. Istället är det ju ett medvetet och genomtänkt sätt att leva, som man har valt för sina barns bästa!

  8. Maria

    Många frågor handlar ju om ekonomi upplever jag (som också är hemma, visserligen ännu med bara tre små) men jag tror inte de tänker på att det ju någonstans blir dyrare om båda skulle att jobba än att en är hemma med så många barn. Avgifter för förskola/fritids för kanske sex barn plus bensinkostnader att åka till ytterligare ett jobb.. ett kanske lågavlönat sådant.. Att det blir liksom för lite över, eller kanske till o med inget alls över. Det är ju inte värt det alls på något vis! Och att därtill lägga all vab. Nä jag röstar också för att en vuxen ska vara hemma under småbarnsåren iallafall! Ett underbart liv för barn att leva!

  9. Jenny

    Oj oj vad mycket skit man har fått ta bara för att man valt att jobba deltid i alla år och även nu när barnen börjar att bli ”stora” 9 och 13 år, men även om man är stor så behöver man en vuxen när man kommer hem från skolan. Vi har valt att det alltid finns en vuxen hemma på morgonen och på em när barnen kommer från skolan, meken jobbar natt skift och jag kan styra min arbetstid någolunda fast jag jobbar inom omsorgen pga ´Time care. Du har en sund inställning så passa på mys länge 🙂

  10. Anna-karin

    Låter som en normal sund inställning till sin familj, jag har bar 3 barn och är hemma sedan 1,5 år tillbaka och även när de var små (3,5 7 och 9år) vi har det supermysigt när barnen kommer hem från skolan och denna tiden vill jag inte byta bort vi har haft många år utan fritids och för oss har det varit guld värt. Däremot kan jag känna att andra föräldrar som jobbar mycket gärna ser att jag ska ta med deras barn hem efter skolan för att stilla deras dåliga samvete men nopp vi ta bara hem kompisar när vi själva vill det för vi har det rätt härligt på våra mellisar och läxläsningar innan maken kommer hem vid 17.30. Då är maten klar och tvätten tvättad vilket vi gillar. Karriär!! Nä nog inget för mig heller just nu. Var rädd om varandra och fortsätt ha det bra där hemma. Stor Kram till er.

  11. Ann

    Jag tror att många jämför sig med andra vuxna och kanske inte tänker på barnens bästa. Man kan faktiskt klara att vara hemma i flera år på en lön i familjen om man drar ner på sin konsumtion, Man behöver inte ha en ny bil eller kanske inte bil överhuvudtaget, man behöver inte bo i villa. Barnen klarar sig de första åren med second hand kläder eller handla billigt på rea. Har själv erfarenhet av detta och våran familj mådde helt förträffligt.

  12. Sandra

    Alla har inte möjligheten att vara hemma med barnen, du får det att låta som att alla mammor som jobbar gör det för att de inte vill umgås med barnen..

    Jag skulle gärna vara hemma med min son och eventuella framtida barn, men jag vill inte bo i lägenhet i hela livet och ska vi ha råd med hus och bättre bil så måste jag jobba.

    Ps. Jag undrar visst hur dagmammor orkar med alla barn, så bara för du inte undrar det kan väl andra göra det.

  13. Malin

    är lustigt att folk ens frågar dig!!!!!

    jag kan bara känna inför stora familjer ”hur ORKAR dem?”… men nu när mina två är 1½ och 2½ år gamla så är det jobbigaste iaf för mig, över. 🙂
    Visst de slåss som hyenor hela eftermiddagarna 😉 MEN det är så mysigt när vi har ROLIGT ihop, när de får varandra att skratta och när de leker ihop och hittar på bus ihop!
    Så nu känner vi båda att en till INTE skulle vara helt fel!;)) Men vill gärna vänta liiite till..

    Jag tror att om du haft haft mina graviditeter så hade du nog inte haft 9 härliga barn.. MEN som tur är så har du inte haft mina graviditeter samt förlossningar (på 40 smärtsamma jäkla timmar, per förlossn!)..

    Men ändå, är jag villig att genomgå det hela -åtminstone en gång till.. 😀

    Tycker inte att folk har rätt att ifrågosätta dig som mamma till dina 9 barn! Om du inte skulle ha kännt att du orkar eller hinner med dem så skulle du knappast ha skaffat allihopa , inte sant? 🙂

    Det lilla man fick se på tv, så tyckte jag att ni var en helt Underbar familj!!!! Era barn kändes nöjda,glada och sociala! Det verkade absolut INTE gå någon som helst nöd på dem!

    *kraam*
    /Malin

  14. Line

    Tack Carola
    jag har valt att vara hemma med mina barn pga många saker men mest för att jag vill vara med mina barn. Men ibland känner jag att bekanta tycker att det är konstigt att jag ”bara” är hemma. Att jag bara vill vara hemma och lata mig och det är ju det minsta man kan göra! Tack för inspiration!

  15. Linda

    Finns väl inga konstigheter i hur ni gör er familj? Låter som ni gör som andra gör, förutom då att ni har några fler barn. Vilket ni får ihop tiden bra med. Finns ju dom familjer med 1 el 2 barn och har ändå inte tid med barnen… Kanske lättare att oraganisera med fler barn än med få…

  16. Fia

    Jag önskar att alla föräldrar hade din inställning till barnen och det arbete du gör. Vet inte hur många föräldrar jag stött på som inte har tid att komma på möten, utvecklingssamtal eller bara helt enkelt finnas där för ett ledsen barn efter en hård dag på skolan. Jag håller med dig till 100% att familjen måste vara prio 1, alltid! Jobba hinner man nog med sen också för ingen är småbarnsförälder hela livet oavsett hur många barn man skaffar.

  17. Djurskyddet Bohuslän

    Hej!
    Jag sitter i styrelsen för en ideell organisation som heter Djurskyddet Bohuslän.
    Djurskyddet Bohuslän är en del av Djurskyddet Sverige som är en av Sveriges största djurskyddsorganisationer. Vi arbetar på olika sätt för att höja kattens status i samhället. Genom informationsspridning och kampanjer vill vi verka för att även katter skall bli behandlade med empati och respekt.

    En av våra uppgifter är att ta hand om och omplacera hemlösa katter i nya kärleksfulla varaktiga hem. Vi arbetar tillsammans med jourhem som tar hand om katterna tills vi hittar egna, trygga hem åt dem.
    Läs gärna mer om oss på http://www.djurskyddetbohuslan.se

    Vi skulle nu vilja vädja till alla som läser att rösta på oss i Serla’s tävling ”Goda gärningar”. Vinner vi kommer vi äntligen ha möjlighet att starta upp ett katthem och då kunna hjälpa ännu fler katter!
    http://campaign.serla.com/localgood_se/?page=ehdotus&kuva=33&order=tykatyimmat&sivu=1

    Tack på förhand!

    Vänligast,
    Mikaela Nordgaard
    Djurskyddet Bohuslän

Allvar

Vidarebefodrar

Jag fick en kommentar av en bloggare som heter Jessica.

Hon vill att jag ska uppmärksamma hennes senaste blogginlägg som lyder såhär:

 

 

BOOB market, till förmån för bröstcancer!

 

Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag i bröstcancer.

Totalt ställs 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, därmed kvinnans vanligaste cancersjukdom. (Fakta: Cancerfonden)

Den 15 Oktober anordnar Scandinavian Cougars BOOB Market på Vaksala Torg i Uppsala, till förmån för Bröstcancerfonden. Det blir en heldag med information, insamling och torghandel. Tillsammans gör vi skillnad!

Den 14:e Oktober kommer det att stå en lastbil parkerad på Vaksala Torg mellan klockan 17-18. Då har du en stor möjlighet att komma dit och lämna saker du vill bli av med som sedan kan säljas den 15:e till förmån för bröstcancern. Leta i förråd och skåp. Ta chansen att göra något bra!

Av Jessika Möller – Lördag 1 okt 10:32

 

Så jag tog mig friheten Jessica att lägga in ditt inlägg, det är ju för ett mkt bra sak så jag tror att du ger ditt samtycke 🙂

Alla i Uppsala med omnejd, som vill bli av med, eller köpa sig nytt ”skräp”… Nu vet ni vart ni ska gå !

 

Kommentera

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting