♥ Idag är det då Janelles 20 årsdag 🙂

Hon fattar inte att hon blivit så stor, och känner sig gammal, med lite ont i ryggen och så där, haha.

Ungarna visste inte hur fort de skulle komma ut i morse, och leka i snön, men de hejdade sig iaf till framåt 11, de vaknade strax innan 😉 och såklart ville även Jamie med ut. Han hämtade sina överdragsbyxor och jacka och visade med all önskvärd tydlighet att han ville ut, så det var bara till att klä på honom och skicka ut till de andra.

Vi fick ju nya grannar mittemot för ett år sen ungefär, och de har en liten sluttning på sin tomt…som barnen i alla år kikat längtansfullt på, den är perfekt som en liten pulkabacke, och nu leker de ju ihop med de barnen så där har de roat sig idag.

De har dessutom staket runt hela tomten så det känns helt safe att ha Jamie där:) syrrorna älskar ju att åka pulka med honom.

Annars har vi en bra bit till en bra pulkabacke, och det är så meckigt att ta bilen, det tar säkert en 40 minuter att gå enkel väg, och det går an på ditvägen, hem är det värre. Förbaskat tungt att dra hundra ungar i pulka, för då orkar plötsligt ingen gå;)

De var ute länge och väl, i åtta minusgrader, brrr. Men de var varmt klädda och rörde ju på sig så det gick då ingen nöd på dem.

Inne så dammsög jag och plockade undan massa jox, körde en diskmaskin och grejade på. Janelle och Simon kom strax innan syrran, som var snäll och hämtade upp tårtan så jag slapp ut och köra.

Janelle och Simon hade bakat sockerkaka, och jag kladdkaka, och så Tårtan….:)

Den beställde jag på Ica Kvantum:)

Jag brukar göra egna tårtor, men vid vissa tillfällen kan man få slå på stort, som när man fyller 20 tex , och jag hade inte en tanke på att leta efter oblatbilder på internet i tid heller;)

Annars är de helt ok, jag har gjort många tårtor med sådana, ibland smakar själva oblaten inget alls och ibland smakar den inte speciellt gott, eller är konstig i konsistensen snarare. Bilden har hon själv valt, från Hobbit, och så mailade jag in den. Smidigt som tusan.

Hon skulle såklart ha 20 stycken ljus i den åxå, och de fick hjälpas åt, hon, Simon och Matilda.

Det blev fint 🙂 och varmt, och ljust;)

Vi fikade och pratade, tonåringarna satt i vardagsrummet och vi andra, plus småbarnen i köket. Paketöppning så småningom sen, och Janelle var ett enda stor leende, solsken och lycka över alla fina saker.

Hon ska fota dem själv sen, men den här hamnade även i min mobil:

Hon må fylla 20, men är ett barn i sinnet, och så hoppas jag det förblir:)

Den är fina onepicen/sparkdräkten/mysoverallen fick hon från Simon, och en lika fast i form av en drake från Matilda plus familj, och hon är överlycklig, för hon har velat ha båda 🙂

Jag hade köpt en ny väska åt henne, och den var tydligen super, pust det är alltid svårt att veta om det blir rätt. Plus Game of thrones andra säsongen 🙂 och en tesil. DEN BÄSTA tesilen ever,

Inget te-fnas överhuvudtaget tar sig ut här, och är det nåt både jag och Janelle avskyr så är det sump i botten..

Jag har en sen länge, och hon har velat att jag ska ge henne den för hon dricker ju mer te än mig (sant) men jag har inte velat vara utan den 🙂 Nu har hon en egen:)

Syrran hade köpt fina Harry Pottermuggar, och fixat såndär klubba i choklad som man smälter i varm mjölk för att få varm choklad, plus marschmallows…mums. Och en fantastisk ring.

Farfar gav henne ett superfint uppläggningsfat i glas, och pengar, och sen kommer jag inte ihåg mer, jag länkar om hon lägger upp bilder 🙂

Folk droppade av, kusin Rikard åkte vidare till nästa firande, och Simon och Janelle och  syrran stannade på middag. Jag hade tagit fram kyckling men hade inte tänkt mer än så, men Patricia bad om en rätt jag gjorde förra veckan, så ok då, den var enkel:)

Jag tar bara och bryner på hela kycklingfileér och slänger ner dem i en gryta med vatten, buljongtärningar och kryddor, idag var det typ bara peppar, men sist tror jag att jag hade både paprika och curry, och massa morotsslantar. Så får de koka där, och under tiden skalar man potatis och skivar , och häver i det på slutet så den kokar ihop med kycklingen i buljongen. Det hela blir lite redd av stärkelsen i potatisen och den blir gott 🙂

Jag gör ofta kycklingfilé i ugnen eller steker den, och den blir väldigt mkt saftigare när man kokar, och det är kul med variation.

Nu avskyr jag innerligt att skala potatis, men de sista gångerna när jag öppnat påsarna så har jag blivit glatt överraskad när det varit stora rackare i size bakpotatis, då kan man skala tio stycken och de räcker och blir över till hela familjen 🙂

Ibland är det tvärtom små minisar och då suckar jag dessdå tyngre , hihi. Jag har en elektrisk skalare, men den står i ett skåp, långt in, och låter illa som fan, plus att den ska diskas sen, så jag skalar oftast som vanligt.

Alla åt och var nöjda, och det här mina vänner – är ren lycka ♥

Alla mina fina ungar vid samma bord, plus Simon och Petra, syrran. 🙂

Svårt att ha det bättre. ♥

När vi röjt upp så åkte Janelle och Simon hem, Patricia, Robban och Corrinda bestämde sig för att gå på bio, och jag och syrran åkte hem till mamma och pappa och skottade snö, först där, och sen på min uppfart. Jäklar vad mkt det har snöat! Och puderlätt gnistrande 🙂 Vackert! Men snålblåsten förtog en del av skönheten.

Janelle i hallen. 20 år 🙂

Hur  nu det går till när jag fyllde 23 i december???

Jaja, jag är ju dålig på siffror;)

Nu har alla ungar lagt sig, jag har kikat igenom det jag ska ha examination på , på tisdag kväll…och frågor på mina uppdrag funkar, när jag tittar tillbaka på dem känner jag att det där kan jag…men det är ju hela kursen som det kan komma frågor på…hujedamej, det blir till att ägna hela dagen i morgon åt det, och tisdagen..Men sen så 🙂

I morgon är det tjugondagKnut väl? Då julen ska dansas ut. Fast det skiter jag i, det får vara ett tag till 🙂

Nu när äntligen snön kommit så är det ju som allra vackrast med ljusstakarna i fönstren! Tomtarna ska snart få krypa ner i sina kartonger, men granen och ljusstakarna får bli kvar ett tag.

Hm..det var nåt jag skulle säga…? Men jag kommer inte på det, så jag får lov att återkomma med det, men nu ska jag hoppa i säng! Vardag igen i morgon.

Natti natti 🙂

Eller nä, det är det inte, men i princip. Jag får dammsuga igen i morgon och piffa lite, men i stort sett så är det färdigt.

Janelle ska baka lite, och jag har bakat en kladdkaka, passade på när ugnen var varm efter kasslergratängen. Fiffigt va 😉

Det ska hämtas en specialtårta i morgon, min dotter må fylla 20 år, men man blir aldrig för stor för vissa saker, tack och lov!

Mamma och pappa är ju på semester, men farfar och hans fru, barnens farbror med familj, lilla kusinen och stora kusinen, plus bästa vännerna kommer, och så syrran då. Hon är ju förutom moster även gudmor åt alla barnen.

( hm…jag vet inte om det är hos mig, men jag har problem med att ladda upp både bilder och symboler??  Jaja, det löser sig väl, men ni blir utan bilder idag , igen )

Totalt blir vi runt 22 personer, och då är vi bara de närmaste. Precis som hon vill bli firad <3

Idag vaknade jag av barnens glada utrop: Wow kolla ut!!!!  och fattade ju att det snöat 🙂 Bah. Men okey det är  vackert, det är det, och det erkänner jag villigt.

Ut och skotta då, och provade den lilla elektriska snöskyffeln pappa kom med…i två meter sen slängde jag in den i garaget och tog fram snösläden…shit vilken jobbig grej! Tung och lät illa och sprutade snö framåt så man liksom fick skotta samma snö? Jag kanske gjorde fel? Får fråga pappa 🙂

Hur som helst, skotta är inte hela världen, och det var ju inga mängder, men lite småblött och ganska tungt..och precis när jag skottat klart började det toksnöa 😉 Såklart.

Packade ihop alla julklappspapperskassar som stått i poolrummet, och så kom syrran med pappas bil. Den har bäst utrymme att packa i, så vi fyllde upp den, och tog med Trixie – släppte av henne på ett kalas, och körde till tippen.

Ut med alla sopor, och så iväg till Gränby för att köpa present till Janelle … Vad säger jag inte, förrän i morgon möjligen 🙂

Hämta Trixie på vägen hem, och då, i mörkret så märktes det ju väldigt väl hur stor skillnad snön gör, för det är ju inga problem att gå igenom en mörk skog när snön lyser upp 🙂

Okey då, den får stanna ett tag 🙂

Vi hade en kasslerbit i kylen och barnen önskade sig kasslergratäng, så det fick det bli. Det går rätt fort att göra och alla tycker om den. Sen var det som att någon drog ner gardinen, och medan kladdkakan gräddades i ugnen lade jag mig på kökssoffan och blundade, jag blev så jäkla trött. Jamie kom och gosade —-> hoppade på min mage, pussades, hoppade lite till, satte upp fötterna i ansiktet på mig, osv 🙂

Efter tio minuters ”vila” var kakan färdig, och jag med;) så då tog vi nya tag. De där små micropauserna är guld värda, och man ska inte underskatta dem. Nu sitter jag här, mitt i natten och är pigg som en mört;)

Fick ett mess av syrran nyss, en bild på mammas och pappas gran, hon bor ju där och tar hand om katterna när de är borta.  Den hade ungefär….tja INGA barr kvar alls. Hon hade plockat av alla dekorationer och klippt ner den.

Min gran….har inte tappat många barr, den dricker en dryg liter om dagen och är lika fin som när vi tog in den. Den kommer få stå kvar till nästa jul;)

Okey, lite nostalgi kan man ju inte vara utan så här kvällen innan mitt äldsta barns 20 årsdag, eller hur?

För 20 år sedan hade jag gått några dagar över tiden, fem tror jag det blev till sist, och jag både ville och fasade för att förlossningen skulle starta. Läskigt, men skräckblandad förtjusning helt klart.

Hon är född vid 14-tiden, och jag vaknade vid 8 av, inte värkar utan mer ett obehag. Inte visste ju jag hur det skulle kännas 🙂

Vi åkte in så småningom, och de konstaterade att jag var öppen typ 4 cm, som alltid, det är liksom standard när jag kommit in. Spelar ingen roll, sist kom Jamie ut 16 minuter efter att vi kom till förlossningen, och det var ändå 4 cm öppet när de kollade 😉

Ingen fattade riktigt hur ont jag faktiskt hade, och jag visste ju inte då att jag födde barn som en raket, så jag förväntade mig den fruktansvärda smärtan i 16 timmar, för det hade de sagt var medeltiden för en förstföderska .. haha.

De tyckte jag var så ynklig att jag fick morfin, och lustgas, som säkert lugnade ner förloppet lite, och smärtan var uthärdlig typ en eller två timmar, vi fick vara ensamma på ett rum och de kom med nån varm kudde eller så, men mest var vi ensamma. Jag andades och koncentrerade mig på att överleva. Herregud det var ju fruktansvärt att föda barn? Hur fan kunde man skaffa fler??Jag skulle då aldrig i hela livet utsätta mig för det igen.

När krystvärkarna kom, så ändrar det ju helt karaktär på värkarna, och från att ha varit precis snäppet under att jag dog, så eskalerade de till att få mig att känna att just det där med att dö hade varit ganska skönt;)

Jag tror att de höll på i nästan en timme…och så småningom blev det akut med en unge utan hjärtljud och det var kaos och koncentrerat arbete sista sekundrarna innan hon kom ut – blå, slapp och andades inte.

Nähäpp. Det var det. Jag fick ingen bebis.

Jag jobbade då på en avdelning med svårt skadade barn, och allvarliga sjukdomar, och ett flertal förlossningsskadade barn hade passerat, så att få en frisk unge kändes lika troligt som att vinna hundra miljoner på lotto…man blir ju arbetsskadad så är det bara.

Som minst skulle det väl bli en höftlux eller så… vilket kändes som en ren högvinst.

Hon togs ut på återupplivningsbordet, skrubbades med en handduk och sögs ren i svalget och sen var det ju inget fel på den bebisen, utan hon kom in till mig igen 🙂

Fina fina ungen <3

Att vi sen fick ta med oss det lilla underverket hem, alldeles ensamma, bara vi två? Det kändes som att vi fick låna henne för att prova om vi klarade av det;) och jag vet att jag de första tre, fyra månaderna gick och väntade på att de skulle komma på att vi inte var kapabla att ta hand om en bebis utan skulle hämta tillbaka henne. Knäpp man kan vara 🙂

Jag tyckte att solen sken extra mkt på mig och vagnen när vi var ute på promenad, och att alla människor borde tycka att jag gjort stordåd var en självklarhet:) Jag var så jäkla stolt över mitt lilla barn. Jag är fortfarande stolt över henne, och över alla mina barn, för trots att den där förlossningen var en nära döden upplevelse på riktigt, så var längtan efter fler större, och det kom ju ett gäng till <3

Ingen förlossning har varit längre, eller jobbigare. Det tog sex timmar från första aning till att hon var född, och det var ju bara för att jag var så totalt oförberedd på hur det skulle vara. Jag är smärttålig, men den där smärtan går inte att föreställa sig.

Sex timmar är ju ingenting:) men med tanke på att Patrica tog tre timmar, och tvillingarna inte ens två…och sen har det väl hållit sig runt 1-2 timmar, så är sex timmar långt i min värld. Lovelia och Jamie var lite annorlunda, det finns förlossningsberättelser HÄR . Inte alla ser jag nu:) Det är en väldigt uppdaterad sida, men förlossningarna är ju som de var 😉

Janelle var en mönsterbebis.  Hon åt och sov, och när det var Grannar på tv, den australiensiska såpan om nån minns- jag följde den slaviskt,så hon kände igen signaturmelodin;) så reagerade hon genom att vända sig mot tv:n och lyssna. Åt hon då så släppte hon taget och bara lyssnade, sen fortsatte hon käka . Patricia gjorde lika med Paradise Beach, och när jag väntade Robban&Corrinda var jag sjukskriven och låg och glodde på Sunset beach hela dagarna så det var deras melodi 🙂

Sen dess har jag inte sett på TV på samma vis…så de andra hade inga preferenser 😉

Andras barn är vana vid nyheterna eller så…mina vid kassa såpor, hihi.

Ja, i morgon är det alltså 20 år sen. En hel evighet, och ändå så kort tid att jag minns det som igår. Det snöade när vi åkte in till förlossningen, vi var tvungna att tanka (taskig planering) och jag kunde inte sitta still i bilen utan vankade fram och tillbaka med värkar varje minut medan jag stirrade på bensinpumpen, fick massa snö i håret och slog huvudet i dörren när jag knölade in mig igen;)

20 år sen. Obegripligt.

Grattis min fina Janelle <3

Om 20 år är den här fjanten 22 år, och ni får tycka vad ni vill, men jag tycker att han ser ut ännu mer som en tjej utan det långa håret?

Han har precis slickat av kladdkakesleven…och sitter på min mage och hoppar …

Patricia satte upp en knut (!) och han kom och tyckte att han var så fin 🙂

Han tycker om när hon håller på med hans hår, plattar eller lockar. Kamma är inte lika kul, och fy vale om nån ska tvätta det?? Då blir det höga protester, och det är hårtvätt under milt våld, det kan jag lova…

Nä hu, nu måste jag hoppa i säng!

Det är en dålig Anacondafilm på tv som jag fastnat i…men det är bara skräp, så jag ska slita mig nu!

Natti natti 🙂