Janelles dag började tidigt, och nästan lika tidigt för Patricia som fått en snäll förfrågan från syrran om hon skulle kunna fixa håret..kvällen innan gjorde hon naglar:)
Perfekt med en egen stylist!
Håret gjorde hon superfint, Janelles hår är hur tjockt och långt som helst så det tog runt 45 minuter att locka till det. Vi har en såndär pinne man rullar slingor på, bara som en kon, hur bra som helst.
Jag masade mig upp ur sänghalmen efter en ganska sömnlös natt, dels snurrade det i huvudet allt som skulle göras och kommas ihåg, och så krånglade Jamie dessutom, var hungrig en gång extra mitt i natten 🙂
Janelle traskade iväg , hon fick skjuts av en kompis till champagnefrukosten, med sig hade hon sin studentmössa som hon längtat så efter att få sätta på sig.
Vi andra här hemma fixade det som skulle göras, mamma och pappa kom för att hjälpa till , och syrran kom med specialleverans av jordgubbar. Jag gjorde tre jordgubbstårtor och försökte sen få plats med dem i kylen…tack och lov för den vi köpte till husvagnen, den står i poolrummet och vi slog igång den för att få plats med all mat och dricka.
Så packade vi in oss i bilarna, min buss är ju på verkstaden och det krånglade till det lite, men med tre olika bilar så kom vi iväg i god tid. Trång om parkering såklart, men vi hittade en bit bort, det tråkiga var bara att p-automaten enbart tog mynt, och det hade vi inte så gott om…det resulterade i en förbannad p-bot. Hatar p-vakter av hela mitt hjärta! Står man helt åt skogen så visst, men en sån här dag, när man omöjligen vet hur länge man blir borta,och så mynt? Enbart! Blä..
Nu tog min svärfar hand om den, han tyckte nog att jag gormade rätt ordentligt när jag kom hem igen, viftandes med lappen 😉
Tack 🙂
Nåväl, jag satte Jamie i vagnen, och övriga gick, och ju närmare Katedralskolan vi kom, ju fler glada människor såg vi, och på skolgården var det en skog av skyltar, man såg ungefär ingenting 🙂
Jag tycker att barnen var tappra som inte ledsnade ur där de stod i värme och bara väntade på nåt de inte riktigt förstod.
Janelles klass var allra först med att springa ut, men hon hade ju inte en chans att se oss, eller vi henne, så Matilda, Patricia och Corrinda trängde sig fram till platsen där SP10a skulle samlas, och hämtade henne, och guidade henne till oss.
Så kom hon då….Min fina fina flicka!
Glädjen i ögonen gick inte att ta miste på ♥
Vi hängde på henne mjukdjur och blommor, och såklart plastförkläde underst så inte klänningen blev smutsig:
En flagga i handen att vifta med på flaket 🙂
Och champagneglas att dricka (alkoholfri) cider ur, tror inte hon använde det men det var gulligt.
Efter att vi kramats och hängt på allt, så åkte mamma och pappa hem för att göra klart det sista, de tog med sig Novalie , Robban och Joel och vi andra – resten av familjen, syrran, Anna, gick med henne ner till flaket som väntade, färdigpyntat och tjusigt:)
Där då den äldre släktingen stod och gjorde bort sig, men med gemensamma krafter fick vi Janelle att släppa de ledsna tankarna och tagga upp igen för att åka flak. Dock är jag förevigt förbannad, och hoppas att budskapet gick fram…Morr!
Man ska fan inte behöva gråta på sin student!
Trots allt så lyckades hon mota bort det trista, och blev uppföst som den allra första i klassen på flaket, ingen annan vågade 😉 och efter kom Matilda som skulle vara flakvakt ( över 18 och nykter )
Jihaaaa!! För jag har tagit studenten!!!
Övriga i klassen fyllde på, och stämningen var hög och uppsluppen:
Lycka!
Inte ett endaste moln på himlen, solen strålade, champagnen flödade och livet leker för årets studenter.
Vi tog oss till bilarna, packade in oss och åkte hemåt.
Mamma och pappa hade hunnit fixa fram en hel del av snittar och gjort vuxenbål, på alkoholfritt vitt vin och fruktsoda:) och jag hällde ihop barnens på smultroncider och lite apelsinskivor.
Min svärfar och hans fru hade precis kommit, och snart slöt även min svåger med familj upp, och Helen med sina barn, varav den minsta ser ut såhär:
Mio, sex veckor gammal:) Ljuvlig:)
Snittar och bål:
Hungriga ungar 🙂
Barnbål:
Vi åt snittar och snackade medan vi väntade på Janelle, och så småningom hade de åkt klart på flaket och ville bli hämtade, och så äntligen kom festföremålet hem:
Hon hade på sig samma klänning som hon hade när hon konfirmerade sig 🙂 och skorna är platta ballerinas från Skopunkten för typ 149kr. Inga extravaganser här inte, och det helt på hennes eget önskemål. Hon förstod inte riktigt vitsen med att lägga flera tusen kronor på en klänning man använder en gång, och high heels, som man skulle vricka fötterna i på flaket 🙂
Janelle är, precis som jag. väldigt praktisk, det får gärna vara fint, men bekvämt och praktiskt är viktigt. Mössan är iaf ny 🙂
Champagnen hälldes upp:
Och såklart är det inte champagne utan Pommac eller cider 🙂 Typ alla kör bil, eller är minderåriga så det är liksom ingen idé att bjuda på alkhol.
Janelle försökte se lite besviken ut över det faktum att det inte var äkta vara:
Haha, men ingen går ju på det, det här är tjejen som faktiskt är skötsam och inte är speciellt intresserad av att supa skallen i bitar 😉
Vi skålade för henne, och sen bjöd vi in till buffén på köksön:
Lax, kyckling, fläskfilé, potatissallad, pasta, grönsallad, västerbottenspaj, lite såser, baguetter och oliver. Cider, öl eller bubbelvatten från Soda streamern .
Vi åt så mkt mat att det var svårt att få rum med tårta senare 🙂
Lovelia i fina klänningen, Trixie har en likadan
Killarna var så fina i sina skjortor.
Alla i familjen hamnade såklart inte på bild, det är alltid några som smiter iväg när kameran kommer fram…;)
Före tårtan så var det presentöppning 🙂
Anna var smart och återanvände den tjusiga kartongen som jag klädde i fint papper, och dekorerade till Matildas studentpresent:)
Nästa år tar hennes Joel och vår Patricia studenten….vi vet inte riktigt hur vi ska lösa det..!
Janelle fick mycket fint, och såklart är jag extremt nöjd med hennes reaktion på våran:
– Säg att kartongen är den riktiga!?
Vi har en vana i vår familj att återanvända kartonger när vi slår in paket, så man kan aldrig vara helt säker på att det är samma sak i som visas på utsidan 😉
Men det var det ju:)
En systemkamera 🙂
Klart hon ska ha en egen, att den är aningens vassare än min suger lite dock, hihi.
Efter tårtan , som jag glömde fota? Jaja, de såg ut som helt vanliga jordgubbstårtor;) så var klockan runt 19.30 och folk drog sig hemåt.
Patricia skulle få skjuts ner på stan av sin farbror, men vi skyndade oss att ta ett gruppfoto på alla barnen innan hon for:
Corrinda och Patricia bytte klänningar när de kom hem..de där två är hopplösa på att byta kläder med varandra och sen klagar de för att de inte hittar dem 😉
Fina underbara ungar! ♥
I bakgrunden vår vinranka som alltid ser helt död ut för att plötsligt börja grönska som sjutton.
Patricia åkte, och det blev ganska tomt och tyst. Vi röjde lite, och fotade Janelle lite 🙂
Bra precis 19 år mellan bilderna 🙂
Janelle var så nöjd med bilden på skylten, hon hade nog varit orolig för att den skulle vara fånig eller pinsam, men herregud, såna är ju inte vi 😉
Hon är ett halvår på bilden, och den är tagen ute på Gräsö camping sommaren 94, som slog värmerekord.
Janelle blev ganska ordentligt trampad på foten under flakfärden, och hela vristen svullnade upp, och trots högläge och ispåse gav det sig inte, så jag lindade på ett stödförband innan hon fick skjuts ner till en kompis där tjejgänget skulle förfesta innan de åkte till Flustret och den stora studentfesten som hölls där.
Det hindrade henne inte från att ha en av sitt livs bästa kvällar om jag inte missuppfattat det hela, och det är klart att den ska vara det ! Ett minne för livet:) Jag minns precis vad jag gjorde den kvällen när jag tog studenten…eller ;)?
Jodå, det minns jag faktiskt!
Barnen hemma slocknade allt eftersom, och sov sen länge dagen efter, det tar på krafterna att kalasa!
Nu är Janelle färdig med skolan, hon behöver inte plugga en endaste dag till i sitt liv om hon inte vill. Den känslan är rätt skön.
Vad hon ska göra i framtiden, tja det får hon själv berätta när hon kommit fram till det 🙂
Nu ska hon få ha några veckor i frihet innan allvaret tar vid. Det är hon väl värd efter alla års slit i skolan.
Min fina förstfödda, min ljuvliga unge, min Janelle ♥ – Grattis till studenten!
Usch, jag vet precis hur det är! Mitt första barn flytta 12 timmars bilresa bort, så det är inte ofta vi kan ses 🙁
Fy sjutton vad jobbigt det är!! Man tar ju inte bilen dit över en helg precis när det tar hela dan bara att komma dit (om man ligger på och inte tar nå raster). Inte blir det billigt när man ska träffas heller då bara resan går på flera tusen + att man ska ha boende där oxå då det inte finns plats hos grabben…
Ja men gud ja! Det är helt hopplöst va jobbigt det är! Å nu har ju två av mina flyttat…o det är ärligt både skönt och döööjobbigt, på samma gång =)
De blir stora fort!
Vår kontakt har blivit annorlunda, till det bättre ska jag säga, sedan de flyttade. Trots att vi haft en nära kontakt så blev vi plötsligt ännu närmre! De skickar sms eller ringer eller kommer hit när de undrar om saker, stort som smått. Det känns fint!
Men båda två bor med sina pojkvänner kvar här på orten så de är inte långt bort. Om jag hade ditt nummer skulle jag messa dig en hemlighet som har med flytt att göra…en som river hårt som fan i hjärtat samtidigt som det är spännande 😉
kommer väl i bloggen om det annars tids nog 😉
Hoppas ni har en kanonsommar!
KramKram!
Jag vet precis hur det är! Min bror flyttade för nästan exakt ett år sedan. Det var det som jag länge hade gått och bävat för därför att jag och min bror har alltid haft väldigt bra kontakt med varandra. Trots att han bor kvar i samma stad och det tar ca 5 min med bil så var jag jätteledsen. Det värsta är inte att jag inte får träffa honom varje dag, utan att alla de här rutinerna förstörs 🙁 T,ex som att få den där godnattkramen eller när man busar lte varje dag och skoj brottas. Trots att vi är 14 och 21 😉 Men det går faktiskt bra trots att han har flyttat. Han kommer hem ca 3 ggr varje vecka. Så lite saknar han OSS nog 😉 Men själva ”avskedet” eller vad man ska säga var väldigt jobbigt. Jag kommer ihåg att han gav mig, mamma och pappa en kram och sen tog han sin stora väska med kläder och sa ”Då tror jag att jag har allt jag behöver” <3 DÅ brast det för mig så jag fick gå iväg för att jag inte ville ge honom dåligt "samvete". Men det kommer nog gå galant för Janelle att flytta, hon verkar så vuxen på något sätt! 🙂 Kramar <3
Ja det är hemskt när den första och sista flyttar, den andra gick av bara farten. Det allra värsta är första julen dom tillbringar någon annanstans. Men dom brukar komma hem när kassan sinar lite 😉 och det är mysigt att få besöka dom i egen miljö.
Här får dom behålla rummen som görs om till gästrum, då dom kommer hem och till andra.
Förstår att det känns jobbigt när ens barn flyttar hemifrån. Även om man vet att det är livets gång.
Min äldsta försvann med ett hockeylag till Dalarna för snart två år sen,som tur är kommer han hem i bland när det är speluppehåll och annars får vi åka,nu ska snart den yngsta börja på gymnasiet och har kommit in på riksintag på wakeboard gymnasiet i Fagersta så jag hoppas att mina flickor däremellan kommer att stanna lite till annars blir det tomt.Men om sagt när sommaren kommer vill alla vara hemma i skärgården.
Jag förstår dig! Har fyra barn och bara tanken på den dagen gör mig mycket sorgsen.
Usch ja, det är fruktansvärt när förstan ska flytta hem i från 🙁 Har själv gått igenom den fasen och inte är det mindre kul när det dessutom tar mig ca 1 timme (med inga trafikstopp då så klart) att bila till henne. Men se hur glad och lycklig min dotter var tröstade en mammas hjärta. Det är 5 år sedan och nu är jag dessutom lycklig mormor 😀
Kramar från Skåneland till dig Carola
Ååååh, jag vet EXAKT vad du går igenom… Kommer aldrig glömma när min förstfödde flyttade, han fyller för övrigt 29 idag!!